Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-14, chapter-85

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
शकुनेस्तु सुतो वीरो गान्धाराणां महारथः ।
प्रत्युद्ययौ गुडाकेशं सैन्येन महता वृतः ।
हस्त्यश्वरथपूर्णेन पताकाध्वजमालिना ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
śakunestu suto vīro gāndhārāṇāṁ mahārathaḥ ,
pratyudyayau guḍākeśaṁ sainyena mahatā vṛtaḥ ,
hastyaśvarathapūrṇena patākādhvajamālinā.
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca śakuneḥ tu sutaḥ
vīraḥ gāndhārāṇām mahārathaḥ pratyudyayau
guḍākeśam sainyena mahatā vṛtaḥ
hastyaśvarathapūrṇena patākādhvajamālinā
1. Vaiśampāyana said: Then, Śakuni's heroic son, a great warrior (mahāratha) among the Gandhāras, advanced to meet Guḍākeśa [Arjuna]. He was accompanied by a vast army, complete with elephants, horses, and chariots, and adorned with flags and banners.
अमृष्यमाणास्ते योधा नृपतेः शकुनेर्वधम् ।
अभ्ययुः सहिताः पार्थं प्रगृहीतशरासनाः ॥२॥
2. amṛṣyamāṇāste yodhā nṛpateḥ śakunervadham ,
abhyayuḥ sahitāḥ pārthaṁ pragṛhītaśarāsanāḥ.
2. amṛṣyamāṇāḥ te yodhāḥ nṛpateḥ śakuneḥ vadham
abhyayuḥ sahitāḥ pārtham pragṛhītaśarāsanāḥ
2. te amṛṣyamāṇāḥ nṛpateḥ śakuneḥ vadham
sahitāḥ pragṛhītaśarāsanāḥ pārtham abhyayuḥ
2. Unable to tolerate the slaying of King Shakuni, those warriors, united and with bows grasped, advanced upon Arjuna.
तानुवाच स धर्मात्मा बीभत्सुरपराजितः ।
युधिष्ठिरस्य वचनं न च ते जगृहुर्हितम् ॥३॥
3. tānuvāca sa dharmātmā bībhatsuraparājitaḥ ,
yudhiṣṭhirasya vacanaṁ na ca te jagṛhurhitam.
3. tān uvāca sa dharma-ātmā bībhatsuḥ aparājitaḥ
yudhiṣṭhirasya vacanam na ca te jagṛhuḥ hitam
3. sa dharma-ātmā bībhatsuḥ aparājitaḥ tān
yudhiṣṭhirasya vacanam uvāca ca te hitam na jagṛhuḥ
3. He, the virtuous (dharma-ātmā) Arjuna, the unconquered Bibhatsu, spoke Yudhishthira's words to them, but they did not accept his beneficial advice.
वार्यमाणास्तु पार्थेन सान्त्वपूर्वममर्षिताः ।
परिवार्य हयं जग्मुस्ततश्चुक्रोध पाण्डवः ॥४॥
4. vāryamāṇāstu pārthena sāntvapūrvamamarṣitāḥ ,
parivārya hayaṁ jagmustataścukrodha pāṇḍavaḥ.
4. vāryamāṇāḥ tu pārthena sāntva-pūrvam amarṣitāḥ
parivārya hayam jagmuḥ tataḥ cukrodha pāṇḍavaḥ
4. tu amarṣitāḥ pārthena sāntva-pūrvam vāryamāṇāḥ
hayam parivārya jagmuḥ tataḥ pāṇḍavaḥ cukrodha
4. But those infuriated warriors, even though being restrained by Arjuna with conciliatory words, surrounded the horse and advanced. Thereupon, the Pandava (Arjuna) became enraged.
ततः शिरांसि दीप्ताग्रैस्तेषां चिच्छेद पाण्डवः ।
क्षुरैर्गाण्डीवनिर्मुक्तैर्नातियत्नादिवार्जुनः ॥५॥
5. tataḥ śirāṁsi dīptāgraisteṣāṁ ciccheda pāṇḍavaḥ ,
kṣurairgāṇḍīvanirmuktairnātiyatnādivārjunaḥ.
5. tataḥ śirāṃsi dīpta-agraiḥ teṣām ciccheda pāṇḍavaḥ
kṣuraiḥ gāṇḍīva-nirmuktaiḥ na ati-yatnāt iva arjunaḥ
5. tataḥ pāṇḍavaḥ arjunaḥ teṣām śirāṃsi gāṇḍīva-nirmuktaiḥ
dīpta-agraiḥ kṣuraiḥ na ati-yatnāt iva ciccheda
5. Then the Pandava (Arjuna) cut off their heads with razor-sharp arrows released from his Gāṇḍīva bow, as if without much effort.
ते वध्यमानाः पार्थेन हयमुत्सृज्य संभ्रमात् ।
न्यवर्तन्त महाराज शरवर्षार्दिता भृशम् ॥६॥
6. te vadhyamānāḥ pārthena hayamutsṛjya saṁbhramāt ,
nyavartanta mahārāja śaravarṣārditā bhṛśam.
6. te vadhyamānāḥ pārthena hayam utsṛjya sambhramāt
nyavartanta mahārāja śaravarṣārditāḥ bhṛśam
6. mahārāja te pārthena vadhyamānāḥ śaravarṣārditāḥ
bhṛśam sambhramāt hayam utsṛjya nyavartanta
6. O great king, those warriors, being attacked by Pārtha and greatly afflicted by a shower of arrows, abandoned their horses in bewilderment and retreated.
वितुद्यमानस्तैश्चापि गान्धारैः पाण्डवर्षभः ।
आदिश्यादिश्य तेजस्वी शिरांस्येषां न्यपातयत् ॥७॥
7. vitudyamānastaiścāpi gāndhāraiḥ pāṇḍavarṣabhaḥ ,
ādiśyādiśya tejasvī śirāṁsyeṣāṁ nyapātayat.
7. vitudyamānaḥ taiḥ ca api gāndhāraiḥ pāṇḍavarṣabhaḥ
ādiśya ādiśya tejasvī śirāṃsi eṣām nyapātayat
7. taiḥ gāndhāraiḥ vitudyamānaḥ ca api tejasvī
pāṇḍavarṣabhaḥ ādiśya ādiśya eṣām śirāṃsi nyapātayat
7. Even while being harassed by those Gandharas, the brilliant foremost of the Pāṇḍavas (Arjuna), repeatedly aiming, struck off their heads.
वध्यमानेषु तेष्वाजौ गान्धारेषु समन्ततः ।
स राजा शकुनेः पुत्रः पाण्डवं प्रत्यवारयत् ॥८॥
8. vadhyamāneṣu teṣvājau gāndhāreṣu samantataḥ ,
sa rājā śakuneḥ putraḥ pāṇḍavaṁ pratyavārayat.
8. vadhyamāneṣu teṣu ājau gāndhāreṣu samantataḥ
saḥ rājā śakuneḥ putraḥ pāṇḍavam pratyavārayat
8. ājau samantataḥ teṣu gāndhāreṣu vadhyamāneṣu
saḥ rājā śakuneḥ putraḥ pāṇḍavam pratyavārayat
8. As those Gandharas were being slain on all sides in battle, that king, the son of Śakuni, resisted the Pāṇḍava (Arjuna).
तं युध्यमानं राजानं क्षत्रधर्मे व्यवस्थितम् ।
पार्थोऽब्रवीन्न मे वध्या राजानो राजशासनात् ।
अलं युद्धेन ते वीर न तेऽस्त्यद्य पराजयः ॥९॥
9. taṁ yudhyamānaṁ rājānaṁ kṣatradharme vyavasthitam ,
pārtho'bravīnna me vadhyā rājāno rājaśāsanāt ,
alaṁ yuddhena te vīra na te'styadya parājayaḥ.
9. tam yudhyamānam rājānam kṣatradharme
vyavasthitam pārthaḥ abravīt na me
vadhyāḥ rājānaḥ rājaśāsanāt alam
yuddhena te vīra na te asti adya parājayaḥ
9. pārthaḥ tam yudhyamānam kṣatradharme
vyavasthitam rājānam abravīt rājaśāsanāt
me rājānaḥ na vadhyāḥ vīra te
yuddhena alam adya te parājayaḥ na asti
9. To that king, who was fighting and upholding the intrinsic nature (dharma) of a warrior, Pārtha (Arjuna) said: "Kings are not to be slain by me according to royal command. Enough of fighting for you, O hero; you have no defeat today."
इत्युक्तस्तदनादृत्य वाक्यमज्ञानमोहितः ।
स शक्रसमकर्माणमवाकिरत सायकैः ॥१०॥
10. ityuktastadanādṛtya vākyamajñānamohitaḥ ,
sa śakrasamakarmāṇamavākirata sāyakaiḥ.
10. iti uktaḥ tat anādṛtya vākyam ajñāna-mohitaḥ
sa śakra-sama-karmāṇam avākirata sāyakaiḥ
10. sa ajñāna-mohitaḥ iti uktaḥ tat vākyam anādṛtya
śakra-sama-karmāṇam sāyakaiḥ avākirata
10. Thus spoken to, he, deluded by ignorance, disregarded that statement and showered with arrows the one whose deeds were equal to Indra's.
तस्य पार्थः शिरस्त्राणमर्धचन्द्रेण पत्रिणा ।
अपाहरदसंभ्रान्तो जयद्रथशिरो यथा ॥११॥
11. tasya pārthaḥ śirastrāṇamardhacandreṇa patriṇā ,
apāharadasaṁbhrānto jayadrathaśiro yathā.
11. tasya pārthaḥ śirastrāṇam ardha-candreṇa patriṇā
apāharat asaṃbhrāntaḥ jayadratha-śiraḥ yathā
11. asaṃbhrāntaḥ pārthaḥ tasya śirastrāṇam ardha-candreṇa
patriṇā apāharat yathā jayadratha-śiraḥ
11. Undisturbed, Pārtha removed his helmet with a crescent-shaped arrow, just as he had removed Jayadratha's head.
तद्दृष्ट्वा विस्मयं जग्मुर्गान्धाराः सर्व एव ते ।
इच्छता तेन न हतो राजेत्यपि च ते विदुः ॥१२॥
12. taddṛṣṭvā vismayaṁ jagmurgāndhārāḥ sarva eva te ,
icchatā tena na hato rājetyapi ca te viduḥ.
12. tat dṛṣṭvā vismayam jagmuḥ gāndhārāḥ sarve eva te
icchata tena na hataḥ rājā iti api ca te viduḥ
12. te sarve eva gāndhārāḥ tat dṛṣṭvā vismayam jagmuḥ
ca te api viduḥ iti tena icchata rājā na hataḥ
12. Having witnessed that, all those Gāndhāras were indeed astonished. And they also understood that the king was not killed by him out of his own desire.
गान्धारराजपुत्रस्तु पलायनकृतक्षणः ।
बभौ तैरेव सहितस्त्रस्तैः क्षुद्रमृगैरिव ॥१३॥
13. gāndhārarājaputrastu palāyanakṛtakṣaṇaḥ ,
babhau taireva sahitastrastaiḥ kṣudramṛgairiva.
13. gāndhāra-rāja-putraḥ tu palāyana-kṛta-kṣaṇaḥ
babhau taiḥ eva sahitaḥ trastaiḥ kṣudra-mṛgaiḥ iva
13. tu gāndhāra-rāja-putraḥ palāyana-kṛta-kṣaṇaḥ taiḥ
eva sahitaḥ trastaiḥ kṣudra-mṛgaiḥ iva babhau
13. But the Gāndhāra king's son (Jayadratha), who was poised for flight, appeared with those very frightened ones, just like timid deer.
तेषां तु तरसा पार्थस्तत्रैव परिधावताम् ।
विजहारोत्तमाङ्गानि भल्लैः संनतपर्वभिः ॥१४॥
14. teṣāṁ tu tarasā pārthastatraiva paridhāvatām ,
vijahārottamāṅgāni bhallaiḥ saṁnataparvabhiḥ.
14. teṣām tu tarasā pārthaḥ tatra eva paridhāvatām
| vijahāra uttamāṅgāni bhallaiḥ saṃnataparvabhiḥ
14. pārthaḥ tu tarasā tatra eva paridhāvatām teṣām
uttamāṅgāni vijahāra saṃnataparvabhiḥ bhallaiḥ
14. Arjuna, with great speed, severed the heads of those who were running about right there, using arrows with bent shafts.
उच्छ्रितांस्तु भुजान्केचिन्नाबुध्यन्त शरैर्हृतान् ।
शरैर्गाण्डीवनिर्मुक्तैः पृथुभिः पार्थचोदितैः ॥१५॥
15. ucchritāṁstu bhujānkecinnābudhyanta śarairhṛtān ,
śarairgāṇḍīvanirmuktaiḥ pṛthubhiḥ pārthacoditaiḥ.
15. ucchritān tu bhujān kecit na abudhyanta śaraiḥ hṛtān
| śaraiḥ gāṇḍīvanirmuktaiḥ pṛthubhiḥ pārthacoditaiḥ
15. kecit tu ucchritān bhujān śaraiḥ hṛtān na abudhyanta (te)
śaraiḥ gāṇḍīvanirmuktaiḥ pṛthubhiḥ pārthacoditaiḥ (āsan)
15. Some of them did not even realize that their raised arms had been severed by the broad arrows, which were released from the Gāṇḍīva bow and impelled by (Arjuna) Pārtha.
संभ्रान्तनरनागाश्वमथ तद्विद्रुतं बलम् ।
हतविध्वस्तभूयिष्ठमावर्तत मुहुर्मुहुः ॥१६॥
16. saṁbhrāntanaranāgāśvamatha tadvidrutaṁ balam ,
hatavidhvastabhūyiṣṭhamāvartata muhurmuhuḥ.
16. saṃbhrāntanaranāgāśvam atha tat vidrutam balam
| hatavidhvastabhūyiṣṭham āvartata muhuḥ muhuḥ
16. atha tat balam saṃbhrāntanaranāgāśvam vidrutam
hatavidhvastabhūyiṣṭham muhuḥ muhuḥ āvartata
16. Then that army, whose men, elephants, and horses were bewildered and scattered, and which was mostly slain and shattered, repeatedly wheeled around.
न ह्यदृश्यन्त वीरस्य केचिदग्रेऽग्र्यकर्मणः ।
रिपवः पात्यमाना वै ये सहेयुर्महाशरान् ॥१७॥
17. na hyadṛśyanta vīrasya kecidagre'gryakarmaṇaḥ ,
ripavaḥ pātyamānā vai ye saheyurmahāśarān.
17. na hi adṛśyanta vīrasya kecit agre agryakarmaṇaḥ
| ripavaḥ pātyamānāḥ vai ye saheyuḥ mahāśarān
17. hi vai agryakarmaṇaḥ vīrasya agre kecit ripavaḥ ye mahāśarān saheyuḥ,
(te) pātyamānāḥ na adṛśyanta
17. Indeed, no enemies who could endure his great arrows were seen being felled before that hero of excellent deeds.
ततो गान्धारराजस्य मन्त्रिवृद्धपुरःसरा ।
जननी निर्ययौ भीता पुरस्कृत्यार्घ्यमुत्तमम् ॥१८॥
18. tato gāndhārarājasya mantrivṛddhapuraḥsarā ,
jananī niryayau bhītā puraskṛtyārghyamuttamam.
18. tataḥ gāndhārarājasya mantrivṛddhapuraḥsarā
jananī niryayau bhītā puraskṛtya arghyam uttamam
18. tataḥ gāndhārarājasya jananī mantrivṛddhapuraḥsarā
bhītā uttamam arghyam puraskṛtya niryayau
18. Then, the mother of the king of Gāndhāra, preceded by the elderly ministers, emerged fearfully, holding forth an excellent respectful offering.
सा न्यवारयदव्यग्रा तं पुत्रं युद्धदुर्मदम् ।
प्रसादयामास च तं जिष्णुमक्लिष्टकारिणम् ॥१९॥
19. sā nyavārayadavyagrā taṁ putraṁ yuddhadurmadam ,
prasādayāmāsa ca taṁ jiṣṇumakliṣṭakāriṇam.
19. sā nyavārayat avyagrā tam putram yuddhadurmadam
prasādayāmāsa ca tam jiṣṇum akliṣṭakāriṇam
19. sā avyagrā tam yuddhadurmadam putram nyavārayat
ca tam akliṣṭakāriṇam jiṣṇum prasādayāmāsa
19. She, undisturbed, restrained her son, who was maddened by battle. And she also appeased Jishnu (Arjuna), the one who performs deeds effortlessly.
तां पूजयित्वा कौन्तेयः प्रसादमकरोत्तदा ।
शकुनेश्चापि तनयं सान्त्वयन्निदमब्रवीत् ॥२०॥
20. tāṁ pūjayitvā kaunteyaḥ prasādamakarottadā ,
śakuneścāpi tanayaṁ sāntvayannidamabravīt.
20. tām pūjayitvā kaunteyaḥ prasādam akarot tadā
śakuneḥ ca api tanayam sāntvayan idam abravīt
20. tadā kaunteyaḥ tām pūjayitvā prasādam akarot
ca api śakuneḥ tanayam sāntvayan idam abravīt
20. Having honored her, Kaunteya (Arjuna) then showed favor. And conciliating Shakuni's son (Ulūka), he also said this:
न मे प्रियं महाबाहो यत्ते बुद्धिरियं कृता ।
प्रतियोद्धुममित्रघ्न भ्रातैव त्वं ममानघ ॥२१॥
21. na me priyaṁ mahābāho yatte buddhiriyaṁ kṛtā ,
pratiyoddhumamitraghna bhrātaiva tvaṁ mamānagha.
21. na me priyam mahābāho yat te buddhiḥ iyam kṛtā
pratiyoddhum amitraghna bhrātā eva tvam mama anagha
21. mahābāho amitraghna anagha na me priyam yat iyam
buddhiḥ te pratiyoddhum kṛtā tvam mama bhrātā eva
21. "O mighty-armed one, it is not pleasing to me that this intention to fight back has been made by you. O slayer of enemies, you are indeed my brother, O sinless one."
गान्धारीं मातरं स्मृत्वा धृतराष्ट्रकृतेन च ।
तेन जीवसि राजंस्त्वं निहतास्त्वनुगास्तव ॥२२॥
22. gāndhārīṁ mātaraṁ smṛtvā dhṛtarāṣṭrakṛtena ca ,
tena jīvasi rājaṁstvaṁ nihatāstvanugāstava.
22. gāndhārīm mātaram smṛtvā dhṛtarāṣṭrakṛtena ca
tena jīvasi rājan tvam nihatāḥ tu anugāḥ tava
22. rājan gāndhārīm mātaram smṛtvā ca dhṛtarāṣṭrakṛtena
tvam tena jīvasi tu tava anugāḥ nihatāḥ
22. Remembering your mother Gāndhārī, and for Dhṛtarāṣṭra's sake, you, O King, are alive, but your followers have been killed.
मैवं भूः शाम्यतां वैरं मा ते भूद्बुद्धिरीदृशी ।
आगन्तव्यं परां चैत्रीमश्वमेधे नृपस्य नः ॥२३॥
23. maivaṁ bhūḥ śāmyatāṁ vairaṁ mā te bhūdbuddhirīdṛśī ,
āgantavyaṁ parāṁ caitrīmaśvamedhe nṛpasya naḥ.
23. mā evam bhūḥ śāmyatām vairam mā te bhūt buddhiḥ
īdṛśī āgantavyam parām caitrīm aśvamedhe nṛpasya naḥ
23. mā evam bhūḥ vairam śāmyatām mā te īdṛśī buddhiḥ
bhūt āgantavyam naḥ nṛpasya parām caitrīm aśvamedhe
23. Do not act in this manner; let the animosity cease. Do not let such a thought come to your mind. You must come for our king's (aśvamedha) Vedic ritual in the coming month of Caitra.