Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-7, chapter-144

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
नकुलं रभसं युद्धे निघ्नन्तं वाहिनीं तव ।
अभ्ययात्सौबलः क्रुद्धस्तिष्ठ तिष्ठेति चाब्रवीत् ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
nakulaṁ rabhasaṁ yuddhe nighnantaṁ vāhinīṁ tava ,
abhyayātsaubalaḥ kruddhastiṣṭha tiṣṭheti cābravīt.
1. sañjaya uvāca | nakulam rabhasam
yuddhe nighnantam vāhinīm
tava | abhyayāt saubalaḥ kruddhaḥ
tiṣṭha tiṣṭha iti ca abravīt
1. sañjaya uvāca yuddhe rabhasam tava vāhinīm nighnantam nakulam
kruddhaḥ saubalaḥ abhyayāt ca tiṣṭha tiṣṭha iti abravīt
1. Sanjaya said: Saubala, enraged, advanced against Nakula, who was fiercely striking down your army in battle, and cried out, "Stop, stop!"
कृतवैरौ तु तौ वीरावन्योन्यवधकाङ्क्षिणौ ।
शरैः पूर्णायतोत्सृष्टैरन्योन्यमभिजघ्नतुः ॥२॥
2. kṛtavairau tu tau vīrāvanyonyavadhakāṅkṣiṇau ,
śaraiḥ pūrṇāyatotsṛṣṭairanyonyamabhijaghnatuḥ.
2. kṛtavairau tu tau vīrau anyonyavadhakāṅkṣiṇau |
śaraiḥ pūrṇāyatotsṛṣṭaiḥ anyonyam abhijaghmatuḥ
2. kṛtavairau anyonyavadhakāṅkṣiṇau tau vīrau tu
pūrṇāyatotsṛṣṭaiḥ śaraiḥ anyonyam abhijaghmatuḥ
2. Indeed, those two heroes, having become hostile to each other and desiring each other's death, struck each other with arrows shot fully drawn from their bows.
यथैव सौबलः क्षिप्रं शरवर्षाणि मुञ्चति ।
तथैव नकुलो राजञ्शिक्षां संदर्शयन्युधि ॥३॥
3. yathaiva saubalaḥ kṣipraṁ śaravarṣāṇi muñcati ,
tathaiva nakulo rājañśikṣāṁ saṁdarśayanyudhi.
3. yathā eva saubalaḥ kṣipram śaravarṣāṇi muñcati |
tathā eva nakulaḥ rājan śikṣām saṃdarśayan yudhi
3. rājan yathā eva saubalaḥ kṣipram śaravarṣāṇi muñcati
tathā eva yudhi śikṣām saṃdarśayan nakulaḥ [muñcati]
3. Just as Saubala swiftly released volleys of arrows, so too, O King, Nakula, displaying his skill in battle, [responded].
तावुभौ समरे शूरौ शरकण्टकिनौ तदा ।
व्यराजेतां महाराज कण्टकैरिव शाल्मली ॥४॥
4. tāvubhau samare śūrau śarakaṇṭakinau tadā ,
vyarājetāṁ mahārāja kaṇṭakairiva śālmalī.
4. tau ubhau samare śūrau śarakaṇṭakinau tadā
| vyarājetām mahārāja kaṇṭakaiḥ iva śālmalī
4. mahārāja tadā samare śarakaṇṭakinau tau
ubhau śūrau kaṇṭakaiḥ śālmalī iva vyarājetām
4. Then, O great King, those two heroes in battle, bristling with arrows, shone brightly like two Silk Cotton trees (śālmalī) covered with thorns.
सुजिह्मं प्रेक्षमाणौ च राजन्विवृतलोचनौ ।
क्रोधसंरक्तनयनौ निर्दहन्तौ परस्परम् ॥५॥
5. sujihmaṁ prekṣamāṇau ca rājanvivṛtalocanau ,
krodhasaṁraktanayanau nirdahantau parasparam.
5. sujihmam prekṣamāṇau ca rājan vivṛtalocanau
krodhasaṃrakta nayanau nirdahantau parasparam
5. rājan,
tau (implied) sujihmam,
ca,
vivṛtalocanau,
krodhasaṃrakta nayanau,
parasparam,
prekṣamāṇau,
nirdahantau.
5. O King, they were gazing at each other fiercely with wide-open eyes, their eyes red with anger, as if burning each other.
स्यालस्तु तव संक्रुद्धो माद्रीपुत्रं हसन्निव ।
कर्णिनैकेन विव्याध हृदये निशितेन ह ॥६॥
6. syālastu tava saṁkruddho mādrīputraṁ hasanniva ,
karṇinaikena vivyādha hṛdaye niśitena ha.
6. syālaḥ tu tava saṃkruddhaḥ mādrīputram hasan
iva karṇinā ekena vivyādha hṛdaye niśitena ha
6. tava syālaḥ tu saṃkruddhaḥ hasan iva ekena niśitena karṇinā mādrīputram hṛdaye vivyādha ha.
6. But your greatly enraged brother-in-law, as if laughing, indeed pierced Mādrī's son (Nakula) in the heart with a single, sharpened arrow.
नकुलस्तु भृशं विद्धः स्यालेन तव धन्विना ।
निषसाद रथोपस्थे कश्मलं चैनमाविशत् ॥७॥
7. nakulastu bhṛśaṁ viddhaḥ syālena tava dhanvinā ,
niṣasāda rathopasthe kaśmalaṁ cainamāviśat.
7. nakulaḥ tu bhṛśam viddhaḥ syālena tava dhanvinā
niṣasāda rathopasthe kaśmalam ca enam āviśat
7. tava dhanvinā syālena bhṛśam viddhaḥ nakulaḥ tu rathopasthe niṣasāda,
ca kaśmalam enam āviśat.
7. But Nakula, severely wounded by your brother-in-law, the archer (Shakuni), sank down onto the chariot floor, and unconsciousness seized him.
अत्यन्तवैरिणं दृप्तं दृष्ट्वा शत्रुं तथागतम् ।
ननाद शकुनी राजंस्तपान्ते जलदो यथा ॥८॥
8. atyantavairiṇaṁ dṛptaṁ dṛṣṭvā śatruṁ tathāgatam ,
nanāda śakunī rājaṁstapānte jalado yathā.
8. atyantavairiṇam dṛptam dṛṣṭvā śatrum tathāgatam
nanāda śakunī rājan tapānte jaladaḥ yathā
8. rājan,
atyantavairiṇam,
dṛptam,
tathāgatam śatrum dṛṣṭvā,
śakunī nanāda,
yathā tapānte jaladaḥ (nanāda).
8. Seeing his extremely hostile and arrogant enemy (Nakula) thus arrived, O King, Shakuni roared like a cloud at the end of the hot season.
प्रतिलभ्य ततः संज्ञां नकुलः पाण्डुनन्दनः ।
अभ्ययात्सौबलं भूयो व्यात्तानन इवान्तकः ॥९॥
9. pratilabhya tataḥ saṁjñāṁ nakulaḥ pāṇḍunandanaḥ ,
abhyayātsaubalaṁ bhūyo vyāttānana ivāntakaḥ.
9. pratilabhyā tataḥ saṃjñām nakulaḥ pāṇḍunandanaḥ
abhyayāt saubalam bhūyaḥ vyāttānanaḥ iva antakaḥ
9. tataḥ pāṇḍunandanaḥ nakulaḥ saṃjñām pratilabhyā
bhūyaḥ saubalam abhyayāt antakaḥ vyāttānanaḥ iva
9. Having then regained his consciousness, Nakula, the son of Pāṇḍu, attacked the son of Subala (Śakuni) again, like Death with a gaping mouth.
संक्रुद्धः शकुनिं षष्ट्या विव्याध भरतर्षभ ।
पुनश्चैव शतेनैव नाराचानां स्तनान्तरे ॥१०॥
10. saṁkruddhaḥ śakuniṁ ṣaṣṭyā vivyādha bharatarṣabha ,
punaścaiva śatenaiva nārācānāṁ stanāntare.
10. saṃkruddhaḥ śakuniṃ ṣaṣṭyā vivyādha bharatarṣabha
punaḥ ca eva śatena eva nārācānām stanāntare
10. bharatarṣabha saṃkruddhaḥ śakuniṃ ṣaṣṭyā vivyādha
punaḥ ca eva śatena eva nārācānām stanāntare
10. O best of Bharatas, enraged, (Nakula) struck Śakuni with sixty (arrows), and moreover, with a hundred iron arrows in his chest.
ततोऽस्य सशरं चापं मुष्टिदेशे स चिच्छिदे ।
ध्वजं च त्वरितं छित्त्वा रथाद्भूमावपातयत् ॥११॥
11. tato'sya saśaraṁ cāpaṁ muṣṭideśe sa cicchide ,
dhvajaṁ ca tvaritaṁ chittvā rathādbhūmāvapātayat.
11. tataḥ asya saśaram cāpam muṣṭideśe saḥ cicchide
dhvajam ca tvaritam chittvā rathāt bhūmau apātayat
11. tataḥ saḥ asya saśaram cāpam muṣṭideśe cicchide ca
tvaritam dhvajam chittvā rathāt bhūmau apātayat
11. Then he (Nakula) cut his (Śakuni's) bow, which was equipped with arrows, at the grip. And having quickly cut down the banner, he made it fall from the chariot to the ground.
सोऽतिविद्धो महाराज रथोपस्थ उपाविशत् ।
तं विसंज्ञं निपतितं दृष्ट्वा स्यालं तवानघ ।
अपोवाह रथेनाशु सारथिर्ध्वजिनीमुखात् ॥१२॥
12. so'tividdho mahārāja rathopastha upāviśat ,
taṁ visaṁjñaṁ nipatitaṁ dṛṣṭvā syālaṁ tavānagha ,
apovāha rathenāśu sārathirdhvajinīmukhāt.
12. saḥ atividdhaḥ mahārāja rathopasthe
upāviśat tam visaṃjñam nipatitam
dṛṣṭvā syālam tava anagha apovāha
rathena āśu sārathiḥ dhvajinīmukhāt
12. mahārāja anagha atividdhaḥ saḥ
rathopasthe upāviśat sārathiḥ tava
syālam tam visaṃjñam nipatitam dṛṣṭvā
āśu rathena dhvajinīmukhāt apovāha
12. O great king, O sinless one, he (Śakuni), excessively wounded, sat down in the chariot's seat. Seeing your brother-in-law (Śakuni) fallen unconscious, the charioteer quickly drove him away with the chariot from the front lines of the army.
ततः संचुक्रुशुः पार्था ये च तेषां पदानुगाः ।
निर्जित्य च रणे शत्रून्नकुलः शत्रुतापनः ।
अब्रवीत्सारथिं क्रुद्धो द्रोणानीकाय मां वह ॥१३॥
13. tataḥ saṁcukruśuḥ pārthā ye ca teṣāṁ padānugāḥ ,
nirjitya ca raṇe śatrūnnakulaḥ śatrutāpanaḥ ,
abravītsārathiṁ kruddho droṇānīkāya māṁ vaha.
13. tataḥ saṃcukruśuḥ pārthāḥ ye ca
teṣāṃ padānugāḥ nirjitya ca raṇe śatrūn
nakulaḥ śatrutāpanaḥ abravīt
sārathim kruddhaḥ droṇānīkāya mām vaha
13. tataḥ pārthāḥ ye ca teṣāṃ padānugāḥ
saṃcukruśuḥ nakulaḥ śatrutāpanaḥ ca
raṇe śatrūn nirjitya kruddhaḥ
sārathim abravīt - droṇānīkāya mām vaha
13. Then the Pāṇḍavas and their followers roared. Having defeated the enemies on the battlefield, Nakula, the tormentor of foes, furiously commanded his charioteer, "Drive me towards Droṇa's army!"
तस्य तद्वचनं श्रुत्वा माद्रीपुत्रस्य धीमतः ।
प्रायात्तेन रणे राजन्येन द्रोणोऽन्वयुध्यत ॥१४॥
14. tasya tadvacanaṁ śrutvā mādrīputrasya dhīmataḥ ,
prāyāttena raṇe rājanyena droṇo'nvayudhyata.
14. tasya tat vacanam śrutvā mādrīputrasya dhīmataḥ
prāyāt tena raṇe rājan yena droṇaḥ anvayudhyata
14. rājan mādrīputrasya dhīmataḥ tasya tat vacanam śrutvā
(sārathiḥ) tena (mārgeṇa) raṇe prāyāt yena droṇaḥ anvayudhyata
14. O King, upon hearing those words from the wise son of Mādrī, he (the charioteer) proceeded by that path in battle where Droṇa was fighting.
शिखण्डिनं तु समरे द्रोणप्रेप्सुं विशां पते ।
कृपः शारद्वतो यत्तः प्रत्युद्गच्छत्सुवेगितः ॥१५॥
15. śikhaṇḍinaṁ tu samare droṇaprepsuṁ viśāṁ pate ,
kṛpaḥ śāradvato yattaḥ pratyudgacchatsuvegitaḥ.
15. śikhaṇḍinam tu samare droṇaprepsum viśām pate
kṛpaḥ śāradvataḥ yattaḥ pratyudgacchat suvegitaḥ
15. viśām pate,
tu kṛpaḥ śāradvataḥ yattaḥ suvegitaḥ (san) samare droṇaprepsum śikhaṇḍinam pratyudgacchat
15. But, O lord of the people, Kṛpa, the son of Śaradvan, being ready, very swiftly went to meet Śikhaṇḍin in battle, who was desiring to fight Droṇa.
गौतमं द्रुतमायान्तं द्रोणान्तिकमरिंदमम् ।
विव्याध नवभिर्भल्लैः शिखण्डी प्रहसन्निव ॥१६॥
16. gautamaṁ drutamāyāntaṁ droṇāntikamariṁdamam ,
vivyādha navabhirbhallaiḥ śikhaṇḍī prahasanniva.
16. gautamam drutam āyāntam droṇāntikam ariṃdamam
vivyādha navabhiḥ bhallaiḥ śikhaṇḍī prahasan iva
16. śikhaṇḍī prahasan iva,
drutam droṇāntikam āyāntam ariṃdamam gautamam navabhiḥ bhallaiḥ vivyādha
16. Śikhaṇḍin, as if laughing, pierced Gautama (Kṛpa), the subduer of enemies, who was swiftly approaching Droṇa, with nine lances.
तमाचार्यो महाराज विद्ध्वा पञ्चभिराशुगैः ।
पुनर्विव्याध विंशत्या पुत्राणां प्रियकृत्तव ॥१७॥
17. tamācāryo mahārāja viddhvā pañcabhirāśugaiḥ ,
punarvivyādha viṁśatyā putrāṇāṁ priyakṛttava.
17. tam ācāryaḥ mahārāja viddhvā pañcabhiḥ āśugaiḥ
punaḥ vivyādha viṃśatyā putrāṇām priyakṛt tava
17. mahārāja tava putrāṇām priyakṛt ācāryaḥ tam
pañcabhiḥ āśugaiḥ viddhvā punaḥ viṃśatyā vivyādha
17. O great king, your teacher, who acts for the welfare of your sons, first pierced him with five swift arrows, and then pierced him again with twenty.
महद्युद्धं तयोरासीद्घोररूपं विशां पते ।
यथा देवासुरे युद्धे शम्बरामरराजयोः ॥१८॥
18. mahadyuddhaṁ tayorāsīdghorarūpaṁ viśāṁ pate ,
yathā devāsure yuddhe śambarāmararājayoḥ.
18. mahat yuddham tayoḥ āsīt ghorarūpam viśām pate
yathā devāsure yuddhe śambara amararājayoh
18. viśām pate tayoḥ mahat ghorarūpam yuddham āsīt
yathā devāsure yuddhe śambara amararājayoh
18. O lord of the people, a great and dreadful (ghorarūpa) battle occurred between those two, just like the war between the gods and the Asuras, or between Śambara and the king of the immortals.
शरजालावृतं व्योम चक्रतुस्तौ महारथौ ।
प्रकृत्या घोररूपं तदासीद्घोरतरं पुनः ॥१९॥
19. śarajālāvṛtaṁ vyoma cakratustau mahārathau ,
prakṛtyā ghorarūpaṁ tadāsīdghorataraṁ punaḥ.
19. śarajālāvṛtam vyoma cakratuḥ tau mahārathau
prakṛtyā ghorarūpam tat āsīt ghorataram punaḥ
19. tau mahārathau śarajālāvṛtam vyoma cakratuḥ tat (yuddham)
prakṛtyā ghorarūpam āsīt punaḥ ghorataram (bhūtam)
19. Those two great charioteers covered the sky with a network of arrows. That (battle), which was dreadful by its very nature (prakṛti), became even more dreadful again.
रात्रिश्च भरतश्रेष्ठ योधानां युद्धशालिनाम् ।
कालरात्रिनिभा ह्यासीद्घोररूपा भयावहा ॥२०॥
20. rātriśca bharataśreṣṭha yodhānāṁ yuddhaśālinām ,
kālarātrinibhā hyāsīdghorarūpā bhayāvahā.
20. rātriḥ ca bharataśreṣṭha yodhānām yuddhaśālinām
kālarātrinibhā hi āsīt ghorarūpā bhayāvahā
20. bharataśreṣṭha ca yodhānām yuddhaśālinām rātriḥ
hi kālarātrinibhā ghorarūpā bhayāvahā āsīt
20. O best of the Bharatas, indeed, that night for the warriors delighting in battle was like the night of cosmic dissolution (kālarātri), dreadful in form and terrifying.
शिखण्डी तु महाराज गौतमस्य महद्धनुः ।
अर्धचन्द्रेण चिच्छेद सज्यं सविशिखं तदा ॥२१॥
21. śikhaṇḍī tu mahārāja gautamasya mahaddhanuḥ ,
ardhacandreṇa ciccheda sajyaṁ saviśikhaṁ tadā.
21. śikhaṇḍī tu mahārāja gautamasya mahat dhanuḥ
ardhacandreṇa ciccheda sajyam saviśikham tadā
21. mahārāja tadā śikhaṇḍī tu ardhacandreṇa gautamasya
mahat sajyam saviśikham dhanuḥ ciccheda
21. But then, O great king, Shikhandi cut off Gautama's great bow, which was strung and had an arrow, with a crescent-shaped arrow.
तस्य क्रुद्धः कृपो राजञ्शक्तिं चिक्षेप दारुणाम् ।
स्वर्णदण्डामकुण्ठाग्रां कर्मारपरिमार्जिताम् ॥२२॥
22. tasya kruddhaḥ kṛpo rājañśaktiṁ cikṣepa dāruṇām ,
svarṇadaṇḍāmakuṇṭhāgrāṁ karmāraparimārjitām.
22. tasya kruddhaḥ kṛpaḥ rājan śaktim cikṣepa dāruṇām
svarṇadaṇḍām akuṇṭhāgrām karmāraparimārjitām
22. rājan kruddhaḥ kṛpaḥ tasya dāruṇām svarṇadaṇḍām
akuṇṭhāgrām karmāraparimārjitām śaktim cikṣepa
22. Enraged, O king, Kripa hurled at him a dreadful spear (śakti) with a golden shaft, sharp-pointed, and polished by a blacksmith.
तामापतन्तीं चिच्छेद शिखण्डी बहुभिः शरैः ।
सापतन्मेदिनीं दीप्ता भासयन्ती महाप्रभा ॥२३॥
23. tāmāpatantīṁ ciccheda śikhaṇḍī bahubhiḥ śaraiḥ ,
sāpatanmedinīṁ dīptā bhāsayantī mahāprabhā.
23. tām āpatantīm ciccheda śikhaṇḍī bahubhiḥ śaraiḥ
sā apātat medinīm dīptā bhāsayantī mahāprabhā
23. śikhaṇḍī bahubhiḥ śaraiḥ āpatantīm tām ciccheda
sā dīptā mahāprabhā bhāsayantī medinīm apātat
23. Shikhandi cut that (śakti) down with many arrows as it flew towards him. Blazing and illuminating with great radiance, it fell upon the earth.
अथान्यद्धनुरादाय गौतमो रथिनां वरः ।
प्राच्छादयच्छितैर्बाणैर्महाराज शिखण्डिनम् ॥२४॥
24. athānyaddhanurādāya gautamo rathināṁ varaḥ ,
prācchādayacchitairbāṇairmahārāja śikhaṇḍinam.
24. atha anyat dhanuḥ ādāya gautamaḥ rathinām varaḥ
prācchādayat śitaiḥ bāṇaiḥ mahārāja śikhaṇḍinam
24. mahārāja atha rathinām varaḥ gautamaḥ anyat dhanuḥ
ādāya śitaiḥ bāṇaiḥ śikhaṇḍinam prācchādayat
24. Then, O great king, Gautama (Kripa), the best of charioteers, took another bow and enveloped Shikhandi with sharp arrows.
स छाद्यमानः समरे गौतमेन यशस्विना ।
व्यषीदत रथोपस्थे शिखण्डी रथिनां वरः ॥२५॥
25. sa chādyamānaḥ samare gautamena yaśasvinā ,
vyaṣīdata rathopasthe śikhaṇḍī rathināṁ varaḥ.
25. saḥ chādyamānaḥ samare gautamena yaśasvinā
vyaṣīdata rathopasthe śikhaṇḍī rathinām varaḥ
25. śikhaṇḍī rathinām varaḥ,
gautamena yaśasvinā samare chādyamānaḥ,
saḥ rathopasthe vyaṣīdata.
25. Shikhaṇḍī, the foremost among charioteers, being overwhelmed in battle by the renowned Gautama, became dejected in the seat of his chariot.
सीदन्तं चैनमालोक्य कृपः शारद्वतो युधि ।
आजघ्ने बहुभिर्बाणैर्जिघांसन्निव भारत ॥२६॥
26. sīdantaṁ cainamālokya kṛpaḥ śāradvato yudhi ,
ājaghne bahubhirbāṇairjighāṁsanniva bhārata.
26. sīdantam ca enam ālokya kṛpaḥ śāradvataḥ yudhi
ājaghne bahubhiḥ bāṇaiḥ jighāṃsan iva bhārata
26. bhārata,
śāradvataḥ kṛpaḥ,
yudhi sīdantam enam ca ālokya,
jighāṃsan iva bahubhiḥ bāṇaiḥ ājaghne.
26. And having observed him dejected in battle, Kṛpa, son of Śaradvan, struck him with many arrows, as if intending to kill him, O Bhārata.
विमुखं तं रणे दृष्ट्वा याज्ञसेनिं महारथम् ।
पाञ्चालाः सोमकाश्चैव परिवव्रुः समन्ततः ॥२७॥
27. vimukhaṁ taṁ raṇe dṛṣṭvā yājñaseniṁ mahāratham ,
pāñcālāḥ somakāścaiva parivavruḥ samantataḥ.
27. vimukham tam raṇe dṛṣṭvā yājñasenim mahāratham
pāñcālāḥ somakāḥ ca eva parivavruḥ samantataḥ
27. raṇe vimukham tam mahāratham yājñasenim dṛṣṭvā,
pāñcālāḥ ca eva somakāḥ samantataḥ parivavruḥ.
27. Having seen that Yājñaseni, the great charioteer, had turned away in battle, the Pañcālas and Somakas indeed surrounded him from all sides.
तथैव तव पुत्राश्च परिवव्रुर्द्विजोत्तमम् ।
महत्या सेनया सार्धं ततो युद्धमभूत्पुनः ॥२८॥
28. tathaiva tava putrāśca parivavrurdvijottamam ,
mahatyā senayā sārdhaṁ tato yuddhamabhūtpunaḥ.
28. tathā eva tava putrāḥ ca parivavruḥ dvijottamam
mahatyā senayā sārdham tataḥ yuddham abhūt punaḥ
28. tathā eva,
tava putrāḥ ca mahatyā senayā sārdham dvijottamam parivavruḥ,
tataḥ punaḥ yuddham abhūt.
28. Similarly, your sons, along with a large army, surrounded the foremost among the twice-born (dvija), and then battle ensued once more.
रथानां च रणे राजन्नन्योन्यमभिधावताम् ।
बभूव तुमुलः शब्दो मेघानां नदतामिव ॥२९॥
29. rathānāṁ ca raṇe rājannanyonyamabhidhāvatām ,
babhūva tumulaḥ śabdo meghānāṁ nadatāmiva.
29. rathānām ca raṇe rājan anyonyam abhidhāvatām
babhūva tumulaḥ śabdaḥ meghānām nadatām iva
29. rājan,
raṇe anyonyam abhidhāvatām rathānām ca nadatām meghānām iva tumulaḥ śabdaḥ babhūva.
29. O King, in the battle, the chariots charging at each other made a tumultuous sound, like the roar of thundering clouds.
द्रवतां सादिनां चैव गजानां च विशां पते ।
अन्योन्यमभितो राजन्क्रूरमायोधनं बभौ ॥३०॥
30. dravatāṁ sādināṁ caiva gajānāṁ ca viśāṁ pate ,
anyonyamabhito rājankrūramāyodhanaṁ babhau.
30. dravatām sādinām ca eva gajānām ca viśām pate
anyonyam abhitaḥ rājan krūram āyodhanam babhau
30. rājan,
viśām pate,
dravatām sādinām ca eva gajānām ca anyonyam abhitaḥ krūram āyodhanam babhau.
30. O King, Lord of men, a cruel combat was seen all around among the rushing horsemen and elephants as they charged each other.
पत्तीनां द्रवतां चैव पदशब्देन मेदिनी ।
अकम्पत महाराज भयत्रस्तेव चाङ्गना ॥३१॥
31. pattīnāṁ dravatāṁ caiva padaśabdena medinī ,
akampata mahārāja bhayatrasteva cāṅganā.
31. pattīnām dravatām ca eva padaśabdena medinī
akampata mahārāja bhayatrasta iva ca aṅganā
31. mahārāja,
dravatām pattīnām ca eva padaśabdena medinī,
bhayatrasta aṅganā iva ca,
akampata.
31. O great King, the earth trembled from the sound of the rushing foot soldiers, just like a woman terrified by fear.
रथा रथान्समासाद्य प्रद्रुता वेगवत्तरम् ।
न्यगृह्णन्बहवो राजञ्शलभान्वायसा इव ॥३२॥
32. rathā rathānsamāsādya pradrutā vegavattaram ,
nyagṛhṇanbahavo rājañśalabhānvāyasā iva.
32. rathāḥ rathān samāsādya pradrutāḥ vegavattaram
nyagṛhṇan bahavaḥ rājan śalabhān vāyasāḥ iva
32. rājan,
bahavaḥ rathāḥ,
rathān samāsādya vegavattaram pradrutāḥ,
śalabhān vāyasāḥ iva nyagṛhṇan.
32. O King, many chariots, having encountered other chariots and then speeding up even more swiftly, attacked them, just as crows seize locusts.
तथा गजान्प्रभिन्नांश्च सुप्रभिन्ना महागजाः ।
तस्मिन्नेव पदे यत्ता निगृह्णन्ति स्म भारत ॥३३॥
33. tathā gajānprabhinnāṁśca suprabhinnā mahāgajāḥ ,
tasminneva pade yattā nigṛhṇanti sma bhārata.
33. tathā gajān prabhinnān ca suprabhinnāḥ mahāgajāḥ
tasmin eva pade yattāḥ nigṛhṇanti sma bhārata
33. bhārata tathā suprabhinnāḥ mahāgajāḥ yattāḥ tasmin
eva pade gajān prabhinnān ca nigṛhṇanti sma
33. O descendant of Bharata, similarly, the greatly enraged powerful elephants, being fully engaged, seized and controlled even other elephants that were in rut right there in that very spot.
सादी सादिनमासाद्य पदाती च पदातिनम् ।
समासाद्य रणेऽन्योन्यं संरब्धा नातिचक्रमुः ॥३४॥
34. sādī sādinamāsādya padātī ca padātinam ,
samāsādya raṇe'nyonyaṁ saṁrabdhā nāticakramuḥ.
34. sādī sādinam āsādya padātī ca padātinam
samāsādya raṇe anyonyam saṃrabdhāḥ na aticakramuḥ
34. raṇe sādī sādinam āsādya ca padātī padātinam
samāsādya anyonyam saṃrabdhāḥ na aticakramuḥ
34. Having encountered each other in battle, a rider engaged a rider and a foot-soldier engaged a foot-soldier; enraged, they did not retreat.
धावतां द्रवतां चैव पुनरावर्ततामपि ।
बभूव तत्र सैन्यानां शब्दः सुतुमुलो निशि ॥३५॥
35. dhāvatāṁ dravatāṁ caiva punarāvartatāmapi ,
babhūva tatra sainyānāṁ śabdaḥ sutumulo niśi.
35. dhāvatām dravatām ca eva punar āvartatām api
babhūva tatra sainyānām śabdaḥ sutumulaḥ niśi
35. niśi tatra dhāvatām dravatām ca eva punar
āvartatām api sainyānām sutumulaḥ śabdaḥ babhūva
35. In the night, there arose a tremendously tumultuous sound from the troops, some running, some fleeing, and some even turning back.
दीप्यमानाः प्रदीपाश्च रथवारणवाजिषु ।
अदृश्यन्त महाराज महोल्का इव खाच्च्युताः ॥३६॥
36. dīpyamānāḥ pradīpāśca rathavāraṇavājiṣu ,
adṛśyanta mahārāja maholkā iva khāccyutāḥ.
36. dīpyamānāḥ pradīpāḥ ca rathavāraṇavājiṣu
adṛśyanta mahārāja mahāulkāḥ iva khāt cyutāḥ
36. mahārāja rathavāraṇavājiṣu dīpyamānāḥ pradīpāḥ
ca khāt cyutāḥ mahāulkāḥ iva adṛśyanta
36. O great king, the lamps and torches, shining brightly on the chariots, elephants, and horses, appeared like great meteors fallen from the sky.
सा निशा भरतश्रेष्ठ प्रदीपैरवभासिता ।
दिवसप्रतिमा राजन्बभूव रणमूर्धनि ॥३७॥
37. sā niśā bharataśreṣṭha pradīpairavabhāsitā ,
divasapratimā rājanbabhūva raṇamūrdhani.
37. sā niśā bharataśreṣṭha pradīpaiḥ avabhāsitā
divasapratimā rājan babhūva raṇamūrdhani
37. bharataśreṣṭha rājan sā niśā pradīpaiḥ
avabhāsitā divasapratimā babhūva raṇamūrdhani
37. O best among the Bhāratas, O King, that night, illumined by lamps, became like a day at the forefront of the battle.
आदित्येन यथा व्याप्तं तमो लोके प्रणश्यति ।
तथा नष्टं तमो घोरं दीपैर्दीप्तैरलंकृतम् ॥३८॥
38. ādityena yathā vyāptaṁ tamo loke praṇaśyati ,
tathā naṣṭaṁ tamo ghoraṁ dīpairdīptairalaṁkṛtam.
38. ādityena yathā vyāptam tamaḥ loke praṇaśyati
tathā naṣṭam tamaḥ ghoram dīpaiḥ dīptaiḥ alaṃkṛtam
38. yathā ādityena vyāptam tamaḥ loke praṇaśyati
tathā ghoram tamaḥ dīptaiḥ dīpaiḥ alaṃkṛtam naṣṭam
38. Just as darkness, pervaded by the sun, disappears in the world, so too, the dreadful darkness, made bright by blazing lamps, vanished.
शस्त्राणां कवचानां च मणीनां च महात्मनाम् ।
अन्तर्दधुः प्रभाः सर्वा दीपैस्तैरवभासिताः ॥३९॥
39. śastrāṇāṁ kavacānāṁ ca maṇīnāṁ ca mahātmanām ,
antardadhuḥ prabhāḥ sarvā dīpaistairavabhāsitāḥ.
39. śastrāṇām kavacānām ca maṇīnām ca mahātmanām
antardadhuḥ prabhāḥ sarvāḥ dīpaiḥ taiḥ avabhāsitāḥ
39. mahātmanām śastrāṇām kavacānām ca maṇīnām ca
sarvāḥ prabhāḥ taiḥ dīpaiḥ avabhāsitāḥ antardadhuḥ
39. All the radiance of the weapons, armours, and jewels belonging to the great souls (ātman) was obscured by those very lamps that illuminated them.
तस्मिन्कोलाहले युद्धे वर्तमाने निशामुखे ।
अवधीत्समरे पुत्रं पिता भरतसत्तम ॥४०॥
40. tasminkolāhale yuddhe vartamāne niśāmukhe ,
avadhītsamare putraṁ pitā bharatasattama.
40. tasmin kolāhale yuddhe vartamāne niśāmukhe
avadhīt samare putram pitā bharatasattama
40. bharatasattama tasmin kolāhale yuddhe
vartamāne niśāmukhe pitā putram samare avadhīt
40. O best among the Bhāratas, at the start of that tumultuous battle, as it raged on into the night, a father killed his own son in the fight.
पुत्रश्च पितरं मोहात्सखायं च सखा तथा ।
संबन्धिनं च संबन्धी स्वस्रीयं चापि मातुलः ॥४१॥
41. putraśca pitaraṁ mohātsakhāyaṁ ca sakhā tathā ,
saṁbandhinaṁ ca saṁbandhī svasrīyaṁ cāpi mātulaḥ.
41. putraḥ ca pitaram mohāt sakhāyam ca sakhā tathā
sambandhinam ca sambandhī svasrīyam ca api mātulaḥ
41. putraḥ mohāt pitaram ca,
tathā sakhā sakhāyam ca,
sambandhī sambandhinam ca,
api mātulaḥ svasrīyam ca (nijaghnuḥ)
41. Driven by delusion (moha), a son attacked his father, and likewise, a friend attacked his friend. Similarly, a relative attacked his relative, and a maternal uncle also attacked his nephew.
स्वे स्वान्परे परांश्चापि निजघ्नुरितरेतरम् ।
निर्मर्यादमभूद्युद्धं रात्रौ घोरं भयावहम् ॥४२॥
42. sve svānpare parāṁścāpi nijaghnuritaretaram ,
nirmaryādamabhūdyuddhaṁ rātrau ghoraṁ bhayāvaham.
42. sve svān pare parān ca api nijaghnuḥ itaretaram
nirmaryādam abhūt yuddham rātrau ghoram bhayāvaham
42. sve svān nijaghnuḥ ca,
pare parān api itaretaram nijaghnuḥ.
rātrau yuddham nirmaryādam ghoram bhayāvaham abhūt.
42. Their own people killed their own kin, and others attacked others, striking down one another. At night, the battle became terrible, terrifying, and utterly unrestrained.