Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-14, chapter-73

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
त्रिगर्तैरभवद्युद्धं कृतवैरैः किरीटिनः ।
महारथसमाज्ञातैर्हतानां पुत्रनप्तृभिः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
trigartairabhavadyuddhaṁ kṛtavairaiḥ kirīṭinaḥ ,
mahārathasamājñātairhatānāṁ putranaptṛbhiḥ.
1. vaiśaṃpāyana uvāca trigartaiḥ abhavat yuddham kṛtavairaiḥ
kirīṭinaḥ mahārathasamājñātaiḥ hatānām putranaptṛbhiḥ
1. vaiśaṃpāyana uvāca kirīṭinaḥ kṛtavairaiḥ trigartaiḥ
hatānām mahārathasamājñātaiḥ putranaptṛbhiḥ yuddham abhavat
1. Vaiśaṃpāyana said: A battle ensued with the Trigartas, who harbored a deep-seated enmity towards Kirīṭin (Arjuna). This engagement was fought by the sons and grandsons of those Trigartas who had previously been slain and were renowned as great charioteers.
ते समाज्ञाय संप्राप्तं यज्ञियं तुरगोत्तमम् ।
विषयान्ते ततो वीरा दंशिताः पर्यवारयन् ॥२॥
2. te samājñāya saṁprāptaṁ yajñiyaṁ turagottamam ,
viṣayānte tato vīrā daṁśitāḥ paryavārayan.
2. te samājñāya saṃprāptam yajñiyam turagottamam
viṣayānte tataḥ vīrāḥ daṃśitāḥ paryavārayan
2. te vīrāḥ viṣayānte saṃprāptam yajñiyam
turagottamam samājñāya tataḥ daṃśitāḥ paryavārayan
2. Having come to know that the magnificent horse, meant for the Vedic ritual (yajña), had arrived at the border of their territory, those warriors then armed themselves and surrounded it.
रथिनो बद्धतूणीराः सदश्वैः समलंकृतैः ।
परिवार्य हयं राजन्ग्रहीतुं संप्रचक्रमुः ॥३॥
3. rathino baddhatūṇīrāḥ sadaśvaiḥ samalaṁkṛtaiḥ ,
parivārya hayaṁ rājangrahītuṁ saṁpracakramuḥ.
3. rathinaḥ baddhatūṇīrāḥ sadaśvaiḥ samalaṅkṛtaiḥ
parivārya hayam rājan grahītum saṃpracakramuḥ
3. rājan baddhatūṇīrāḥ samalaṅkṛtaiḥ sadaśvaiḥ
rathinaḥ hayam parivārya grahītum saṃpracakramuḥ
3. O King, the charioteers, having tied on their quivers and mounted on well-decorated excellent horses, surrounded the horse and began to seize it.
ततः किरीटी संचिन्त्य तेषां राज्ञां चिकीर्षितम् ।
वारयामास तान्वीरान्सान्त्वपूर्वमरिंदमः ॥४॥
4. tataḥ kirīṭī saṁcintya teṣāṁ rājñāṁ cikīrṣitam ,
vārayāmāsa tānvīrānsāntvapūrvamariṁdamaḥ.
4. tataḥ kirīṭī saṃcintya teṣām rājñām cikīrṣitam
vārayāmāsa tān vīrān sāntvapūrvam arindamaḥ
4. tataḥ arindamaḥ kirīṭī teṣām rājñām cikīrṣitam
saṃcintya sāntvapūrvam tān vīrān vārayāmāsa
4. Then Kirīṭin (Arjuna), the subduer of enemies, having understood the intention of those kings, first tried to restrain those warriors with gentle, conciliatory words.
तमनादृत्य ते सर्वे शरैरभ्यहनंस्तदा ।
तमोरजोभ्यां संछन्नांस्तान्किरीटी न्यवारयत् ॥५॥
5. tamanādṛtya te sarve śarairabhyahanaṁstadā ,
tamorajobhyāṁ saṁchannāṁstānkirīṭī nyavārayat.
5. tam anādṛtya te sarve śaraiḥ abhyahanan tadā
tamaḥ-rajobhyām saṃchannān tān kirīṭī nyavārayat
5. te sarve tam anādṛtya tadā śaraiḥ abhyahanan
kirīṭī tamaḥ-rajobhyām saṃchannān tān nyavārayat
5. Disregarding him, they all then struck him with arrows. Arjuna (kirīṭī) stopped those who were shrouded by darkness and passion.
अब्रवीच्च ततो जिष्णुः प्रहसन्निव भारत ।
निवर्तध्वमधर्मज्ञाः श्रेयो जीवितमेव वः ॥६॥
6. abravīcca tato jiṣṇuḥ prahasanniva bhārata ,
nivartadhvamadharmajñāḥ śreyo jīvitameva vaḥ.
6. abravīt ca tataḥ jiṣṇuḥ prahasan iva bhārata
nivartadhvam adharma-jñāḥ śreyaḥ jīvitam eva vaḥ
6. bhārata tataḥ jiṣṇuḥ prahasan iva ca abravīt
adharma-jñāḥ nivartadhvam vaḥ jīvitam eva śreyaḥ
6. And then Arjuna (Jiṣṇu), as if laughing, said, 'O Bhārata, turn back, you who are ignorant of natural law (dharma)! It is better for you to preserve your life.'
स हि वीरः प्रयास्यन्वै धर्मराजेन वारितः ।
हतबान्धवा न ते पार्थ हन्तव्याः पार्थिवा इति ॥७॥
7. sa hi vīraḥ prayāsyanvai dharmarājena vāritaḥ ,
hatabāndhavā na te pārtha hantavyāḥ pārthivā iti.
7. saḥ hi vīraḥ prayāsyan vai dharma-rājena vāritaḥ
hata-bāndhavāḥ na te pārtha hantavyāḥ pārthivāḥ iti
7. pārtha hi saḥ vīraḥ vai prayāsyan dharma-rājena vāritaḥ
iti (abravīt) hata-bāndhavāḥ te pārthivāḥ na hantavyāḥ
7. Indeed, that hero (Arjuna) was restrained by King Yudhiṣṭhira (dharma-rāja) when he was about to proceed, [as Yudhiṣṭhira said], 'O Arjuna (Pārtha), those kings whose kinsmen have been killed should not be slain.'
स तदा तद्वचः श्रुत्वा धर्मराजस्य धीमतः ।
तान्निवर्तध्वमित्याह न न्यवर्तन्त चापि ते ॥८॥
8. sa tadā tadvacaḥ śrutvā dharmarājasya dhīmataḥ ,
tānnivartadhvamityāha na nyavartanta cāpi te.
8. saḥ tadā tat-vacaḥ śrutvā dharma-rājasya dhīmataḥ
tān nivartadhvam iti āha na nyavartanta ca api te
8. saḥ tadā dhīmataḥ dharma-rājasya tat-vacaḥ śrutvā
tān "nivartadhvam" iti āha ca api te na nyavartanta
8. He (Arjuna) then, having heard those words of the wise King Yudhiṣṭhira (dharma-rāja), said to them, 'Turn back!' Yet, they did not turn back.
ततस्त्रिगर्तराजानं सूर्यवर्माणमाहवे ।
वितत्य शरजालेन प्रजहास धनंजयः ॥९॥
9. tatastrigartarājānaṁ sūryavarmāṇamāhave ,
vitatya śarajālena prajahāsa dhanaṁjayaḥ.
9. tatas trigartarājānam sūryavarmāṇam āhave
vitatya śarajālena prajahāsa dhanañjayaḥ
9. tatas dhanañjayaḥ āhave śarajālena
trigartarājānam sūryavarmāṇam vitatya prajahāsa
9. Then, Arjuna, having enveloped King Sūryavarman of Trigarta in battle with a net of arrows, laughed.
ततस्ते रथघोषेण खुरनेमिस्वनेन च ।
पूरयन्तो दिशः सर्वा धनंजयमुपाद्रवन् ॥१०॥
10. tataste rathaghoṣeṇa khuranemisvanena ca ,
pūrayanto diśaḥ sarvā dhanaṁjayamupādravan.
10. tatas te rathaghoṣeṇa khuranemisvanena ca
pūrayantaḥ diśaḥ sarvāḥ dhanañjayam upādravan
10. tatas te rathaghoṣeṇa ca khuranemisvanena
sarvāḥ diśaḥ pūrayantaḥ dhanañjayam upādravan
10. Then, filling all directions with the roar of their chariots and the sound of hooves and wheel rims, they rushed towards Arjuna.
सूर्यवर्मा ततः पार्थे शराणां नतपर्वणाम् ।
शतान्यमुञ्चद्राजेन्द्र लघ्वस्त्रमभिदर्शयन् ॥११॥
11. sūryavarmā tataḥ pārthe śarāṇāṁ nataparvaṇām ,
śatānyamuñcadrājendra laghvastramabhidarśayan.
11. sūryavarmā tatas pārthe śarāṇām nataparvaṇām
śatāni amuñcat rājendra laghvastram abhidarśayan
11. tatas rājendra sūryavarmā laghvastram abhidarśayan
pārthe nataparvaṇām śarāṇām śatāni amuñcat
11. Then, O best of kings, Sūryavarman, displaying his swift weaponry, discharged hundreds of arrows with bent shafts at Arjuna.
तथैवान्ये महेष्वासा ये तस्यैवानुयायिनः ।
मुमुचुः शरवर्षाणि धनंजयवधैषिणः ॥१२॥
12. tathaivānye maheṣvāsā ye tasyaivānuyāyinaḥ ,
mumucuḥ śaravarṣāṇi dhanaṁjayavadhaiṣiṇaḥ.
12. tathā eva anye maheṣvāsāḥ ye tasya eva anuyāyinaḥ
mumucuḥ śaravarṣāṇi dhanañjayavadhaiṣiṇaḥ
12. tathā eva anye maheṣvāsāḥ ye tasya eva anuyāyinaḥ
dhanañjayavadhaiṣiṇaḥ mumucuḥ śaravarṣāṇi
12. Similarly, other great archers, who were his direct followers and desired Arjuna's death, also released showers of arrows.
स ताञ्ज्यापुङ्खनिर्मुक्तैर्बहुभिः सुबहूञ्शरान् ।
चिच्छेद पाण्डवो राजंस्ते भूमौ न्यपतंस्तदा ॥१३॥
13. sa tāñjyāpuṅkhanirmuktairbahubhiḥ subahūñśarān ,
ciccheda pāṇḍavo rājaṁste bhūmau nyapataṁstadā.
13. saḥ tān jyāpuṅkhanirmuktaiḥ bahubhiḥ subahūn śarān
| ciccheda pāṇḍavaḥ rājan te bhūmau nyapatan tadā
13. rājan saḥ pāṇḍavaḥ jyāpuṅkhanirmuktaiḥ bahubhiḥ
subahūn śarān tān ciccheda tadā te bhūmau nyapatan
13. O King, that Pāṇḍava then severed those (incoming arrows) with many, very many arrows released from his bowstring's nock, and they (the severed arrows) fell to the ground.
केतुवर्मा तु तेजस्वी तस्यैवावरजो युवा ।
युयुधे भ्रातुरर्थाय पाण्डवेन महात्मना ॥१४॥
14. ketuvarmā tu tejasvī tasyaivāvarajo yuvā ,
yuyudhe bhrāturarthāya pāṇḍavena mahātmanā.
14. ketuvarmā tu tejasvī tasya eva avarajaḥ yuvā
| yuyudhe bhrātuḥ arthāya pāṇḍavena mahātmanā
14. tu tejasvī yuvā tasya eva avarajaḥ ketuvarmā
bhrātuḥ arthāya mahātmanā pāṇḍavena yuyudhe
14. But the spirited Ketuvarman, his own younger brother, a young man, fought for his (elder) brother's sake against the great-souled Pāṇḍava.
तमापतन्तं संप्रेक्ष्य केतुवर्माणमाहवे ।
अभ्यघ्नन्निशितैर्बाणैर्बीभत्सुः परवीरहा ॥१५॥
15. tamāpatantaṁ saṁprekṣya ketuvarmāṇamāhave ,
abhyaghnanniśitairbāṇairbībhatsuḥ paravīrahā.
15. tam āpatantam saṃprekṣya ketuvarmāṇam āhave |
abhyaghnan niśitaiḥ bāṇaiḥ bībhatsuḥ paravīrahā
15. bībhatsuḥ paravīrahā āhave āpatantam tam
ketuvarmāṇam saṃprekṣya niśitaiḥ bāṇaiḥ abhyaghnan
15. Having seen Ketuvarman approaching in battle, Bibhatsu, the destroyer of enemy heroes, struck him with sharpened arrows.
केतुवर्मण्यभिहते धृतवर्मा महारथः ।
रथेनाशु समावृत्य शरैर्जिष्णुमवाकिरत् ॥१६॥
16. ketuvarmaṇyabhihate dhṛtavarmā mahārathaḥ ,
rathenāśu samāvṛtya śarairjiṣṇumavākirat.
16. ketuvarmāṇi abhihate dhṛtavarmā mahārathaḥ |
rathena āśu samāvṛtya śaraiḥ jiṣṇum avākirat
16. ketuvarmāṇi abhihate dhṛtavarmā mahārathaḥ
rathena āśu samāvṛtya śaraiḥ jiṣṇum avākirat
16. When Ketuvarman was struck, Dhritavarman, a great charioteer, quickly turning with his chariot, showered Jishnu (Arjuna) with arrows.
तस्य तां शीघ्रतामीक्ष्य तुतोषातीव वीर्यवान् ।
गुडाकेशो महातेजा बालस्य धृतवर्मणः ॥१७॥
17. tasya tāṁ śīghratāmīkṣya tutoṣātīva vīryavān ,
guḍākeśo mahātejā bālasya dhṛtavarmaṇaḥ.
17. tasya tām śīghratām īkṣya tutoṣa atīva vīryavān
guḍākeśaḥ mahātejāḥ bālasya dhṛtavarmaṇaḥ
17. guḍākeśaḥ vīryavān mahātejāḥ dhṛtavarmaṇaḥ
bālasya tasya tām śīghratām īkṣya atīva tutoṣa
17. Seeing that armored boy's swiftness, the exceedingly valorous and greatly effulgent Guḍākeśa (Arjuna) was very pleased.
न संदधानं ददृशे नाददानं च तं तदा ।
किरन्तमेव स शरान्ददृशे पाकशासनिः ॥१८॥
18. na saṁdadhānaṁ dadṛśe nādadānaṁ ca taṁ tadā ,
kirantameva sa śarāndadṛśe pākaśāsaniḥ.
18. na saṃdadhānam dadṛśe na ādadhānam ca tam tadā
kirantam eva saḥ śarān dadṛśe pākaśāsaniḥ
18. tadā pākaśāsaniḥ tam saṃdadhānam na ca
ādadhānam na dadṛśe śarān kirantam eva dadṛśe
18. Then, the son of Pākaśāsana (Arjuna) did not see him (the boy) either stringing his bow or taking up arrows; he only saw him showering arrows.
स तु तं पूजयामास धृतवर्माणमाहवे ।
मनसा स मुहूर्तं वै रणे समभिहर्षयन् ॥१९॥
19. sa tu taṁ pūjayāmāsa dhṛtavarmāṇamāhave ,
manasā sa muhūrtaṁ vai raṇe samabhiharṣayan.
19. saḥ tu tam pūjayāmāsa dhṛtavarmāṇam āhave
manasā saḥ muhūrtam vai raṇe samabhiharṣayan
19. saḥ tu dhṛtavarmāṇam tam āhave manasā
muhūrtam vai raṇe samabhiharṣayan pūjayāmāsa
19. But he (Arjuna) truly honored that armored one in battle, mentally inspiring him for a moment during the conflict.
तं पन्नगमिव क्रुद्धं कुरुवीरः स्मयन्निव ।
प्रीतिपूर्वं महाराज प्राणैर्न व्यपरोपयत् ॥२०॥
20. taṁ pannagamiva kruddhaṁ kuruvīraḥ smayanniva ,
prītipūrvaṁ mahārāja prāṇairna vyaparopayat.
20. tam pannagam iva kruddham kuruvīraḥ smayan iva
prītipūrvam mahārāja prāṇaiḥ na vyaparopayat
20. mahārāja kuruvīraḥ smayan iva prītipūrvam tam
kruddham pannagam iva prāṇaiḥ na vyaparopayat
20. O great king, the Kuru hero (Arjuna), as if smiling, out of affection did not deprive that enraged boy, who was like a furious serpent, of his life.
स तथा रक्ष्यमाणो वै पार्थेनामिततेजसा ।
धृतवर्मा शरं तीक्ष्णं मुमोच विजये तदा ॥२१॥
21. sa tathā rakṣyamāṇo vai pārthenāmitatejasā ,
dhṛtavarmā śaraṁ tīkṣṇaṁ mumoca vijaye tadā.
21. saḥ tathā rakṣyamāṇaḥ vai pārthena amitatejasā
dhṛtavarmā śaram tīkṣṇam mumoca vijaye tadā
21. saḥ amitatejasā pārthena tathā rakṣyamāṇaḥ vai
dhṛtavarmā tadā vijaye tīkṣṇam śaram mumoca
21. As he was being protected in this manner by Pārtha (Arjuna), of immeasurable energy, Dhṛtavarmā then shot a sharp arrow at Vijaya (Arjuna).
स तेन विजयस्तूर्णमस्यन्विद्धः करे भृशम् ।
मुमोच गाण्डीवं दुःखात्तत्पपाताथ भूतले ॥२२॥
22. sa tena vijayastūrṇamasyanviddhaḥ kare bhṛśam ,
mumoca gāṇḍīvaṁ duḥkhāttatpapātātha bhūtale.
22. saḥ tena vijayaḥ tūrṇam asyan viddhaḥ kare bhṛśam
mumoca gāṇḍīvam duḥkhāt tat papāta atha bhūtale
22. tena tūrṇam asyan kare bhṛśam viddhaḥ saḥ vijayaḥ duḥkhāt gāṇḍīvam mumoca,
atha tat bhūtale papāta
22. Struck severely in the hand by that (arrow) while he was swiftly discharging (arrows), Vijaya (Arjuna), in pain, released the Gāṇḍīva bow, and it then fell to the ground.
धनुषः पततस्तस्य सव्यसाचिकराद्विभो ।
इन्द्रस्येवायुधस्यासीद्रूपं भरतसत्तम ॥२३॥
23. dhanuṣaḥ patatastasya savyasācikarādvibho ,
indrasyevāyudhasyāsīdrūpaṁ bharatasattama.
23. dhanuṣaḥ patataḥ tasya savyasācikārāt vibho
indrasya iva āyudhasya āsīt rūpam bharatasattama
23. bharatasattama vibho tasya savyasācikārāt patataḥ
dhanuṣaḥ rūpam indrasya āyudhasya iva āsīt
23. O best among the Bhāratas, O lord, as that bow fell from the hand of Savyasācin (Arjuna), its appearance was like that of the weapon of Indra.
तस्मिन्निपतिते दिव्ये महाधनुषि पार्थिव ।
जहास सस्वनं हासं धृतवर्मा महाहवे ॥२४॥
24. tasminnipatite divye mahādhanuṣi pārthiva ,
jahāsa sasvanaṁ hāsaṁ dhṛtavarmā mahāhave.
24. tasmin nipatite divye mahādhanuṣi pārthiva
jahāsa sasvanam hāsam dhṛtavarmā mahāhave
24. pārthiva tasmin divye mahādhanuṣi nipatite (sati),
dhṛtavarmā mahāhave sasvanam hāsam jahāsa
24. O king (pārthiva), when that divine, great bow had fallen, Dhṛtavarmā laughed a loud laugh in the great battle.
ततो रोषान्वितो जिष्णुः प्रमृज्य रुधिरं करात् ।
धनुरादत्त तद्दिव्यं शरवर्षं ववर्ष च ॥२५॥
25. tato roṣānvito jiṣṇuḥ pramṛjya rudhiraṁ karāt ,
dhanurādatta taddivyaṁ śaravarṣaṁ vavarṣa ca.
25. tataḥ roṣa-anvitaḥ jiṣṇuḥ pramṛjya rudhiram karāt
dhanuḥ ādattat tat divyam śaravarṣam vavarṣa ca
25. jiṣṇuḥ roṣa-anvitaḥ karāt rudhiram pramṛjya tataḥ
tat divyam dhanuḥ ādattat ca śaravarṣam vavarṣa
25. Then, filled with rage, Jishnu, wiping the blood from his hand, took up that divine bow and rained down arrows.
ततो हलहलाशब्दो दिवस्पृगभवत्तदा ।
नानाविधानां भूतानां तत्कर्मातीव शंसताम् ॥२६॥
26. tato halahalāśabdo divaspṛgabhavattadā ,
nānāvidhānāṁ bhūtānāṁ tatkarmātīva śaṁsatām.
26. tataḥ halahalā-śabdaḥ divaspṛk abhavat tadā
nānāvidhānām bhūtānām tat karma atīva śaṃsatām
26. tataḥ halahalā-śabdaḥ divaspṛk tadā abhavat
nānāvidhānām bhūtānām tat karma atīva śaṃsatām
26. Then a great clamor, reaching the heavens, arose at that time, from various beings excessively praising that deed.
ततः संप्रेक्ष्य तं क्रुद्धं कालान्तकयमोपमम् ।
जिष्णुं त्रैगर्तका योधास्त्वरिताः पर्यवारयन् ॥२७॥
27. tataḥ saṁprekṣya taṁ kruddhaṁ kālāntakayamopamam ,
jiṣṇuṁ traigartakā yodhāstvaritāḥ paryavārayan.
27. tataḥ samprekṣya tam kruddham kālāntakayamopamam
jiṣṇum traigartakāḥ yodhāḥ tvaritāḥ paryavārayan
27. tataḥ traigartakāḥ yodhāḥ tvaritāḥ tam kruddham
kālāntakayamopamam jiṣṇum samprekṣya paryavārayan
27. Then, seeing him enraged, resembling Yama, the destroyer at the end of time, the Trigarta warriors swiftly surrounded Jishnu.
अभिसृत्य परीप्सार्थं ततस्ते धृतवर्मणः ।
परिवव्रुर्गुडाकेशं तत्राक्रुध्यद्धनंजयः ॥२८॥
28. abhisṛtya parīpsārthaṁ tataste dhṛtavarmaṇaḥ ,
parivavrurguḍākeśaṁ tatrākrudhyaddhanaṁjayaḥ.
28. abhisṛtya parīpsārtham tataḥ te dhṛta-varmaṇaḥ
parivavruḥ guḍākeśam tatra akṛdhyat dhanañjayaḥ
28. tataḥ te dhṛtavarmaṇaḥ parīpsārtham abhisṛtya
guḍākeśam parivavruḥ tatra dhanañjayaḥ akṛdhyat
28. Then, having rushed forward for the purpose of overcoming, those armored warriors surrounded Gudakesha (Arjuna), and thereupon Dhananjaya (Arjuna) became enraged.
ततो योधाञ्जघानाशु तेषां स दश चाष्ट च ।
महेन्द्रवज्रप्रतिमैरायसैर्निशितैः शरैः ॥२९॥
29. tato yodhāñjaghānāśu teṣāṁ sa daśa cāṣṭa ca ,
mahendravajrapratimairāyasairniśitaiḥ śaraiḥ.
29. tataḥ yodhān jaghāna āśu teṣām sa daśa ca aṣṭa ca
mahendravajrapratimaiḥ āyasaiḥ niśitaiḥ śaraiḥ
29. tataḥ sa teṣām daśa ca aṣṭa ca yodhān
mahendravajrapratimaiḥ āyasaiḥ niśitaiḥ śaraiḥ āśu jaghāna
29. Then he quickly struck down eighteen of those warriors with sharpened iron arrows resembling Indra's thunderbolt.
तांस्तु प्रभग्नान्संप्रेक्ष्य त्वरमाणो धनंजयः ।
शरैराशीविषाकारैर्जघान स्वनवद्धसन् ॥३०॥
30. tāṁstu prabhagnānsaṁprekṣya tvaramāṇo dhanaṁjayaḥ ,
śarairāśīviṣākārairjaghāna svanavaddhasan.
30. tān tu prabhagnān samprekṣya tvaramāṇaḥ dhanañjayaḥ
śaraiḥ āśīviṣākāraiḥ jaghāna svanavat hasan
30. dhanañjayaḥ tu prabhagnān tān samprekṣya tvaramāṇaḥ
svanavat hasan āśīviṣākāraiḥ śaraiḥ jaghāna
30. But seeing those (warriors) routed, Arjuna (Dhanañjaya), hastening, struck them down with arrows resembling venomous serpents, roaring and laughing.
ते भग्नमनसः सर्वे त्रैगर्तकमहारथाः ।
दिशो विदुद्रुवुः सर्वा धनंजयशरार्दिताः ॥३१॥
31. te bhagnamanasaḥ sarve traigartakamahārathāḥ ,
diśo vidudruvuḥ sarvā dhanaṁjayaśarārditāḥ.
31. te bhagnamanasaḥ sarve traigartakamahārathāḥ
diśaḥ vidudruvuḥ sarvāḥ dhanañjayaśarārditāḥ
31. te sarve traigartakamahārathāḥ bhagnamanasaḥ
dhanañjayaśarārditāḥ sarvāḥ diśaḥ vidudruvuḥ
31. All those great charioteers of Trigarta, their spirits broken and tormented by Arjuna's (Dhanañjaya's) arrows, fled in all directions.
त ऊचुः पुरुषव्याघ्रं संशप्तकनिषूदनम् ।
तव स्म किंकराः सर्वे सर्वे च वशगास्तव ॥३२॥
32. ta ūcuḥ puruṣavyāghraṁ saṁśaptakaniṣūdanam ,
tava sma kiṁkarāḥ sarve sarve ca vaśagāstava.
32. te ūcuḥ puruṣavyāghram saṃśaptakaniṣūdanam
tava sma kiṃkarāḥ sarve sarve ca vaśagāḥ tava
32. te puruṣavyāghram saṃśaptakaniṣūdanam ūcuḥ: "vayam tava sarve kiṃkarāḥ sma,
ca sarve tava vaśagāḥ (sma)"
32. They (the warriors) said to that tiger among men (Arjuna), the destroyer of the Saṃśaptakas: 'We are all your servants, and all are subject to you.'
आज्ञापयस्व नः पार्थ प्रह्वान्प्रेष्यानवस्थितान् ।
करिष्यामः प्रियं सर्वं तव कौरवनन्दन ॥३३॥
33. ājñāpayasva naḥ pārtha prahvānpreṣyānavasthitān ,
kariṣyāmaḥ priyaṁ sarvaṁ tava kauravanandana.
33. ājñāpayasva naḥ pārtha prahvān preṣyān avasthitān
kariṣyāmaḥ priyam sarvam tava kauravanandana
33. pārtha kauravanandana naḥ prahvān preṣyān avasthitān
ājñāpayasva tava sarvam priyam kariṣyāmaḥ
33. O Pārtha, O delight of the Kurus, command us, your humble servants who stand ready. We shall do everything that is pleasing to you.
एतदाज्ञाय वचनं सर्वांस्तानब्रवीत्तदा ।
जीवितं रक्षत नृपाः शासनं गृह्यतामिति ॥३४॥
34. etadājñāya vacanaṁ sarvāṁstānabravīttadā ,
jīvitaṁ rakṣata nṛpāḥ śāsanaṁ gṛhyatāmiti.
34. etat ājñāya vacanam sarvān tān abravīt tadā
jīvitam rakṣata nṛpāḥ śāsanam gṛhyatām iti
34. etat vacanam ājñāya tadā sarvān tān abravīt
nṛpāḥ jīvitam rakṣata śāsanam gṛhyatām iti
34. Having understood this statement, he then said to all those kings, 'O kings, protect your lives! Let my command be accepted.'