Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-9, chapter-19

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
संनिवृत्ते बलौघे तु शाल्वो म्लेच्छगणाधिपः ।
अभ्यवर्तत संक्रुद्धः पाण्डूनां सुमहद्बलम् ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
saṁnivṛtte balaughe tu śālvo mlecchagaṇādhipaḥ ,
abhyavartata saṁkruddhaḥ pāṇḍūnāṁ sumahadbalam.
1. sañjaya uvāca saṃnivṛtte balaughe tu śālvaḥ mlecchagaṇādhipaḥ
abhyavartata saṃkruddhaḥ pāṇḍūnām sumahadbalam
1. sañjaya uvāca tu balaughe saṃnivṛtte śālvaḥ mlecchagaṇādhipaḥ
saṃkruddhaḥ pāṇḍūnām sumahat balam abhyavartata
1. Sañjaya said: But when the massive army had retreated, Śālva, the enraged chief of the barbarian hordes, attacked the vast army of the Pāṇḍavas.
आस्थाय सुमहानागं प्रभिन्नं पर्वतोपमम् ।
दृप्तमैरावतप्रख्यममित्रगणमर्दनम् ॥२॥
2. āsthāya sumahānāgaṁ prabhinnaṁ parvatopamam ,
dṛptamairāvataprakhyamamitragaṇamardanam.
2. āsthāya sumahānāgam prabhinnam parvatopamam
dṛptam airāvataprakhyam amitraganmardanam
2. sumahānāgam prabhinnam parvatopamam dṛptam
airāvataprakhyam amitraganmardanam āsthāya
2. He did so having mounted a very mighty elephant, which was in rut, resembling a mountain, like the proud Airāvata, and capable of crushing enemy hordes.
योऽसौ महाभद्रकुलप्रसूतः सुपूजितो धार्तराष्ट्रेण नित्यम् ।
सुकल्पितः शास्त्रविनिश्चयज्ञैः सदोपवाह्यः समरेषु राजन् ॥३॥
3. yo'sau mahābhadrakulaprasūtaḥ; supūjito dhārtarāṣṭreṇa nityam ,
sukalpitaḥ śāstraviniścayajñaiḥ; sadopavāhyaḥ samareṣu rājan.
3. yaḥ asau mahābhadrakulaprasūtaḥ
supūjitaḥ dhārtarāṣṭreṇa nityam
sukalpitaḥ śāstraviniścayajñaiḥ
sadā upavāhyaḥ samareṣu rājan
3. rājan yaḥ asau mahābhadrakulaprasūtaḥ
dhārtarāṣṭreṇa nityam
supūjitaḥ śāstraviniścayajñaiḥ
sukalpitaḥ samareṣu sadā upavāhyaḥ
3. O King, this elephant, born of the noble Bhadra lineage, always highly esteemed by Dhṛtarāṣṭra, and expertly trained by those skilled in the principles of military science, was always fit to be ridden in battles.
तमास्थितो राजवरो बभूव यथोदयस्थः सविता क्षपान्ते ।
स तेन नागप्रवरेण राजन्नभ्युद्ययौ पाण्डुसुतान्समन्तात् ।
शितैः पृषत्कैर्विददार चापि महेन्द्रवज्रप्रतिमैः सुघोरैः ॥४॥
4. tamāsthito rājavaro babhūva; yathodayasthaḥ savitā kṣapānte ,
sa tena nāgapravareṇa rāja;nnabhyudyayau pāṇḍusutānsamantāt ,
śitaiḥ pṛṣatkairvidadāra cāpi; mahendravajrapratimaiḥ sughoraiḥ.
4. tam āsthitaḥ rājāvaraḥ babhūva yathā udayasthaḥ
savitā kṣapānte sa tena nāgapravareṇa rājan
abhyudyayau pāṇḍusutān samantāt śitaiḥ pṛṣatkaiḥ
vidadāra ca api mahendravajrapratimaiḥ sughoraiḥ
4. rājan savitā yathā kṣapānte udayasthaḥ tam āsthitaḥ
rājāvaraḥ babhūva saḥ tena nāgapravareṇa
pāṇḍusutān samantāt abhyudyayau ca api śitaiḥ
sughoraiḥ mahendravajrapratimaiḥ pṛṣatkaiḥ vidadāra
4. O King, having mounted that elephant, the excellent king (Śālva) appeared like the rising sun at dawn. With that foremost of elephants, he advanced against the Pāṇḍavas from all sides. And he tore them apart with sharp, very terrible arrows that resembled the thunderbolt of the great Indra.
ततः शरान्वै सृजतो महारणे योधांश्च राजन्नयतो यमाय ।
नास्यान्तरं ददृशुः स्वे परे वा यथा पुरा वज्रधरस्य दैत्याः ॥५॥
5. tataḥ śarānvai sṛjato mahāraṇe; yodhāṁśca rājannayato yamāya ,
nāsyāntaraṁ dadṛśuḥ sve pare vā; yathā purā vajradharasya daityāḥ.
5. tataḥ śarān vai sṛjataḥ mahāraṇe
yodhān ca rājan ayataḥ yamāya na
asya antaram dadṛśuḥ sve pare
vā yathā purā vajradharasya daityāḥ
5. rājan tataḥ asya mahāraṇe śarān
vai sṛjataḥ ca yodhān yamāya ayataḥ
antaram sve pare vā na dadṛśuḥ
yathā purā daityāḥ vajradharasya
5. O King, as that warrior discharged arrows in the great battle and sent warriors to the realm of Yama, neither his own men nor his enemies could find a weak spot in him. This was just like how the Daityas of old could not find a weak spot in Indra, the wielder of the thunderbolt.
ते पाण्डवाः सोमकाः सृञ्जयाश्च तमेव नागं ददृशुः समन्तात् ।
सहस्रशो वै विचरन्तमेकं यथा महेन्द्रस्य गजं समीपे ॥६॥
6. te pāṇḍavāḥ somakāḥ sṛñjayāśca; tameva nāgaṁ dadṛśuḥ samantāt ,
sahasraśo vai vicarantamekaṁ; yathā mahendrasya gajaṁ samīpe.
6. te pāṇḍavāḥ somakāḥ sṛñjayāḥ ca
tam eva nāgam dadṛśuḥ samantāt
sahasraśaḥ vai vicarantam ekam
yathā mahendrasya gajam samīpe
6. te pāṇḍavāḥ somakāḥ sṛñjayāḥ ca
samantāt tam eva ekam nāgam
sahasraśaḥ vai vicarantam dadṛśuḥ
yathā mahendrasya gajam samīpe
6. Those Pandavas, Somakas, and Srinjayas saw that very elephant from all sides, appearing as if it were a thousand elephants moving about. It was like seeing Indra's (Mahendra's) elephant close by.
संद्राव्यमाणं तु बलं परेषां परीतकल्पं विबभौ समन्तात् ।
नैवावतस्थे समरे भृशं भयाद्विमर्दमानं तु परस्परं तदा ॥७॥
7. saṁdrāvyamāṇaṁ tu balaṁ pareṣāṁ; parītakalpaṁ vibabhau samantāt ,
naivāvatasthe samare bhṛśaṁ bhayā;dvimardamānaṁ tu parasparaṁ tadā.
7. saṃdrāvyamāṇam tu balam pareṣām
parītakalpam vibabhau samantāt na
eva avatasthe samare bhṛśam bhayāt
vimardamānam tu parasparam tadā
7. tu pareṣām balam saṃdrāvyamāṇam
samantāt parītakalpam vibabhau tadā
bhṛśam bhayāt parasparam vimardamānam
tu samare na eva avatasthe
7. But the enemy's force, being routed, appeared as though completely surrounded on all sides. Then, out of intense fear, trampling each other, it could not stand firm in battle.
ततः प्रभग्ना सहसा महाचमूः सा पाण्डवी तेन नराधिपेन ।
दिशश्चतस्रः सहसा प्रधाविता गजेन्द्रवेगं तमपारयन्ती ॥८॥
8. tataḥ prabhagnā sahasā mahācamūḥ; sā pāṇḍavī tena narādhipena ,
diśaścatasraḥ sahasā pradhāvitā; gajendravegaṁ tamapārayantī.
8. tataḥ prabhagnā sahasā mahācamūḥ
sā pāṇḍavī tena narādhipena
diśaḥ catasraḥ sahasā pradhāvitā
gajendravegam tam apārayantī
8. tataḥ tena narādhipena sā pāṇḍavī
mahācamūḥ sahasā prabhagnā
tam gajendravegam apārayantī
sahasā catasraḥ diśaḥ pradhāvitā
8. Then, that great Pandava army was suddenly routed by that king. Unable to resist the charge of that lordly elephant, it suddenly fled in all four directions.
दृष्ट्वा च तां वेगवता प्रभग्नां सर्वे त्वदीया युधि योधमुख्याः ।
अपूजयंस्तत्र नराधिपं तं दध्मुश्च शङ्खाञ्शशिसंनिकाशान् ॥९॥
9. dṛṣṭvā ca tāṁ vegavatā prabhagnāṁ; sarve tvadīyā yudhi yodhamukhyāḥ ,
apūjayaṁstatra narādhipaṁ taṁ; dadhmuśca śaṅkhāñśaśisaṁnikāśān.
9. dṛṣṭvā ca tām vegavatā prabhagnām
sarve tvadīyāḥ yudhi yodhamukhyāḥ
apūjayan tatra narādhipam tam
dadhmuḥ ca śaṅkhān śaśisaṃnikāśān
9. tvadīyāḥ sarve yodhamukhyāḥ
yudhi tām prabhagnām dṛṣṭvā ca
tatra tam narādhipam apūjayan ca
śaśisaṃnikāśān śaṅkhān dadhmuḥ
9. And having seen that [enemy] formation swiftly broken, all your chief warriors in battle then honored that king and blew conches as brilliant as the moon.
श्रुत्वा निनादं त्वथ कौरवाणां हर्षाद्विमुक्तं सह शङ्खशब्दैः ।
सेनापतिः पाण्डवसृञ्जयानां पाञ्चालपुत्रो न ममर्ष रोषात् ॥१०॥
10. śrutvā ninādaṁ tvatha kauravāṇāṁ; harṣādvimuktaṁ saha śaṅkhaśabdaiḥ ,
senāpatiḥ pāṇḍavasṛñjayānāṁ; pāñcālaputro na mamarṣa roṣāt.
10. śrutvā ninādaṃ tu atha kauravāṇām
harṣāt vimuktaṃ saha śaṅkhaśabdaiḥ
senāpatiḥ pāṇḍavasaṛñjayānām
pāñcālaputraḥ na mamarṣa roṣāt
10. atha tu śrutvā kauravāṇām harṣāt śaṅkhaśabdaiḥ saha vimuktaṃ ninādaṃ,
pāṇḍavasaṛñjayānām senāpatiḥ pāñcālaputraḥ roṣāt na mamarṣa
10. But then, hearing the joyous sound of the Kauravas, released along with the sounds of their conches, the commander of the Pāṇḍavas and Sṛñjayas, the son of Pāñcāla (Pāñcālaputra), could not endure it due to rage.
ततस्तु तं वै द्विरदं महात्मा प्रत्युद्ययौ त्वरमाणो जयाय ।
जम्भो यथा शक्रसमागमे वै नागेन्द्रमैरावणमिन्द्रवाह्यम् ॥११॥
11. tatastu taṁ vai dviradaṁ mahātmā; pratyudyayau tvaramāṇo jayāya ,
jambho yathā śakrasamāgame vai; nāgendramairāvaṇamindravāhyam.
11. tataḥ tu tam vai dviradaṃ mahātmā
pratyudyayau tvaramāṇaḥ jayāya
jambhaḥ yathā śakrasamāgame vai
nāgendraṃ airāvaṇaṃ indravāhyam
11. tataḥ tu mahātmā tvaramāṇaḥ jayāya tam dviradaṃ प्रत्युद्ययौ vai,
yathā jambhaḥ vai śakrasamāgame indravāhyam nāgendram airāvaṇam
11. Thereupon, the great-souled one (mahātmā), hurrying for victory, indeed advanced against that elephant, just as Jambha did against Airāvaṇa, the king of elephants and Indra's mount, in an encounter with Indra.
तमापतन्तं सहसा तु दृष्ट्वा पाञ्चालराजं युधि राजसिंहः ।
तं वै द्विपं प्रेषयामास तूर्णं वधाय राजन्द्रुपदात्मजस्य ॥१२॥
12. tamāpatantaṁ sahasā tu dṛṣṭvā; pāñcālarājaṁ yudhi rājasiṁhaḥ ,
taṁ vai dvipaṁ preṣayāmāsa tūrṇaṁ; vadhāya rājandrupadātmajasya.
12. tam āpatantaṃ sahasā tu dṛṣṭvā
pāñcālarājaṃ yudhi rājasiṃhaḥ
tam vai dvipaṃ preṣayāmāsa tūrṇaṃ
vadhāya rājan drupadātmajasya
12. rājan,
tu rājasiṃhaḥ yudhi sahasā tam āpatantam pāñcālarājam dṛṣṭvā,
drupadātmajasya vadhāya vai tūrṇaṃ tam dvipaṃ preṣayāmāsa
12. But, O king (rājan), seeing that Pāñcāla king (Pāñcālarāja) swiftly approaching in battle, the lion among kings (rājasiṃhaḥ) immediately dispatched that elephant for the slaying of Drupada's son (Drupādātmaja).
स तं द्विपं सहसाभ्यापतन्तमविध्यदर्कप्रतिमैः पृषत्कैः ।
कर्मारधौतैर्निशितैर्ज्वलद्भिर्नाराचमुख्यैस्त्रिभिरुग्रवेगैः ॥१३॥
13. sa taṁ dvipaṁ sahasābhyāpatanta;mavidhyadarkapratimaiḥ pṛṣatkaiḥ ,
karmāradhautairniśitairjvaladbhi;rnārācamukhyaistribhirugravegaiḥ.
13. saḥ tam dvipam sahasā abhyāpatantam
avidhyat arkapratimaiḥ pṛṣatkaiḥ
karmāradhautaiḥ niśitaiḥ jvaladbhiḥ
nārācamukhyaiḥ tribhiḥ ugravegaiḥ
13. saḥ ugravegaiḥ arkapratimaiḥ
karmāradhautaiḥ niśitaiḥ jvaladbhiḥ
nārācamukhyaiḥ tribhiḥ pṛṣatkaiḥ sahasā
abhyāpatantam tam dvipam avidhyat
13. He pierced that elephant, which was suddenly charging towards him, with three intensely swift, chief iron arrows (nārāca), which were blazing, sharpened by blacksmiths, and shone like the sun.
ततोऽपरान्पञ्च शितान्महात्मा नाराचमुख्यान्विससर्ज कुम्भे ।
स तैस्तु विद्धः परमद्विपो रणे तदा परावृत्य भृशं प्रदुद्रुवे ॥१४॥
14. tato'parānpañca śitānmahātmā; nārācamukhyānvisasarja kumbhe ,
sa taistu viddhaḥ paramadvipo raṇe; tadā parāvṛtya bhṛśaṁ pradudruve.
14. tataḥ aparān pañca śitān mahātmā
nārācamukhyān visasarja kumbhe saḥ
taiḥ tu viddhaḥ paramadvipaḥ raṇe
tadā parāvṛtya bhṛśam pradudruve
14. tataḥ mahātmā aparān pañca śitān
nārācamukhyān kumbhe visasarja saḥ
paramadvipaḥ tu taiḥ viddhaḥ raṇe
tadā parāvṛtya bhṛśam pradudruve
14. Then, the great-souled (mahātman) one discharged five other keen, principal iron arrows (nārāca) at the elephant's temple. That supreme elephant (paramadvipa), wounded by them in battle, then turned back and fled swiftly.
तं नागराजं सहसा प्रणुन्नं विद्राव्यमाणं च निगृह्य शाल्वः ।
तोत्त्राङ्कुशैः प्रेषयामास तूर्णं पाञ्चालराजस्य रथं प्रदिश्य ॥१५॥
15. taṁ nāgarājaṁ sahasā praṇunnaṁ; vidrāvyamāṇaṁ ca nigṛhya śālvaḥ ,
tottrāṅkuśaiḥ preṣayāmāsa tūrṇaṁ; pāñcālarājasya rathaṁ pradiśya.
15. tam nāgarājam sahasā pranuṇṇam
vidrāvyamāṇam ca nigṛhya śālvaḥ
tottrāṅkuśaiḥ preṣayāmāsa tūrṇam
pāñcālarājasya ratham pradiśya
15. śālvaḥ sahasā pranuṇṇam vidrāvyamāṇam
ca tam nāgarājam nigṛhya
pāñcālarājasya ratham pradiśya
tūrṇam tottrāṅkuśaiḥ preṣayāmāsa
15. Salva, suddenly restraining that king of elephants (nāgarāja) which was being driven away and put to flight, quickly dispatched it with goads and hooks, directing it towards the chariot of the Pāñcāla king.
दृष्ट्वापतन्तं सहसा तु नागं धृष्टद्युम्नः स्वरथाच्छीघ्रमेव ।
गदां प्रगृह्याशु जवेन वीरो भूमिं प्रपन्नो भयविह्वलाङ्गः ॥१६॥
16. dṛṣṭvāpatantaṁ sahasā tu nāgaṁ; dhṛṣṭadyumnaḥ svarathācchīghrameva ,
gadāṁ pragṛhyāśu javena vīro; bhūmiṁ prapanno bhayavihvalāṅgaḥ.
16. dṛṣṭvā āpatantam sahasā tu nāgam
dhṛṣṭadyumnaḥ svarathāt śīghram
eva gadām pragṛhya āśu javena vīraḥ
bhūmim prapannaḥ bhayavihvalāṅgaḥ
16. tu vīraḥ dhṛṣṭadyumnaḥ sahasā
āpatantam nāgam dṛṣṭvā bhayavihvalāṅgaḥ
śīghram eva āśu javena gadām
pragṛhya svarathāt bhūmim prapannaḥ
16. But the hero Dhṛṣṭadyumna, seeing the elephant (nāga) suddenly charging, immediately (with his limbs bewildered by fear) quickly seized his mace and descended from his own chariot to the ground.
स तं रथं हेमविभूषिताङ्गं साश्वं ससूतं सहसा विमृद्य ।
उत्क्षिप्य हस्तेन तदा महाद्विपो विपोथयामास वसुंधरातले ॥१७॥
17. sa taṁ rathaṁ hemavibhūṣitāṅgaṁ; sāśvaṁ sasūtaṁ sahasā vimṛdya ,
utkṣipya hastena tadā mahādvipo; vipothayāmāsa vasuṁdharātale.
17. saḥ tam ratham hemavibhūṣitāṅgam
sāśvam sasūtam sahasā vimṛdya
utkṣipya hastena tadā mahādvipaḥ
vipothayāmāsa vasundharātale
17. mahādvipaḥ tadā saḥ hemavibhūṣitāṅgam
sāśvam sasūtam tam ratham
sahasā vimṛdya hastena utkṣipya
vasundharātale vipothayāmāsa
17. Then, the great elephant suddenly crushed that chariot, whose parts were adorned with gold, along with its horses and charioteer. Lifting it up with its trunk, it smashed it onto the surface of the earth.
पाञ्चालराजस्य सुतं स दृष्ट्वा तदार्दितं नागवरेण तेन ।
तमभ्यधावत्सहसा जवेन भीमः शिखण्डी च शिनेश्च नप्ता ॥१८॥
18. pāñcālarājasya sutaṁ sa dṛṣṭvā; tadārditaṁ nāgavareṇa tena ,
tamabhyadhāvatsahasā javena; bhīmaḥ śikhaṇḍī ca śineśca naptā.
18. pāñcālarājasya sutam saḥ dṛṣṭvā
tadā ārditam nāgavareṇa tena
tam abhyadhāvat sahasā javena
bhīmaḥ śikhaṇḍī ca śineḥ ca naptā
18. saḥ bhīmaḥ śikhaṇḍī ca śineḥ ca
naptā pāñcālarājasya sutam tena
nāgavareṇa tadā ārditam dṛṣṭvā
tam sahasā javena abhyadhāvat
18. Having seen the son of the Pāñcāla king (Dhṛṣṭadyumna) distressed by that excellent elephant, Bhīma, Śikhaṇḍī, and the grandson of Śini (Sātyaki) rushed towards him with great speed.
शरैश्च वेगं सहसा निगृह्य तस्याभितोऽभ्यापततो गजस्य ।
स संगृहीतो रथिभिर्गजो वै चचाल तैर्वार्यमाणश्च संख्ये ॥१९॥
19. śaraiśca vegaṁ sahasā nigṛhya; tasyābhito'bhyāpatato gajasya ,
sa saṁgṛhīto rathibhirgajo vai; cacāla tairvāryamāṇaśca saṁkhye.
19. śaraiḥ ca vegam sahasā nigṛhya
tasya abhitaḥ abhyāpatataḥ gajasya
saḥ saṃgṛhītaḥ rathibhiḥ gajaḥ vai
cacāla taiḥ vāryamāṇaḥ ca saṃkhye
19. śaraiḥ ca abhitaḥ abhyāpatataḥ
tasya gajasya vegam sahasā nigṛhya
saḥ gajaḥ vai rathibhiḥ saṃgṛhītaḥ
taiḥ vāryamāṇaḥ ca saṃkhye cacāla
19. With arrows, they suddenly checked the speed of that elephant, which was rushing from all sides. That elephant, indeed, was held by the charioteers and, being restrained by them in battle, it wavered.
ततः पृषत्कान्प्रववर्ष राजा सूर्यो यथा रश्मिजालं समन्तात् ।
तेनाशुगैर्वध्यमाना रथौघाः प्रदुद्रुवुस्तत्र ततस्तु सर्वे ॥२०॥
20. tataḥ pṛṣatkānpravavarṣa rājā; sūryo yathā raśmijālaṁ samantāt ,
tenāśugairvadhyamānā rathaughāḥ; pradudruvustatra tatastu sarve.
20. tataḥ pṛṣatkān pravavarṣa rājā
sūryaḥ yathā raśmijālam samantāt tena
āśugaiḥ vadhyamānāḥ rathaughāḥ
pradudruvuḥ tatra tataḥ tu sarve
20. rājā tataḥ pṛṣatkān pravavarṣa
yathā sūryaḥ raśmijālam samantāt
sarve rathaughāḥ tena āśugaiḥ
vadhyamānāḥ tatra tataḥ tu pradudruvuḥ
20. Then, the king rained down arrows just as the sun spreads its network of rays everywhere. All the throngs of chariots, being struck by those swift arrows, then fled from that spot.
तत्कर्म शाल्वस्य समीक्ष्य सर्वे पाञ्चालमत्स्या नृप सृञ्जयाश्च ।
हाहाकारैर्नादयन्तः स्म युद्धे द्विपं समन्ताद्रुरुधुर्नराग्र्याः ॥२१॥
21. tatkarma śālvasya samīkṣya sarve; pāñcālamatsyā nṛpa sṛñjayāśca ,
hāhākārairnādayantaḥ sma yuddhe; dvipaṁ samantādrurudhurnarāgryāḥ.
21. tat karma śālvasya samīkṣya sarve
pāñcāla matsyā nṛpa sṛñjayāḥ ca
hāhākāraiḥ nādayantaḥ sma yuddhe
dvipam samantāt rurudhuḥ nara agryāḥ
21. nṛpa,
sarve pāñcāla matsyā sṛñjayāḥ ca nara agryāḥ śālvasya tat karma samīkṣya,
yuddhe hāhākāraiḥ nādayantaḥ sma,
dvipam samantāt rurudhuḥ
21. O King, observing that deed of Salva, all the Pañcālas, Matsyas, and Sañjayas - those foremost men - roared "Hāhā!" throughout the battle and surrounded the elephant from all sides.
पाञ्चालराजस्त्वरितस्तु शूरो गदां प्रगृह्याचलशृङ्गकल्पाम् ।
असंभ्रमं भारत शत्रुघाती जवेन वीरोऽनुससार नागम् ॥२२॥
22. pāñcālarājastvaritastu śūro; gadāṁ pragṛhyācalaśṛṅgakalpām ,
asaṁbhramaṁ bhārata śatrughātī; javena vīro'nusasāra nāgam.
22. pāñcālarājaḥ tvaritaḥ tu śūraḥ
gadām pragṛhya acalaśṛṅgakalpām
asaṃbhramam bhārata śatrughātī
javena vīraḥ anusasāra nāgam
22. bhārata,
tvaritaḥ śūraḥ śatrughātī vīraḥ pāñcālarājaḥ tu acalaśṛṅgakalpām gadām pragṛhya,
asaṃbhramam javena nāgam anusasāra
22. O Bhārata, the valiant king of Pañcāla, swift and a foe-slayer, grasping a mace resembling a mountain peak, unflustered, swiftly followed the elephant.
ततोऽथ नागं धरणीधराभं मदं स्रवन्तं जलदप्रकाशम् ।
गदां समाविध्य भृशं जघान पाञ्चालराजस्य सुतस्तरस्वी ॥२३॥
23. tato'tha nāgaṁ dharaṇīdharābhaṁ; madaṁ sravantaṁ jaladaprakāśam ,
gadāṁ samāvidhya bhṛśaṁ jaghāna; pāñcālarājasya sutastarasvī.
23. tataḥ atha nāgam dharaṇīdhara
ābham madam sravantam jalada prakāśam
gadām samāvidhya bhṛśam jaghāna
pāñcālarājasya sutaḥ tarasvī
23. tataḥ atha tarasvī pāñcālarājasya sutaḥ gadām samāvidhya,
dharaṇīdhara ābham madam sravantam jalada prakāśam nāgam bhṛśam jaghāna
23. Then, the mighty son of the Pañcāla king, having whirled his mace, struck hard that elephant, which resembled a mountain, exuding ichor, and shining like a rain cloud.
स भिन्नकुम्भः सहसा विनद्य मुखात्प्रभूतं क्षतजं विमुञ्चन् ।
पपात नागो धरणीधराभः क्षितिप्रकम्पाच्चलितो यथाद्रिः ॥२४॥
24. sa bhinnakumbhaḥ sahasā vinadya; mukhātprabhūtaṁ kṣatajaṁ vimuñcan ,
papāta nāgo dharaṇīdharābhaḥ; kṣitiprakampāccalito yathādriḥ.
24. sa bhinnakumbhaḥ sahasā vinadya
mukhāt prabhūtam kṣatajam vimuñcan
papāta nāgaḥ dharaṇīdhara ābhaḥ
kṣitiprakampāt calitaḥ yathā adriḥ
24. bhinnakumbhaḥ dharaṇīdhara ābhaḥ sa nāgaḥ sahasā vinadya,
mukhāt prabhūtam kṣatajam vimuñcan,
kṣitiprakampāt calitaḥ adriḥ yathā,
papāta
24. With its temples shattered, that elephant, which resembled a mountain, suddenly roared and, gushing forth copious blood from its mouth, fell to the ground, just like a mountain dislodged by an earthquake.
निपात्यमाने तु तदा गजेन्द्रे हाहाकृते तव पुत्रस्य सैन्ये ।
स शाल्वराजस्य शिनिप्रवीरो जहार भल्लेन शिरः शितेन ॥२५॥
25. nipātyamāne tu tadā gajendre; hāhākṛte tava putrasya sainye ,
sa śālvarājasya śinipravīro; jahāra bhallena śiraḥ śitena.
25. nipātyamāne tu tadā gajendre hāhākṛte tava putrasya sainye
sa śinipravīraḥ śālvarājasya jahāra bhallena śiraḥ śitena
25. tadā nipātyamāne tu gajendre tava putrasya sainye hāhākṛte
sa śinipravīraḥ śālvarājasya śiraḥ śitena bhallena jahāra
25. When that great elephant (gajendra) was being felled, and a cry of distress arose in your son's army, that foremost warrior of the Śinis (Sātyaki) severed the head of King Śālva with a sharp spear.
हृतोत्तमाङ्गो युधि सात्वतेन पपात भूमौ सह नागराज्ञा ।
यथाद्रिशृङ्गं सुमहत्प्रणुन्नं वज्रेण देवाधिपचोदितेन ॥२६॥
26. hṛtottamāṅgo yudhi sātvatena; papāta bhūmau saha nāgarājñā ,
yathādriśṛṅgaṁ sumahatpraṇunnaṁ; vajreṇa devādhipacoditena.
26. hṛtottamāṅgaḥ yudhi sātvatena papāta bhūmau saha nāgarājñā
yathā adriśṛṅgam sumahat praṇunnam vajreṇa devādhipacoditena
26. yudhi sātvatena hṛtottamāṅgaḥ nāgarājñā saha bhūmau papāta,
yathā devādhipacoditena vajreṇa praṇunnam sumahat adriśṛṅgam
26. With his head severed by Sātyaki in battle, he fell to the ground along with the king of elephants, just as a huge mountain peak, struck down by a thunderbolt (vajra) hurled by the chief of the gods (Indra), would fall.