Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-15

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
याज्ञसेन्या वचः श्रुत्वा पुनरेवार्जुनोऽब्रवीत् ।
अनुमान्य महाबाहुं ज्येष्ठं भ्रातरमीश्वरम् ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
yājñasenyā vacaḥ śrutvā punarevārjuno'bravīt ,
anumānya mahābāhuṁ jyeṣṭhaṁ bhrātaramīśvaram.
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca yājñasenyāḥ vacaḥ śrutvā punaḥ eva
arjunaḥ abravīt anumānya mahābāhum jyeṣṭham bhrātaram īśvaram
1. vaiśaṃpāyana uvāca yājñasenyāḥ vacaḥ śrutvā mahābāhum
jyeṣṭham īśvaram bhrātaram anumānya arjunaḥ punaḥ eva abravīt
1. Vaiśampāyana said: Having heard Yājñasenī's words, Arjuna spoke once more, having first obtained the permission of his mighty-armed, elder brother, the lord (Yudhiṣṭhira).
दण्डः शास्ति प्रजाः सर्वा दण्ड एवाभिरक्षति ।
दण्डः सुप्तेषु जागर्ति दण्डं धर्मं विदुर्बुधाः ॥२॥
2. daṇḍaḥ śāsti prajāḥ sarvā daṇḍa evābhirakṣati ,
daṇḍaḥ supteṣu jāgarti daṇḍaṁ dharmaṁ vidurbudhāḥ.
2. daṇḍaḥ śāsti prajāḥ sarvāḥ daṇḍaḥ eva abhirakṣati
daṇḍaḥ supteṣu jāgarti daṇḍam dharmam viduḥ budhāḥ
2. daṇḍaḥ sarvāḥ prajāḥ śāsti daṇḍaḥ eva abhirakṣati
daṇḍaḥ supteṣu jāgarti budhāḥ daṇḍam dharmam viduḥ
2. Punishment (daṇḍa) governs all subjects; punishment alone fully protects. Punishment remains vigilant while people sleep. The wise understand punishment (daṇḍa) to be natural law (dharma).
धर्मं संरक्षते दण्डस्तथैवार्थं नराधिप ।
कामं संरक्षते दण्डस्त्रिवर्गो दण्ड उच्यते ॥३॥
3. dharmaṁ saṁrakṣate daṇḍastathaivārthaṁ narādhipa ,
kāmaṁ saṁrakṣate daṇḍastrivargo daṇḍa ucyate.
3. dharmam saṃrakṣate daṇḍaḥ tathā eva artham narādhipa
kāmam saṃrakṣate daṇḍaḥ trivargaḥ daṇḍaḥ ucyate
3. narādhipa daṇḍaḥ dharmam saṃrakṣate tathā eva artham
kāmam daṇḍaḥ saṃrakṣate trivargaḥ daṇḍaḥ ucyate
3. O king, the rod of justice (daṇḍa) protects righteousness (dharma); similarly, it protects prosperity (artha) and pleasure (kāma). Indeed, the entire triad of human pursuits (trivarga) is said to be daṇḍa itself.
दण्डेन रक्ष्यते धान्यं धनं दण्डेन रक्ष्यते ।
एतद्विद्वन्नुपादत्स्व स्वभावं पश्य लौकिकम् ॥४॥
4. daṇḍena rakṣyate dhānyaṁ dhanaṁ daṇḍena rakṣyate ,
etadvidvannupādatsva svabhāvaṁ paśya laukikam.
4. daṇḍena rakṣyate dhānyam dhanam daṇḍena rakṣyate
etat vidvan upādatva svabhāvam paśya laukikam
4. dhānyam daṇḍena rakṣyate dhanam daṇḍena rakṣyate
vidvan etat upādatva laukikam svabhāvam paśya
4. Grain is protected by the rod of justice (daṇḍa); wealth is protected by daṇḍa. O wise one, accept this understanding and observe the worldly nature [of human affairs].
राजदण्डभयादेके पापाः पापं न कुर्वते ।
यमदण्डभयादेके परलोकभयादपि ॥५॥
5. rājadaṇḍabhayādeke pāpāḥ pāpaṁ na kurvate ,
yamadaṇḍabhayādeke paralokabhayādapi.
5. rājadaṇḍabhayāt eke pāpāḥ pāpam na kurvate
yamadaṇḍabhayāt eke paralokabhayāt api
5. eke pāpāḥ rājadaṇḍabhayāt pāpam na kurvate
eke yamadaṇḍabhayāt paralokabhayāt api
5. Some wicked individuals do not commit sinful acts (pāpa) out of fear of royal punishment (rājadaṇḍa). Others [refrain] out of fear of Yama's rod (yamadaṇḍa), and still others even from fear of the afterlife.
परस्परभयादेके पापाः पापं न कुर्वते ।
एवं सांसिद्धिके लोके सर्वं दण्डे प्रतिष्ठितम् ॥६॥
6. parasparabhayādeke pāpāḥ pāpaṁ na kurvate ,
evaṁ sāṁsiddhike loke sarvaṁ daṇḍe pratiṣṭhitam.
6. parasparabhayāt eke pāpāḥ pāpam na kurvate evam
sāṃsiddhike loke sarvam daṇḍe pratiṣṭhitam
6. eke pāpāḥ parasparabhayāt pāpam na kurvate evam
sāṃsiddhike loke sarvam daṇḍe pratiṣṭhitam
6. Some wicked individuals do not commit sinful acts (pāpa) out of mutual fear. Thus, in this world (loka) which is naturally ordered, everything is established in the rod of justice (daṇḍa).
दण्डस्यैव भयादेके न खादन्ति परस्परम् ।
अन्धे तमसि मज्जेयुर्यदि दण्डो न पालयेत् ॥७॥
7. daṇḍasyaiva bhayādeke na khādanti parasparam ,
andhe tamasi majjeyuryadi daṇḍo na pālayet.
7. daṇḍasya eva bhayāt eke na khādanti parasparam
andhe tamasi majjeyuḥ yadi daṇḍaḥ na pālayet
7. Some individuals refrain from harming each other solely out of fear of punishment (daṇḍa). If punishment (daṇḍa) were not to maintain order, they would sink into utter darkness.
यस्माददान्तान्दमयत्यशिष्टान्दण्डयत्यपि ।
दमनाद्दण्डनाच्चैव तस्माद्दण्डं विदुर्बुधाः ॥८॥
8. yasmādadāntāndamayatyaśiṣṭāndaṇḍayatyapi ,
damanāddaṇḍanāccaiva tasmāddaṇḍaṁ vidurbudhāḥ.
8. yasmāt adāntān damayati aśiṣṭān daṇḍayati api
damanāt daṇḍanāt ca eva tasmāt daṇḍam viduḥ budhāḥ
8. Because it subdues the unrestrained and also punishes the ill-behaved, and indeed from this act of subduing and punishing, the wise understand it as punishment (daṇḍa).
वाचि दण्डो ब्राह्मणानां क्षत्रियाणां भुजार्पणम् ।
दानदण्डः स्मृतो वैश्यो निर्दण्डः शूद्र उच्यते ॥९॥
9. vāci daṇḍo brāhmaṇānāṁ kṣatriyāṇāṁ bhujārpaṇam ,
dānadaṇḍaḥ smṛto vaiśyo nirdaṇḍaḥ śūdra ucyate.
9. vāci daṇḍaḥ brāhmaṇānām kṣatriyāṇām bhujārpaṇam
dānadaṇḍaḥ smṛtaḥ vaiśyaḥ nirdaṇḍaḥ śūdraḥ ucyate
9. For Brahmins, punishment (daṇḍa) is exercised through speech. For Kshatriyas, it is through the offering of their arms (i.e., exertion of physical power). Punishment (daṇḍa) by means of gifts is considered appropriate for a Vaishya. A Shudra, however, is said to be outside this system of formal punishment (daṇḍa).
असंमोहाय मर्त्यानामर्थसंरक्षणाय च ।
मर्यादा स्थापिता लोके दण्डसंज्ञा विशां पते ॥१०॥
10. asaṁmohāya martyānāmarthasaṁrakṣaṇāya ca ,
maryādā sthāpitā loke daṇḍasaṁjñā viśāṁ pate.
10. asaṃmohāya martyānām arthasaṃrakṣaṇāya ca
maryādā sthāpitā loke daṇḍasaṃjñā viśām pate
10. O lord of the people (viśāṃ pate), to prevent confusion among mortals and for the protection of wealth, a norm (maryādā) known as punishment (daṇḍa) has been established in the world.
यत्र श्यामो लोहिताक्षो दण्डश्चरति सूनृतः ।
प्रजास्तत्र न मुह्यन्ति नेता चेत्साधु पश्यति ॥११॥
11. yatra śyāmo lohitākṣo daṇḍaścarati sūnṛtaḥ ,
prajāstatra na muhyanti netā cetsādhu paśyati.
11. yatra śyāmaḥ lohitākṣaḥ daṇḍaḥ carati sūnṛtaḥ
prajāḥ tatra na muhyanti netā cet sādhu paśyati
11. netā cet sādhu paśyati yatra śyāmaḥ lohitākṣaḥ
sūnṛtaḥ daṇḍaḥ carati tatra prajāḥ na muhyanti
11. Where the dark-complexioned, red-eyed, and just rod of punishment (daṇḍa) operates, the subjects (prajā) there do not become bewildered or go astray, provided the leader (netā) governs properly.
ब्रह्मचारी गृहस्थश्च वानप्रस्थोऽथ भिक्षुकः ।
दण्डस्यैव भयादेते मनुष्या वर्त्मनि स्थिताः ॥१२॥
12. brahmacārī gṛhasthaśca vānaprastho'tha bhikṣukaḥ ,
daṇḍasyaiva bhayādete manuṣyā vartmani sthitāḥ.
12. brahmacārī gṛhasthaḥ ca vānaprasthaḥ atha bhikṣukaḥ
daṇḍasya eva bhayāt ete manuṣyāḥ vartmani sthitāḥ
12. brahmacārī gṛhasthaḥ ca vānaprasthaḥ atha bhikṣukaḥ
ete manuṣyāḥ daṇḍasya eva bhayāt vartmani sthitāḥ
12. The student (brahmacārī), householder (gṛhastha), forest-dweller (vānaprastha), and mendicant (bhikṣuka) - these people remain on the right path only out of fear of punishment (daṇḍa).
नाभीतो यजते राजन्नाभीतो दातुमिच्छति ।
नाभीतः पुरुषः कश्चित्समये स्थातुमिच्छति ॥१३॥
13. nābhīto yajate rājannābhīto dātumicchati ,
nābhītaḥ puruṣaḥ kaścitsamaye sthātumicchati.
13. na abhītaḥ yajate rājan na abhītaḥ dātum icchati
na abhītaḥ puruṣaḥ kaścit samaye sthātum icchati
13. rājan abhītaḥ puruṣaḥ na yajate na abhītaḥ dātum
icchati kaścit abhītaḥ puruṣaḥ samaye sthātum na icchati
13. O King, one who is not afraid does not perform a Vedic ritual (yajña), nor does he desire to make a donation (dāna). Indeed, no person who is truly fearless wishes to abide by an agreement.
नाच्छित्त्वा परमर्माणि नाकृत्वा कर्म दारुणम् ।
नाहत्वा मत्स्यघातीव प्राप्नोति महतीं श्रियम् ॥१४॥
14. nācchittvā paramarmāṇi nākṛtvā karma dāruṇam ,
nāhatvā matsyaghātīva prāpnoti mahatīṁ śriyam.
14. na chittvā para marmāṇi na kṛtvā karma dāruṇam
na hatvā matsyaghātī iva prāpnoti mahatīm śriyam
14. na para marmāṇi chittvā na dāruṇam karma kṛtvā
na matsyaghātī iva hatvā mahatīm śriyam prāpnoti
14. Without having pierced the vital points of others, without having performed cruel deeds, and without having killed (like a fisherman), one does not attain great prosperity (śrī).
नाघ्नतः कीर्तिरस्तीह न वित्तं न पुनः प्रजाः ।
इन्द्रो वृत्रवधेनैव महेन्द्रः समपद्यत ॥१५॥
15. nāghnataḥ kīrtirastīha na vittaṁ na punaḥ prajāḥ ,
indro vṛtravadhenaiva mahendraḥ samapadyata.
15. na aghnataḥ kīrtiḥ asti iha na vittam na punaḥ prajāḥ
indraḥ vṛtra-vadhena eva mahendraḥ samapadyata
15. iha aghnataḥ kīrtiḥ na asti,
vittam na,
punaḥ prajāḥ na indraḥ vṛtra-vadhena eva mahendraḥ samapadyata
15. For one who does not strike or kill, there is no fame here (in this world), nor wealth, nor offspring. Indra became the great Indra (Mahendra) only by slaying Vṛtra.
य एव देवा हन्तारस्ताँल्लोकोऽर्चयते भृशम् ।
हन्ता रुद्रस्तथा स्कन्दः शक्रोऽग्निर्वरुणो यमः ॥१६॥
16. ya eva devā hantārastāँlloko'rcayate bhṛśam ,
hantā rudrastathā skandaḥ śakro'gnirvaruṇo yamaḥ.
16. ye eva devāḥ hantāraḥ tān lokaḥ arcayate bhṛśam
hantā rudraḥ tathā skandaḥ śakraḥ agniḥ varuṇaḥ yamaḥ
16. ye devāḥ eva hantāraḥ,
lokaḥ tān bhṛśam arcayate hantā [asti] rudraḥ tathā skandaḥ śakraḥ agniḥ varuṇaḥ yamaḥ ca [asti]
16. Those very gods who are destroyers, the world worships them intensely. The destroyers are Rudra, and Skanda, Śakra (Indra), Agni, Varuṇa, and Yama.
हन्ता कालस्तथा वायुर्मृत्युर्वैश्रवणो रविः ।
वसवो मरुतः साध्या विश्वेदेवाश्च भारत ॥१७॥
17. hantā kālastathā vāyurmṛtyurvaiśravaṇo raviḥ ,
vasavo marutaḥ sādhyā viśvedevāśca bhārata.
17. hantā kālaḥ tathā vāyuḥ mṛtyuḥ vaiśravaṇaḥ raviḥ
vasavaḥ marutaḥ sādhyāḥ viśve-devāḥ ca bhārata
17. hantā [asti] kālaḥ tathā vāyuḥ mṛtyuḥ vaiśravaṇaḥ raviḥ
vasavaḥ marutaḥ sādhyāḥ ca viśve-devāḥ [hantāraḥ] bhārata
17. The destroyers are also Time (kāla), and Wind (Vāyu), Death (Mṛtyu), Vaiśravaṇa (Kubera), and the Sun (Ravi). Also, the Vasus, Maruts, Sādhyas, and Viśvedevas (are destroyers), O Bhārata.
एतान्देवान्नमस्यन्ति प्रतापप्रणता जनाः ।
न ब्रह्माणं न धातारं न पूषाणं कथंचन ॥१८॥
18. etāndevānnamasyanti pratāpapraṇatā janāḥ ,
na brahmāṇaṁ na dhātāraṁ na pūṣāṇaṁ kathaṁcana.
18. etān devān namasyanti pratāpa-praṇatāḥ janāḥ
na brahmāṇam na dhātāram na pūṣāṇam kathañcana
18. pratāpa-praṇatāḥ janāḥ etān devān namasyanti brahmāṇam na,
dhātāram na,
pūṣāṇam na kathañcana
18. People, humbled by (their) power, worship these gods. They do not worship Brahmā, nor Dhātā, nor Pūṣan, not in any way.
मध्यस्थान्सर्वभूतेषु दान्ताञ्शमपरायणान् ।
यजन्ते मानवाः केचित्प्रशान्ताः सर्वकर्मसु ॥१९॥
19. madhyasthānsarvabhūteṣu dāntāñśamaparāyaṇān ,
yajante mānavāḥ kecitpraśāntāḥ sarvakarmasu.
19. madhyasthān sarvabhūteṣu dāntān śamaparāyaṇān
yajante mānavāḥ kecit praśāntāḥ sarvakarmasu
19. kecit praśāntāḥ mānavāḥ sarvakarmasu sarvabhūteṣu
madhyasthān dāntān śamaparāyaṇān yajante
19. Some peaceful human beings (mānavāḥ) worship (yajante) those who are impartial towards all creatures, self-controlled, and devoted to tranquility, throughout all their actions.
न हि पश्यामि जीवन्तं लोके कंचिदहिंसया ।
सत्त्वैः सत्त्वानि जीवन्ति दुर्बलैर्बलवत्तराः ॥२०॥
20. na hi paśyāmi jīvantaṁ loke kaṁcidahiṁsayā ,
sattvaiḥ sattvāni jīvanti durbalairbalavattarāḥ.
20. na hi paśyāmi jīvantam loke kañcit ahiṃsayā
sattvaiḥ sattvāni jīvanti durbalaiḥ balavattarāḥ
20. ahiṃsayā kañcit jīvantam loke na hi paśyāmi.
sattvāni sattvaiḥ jīvanti,
balavattarāḥ durbalaiḥ [jīvanti]
20. Indeed, I do not see anyone in the world living by non-violence (ahiṃsā). Beings subsist on other beings; the stronger ones live on the weaker ones.
नकुलो मूषकानत्ति बिडालो नकुलं तथा ।
बिडालमत्ति श्वा राजञ्श्वानं व्यालमृगस्तथा ॥२१॥
21. nakulo mūṣakānatti biḍālo nakulaṁ tathā ,
biḍālamatti śvā rājañśvānaṁ vyālamṛgastathā.
21. nakulaḥ mūṣakān atti biḍālaḥ nakulam tathā
biḍālam atti śvā rājan śvānam vyālamṛgaḥ tathā
21. nakulaḥ mūṣakān atti.
tathā biḍālaḥ nakulam atti.
rājan śvā biḍālam atti.
tathā vyālamṛgaḥ śvānam atti.
21. A mongoose eats mice, and similarly, a cat eats a mongoose. A dog eats a cat, O King, and likewise, a predatory animal eats a dog.
तानत्ति पुरुषः सर्वान्पश्य धर्मो यथागतः ।
प्राणस्यान्नमिदं सर्वं जङ्गमं स्थावरं च यत् ॥२२॥
22. tānatti puruṣaḥ sarvānpaśya dharmo yathāgataḥ ,
prāṇasyānnamidaṁ sarvaṁ jaṅgamaṁ sthāvaraṁ ca yat.
22. tān atti puruṣaḥ sarvān paśya dharmaḥ yathāgataḥ
prāṇasya annam idam sarvam jaṅgamam sthāvaram ca yat
22. puruṣaḥ tān sarvān atti.
yathāgataḥ dharmaḥ paśya.
yat idam sarvam jaṅgamam ca sthāvaram [asti],
[tat] prāṇasya annam [asti].
22. A human being (puruṣa) eats all of them. Behold, how this intrinsic nature (dharma) is established! All that exists, both moving and stationary, is food for life (prāṇa).
विधानं देवविहितं तत्र विद्वान्न मुह्यति ।
यथा सृष्टोऽसि राजेन्द्र तथा भवितुमर्हसि ॥२३॥
23. vidhānaṁ devavihitaṁ tatra vidvānna muhyati ,
yathā sṛṣṭo'si rājendra tathā bhavitumarhasi.
23. vidhānam devavihitam tatra vidvān na muhyati |
yathā sṛṣṭaḥ asi rājendra tathā bhavitum arhasi
23. rājendra vidvān devavihitam vidhānam tatra na
muhyati yathā asi sṛṣṭaḥ tathā bhavitum arhasi
23. A wise person is not bewildered by the divine ordinance (dharma). O great king, you ought to be just as you were created.
विनीतक्रोधहर्षा हि मन्दा वनमुपाश्रिताः ।
विना वधं न कुर्वन्ति तापसाः प्राणयापनम् ॥२४॥
24. vinītakrodhaharṣā hi mandā vanamupāśritāḥ ,
vinā vadhaṁ na kurvanti tāpasāḥ prāṇayāpanam.
24. vinītakrodhaharṣāḥ hi mandāḥ vanam upāśritāḥ
| vinā vadham na kurvanti tāpasāḥ prāṇayāpanam
24. hi vinītakrodhaharṣāḥ mandāḥ vanam upāśritāḥ
tāpasāḥ vadham vinā prāṇayāpanam na kurvanti
24. Indeed, the gentle ascetics, who have subdued their anger and joy and who reside in the forest, do not sustain their lives without some form of killing.
उदके बहवः प्राणाः पृथिव्यां च फलेषु च ।
न च कश्चिन्न तान्हन्ति किमन्यत्प्राणयापनात् ॥२५॥
25. udake bahavaḥ prāṇāḥ pṛthivyāṁ ca phaleṣu ca ,
na ca kaścinna tānhanti kimanyatprāṇayāpanāt.
25. udake bahavaḥ prāṇāḥ pṛthivyām ca phaleṣu ca |
na ca kaścit na tān hanti kim anyat prāṇayāpanāt
25. udake pṛthivyām ca phaleṣu ca bahavaḥ prāṇāḥ ca
kaścit tān na na hanti prāṇayāpanāt anyat kim
25. Many living beings exist in water, on earth, and in fruits. There is no one who does not kill them. What alternative is there apart from sustaining one's own life?
सूक्ष्मयोनीनि भूतानि तर्कगम्यानि कानिचित् ।
पक्ष्मणोऽपि निपातेन येषां स्यात्स्कन्धपर्ययः ॥२६॥
26. sūkṣmayonīni bhūtāni tarkagamyāni kānicit ,
pakṣmaṇo'pi nipātena yeṣāṁ syātskandhaparyayaḥ.
26. sūkṣmayonīni bhūtāni tarkagamyāni kānicit |
pakṣmaṇaḥ api nipātena yeṣām syāt skandhaparyayaḥ
26. kānicit sūkṣmayonīni tarkagamyāni bhūtāni yeṣām
pakṣmaṇaḥ api nipātena skandhaparyayaḥ syāt
26. Some beings have subtle origins and are knowable only through inference; for these, even the falling of an eyelash could cause a change or destruction of their form.
ग्रामान्निष्क्रम्य मुनयो विगतक्रोधमत्सराः ।
वने कुटुम्बधर्माणो दृश्यन्ते परिमोहिताः ॥२७॥
27. grāmānniṣkramya munayo vigatakrodhamatsarāḥ ,
vane kuṭumbadharmāṇo dṛśyante parimohitāḥ.
27. grāmān niṣkramya munayaḥ vigatakrodhamatsarāḥ
vane kuṭumbadharmāṇaḥ dṛśyante parimohitāḥ
27. munayaḥ vigatakrodhamatsarāḥ grāmān niṣkramya
vane kuṭumbadharmāṇaḥ parimohitāḥ dṛśyante
27. Sages, having left their villages and become free from anger and envy, are seen in the forest as completely deluded, even though their intrinsic nature (dharma) is geared towards family life.
भूमिं भित्त्वौषधीश्छित्त्वा वृक्षादीनण्डजान्पशून् ।
मनुष्यास्तन्वते यज्ञांस्ते स्वर्गं प्राप्नुवन्ति च ॥२८॥
28. bhūmiṁ bhittvauṣadhīśchittvā vṛkṣādīnaṇḍajānpaśūn ,
manuṣyāstanvate yajñāṁste svargaṁ prāpnuvanti ca.
28. bhūmim bhittvā oṣadhīḥ chittvā vṛkṣādīn aṇḍajān paśūn
manuṣyāḥ tanvate yajñān te svargam prāpnuvanti ca
28. manuṣyāḥ bhūmim bhittvā oṣadhīḥ chittvā vṛkṣādīn
aṇḍajān paśūn ca yajñān tanvate te svargam prāpnuvanti
28. Humans, having dug up the earth, cut down herbs, trees and similar plants, egg-born creatures, and other animals, perform Vedic rituals (yajña), and thereby attain heaven.
दण्डनीत्यां प्रणीतायां सर्वे सिध्यन्त्युपक्रमाः ।
कौन्तेय सर्वभूतानां तत्र मे नास्ति संशयः ॥२९॥
29. daṇḍanītyāṁ praṇītāyāṁ sarve sidhyantyupakramāḥ ,
kaunteya sarvabhūtānāṁ tatra me nāsti saṁśayaḥ.
29. daṇḍanītyām praṇītāyām sarve sidhyanti upakramāḥ
kaunteya sarvabhūtānām tatra me na asti saṃśayaḥ
29. kaunteya daṇḍanītyām praṇītāyām sarvabhūtānām
sarve upakramāḥ sidhyanti tatra me saṃśayaḥ na asti
29. O son of Kunti (Kaunteya), when the science of governance (daṇḍanīti) is properly applied, all undertakings of all beings succeed. Regarding this, I have no doubt.
दण्डश्चेन्न भवेल्लोके व्यनशिष्यन्निमाः प्रजाः ।
शूले मत्स्यानिवापक्ष्यन्दुर्बलान्बलवत्तराः ॥३०॥
30. daṇḍaścenna bhavelloke vyanaśiṣyannimāḥ prajāḥ ,
śūle matsyānivāpakṣyandurbalānbalavattarāḥ.
30. daṇḍaḥ cet na bhavet loke vyanaśiṣyan imāḥ prajāḥ
śūle matsyān iva apakṣyan durbalān balavattarāḥ
30. cet daṇḍaḥ loke na bhavet imāḥ prajāḥ vyanaśiṣyan
balavattarāḥ durbalān matsyān śūle iva apakṣyan
30. If punishment (daṇḍa) did not exist in the world, these people would certainly perish. The stronger individuals would devour the weaker ones, just as fish are consumed on a spit.
सत्यं चेदं ब्रह्मणा पूर्वमुक्तं दण्डः प्रजा रक्षति साधु नीतः ।
पश्याग्नयश्च प्रतिशाम्यन्त्यभीताः संतर्जिता दण्डभयाज्ज्वलन्ति ॥३१॥
31. satyaṁ cedaṁ brahmaṇā pūrvamuktaṁ; daṇḍaḥ prajā rakṣati sādhu nītaḥ ,
paśyāgnayaśca pratiśāmyantyabhītāḥ; saṁtarjitā daṇḍabhayājjvalanti.
31. satyam ca idam brahmaṇā pūrvam uktam
daṇḍaḥ prajāḥ rakṣati sādhu nītaḥ
paśya agnayaḥ ca pratiśāmyanti
abhītāḥ saṃtarjitāḥ daṇḍabhayāt jvalanti
31. idam satyam ca brahmaṇā pūrvam uktam
sādhu nītaḥ daṇḍaḥ prajāḥ rakṣati
paśya abhītāḥ agnayaḥ ca pratiśāmyanti
daṇḍabhayāt saṃtarjitāḥ jvalanti
31. This truth was indeed previously stated by Brahmā: punishment (daṇḍa), when properly administered, protects the people. See how even fires, if unthreatened, might subside, but when made to feel the fear of punishment (daṇḍa), they blaze forth (as they should).
अन्धं तम इवेदं स्यान्न प्रज्ञायेत किंचन ।
दण्डश्चेन्न भवेल्लोके विभजन्साध्वसाधुनी ॥३२॥
32. andhaṁ tama ivedaṁ syānna prajñāyeta kiṁcana ,
daṇḍaścenna bhavelloke vibhajansādhvasādhunī.
32. andham tamaḥ iva idam syāt na prajñāyeta kiñcana
daṇḍaḥ cet na bhavet loke vibhajan sādhu asādhunī
32. cet daṇḍaḥ loke sādhu asādhunī vibhajan na bhavet
idam andham tamaḥ iva syāt kiñcana na prajñāyeta
32. This world would be like blind darkness, and nothing would be clearly known, if punishment (daṇḍa) did not exist in the world to distinguish between the virtuous and the unvirtuous.
येऽपि संभिन्नमर्यादा नास्तिका वेदनिन्दकाः ।
तेऽपि भोगाय कल्पन्ते दण्डेनोपनिपीडिताः ॥३३॥
33. ye'pi saṁbhinnamaryādā nāstikā vedanindakāḥ ,
te'pi bhogāya kalpante daṇḍenopanipīḍitāḥ.
33. ye api saṃbhinnamaryādāḥ nāstikāḥ vedanindakāḥ
te api bhogāya kalpante daṇḍena upanipīḍitāḥ
33. ye api saṃbhinnamaryādāḥ nāstikāḥ vedanindakāḥ
te api daṇḍena upanipīḍitāḥ bhogāya kalpante
33. Even those who have transgressed societal norms, who are atheists, and who revile the Vedas, they too are made to conform to proper living (bhoga) when afflicted by punishment (daṇḍa).
सर्वो दण्डजितो लोको दुर्लभो हि शुचिर्नरः ।
दण्डस्य हि भयाद्भीतो भोगायेह प्रकल्पते ॥३४॥
34. sarvo daṇḍajito loko durlabho hi śucirnaraḥ ,
daṇḍasya hi bhayādbhīto bhogāyeha prakalpate.
34. sarvaḥ daṇḍajitaḥ lokaḥ durlabhaḥ hi śuciḥ naraḥ
daṇḍasya hi bhayāt bhītaḥ bhogāya iha prakalpate
34. sarvaḥ lokaḥ daṇḍajitaḥ hi śuciḥ naraḥ durlabhaḥ
hi daṇḍasya bhayāt bhītaḥ iha bhogāya prakalpate
34. The entire world is governed by punishment (daṇḍa); truly, a pure person is rare. Indeed, being afraid of punishment (daṇḍa), one here in this world conforms to proper living (bhoga).
चातुर्वर्ण्याप्रमोहाय सुनीतनयनाय च ।
दण्डो विधात्रा विहितो धर्मार्थावभिरक्षितुम् ॥३५॥
35. cāturvarṇyāpramohāya sunītanayanāya ca ,
daṇḍo vidhātrā vihito dharmārthāvabhirakṣitum.
35. cāturvarṇyāpramohāya sunītanayanāya ca daṇḍaḥ
vidhātrā vihitaḥ dharmārthau abhirakṣitum
35. vidhātrā daṇḍaḥ cāturvarṇyāpramohāya ca
sunītanayanāya dharmārthau abhirakṣitum vihitaḥ
35. The Creator (Vidhātṛ) ordained punishment (daṇḍa) to prevent confusion among the four social classes (cāturvarṇya), to ensure good governance, and to thoroughly protect natural law (dharma) and prosperity (artha).
यदि दण्डान्न बिभ्येयुर्वयांसि श्वापदानि च ।
अद्युः पशून्मनुष्यांश्च यज्ञार्थानि हवींषि च ॥३६॥
36. yadi daṇḍānna bibhyeyurvayāṁsi śvāpadāni ca ,
adyuḥ paśūnmanuṣyāṁśca yajñārthāni havīṁṣi ca.
36. yadi daṇḍāt na bibhyeyuḥ vayāṃsi śvāpadāni ca
adyuḥ paśūn manuṣyān ca yajñārthāni havīṃṣi ca
36. yadi vayāṃsi ca śvāpadāni daṇḍāt na bibhyeyuḥ
paśūn manuṣyān ca yajñārthāni havīṃṣi ca adyuḥ
36. If birds and beasts of prey did not fear punishment, they would devour animals, humans, and even the oblations meant for Vedic rituals (yajña).
न ब्रह्मचार्यधीयीत कल्याणी गौर्न दुह्यते ।
न कन्योद्वहनं गच्छेद्यदि दण्डो न पालयेत् ॥३७॥
37. na brahmacāryadhīyīta kalyāṇī gaurna duhyate ,
na kanyodvahanaṁ gacchedyadi daṇḍo na pālayet.
37. na brahmacārī adhīyīta kalyāṇī gauḥ na duhuyate
na kanyā udvahanam gacchet yadi daṇḍaḥ na pālayet
37. yadi daṇḍaḥ na pālayet brahmacārī na adhīyīta
kalyāṇī gauḥ na duhuyate kanyā na udvahanam gacchet
37. A student (brahmacārī) would not study, an auspicious cow would not be milked, and a maiden would not go to marriage if punishment (daṇḍa) did not protect.
विश्वलोपः प्रवर्तेत भिद्येरन्सर्वसेतवः ।
ममत्वं न प्रजानीयुर्यदि दण्डो न पालयेत् ॥३८॥
38. viśvalopaḥ pravarteta bhidyeransarvasetavaḥ ,
mamatvaṁ na prajānīyuryadi daṇḍo na pālayet.
38. viśvalopaḥ pravarteta bhidyeyan sarvasetavaḥ
mamatvam na prajānīyuḥ yadi daṇḍaḥ na pālayet
38. yadi daṇḍaḥ na pālayet viśvalopaḥ pravarteta
sarvasetavaḥ bhidyeyan mamatvam na prajānīyuḥ
38. The destruction of the world order would ensue, all boundaries would be shattered, and people would not recognize individual ownership if punishment (daṇḍa) did not protect.
न संवत्सरसत्राणि तिष्ठेयुरकुतोभयाः ।
विधिवद्दक्षिणावन्ति यदि दण्डो न पालयेत् ॥३९॥
39. na saṁvatsarasatrāṇi tiṣṭheyurakutobhayāḥ ,
vidhivaddakṣiṇāvanti yadi daṇḍo na pālayet.
39. na saṃvatsarasatrāṇi tiṣṭeyuḥ akutobhayāḥ
vidhivat dakṣiṇāvanti yadi daṇḍaḥ na pālayet
39. yadi daṇḍaḥ na pālayet akutobhayāḥ vidhivat
dakṣiṇāvanti saṃvatsarasatrāṇi na tiṣṭeyuḥ
39. People would not fearlessly perform year-long sacrificial sessions (sattra), complete with prescribed fees and rituals, if the law (daṇḍa) did not offer protection.
चरेयुर्नाश्रमे धर्मं यथोक्तं विधिमाश्रिताः ।
न विद्यां प्राप्नुयात्कश्चिद्यदि दण्डो न पालयेत् ॥४०॥
40. careyurnāśrame dharmaṁ yathoktaṁ vidhimāśritāḥ ,
na vidyāṁ prāpnuyātkaścidyadi daṇḍo na pālayet.
40. careyuḥ na āśrame dharmam yathā uktam vidhim āśritāḥ
na vidyām prāpnuyāt kaścit yadi daṇḍaḥ na pālayet
40. yadi daṇḍaḥ na pālayet āśritāḥ āśrame yathoktam
vidhim dharmam na careyuḥ kaścit vidyām na prāpnuyāt
40. People would not practice their prescribed duties (dharma) in their respective stages of life (āśrama), nor would anyone acquire knowledge, if the law (daṇḍa) did not offer protection.
न चोष्ट्रा न बलीवर्दा नाश्वाश्वतरगर्दभाः ।
युक्ता वहेयुर्यानानि यदि दण्डो न पालयेत् ॥४१॥
41. na coṣṭrā na balīvardā nāśvāśvataragardabhāḥ ,
yuktā vaheyuryānāni yadi daṇḍo na pālayet.
41. na ca uṣṭrāḥ na balīvardāḥ na aśvāśvataragardabhāḥ
yuktāḥ vaheyuḥ yānāni yadi daṇḍaḥ na pālayet
41. yadi daṇḍaḥ na pālayet uṣṭrāḥ ca na balīvardāḥ
na aśvāśvataragardabhāḥ yuktāḥ yānāni na vaheyuḥ
41. Neither camels, nor oxen, nor horses, mules, or donkeys would be yoked to pull carts (yāna), if the law (daṇḍa) did not offer protection.
न प्रेष्या वचनं कुर्युर्न बालो जातु कर्हिचित् ।
तिष्ठेत्पितृमते धर्मे यदि दण्डो न पालयेत् ॥४२॥
42. na preṣyā vacanaṁ kuryurna bālo jātu karhicit ,
tiṣṭhetpitṛmate dharme yadi daṇḍo na pālayet.
42. na preṣyāḥ vacanam kuryuḥ na bālaḥ jātu karhicit
tiṣṭhet pitṛmate dharme yadi daṇḍaḥ na pālayet
42. yadi daṇḍaḥ na pālayet preṣyāḥ vacanam na kuryuḥ
na bālaḥ jātu karhicit pitṛmate dharme tiṣṭhet
42. Servants would not obey commands, nor would a child ever remain dedicated to the familial obligations (dharma) taught by their father, if the law (daṇḍa) did not offer protection.
दण्डे स्थिताः प्रजाः सर्वा भयं दण्डं विदुर्बुधाः ।
दण्डे स्वर्गो मनुष्याणां लोकोऽयं च प्रतिष्ठितः ॥४३॥
43. daṇḍe sthitāḥ prajāḥ sarvā bhayaṁ daṇḍaṁ vidurbudhāḥ ,
daṇḍe svargo manuṣyāṇāṁ loko'yaṁ ca pratiṣṭhitaḥ.
43. daṇḍe sthitāḥ prajāḥ sarvāḥ bhayam daṇḍam viduḥ budhāḥ
| daṇḍe svargaḥ manuṣyāṇām lokaḥ ayam ca pratiṣṭhitaḥ
43. sarvāḥ prajāḥ daṇḍe sthitāḥ budhāḥ
daṇḍam bhayam viduḥ manuṣyāṇām
svargaḥ daṇḍe (bhavati) ayam lokaḥ
ca (daṇḍe) pratiṣṭhitaḥ (bhavati)
43. All beings exist under the rule of justice (daṇḍa). The wise recognize justice (daṇḍa) as something that inspires fear. Through justice (daṇḍa), humans achieve heaven, and this world, too, is firmly established.
न तत्र कूटं पापं वा वञ्चना वापि दृश्यते ।
यत्र दण्डः सुविहितश्चरत्यरिविनाशनः ॥४४॥
44. na tatra kūṭaṁ pāpaṁ vā vañcanā vāpi dṛśyate ,
yatra daṇḍaḥ suvihitaścaratyarivināśanaḥ.
44. na tatra kūṭam pāpam vā vañcanā vā api dṛśyate
| yatra daṇḍaḥ suvihitaḥ carati arivināśanaḥ
44. tatra kūṭam vā pāpam vā vañcanā api na dṛśyate
yatra suvihitaḥ arivināśanaḥ daṇḍaḥ carati
44. No fraud, sin, or deception is observed there, where justice (daṇḍa) is properly administered and moves forth as a destroyer of enemies.
हविः श्वा प्रपिबेद्धृष्टो दण्डश्चेन्नोद्यतो भवेत् ।
हरेत्काकः पुरोडाशं यदि दण्डो न पालयेत् ॥४५॥
45. haviḥ śvā prapibeddhṛṣṭo daṇḍaścennodyato bhavet ,
haretkākaḥ puroḍāśaṁ yadi daṇḍo na pālayet.
45. haviḥ śvā prapibet dhṛṣṭaḥ daṇḍaḥ cet na udyataḥ
bhavet | haret kākaḥ puroḍāśam yadi daṇḍaḥ na pālayet
45. cet daṇḍaḥ udyataḥ na bhavet (tarhi) dhṛṣṭaḥ śvā haviḥ
prapibet yadi daṇḍaḥ na pālayet (tarhi) kākaḥ puroḍāśam haret
45. A brazen dog would drink the offering (haviṣ) if the rod of justice (daṇḍa) were not raised. A crow would steal the rice-cake (puroḍāśa) if justice (daṇḍa) did not protect.
यदिदं धर्मतो राज्यं विहितं यद्यधर्मतः ।
कार्यस्तत्र न शोको वै भुङ्क्ष्व भोगान्यजस्व च ॥४६॥
46. yadidaṁ dharmato rājyaṁ vihitaṁ yadyadharmataḥ ,
kāryastatra na śoko vai bhuṅkṣva bhogānyajasva ca.
46. yat idam dharmataḥ rājyam vihitam yat adharmataḥ
kāryaḥ tatra na śokaḥ vai bhuṅkṣva bhogān yajasva ca
46. yat idam rājyam dharmataḥ vihitam yat adharmataḥ
tatra śokaḥ na kāryaḥ vai bhogān bhuṅkṣva ca yajasva
46. Whether this kingdom has been established in accordance with natural law (dharma) or contrary to it, there should be no grief about that. Rather, enjoy the worldly pleasures and perform your Vedic rituals (yajña).
सुखेन धर्मं श्रीमन्तश्चरन्ति शुचिवाससः ।
संवसन्तः प्रियैर्दारैर्भुञ्जानाश्चान्नमुत्तमम् ॥४७॥
47. sukhena dharmaṁ śrīmantaścaranti śucivāsasaḥ ,
saṁvasantaḥ priyairdārairbhuñjānāścānnamuttamam.
47. sukhena dharmam śrīmantaḥ caranti śucivāsasaḥ
saṃvasantaḥ priyaiḥ dāraiḥ bhuñjānāḥ ca annam uttamam
47. śucivāsasaḥ śrīmantaḥ priyaiḥ dāraiḥ saṃvasantaḥ
ca uttamam annam bhuñjānāḥ sukhena dharmam caranti
47. The prosperous ones, wearing clean garments, live happily with their beloved wives, partaking of excellent food, and thus practice their intrinsic nature (dharma).
अर्थे सर्वे समारम्भाः समायत्ता न संशयः ।
स च दण्डे समायत्तः पश्य दण्डस्य गौरवम् ॥४८॥
48. arthe sarve samārambhāḥ samāyattā na saṁśayaḥ ,
sa ca daṇḍe samāyattaḥ paśya daṇḍasya gauravam.
48. arthe sarve samārambhāḥ samāyattāḥ na saṃśayaḥ
saḥ ca daṇḍe samāyattaḥ paśya daṇḍasya gauravam
48. sarve samārambhāḥ arthe samāyattāḥ na saṃśayaḥ
saḥ ca daṇḍe samāyattaḥ daṇḍasya gauravam paśya
48. All undertakings are dependent on wealth (artha) - there is no doubt about this. And that (wealth or success) is dependent on the rod of punishment (daṇḍa). Behold the majesty of punishment (daṇḍa)!
लोकयात्रार्थमेवेह धर्मप्रवचनं कृतम् ।
अहिंसा साधुहिंसेति श्रेयान्धर्मपरिग्रहः ॥४९॥
49. lokayātrārthameveha dharmapravacanaṁ kṛtam ,
ahiṁsā sādhuhiṁseti śreyāndharmaparigrahaḥ.
49. lokayātrārtham eva iha dharmapravacanam kṛtam
ahiṃsā sādhuhiṃsā iti śreyān dharmaparigrahaḥ
49. iha lokayātrārtham eva dharmapravacanam kṛtam
ahiṃsā sādhuhiṃsā iti dharmaparigrahaḥ śreyān
49. Indeed, the exposition of natural law (dharma) is made here for the sake of worldly affairs. The best acceptance of natural law (dharma) is 'non-violence (ahiṃsā) and righteous violence (sādhuhiṃsā),' they say.
नात्यन्तगुणवान्कश्चिन्न चाप्यत्यन्तनिर्गुणः ।
उभयं सर्वकार्येषु दृश्यते साध्वसाधु च ॥५०॥
50. nātyantaguṇavānkaścinna cāpyatyantanirguṇaḥ ,
ubhayaṁ sarvakāryeṣu dṛśyate sādhvasādhu ca.
50. na atyantaguṇavān kaścit na ca api atyantanirguṇaḥ
ubhayam sarvakāryeṣu dṛśyate sādhu asādhu ca
50. kaścit na atyantaguṇavān ca na api atyantanirguṇaḥ
sarvakāryeṣu ubhayam sādhu asādhu ca dṛśyate
50. No one is entirely virtuous, nor is anyone entirely devoid of virtues. In all matters (or actions), both good and bad are observed.
पशूनां वृषणं छित्त्वा ततो भिन्दन्ति नस्तकान् ।
कृषन्ति बहवो भारान्बध्नन्ति दमयन्ति च ॥५१॥
51. paśūnāṁ vṛṣaṇaṁ chittvā tato bhindanti nastakān ,
kṛṣanti bahavo bhārānbadhnanti damayanti ca.
51. paśūnām vṛṣaṇam chittvā tataḥ bhindanti nastakān
kṛṣanti bahavaḥ bhārān badhnanti damayanti ca
51. paśūnām vṛṣaṇam chittvā tataḥ nastakān bhindanti
bahavaḥ bhārān kṛṣanti badhnanti ca damayanti
51. They castrate animals, then pierce their nostrils. Many (animals) are made to pull heavy burdens; they are tied up and subjugated.
एवं पर्याकुले लोके विपथे जर्जरीकृते ।
तैस्तैर्न्यायैर्महाराज पुराणं धर्ममाचर ॥५२॥
52. evaṁ paryākule loke vipathe jarjarīkṛte ,
taistairnyāyairmahārāja purāṇaṁ dharmamācara.
52. evam paryākule loke vipathe jarjarīkṛte
taiḥtaiḥ nyāyaiḥ mahārāja purāṇam dharmam ācara
52. mahārāja evam paryākule loke vipathe jarjarīkṛte
taiḥtaiḥ nyāyaiḥ purāṇam dharmam ācara
52. O great king, in a world thus greatly agitated, having strayed from the right path, and deteriorated, you should practice the ancient natural law (dharma) by adopting various (appropriate) principles.
यज देहि प्रजा रक्ष धर्मं समनुपालय ।
अमित्राञ्जहि कौन्तेय मित्राणि परिपालय ॥५३॥
53. yaja dehi prajā rakṣa dharmaṁ samanupālaya ,
amitrāñjahi kaunteya mitrāṇi paripālaya.
53. yaja dehi prajāḥ rakṣa dharmam samanupālaya
amitrān jahi kaunteya mitrāṇi paripālaya
53. kaunteya yaja dehi prajāḥ rakṣa dharmam
samanupālaya amitrān jahi mitrāṇi paripālaya
53. Perform sacrifices, give gifts, protect your subjects, and uphold the natural law (dharma). O son of Kunti (Kaunteya), conquer your enemies and fully protect your friends.
मा च ते निघ्नतः शत्रून्मन्युर्भवतु भारत ।
न तत्र किल्बिषं किंचित्कर्तुर्भवति भारत ॥५४॥
54. mā ca te nighnataḥ śatrūnmanyurbhavatu bhārata ,
na tatra kilbiṣaṁ kiṁcitkarturbhavati bhārata.
54. mā ca te nighnataḥ śatrūn manyuḥ bhavatu bhārata
na tatra kilbiṣam kiṃcit kartuḥ bhavati bhārata
54. ca bhārata te śatrūn nighnataḥ manyuḥ mā bhavatu
tatra kartuḥ kiṃcit kilbiṣam na bhavati bhārata
54. And, O descendant of Bharata, do not harbor anger (manyu) while slaying your enemies. In that act, there is no sin (kilbiṣa) whatsoever for the doer.
आततायी हि यो हन्यादाततायिनमागतम् ।
न तेन भ्रूणहा स स्यान्मन्युस्तं मन्युमृच्छति ॥५५॥
55. ātatāyī hi yo hanyādātatāyinamāgatam ,
na tena bhrūṇahā sa syānmanyustaṁ manyumṛcchati.
55. ātatāyī hi yaḥ hanyāt ātatāyinam āgatam | na
tena bhrūṇahā saḥ syāt manyuḥ tam manyum ṛcchati
55. yaḥ ātatāyinam āgatam hanyāt,
saḥ tena bhrūṇahā na syāt; hi manyuḥ tam manyum ṛcchati
55. Indeed, whoever kills an aggressor (ātatāyin) who has come upon him, that person does not incur the sin of killing a Brahmin/fetus (bhrūṇahā); rather, the aggressor's own wrath (manyu) brings about his demise.
अवध्यः सर्वभूतानामन्तरात्मा न संशयः ।
अवध्ये चात्मनि कथं वध्यो भवति केनचित् ॥५६॥
56. avadhyaḥ sarvabhūtānāmantarātmā na saṁśayaḥ ,
avadhye cātmani kathaṁ vadhyo bhavati kenacit.
56. avadhyaḥ sarvabhūtānām antarātmā na saṃśayaḥ |
avadhye ca ātmani katham vadhyaḥ bhavati kenacit
56. sarvabhūtānām antarātmā avadhyaḥ,
na saṃśayaḥ.
ca avadhye ātmani,
kenacit katham vadhyaḥ bhavati?
56. The inner self (ātman) of all beings is invulnerable; there is no doubt about this. And if the self (ātman) is invulnerable, how can it ever be killed by anyone?
यथा हि पुरुषः शालां पुनः संप्रविशेन्नवाम् ।
एवं जीवः शरीराणि तानि तानि प्रपद्यते ॥५७॥
57. yathā hi puruṣaḥ śālāṁ punaḥ saṁpraviśennavām ,
evaṁ jīvaḥ śarīrāṇi tāni tāni prapadyate.
57. yathā hi puruṣaḥ śālām punaḥ sampraviśet navām
| evam jīvaḥ śarīrāṇi tāni tāni prapadyate
57. hi yathā puruṣaḥ navām śālām punaḥ sampraviśet,
evam jīvaḥ tāni tāni śarīrāṇi prapadyate.
57. Just as a person indeed enters a new house again, in the same way, the living entity (jīva) obtains those various bodies.
देहान्पुराणानुत्सृज्य नवान्संप्रतिपद्यते ।
एवं मृत्युमुखं प्राहुर्ये जनास्तत्त्वदर्शिनः ॥५८॥
58. dehānpurāṇānutsṛjya navānsaṁpratipadyate ,
evaṁ mṛtyumukhaṁ prāhurye janāstattvadarśinaḥ.
58. dehān purāṇān utsṛjya navān sampra-tipadyate |
evam mṛtyumukham prāhuḥ ye janāḥ tattvadarśinaḥ
58. (jīvaḥ) purāṇān dehān utsṛjya navān sampra-tipadyate.
ye tattvadarśinaḥ janāḥ (santi),
te evam (etat) mṛtyumukham prāhuḥ.
58. Abandoning old bodies, one obtains new ones. Those people who are seers of truth (tattvadarśin) describe this process as the gateway of death.