Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-1, chapter-13

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
शौनक उवाच ।
किमर्थं राजशार्दूलः स राजा जनमेजयः ।
सर्पसत्रेण सर्पाणां गतोऽन्तं तद्वदस्व मे ॥१॥
1. śaunaka uvāca ,
kimarthaṁ rājaśārdūlaḥ sa rājā janamejayaḥ ,
sarpasatreṇa sarpāṇāṁ gato'ntaṁ tadvadasva me.
1. śaunaka uvāca kimartham rājaśārdūlaḥ sa rājā janamejayaḥ
sarpasatreṇa sarpāṇām gataḥ antam tat vadasva me
1. Śaunaka said: 'O tiger among kings, why did that King Janamejaya bring about the end of the serpents through the serpent sacrifice? Please tell me that.'
आस्तीकश्च द्विजश्रेष्ठः किमर्थं जपतां वरः ।
मोक्षयामास भुजगान्दीप्तात्तस्माद्धुताशनात् ॥२॥
2. āstīkaśca dvijaśreṣṭhaḥ kimarthaṁ japatāṁ varaḥ ,
mokṣayāmāsa bhujagāndīptāttasmāddhutāśanāt.
2. āstīkaḥ ca dvijaśreṣṭhaḥ kimartham japatām varaḥ
mokṣayāmāsa bhujagān dīptāt tasmāt hutāśanāt
2. And for what reason did Āstīka, the foremost among the twice-born and the best among chanters, release the serpents from that blazing fire?
कस्य पुत्रः स राजासीत्सर्पसत्रं य आहरत् ।
स च द्विजातिप्रवरः कस्य पुत्रो वदस्व मे ॥३॥
3. kasya putraḥ sa rājāsītsarpasatraṁ ya āharat ,
sa ca dvijātipravaraḥ kasya putro vadasva me.
3. kasya putraḥ sa rājā āsīt sarpasatram yaḥ āharat
saḥ ca dvijātipravaraḥ kasya putraḥ vadasva me
3. Whose son was that king who performed the serpent sacrifice? And whose son was that foremost among the twice-born? Please tell me.
सूत उवाच ।
महदाख्यानमास्तीकं यत्रैतत्प्रोच्यते द्विज ।
सर्वमेतदशेषेण शृणु मे वदतां वर ॥४॥
4. sūta uvāca ,
mahadākhyānamāstīkaṁ yatraitatprocyate dvija ,
sarvametadaśeṣeṇa śṛṇu me vadatāṁ vara.
4. sūta uvāca mahat ākhyānam āstīkam yatra etat procyate
dvija sarvam etat aśeṣeṇa śṛṇu me vadatām vara
4. Sūta said: 'O twice-born one, O best among speakers, listen to me completely about this great narrative of Āstīka, within which all of this is recounted.'
शौनक उवाच ।
श्रोतुमिच्छाम्यशेषेण कथामेतां मनोरमाम् ।
आस्तीकस्य पुराणस्य ब्राह्मणस्य यशस्विनः ॥५॥
5. śaunaka uvāca ,
śrotumicchāmyaśeṣeṇa kathāmetāṁ manoramām ,
āstīkasya purāṇasya brāhmaṇasya yaśasvinaḥ.
5. śaunaka uvāca śrotum icchāmi aśeṣeṇa kathām etām
manoramām āstīkasya purāṇasya brāhmaṇasya yaśasvinaḥ
5. Śaunaka said: I wish to hear this delightful and ancient story of the glorious brahmin Āstīka in its entirety.
सूत उवाच ।
इतिहासमिमं वृद्धाः पुराणं परिचक्षते ।
कृष्णद्वैपायनप्रोक्तं नैमिषारण्यवासिनः ॥६॥
6. sūta uvāca ,
itihāsamimaṁ vṛddhāḥ purāṇaṁ paricakṣate ,
kṛṣṇadvaipāyanaproktaṁ naimiṣāraṇyavāsinaḥ.
6. sūta uvāca itihāsam imam vṛddhāḥ purāṇam paricakṣate
kṛṣṇadvaipāyanaproktam naimiṣāraṇyavāsinaḥ
6. Sūta said: The elders living in Naimiṣāraṇya refer to this ancient history, narrated by Kṛṣṇa Dvaipāyana, as a Purāṇa.
पूर्वं प्रचोदितः सूतः पिता मे लोमहर्षणः ।
शिष्यो व्यासस्य मेधावी ब्राह्मणैरिदमुक्तवान् ॥७॥
7. pūrvaṁ pracoditaḥ sūtaḥ pitā me lomaharṣaṇaḥ ,
śiṣyo vyāsasya medhāvī brāhmaṇairidamuktavān.
7. pūrvam pracoditaḥ sūtaḥ pitā me lomaharṣaṇaḥ
śiṣyaḥ vyāsasya medhāvī brāhmaṇaiḥ idam uktavān
7. Formerly, my father Lomaharṣaṇa, who was an intelligent Sūta and a disciple of Vyāsa, was urged by brahmins and recounted this.
तस्मादहमुपश्रुत्य प्रवक्ष्यामि यथातथम् ।
इदमास्तीकमाख्यानं तुभ्यं शौनक पृच्छते ॥८॥
8. tasmādahamupaśrutya pravakṣyāmi yathātatham ,
idamāstīkamākhyānaṁ tubhyaṁ śaunaka pṛcchate.
8. tasmāt aham upaśrutya pravakṣyāmi yathātatham
idam āstīkam ākhyānam tubhyam śaunaka pṛcchate
8. Therefore, having heard it, I will accurately narrate this tale of Āstīka to you, O Śaunaka, since you are asking.
आस्तीकस्य पिता ह्यासीत्प्रजापतिसमः प्रभुः ।
ब्रह्मचारी यताहारस्तपस्युग्रे रतः सदा ॥९॥
9. āstīkasya pitā hyāsītprajāpatisamaḥ prabhuḥ ,
brahmacārī yatāhārastapasyugre rataḥ sadā.
9. āstīkasya pitā hi āsīt prajāpatisamaḥ prabhuḥ
brahmacārī yatāhāraḥ tapasi ugre rataḥ sadā
9. Āstīka's father was indeed a powerful lord, equal to Prajāpati. He was a celibate, controlled his diet, and was always engaged in severe penance.
जरत्कारुरिति ख्यात ऊर्ध्वरेता महानृषिः ।
यायावराणां धर्मज्ञः प्रवरः संशितव्रतः ॥१०॥
10. jaratkāruriti khyāta ūrdhvaretā mahānṛṣiḥ ,
yāyāvarāṇāṁ dharmajñaḥ pravaraḥ saṁśitavrataḥ.
10. jaratkāruḥ iti khyātaḥ ūrdhvaretāḥ mahān ṛṣiḥ
yāyāvarāṇām dharmajñaḥ pravaraḥ saṃśitavrataḥ
10. There was a great sage named Jaratkaru, renowned as a celibate ascetic and the foremost among the Yāyāvaras, known for his knowledge of Dharma and his strict vows.
अटमानः कदाचित्स स्वान्ददर्श पितामहान् ।
लम्बमानान्महागर्ते पादैरूर्ध्वैरधोमुखान् ॥११॥
11. aṭamānaḥ kadācitsa svāndadarśa pitāmahān ,
lambamānānmahāgarte pādairūrdhvairadhomukhān.
11. aṭamānaḥ kadācit saḥ svān dadarśa pitāmahān
lambamānān mahāgarte pādaiḥ ūrdhvaiḥ adhomukhān
11. One day, as he was wandering, he saw his own ancestors hanging upside down in a great chasm, with their feet pointing upwards and their faces turned downwards.
तानब्रवीत्स दृष्ट्वैव जरत्कारुः पितामहान् ।
के भवन्तोऽवलम्बन्ते गर्तेऽस्मिन्वा अधोमुखाः ॥१२॥
12. tānabravītsa dṛṣṭvaiva jaratkāruḥ pitāmahān ,
ke bhavanto'valambante garte'sminvā adhomukhāḥ.
12. tān abravīt saḥ dṛṣṭvā eva jaratkāruḥ pitāmahān ke
bhavantaḥ avalambante garte asmin vā adhomukhāḥ
12. Seeing them, Jaratkaru immediately said to his ancestors: "Who are you, hanging upside down in this pit?"
वीरणस्तम्बके लग्नाः सर्वतः परिभक्षिते ।
मूषकेन निगूढेन गर्तेऽस्मिन्नित्यवासिना ॥१३॥
13. vīraṇastambake lagnāḥ sarvataḥ paribhakṣite ,
mūṣakena nigūḍhena garte'sminnityavāsinā.
13. vīraṇastambake lagnāḥ sarvataḥ paribhakṣite
mūṣakeṇa nigūḍhena garte asmin nityavāsinā
13. They were clinging to a clump of Vīraṇa grass, which was being gnawed away on all sides by a hidden mouse, a permanent resident of this pit.
पितर ऊचुः ।
यायावरा नाम वयमृषयः संशितव्रताः ।
संतानप्रक्षयाद्ब्रह्मन्नधो गच्छाम मेदिनीम् ॥१४॥
14. pitara ūcuḥ ,
yāyāvarā nāma vayamṛṣayaḥ saṁśitavratāḥ ,
saṁtānaprakṣayādbrahmannadho gacchāma medinīm.
14. pitaraḥ ūcuḥ yāyāvarāḥ nāma vayam ṛṣayaḥ saṃśitavratāḥ
saṃtānaprakṣayāt brahman adhaḥ gacchāma medinīm
14. The ancestors said: "O Brahmin, we are sages known as Yāyāvaras, men of strict vows. Due to the cessation of our lineage, we are falling downwards towards the earth."
अस्माकं संततिस्त्वेको जरत्कारुरिति श्रुतः ।
मन्दभाग्योऽल्पभाग्यानां तप एव समास्थितः ॥१५॥
15. asmākaṁ saṁtatistveko jaratkāruriti śrutaḥ ,
mandabhāgyo'lpabhāgyānāṁ tapa eva samāsthitaḥ.
15. asmākam saṃtatiḥ tu ekaḥ jaratkāruḥ iti śrutaḥ
manda-bhāgyaḥ alpa-bhāgyānām tapaḥ eva samāsthitaḥ
15. Our only descendant, known as Jaratkāru, is truly unfortunate; he is devoted exclusively to austerity, being unlucky even among the unlucky.
न स पुत्राञ्जनयितुं दारान्मूढश्चिकीर्षति ।
तेन लम्बामहे गर्ते संतानप्रक्षयादिह ॥१६॥
16. na sa putrāñjanayituṁ dārānmūḍhaścikīrṣati ,
tena lambāmahe garte saṁtānaprakṣayādiha.
16. na saḥ putrān janayitum dārān mūḍhaḥ cikīrṣati
tena lambāmahe garte saṃtāna-pra-kṣayāt iha
16. That foolish man does not desire to beget sons or marry wives. Therefore, because our lineage is perishing, we are suspended here in a pit.
अनाथास्तेन नाथेन यथा दुष्कृतिनस्तथा ।
कस्त्वं बन्धुरिवास्माकमनुशोचसि सत्तम ॥१७॥
17. anāthāstena nāthena yathā duṣkṛtinastathā ,
kastvaṁ bandhurivāsmākamanuśocasi sattama.
17. anāthāḥ tena nāthena yathā duṣkṛtinaḥ tathā
kaḥ tvam bandhuḥ iva asmākam anuśocasi sattama
17. Just as evildoers are helpless, so are we, though we have that (supposed) protector. Who are you, O excellent one, who grieves for us as if you were a kinsman?
ज्ञातुमिच्छामहे ब्रह्मन्को भवानिह धिष्ठितः ।
किमर्थं चैव नः शोच्याननुकम्पितुमर्हसि ॥१८॥
18. jñātumicchāmahe brahmanko bhavāniha dhiṣṭhitaḥ ,
kimarthaṁ caiva naḥ śocyānanukampitumarhasi.
18. jñātum icchāmahe brahman kaḥ bhavān iha dhiṣṭhitaḥ
kimartham ca eva naḥ śocyān anukampitum arhasi
18. O Brahmin, we desire to know who you are, standing here. And why it is that you should show compassion to us, who are indeed pitiable.
जरत्कारुरुवाच ।
मम पूर्वे भवन्तो वै पितरः सपितामहाः ।
ब्रूत किं करवाण्यद्य जरत्कारुरहं स्वयम् ॥१९॥
19. jaratkāruruvāca ,
mama pūrve bhavanto vai pitaraḥ sapitāmahāḥ ,
brūta kiṁ karavāṇyadya jaratkārurahaṁ svayam.
19. jaratkāruḥ uvāca mama pūrve bhavantaḥ vai pitaraḥ
sa-pitāmahāḥ brūta kim karavāṇi adya jaratkāruḥ aham svayam
19. Jaratkāru said: You are my ancestors, my fathers and grandfathers indeed! Tell me, what shall I do today? I myself am Jaratkāru.
पितर ऊचुः ।
यतस्व यत्नवांस्तात संतानाय कुलस्य नः ।
आत्मनोऽर्थेऽस्मदर्थे च धर्म इत्येव चाभिभो ॥२०॥
20. pitara ūcuḥ ,
yatasva yatnavāṁstāta saṁtānāya kulasya naḥ ,
ātmano'rthe'smadarthe ca dharma ityeva cābhibho.
20. pitaraḥ ūcuḥ yatasva yatnavān tāta saṁtānāya kulasya naḥ
ātmanaḥ arthe asmadarthe ca dharmaḥ iti eva ca abhibho
20. The ancestors said, "O dear child, O venerable one, be diligent and strive for the continuation of our family. This is indeed your duty, for your own sake and for our sake."
न हि धर्मफलैस्तात न तपोभिः सुसंचितैः ।
तां गतिं प्राप्नुवन्तीह पुत्रिणो यां व्रजन्ति ह ॥२१॥
21. na hi dharmaphalaistāta na tapobhiḥ susaṁcitaiḥ ,
tāṁ gatiṁ prāpnuvantīha putriṇo yāṁ vrajanti ha.
21. na hi dharmaphalaiḥ tāta na tapobhiḥ susaṁcitaiḥ
tām gatim prāpnuvanti iha putriṇaḥ yām vrajanti ha
21. O dear child, indeed, neither through the fruits of virtuous deeds nor through well-accumulated austerities do people attain that state which those who have sons eventually reach.
तद्दारग्रहणे यत्नं संतत्यां च मनः कुरु ।
पुत्रकास्मन्नियोगात्त्वमेतन्नः परमं हितम् ॥२२॥
22. taddāragrahaṇe yatnaṁ saṁtatyāṁ ca manaḥ kuru ,
putrakāsmanniyogāttvametannaḥ paramaṁ hitam.
22. tat dāragrahaṇe yatnam saṁtatyām ca manaḥ kuru
putraka asmat niyogāt tvam etat naḥ paramam hitam
22. "Therefore, O son, exert yourself in marrying and turn your mind towards progeny. This, by our command, is our greatest good."
जरत्कारुरुवाच ।
न दारान्वै करिष्यामि सदा मे भावितं मनः ।
भवतां तु हितार्थाय करिष्ये दारसंग्रहम् ॥२३॥
23. jaratkāruruvāca ,
na dārānvai kariṣyāmi sadā me bhāvitaṁ manaḥ ,
bhavatāṁ tu hitārthāya kariṣye dārasaṁgraham.
23. jaratkāruḥ uvāca na dārān vai kariṣyāmi sadā me bhāvitam
manaḥ bhavatām tu hitārthāya kariṣye dārasaṁgraham
23. Jaratkāru said, "Indeed, I will not take wives; my mind has always been resolved (on celibacy). But for your welfare, I will undertake marriage."
समयेन च कर्ताहमनेन विधिपूर्वकम् ।
तथा यद्युपलप्स्यामि करिष्ये नान्यथा त्वहम् ॥२४॥
24. samayena ca kartāhamanena vidhipūrvakam ,
tathā yadyupalapsyāmi kariṣye nānyathā tvaham.
24. samayena ca kartā aham anena vidhipūrvakam tathā
yadi upalapsyāmi kariṣye na anyathā tu aham
24. "And I will perform this (marriage) under a specific condition and duly following the prescribed rituals. If I obtain (a suitable partner under that condition), then I will do it; otherwise, I will not."
सनाम्नी या भवित्री मे दित्सिता चैव बन्धुभिः ।
भैक्षवत्तामहं कन्यामुपयंस्ये विधानतः ॥२५॥
25. sanāmnī yā bhavitrī me ditsitā caiva bandhubhiḥ ,
bhaikṣavattāmahaṁ kanyāmupayaṁsye vidhānataḥ.
25. sanāmnī yā bhavitrī me ditsitā ca eva bandhubhiḥ
bhaikṣavattām aham kanyām upayaṃsye vidhānataḥ
25. I will marry, according to the prescribed rites, that girl who is destined to bear my name and whom my relatives desire to give, even if it entails living by alms.
दरिद्राय हि मे भार्यां को दास्यति विशेषतः ।
प्रतिग्रहीष्ये भिक्षां तु यदि कश्चित्प्रदास्यति ॥२६॥
26. daridrāya hi me bhāryāṁ ko dāsyati viśeṣataḥ ,
pratigrahīṣye bhikṣāṁ tu yadi kaścitpradāsyati.
26. daridrāya hi me bhāryām kaḥ dāsyati viśeṣataḥ
pratigrahīṣye bhikṣām tu yadi kaścit pradāsyati
26. Indeed, who will give a wife to me, a poor man, especially? But I will accept alms if anyone gives.
एवं दारक्रियाहेतोः प्रयतिष्ये पितामहाः ।
अनेन विधिना शश्वन्न करिष्येऽहमन्यथा ॥२७॥
27. evaṁ dārakriyāhetoḥ prayatiṣye pitāmahāḥ ,
anena vidhinā śaśvanna kariṣye'hamanyathā.
27. evam dārakriyāhetoḥ prayatiṣye pitāmahāḥ
anena vidhinā śaśvat na kariṣye aham anyathā
27. Thus, O grandfathers, I will strive for the sake of marriage by this method. I will always do so and never otherwise.
तत्र चोत्पत्स्यते जन्तुर्भवतां तारणाय वै ।
शाश्वतं स्थानमासाद्य मोदन्तां पितरो मम ॥२८॥
28. tatra cotpatsyate janturbhavatāṁ tāraṇāya vai ,
śāśvataṁ sthānamāsādya modantāṁ pitaro mama.
28. tatra ca utpatsyate jantuḥ bhavatām tāraṇāya vai
śāśvatam sthānam āsādya modantām pitaraḥ mama
28. And from that (marriage), an offspring will surely be born for your salvation (O ancestors). May my ancestors, having attained the eternal abode, rejoice.
सूत उवाच ।
ततो निवेशाय तदा स विप्रः संशितव्रतः ।
महीं चचार दारार्थी न च दारानविन्दत ॥२९॥
29. sūta uvāca ,
tato niveśāya tadā sa vipraḥ saṁśitavrataḥ ,
mahīṁ cacāra dārārthī na ca dārānavindata.
29. sūtaḥ uvāca tataḥ niveśāya tadā sa vipraḥ saṃśitavrataḥ
mahīm cacāra dārārthī na ca dārān avindata
29. Sūta said: Then, that brahmin, firm in his vows, wandered the earth at that time, seeking a wife for settling down. But he did not find one.
स कदाचिद्वनं गत्वा विप्रः पितृवचः स्मरन् ।
चुक्रोश कन्याभिक्षार्थी तिस्रो वाचः शनैरिव ॥३०॥
30. sa kadācidvanaṁ gatvā vipraḥ pitṛvacaḥ smaran ,
cukrośa kanyābhikṣārthī tisro vācaḥ śanairiva.
30. sa kadācit vanam gatvā vipraḥ pitṛ-vacaḥ smaran
cukrośa kanyā-bhikṣārthī tisraḥ vācaḥ śanaiḥ iva
30. One day, the Brahmin, remembering his father's words, went to the forest. There, seeking a maiden, he cried out three calls, as if softly.
तं वासुकिः प्रत्यगृह्णादुद्यम्य भगिनीं तदा ।
न स तां प्रतिजग्राह न सनाम्नीति चिन्तयन् ॥३१॥
31. taṁ vāsukiḥ pratyagṛhṇādudyamya bhaginīṁ tadā ,
na sa tāṁ pratijagrāha na sanāmnīti cintayan.
31. tam vāsukiḥ prati-agṛhṇāt udyamya bhaginīm tadā
na saḥ tām prati-jagrāha na sanāmnī iti cintayan
31. Then, Vasuki, offering his sister, received him. But he (Jaradkāru) did not accept her, thinking, 'She is not named Jaradkāru (like me).'
सनाम्नीमुद्यतां भार्यां गृह्णीयामिति तस्य हि ।
मनो निविष्टमभवज्जरत्कारोर्महात्मनः ॥३२॥
32. sanāmnīmudyatāṁ bhāryāṁ gṛhṇīyāmiti tasya hi ,
mano niviṣṭamabhavajjaratkārormahātmanaḥ.
32. sanāmnīm udyatām bhāryām gṛhṇīyām iti tasya hi
manaḥ niviṣṭam abhavat jaratkāroḥ mahā-ātmanaḥ
32. Indeed, the mind of the great-souled Jaradkāru had become fixed on the idea: 'I should accept an offered wife who bears the same name as mine.'
तमुवाच महाप्राज्ञो जरत्कारुर्महातपाः ।
किंनाम्नी भगिनीयं ते ब्रूहि सत्यं भुजंगम ॥३३॥
33. tamuvāca mahāprājño jaratkārurmahātapāḥ ,
kiṁnāmnī bhaginīyaṁ te brūhi satyaṁ bhujaṁgama.
33. tam uvāca mahā-prājñaḥ jaratkāruḥ mahā-tapāḥ
kim-nāmnī bhaginī iyam te brūhi satyam bhujaṅgama
33. The greatly wise and ascetic Jaradkāru said to him, 'O serpent, tell me truly, what is the name of this sister of yours?'
वासुकिरुवाच ।
जरत्कारो जरत्कारुः स्वसेयमनुजा मम ।
त्वदर्थं रक्षिता पूर्वं प्रतीच्छेमां द्विजोत्तम ॥३४॥
34. vāsukiruvāca ,
jaratkāro jaratkāruḥ svaseyamanujā mama ,
tvadarthaṁ rakṣitā pūrvaṁ pratīcchemāṁ dvijottama.
34. vāsukiḥ uvāca jaratkāro jaratkāruḥ svasā iyam anujā mama
tvat-artham rakṣitā pūrvam prati-iccha imām dvija-uttama
34. Vasuki said: 'O Jaradkāru! This younger sister of mine is indeed named Jaradkāru. She has been protected for your sake previously. Please accept her, O best of Brahmins!'
सूत उवाच ।
मात्रा हि भुजगाः शप्ताः पूर्वं ब्रह्मविदां वर ।
जनमेजयस्य वो यज्ञे धक्ष्यत्यनिलसारथिः ॥३५॥
35. sūta uvāca ,
mātrā hi bhujagāḥ śaptāḥ pūrvaṁ brahmavidāṁ vara ,
janamejayasya vo yajñe dhakṣyatyanilasārathiḥ.
35. sūtaḥ uvāca mātrā hi bhujagāḥ śaptāḥ pūrvam brahmavidām
vara janamejayasya vaḥ yajñe dhakṣyati anilasārathiḥ
35. Sūta said: "Indeed, the serpents were cursed by their mother previously, O best among those who know Brahman. The fire-god (whose charioteer is wind) will burn you in Janamejaya's sacrifice."
तस्य शापस्य शान्त्यर्थं प्रददौ पन्नगोत्तमः ।
स्वसारमृषये तस्मै सुव्रताय तपस्विने ॥३६॥
36. tasya śāpasya śāntyarthaṁ pradadau pannagottamaḥ ,
svasāramṛṣaye tasmai suvratāya tapasvine.
36. tasya śāpasya śāntyartham pradadau pannagottamaḥ
svasāram ṛṣaye tasmai suvratāya tapasvine
36. To pacify that curse, the best of the serpents gave his sister to that sage, who was devoted to vows and asceticism.
स च तां प्रतिजग्राह विधिदृष्टेन कर्मणा ।
आस्तीको नाम पुत्रश्च तस्यां जज्ञे महात्मनः ॥३७॥
37. sa ca tāṁ pratijagrāha vidhidṛṣṭena karmaṇā ,
āstīko nāma putraśca tasyāṁ jajñe mahātmanaḥ.
37. saḥ ca tām pratijagrāha vidhidṛṣṭena karmaṇā
āstīkaḥ nāma putraḥ ca tasyām jajñe mahātmanaḥ
37. And he accepted her according to the prescribed rites. A son named Āstīka was born to him from her (or: in her from that great soul).
तपस्वी च महात्मा च वेदवेदाङ्गपारगः ।
समः सर्वस्य लोकस्य पितृमातृभयापहः ॥३८॥
38. tapasvī ca mahātmā ca vedavedāṅgapāragaḥ ,
samaḥ sarvasya lokasya pitṛmātṛbhayāpahaḥ.
38. tapasvī ca mahātmā ca vedavedāṅgapāragaḥ
samaḥ sarvasya lokasya pitṛmātṛbhayāpahaḥ
38. He was an ascetic and a great soul, proficient in the Vedas and Vedāṅgas, equal to all beings, and dispeller of fear from parents.
अथ कालस्य महतः पाण्डवेयो नराधिपः ।
आजहार महायज्ञं सर्पसत्रमिति श्रुतिः ॥३९॥
39. atha kālasya mahataḥ pāṇḍaveyo narādhipaḥ ,
ājahāra mahāyajñaṁ sarpasatramiti śrutiḥ.
39. atha kālasya mahataḥ pāṇḍaveyaḥ narādhipaḥ
ājahāra mahāyajñam sarpasatram iti śrutiḥ
39. Then, after a long time, the Pāṇḍava king (Janamejaya) performed a great sacrifice known as the "Snake Sacrifice."
तस्मिन्प्रवृत्ते सत्रे तु सर्पाणामन्तकाय वै ।
मोचयामास तं शापमास्तीकः सुमहायशाः ॥४०॥
40. tasminpravṛtte satre tu sarpāṇāmantakāya vai ,
mocayāmāsa taṁ śāpamāstīkaḥ sumahāyaśāḥ.
40. tasmin pravṛtte satre tu sarpāṇām antakāya
vai mocayāmāsa tam śāpam āstīkaḥ sumahāyaśāḥ
40. When that sacrifice, which was intended for the destruction of the serpents, had commenced, the highly renowned Astika indeed freed them from that curse.
नागांश्च मातुलांश्चैव तथा चान्यान्स बान्धवान् ।
पितॄंश्च तारयामास संतत्या तपसा तथा ।
व्रतैश्च विविधैर्ब्रह्मन्स्वाध्यायैश्चानृणोऽभवत् ॥४१॥
41. nāgāṁśca mātulāṁścaiva tathā cānyānsa bāndhavān ,
pitṝṁśca tārayāmāsa saṁtatyā tapasā tathā ,
vrataiśca vividhairbrahmansvādhyāyaiścānṛṇo'bhavat.
41. nāgān ca mātulān ca eva tathā ca anyān
sa bāndhavān | pitṝn ca tārayāmāsa saṃtatyā
tapasā tathā | vrataiḥ ca vividhaiḥ
brahman svādhyāyaiḥ ca anṛṇaḥ abhavat
41. He saved the Nāgas, his maternal uncles, and other relatives. He also saved his ancestors through progeny and penance. And, O Brahmana, through various vows and Vedic study, he became free from all debts.
देवांश्च तर्पयामास यज्ञैर्विविधदक्षिणैः ।
ऋषींश्च ब्रह्मचर्येण संतत्या च पितामहान् ॥४२॥
42. devāṁśca tarpayāmāsa yajñairvividhadakṣiṇaiḥ ,
ṛṣīṁśca brahmacaryeṇa saṁtatyā ca pitāmahān.
42. devān ca tarpayāmāsa yajñaiḥ vividhadakṣiṇaiḥ
| ṛṣīn ca brahmacaryeṇa saṃtatyā ca pitāmahān
42. He satisfied the gods with sacrifices accompanied by various offerings, the sages with sacred study, and his ancestors with progeny.
अपहृत्य गुरुं भारं पितॄणां संशितव्रतः ।
जरत्कारुर्गतः स्वर्गं सहितः स्वैः पितामहैः ॥४३॥
43. apahṛtya guruṁ bhāraṁ pitṝṇāṁ saṁśitavrataḥ ,
jaratkārurgataḥ svargaṁ sahitaḥ svaiḥ pitāmahaiḥ.
43. apahṛtya gurum bhāram pitṝṇām saṃśitavrataḥ |
jaratkāruḥ gataḥ svargam sahitaḥ svaiḥ pitāmahāiḥ
43. Having removed the heavy burden of his ancestors, Jaratkaru, who was firm in his vows, went to heaven, accompanied by his own ancestors.
आस्तीकं च सुतं प्राप्य धर्मं चानुत्तमं मुनिः ।
जरत्कारुः सुमहता कालेन स्वर्गमीयिवान् ॥४४॥
44. āstīkaṁ ca sutaṁ prāpya dharmaṁ cānuttamaṁ muniḥ ,
jaratkāruḥ sumahatā kālena svargamīyivān.
44. āstīkam ca sutam prāpya dharmam ca anuttamam
muniḥ | jaratkāruḥ sumahatā kālena svargam īyivān
44. Having obtained Astika as a son and unsurpassed merit, the sage Jaratkaru eventually went to heaven after a very long time.
एतदाख्यानमास्तीकं यथावत्कीर्तितं मया ।
प्रब्रूहि भृगुशार्दूल किं भूयः कथ्यतामिति ॥४५॥
45. etadākhyānamāstīkaṁ yathāvatkīrtitaṁ mayā ,
prabrūhi bhṛguśārdūla kiṁ bhūyaḥ kathyatāmiti.
45. etad ākhyānam āstīkam yathāvat kīrtitam mayā
prabrūhi bhṛguśārdūla kim bhūyaḥ kathyatām iti
45. This narrative concerning Astika has been properly recounted by me. O best of the Bhrigus, please tell me what more should be narrated.