Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-13, chapter-139

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वायुरुवाच ।
इमां भूमिं ब्राह्मणेभ्यो दित्सुर्वै दक्षिणां पुरा ।
अङ्गो नाम नृपो राजंस्ततश्चिन्तां मही ययौ ॥१॥
1. vāyuruvāca ,
imāṁ bhūmiṁ brāhmaṇebhyo ditsurvai dakṣiṇāṁ purā ,
aṅgo nāma nṛpo rājaṁstataścintāṁ mahī yayau.
1. vāyuḥ uvāca imām bhūmim brāhmaṇebhyaḥ ditsuḥ vai dakṣiṇām
purā aṅgaḥ nāma nṛpaḥ rājan tataḥ cintām mahī yayau
1. vāyuḥ uvāca rājan,
purā aṅgaḥ nāma nṛpaḥ imām bhūmim brāhmaṇebhyaḥ dakṣiṇām ditsuḥ vai tataḥ mahī cintām yayau
1. Vāyu said: "O King, formerly, when a king named Aṅga desired to give this land to brahmins as a ritual gift (dāna), the Earth experienced distress."
धारणीं सर्वभूतानामयं प्राप्य वरो नृपः ।
कथमिच्छति मां दातुं द्विजेभ्यो ब्रह्मणः सुताम् ॥२॥
2. dhāraṇīṁ sarvabhūtānāmayaṁ prāpya varo nṛpaḥ ,
kathamicchati māṁ dātuṁ dvijebhyo brahmaṇaḥ sutām.
2. dhāraṇīm sarvabhūtānām ayam prāpya varaḥ nṛpaḥ
katham icchati mām dātum dvijebhyaḥ brahmaṇaḥ sutām
2. ayam varaḥ nṛpaḥ sarvabhūtānām dhāraṇīm brahmaṇaḥ
sutām prāpya katham mām dvijebhyaḥ dātum icchati
2. "How can this excellent king, having obtained me, the sustainer of all beings and daughter of Brahmā, desire to give me away to the brahmins?"
साहं त्यक्त्वा गमिष्यामि भूमित्वं ब्रह्मणः पदम् ।
अयं सराष्ट्रो नृपतिर्मा भूदिति ततोऽगमत् ॥३॥
3. sāhaṁ tyaktvā gamiṣyāmi bhūmitvaṁ brahmaṇaḥ padam ,
ayaṁ sarāṣṭro nṛpatirmā bhūditi tato'gamat.
3. sā aham tyaktvā gamiṣyāmi bhūmitvam brahmaṇaḥ padam
ayam sarāṣṭraḥ nṛpatiḥ mā bhūt iti tataḥ agamat
3. sā aham bhūmitvam tyaktvā brahmaṇaḥ padam gamiṣyāmi
ayam sarāṣṭraḥ nṛpatiḥ mā bhūt iti tataḥ agamat
3. "Having abandoned my state as the Earth, I will go to the abode of Brahmā so that this king, along with his kingdom, may cease to exist." Having resolved this, she then departed.
ततस्तां कश्यपो दृष्ट्वा व्रजन्तीं पृथिवीं तदा ।
प्रविवेश महीं सद्यो मुक्त्वात्मानं समाहितः ॥४॥
4. tatastāṁ kaśyapo dṛṣṭvā vrajantīṁ pṛthivīṁ tadā ,
praviveśa mahīṁ sadyo muktvātmānaṁ samāhitaḥ.
4. tataḥ tām kaśyapaḥ dṛṣṭvā vrajantīm pṛthivīm tadā
praviveśa mahīm sadyaḥ muktvā ātmānam samāhitaḥ
4. tataḥ tadā kaśyapaḥ samāhitaḥ vrajantīm tām pṛthivīm
dṛṣṭvā sadyaḥ ātmānam muktvā mahīm praviveśa
4. Then, seeing the Earth departing, Kaśyapa, having become composed, immediately abandoned his physical self (ātman) and entered the Earth.
रुद्धा सा सर्वतो जज्ञे तृणौषधिसमन्विता ।
धर्मोत्तरा नष्टभया भूमिरासीत्ततो नृप ॥५॥
5. ruddhā sā sarvato jajñe tṛṇauṣadhisamanvitā ,
dharmottarā naṣṭabhayā bhūmirāsīttato nṛpa.
5. ruddhā sā sarvataḥ jajñe tṛṇauṣadhisamanvitā
dharmottarā naṣṭabhayā bhūmiḥ āsīt tataḥ nṛpa
5. nṛpa sā ruddhā bhūmiḥ sarvataḥ tṛṇauṣadhisamanvitā
jajñe tataḥ dharmottarā naṣṭabhayā āsīt
5. O king, that earth, which had been obstructed (from its natural fertile state), became everywhere endowed with grass and herbs. Thereafter, it was a land where natural law (dharma) was supreme and fear had vanished.
एवं वर्षसहस्राणि दिव्यानि विपुलव्रतः ।
त्रिंशतं कश्यपो राजन्भूमिरासीदतन्द्रितः ॥६॥
6. evaṁ varṣasahasrāṇi divyāni vipulavrataḥ ,
triṁśataṁ kaśyapo rājanbhūmirāsīdatandritaḥ.
6. evam varṣasahastrāṇi divyāni vipulavrataḥ
triṃśatam kaśyapaḥ rājan bhūmiḥ āsīt atandritaḥ
6. rājan evam vipulavrataḥ atandritaḥ kaśyapaḥ
triṃśatam divyāni varṣasahastrāṇi bhūmiḥ āsīt
6. O king, in this manner, for thirty divine thousands of years, Kaśyapa, a man of great vows and unceasing diligence, was the very embodiment of the earth (bhūmi).
अथागम्य महाराज नमस्कृत्य च कश्यपम् ।
पृथिवी काश्यपी जज्ञे सुता तस्य महात्मनः ॥७॥
7. athāgamya mahārāja namaskṛtya ca kaśyapam ,
pṛthivī kāśyapī jajñe sutā tasya mahātmanaḥ.
7. atha āgamya mahārāja namaskṛtya ca kaśyapam
pṛthivī kāśyapī jajñe sutā tasya mahātmanaḥ
7. mahārāja atha kaśyapam āgamya ca namaskṛtya
tasya mahātmanaḥ pṛthivī kāśyapī sutā jajñe
7. O great king, then, having come and paid respects to Kaśyapa, the Earth (Pṛthivī) was born as his daughter, Kāśyapī, the child of that magnanimous (mahātman) sage.
एष राजन्नीदृशो वै ब्राह्मणः कश्यपोऽभवत् ।
अन्यं प्रब्रूहि वापि त्वं कश्यपात्क्षत्रियं वरम् ॥८॥
8. eṣa rājannīdṛśo vai brāhmaṇaḥ kaśyapo'bhavat ,
anyaṁ prabrūhi vāpi tvaṁ kaśyapātkṣatriyaṁ varam.
8. eṣaḥ rājan īdṛśaḥ vai brāhmaṇaḥ kaśyapaḥ abhavat
anyam prabrūhi vā api tvam kaśyapāt kṣatriyam varam
8. rājan eṣaḥ īdṛśaḥ brāhmaṇaḥ kaśyapaḥ vai abhavat
tvam kaśyapāt anyam varam kṣatriyam vā api prabrūhi
8. O king, such indeed was this priestly person (brāhmaṇa) Kaśyapa. Now, you should also tell (me) about another excellent warrior/ruler (kṣatriya) who was superior to Kaśyapa.
तूष्णीं बभूव नृपतिः पवनस्त्वब्रवीत्पुनः ।
शृणु राजन्नुतथ्यस्य जातस्याङ्गिरसे कुले ॥९॥
9. tūṣṇīṁ babhūva nṛpatiḥ pavanastvabravītpunaḥ ,
śṛṇu rājannutathyasya jātasyāṅgirase kule.
9. tūṣṇīm babhūva nṛpatiḥ pavanaḥ tu abravīt punaḥ
śṛṇu rājan utathyasya jātasya āṅgirase kule
9. nṛpatiḥ tūṣṇīm babhūva,
tu pavanaḥ punaḥ abravīt: "rājan,
śṛṇu utathyasya jātasya āṅgirase kule.
"
9. The king remained silent, but Pavana (the wind god) spoke again: "Listen, O king, to the story of Utathya, who was born in the lineage of Angiras."
भद्रा सोमस्य दुहिता रूपेण परमा मता ।
तस्यास्तुल्यं पतिं सोम उतथ्यं समपश्यत ॥१०॥
10. bhadrā somasya duhitā rūpeṇa paramā matā ,
tasyāstulyaṁ patiṁ soma utathyaṁ samapaśyata.
10. bhadrā somasya duhitā rūpeṇa paramā matā
tasyāḥ tulyam patim somaḥ utathyam samapaśyat
10. somasya duhitā bhadrā rūpeṇa paramā matā.
somaḥ tasyāḥ tulyam patim utathyam samapaśyat.
10. Bhadra, the daughter of Soma, was considered supreme in beauty. Soma himself saw Utathya as a suitable husband for her.
सा च तीव्रं तपस्तेपे महाभागा यशस्विनी ।
उतथ्यं तु महाभागं तत्कृतेऽवरयत्तदा ॥११॥
11. sā ca tīvraṁ tapastepe mahābhāgā yaśasvinī ,
utathyaṁ tu mahābhāgaṁ tatkṛte'varayattadā.
11. sā ca tīvram tapaḥ tepe mahābhāgā yaśasvinī
utathyam tu mahābhāgam tat-kṛte avarayat tadā
11. sā mahābhāgā yaśasvinī ca tīvram tapaḥ tepe.
tadā tu tat-kṛte mahābhāgam utathyam avarayat.
11. And she, the illustrious and glorious Bhadra, performed severe austerities (tapas). Then, for his sake, she indeed chose the highly esteemed Utathya.
तत आहूय सोतथ्यं ददावत्र यशस्विनीम् ।
भार्यार्थे स च जग्राह विधिवद्भूरिदक्षिण ॥१२॥
12. tata āhūya sotathyaṁ dadāvatra yaśasvinīm ,
bhāryārthe sa ca jagrāha vidhivadbhūridakṣiṇa.
12. tataḥ āhūya saḥ utathyam dadau atra yaśasvinīm
bhāryā-arthe saḥ ca jagrāha vidhi-vat bhūri-dakṣiṇa
12. tataḥ saḥ (somaḥ) utathyam āhūya atra yaśasvinīm bhāryā-arthe dadau.
ca saḥ (utathyaḥ) bhūri-dakṣiṇaḥ vidhi-vat jagrāha.
12. Thereupon, having summoned Utathya, Soma gave the glorious Bhadra to him as a wife. And Utathya, offering ample sacrificial fees, accepted her according to the prescribed rites.
तां त्वकामयत श्रीमान्वरुणः पूर्वमेव ह ।
स चागम्य वनप्रस्थं यमुनायां जहार ताम् ॥१३॥
13. tāṁ tvakāmayata śrīmānvaruṇaḥ pūrvameva ha ,
sa cāgamya vanaprasthaṁ yamunāyāṁ jahāra tām.
13. tām tu akāmayata śrīmān varuṇaḥ pūrvam eva ha
saḥ ca āgamya vanaprastham yamunāyām jahāra tām
13. śrīmān varuṇaḥ pūrvam eva ha tām tu akāmayata
saḥ ca yamunāyām vanaprastham āgamya tām jahāra
13. The glorious Varuṇa had indeed desired her previously. And he, after coming to the forest region on the Yamunā, abducted her.
जलेश्वरस्तु हृत्वा तामनयत्स्वपुरं प्रति ।
परमाद्भुतसंकाशं षट्सहस्रशतह्रदम् ॥१४॥
14. jaleśvarastu hṛtvā tāmanayatsvapuraṁ prati ,
paramādbhutasaṁkāśaṁ ṣaṭsahasraśatahradam.
14. jaleśvaraḥ tu hṛtvā tām anayat svapuram prati
paramādbhutasamkāśam ṣaṭsahasraśatahradam
14. jaleśvaraḥ tu tām hṛtvā svapuram prati anayat
paramādbhutasamkāśam ṣaṭsahasraśatahradam
14. Having abducted her, Jaleśvara (the lord of waters) took her to his own city, which was supremely wondrous and appeared to have six hundred thousand pools.
न हि रम्यतरं किंचित्तस्मादन्यत्पुरोत्तमम् ।
प्रासादैरप्सरोभिश्च दिव्यैः कामैश्च शोभितम् ।
तत्र देवस्तया सार्धं रेमे राजञ्जलेश्वरः ॥१५॥
15. na hi ramyataraṁ kiṁcittasmādanyatpurottamam ,
prāsādairapsarobhiśca divyaiḥ kāmaiśca śobhitam ,
tatra devastayā sārdhaṁ reme rājañjaleśvaraḥ.
15. na hi ramyataram kiṃcit tasmāt anyat
puruttamam prāsādaiḥ apsarobhiḥ ca
divyaiḥ kāmaiḥ ca śobhitam tatra devaḥ
tayā sārdham reme rājan jaleśvaraḥ
15. rājan hi tasmāt anyat ramyataram kiṃcit
puruttamam na prāsādaiḥ apsarobhiḥ
ca divyaiḥ kāmaiḥ ca śobhitam tatra
devaḥ jaleśvaraḥ tayā sārdham reme
15. Indeed, there was no other city more beautiful than that supreme city. It was adorned with palaces, celestial nymphs (Apsaras), and divine delights. There, O King, the deity Jaleśvara enjoyed himself together with her.
अथाख्यातमुतथ्याय
ततः पत्न्यवमर्दनम् ॥१६॥
16. athākhyātamutathyāya
tataḥ patnyavamardanam.
16. atha ākhyātam utathyāya
tataḥ patnyavamardanam
16. atha tataḥ patnyavamardanam
utathyāya ākhyātam
16. Then, the abduction of his wife was reported to Utathya.
तच्छ्रुत्वा नारदात्सर्वमुतथ्यो नारदं तदा ।
प्रोवाच गच्छ ब्रूहि त्वं वरुणं परुषं वचः ।
मद्वाक्यान्मुञ्च मे भार्यां कस्माद्वा हृतवानसि ॥१७॥
17. tacchrutvā nāradātsarvamutathyo nāradaṁ tadā ,
provāca gaccha brūhi tvaṁ varuṇaṁ paruṣaṁ vacaḥ ,
madvākyānmuñca me bhāryāṁ kasmādvā hṛtavānasi.
17. tat śrutvā nāradāt sarvam utathyaḥ
nāradam tadā provāca gaccha brūhi tvam
varuṇam paruṣam vacaḥ mat vākyāt
muñca me bhāryām kasmāt vā hṛtavān asi
17. utathyaḥ tadā nāradāt tat sarvam śrutvā
nāradam provāca tvam gaccha varuṇam
paruṣam vacaḥ brūhi mat vākyāt
muñca me bhāryām kasmāt vā hṛtavān asi
17. Having heard all that from Nārada, Utathya then said to Nārada: 'Go and speak harsh words to Varuṇa by my command: "Why have you stolen my wife? Release her!"'
लोकपालोऽसि लोकानां न लोकस्य विलोपकः ।
सोमेन दत्ता भार्या मे त्वया चापहृताद्य वै ॥१८॥
18. lokapālo'si lokānāṁ na lokasya vilopakaḥ ,
somena dattā bhāryā me tvayā cāpahṛtādya vai.
18. lokapālaḥ asi lokānām na lokasya vilopakaḥ
somena dattā bhāryā me tvayā ca apahṛtā adya vai
18. tvam lokānām lokapālaḥ asi na lokasya vilopakaḥ
me bhāryā somena dattā ca tvayā adya vai apahṛtā
18. You are a protector of the people, not a destroyer of the world. My wife, given by Soma, has been abducted by you today!
इत्युक्तो वचनात्तस्य नारदेन जलेश्वरः ।
मुञ्च भार्यामुतथ्यस्येत्यथ तं वरुणोऽब्रवीत् ।
ममैषा सुप्रिया भार्या नैनामुत्स्रष्टुमुत्सहे ॥१९॥
19. ityukto vacanāttasya nāradena jaleśvaraḥ ,
muñca bhāryāmutathyasyetyatha taṁ varuṇo'bravīt ,
mamaiṣā supriyā bhāryā naināmutsraṣṭumutsahe.
19. iti uktaḥ vacanāt tasya nāradena
jaleśvaraḥ muñca bhāryām utathyasya iti
atha tam varuṇaḥ abravīt mama eṣā
supriyā bhāryā na enām utsraṣṭum utsahe
19. jaleśvaraḥ tasya vacanāt nāradena uktaḥ.
atha varuṇaḥ tam abravīt.
muñca utathyasya bhāryām.
mama eṣā supriyā bhāryā na enām utsraṣṭum utsahe.
19. Thus addressed by Nārada with Utathya's words (saying), 'Release Utathya's wife!', Varuṇa, the lord of waters, then said to him: 'This is my very dear wife; I am unable to abandon her.'
इत्युक्तो वरुणेनाथ नारदः प्राप्य तं मुनिम् ।
उतथ्यमब्रवीद्वाक्यं नातिहृष्टमना इव ॥२०॥
20. ityukto varuṇenātha nāradaḥ prāpya taṁ munim ,
utathyamabravīdvākyaṁ nātihṛṣṭamanā iva.
20. iti uktaḥ varuṇena atha nāradaḥ prāpya tam munim
utathyam abravīt vākyam na atihṛṣṭamanāḥ iva
20. nāradaḥ varuṇena iti uktaḥ atha tam munim utathyam
prāpya na atihṛṣṭamanāḥ iva vākyam abravīt
20. Thus addressed by Varuṇa, Nārada then, having reached that sage (muni) Utathya, spoke these words to him, as if not very pleased in his mind.
गले गृहीत्वा क्षिप्तोऽस्मि वरुणेन महामुने ।
न प्रयच्छति ते भार्यां यत्ते कार्यं कुरुष्व तत् ॥२१॥
21. gale gṛhītvā kṣipto'smi varuṇena mahāmune ,
na prayacchati te bhāryāṁ yatte kāryaṁ kuruṣva tat.
21. gale gṛhītvā kṣiptaḥ asmi varuṇena mahāmune na
prayacchati te bhāryām yat te kāryam kuruṣva tat
21. mahāmune varuṇena gale gṛhītvā kṣiptaḥ asmi te bhāryām na prayacchati yat te kāryam tat kuruṣva.
21. O great sage, Varuna seized me by the neck and threw me out. He will not release your wife. Therefore, whatever you need to do, accomplish that.
नारदस्य वचः श्रुत्वा क्रुद्धः प्राज्वलदङ्गिराः ।
अपिबत्तेजसा वारि विष्टभ्य सुमहातपाः ॥२२॥
22. nāradasya vacaḥ śrutvā kruddhaḥ prājvaladaṅgirāḥ ,
apibattejasā vāri viṣṭabhya sumahātapāḥ.
22. nāradasya vacaḥ śrutvā kruddhaḥ prājvalat
aṅgirāḥ apibat tejasā vāri viṣṭabhya sumahātapāḥ
22. nāradasya vacaḥ śrutvā sumahātapāḥ aṅgirāḥ kruddhaḥ prājvalat tejasā vāri viṣṭabhya apibat.
22. Hearing the words of Narada, Angiras, who possessed immense ascetic power (tapas), became enraged and blazed up. He then drank up all the water with his spiritual power, having supported the world.
पीयमाने च सर्वस्मिंस्तोये वै सलिलेश्वरः ।
सुहृद्भिः क्षिप्यमाणोऽपि नैवामुञ्चत तां तदा ॥२३॥
23. pīyamāne ca sarvasmiṁstoye vai salileśvaraḥ ,
suhṛdbhiḥ kṣipyamāṇo'pi naivāmuñcata tāṁ tadā.
23. pīyamāne ca sarvasmin toye vai salileśvaraḥ
suhṛdbhiḥ kṣipyamāṇaḥ api na eva amuñcata tām tadā
23. sarvasmin toye pīyamāne ca vai salileśvaraḥ suhṛdbhiḥ kṣipyamāṇaḥ api tadā tām na eva amuñcata.
23. Even as all the water was being drunk up, Varuna, the lord of waters, despite being urged by his companions, still did not release her at that time.
ततः क्रुद्धोऽब्रवीद्भूमिमुतथ्यो ब्राह्मणोत्तमः ।
दर्शयस्व स्थलं भद्रे षट्सहस्रशतह्रदम् ॥२४॥
24. tataḥ kruddho'bravīdbhūmimutathyo brāhmaṇottamaḥ ,
darśayasva sthalaṁ bhadre ṣaṭsahasraśatahradam.
24. tataḥ kruddhaḥ abravīt bhūmim utathyaḥ brāhmaṇottamaḥ
darśayasva sthalam bhadre ṣaṭsahasraśatahradam
24. tataḥ kruddhaḥ brāhmaṇottamaḥ utathyaḥ bhūmim abravīt bhadre ṣaṭsahasraśatahradam sthalam darśayasva.
24. Then, enraged, Utathya, the foremost among brahmins, spoke to the Earth: 'O auspicious one, reveal a place with six hundred thousand pools.'
ततस्तदिरिणं जातं समुद्रश्चापसर्पितः ।
तस्माद्देशान्नदीं चैव प्रोवाचासौ द्विजोत्तमः ॥२५॥
25. tatastadiriṇaṁ jātaṁ samudraścāpasarpitaḥ ,
tasmāddeśānnadīṁ caiva provācāsau dvijottamaḥ.
25. tataḥ tat iriṇam jātam samudraḥ ca apasarpitaḥ
tasmāt deśāt nadīm ca eva provāca asau dvijottamaḥ
25. tataḥ tat iriṇam jātam samudraḥ ca apasarpitaḥ
tasmāt deśāt asau dvijottamaḥ nadīm ca eva provāca
25. Then that area became a desert, and the ocean receded. From that very region, that excellent brahmin (dvija) then addressed the river.
अदृश्या गच्छ भीरु त्वं सरस्वति मरुं प्रति ।
अपुण्य एष भवतु देशस्त्यक्तस्त्वया शुभे ॥२६॥
26. adṛśyā gaccha bhīru tvaṁ sarasvati maruṁ prati ,
apuṇya eṣa bhavatu deśastyaktastvayā śubhe.
26. adṛśyā gaccha bhīru tvam sarasvati marum prati
apuṇyaḥ eṣaḥ bhavatu deśaḥ tyaktaḥ tvayā śubhe
26. bhīru śubhe sarasvati tvam adṛśyā marum prati
gaccha tvayā tyaktaḥ eṣaḥ deśaḥ apuṇyaḥ bhavatu
26. O fearful Sarasvati, you go forth invisibly towards the desert. May this region, abandoned by you, O auspicious one, become inauspicious.
तस्मिन्संचूर्णिते देशे भद्रामादाय वारिपः ।
अददाच्छरणं गत्वा भार्यामाङ्गिरसाय वै ॥२७॥
27. tasminsaṁcūrṇite deśe bhadrāmādāya vāripaḥ ,
adadāccharaṇaṁ gatvā bhāryāmāṅgirasāya vai.
27. tasmin saṃcūrṇite deśe bhadrām ādāya vāripaḥ
adadāt śaraṇam gatvā bhāryām āṅgirasāya vai
27. tasmin saṃcūrṇite deśe vāripaḥ bhadrām ādāya
śaraṇam gatvā bhāryām āṅgirasāya vai adadāt
27. In that devastated land, Varuṇa, taking Bhadrā, sought refuge and indeed gave his wife to the descendant of Aṅgiras.
प्रतिगृह्य तु तां भार्यामुतथ्यः सुमनाभवत् ।
मुमोच च जगद्दुःखाद्वरुणं चैव हैहय ॥२८॥
28. pratigṛhya tu tāṁ bhāryāmutathyaḥ sumanābhavat ,
mumoca ca jagadduḥkhādvaruṇaṁ caiva haihaya.
28. pratigṛhya tu tām bhāryām utathyaḥ sumanāḥ abhavat
mumoca ca jagat-duḥkhāt varuṇam ca eva haihaya
28. tu tām bhāryām pratigṛhya utathyaḥ sumanāḥ abhavat
ca saḥ varuṇam ca eva haihaya jagat-duḥkhāt mumoca
28. But having accepted that wife, Utathya became pleased. He then released Varuṇa and Haihaya from worldly suffering.
ततः स लब्ध्वा तां भार्यां वरुणं प्राह धर्मवित् ।
उतथ्यः सुमहातेजा यत्तच्छृणु नराधिप ॥२९॥
29. tataḥ sa labdhvā tāṁ bhāryāṁ varuṇaṁ prāha dharmavit ,
utathyaḥ sumahātejā yattacchṛṇu narādhipa.
29. tataḥ sa labdhvā tām bhāryām varuṇam prāha dharmavit
utathyaḥ sumahātejāḥ yat tat śṛṇu narādhipa
29. Then, having obtained that wife, Utathya, the knower of natural law (dharma) and exceedingly brilliant, said to Varuna: "O ruler, listen to that which I am about to tell you."
मयैषा तपसा प्राप्ता क्रोशतस्ते जलाधिप ।
इत्युक्त्वा तामुपादाय स्वमेव भवनं ययौ ॥३०॥
30. mayaiṣā tapasā prāptā krośataste jalādhipa ,
ityuktvā tāmupādāya svameva bhavanaṁ yayau.
30. mayā eṣā tapasā prāptā krośataḥ te jalādhipa
iti uktvā tām upādāya svam eva bhavanam yayau
30. By me, this woman was obtained through austerity (tapas) while you, O lord of waters, were crying out. Having said this, and taking her, he went to his own abode.
एष राजन्नीदृशो वै उतथ्यो ब्राह्मणर्षभः ।
ब्रवीम्यहं ब्रूहि वा त्वमुतथ्यात्क्षत्रियं वरम् ॥३१॥
31. eṣa rājannīdṛśo vai utathyo brāhmaṇarṣabhaḥ ,
bravīmyahaṁ brūhi vā tvamutathyātkṣatriyaṁ varam.
31. eṣa rājan īdṛśaḥ vai utathyaḥ brāhmaṇarṣabhaḥ
bravīmi aham brūhi vā tvam utathyāt kṣatriyam varam
31. O King, this Utathya, the foremost among brahmins, is indeed such a person. I declare this to you; or you tell me of a warrior (kṣatriya) superior to Utathya.