Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-7, chapter-109

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
स तथा विरथः कर्णः पुनर्भीमेन निर्जितः ।
रथमन्यं समास्थाय सद्यो विव्याध पाण्डवम् ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
sa tathā virathaḥ karṇaḥ punarbhīmena nirjitaḥ ,
rathamanyaṁ samāsthāya sadyo vivyādha pāṇḍavam.
1. saṃjaya uvāca saḥ tathā virathaḥ karṇaḥ punaḥ bhīmena
nirjitaḥ ratham anyam samāsthāya sadyaḥ vivyādha pāṇḍavam
1. saṃjaya uvāca saḥ tathā virathaḥ karṇaḥ punaḥ bhīmena
nirjitaḥ anyam ratham samāsthāya sadyaḥ pāṇḍavam vivyādha
1. Sanjaya said: Having been thus dismounted from his chariot and defeated again by Bhima, Karna immediately mounted another chariot and pierced the Pandava (Bhima).
महागजाविवासाद्य विषाणाग्रैः परस्परम् ।
शरैः पूर्णायतोत्सृष्टैरन्योन्यमभिजघ्नतुः ॥२॥
2. mahāgajāvivāsādya viṣāṇāgraiḥ parasparam ,
śaraiḥ pūrṇāyatotsṛṣṭairanyonyamabhijaghnatuḥ.
2. mahāgajau iva āsādya viṣāṇāgraiḥ parasparam
śaraiḥ pūrṇāyatotsṛṣṭaiḥ anyonyam abhijaghṇatuḥ
2. mahāgajau iva parasparam āsādya viṣāṇāgraiḥ
pūrṇāyatotsṛṣṭaiḥ śaraiḥ anyonyam abhijaghṇatuḥ
2. Like two great elephants engaging each other with their tusk tips, they struck each other with arrows released after a full draw.
अथ कर्णः शरव्रातैर्भीमं बलवदर्दयत् ।
ननाद बलवन्नादं पुनर्विव्याध चोरसि ॥३॥
3. atha karṇaḥ śaravrātairbhīmaṁ balavadardayat ,
nanāda balavannādaṁ punarvivyādha corasi.
3. atha karṇaḥ śaravrātaiḥ bhīmam balavat arddayat
nanāda balavat nādam punaḥ vivyādha ca urasi
3. atha karṇaḥ śaravrātaiḥ bhīmam balavat arddayat
balavat nādam nanāda punaḥ ca urasi vivyādha
3. Then Karna severely distressed Bhima with showers of arrows. He roared a mighty roar and again pierced [him] in the chest.
तं भीमो दशभिर्बाणैः प्रत्यविध्यदजिह्मगैः ।
पुनर्विव्याध विंशत्या शराणां नतपर्वणाम् ॥४॥
4. taṁ bhīmo daśabhirbāṇaiḥ pratyavidhyadajihmagaiḥ ,
punarvivyādha viṁśatyā śarāṇāṁ nataparvaṇām.
4. tam bhīmaḥ daśabhiḥ bāṇaiḥ pratyavidhyat ajihmagaiḥ
punaḥ vivyādha viṃśatyā śarāṇām nataparvaṇām
4. bhīmaḥ tam ajihmagaiḥ daśabhiḥ bāṇaiḥ pratyavidhyat
punaḥ nataparvaṇām śarāṇām viṃśatyā vivyādha
4. Bhima, in return, pierced him with ten unerring arrows. He then pierced him again with twenty arrows that had well-formed shafts.
कर्णस्तु नवभिर्भीमं विद्ध्वा राजन्स्तनान्तरे ।
ध्वजमेकेन विव्याध सायकेन शितेन ह ॥५॥
5. karṇastu navabhirbhīmaṁ viddhvā rājanstanāntare ,
dhvajamekena vivyādha sāyakena śitena ha.
5. karṇaḥ tu navabhiḥ bhīmam viddhvā rājan stanāntare
dhvajam ekena vivyādha sāyakena śitena ha
5. rājan karṇaḥ tu bhīmam navabhiḥ stanāntare
viddhvā ekena śitena sāyakena dhvajam vivyādha ha
5. But Karna, O King, after piercing Bhima with nine arrows in the middle of his chest, indeed struck his banner with one sharp arrow.
सायकानां ततः पार्थस्त्रिषष्ट्या प्रत्यविध्यत ।
तोत्त्रैरिव महानागं कशाभिरिव वाजिनम् ॥६॥
6. sāyakānāṁ tataḥ pārthastriṣaṣṭyā pratyavidhyata ,
tottrairiva mahānāgaṁ kaśābhiriva vājinam.
6. sāyakānām tataḥ pārthaḥ triṣaṣṭyā pratyavidhyata
tottraiḥ iva mahānāgam kaśābhiḥ iva vājinam
6. tataḥ pārthaḥ tam triṣaṣṭyā sāyakānām pratyavidhyata,
mahānāgam tottraiḥ iva vājinam kaśābhiḥ iva
6. Then Partha (Arjuna) retaliated, piercing him with sixty-three arrows, just as one would pierce a great elephant with goads or a horse with whips.
सोऽतिविद्धो महाराज पाण्डवेन यशस्विना ।
सृक्विणी लेलिहन्वीरः क्रोधसंरक्तलोचनः ॥७॥
7. so'tividdho mahārāja pāṇḍavena yaśasvinā ,
sṛkviṇī lelihanvīraḥ krodhasaṁraktalocanaḥ.
7. saḥ atividdhaḥ mahārāja pāṇḍavena yaśasvinā
sṛkviṇī lelihan vīraḥ krodhasaṃraktalocanaḥ
7. mahārāja saḥ vīraḥ yaśasvinā pāṇḍavena
atividdhaḥ sṛkviṇī lelihan krodhasaṃraktalocanaḥ
7. O great King, that hero, deeply wounded by the glorious Pandava, repeatedly licked the corners of his mouth, his eyes reddened with rage.
ततः शरं महाराज सर्वकायावदारणम् ।
प्राहिणोद्भीमसेनाय बलायेन्द्र इवाशनिम् ॥८॥
8. tataḥ śaraṁ mahārāja sarvakāyāvadāraṇam ,
prāhiṇodbhīmasenāya balāyendra ivāśanim.
8. tataḥ śaram mahārāja sarvakāyāvadāraṇam
prāhiṇot bhīmasenāya balāya indraḥ iva aśanim
8. mahārāja tataḥ sarvakāyāvadāraṇam śaram
indraḥ aśanim iva balāya bhīmasenāya prāhiṇot
8. Then, O great king, he discharged an arrow, which could tear through all bodies, towards Bhīmasena, with a force like Indra's (indra) thunderbolt.
स निर्भिद्य रणे पार्थं सूतपुत्रधनुश्च्युतः ।
अगच्छद्दारयन्भूमिं चित्रपुङ्खः शिलीमुखः ॥९॥
9. sa nirbhidya raṇe pārthaṁ sūtaputradhanuścyutaḥ ,
agacchaddārayanbhūmiṁ citrapuṅkhaḥ śilīmukhaḥ.
9. saḥ nirbhidya raṇe pārtham sūtaputradhanuḥcyutaḥ
agacchat dārayan bhūmim citrapuṅkhaḥ śilīmukhaḥ
9. sūtaputradhanuḥcyutaḥ citrapuṅkhaḥ saḥ śilīmukhaḥ
raṇe pārtham nirbhidya bhūmim dārayan agacchat
9. That arrow (śilīmukha) with painted fletching, having sprung from the bow of Sūtaputra (Karṇa), pierced Pārtha (Arjuna) on the battlefield, and then continued, tearing into the earth.
सर्वशैक्यां चतुष्किष्कुं गुर्वीं रुक्माङ्गदां गदाम् ।
प्राहिणोत्सूतपुत्राय षडस्रामविचारयन् ॥१०॥
10. sarvaśaikyāṁ catuṣkiṣkuṁ gurvīṁ rukmāṅgadāṁ gadām ,
prāhiṇotsūtaputrāya ṣaḍasrāmavicārayan.
10. sarvaśaikyām catuṣkiṣkum gurvīm rukmāṅgadām
gadām prāhiṇot sūtaputrāya ṣaḍasrām avicārayan
10. saḥ avicārayan sarvaśaikyām catuṣkiṣkum gurvīm
rukmāṅgadām ṣaḍasrām gadām sūtaputrāya prāhiṇot
10. Without hesitation, he hurled towards Sūtaputra (Karṇa) a mace, entirely made of iron, four cubits long, heavy, adorned with golden ornaments, and having six edges.
तया जघानाधिरथेः सदश्वान्साधुवाहिनः ।
गदया भारतः क्रुद्धो वज्रेणेन्द्र इवासुरान् ॥११॥
11. tayā jaghānādhiratheḥ sadaśvānsādhuvāhinaḥ ,
gadayā bhārataḥ kruddho vajreṇendra ivāsurān.
11. tayā jaghāna ādhiratheḥ sadaśvān sādhuvāhinaḥ
gadayā bhārataḥ kruddhaḥ vajreṇa indraḥ iva asurān
11. kruddhaḥ bhārataḥ tayā gadayā ādhiratheḥ sādhuvāhinaḥ
sadaśvān indraḥ vajreṇa asurān iva jaghāna
11. Enraged, Bhārata (Bhīmasena) struck with that mace (gadā) the excellent, well-trained horses of Karṇa (ādhirathi), just as Indra (indra) with his thunderbolt (vajra) strikes the asuras (asura).
ततो भीमो महाबाहुः क्षुराभ्यां भरतर्षभ ।
ध्वजमाधिरथेश्छित्त्वा सूतमभ्यहनत्तदा ॥१२॥
12. tato bhīmo mahābāhuḥ kṣurābhyāṁ bharatarṣabha ,
dhvajamādhiratheśchittvā sūtamabhyahanattadā.
12. tataḥ bhīmaḥ mahābāhuḥ kṣurābhyām bharatarṣabha
dhvajam ādhiratheḥ chittvā sūtam abhyahanat tadā
12. bharatarṣabha tataḥ mahābāhuḥ bhīmaḥ kṣurābhyām
ādhiratheḥ dhvajam chittvā tadā sūtam abhyahanat
12. Then, O best of Bharatas, the mighty-armed Bhima, having cut down Karna's banner with two razor-edged arrows, then struck his charioteer.
हताश्वसूतमुत्सृज्य रथं स पतितध्वजम् ।
विस्फारयन्धनुः कर्णस्तस्थौ भारत दुर्मनाः ॥१३॥
13. hatāśvasūtamutsṛjya rathaṁ sa patitadhvajam ,
visphārayandhanuḥ karṇastasthau bhārata durmanāḥ.
13. hatāśvasūtam utsṛjya ratham saḥ patitadhvajam
visphārayan dhanuḥ karṇaḥ tasthau bhārata durmanāḥ
13. bhārata saḥ karṇaḥ hatāśvasūtam patitadhvajam
ratham utsṛjya dhanuḥ visphārayan durmanāḥ tasthau
13. O Bharata, having abandoned that chariot whose horses and charioteer were killed and whose banner had fallen, Karna stood dejected, stretching his bow.
तत्राद्भुतमपश्याम राधेयस्य पराक्रमम् ।
विरथो रथिनां श्रेष्ठो वारयामास यद्रिपुम् ॥१४॥
14. tatrādbhutamapaśyāma rādheyasya parākramam ,
viratho rathināṁ śreṣṭho vārayāmāsa yadripum.
14. tatra adbhutam apaśyāma rādheyasya parākramam
virathaḥ rathinām śreṣṭhaḥ vārayāmāsa yat ripum
14. tatra rādheyasya parākramam adbhutam apaśyāma
yat virathaḥ rathinām śreṣṭhaḥ ripum vārayāmāsa
14. There we saw the extraordinary valor of Radheya (Karna): that, despite being without a chariot, he, the best among charioteers, checked his enemy.
विरथं तं रथश्रेष्ठं दृष्ट्वाधिरथिमाहवे ।
दुर्योधनस्ततो राजन्नभ्यभाषत दुर्मुखम् ॥१५॥
15. virathaṁ taṁ rathaśreṣṭhaṁ dṛṣṭvādhirathimāhave ,
duryodhanastato rājannabhyabhāṣata durmukham.
15. viratham tam rathaśreṣṭham dṛṣṭvā ādhirathim āhave
duryodhanaḥ tataḥ rājan abhyabhāṣata durmukham
15. rājan tataḥ duryodhanaḥ āhave viratham tam
rathaśreṣṭham ādhirathim dṛṣṭvā durmukham abhyabhāṣata
15. O King, then Duryodhana, having seen Karna - who was without a chariot and was the best among charioteers - in battle, addressed Durmukha.
एष दुर्मुख राधेयो भीमेन विरथीकृतः ।
तं रथेन नरश्रेष्ठं संपादय महारथम् ॥१६॥
16. eṣa durmukha rādheyo bhīmena virathīkṛtaḥ ,
taṁ rathena naraśreṣṭhaṁ saṁpādaya mahāratham.
16. eṣaḥ durmukha rādheyaḥ bhīmena virathīkṛtaḥ
tam rathena naraśreṣṭham saṃpādaya mahāratham
16. durmukha eṣaḥ rādheyaḥ naraśreṣṭham mahāratham
bhīmena virathīkṛtaḥ tam rathena saṃpādaya
16. O Durmukha, this Rādheya (Karna), the best of men, that great warrior, has been dismounted from his chariot by Bhīma. Provide him with a chariot.
दुर्योधनवचः श्रुत्वा ततो भारत दुर्मुखः ।
त्वरमाणोऽब्ययात्कर्णं भीमं चावारयच्छरैः ॥१७॥
17. duryodhanavacaḥ śrutvā tato bhārata durmukhaḥ ,
tvaramāṇo'byayātkarṇaṁ bhīmaṁ cāvārayaccharaiḥ.
17. duryodhanavacaḥ śrutvā tataḥ bhārata durmukhaḥ
tvaramāṇaḥ abhyayāt karṇaṃ bhīmaṃ ca avārayat śaraiḥ
17. bhārata tataḥ duryodhanavacaḥ śrutvā durmukhaḥ
tvaramāṇaḥ karṇaṃ abhyayāt ca śaraiḥ bhīmaṃ avārayat
17. O Bhārata, having heard Duryodhana's words, Durmukha then, hurrying, went towards Karna and obstructed Bhīma with arrows.
दुर्मुखं प्रेक्ष्य संग्रामे सूतपुत्रपदानुगम् ।
वायुपुत्रः प्रहृष्टोऽभूत्सृक्किणी परिलेलिहन् ॥१८॥
18. durmukhaṁ prekṣya saṁgrāme sūtaputrapadānugam ,
vāyuputraḥ prahṛṣṭo'bhūtsṛkkiṇī parilelihan.
18. durmukhaṃ prekṣya saṃgrāme sūtaputrapadānugam
vāyuputraḥ prahr̥ṣṭaḥ abhūt sr̥kkiṇī parilelihan
18. saṃgrāme sūtaputrapadānugam durmukhaṃ prekṣya
vāyuputraḥ sr̥kkiṇī parilelihan prahr̥ṣṭaḥ abhūt
18. Seeing Durmukha in battle, following in the footsteps of Karna (sūtaputra), Bhīma (vāyuputra) became greatly pleased, licking the corners of his mouth.
ततः कर्णं महाराज वारयित्वा शिलीमुखैः ।
दुर्मुखाय रथं शीघ्रं प्रेषयामास पाण्डवः ॥१९॥
19. tataḥ karṇaṁ mahārāja vārayitvā śilīmukhaiḥ ,
durmukhāya rathaṁ śīghraṁ preṣayāmāsa pāṇḍavaḥ.
19. tataḥ karṇaṃ mahārāja vārayitvā śilīmukhāiḥ
durmukhāya rathaṃ śīghraṃ preṣayāmāsa pāṇḍavaḥ
19. mahārāja tataḥ pāṇḍavaḥ śilīmukhāiḥ karṇaṃ
vārayitvā śīghraṃ rathaṃ durmukhāya preṣayāmāsa
19. Then, O great king, having restrained Karna with arrows, the Pāṇḍava (Bhīma) swiftly directed his chariot towards Durmukha.
तस्मिन्क्षणे महाराज नवभिर्नतपर्वभिः ।
सुपुङ्खैर्दुर्मुखं भीमः शरैर्निन्ये यमक्षयम् ॥२०॥
20. tasminkṣaṇe mahārāja navabhirnataparvabhiḥ ,
supuṅkhairdurmukhaṁ bhīmaḥ śarairninye yamakṣayam.
20. tasmin kṣaṇe mahārāja navabhiḥ nataparvabhiḥ
supuṅkhaiḥ durmukham bhīmaḥ śaraiḥ ninye yamakṣayam
20. mahārāja tasmin kṣaṇe bhīmaḥ navabhiḥ nataparvabhiḥ
supuṅkhaiḥ śaraiḥ durmukham yamakṣayam ninye
20. O great king, at that very moment, Bhima dispatched Durmukha to the abode of Yama (Death) with nine well-feathered arrows whose shafts were bent (from impact).
ततस्तमेवाधिरथिः स्यन्दनं दुर्मुखे हते ।
आस्थितः प्रबभौ राजन्दीप्यमान इवांशुमान् ॥२१॥
21. tatastamevādhirathiḥ syandanaṁ durmukhe hate ,
āsthitaḥ prababhau rājandīpyamāna ivāṁśumān.
21. tataḥ tam eva adhirathiḥ syandanam durmukhe hate
āsthitaḥ prababau rājan dīpyamānaḥ iva aṃśumān
21. rājan tataḥ durmukhe hate adhirathiḥ tam eva
syandanam āsthitaḥ dīpyamānaḥ aṃśumān iva prababau
21. O king, then, after Durmukha was killed, the son of Adhiratha (Karna), having mounted that very chariot, shone forth like the radiant sun.
शयानं भिन्नमर्माणं दुर्मुखं शोणितोक्षितम् ।
दृष्ट्वा कर्णोऽश्रुपूर्णाक्षो मुहूर्तं नाभ्यवर्तत ॥२२॥
22. śayānaṁ bhinnamarmāṇaṁ durmukhaṁ śoṇitokṣitam ,
dṛṣṭvā karṇo'śrupūrṇākṣo muhūrtaṁ nābhyavartata.
22. śayānam bhinnamarmāṇam durmukham śoṇitokṣitam dṛṣṭvā
karṇaḥ aśrupūrṇākṣaḥ muhūrtam na abhyavartata
22. karṇaḥ śayānam bhinnamarmāṇam śoṇitokṣitam durmukham
dṛṣṭvā aśrupūrṇākṣaḥ muhūrtam na abhyavartata
22. Having seen Durmukha lying there, his vital parts pierced and drenched in blood, Karna, with eyes full of tears, could not move forward for a moment.
तं गतासुमतिक्रम्य कृत्वा कर्णः प्रदक्षिणम् ।
दीर्घमुष्णं श्वसन्वीरो न किंचित्प्रत्यपद्यत ॥२३॥
23. taṁ gatāsumatikramya kṛtvā karṇaḥ pradakṣiṇam ,
dīrghamuṣṇaṁ śvasanvīro na kiṁcitpratyapadyata.
23. tam gatāsum atikramya kṛtvā karṇaḥ pradakṣiṇam
dīrgham uṣṇam śvasan vīraḥ na kiṃcit pratyapadyata
23. vīraḥ karṇaḥ gatāsum tam atikramya pradakṣiṇam
kṛtvā dīrgham uṣṇam śvasan kiṃcit na pratyapadyata
23. The hero Karna, having moved past the lifeless (Durmukha) and performed a solemn circumambulation, let out a long, hot sigh and was unable to do anything.
तस्मिंस्तु विवरे राजन्नाराचान्गार्ध्रवाससः ।
प्राहिणोत्सूतपुत्राय भीमसेनश्चतुर्दश ॥२४॥
24. tasmiṁstu vivare rājannārācāngārdhravāsasaḥ ,
prāhiṇotsūtaputrāya bhīmasenaścaturdaśa.
24. tasmin tu vivare rājan nārācān gārdhravāsasaḥ
prahiṇot sūtaputrāya bhīmasenaḥ caturdaśa
24. rājan bhīmasenaḥ tasmin vivare sūtaputrāya
gārdhravāsasaḥ caturdaśa nārācān tu prahiṇot
24. O King, Bhimasena then dispatched fourteen arrows, fletched with vulture feathers, into that very cavity, targeting the son of Suta (Karṇa).
ते तस्य कवचं भित्त्वा स्वर्णपुङ्खा महौजसः ।
हेमचित्रा महाराज द्योतयन्तो दिशो दश ॥२५॥
25. te tasya kavacaṁ bhittvā svarṇapuṅkhā mahaujasaḥ ,
hemacitrā mahārāja dyotayanto diśo daśa.
25. te tasya kavacaṁ bhittvā svarṇapuṅkhā mahaujasaḥ
hemacitrā mahārāja dyotayantaḥ diśaḥ daśa
25. mahārāja te svarṇapuṅkhā mahaujasaḥ hemacitrāḥ
tasya kavacaṁ bhittvā daśa diśaḥ dyotayantaḥ
25. O great King, those arrows, having pierced his armor, possessed golden shafts, were of immense power, and variegated with gold, illuminating all ten directions.
अपिबन्सूतपुत्रस्य शोणितं रक्तभोजनाः ।
क्रुद्धा इव मनुष्येन्द्र भुजगाः कालचोदिताः ॥२६॥
26. apibansūtaputrasya śoṇitaṁ raktabhojanāḥ ,
kruddhā iva manuṣyendra bhujagāḥ kālacoditāḥ.
26. apiban sūtaputrasya śoṇitaṁ raktabhojanāḥ
kruddhāḥ iva manuṣyendra bhujagāḥ kālacoditāḥ
26. manuṣyendra te raktabhojanāḥ sūtaputrasya
śoṇitaṁ apiban kruddhāḥ kālacoditāḥ bhujagāḥ iva
26. O lord of men, those arrows, devouring blood, drank the blood of the son of Suta (Karṇa), just like enraged serpents propelled by time itself.
प्रसर्पमाणा मेदिन्यां ते व्यरोचन्त मार्गणाः ।
अर्धप्रविष्टाः संरब्धा बिलानीव महोरगाः ॥२७॥
27. prasarpamāṇā medinyāṁ te vyarocanta mārgaṇāḥ ,
ardhapraviṣṭāḥ saṁrabdhā bilānīva mahoragāḥ.
27. prasarpamāṇāḥ medinyāṁ te vyarocanta mārgaṇāḥ
ardhapraviṣṭāḥ saṁrabdhāḥ bilāni iva mahoragāḥ
27. te mārgaṇāḥ medinyāṁ prasarpamāṇāḥ ardhapraviṣṭāḥ
saṁrabdhāḥ mahoragāḥ bilāni iva vyarocanta
27. Those arrows, advancing into the earth, shone brightly, appearing like great, enraged serpents half-entered into their holes.
तं प्रत्यविध्यद्राधेयो जाम्बूनदविभूषितैः ।
चतुर्दशभिरत्युग्रैर्नाराचैरविचारयन् ॥२८॥
28. taṁ pratyavidhyadrādheyo jāmbūnadavibhūṣitaiḥ ,
caturdaśabhiratyugrairnārācairavicārayan.
28. tam prati avidyat rādheyaḥ jāmbūnadavibhūṣitaiḥ
caturdaśabhiḥ atyugraiḥ nārācaiḥ avicarayan
28. rādheyaḥ avicarayan tam jāmbūnadavibhūṣitaiḥ
caturdaśabhiḥ atyugraiḥ nārācaiḥ prati avidyat
28. Radheya (Karṇa), without hesitation, pierced him with fourteen exceedingly fierce iron arrows, adorned with gold.
ते भीमसेनस्य भुजं सव्यं निर्भिद्य पत्रिणः ।
प्राविशन्मेदिनीं भीमाः क्रौञ्चं पत्ररथा इव ॥२९॥
29. te bhīmasenasya bhujaṁ savyaṁ nirbhidya patriṇaḥ ,
prāviśanmedinīṁ bhīmāḥ krauñcaṁ patrarathā iva.
29. te bhīmasenasya bhujam savyam nirbhidya patriṇaḥ
prāviśan medinīm bhīmāḥ krauñcam patrarathāḥ iva
29. te bhīmāḥ patriṇaḥ bhīmasenasya savyam bhujam nirbhidya medinīm prāviśan,
patrarathāḥ krauñcam iva
29. Those terrible, winged arrows, having pierced Bhīmasena's left arm, entered the earth, just as birds enter Mount Krauñca.
ते व्यरोचन्त नाराचाः प्रविशन्तो वसुंधराम् ।
गच्छत्यस्तं दिनकरे दीप्यमाना इवांशवः ॥३०॥
30. te vyarocanta nārācāḥ praviśanto vasuṁdharām ,
gacchatyastaṁ dinakare dīpyamānā ivāṁśavaḥ.
30. te vyarocanta nārācāḥ praviśantaḥ vasuṃdharām
gacchat astam dinakare dīpyamānāḥ iva aṃśavaḥ
30. vasuṃdharām praviśantaḥ te nārācāḥ vyarocanta,
dinakare astam gacchat dīpyamānāḥ aṃśavaḥ iva
30. Those arrows, entering the earth, shone brightly, like the brilliant rays of the setting sun.
स निर्भिन्नो रणे भीमो नाराचैर्मर्मभेदिभिः ।
सुस्राव रुधिरं भूरि पर्वतः सलिलं यथा ॥३१॥
31. sa nirbhinno raṇe bhīmo nārācairmarmabhedibhiḥ ,
susrāva rudhiraṁ bhūri parvataḥ salilaṁ yathā.
31. saḥ nirbhinnaḥ raṇe bhīmaḥ nārācaiḥ marmabhedibhiḥ
susrāva rudhiram bhūri parvataḥ salilam yathā
31. raṇe marmabhedibhiḥ nārācaiḥ nirbhinnaḥ saḥ bhīmaḥ bhūri rudhiram susrāva,
parvataḥ salilam yathā
31. That Bhīma, pierced in battle by those marrow-piercing arrows, profusely shed blood, just as a mountain sheds water.
स भीमस्त्रिभिरायस्तः सूतपुत्रं पतत्रिभिः ।
सुपर्णवेगैर्विव्याध सारथिं चास्य सप्तभिः ॥३२॥
32. sa bhīmastribhirāyastaḥ sūtaputraṁ patatribhiḥ ,
suparṇavegairvivyādha sārathiṁ cāsya saptabhiḥ.
32. saḥ bhīmaḥ tribhiḥ āyastaḥ sūtaputram patatribhiḥ
suparṇavegaiḥ vivyādha sārathim ca asya saptabhiḥ
32. saḥ bhīmaḥ āyastaḥ tribhiḥ patatribhiḥ sūtaputram
vivyādha ca asya sārathim suparṇavegaiḥ saptabhiḥ
32. That Bhima, exerting himself, struck the son of Sūta (Karṇa) with three winged arrows, and also pierced Karṇa's charioteer with seven arrows, moving with the swiftness of Suparṇa (Garuda).
स विह्वलो महाराज कर्णो भीमबलार्दितः ।
प्राद्रवज्जवनैरश्वै रणं हित्वा महायशाः ॥३३॥
33. sa vihvalo mahārāja karṇo bhīmabalārditaḥ ,
prādravajjavanairaśvai raṇaṁ hitvā mahāyaśāḥ.
33. saḥ vihvalaḥ mahārāja karṇaḥ bhīmabalārditaḥ
prādravat javanaiḥ aśvaiḥ raṇam hitvā mahāyaśāḥ
33. mahārāja saḥ mahāyaśāḥ karṇaḥ vihvalaḥ
bhīmabalārditaḥ raṇam hitvā javanaiḥ aśvaiḥ prādravat
33. O great king, that highly renowned Karṇa, agitated and afflicted by Bhima's strength, fled away with swift horses, abandoning the battle.
भीमसेनस्तु विस्फार्य चापं हेमपरिष्कृतम् ।
आहवेऽतिरथोऽतिष्ठज्ज्वलन्निव हुताशनः ॥३४॥
34. bhīmasenastu visphārya cāpaṁ hemapariṣkṛtam ,
āhave'tiratho'tiṣṭhajjvalanniva hutāśanaḥ.
34. bhīmasenaḥ tu visphārya cāpam hemapariṣkṛtam
āhave atirathaḥ atiṣṭhat jvalan iva hutāśanaḥ
34. tu bhīmasenaḥ hemapariṣkṛtam cāpam visphārya
atirathaḥ āhave hutāśanaḥ iva jvalan atiṣṭhat
34. But Bhimasena, having stretched his gold-adorned bow, stood in battle as a great warrior, burning like fire.