Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-1, chapter-196

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
द्रोण उवाच ।
मन्त्राय समुपानीतैर्धृतराष्ट्रहितैर्नृप ।
धर्म्यं पथ्यं यशस्यं च वाच्यमित्यनुशुश्रुमः ॥१॥
1. droṇa uvāca ,
mantrāya samupānītairdhṛtarāṣṭrahitairnṛpa ,
dharmyaṁ pathyaṁ yaśasyaṁ ca vācyamityanuśuśrumaḥ.
1. droṇaḥ uvāca mantrāya samupānītaiḥ dhṛtarāṣṭrahitaiḥ
nṛpa dharmyam pathyam yaśasyam ca vācyam iti anuśuśrumaḥ
1. Droṇa said: "O king, we have heard that it is the duty of those assembled for counsel, who are well-wishers of Dhṛtarāṣṭra, to speak what is righteous (dharma), beneficial, and conducive to fame."
ममाप्येषा मतिस्तात या भीष्मस्य महात्मनः ।
संविभज्यास्तु कौन्तेया धर्म एष सनातनः ॥२॥
2. mamāpyeṣā matistāta yā bhīṣmasya mahātmanaḥ ,
saṁvibhajyāstu kaunteyā dharma eṣa sanātanaḥ.
2. mama api eṣā matiḥ tāta yā bhīṣmasya mahātmanaḥ
saṃvibhajya astu kaunteyāḥ dharmaḥ eṣaḥ sanātanaḥ
2. This is also my opinion, dear father, the same as that of the great-souled Bhishma: the sons of Kunti should receive their share, for this is the eternal natural law (dharma).
प्रेष्यतां द्रुपदायाशु नरः कश्चित्प्रियंवदः ।
बहुलं रत्नमादाय तेषामर्थाय भारत ॥३॥
3. preṣyatāṁ drupadāyāśu naraḥ kaścitpriyaṁvadaḥ ,
bahulaṁ ratnamādāya teṣāmarthāya bhārata.
3. preṣyatām drupadāya āśu naraḥ kaścit priyaṃvadaḥ
bahulam ratnam ādāya teṣām arthāya bhārata
3. O Bhārata, let a pleasant-speaking man be sent quickly to Drupada, taking with him many jewels for their purpose.
मिथः कृत्यं च तस्मै स आदाय बहु गच्छतु ।
वृद्धिं च परमां ब्रूयात्तत्संयोगोद्भवां तथा ॥४॥
4. mithaḥ kṛtyaṁ ca tasmai sa ādāya bahu gacchatu ,
vṛddhiṁ ca paramāṁ brūyāttatsaṁyogodbhavāṁ tathā.
4. mithaḥ kṛtyam ca tasmai saḥ ādāya bahu gacchatu
vṛddhim ca paramām brūyāt tatsaṃyogodbhavām tathā
4. And he, taking many things, should go to Drupada regarding their mutual affairs; he should also speak of the supreme prosperity and growth that would arise from that alliance.
संप्रीयमाणं त्वां ब्रूयाद्राजन्दुर्योधनं तथा ।
असकृद्द्रुपदे चैव धृष्टद्युम्ने च भारत ॥५॥
5. saṁprīyamāṇaṁ tvāṁ brūyādrājanduryodhanaṁ tathā ,
asakṛddrupade caiva dhṛṣṭadyumne ca bhārata.
5. saṃprīyamāṇam tvām brūyāt rājan duryodhanam tathā
asakṛt drupade ca eva dhṛṣṭadyumne ca bhārata
5. O King, he should tell Drupada and Dhṛṣṭadyumna repeatedly, O Bhārata, that you and Duryodhana are greatly pleased.
उचितत्वं प्रियत्वं च योगस्यापि च वर्णयेत् ।
पुनः पुनश्च कौन्तेयान्माद्रीपुत्रौ च सान्त्वयन् ॥६॥
6. ucitatvaṁ priyatvaṁ ca yogasyāpi ca varṇayet ,
punaḥ punaśca kaunteyānmādrīputrau ca sāntvayan.
6. ucitatvam priyatvam ca yogasya api ca varṇayet
punaḥ punaḥ ca kaunteyān mādrīputrau ca sāntvayan
6. He should describe the suitability and pleasantness of the alliance (yoga), and repeatedly console the sons of Kunti and the two sons of Madri.
हिरण्मयानि शुभ्राणि बहून्याभरणानि च ।
वचनात्तव राजेन्द्र द्रौपद्याः संप्रयच्छतु ॥७॥
7. hiraṇmayāni śubhrāṇi bahūnyābharaṇāni ca ,
vacanāttava rājendra draupadyāḥ saṁprayacchatu.
7. hiraṇmayāni śubhrāṇi bahūni ābharaṇāni ca
vacanāt tava rājendra draupadyāḥ saṃprayacchatu
7. O king of kings, let him bestow upon Draupadi many bright, golden ornaments according to your command.
तथा द्रुपदपुत्राणां सर्वेषां भरतर्षभ ।
पाण्डवानां च सर्वेषां कुन्त्या युक्तानि यानि च ॥८॥
8. tathā drupadaputrāṇāṁ sarveṣāṁ bharatarṣabha ,
pāṇḍavānāṁ ca sarveṣāṁ kuntyā yuktāni yāni ca.
8. tathā drupadaputrāṇām sarveṣām bharatarṣabha
pāṇḍavānām ca sarveṣām kuntyā yuktāni yāni ca
8. Similarly, O best of Bharatas, (let him bestow) upon all the sons of Drupada and all the Pandavas those (ornaments) which have been prepared by Kunti.
एवं सान्त्वसमायुक्तं द्रुपदं पाण्डवैः सह ।
उक्त्वाथानन्तरं ब्रूयात्तेषामागमनं प्रति ॥९॥
9. evaṁ sāntvasamāyuktaṁ drupadaṁ pāṇḍavaiḥ saha ,
uktvāthānantaraṁ brūyātteṣāmāgamanaṁ prati.
9. evam sāntvasamāyuktam drupadam pāṇḍavaiḥ saha
uktvā atha anantaram brūyāt teṣām āgamanam prati
9. Having thus spoken soothing words to Drupada, who was accompanied by the Pandavas, one should then immediately speak regarding their arrival.
अनुज्ञातेषु वीरेषु बलं गच्छतु शोभनम् ।
दुःशासनो विकर्णश्च पाण्डवानानयन्त्विह ॥१०॥
10. anujñāteṣu vīreṣu balaṁ gacchatu śobhanam ,
duḥśāsano vikarṇaśca pāṇḍavānānayantviha.
10. anujñāteṣu vīreṣu balam gacchatu śobhanam
duḥśāsanaḥ vikarṇaḥ ca pāṇḍavān ānayantu iha
10. Once the heroes have been given permission, let an excellent army depart. And let Duhshasana and Vikarna bring the Pandavas here.
ततस्ते पार्थिवश्रेष्ठ पूज्यमानाः सदा त्वया ।
प्रकृतीनामनुमते पदे स्थास्यन्ति पैतृके ॥११॥
11. tataste pārthivaśreṣṭha pūjyamānāḥ sadā tvayā ,
prakṛtīnāmanumate pade sthāsyanti paitṛke.
11. tataḥ te pārthivaśreṣṭha pūjyamānāḥ sadā tvayā
prakṛtīnām anumate pade sthāsyanti paitṛke
11. Thereafter, O best of kings, they, being always honored by you and with the consent of the subjects (prakṛti), will be established in their ancestral position.
एवं तव महाराज तेषु पुत्रेषु चैव ह ।
वृत्तमौपयिकं मन्ये भीष्मेण सह भारत ॥१२॥
12. evaṁ tava mahārāja teṣu putreṣu caiva ha ,
vṛttamaupayikaṁ manye bhīṣmeṇa saha bhārata.
12. evam tava mahārāja teṣu putreṣu ca eva ha
vṛttam aupayikam manye bhīṣmeṇa saha bhārata
12. O great king, O Bharata, I indeed consider Bhishma's conduct concerning your sons to be appropriate.
कर्ण उवाच ।
योजितावर्थमानाभ्यां सर्वकार्येष्वनन्तरौ ।
न मन्त्रयेतां त्वच्छ्रेयः किमद्भुततरं ततः ॥१३॥
13. karṇa uvāca ,
yojitāvarthamānābhyāṁ sarvakāryeṣvanantarau ,
na mantrayetāṁ tvacchreyaḥ kimadbhutataraṁ tataḥ.
13. karṇaḥ uvāca yojitau artha-mānābhyām sarvakāryeṣu
anantarau na mantrayetām tvad śreyas kim adbhutataram tataḥ
13. Karna said: What could be more astonishing than this? Those two, who have been engaged with wealth and honor in all affairs and are constantly by your side, do not deliberate for your welfare.
दुष्टेन मनसा यो वै प्रच्छन्नेनान्तरात्मना ।
ब्रूयान्निःश्रेयसं नाम कथं कुर्यात्सतां मतम् ॥१४॥
14. duṣṭena manasā yo vai pracchannenāntarātmanā ,
brūyānniḥśreyasaṁ nāma kathaṁ kuryātsatāṁ matam.
14. duṣṭena manasā yaḥ vai pracchanena antarātmanā
brūyāt niḥśreyasam nāma katham kuryāt satām matam
14. Who, with a wicked mind and a concealed inner self (antarātman), would merely utter the name of supreme welfare (niḥśreyasa)? How could such a person perform what is considered right by the virtuous?
न मित्राण्यर्थकृच्छ्रेषु श्रेयसे वेतराय वा ।
विधिपूर्वं हि सर्वस्य दुःखं वा यदि वा सुखम् ॥१५॥
15. na mitrāṇyarthakṛcchreṣu śreyase vetarāya vā ,
vidhipūrvaṁ hi sarvasya duḥkhaṁ vā yadi vā sukham.
15. na mitrāṇi artha-kṛcchreṣu śreyase va itarāya vā
vidhi-pūrvam hi sarvasya duḥkham vā yadi vā sukham
15. In times of financial distress, friends are neither the cause of one's welfare nor its opposite, because for everyone, both sorrow and happiness are indeed determined by natural law (vidhi).
कृतप्रज्ञोऽकृतप्रज्ञो बालो वृद्धश्च मानवः ।
ससहायोऽसहायश्च सर्वं सर्वत्र विन्दति ॥१६॥
16. kṛtaprajño'kṛtaprajño bālo vṛddhaśca mānavaḥ ,
sasahāyo'sahāyaśca sarvaṁ sarvatra vindati.
16. kṛta-prajñaḥ akṛta-prajñaḥ bālaḥ vṛddhaḥ ca mānavaḥ
sa-sahāyaḥ asahāyaḥ ca sarvam sarvatra vindati
16. Whether wise or unwise, youthful or aged, a person - whether supported or without support - encounters everything, everywhere.
श्रूयते हि पुरा कश्चिदम्बुवीच इति श्रुतः ।
आसीद्राजगृहे राजा मागधानां महीक्षिताम् ॥१७॥
17. śrūyate hi purā kaścidambuvīca iti śrutaḥ ,
āsīdrājagṛhe rājā māgadhānāṁ mahīkṣitām.
17. śrūyate hi purā kaścit ambuvīca iti śrutaḥ
āsīt rājagṛhe rājā māgadhānām mahīkṣitām
17. Indeed, it is heard that long ago, there was a certain king named Ambuvīca in Rājagṛha, among the rulers of Magadha.
स हीनः करणैः सर्वैरुच्छ्वासपरमो नृपः ।
अमात्यसंस्थः कार्येषु सर्वेष्वेवाभवत्तदा ॥१८॥
18. sa hīnaḥ karaṇaiḥ sarvairucchvāsaparamo nṛpaḥ ,
amātyasaṁsthaḥ kāryeṣu sarveṣvevābhavattadā.
18. sa hīnaḥ karaṇaiḥ sarvaiḥ ucchvāsparamaḥ nṛpaḥ
amātyasaṃsthaḥ kāryeṣu sarveṣu eva abhavat tadā
18. That king was deficient in all his faculties, with only breathing remaining, and thus he became entirely dependent on his ministers for all affairs at that time.
तस्यामात्यो महाकर्णिर्बभूवैकेश्वरः पुरा ।
स लब्धबलमात्मानं मन्यमानोऽवमन्यते ॥१९॥
19. tasyāmātyo mahākarṇirbabhūvaikeśvaraḥ purā ,
sa labdhabalamātmānaṁ manyamāno'vamanyate.
19. tasya amātyaḥ mahākarṇiḥ babhūva ekeśvaraḥ purā
sa labdhabalam ātmānam manyamānaḥ avamanyate
19. Formerly, his minister Mahākarṇi became the sole lord. Considering his own self (ātman) to have acquired great power, he then disregarded (the king).
स राज्ञ उपभोग्यानि स्त्रियो रत्नधनानि च ।
आददे सर्वशो मूढ ऐश्वर्यं च स्वयं तदा ॥२०॥
20. sa rājña upabhogyāni striyo ratnadhanāni ca ,
ādade sarvaśo mūḍha aiśvaryaṁ ca svayaṁ tadā.
20. sa rājñaḥ upabhogyāni striyaḥ ratnadhanāni ca
ādade sarvaśaḥ mūḍhaḥ aiśvaryam ca svayam tadā
20. That foolish (minister) then completely seized for himself the king's objects of enjoyment, women, jewels, and wealth, and even sovereignty.
तदादाय च लुब्धस्य लाभाल्लोभो व्यवर्धत ।
तथा हि सर्वमादाय राज्यमस्य जिहीर्षति ॥२१॥
21. tadādāya ca lubdhasya lābhāllobho vyavardhata ,
tathā hi sarvamādāya rājyamasya jihīrṣati.
21. tat ādāya ca lubdhasya lābhāt lobhaḥ vyavardhata
tathā hi sarvam ādāya rājyam asya jihīrṣati
21. And having seized those things, the greedy man's greed increased further from that gain. Thus, indeed, he desired to seize his (the king's) entire kingdom after taking everything.
हीनस्य करणैः सर्वैरुच्छ्वासपरमस्य च ।
यतमानोऽपि तद्राज्यं न शशाकेति नः श्रुतम् ॥२२॥
22. hīnasya karaṇaiḥ sarvairucchvāsaparamasya ca ,
yatamāno'pi tadrājyaṁ na śaśāketi naḥ śrutam.
22. hīnasya karaṇaiḥ sarvaiḥ ucchvāsaparamasya ca |
yatamānaḥ api tat rājyam na śaśāka iti naḥ śrutam
22. We have heard that even when he was deprived of all his faculties and was at the point of death, he tried but could not obtain that kingdom.
किमन्यद्विहितान्नूनं तस्य सा पुरुषेन्द्रता ।
यदि ते विहितं राज्यं भविष्यति विशां पते ॥२३॥
23. kimanyadvihitānnūnaṁ tasya sā puruṣendratā ,
yadi te vihitaṁ rājyaṁ bhaviṣyati viśāṁ pate.
23. kim anyat vihitāt nūnam tasya sā puruṣendratā
| yadi te vihitam rājyam bhaviṣyati viśām pate
23. What else, indeed, but what is destined (vidhi) could be the cause of his paramount position among men? O lord of the people, if the kingdom is ordained for you, it will be yours.
मिषतः सर्वलोकस्य स्थास्यते त्वयि तद्ध्रुवम् ।
अतोऽन्यथा चेद्विहितं यतमानो न लप्स्यसे ॥२४॥
24. miṣataḥ sarvalokasya sthāsyate tvayi taddhruvam ,
ato'nyathā cedvihitaṁ yatamāno na lapsyase.
24. miṣataḥ sarvalokasya sthāsyate tvayi tat dhruvam
| ataḥ anyathā cet vihitam yatamānaḥ na lapsyase
24. That (kingdom) will certainly remain with you while all the people witness it. But if it is ordained otherwise, you will not obtain it even by striving.
एवं विद्वन्नुपादत्स्व मन्त्रिणां साध्वसाधुताम् ।
दुष्टानां चैव बोद्धव्यमदुष्टानां च भाषितम् ॥२५॥
25. evaṁ vidvannupādatsva mantriṇāṁ sādhvasādhutām ,
duṣṭānāṁ caiva boddhavyamaduṣṭānāṁ ca bhāṣitam.
25. evam vidvan upādatsva mantriṇām sādhu asādhutām |
duṣṭānām ca eva boddhavyam aduṣṭānām ca bhāṣitam
25. O wise one, you should thus ascertain the proper and improper conduct of your ministers. And indeed, the words of both the wicked and the innocent should be understood.
द्रोण उवाच ।
विद्म ते भावदोषेण यदर्थमिदमुच्यते ।
दुष्टः पाण्डवहेतोस्त्वं दोषं ख्यापयसे हि नः ॥२६॥
26. droṇa uvāca ,
vidma te bhāvadoṣeṇa yadarthamidamucyate ,
duṣṭaḥ pāṇḍavahetostvaṁ doṣaṁ khyāpayase hi naḥ.
26. droṇaḥ uvāca | vidma te bhāvedoṣeṇa yat artham idam
ucyate | duṣṭaḥ pāṇḍavahetoḥ tvam doṣam khyāpayase hi naḥ
26. Droṇa said: "We know the malicious intention behind your words. Indeed, being corrupted for the sake of the Pāṇḍavas, you are proclaiming fault to us."
हितं तु परमं कर्ण ब्रवीमि कुरुवर्धनम् ।
अथ त्वं मन्यसे दुष्टं ब्रूहि यत्परमं हितम् ॥२७॥
27. hitaṁ tu paramaṁ karṇa bravīmi kuruvardhanam ,
atha tvaṁ manyase duṣṭaṁ brūhi yatparamaṁ hitam.
27. hitam tu paramam karṇa bravīmi kuruvardhanam |
atha tvam manyase duṣṭam brūhi yat paramam hitam
27. O Karna, I speak the supreme good which brings prosperity to the Kurus. If, however, you consider this wrong, then you tell what is supremely beneficial.
अतोऽन्यथा चेत्क्रियते यद्ब्रवीमि परं हितम् ।
कुरवो विनशिष्यन्ति नचिरेणेति मे मतिः ॥२८॥
28. ato'nyathā cetkriyate yadbravīmi paraṁ hitam ,
kuravo vinaśiṣyanti nacireṇeti me matiḥ.
28. ataḥ anyathā cet kriyate yat bravīmi param hitam
| kuravaḥ vinaśiṣyanti na cireṇa iti me matiḥ
28. If what I declare as the supreme good is disregarded and acted upon otherwise, then the Kurus will perish soon; this is my conviction.