Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-278

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
तिष्ठते मे सदा तात कौतूहलमिदं हृदि ।
तदहं श्रोतुमिच्छामि त्वत्तः कुरुपितामह ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
tiṣṭhate me sadā tāta kautūhalamidaṁ hṛdi ,
tadahaṁ śrotumicchāmi tvattaḥ kurupitāmaha.
1. yudhiṣṭhira uvāca tiṣṭhate me sadā tāta kautūhalam
idam hṛdi tat aham śrotum icchāmi tvattaḥ kurupitāmaha
1. yudhiṣṭhira uvāca.
he tāta,
idam kautūhalam me hṛdi sadā tiṣṭhate.
he kurupitāmaha,
tat aham tvattaḥ śrotum icchāmi.
1. Yudhiṣṭhira said: "O dear one, this curiosity always resides in my heart. Therefore, O grandfather of the Kurus, I wish to hear it from you."
कथं देवर्षिरुशना सदा काव्यो महामतिः ।
असुराणां प्रियकरः सुराणामप्रिये रतः ॥२॥
2. kathaṁ devarṣiruśanā sadā kāvyo mahāmatiḥ ,
asurāṇāṁ priyakaraḥ surāṇāmapriye rataḥ.
2. katham devarṣiḥ uśanā sadā kāvyaḥ mahāmatiḥ
asurāṇām priyakaraḥ surāṇām apriye rataḥ
2. katham devarṣiḥ uśanā sadā mahāmatiḥ kāvyaḥ
asurāṇām priyakaraḥ surāṇām apriye rataḥ (asti)?
2. How is it that the divine sage Uśanas, also known as Kāvya, the great-minded one, always acts favorably towards the Asuras, yet is devoted to doing what is disagreeable to the Suras (gods)?
वर्धयामास तेजश्च किमर्थममितौजसाम् ।
नित्यं वैरनिबद्धाश्च दानवाः सुरसत्तमैः ॥३॥
3. vardhayāmāsa tejaśca kimarthamamitaujasām ,
nityaṁ vairanibaddhāśca dānavāḥ surasattamaiḥ.
3. vardhayāmāsa tejaḥ ca kimartham amitojasām
nityam vairanibaddhāḥ ca dānavāḥ surasattamaiḥ
3. kimartham he (Uśanas) amitojasām nityam surasattamaiḥ
vairanibaddhāḥ ca dānavāḥ tejaḥ ca vardhayāmāsa?
3. For what reason did he augment the power (tejaḥ) of those Dānavas who possessed immense might and were perpetually bound by enmity with the best of the Suras (gods)?
कथं चाप्युशना प्राप शुक्रत्वममरद्युतिः ।
ऋद्धिं च स कथं प्राप्तः सर्वमेतद्ब्रवीहि मे ॥४॥
4. kathaṁ cāpyuśanā prāpa śukratvamamaradyutiḥ ,
ṛddhiṁ ca sa kathaṁ prāptaḥ sarvametadbravīhi me.
4. katham ca api uśanā prāpa śukratvam amaradyutiḥ
ṛddhim ca saḥ katham prāptaḥ sarvam etat bravīhi me
4. amaradyutiḥ uśanā ca api katham śukratvam prāpa? saḥ ca katham ṛddhim prāptaḥ? me etat sarvam bravīhi.
4. How did Ushana, who possesses divine radiance, attain the state of Shukra? And how did he achieve such prosperity (ṛddhi)? Tell me all this.
न याति च स तेजस्वी मध्येन नभसः कथम् ।
एतदिच्छामि विज्ञातुं निखिलेन पितामह ॥५॥
5. na yāti ca sa tejasvī madhyena nabhasaḥ katham ,
etadicchāmi vijñātuṁ nikhilena pitāmaha.
5. na yāti ca saḥ tejasvī madhyena nabhasaḥ katham
etat icchāmi vijñātum nikhilena pitāmaha
5. he pitāmaha,
saḥ tejasvī ca katham nabhasaḥ madhyena na yāti? etat nikhilena vijñātum icchāmi.
5. And why does that radiant one not move through the middle of the sky? O Grandfather, I wish to know all this completely.
भीष्म उवाच ।
शृणु राजन्नवहितः सर्वमेतद्यथातथम् ।
यथामति यथा चैतच्छ्रुतपूर्वं मयानघ ॥६॥
6. bhīṣma uvāca ,
śṛṇu rājannavahitaḥ sarvametadyathātatham ,
yathāmati yathā caitacchrutapūrvaṁ mayānagha.
6. bhīṣma uvāca śṛṇu rājan avahitaḥ sarvam etat yathātatham
yathāmati yathā ca etat śrutapūrvam mayā anagha
6. bhīṣma uvāca he rājan,
he anagha,
(tvam) avahitaḥ san,
mayā yathā śrutapūrvam,
yathamati ca etat sarvam yathātatham śṛṇu.
6. Bhishma said: "Listen attentively, O King, to all this precisely as it happened, according to my understanding and as I have heard it before, O sinless one."
एष भार्गवदायादो मुनिः सत्यो दृढव्रतः ।
असुराणां प्रियकरो निमित्ते करुणात्मके ॥७॥
7. eṣa bhārgavadāyādo muniḥ satyo dṛḍhavrataḥ ,
asurāṇāṁ priyakaro nimitte karuṇātmake.
7. eṣaḥ bhārgavadāyādaḥ muniḥ satyaḥ dṛḍhavrataḥ
asurāṇām priyakaraḥ nimitte karuṇātmake
7. eṣaḥ bhārgavadāyādaḥ muniḥ satyaḥ dṛḍhavrataḥ (ca) asurāṇām priyakaraḥ (ca asti),
karuṇātmake nimitte (ca asti).
7. This sage, a descendant of Bhrigu, is truthful and of firm vows. He is a benefactor to the asuras, and is compassionate by nature (ātman).
इन्द्रोऽथ धनदो राजा यक्षरक्षोधिपः स च ।
प्रभविष्णुश्च कोशस्य जगतश्च तथा प्रभुः ॥८॥
8. indro'tha dhanado rājā yakṣarakṣodhipaḥ sa ca ,
prabhaviṣṇuśca kośasya jagataśca tathā prabhuḥ.
8. indraḥ atha dhanadaḥ rājā yakṣarakṣaadhipaḥ saḥ ca
prabhāviṣṇuḥ ca kośasya jagataḥ ca tathā prabhuḥ
8. indraḥ atha dhanadaḥ rājā yakṣarakṣaadhipaḥ saḥ ca
kośasya jagataḥ ca tathā prabhuḥ prabhāviṣṇuḥ ca
8. Indra; and then Dhanada (Kubera), who was the king and lord of Yakṣas and Rakṣas. He was also the controller of the treasury and, similarly, the lord of the world.
तस्यात्मानमथाविश्य योगसिद्धो महामुनिः ।
रुद्ध्वा धनपतिं देवं योगेन हृतवान्वसु ॥९॥
9. tasyātmānamathāviśya yogasiddho mahāmuniḥ ,
ruddhvā dhanapatiṁ devaṁ yogena hṛtavānvasu.
9. tasya ātmānam atha āviśya yogasiddhaḥ mahāmuniḥ
ruddhvā dhanapatim devam yogena hṛtavān vasu
9. atha yogasiddhaḥ mahāmuniḥ tasya ātmānam āviśya
devam dhanapatim ruddhvā yogena vasu hṛtavān
9. Then, the great sage, who had attained perfection in yoga (yoga), having entered his body (Kubera's), and having restrained the god, the lord of wealth, took away his wealth by means of yoga (yoga).
हृते धने ततः शर्म न लेभे धनदस्तथा ।
आपन्नमन्युः संविग्नः सोऽभ्यगात्सुरसत्तमम् ॥१०॥
10. hṛte dhane tataḥ śarma na lebhe dhanadastathā ,
āpannamanyuḥ saṁvignaḥ so'bhyagātsurasattamam.
10. hṛte dhane tataḥ śarma na lebhe dhanadaḥ tathā
āpannamanyuḥ saṃvignaḥ saḥ abhyagāt surasattamam
10. dhane hṛte tataḥ dhanadaḥ tathā śarma na lebhe
āpannamanyuḥ saḥ saṃvignaḥ surasattamam abhyagāt
10. When his wealth was taken, Dhanada (Kubera) thus found no peace. Enraged and greatly distressed, he then approached the best of the gods.
निवेदयामास तदा शिवायामिततेजसे ।
देवश्रेष्ठाय रुद्राय सौम्याय बहुरूपिणे ॥११॥
11. nivedayāmāsa tadā śivāyāmitatejase ,
devaśreṣṭhāya rudrāya saumyāya bahurūpiṇe.
11. nivedayāmāsa tadā śivāya amitatejase
devaśreṣṭhāya rudrāya saumyāya bahurūpiṇe
11. tadā saḥ (implied) amitatejase devaśreṣṭhāya
saumyāya bahurūpiṇe śivāya rudrāya nivedayāmāsa
11. Then he reported to Śiva (Śiva), the one of immeasurable splendor, to Rudra, the best of gods, who is benevolent and has many forms.
कुबेर उवाच ।
योगात्मकेनोशनसा रुद्ध्वा मम हृतं वसु ।
योगेनात्मगतिं कृत्वा निःसृतश्च महातपाः ॥१२॥
12. kubera uvāca ,
yogātmakenośanasā ruddhvā mama hṛtaṁ vasu ,
yogenātmagatiṁ kṛtvā niḥsṛtaśca mahātapāḥ.
12. kubera uvāca yogātmakena uśanasā ruddhvā mama hṛtaṃ
vasu yogena ātma-gatiṃ kṛtvā niḥsṛtaḥ ca mahātapaḥ
12. kubera uvāca mahātapaḥ yogātmakena uśanasā mama vasu
hṛtaṃ ruddhvā yogena ātma-gatiṃ kṛtvā ca niḥsṛtaḥ
12. Kubera said: "Uśanas, the great ascetic (mahātapaḥ), whose very essence is spiritual discipline (yoga), having seized my wealth, then made his own way by means of his yogic power (yoga) and departed."
भीष्म उवाच ।
एतच्छ्रुत्वा ततः क्रुद्धो महायोगी महेश्वरः ।
संरक्तनयनो राजञ्शूलमादाय तस्थिवान् ॥१३॥
13. bhīṣma uvāca ,
etacchrutvā tataḥ kruddho mahāyogī maheśvaraḥ ,
saṁraktanayano rājañśūlamādāya tasthivān.
13. bhīṣma uvāca etat śrutvā tataḥ kruddhaḥ mahāyogī
maheśvaraḥ saṃrakta-nayanaḥ rājan śūlam ādāya tasthivān
13. bhīṣma uvāca rājan etat śrutvā tataḥ mahāyogī maheśvaraḥ
kruddhaḥ saṃrakta-nayanaḥ śūlam ādāya tasthivān
13. Bhishma said: "O King, having heard this, the Great Lord (Maheśvara), that great Yogi, became enraged. With reddened eyes, he thereupon took up his trident and stood firm."
क्वास्वौ क्वासाविति प्राह गृहीत्वा परमायुधम् ।
उशना दूरतस्तस्य बभौ ज्ञात्वा चिकीर्षितम् ॥१४॥
14. kvāsvau kvāsāviti prāha gṛhītvā paramāyudham ,
uśanā dūratastasya babhau jñātvā cikīrṣitam.
14. kva asau kva asau iti prāha gṛhītvā parama-āyudham
uśanā dūratas tasya babhau jñātvā cikīrṣitam
14. parama-āyudham gṛhītvā kva asau kva asau iti
prāha uśanā tasya cikīrṣitam jñātvā dūratas babhau
14. "Where is he? Where is he?" he roared, having grasped his supreme weapon. Uśanas, having understood his intention, shone forth from a distance.
स महायोगिनो बुद्ध्वा तं रोषं वै महात्मनः ।
गतिमागमनं वेत्ति स्थानं वेत्ति ततः प्रभुः ॥१५॥
15. sa mahāyogino buddhvā taṁ roṣaṁ vai mahātmanaḥ ,
gatimāgamanaṁ vetti sthānaṁ vetti tataḥ prabhuḥ.
15. sa mahāyoginaḥ buddhvā taṃ roṣam vai mahātmanaḥ
gatim āgamanaṃ vetti sthānam vetti tataḥ prabhuḥ
15. sa prabhuḥ mahāyoginaḥ mahātmanaḥ taṃ roṣam vai
buddhvā tataḥ gatim āgamanaṃ vetti sthānam vetti
15. That Lord (Prabhu), Uśanas, having truly understood the anger of that great Yogi (mahāyogin), the great soul (mahātman), then knows both his movements and his exact whereabouts.
संचिन्त्योग्रेण तपसा महात्मानं महेश्वरम् ।
उशना योगसिद्धात्मा शूलाग्रे प्रत्यदृश्यत ॥१६॥
16. saṁcintyogreṇa tapasā mahātmānaṁ maheśvaram ,
uśanā yogasiddhātmā śūlāgre pratyadṛśyata.
16. sañcintya ugreṇa tapasā mahātmānam maheśvaram
uśanā yogasiddhātmā śūlāgre prati adṛśyata
16. uśanā yogasiddhātmā ugreṇa tapasā mahātmānam
maheśvaram sañcintya śūlāgre pratyadṛśyata
16. Having deeply meditated upon the great soul (ātman), Maheśvara, with severe asceticism (tapas), Uśanas, whose self (ātman) was perfected by the practice of yoga (yoga), appeared at the tip of the trident.
विज्ञातरूपः स तदा तपःसिद्धेन धन्विना ।
ज्ञात्वा शूलं च देवेशः पाणिना समनामयत् ॥१७॥
17. vijñātarūpaḥ sa tadā tapaḥsiddhena dhanvinā ,
jñātvā śūlaṁ ca deveśaḥ pāṇinā samanāmayat.
17. vijñātarūpaḥ sa tadā tapaḥsiddhena dhanvinā
jñātvā śūlam ca deveśaḥ pāṇinā samanamayat
17. tadā tapaḥsiddhena dhanvinā saḥ vijñātarūpaḥ
deveśaḥ śūlam jñātvā ca pāṇinā samanamayat
17. Then, his (Uśanas') form having been recognized by the archer (Shiva), who was perfected through asceticism (tapas), the Lord of the gods (Devesha), having perceived the trident, bent it with his hand.
आनतेनाथ शूलेन पाणिनामिततेजसा ।
पिनाकमिति चोवाच शूलमुग्रायुधः प्रभुः ॥१८॥
18. ānatenātha śūlena pāṇināmitatejasā ,
pinākamiti covāca śūlamugrāyudhaḥ prabhuḥ.
18. ānatenā atha śūlena pāṇinā amitatejasā
pinākam iti ca uvāca śūlam ugrāyudhaḥ prabhuḥ
18. atha amitatejasā ugrāyudhaḥ prabhuḥ pāṇinā
ānatenā śūlena śūlam pinākam iti ca uvāca
18. Then, with the trident bent by his hand, the Lord (Prabhu), whose weapon was fierce (Ugrāyudha) and who possessed immeasurable splendor, named the trident 'Pināka'.
पाणिमध्यगतं दृष्ट्वा भार्गवं तमुमापतिः ।
आस्यं विवृत्य ककुदी पाणिं संप्राक्षिपच्छनैः ॥१९॥
19. pāṇimadhyagataṁ dṛṣṭvā bhārgavaṁ tamumāpatiḥ ,
āsyaṁ vivṛtya kakudī pāṇiṁ saṁprākṣipacchanaiḥ.
19. pāṇimadhyagatam dṛṣṭvā bhārgavam tam umāpatiḥ
āsyām vivṛtya kakudī pāṇim samprākṣipat śanaiḥ
19. umāpatiḥ pāṇimadhyagatam tam bhārgavam dṛṣṭvā
āsyam vivṛtya śanaiḥ pāṇim kakudī samprākṣipat
19. Having seen that Bhārgava (Uśanas) was held within his hand, Umāpati (Shiva) opened his mouth, and then gently placed the hand-sized sage (Uśanas) on the hump (of Nandi).
स तु प्रविष्ट उशना कोष्ठं माहेश्वरं प्रभुः ।
व्यचरच्चापि तत्रासौ महात्मा भृगुनन्दनः ॥२०॥
20. sa tu praviṣṭa uśanā koṣṭhaṁ māheśvaraṁ prabhuḥ ,
vyacaraccāpi tatrāsau mahātmā bhṛgunandanaḥ.
20. saḥ tu praviṣṭaḥ uśanā koṣṭham māheśvaram prabhuḥ
vyacarat ca api tatra asau mahātmā bhṛgunandanaḥ
20. saḥ tu prabhuḥ mahātmā bhṛgunandanaḥ uśanā māheśvaram
koṣṭham praviṣṭaḥ tatra asau ca api vyacarat
20. But that powerful Uśanā, the great-souled one (mahātman), the son of Bhṛgu, having entered the interior chamber of Maheśvara, also wandered about within it.
युधिष्ठिर उवाच ।
किमर्थं व्यचरद्राजन्नुशना तस्य धीमतः ।
जठरे देवदेवस्य किं चाकार्षीन्महाद्युतिः ॥२१॥
21. yudhiṣṭhira uvāca ,
kimarthaṁ vyacaradrājannuśanā tasya dhīmataḥ ,
jaṭhare devadevasya kiṁ cākārṣīnmahādyutiḥ.
21. yudhiṣṭhiraḥ uvāca kimartham vyacarat rājan uśanā tasya
dhīmataḥ jaṭhare devadevasya kim ca akārṣīt mahādyutiḥ
21. yudhiṣṭhiraḥ uvāca rājan mahādyutiḥ uśanā tasya dhīmataḥ
devadevasya jaṭhare kimartham vyacarat ca kim akārṣīt
21. Yudhiṣṭhira said: 'O King, for what purpose did Uśanā, that greatly radiant one, wander in the belly of that wise God of gods? And what did he do there?'
भीष्म उवाच ।
पुरा सोऽन्तर्जलगतः स्थाणुभूतो महाव्रतः ।
वर्षाणामभवद्राजन्प्रयुतान्यर्बुदानि च ॥२२॥
22. bhīṣma uvāca ,
purā so'ntarjalagataḥ sthāṇubhūto mahāvrataḥ ,
varṣāṇāmabhavadrājanprayutānyarbudāni ca.
22. bhīṣmaḥ uvāca purā saḥ antarjalagataḥ sthāṇubhūtaḥ
mahāvrataḥ varṣāṇām abhavat rājan prayutāni arbudāni ca
22. bhīṣmaḥ uvāca rājan purā saḥ mahāvrataḥ antarjalagataḥ
sthāṇubhūtaḥ varṣāṇām prayutāni ca arbudāni abhavat
22. Bhīṣma said: 'Formerly, O King, that Uśanā, who undertook a great vow (mahāvrata), became like a motionless pillar, submerged in water, and remained so for millions and hundreds of millions of years.'
उदतिष्ठत्तपस्तप्त्वा दुश्चरं स महाह्रदात् ।
ततो देवातिदेवस्तं ब्रह्मा समुपसर्पत ॥२३॥
23. udatiṣṭhattapastaptvā duścaraṁ sa mahāhradāt ,
tato devātidevastaṁ brahmā samupasarpata.
23. udatiṣṭhat tapaḥ taptvā duścaram saḥ mahāhradāt
tataḥ devātidevaḥ tam brahmā samupasarpat
23. saḥ duścaram tapaḥ taptvā mahāhradāt udatiṣṭhat
tataḥ devātidevaḥ brahmā tam samupasarpat
23. Having performed severe penance (tapas), he (Uśanā) rose up from the great lake. Then, Brahmā, the God of gods, approached him.
तपोवृद्धिमपृच्छच्च कुशलं चैनमव्ययम् ।
तपः सुचीर्णमिति च प्रोवाच वृषभध्वजः ॥२४॥
24. tapovṛddhimapṛcchacca kuśalaṁ cainamavyayam ,
tapaḥ sucīrṇamiti ca provāca vṛṣabhadhvajaḥ.
24. tapasavṛddhim apṛcchat ca kuśalam ca enam avyayam
| tapaḥ sucīrṇam iti ca provāca vṛṣabhadhvajaḥ
24. ca enam avyayam kuśalam tapasavṛddhim apṛcchat
ca vṛṣabhadhvajaḥ ca iti tapaḥ sucīrṇam provāca
24. He (Shiva) inquired about the growth of his asceticism (tapas) and also about his immutable well-being. And Shiva, identified by the bull on his banner, declared, "Your asceticism (tapas) has been performed excellently."
तत्संयोगेन वृद्धिं चाप्यपश्यत्स तु शंकरः ।
महामतिरचिन्त्यात्मा सत्यधर्मरतः सदा ॥२५॥
25. tatsaṁyogena vṛddhiṁ cāpyapaśyatsa tu śaṁkaraḥ ,
mahāmatiracintyātmā satyadharmarataḥ sadā.
25. tatasaṃyogena vṛddhim ca api apaśyat saḥ tu śaṅkaraḥ
| mahāmatira acintyātmā satyadharma rataḥ sadā
25. tu saḥ mahāmatiḥ acintyātmā sadā satyadharma rataḥ
śaṅkaraḥ tatasaṃyogena ca api vṛddhim apaśyat
25. But Shankara, the great-minded one, whose very nature (ātman) is inconceivable, always devoted to truth (satya) and his intrinsic nature (dharma), observed the increase resulting from that union.
स तेनाढ्यो महायोगी तपसा च धनेन च ।
व्यराजत महाराज त्रिषु लोकेषु वीर्यवान् ॥२६॥
26. sa tenāḍhyo mahāyogī tapasā ca dhanena ca ,
vyarājata mahārāja triṣu lokeṣu vīryavān.
26. saḥ tena āḍhyaḥ mahāyogī tapasā ca dhanena ca
| vyarājata mahārāja triṣu lokeṣu vīryavān
26. mahārāja saḥ mahāyogī tena tapasā ca dhanena
ca āḍhyaḥ vīryavān triṣu lokeṣu vyarājata
26. That great master of yoga (yoga), endowed with that (asceticism and wealth), shone forth, O great king, mighty and potent throughout the three worlds.
ततः पिनाकी योगात्मा ध्यानयोगं समाविशत् ।
उशना तु समुद्विग्नो निलिल्ये जठरे ततः ॥२७॥
27. tataḥ pinākī yogātmā dhyānayogaṁ samāviśat ,
uśanā tu samudvigno nililye jaṭhare tataḥ.
27. tataḥ pinākī yogātmā dhyānayogam samāviśat
| uśanā tu samūdvignaḥ nililye jaṭhare tataḥ
27. tataḥ pinākī yogātmā dhyānayogam samāviśat
tu samūdvignaḥ uśanā tataḥ jaṭhare nililye
27. Then Shiva, the wielder of the Pinaka bow and whose essence (ātman) is the discipline of yoga (yoga), entered into the yoga (yoga) of meditation (dhyāna). But Ushanas, greatly agitated, then concealed himself in the stomach.
तुष्टाव च महायोगी देवं तत्रस्थ एव च ।
निःसारं काङ्क्षमाणस्तु तेजसा प्रत्यहन्यत ॥२८॥
28. tuṣṭāva ca mahāyogī devaṁ tatrastha eva ca ,
niḥsāraṁ kāṅkṣamāṇastu tejasā pratyahanyata.
28. tuṣṭāva ca mahāyogī devam tatrasthaḥ eva ca
niḥsāram kāṅkṣamāṇaḥ tu tejasā pratyahanyata
28. mahāyogī ca tatrasthaḥ devam tuṣṭāva ca
niḥsāram kāṅkṣamāṇaḥ tu tejasā pratyahanyata
28. The great yogi also praised the deity present there. However, desiring something without essence, he was repelled by the divine effulgence.
उशना तु तदोवाच जठरस्थो महामुनिः ।
प्रसादं मे कुरुष्वेति पुनः पुनररिंदम ॥२९॥
29. uśanā tu tadovāca jaṭharastho mahāmuniḥ ,
prasādaṁ me kuruṣveti punaḥ punarariṁdama.
29. uśanā tu tadā uvāca jaṭharasthaḥ mahāmuniḥ
prasādam me kuruṣva iti punaḥ punaḥ arindama
29. arindama tu tadā jaṭharasthaḥ mahāmuniḥ uśanā
uvāca me prasādam punaḥ punaḥ kuruṣva iti
29. Then, the great sage (mahāmuni) Uśana, who was still in the womb, said, "Grant me your grace (prasāda) again and again, O subduer of enemies!"
तमुवाच महादेवो गच्छ शिश्नेन मोक्षणम् ।
इति स्रोतांसि सर्वाणि रुद्ध्वा त्रिदशपुंगवः ॥३०॥
30. tamuvāca mahādevo gaccha śiśnena mokṣaṇam ,
iti srotāṁsi sarvāṇi ruddhvā tridaśapuṁgavaḥ.
30. tam uvāca mahādevaḥ gaccha śiśnena mokṣaṇam
iti srotāṃsi sarvāṇi ruddhvā tridaśapuṅgavaḥ
30. mahādevaḥ tam uvāca gaccha śiśnena mokṣaṇam
iti tridaśapuṅgavaḥ sarvāṇi srotāṃsi ruddhvā
30. Mahadeva said to him, "Go, liberation (mokṣa) is achieved through the generative organ." Having blocked all the bodily apertures, the foremost of the gods (tridaśapuṅgava) spoke thus.
अपश्यमानः स द्वारं सर्वतःपिहितो मुनिः ।
पर्यक्रामद्दह्यमान इतश्चेतश्च तेजसा ॥३१॥
31. apaśyamānaḥ sa dvāraṁ sarvataḥpihito muniḥ ,
paryakrāmaddahyamāna itaścetaśca tejasā.
31. apaśyamānaḥ sa dvāram sarvataḥ pihitaḥ muniḥ
paryakrāmat dahyamānaḥ itaḥ ca itaḥ ca tejasā
31. dvāram apaśyamānaḥ sarvataḥ pihitaḥ sa muniḥ
tejasā dahyamānaḥ itaḥ ca itaḥ ca paryakrāmat
31. Since he could not see an exit (dvāram), the sage, who was completely obstructed on all sides, wandered around, being consumed by the divine effulgence (tejas).
स विनिष्क्रम्य शिश्नेन शुक्रत्वमभिपेदिवान् ।
कार्येण तेन नभसो नागच्छत च मध्यतः ॥३२॥
32. sa viniṣkramya śiśnena śukratvamabhipedivān ,
kāryeṇa tena nabhaso nāgacchata ca madhyataḥ.
32. sa viniṣkramya śiśnena śukratvam abhipedivān
kāryeṇa tena nabhasaḥ na āgacchat ca madhyataḥ
32. sa śiśnena viniṣkramya śukratvam abhipedivān
ca tena kāryeṇa nabhasaḥ madhyataḥ na āgacchat
32. Having emerged through the penis, he attained the seminal state. And due to that action, he did not come from the midst of the sky.
निष्क्रान्तमथ तं दृष्ट्वा ज्वलन्तमिव तेजसा ।
भवो रोषसमाविष्टः शूलोद्यतकरः स्थितः ॥३३॥
33. niṣkrāntamatha taṁ dṛṣṭvā jvalantamiva tejasā ,
bhavo roṣasamāviṣṭaḥ śūlodyatakaraḥ sthitaḥ.
33. niṣkrāntam atha tam dṛṣṭvā jvalantam iva tejasā
bhavaḥ roṣasamāviṣṭaḥ śūlodyatakaraḥ sthitaḥ
33. atha tam niṣkrāntam tejasā iva jvalantam dṛṣṭvā
bhavaḥ roṣasamāviṣṭaḥ śūlodyatakaraḥ sthitaḥ
33. Then, having seen him emerged, shining as if with splendor, Bhava (Shiva) stood, overcome by wrath, with a trident raised in his hand.
न्यवारयत तं देवी क्रुद्धं पशुपतिं पतिम् ।
पुत्रत्वमगमद्देव्या वारिते शंकरे च सः ॥३४॥
34. nyavārayata taṁ devī kruddhaṁ paśupatiṁ patim ,
putratvamagamaddevyā vārite śaṁkare ca saḥ.
34. nyavārayata tam devī kruddham paśupatim patim
putratvam agamat devyā vārite śaṃkare ca saḥ
34. devī tam kruddham paśupatim patim nyavārayata
ca devyā vārite śaṃkare saḥ putratvam agamat
34. The Goddess restrained her enraged husband, Pasupati. And with Śaṅkara (Shiva) having been stopped by the Goddess, he attained sonship.
देव्युवाच ।
हिंसनीयस्त्वया नैष मम पुत्रत्वमागतः ।
न हि देवोदरात्कश्चिन्निःसृतो नाशमर्छति ॥३५॥
35. devyuvāca ,
hiṁsanīyastvayā naiṣa mama putratvamāgataḥ ,
na hi devodarātkaścinniḥsṛto nāśamarchati.
35. devī uvāca hiṃsanīyaḥ tvayā na eṣaḥ mama putratvam
āgataḥ na hi devodarāt kaścit niḥsṛtaḥ nāśam arcchati
35. devī uvāca eṣaḥ mama putratvam āgataḥ tvayā na hiṃsanīyaḥ
hi kaścit devodarāt niḥsṛtaḥ nāśam na arcchati
35. The Goddess said: 'This one, having come to be my son, should not be harmed by you. For certainly, no one who has emerged from the womb of a deity ever attains destruction.'
भीष्म उवाच ।
ततः प्रीतोऽभवद्देव्याः प्रहसंश्चेदमब्रवीत् ।
गच्छत्वेष यथाकाममिति राजन्पुनः पुनः ॥३६॥
36. bhīṣma uvāca ,
tataḥ prīto'bhavaddevyāḥ prahasaṁścedamabravīt ,
gacchatveṣa yathākāmamiti rājanpunaḥ punaḥ.
36. bhīṣmaḥ uvāca tataḥ prītaḥ abhavat devyāḥ prahasan ca idam
abravīt gacchatu eṣaḥ yathākāmam iti rājan punaḥ punaḥ
36. bhīṣmaḥ uvāca rājan tataḥ devyāḥ prītaḥ prahasan ca
idam abravīt eṣaḥ yathākāmam gacchatu iti punaḥ punaḥ
36. Bhishma said: Then, pleased with the goddess, he said with a smile, "Let him go as he wishes," repeating this, O King, again and again.
ततः प्रणम्य वरदं देवं देवीमुमां तथा ।
उशना प्राप तद्धीमान्गतिमिष्टां महामुनिः ॥३७॥
37. tataḥ praṇamya varadaṁ devaṁ devīmumāṁ tathā ,
uśanā prāpa taddhīmāngatimiṣṭāṁ mahāmuniḥ.
37. tataḥ praṇamya varadam devam devīm umām tathā
uśanā prāpa tat dhīmān gatim iṣṭām mahāmuniḥ
37. tataḥ dhīmān mahāmuniḥ uśanā varadam devam
tathā devīm umām praṇamya tat iṣṭām gatim prāpa
37. Then, having bowed to the boon-granting god and to Goddess Uma, the intelligent great sage Ushana attained his desired state.
एतत्ते कथितं तात भार्गवस्य महात्मनः ।
चरितं भरतश्रेष्ठ यन्मां त्वं परिपृच्छसि ॥३८॥
38. etatte kathitaṁ tāta bhārgavasya mahātmanaḥ ,
caritaṁ bharataśreṣṭha yanmāṁ tvaṁ paripṛcchasi.
38. etat te kathitam tāta bhārgavasya mahātmanaḥ
caritam bharataśreṣṭha yat mām tvam paripṛcchasi
38. tāta bharataśreṣaṭha yat tvam mām paripṛcchasi
etat mahātmanaḥ bhārgavasya caritam te kathitam
38. O dear one (tāta), O best of Bharatas, this account of the great-souled Bhargava, about which you questioned me, has been narrated to you.