Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-312

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
भीष्म उवाच ।
स मोक्षमनुचिन्त्यैव शुकः पितरमभ्यगात् ।
प्राहाभिवाद्य च गुरुं श्रेयोर्थी विनयान्वितः ॥१॥
1. bhīṣma uvāca ,
sa mokṣamanucintyaiva śukaḥ pitaramabhyagāt ,
prāhābhivādya ca guruṁ śreyorthī vinayānvitaḥ.
1. bhīṣmaḥ uvāca saḥ mokṣam anucintya eva śukaḥ pitaram
abhyagāt pra āha abhivādya ca gurum śreyaḥarthī vinayānvitaḥ
1. bhīṣmaḥ uvāca saḥ śukaḥ mokṣam anucintya eva pitaram
abhyagāt ca gurum abhivādya vinayānvitaḥ śreyaḥarthī pra āha
1. Bhishma said: Having thus contemplated liberation (mokṣa), Shuka approached his father and teacher (guru). Humbly, and desirous of the highest good, he saluted him and then spoke.
मोक्षधर्मेषु कुशलो भगवान्प्रब्रवीतु मे ।
यथा मे मनसः शान्तिः परमा संभवेत्प्रभो ॥२॥
2. mokṣadharmeṣu kuśalo bhagavānprabravītu me ,
yathā me manasaḥ śāntiḥ paramā saṁbhavetprabho.
2. mokṣadharmeṣu kuśalaḥ bhagavān prabravītu me
yathā me manasaḥ śāntiḥ paramā saṃbhavet prabho
2. bhagavān prabho,
mokṣadharmeṣu kuśalaḥ me prabravītu yathā me manasaḥ paramā śāntiḥ saṃbhavet
2. O venerable sir (Bhagavān), you who are skilled in the natural laws (dharma) concerning liberation (mokṣa), please instruct me on how supreme peace (śānti) may arise in my mind, O lord (prabhu).
श्रुत्वा पुत्रस्य वचनं परमर्षिरुवाच तम् ।
अधीष्व पुत्र मोक्षं वै धर्मांश्च विविधानपि ॥३॥
3. śrutvā putrasya vacanaṁ paramarṣiruvāca tam ,
adhīṣva putra mokṣaṁ vai dharmāṁśca vividhānapi.
3. śrutvā putrasya vacanam paramarṣiḥ uvāca tam
adhīṣva putra mokṣam vai dharmān ca vividhān api
3. putrasya vacanam śrutvā paramarṣiḥ tam uvāca
putra mokṣam vai vividhān dharmān ca api adhīṣva
3. Having heard his son's words, the great sage (Vyasa) said to him: 'O son, you must certainly study both liberation (mokṣa) and the various natural laws (dharma).'
पितुर्नियोगाज्जग्राह शुको ब्रह्मविदां वरः ।
योगशास्त्रं च निखिलं कापिलं चैव भारत ॥४॥
4. piturniyogājjagrāha śuko brahmavidāṁ varaḥ ,
yogaśāstraṁ ca nikhilaṁ kāpilaṁ caiva bhārata.
4. pituḥ niyogāt jagrāha śukaḥ brahmavidām varaḥ
yogaśāstram ca nikhilam kāpilam ca eva bhārata
4. bhārata pituḥ niyogāt brahmavidām varaḥ śukaḥ
nikhilam yogaśāstram ca kāpilam ca eva jagrāha
4. By his father's command, Shuka, who was the foremost among those who know the absolute reality (brahman), learned the entire treatise on the science of yoga (yogaśāstra) and also the system taught by Kapila (Sāṅkhya), O Bhārata.
स तं ब्राह्म्या श्रिया युक्तं ब्रह्मतुल्यपराक्रमम् ।
मेने पुत्रं यदा व्यासो मोक्षविद्याविशारदम् ॥५॥
5. sa taṁ brāhmyā śriyā yuktaṁ brahmatulyaparākramam ,
mene putraṁ yadā vyāso mokṣavidyāviśāradam.
5. saḥ tam brāhmyā śriyā yuktam brahmatulyaparākramam
mene putram yadā vyāsaḥ mokṣavidyāviśāradam
5. yadā vyāsaḥ tam putram brāhmyā śriyā yuktam
brahmatulyaparākramam mokṣavidyāviśāradam mene
5. When Vyasa recognized his son as being endowed with divine splendor and prowess equal to that of the Absolute Reality (brahman), and as an expert in the knowledge of liberation (mokṣa)...
उवाच गच्छेति तदा जनकं मिथिलेश्वरम् ।
स ते वक्ष्यति मोक्षार्थं निखिलेन विशेषतः ॥६॥
6. uvāca gaccheti tadā janakaṁ mithileśvaram ,
sa te vakṣyati mokṣārthaṁ nikhilena viśeṣataḥ.
6. uvāca gaccha iti tadā janakam mithileśvaram
saḥ te vakṣyati mokṣārtham nikhilena viśeṣataḥ
6. tadā uvāca gaccha iti janakam mithileśvaram
saḥ te mokṣārtham nikhilena viśeṣataḥ vakṣyati
6. Then he said, 'Go to Janaka, the king of Mithila. He will explain the path to liberation (mokṣa) to you completely and in detail.'
पितुर्नियोगादगमन्मैथिलं जनकं नृपम् ।
प्रष्टुं धर्मस्य निष्ठां वै मोक्षस्य च परायणम् ॥७॥
7. piturniyogādagamanmaithilaṁ janakaṁ nṛpam ,
praṣṭuṁ dharmasya niṣṭhāṁ vai mokṣasya ca parāyaṇam.
7. pituḥ niyogāt agamat maithilam janakam nṛpam
praṣṭum dharmasya niṣṭhām vai mokṣasya ca parāyaṇam
7. pituḥ niyogāt janakam maithilam nṛpam dharmasya
niṣṭhām mokṣasya ca parāyaṇam praṣṭum vai agamat
7. Following his father's command, he went to King Janaka of Mithila to inquire about the ultimate truth of natural law (dharma) and the supreme path to liberation (mokṣa).
उक्तश्च मानुषेण त्वं पथा गच्छेत्यविस्मितः ।
न प्रभावेण गन्तव्यमन्तरिक्षचरेण वै ॥८॥
8. uktaśca mānuṣeṇa tvaṁ pathā gacchetyavismitaḥ ,
na prabhāveṇa gantavyamantarikṣacareṇa vai.
8. uktaḥ ca mānuṣeṇa tvam pathā gaccha iti avismitaḥ
na prabhāveṇa gantavyam antarikṣacareṇa vai
8. ca uktaḥ avismitaḥ tvam mānuṣeṇa pathā gaccha
iti na prabhāveṇa antarikṣacareṇa vai gantavyam
8. And he was told, unperturbed, "You must go by the path of a human being. Indeed, it should not be traversed by supernatural power, as would an aerial being."
आर्जवेणैव गन्तव्यं न सुखान्वेषिणा पथा ।
नान्वेष्टव्या विशेषास्तु विशेषा हि प्रसङ्गिनः ॥९॥
9. ārjaveṇaiva gantavyaṁ na sukhānveṣiṇā pathā ,
nānveṣṭavyā viśeṣāstu viśeṣā hi prasaṅginaḥ.
9. ārjaveṇa eva gantavyam na sukhānveṣiṇā pathā na
anveṣṭavyāḥ viśeṣāḥ tu viśeṣāḥ hi prasaṅginaḥ
9. gantavyam ārjaveṇa eva na sukhānveṣiṇā pathā.
viśeṣāḥ na anveṣṭavyāḥ tu hi viśeṣāḥ prasaṅginaḥ
9. The journey should indeed be undertaken with sincerity, not by a path motivated by the pursuit of comfort. One should not seek out distinctions or special experiences, for such particularities inevitably lead to attachment.
अहंकारो न कर्तव्यो याज्ये तस्मिन्नराधिपे ।
स्थातव्यं च वशे तस्य स ते छेत्स्यति संशयम् ॥१०॥
10. ahaṁkāro na kartavyo yājye tasminnarādhipe ,
sthātavyaṁ ca vaśe tasya sa te chetsyati saṁśayam.
10. ahaṅkāraḥ na kartavyaḥ yājye tasmin narādhipe
sthātavyam ca vaśe tasya saḥ te chetsyati saṃśayam
10. yājye tasmin narādhipe ahaṅkāraḥ na kartavyaḥ.
ca tasya vaśe sthātavyam.
saḥ te saṃśayam chetsyati.
10. One should not exhibit ego (ahaṅkāra) towards that king, the patron of the ritual (yājya). One must remain under his authority, and he will dispel your doubt.
स धर्मकुशलो राजा मोक्षशास्त्रविशारदः ।
याज्यो मम स यद्ब्रूयात्तत्कार्यमविशङ्कया ॥११॥
11. sa dharmakuśalo rājā mokṣaśāstraviśāradaḥ ,
yājyo mama sa yadbrūyāttatkāryamaviśaṅkayā.
11. saḥ dharmakuśalaḥ rājā mokṣaśāstraviśāradaḥ
yājyaḥ mama saḥ yat brūyāt tat kāryam aviśaṅkayā
11. saḥ dharmakuśalaḥ mokṣaśāstraviśāradaḥ rājā mama
yājyaḥ saḥ yat brūyāt tat aviśaṅkayā kāryam
11. That king, skilled in the natural law (dharma) and an expert in the scriptures of liberation (mokṣa), is worthy of my respect and service. Whatever he instructs should be carried out without any doubt.
एवमुक्तः स धर्मात्मा जगाम मिथिलां मुनिः ।
पद्भ्यां शक्तोऽन्तरिक्षेण क्रान्तुं भूमिं ससागराम् ॥१२॥
12. evamuktaḥ sa dharmātmā jagāma mithilāṁ muniḥ ,
padbhyāṁ śakto'ntarikṣeṇa krāntuṁ bhūmiṁ sasāgarām.
12. evam uktaḥ saḥ dharmātmā jagāma mithilām muniḥ
padbhyām śaktaḥ antarikṣeṇa krāntum bhūmim sasāgarām
12. evam uktaḥ saḥ dharmātmā muniḥ [śaktaḥ antarikṣeṇa
sasāgarām bhūmim krāntum api] padbhyām mithilām jagāma
12. Thus addressed, that virtuous sage (muni) went to Mithila. Even though he was capable of traversing the entire earth with its oceans through the air, he went on foot.
स गिरींश्चाप्यतिक्रम्य नदीस्तीर्त्वा सरांसि च ।
बहुव्यालमृगाकीर्णा विविधाश्चाटवीस्तथा ॥१३॥
13. sa girīṁścāpyatikramya nadīstīrtvā sarāṁsi ca ,
bahuvyālamṛgākīrṇā vividhāścāṭavīstathā.
13. saḥ girīn ca api atikramya nadīḥ tīrtvā sarāṃsi
ca bahuvyālamṛgākīrṇāḥ vividhāḥ ca aṭavīḥ tathā
13. saḥ girīn api ca atikramya nadīḥ sarāṃsi ca tīrtvā
tathā bahuvyālamṛgākīrṇāḥ vividhāḥ ca aṭavīḥ [atikramya]
13. He traversed mountains, crossed rivers and lakes, and likewise passed through various forests teeming with numerous ferocious animals.
मेरोर्हरेश्च द्वे वर्षे वर्षं हैमवतं तथा ।
क्रमेणैव व्यतिक्रम्य भारतं वर्षमासदत् ॥१४॥
14. merorhareśca dve varṣe varṣaṁ haimavataṁ tathā ,
krameṇaiva vyatikramya bhārataṁ varṣamāsadat.
14. meroḥ ca hareḥ dve varṣe varṣam haimavatam tathā
krameṇa eva vyatikramya bhāratam varṣam āsadat
14. meroḥ hareḥ ca dve varṣe tathā haimavatam varṣam
eva krameṇa vyatikramya bhāratam varṣam āsadat
14. Having successively crossed over the two regions of Meru and Hari, and similarly the Himavat region, he eventually reached the land of Bharata (Bhāratavarṣa).
स देशान्विविधान्पश्यंश्चीनहूणनिषेवितान् ।
आर्यावर्तमिमं देशमाजगाम महामुनिः ॥१५॥
15. sa deśānvividhānpaśyaṁścīnahūṇaniṣevitān ,
āryāvartamimaṁ deśamājagāma mahāmuniḥ.
15. saḥ deśān vividhān paśyan cīna-hūṇa-niṣevitān
āryāvartam imam deśam ājagāma mahāmuniḥ
15. mahāmuniḥ cīna-hūṇa-niṣevitān vividhān
deśān paśyan imam āryāvartam deśam ājagāma
15. The great sage, seeing various regions inhabited by the Chinese and Huns, came to this land of Aryavarta.
पितुर्वचनमाज्ञाय तमेवार्थं विचिन्तयन् ।
अध्वानं सोऽतिचक्राम खेऽचरः खे चरन्निव ॥१६॥
16. piturvacanamājñāya tamevārthaṁ vicintayan ,
adhvānaṁ so'ticakrāma khe'caraḥ khe caranniva.
16. pituḥ vacanam ājñāya tam eva artham vicintayan
adhvānam saḥ aticakrāma khe acaraḥ khe caran iva
16. pituḥ vacanam ājñāya tam eva artham vicintayan,
saḥ adhvānam aticakrāma,
khe acaraḥ khe caran iva
16. Having understood his father's command and continually pondering that very purpose, he traversed the path as effortlessly as one who, though unmoving, travels through the sky.
पत्तनानि च रम्याणि स्फीतानि नगराणि च ।
रत्नानि च विचित्राणि शुकः पश्यन्न पश्यति ॥१७॥
17. pattanāni ca ramyāṇi sphītāni nagarāṇi ca ,
ratnāni ca vicitrāṇi śukaḥ paśyanna paśyati.
17. pattanāni ca ramyāṇi sphītāni nagarāṇi ca
ratnāni ca vicitrāṇi śukaḥ paśyan na paśyati
17. śukaḥ ramyāṇi ca sphītāni nagarāṇi ca pattanāni
ca vicitrāṇi ratnāni ca paśyan na paśyati
17. Śuka, though seeing beautiful and prosperous cities, and various wonderful jewels, did not truly perceive them.
उद्यानानि च रम्याणि तथैवायतनानि च ।
पुण्यानि चैव तीर्थानि सोऽतिक्रम्य तथाध्वनः ॥१८॥
18. udyānāni ca ramyāṇi tathaivāyatanāni ca ,
puṇyāni caiva tīrthāni so'tikramya tathādhvanaḥ.
18. udyānāni ca ramyāṇi tathā eva āyatanāni ca puṇyāni
ca eva tīrthāni saḥ atikramya tathā adhvanaḥ
18. saḥ ramyāṇi ca udyānāni tathā eva āyatanāni ca
puṇyāni ca eva tīrthāni atikramya tathā adhvanaḥ
18. Having passed by beautiful gardens, and likewise temples, and indeed sacred pilgrimage sites, he thus traversed the path.
सोऽचिरेणैव कालेन विदेहानाससाद ह ।
रक्षितान्धर्मराजेन जनकेन महात्मना ॥१९॥
19. so'cireṇaiva kālena videhānāsasāda ha ,
rakṣitāndharmarājena janakena mahātmanā.
19. saḥ acireṇa eva kālena videhān āsasāda ha
| rakṣitān dharmarājena janakena mahātmanā
19. saḥ acireṇa eva kālena mahātmanā dharmarājena
janakena rakṣitān videhān āsasāda ha
19. He very quickly reached Videha, which was protected by the great-souled (mahātman) King Janaka, the upholder of natural law (dharma).
तत्र ग्रामान्बहून्पश्यन्बह्वन्नरसभोजनान् ।
पल्लीघोषान्समृद्धांश्च बहुगोकुलसंकुलान् ॥२०॥
20. tatra grāmānbahūnpaśyanbahvannarasabhojanān ,
pallīghoṣānsamṛddhāṁśca bahugokulasaṁkulān.
20. tatra grāmān bahūn paśyan bahvanna-rasa-bhojanān
| pallīghoṣān samṛddhān ca bahu-gokula-saṅkulān
20. tatra paśyan bahūn grāmān bahvanna-rasa-bhojanān
ca samṛddhān pallīghoṣān bahu-gokula-saṅkulān
20. There, he saw many villages rich in abundant food, juices, and meals, as well as prosperous cowherd settlements teeming with numerous cattle herds.
स्फीतांश्च शालियवसैर्हंससारससेवितान् ।
पद्मिनीभिश्च शतशः श्रीमतीभिरलंकृतान् ॥२१॥
21. sphītāṁśca śāliyavasairhaṁsasārasasevitān ,
padminībhiśca śataśaḥ śrīmatībhiralaṁkṛtān.
21. sphītān ca śāli-yavasaiḥ haṃsa-sārasa-sevitān
| padminībhiḥ ca śataśaḥ śrīmatībhiḥ alaṅkṛtān
21. ca sphītān śāli-yavasaiḥ haṃsa-sārasa-sevitān
ca śataśaḥ śrīmatībhiḥ padminībhiḥ alaṅkṛtān
21. These (villages and settlements) were vast with rice and barley, frequented by swans and cranes, and adorned by hundreds of beautiful, prosperous lotus ponds.
स विदेहानतिक्रम्य समृद्धजनसेवितान् ।
मिथिलोपवनं रम्यमाससाद महर्द्धिमत् ॥२२॥
22. sa videhānatikramya samṛddhajanasevitān ,
mithilopavanaṁ ramyamāsasāda maharddhimat.
22. saḥ videhān atikramya samṛddha-jana-sevitān |
mithilā upavanam ramyam āsasāda maharddhimat
22. saḥ samṛddha-jana-sevitān videhān atikramya
ramyam maharddhimat mithilā upavanam āsasāda
22. Having passed beyond Videha, which was inhabited by prosperous people, he reached the delightful and exceedingly prosperous pleasure grove of Mithila.
हस्त्यश्वरथसंकीर्णं नरनारीसमाकुलम् ।
पश्यन्नपश्यन्निव तत्समतिक्रामदच्युतः ॥२३॥
23. hastyaśvarathasaṁkīrṇaṁ naranārīsamākulam ,
paśyannapaśyanniva tatsamatikrāmadacyutaḥ.
23. hastyaśvarathasaṃkīrṇam naranārīsamākulam
paśyan apaśyan iva tat samatikrāmat acyutaḥ
23. acyutaḥ tat hastyaśvarathasaṃkīrṇam
naranārīsamākulam paśyan apaśyan iva samatikrāmat
23. Acyuta passed through that city, which was crowded with elephants, horses, and chariots and bustling with men and women, yet he did so as if he saw nothing.
मनसा तं वहन्भारं तमेवार्थं विचिन्तयन् ।
आत्मारामः प्रसन्नात्मा मिथिलामाससाद ह ॥२४॥
24. manasā taṁ vahanbhāraṁ tamevārthaṁ vicintayan ,
ātmārāmaḥ prasannātmā mithilāmāsasāda ha.
24. manasā tam vahan bhāram tam eva artham vicintayan
ātmārāmaḥ prasannātmā mithilām āsasāda ha
24. saḥ manasā tam bhāram vahan tam eva artham
vicintayan ātmārāmaḥ prasannātmā mithilām āsasāda ha
24. Carrying that burden in his mind and deeply pondering that very purpose, he, whose delight was in the Self (ātman) and whose inner being (ātman) was serene, indeed reached Mithila.
तस्या द्वारं समासाद्य द्वारपालैर्निवारितः ।
स्थितो ध्यानपरो मुक्तो विदितः प्रविवेश ह ॥२५॥
25. tasyā dvāraṁ samāsādya dvārapālairnivāritaḥ ,
sthito dhyānaparo mukto viditaḥ praviveśa ha.
25. tasyāḥ dvāram samāsādya dvārapālaiḥ nivāritaḥ
sthitaḥ dhyānaparaḥ muktaḥ viditaḥ praviveśa ha
25. saḥ tasyāḥ dvāram samāsādya dvārapālaiḥ nivāritaḥ
dhyānaparaḥ muktaḥ viditaḥ sthitaḥ praviveśa ha
25. Upon reaching the city's gate, he was prevented from entering by the gatekeepers. Yet, recognized as a liberated one devoted to contemplation (dhyāna), he then entered.
स राजमार्गमासाद्य समृद्धजनसंकुलम् ।
पार्थिवक्षयमासाद्य निःशङ्कः प्रविवेश ह ॥२६॥
26. sa rājamārgamāsādya samṛddhajanasaṁkulam ,
pārthivakṣayamāsādya niḥśaṅkaḥ praviveśa ha.
26. saḥ rājamārgam āsādya samṛddhajanasamkulam
pārthivakṣayam āsādya niḥśaṅkaḥ praviveśa ha
26. saḥ samṛddhajanasamkulam rājamārgam āsādya
pārthivakṣayam āsādya niḥśaṅkaḥ praviveśa ha
26. Having traversed the royal road, which was bustling with prosperous people, and then reaching the royal palace, he entered without apprehension.
तत्रापि द्वारपालास्तमुग्रवाचो न्यषेधयन् ।
तथैव च शुकस्तत्र निर्मन्युः समतिष्ठत ॥२७॥
27. tatrāpi dvārapālāstamugravāco nyaṣedhayan ,
tathaiva ca śukastatra nirmanyuḥ samatiṣṭhata.
27. tatra api dvārapālāḥ tam ugravācasaḥ nyaṣedhayan
tathā eva ca śukaḥ tatra nirman્યુḥ samatiṣṭhata
27. śukaḥ tatra api dvārapālāḥ tam ugravācasaḥ
nyaṣedhayan tathā eva ca nirman્યુḥ samatiṣṭhata
27. Even there, the doorkeepers, using fierce words, prohibited him. And similarly, Śuka remained there, devoid of anger.
न चातपाध्वसंतप्तः क्षुत्पिपासाश्रमान्वितः ।
प्रताम्यति ग्लायति वा नापैति च तथातपात् ॥२८॥
28. na cātapādhvasaṁtaptaḥ kṣutpipāsāśramānvitaḥ ,
pratāmyati glāyati vā nāpaiti ca tathātapāt.
28. na ca ātapādhvasantaptaḥ kṣutpipāsāśramānvitaḥ
pratāmyati glāyati vā na apaiti ca tathā ātapāt
28. ātapa-adhva-santaptaḥ kṣut-pipāsā-śrama-anvitaḥ ca
na pratāmyati vā glāyati ca tathā ātapāt na apaiti
28. Neither, though scorched by the heat of the sun and the journey, nor afflicted by hunger, thirst, and weariness, does he faint or become weak. Nor does he recoil from the heat.
तेषां तु द्वारपालानामेकः शोकसमन्वितः ।
मध्यंगतमिवादित्यं दृष्ट्वा शुकमवस्थितम् ॥२९॥
29. teṣāṁ tu dvārapālānāmekaḥ śokasamanvitaḥ ,
madhyaṁgatamivādityaṁ dṛṣṭvā śukamavasthitam.
29. teṣām tu dvārapālānām ekaḥ śoka-samanvitaḥ
madhyam gatam iva ādityam dṛṣṭvā śukam avasthitam
29. tu teṣām dvārapālānām ekaḥ śoka-samanvitaḥ
ādityam madhyam gatam iva avasthitam śukam dṛṣṭvā
29. However, one of those doorkeepers, filled with grief, having seen Śuka standing there like the midday sun...
पूजयित्वा यथान्यायमभिवाद्य कृताञ्जलिः ।
प्रावेशयत्ततः कक्ष्यां द्वितीयां राजवेश्मनः ॥३०॥
30. pūjayitvā yathānyāyamabhivādya kṛtāñjaliḥ ,
prāveśayattataḥ kakṣyāṁ dvitīyāṁ rājaveśmanaḥ.
30. pūjayitvā yathānyāyam abhivādya kṛtāñjaliḥ
prāveśayat tataḥ kakṣyām dvitīyām rājaveśmanaḥ
30. kṛtāñjaliḥ yathānyāyam pūjayitvā abhivādya
tataḥ kakṣyām dvitīyām rājaveśmanaḥ prāveśayat
30. After honoring him appropriately and saluting with folded hands, he then escorted him into the second chamber of the royal palace.
तत्रासीनः शुकस्तात मोक्षमेवानुचिन्तयन् ।
छायायामातपे चैव समदर्शी महाद्युतिः ॥३१॥
31. tatrāsīnaḥ śukastāta mokṣamevānucintayan ,
chāyāyāmātape caiva samadarśī mahādyutiḥ.
31. tatra āsīnaḥ śukaḥ tāta mokṣam eva anucintayan
chāyāyām ātape ca eva samadarśī mahādyutiḥ
31. tāta śukaḥ tatra āsīnaḥ mahādyutiḥ samadarśī
chāyāyām ātape ca eva mokṣam eva anucintayan
31. Seated there, O dear one, Shuka, a greatly radiant sage, was contemplating only liberation (mokṣa), perceiving no difference between shade and sunlight.
तं मुहूर्तादिवागम्य राज्ञो मन्त्री कृताञ्जलिः ।
प्रावेशयत्ततः कक्ष्यां तृतीयां राजवेश्मनः ॥३२॥
32. taṁ muhūrtādivāgamya rājño mantrī kṛtāñjaliḥ ,
prāveśayattataḥ kakṣyāṁ tṛtīyāṁ rājaveśmanaḥ.
32. tam muhūrtāt iva āgamya rājñaḥ mantrī kṛtāñjaliḥ
prāveśayat tataḥ kakṣyām tṛtīyām rājaveśmanaḥ
32. rājñaḥ mantrī kṛtāñjaliḥ muhūrtāt iva tam āgamya
tataḥ rājaveśmanaḥ tṛtīyām kakṣyām prāveśayat
32. Having approached him (Shuka) as if after a moment, the king's minister, with folded hands, then led him into the third chamber of the royal palace.
तत्रान्तःपुरसंबद्धं महच्चैत्ररथोपमम् ।
सुविभक्तजलाक्रीडं रम्यं पुष्पितपादपम् ॥३३॥
33. tatrāntaḥpurasaṁbaddhaṁ mahaccaitrarathopamam ,
suvibhaktajalākrīḍaṁ ramyaṁ puṣpitapādapam.
33. tatra antaḥpurasambaddham mahat caitrarathopamam
suvibhaktajalākrīḍam ramyam puṣpitapādapam
33. tatra antaḥpurasambaddham mahat caitrarathopamam
suvibhaktajalākrīḍam ramyam puṣpitapādapam
33. There was a grand area, connected to the inner apartments, resembling the Chaitraratha garden, with beautifully arranged water features, charming, and adorned with flowering trees.
तद्दर्शयित्वा स शुकं मन्त्री काननमुत्तमम् ।
अर्हमासनमादिश्य निश्चक्राम ततः पुनः ॥३४॥
34. taddarśayitvā sa śukaṁ mantrī kānanamuttamam ,
arhamāsanamādiśya niścakrāma tataḥ punaḥ.
34. tat darśayitvā saḥ śukam mantrī kānanam uttamam
arham āsanam ādiśya niścakrāma tataḥ punaḥ
34. mantrī saḥ tat uttamam kānanam śukam darśayitvā
arham āsanam ādiśya tataḥ punaḥ niścakrāma
34. Having shown Shuka that excellent garden, and having assigned him a suitable seat, the minister then departed from there again.
तं चारुवेषाः सुश्रोण्यस्तरुण्यः प्रियदर्शनाः ।
सूक्ष्मरक्ताम्बरधरास्तप्तकाञ्चनभूषणाः ॥३५॥
35. taṁ cāruveṣāḥ suśroṇyastaruṇyaḥ priyadarśanāḥ ,
sūkṣmaraktāmbaradharāstaptakāñcanabhūṣaṇāḥ.
35. tam cāruveṣāḥ suśroṇyaḥ taruṇyaḥ priyadarśanāḥ
sūkṣmaraktāmbaradharāḥ taptakāñcanabhūṣaṇāḥ
35. tam cāruveṣāḥ suśroṇyaḥ taruṇyaḥ priyadarśanāḥ
sūkṣmaraktāmbaradharāḥ taptakāñcanabhūṣaṇāḥ
35. Beautifully adorned, young women with graceful figures, pleasing to behold, wearing fine red garments and ornaments of molten gold.
संलापोल्लापकुशला नृत्तगीतविशारदाः ।
स्मितपूर्वाभिभाषिण्यो रूपेणाप्सरसां समाः ॥३६॥
36. saṁlāpollāpakuśalā nṛttagītaviśāradāḥ ,
smitapūrvābhibhāṣiṇyo rūpeṇāpsarasāṁ samāḥ.
36. saṃlāpollāpakuśalāḥ nṛttagītaviśāradāḥ
smitapūrvābhibhāṣiṇyaḥ rūpeṇa apsarasām samāḥ
36. saṃlāpollāpakuśalāḥ nṛttagītaviśāradāḥ
smitapūrvābhibhāṣiṇyaḥ rūpeṇa apsarasām samāḥ
36. Skilled in pleasant conversation, expert in dance and song, speaking with a smile preceding their words, and in beauty, equal to celestial nymphs (apsaras).
कामोपचारकुशला भावज्ञाः सर्वकोविदाः ।
परं पञ्चाशतो नार्यो वारमुख्याः समाद्रवन् ॥३७॥
37. kāmopacārakuśalā bhāvajñāḥ sarvakovidāḥ ,
paraṁ pañcāśato nāryo vāramukhyāḥ samādravan.
37. kāmopacārakuśalāḥ bhāvajñāḥ sarvakovīdāḥ
param pañcāśataḥ nāryaḥ vāramukhyāḥ samādravan
37. kāmopacārakuśalāḥ bhāvajñāḥ sarvakovīdāḥ
vāramukhyāḥ param pañcāśataḥ nāryaḥ samādravan
37. Skilled in the arts of pleasing, discerning of emotions, and knowledgeable in all matters, more than fifty chief courtesans (vāramukhyāḥ) flocked to him.
पाद्यादीनि प्रतिग्राह्य पूजया परयार्च्य च ।
देशकालोपपन्नेन साध्वन्नेनाप्यतर्पयन् ॥३८॥
38. pādyādīni pratigrāhya pūjayā parayārcya ca ,
deśakālopapannena sādhvannenāpyatarpayan.
38. pādyādīni pratigrāhya pūjayā parayā arcya ca
deśakālopapannena sādhvannena api atarpayan
38. pādyādīni pratigrāhya,
parayā pūjayā arcya ca,
deśakālopapannena sādhvannena api atarpayan
38. Having accepted offerings like foot-wash, and having worshipped him with supreme reverence, they also gratified him with wholesome food appropriate to the time and place.
तस्य भुक्तवतस्तात तदन्तःपुरकाननम् ।
सुरम्यं दर्शयामासुरेकैकश्येन भारत ॥३९॥
39. tasya bhuktavatastāta tadantaḥpurakānanam ,
suramyaṁ darśayāmāsurekaikaśyena bhārata.
39. tasya bhuktavataḥ tāta tat antaḥpurakānanam
suramyam darśayāmāsuḥ ekaikaśyena bhārata
39. tāta bhārata tasya bhuktavataḥ suramyam tat
antaḥpurakānanam ekaikaśyena darśayāmāsuḥ
39. O dear one, O Bhārata, after he had eaten, they showed him, one by one, the very beautiful garden of his inner palace.
क्रीडन्त्यश्च हसन्त्यश्च गायन्त्यश्चैव ताः शुकम् ।
उदारसत्त्वं सत्त्वज्ञाः सर्वाः पर्यचरंस्तदा ॥४०॥
40. krīḍantyaśca hasantyaśca gāyantyaścaiva tāḥ śukam ,
udārasattvaṁ sattvajñāḥ sarvāḥ paryacaraṁstadā.
40. krīḍantyaḥ ca hasantyaḥ ca gāyantyaḥ ca eva tāḥ
śukam udārasattvam sattvajñāḥ sarvāḥ paryacaran tadā
40. tadā tāḥ sattvajñāḥ sarvāḥ krīḍantyaḥ ca hasantyaḥ
ca gāyantyaḥ ca eva udārasattvam śukam paryacaran
40. Then, all those women, who understood the true nature of beings, attended upon that noble-souled person (śuka), playing, laughing, and singing.
आरणेयस्तु शुद्धात्मा त्रिसंदेहस्त्रिकर्मकृत् ।
वश्येन्द्रियो जितक्रोधो न हृष्यति न कुप्यति ॥४१॥
41. āraṇeyastu śuddhātmā trisaṁdehastrikarmakṛt ,
vaśyendriyo jitakrodho na hṛṣyati na kupyati.
41. āraṇeyaḥ tu śuddhātmā trisaṃdehaḥ trikarmakṛt
vaśyendriyaḥ jitakrodhaḥ na hṛṣyati na kupyati
41. tu āraṇeyaḥ śuddhātmā trisaṃdehaḥ trikarmakṛt
vaśyendriyaḥ jitakrodhaḥ na hṛṣyati na kupyati
41. Indeed, Āraṇeya, with a pure soul (ātman), free from the three kinds of doubt, and diligently performing the three sacred duties (karma), has subdued his senses and conquered anger; he neither excessively rejoices nor becomes angry.
तस्मै शय्यासनं दिव्यं वरार्हं रत्नभूषितम् ।
स्पर्ध्यास्तरणसंस्तीर्णं ददुस्ताः परमस्त्रियः ॥४२॥
42. tasmai śayyāsanaṁ divyaṁ varārhaṁ ratnabhūṣitam ,
spardhyāstaraṇasaṁstīrṇaṁ dadustāḥ paramastriyaḥ.
42. tasmai śayyāsanam divyam varārham ratnabhūṣitam
spardhyāstaraṇasaṃstīrṇam daduḥ tāḥ paramastriyaḥ
42. tāḥ paramastriyaḥ tasmai divyam varārham ratnabhūṣitam
spardhyāstaraṇasaṃstīrṇam śayyāsanam daduḥ
42. Those excellent women gave him a divine couch and seat, which was most excellent, adorned with jewels, and covered with splendid carpets.
पादशौचं तु कृत्वैव शुकः संध्यामुपास्य च ।
निषसादासने पुण्ये तमेवार्थं विचिन्तयन् ॥४३॥
43. pādaśaucaṁ tu kṛtvaiva śukaḥ saṁdhyāmupāsya ca ,
niṣasādāsane puṇye tamevārthaṁ vicintayan.
43. pādaśaucam tu kṛtvā eva śukaḥ saṃdhyām upāsya ca
| niṣasāda āsane puṇye tam eva artham vicintayan
43. śukaḥ pādaśaucam kṛtvā eva ca saṃdhyām upāsya tu
puṇye āsane niṣasāda tam eva artham vicintayan
43. Indeed, after performing foot ablutions and worshipping the twilight (saṃdhyā) ritual, Shuka sat down on a sacred seat, deeply contemplating that very same subject.
पूर्वरात्रे तु तत्रासौ भूत्वा ध्यानपरायणः ।
मध्यरात्रे यथान्यायं निद्रामाहारयत्प्रभुः ॥४४॥
44. pūrvarātre tu tatrāsau bhūtvā dhyānaparāyaṇaḥ ,
madhyarātre yathānyāyaṁ nidrāmāhārayatprabhuḥ.
44. pūrvarātre tu tatra asau bhūtvā dhyānaparāyaṇaḥ
| madhyarātre yathānyāyam nidrām āhārayat prabhuḥ
44. asau tu pūrvarātre tatra dhyānaparāyaṇaḥ bhūtvā
madhyarātre prabhuḥ yathānyāyam nidrām āhārayat
44. In the early part of the night, he remained there, fully absorbed in meditation (dhyāna). Then, in the middle of the night, that lord appropriately took rest through sleep.
ततो मुहूर्तादुत्थाय कृत्वा शौचमनन्तरम् ।
स्त्रीभिः परिवृतो धीमान्ध्यानमेवान्वपद्यत ॥४५॥
45. tato muhūrtādutthāya kṛtvā śaucamanantaram ,
strībhiḥ parivṛto dhīmāndhyānamevānvapadyata.
45. tataḥ muhūrtāt utthāya kṛtvā śaucam anantaram |
strībhiḥ parivṛtaḥ dhīmān dhyānam eva anvapadyata
45. tataḥ muhūrtāt utthāya anantaram śaucam kṛtvā
dhīmān strībhiḥ parivṛtaḥ dhyānam eva anvapadyata
45. Then, rising after a short time and immediately performing ablutions, the wise one, surrounded by women, again devoted himself to meditation (dhyāna).
अनेन विधिना कार्ष्णिस्तदहःशेषमच्युतः ।
तां च रात्रिं नृपकुले वर्तयामास भारत ॥४६॥
46. anena vidhinā kārṣṇistadahaḥśeṣamacyutaḥ ,
tāṁ ca rātriṁ nṛpakule vartayāmāsa bhārata.
46. anena vidhinā kārṣṇiḥ tat ahaḥ śeṣam acyutaḥ
| tām ca rātrim nṛpakule vartayām āsa bhārata
46. bhārata,
acyutaḥ kārṣṇiḥ anena vidhinā tat ahaḥ śeṣam ca tām rātrim nṛpakule vartayām āsa
46. In this manner, Kārṣṇi (Shuka), the steadfast one, spent the remainder of that day and that night in the royal palace, O Bhārata.