Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-279

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
मार्कण्डेय उवाच ।
अथ कन्याप्रदाने स तमेवार्थं विचिन्तयन् ।
समानिन्ये च तत्सर्वं भाण्डं वैवाहिकं नृपः ॥१॥
1. mārkaṇḍeya uvāca ,
atha kanyāpradāne sa tamevārthaṁ vicintayan ,
samāninye ca tatsarvaṁ bhāṇḍaṁ vaivāhikaṁ nṛpaḥ.
1. mārkaṇḍeyaḥ uvāca atha kanyāpradāne saḥ tam eva artham
vicintayan samāninye ca tat sarvam bhāṇḍam vaivāhikam nṛpaḥ
1. Mārkaṇḍeya said, "Then, while contemplating the very meaning of giving his daughter in marriage, the king gathered all the necessary wedding paraphernalia."
ततो वृद्धान्द्विजान्सर्वानृत्विजः सपुरोहितान् ।
समाहूय तिथौ पुण्ये प्रययौ सह कन्यया ॥२॥
2. tato vṛddhāndvijānsarvānṛtvijaḥ sapurohitān ,
samāhūya tithau puṇye prayayau saha kanyayā.
2. tatas vṛddhān dvijān sarvān ṛtvijaḥ sa-purohitān
samāhūya tithau puṇye práyayau saha kanyayā
2. Then, on a sacred day, he summoned all the elderly Brahmins, the ritual priests, and their chief priest, and set out with his daughter.
मेध्यारण्यं स गत्वा च द्युमत्सेनाश्रमं नृपः ।
पद्भ्यामेव द्विजैः सार्धं राजर्षिं तमुपागमत् ॥३॥
3. medhyāraṇyaṁ sa gatvā ca dyumatsenāśramaṁ nṛpaḥ ,
padbhyāmeva dvijaiḥ sārdhaṁ rājarṣiṁ tamupāgamat.
3. medhya-araṇyam sa gatvā ca dyumatsena-āśramam nṛpaḥ
padbhyām eva dvijaiḥ sārdham rājarṣim tam upāgamat
3. And the king, having gone to the sacred forest (Medhyāraṇya) and the hermitage (āśrama) of Dyumatsena, approached that royal sage (rājarṣi) on foot, accompanied by the Brahmins.
तत्रापश्यन्महाभागं शालवृक्षमुपाश्रितम् ।
कौश्यां बृस्यां समासीनं चक्षुर्हीनं नृपं तदा ॥४॥
4. tatrāpaśyanmahābhāgaṁ śālavṛkṣamupāśritam ,
kauśyāṁ bṛsyāṁ samāsīnaṁ cakṣurhīnaṁ nṛpaṁ tadā.
4. tatra apaśyat mahā-bhāgam śāla-vṛkṣam upāśritam
kauśyām bṛsyām samāsīnam cakṣuḥ-hīnam nṛpam tadā
4. There he saw the greatly fortunate king, who was blind at that time, seated on a silken mat and leaning against a śāla tree.
स राजा तस्य राजर्षेः कृत्वा पूजां यथार्हतः ।
वाचा सुनियतो भूत्वा चकारात्मनिवेदनम् ॥५॥
5. sa rājā tasya rājarṣeḥ kṛtvā pūjāṁ yathārhataḥ ,
vācā suniyato bhūtvā cakārātmanivedanam.
5. sa rājā tasya rājarṣeḥ kṛtvā pūjām yathā-arhataḥ
vācā su-niyataḥ bhūtvā cakāra ātma-nivedanam
5. That king, having duly honored that royal sage (rājarṣi) and being disciplined in his speech, then introduced himself (ātma-nivedana).
तस्यार्घ्यमासनं चैव गां चावेद्य स धर्मवित् ।
किमागमनमित्येवं राजा राजानमब्रवीत् ॥६॥
6. tasyārghyamāsanaṁ caiva gāṁ cāvedya sa dharmavit ,
kimāgamanamityevaṁ rājā rājānamabravīt.
6. tasya arghyam āsanam ca eva gām ca āvedya saḥ
dharmavit kim āgamanam iti evam rājā rājānam abravīt
6. That king, the knower of natural law (dharma), having offered him a respectful offering, a seat, and a cow, then asked the other king, "What is the purpose of your arrival?"
तस्य सर्वमभिप्रायमितिकर्तव्यतां च ताम् ।
सत्यवन्तं समुद्दिश्य सर्वमेव न्यवेदयत् ॥७॥
7. tasya sarvamabhiprāyamitikartavyatāṁ ca tām ,
satyavantaṁ samuddiśya sarvameva nyavedayat.
7. tasya sarvam abhiprāyam itikartavyatām ca tām
satyavantam samuddiśya sarvam eva nyavedayat
7. He (King Aśvapati) then revealed his entire intention and that necessary course of action, indeed everything, concerning Satyavat.
अश्वपतिरुवाच ।
सावित्री नाम राजर्षे कन्येयं मम शोभना ।
तां स्वधर्मेण धर्मज्ञ स्नुषार्थे त्वं गृहाण मे ॥८॥
8. aśvapatiruvāca ,
sāvitrī nāma rājarṣe kanyeyaṁ mama śobhanā ,
tāṁ svadharmeṇa dharmajña snuṣārthe tvaṁ gṛhāṇa me.
8. aśvapatiḥ uvāca sāvitrī nāma rājarṣe kanyā iyam mama
śobhanā tām svadharmeṇa dharmajña snuṣārthe tvam gṛhāṇa me
8. Aśvapati said: "O Royal Sage, this beautiful daughter of mine is named Sāvitrī. O knower of natural law (dharma), please accept her as your daughter-in-law, in accordance with your own natural law (dharma)."
द्युमत्सेन उवाच ।
च्युताः स्म राज्याद्वनवासमाश्रिताश्चराम धर्मं नियतास्तपस्विनः ।
कथं त्वनर्हा वनवासमाश्रमे सहिष्यते क्लेशमिमं सुता तव ॥९॥
9. dyumatsena uvāca ,
cyutāḥ sma rājyādvanavāsamāśritā;ścarāma dharmaṁ niyatāstapasvinaḥ ,
kathaṁ tvanarhā vanavāsamāśrame; sahiṣyate kleśamimaṁ sutā tava.
9. dyumatsenaḥ uvāca cyutāḥ smaḥ rājyāt
vanavāsam āśritāḥ carāmaḥ dharmam niyatāḥ
tapasvinaḥ katham tu anarhā vanavāsam
āśrame sahiṣyate kleśam imam sutā tava
9. Dyumatsena said: "We have been deprived of our kingdom and have taken refuge in a forest dwelling. As disciplined ascetics, we now practice our natural law (dharma). How, then, will your daughter, who is unfit for this kind of life, endure this hardship in a hermitage?"
अश्वपतिरुवाच ।
सुखं च दुःखं च भवाभवात्मकं यदा विजानाति सुताहमेव च ।
न मद्विधे युज्यति वाक्यमीदृशं विनिश्चयेनाभिगतोऽस्मि ते नृप ॥१०॥
10. aśvapatiruvāca ,
sukhaṁ ca duḥkhaṁ ca bhavābhavātmakaṁ; yadā vijānāti sutāhameva ca ,
na madvidhe yujyati vākyamīdṛśaṁ; viniścayenābhigato'smi te nṛpa.
10. aśvapatiḥ uvāca | sukham ca duḥkham ca
bhava-abhava-ātmakam yadā vijānāti sutā
aham eva ca | na mat-vidhe yujyati vākyam
īdṛśam viniścayena abhigataḥ asmi te nṛpa
10. Aśvapati said: "When one truly understands that both happiness and sorrow are intrinsically linked to existence and non-existence, such a statement is not appropriate for a person like me. O king, I have come to you with a definite resolution."
आशां नार्हसि मे हन्तुं सौहृदात्प्रणयेन च ।
अभितश्चागतं प्रेम्णा प्रत्याख्यातुं न मार्हसि ॥११॥
11. āśāṁ nārhasi me hantuṁ sauhṛdātpraṇayena ca ,
abhitaścāgataṁ premṇā pratyākhyātuṁ na mārhasi.
11. āśām na arhasi me hantum sauhṛdāt praṇayena ca |
abhitaḥ ca āgatam premṇā pratyākhyātum na mām arhasi
11. You ought not to destroy my hope, which originates from friendship and affection. Nor should you reject me (or that which has) come with complete love.
अनुरूपो हि संयोगे त्वं ममाहं तवापि च ।
स्नुषां प्रतीच्छ मे कन्यां भार्यां सत्यवतः सुताम् ॥१२॥
12. anurūpo hi saṁyoge tvaṁ mamāhaṁ tavāpi ca ,
snuṣāṁ pratīccha me kanyāṁ bhāryāṁ satyavataḥ sutām.
12. anurūpaḥ hi saṃyoge tvam mama aham tava api ca |
snuṣām pratīccha me kanyām bhāryām satyavataḥ sutām
12. Indeed, in this union, you are a fitting partner for me, and I for you. Please accept my daughter, this maiden, as your daughter-in-law, a wife for your son Satyavān.
द्युमत्सेन उवाच ।
पूर्वमेवाभिलषितः संबन्धो मे त्वया सह ।
भ्रष्टराज्यस्त्वहमिति तत एतद्विचारितम् ॥१३॥
13. dyumatsena uvāca ,
pūrvamevābhilaṣitaḥ saṁbandho me tvayā saha ,
bhraṣṭarājyastvahamiti tata etadvicāritam.
13. dyumatsenaḥ uvāca | pūrvam eva abhilaṣitaḥ sambandhaḥ me
tvayā saha | bhraṣṭa-rājyaḥ tu aham iti tataḥ etat vicāritam
13. Dyumatsena said: "Indeed, a relationship with you was desired by me even before. However, since I am one who has lost his kingdom, it was from that perspective that this matter was considered."
अभिप्रायस्त्वयं यो मे पूर्वमेवाभिकाङ्क्षितः ।
स निर्वर्ततु मेऽद्यैव काङ्क्षितो ह्यसि मेऽतिथिः ॥१४॥
14. abhiprāyastvayaṁ yo me pūrvamevābhikāṅkṣitaḥ ,
sa nirvartatu me'dyaiva kāṅkṣito hyasi me'tithiḥ.
14. abhiprāyaḥ tu ayam yaḥ me pūrvam eva abhikāṅkṣitaḥ
saḥ nirvartatu me adya eva kāṅkṣitaḥ hi asi me atithiḥ
14. This intention of mine, which I had desired previously, let it be fulfilled for me today, for you are indeed my longed-for guest.
मार्कण्डेय उवाच ।
ततः सर्वान्समानीय द्विजानाश्रमवासिनः ।
यथाविधि समुद्वाहं कारयामासतुर्नृपौ ॥१५॥
15. mārkaṇḍeya uvāca ,
tataḥ sarvānsamānīya dvijānāśramavāsinaḥ ,
yathāvidhi samudvāhaṁ kārayāmāsaturnṛpau.
15. mārkaṇḍeyaḥ uvāca tataḥ sarvān samānīya dvijān
āśramavāsinaḥ yathāvidhi samudvāham kārayāmāsatuḥ nṛpau
15. Mārkaṇḍeya said: Then, having assembled all the Brahmins (dvija) residing in the hermitage (āśrama), the two kings arranged the marriage according to the proper ritual.
दत्त्वा त्वश्वपतिः कन्यां यथार्हं च परिच्छदम् ।
ययौ स्वमेव भवनं युक्तः परमया मुदा ॥१६॥
16. dattvā tvaśvapatiḥ kanyāṁ yathārhaṁ ca paricchadam ,
yayau svameva bhavanaṁ yuktaḥ paramayā mudā.
16. dattvā tu aśvapatiḥ kanyām yathārham ca paricchadam
yayau svam eva bhavanam yuktaḥ paramayā mudā
16. But Aśvapati, having given his daughter and a suitable dowry (paricchada), departed to his own palace (bhavana), filled with supreme joy.
सत्यवानपि भार्यां तां लब्ध्वा सर्वगुणान्विताम् ।
मुमुदे सा च तं लब्ध्वा भर्तारं मनसेप्सितम् ॥१७॥
17. satyavānapi bhāryāṁ tāṁ labdhvā sarvaguṇānvitām ,
mumude sā ca taṁ labdhvā bhartāraṁ manasepsitam.
17. satyavān api bhāryām tām labdhvā sarvaguṇānvitām
mumude sā ca tam labdhvā bhartāram manas īpsitam
17. Satyavān, having obtained that wife endowed with all good qualities, rejoiced. And she (Sāvitrī), having obtained that husband desired by her heart, also rejoiced.
गते पितरि सर्वाणि संन्यस्याभरणानि सा ।
जगृहे वल्कलान्येव वस्त्रं काषायमेव च ॥१८॥
18. gate pitari sarvāṇi saṁnyasyābharaṇāni sā ,
jagṛhe valkalānyeva vastraṁ kāṣāyameva ca.
18. gate pitari sarvāṇi saṃnyasya ābharaṇāni sā
jagṛhe valkalāni eva vastram kāṣāyam eva ca
18. After her father passed away, she renounced all her ornaments. She then took up only bark garments and an ochre-colored cloth.
परिचारैर्गुणैश्चैव प्रश्रयेण दमेन च ।
सर्वकामक्रियाभिश्च सर्वेषां तुष्टिमावहत् ॥१९॥
19. paricārairguṇaiścaiva praśrayeṇa damena ca ,
sarvakāmakriyābhiśca sarveṣāṁ tuṣṭimāvahat.
19. paricāraiḥ guṇaiḥ ca eva praśrayeṇa damena ca
sarvakāmakriyābhiḥ ca sarveṣām tuṣṭim āvahat
19. Through her services, good qualities, humility, and self-control (dama), as well as by all actions performed to fulfill their desires, she brought satisfaction to everyone.
श्वश्रूं शरीरसत्कारैः सर्वैराच्छादनादिभिः ।
श्वशुरं देवकार्यैश्च वाचः संयमनेन च ॥२०॥
20. śvaśrūṁ śarīrasatkāraiḥ sarvairācchādanādibhiḥ ,
śvaśuraṁ devakāryaiśca vācaḥ saṁyamanena ca.
20. śvaśrūm śarīrasatkāraiḥ sarvaiḥ ācchādanādibhiḥ
śvaśuram devakāryaiḥ ca vācaḥ saṃyamaneṇa ca
20. She pleased her mother-in-law with all forms of physical care, including clothing and other necessities, and she pleased her father-in-law through religious duties and by controlling her speech.
तथैव प्रियवादेन नैपुणेन शमेन च ।
रहश्चैवोपचारेण भर्तारं पर्यतोषयत् ॥२१॥
21. tathaiva priyavādena naipuṇena śamena ca ,
rahaścaivopacāreṇa bhartāraṁ paryatoṣayat.
21. tathā eva priyavādena naipuṇena śamena ca
rahaḥ ca eva upacāreṇa bhartāram paryatoṣayat
21. Likewise, through kind words, skill, and inner peace (śama), and also by serving him privately, she satisfied her husband.
एवं तत्राश्रमे तेषां तदा निवसतां सताम् ।
कालस्तपस्यतां कश्चिदतिचक्राम भारत ॥२२॥
22. evaṁ tatrāśrame teṣāṁ tadā nivasatāṁ satām ,
kālastapasyatāṁ kaścidaticakrāma bhārata.
22. evam tatra āśrame teṣām tadā nivasatām satām
kālaḥ tapasyatām kaścit aticakrāma bhārata
22. O Bhārata, as those virtuous people were dwelling and performing austerities (tapas) in that hermitage (āśrama), a certain amount of time elapsed.
सावित्र्यास्तु शयानायास्तिष्ठन्त्याश्च दिवानिशम् ।
नारदेन यदुक्तं तद्वाक्यं मनसि वर्तते ॥२३॥
23. sāvitryāstu śayānāyāstiṣṭhantyāśca divāniśam ,
nāradena yaduktaṁ tadvākyaṁ manasi vartate.
23. sāvitryāḥ tu śayānāyāḥ ca tiṣṭhantyāḥ ca divāniśam
nāradena yat uktam tat vākyam manasi vartate
23. Whether Sāvitrī was lying down or standing, day and night, the statement (vākya) spoken by Nārada remained present in her mind (manas).