Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-10, chapter-13

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
एवमुक्त्वा युधां श्रेष्ठः सर्वयादवनन्दनः ।
सर्वायुधवरोपेतमारुरोह महारथम् ।
युक्तं परमकाम्बोजैस्तुरगैर्हेममालिभिः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
evamuktvā yudhāṁ śreṣṭhaḥ sarvayādavanandanaḥ ,
sarvāyudhavaropetamāruroha mahāratham ,
yuktaṁ paramakāmbojaisturagairhemamālibhiḥ.
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca evam uktvā yudhām
śreṣṭhaḥ sarvayādavanandanaḥ
sarvāyudhavaropetam āruroha mahāratham yuktam
paramakāmbojaiḥ turagaiḥ hemamālibhiḥ
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca evam uktvā yudhām
śreṣṭhaḥ sarvayādavanandanaḥ
sarvāyudhavaropetam hemamālibhiḥ paramakāmbojaiḥ
turagaiḥ yuktam mahāratham āruroha
1. Vaiśaṃpāyana said: Having spoken thus, the foremost among warriors, the joy of all the Yadus (Kṛṣṇa), ascended his great chariot. This chariot was equipped with all excellent weapons and yoked with supreme Kāmboja horses, adorned with golden garlands.
आदित्योदयवर्णस्य धुरं रथवरस्य तु ।
दक्षिणामवहत्सैन्यः सुग्रीवः सव्यतोऽवहत् ।
पार्ष्णिवाहौ तु तस्यास्तां मेघपुष्पबलाहकौ ॥२॥
2. ādityodayavarṇasya dhuraṁ rathavarasya tu ,
dakṣiṇāmavahatsainyaḥ sugrīvaḥ savyato'vahat ,
pārṣṇivāhau tu tasyāstāṁ meghapuṣpabalāhakau.
2. ādityodayavarṇasya dhuram rathavarasya
tu dakṣiṇām avahat sainyaḥ
sugrīvaḥ savyataḥ avahat pārṣṇivāhau
tu tasya āstām meghapuṣpabalāhakau
2. tu ādityodayavarṇasya rathavarasya
dhuram dakṣiṇām sainyaḥ avahat
savyataḥ sugrīvaḥ avahat tu tasya
pārṣṇivāhau meghapuṣpabalāhakau āstām
2. Sainya pulled the right side of the yoke of that excellent chariot, which shone with the color of the rising sun, while Sugrīva pulled from the left. Indeed, Meghapuṣpa and Balāhaka were the two rear horses of that chariot.
विश्वकर्मकृता दिव्या नानारत्नविभूषिता ।
उच्छ्रितेव रथे माया ध्वजयष्टिरदृश्यत ॥३॥
3. viśvakarmakṛtā divyā nānāratnavibhūṣitā ,
ucchriteva rathe māyā dhvajayaṣṭiradṛśyata.
3. viśvakarmakṛtā divyā nānāratnavibhūṣitā
ucchritā iva rathe māyā dhvajayaṣṭiḥ adṛśyata
3. rathe viśvakarmakṛtā divyā nānāratnavibhūṣitā
māyā ucchritā iva dhvajayaṣṭiḥ adṛśyata
3. A divine flagpole, crafted by Viśvakarman and adorned with various gems, was seen on the chariot, towering high like a miraculous (māyā) manifestation.
वैनतेयः स्थितस्तस्यां प्रभामण्डलरश्मिवान् ।
तस्य सत्यवतः केतुर्भुजगारिरदृश्यत ॥४॥
4. vainateyaḥ sthitastasyāṁ prabhāmaṇḍalaraśmivān ,
tasya satyavataḥ keturbhujagāriradṛśyata.
4. vainateyaḥ sthitaḥ tasyām prabhāmaṇḍalaraśmivān
tasya satyavataḥ ketuḥ bhujagāriḥ adṛśyata
4. prabhāmaṇḍalaraśmivān vainateyaḥ tasyām sthitaḥ
tasya satyavataḥ ketuḥ bhujagāriḥ adṛśyata
4. Garuda, son of Vinatā, appeared on that flagpole, radiating with the splendor of his aura. This enemy of serpents (Garuda) was seen as the emblem of the truthful Arjuna.
अन्वारोहद्धृषीकेशः केतुः सर्वधनुष्मताम् ।
अर्जुनः सत्यकर्मा च कुरुराजो युधिष्ठिरः ॥५॥
5. anvārohaddhṛṣīkeśaḥ ketuḥ sarvadhanuṣmatām ,
arjunaḥ satyakarmā ca kururājo yudhiṣṭhiraḥ.
5. anvārohat hṛṣīkeśaḥ ketuḥ sarvadhanuṣmatām
arjunaḥ satyakarmā ca kururājaḥ yudhiṣṭhiraḥ
5. hṛṣīkeśaḥ anvārohat sarvadhanuṣmatām ketuḥ
arjunaḥ ca satyakarmā kururājaḥ yudhiṣṭhiraḥ
5. Hṛṣīkeśa (Krishna) ascended (the chariot). Arjuna, the foremost among all archers and whose actions are righteous, and Yudhiṣṭhira, the King of Kurus, [were also present].
अशोभेतां महात्मानौ दाशार्हमभितः स्थितौ ।
रथस्थं शार्ङ्गधन्वानमश्विनाविव वासवम् ॥६॥
6. aśobhetāṁ mahātmānau dāśārhamabhitaḥ sthitau ,
rathasthaṁ śārṅgadhanvānamaśvināviva vāsavam.
6. aśobhetām mahātmānau dāśārham abhitaḥ sthitau
rathastham śārṅgadhanvānam aśvinau iva vāsavam
6. mahātmānau sthitau rathastham śārṅgadhanvānam
dāśārham abhitaḥ अश्विनौ वासवम् iva aśobhetām
6. The two great souls (Arjuna and Yudhiṣṭhira), standing on either side of Daśārha (Krishna), who was situated on the chariot holding the Śārṅga bow, shone splendidly like the two Aśvins surrounding Indra.
तावुपारोप्य दाशार्हः स्यन्दनं लोकपूजितम् ।
प्रतोदेन जवोपेतान्परमाश्वानचोदयत् ॥७॥
7. tāvupāropya dāśārhaḥ syandanaṁ lokapūjitam ,
pratodena javopetānparamāśvānacodayat.
7. tau upāropya dāśārhaḥ syandanam lokapūjitam
pratodena javopetān parama-aśvān acodayat
7. dāśārhaḥ lokapūjitam syandanam tau upāropya
pratodena javopetān parama-aśvān acodayat
7. The descendant of Daśārha (Krishna), having seated those two upon the world-honored chariot, urged on the exceedingly swift horses with a goad.
ते हयाः सहसोत्पेतुर्गृहीत्वा स्यन्दनोत्तमम् ।
आस्थितं पाण्डवेयाभ्यां यदूनामृषभेण च ॥८॥
8. te hayāḥ sahasotpeturgṛhītvā syandanottamam ,
āsthitaṁ pāṇḍaveyābhyāṁ yadūnāmṛṣabheṇa ca.
8. te hayāḥ sahasā utpetuḥ gṛhītvā syandana-uttamam
āsthitam pāṇḍaveyābhyām yadūnām ṛṣabheṇa ca
8. te hayāḥ pāṇḍaveyābhyām ca yadūnām ṛṣabheṇa
āsthitam syandana-uttamam gṛhītvā sahasā utpetuḥ
8. Those horses suddenly sprang forth, carrying the excellent chariot which was occupied by the two sons of Pāṇḍu and the bull (best) of the Yadus (Krishna).
वहतां शार्ङ्गधन्वानमश्वानां शीघ्रगामिनाम् ।
प्रादुरासीन्महाञ्शब्दः पक्षिणां पततामिव ॥९॥
9. vahatāṁ śārṅgadhanvānamaśvānāṁ śīghragāminām ,
prādurāsīnmahāñśabdaḥ pakṣiṇāṁ patatāmiva.
9. vahatām śārṅgadhanvānam aśvānām śīghragāminām
prāduḥ āsīt mahān śabdaḥ pakṣiṇām patatām iva
9. śārṅgadhanvānam vahatām śīghragāminām aśvānām
mahān śabdaḥ prāduḥ āsīt patatām pakṣiṇām iva
9. A great sound arose, like that of flying birds, from the swiftly moving horses that were carrying the wielder of the Śārṅga bow (Krishna).
ते समार्छन्नरव्याघ्राः क्षणेन भरतर्षभ ।
भीमसेनं महेष्वासं समनुद्रुत्य वेगिताः ॥१०॥
10. te samārchannaravyāghrāḥ kṣaṇena bharatarṣabha ,
bhīmasenaṁ maheṣvāsaṁ samanudrutya vegitāḥ.
10. te samārchan nara-vyāghrāḥ kṣaṇena bharatarṣabha
bhīmasenam mahā-īṣv-āsam samanudrutya vegitāḥ
10. bharatarṣabha,
te vegitāḥ nara-vyāghrāḥ mahā-īṣv-āsam bhīmasenam samanudrutya kṣaṇena samārchan
10. O best among the Bharatas, those swift heroes, tiger-like among men, having sped towards Bhimasena, the great archer, reached him in an instant.
क्रोधदीप्तं तु कौन्तेयं द्विषदर्थे समुद्यतम् ।
नाशक्नुवन्वारयितुं समेत्यापि महारथाः ॥११॥
11. krodhadīptaṁ tu kaunteyaṁ dviṣadarthe samudyatam ,
nāśaknuvanvārayituṁ sametyāpi mahārathāḥ.
11. krodhadīptam tu kaunteyam dviṣadarthe samudyatam
na aśaknuvan vārayitum sametya api mahārathāḥ
11. mahārathāḥ tu sametya api krodhadīptam dviṣadarthe
samudyatam kaunteyam vārayitum na aśaknuvan
11. Even after gathering, the great charioteers were unable to stop Arjuna, Kunti's son, who was ablaze with wrath and prepared to strike against his enemies.
स तेषां प्रेक्षतामेव श्रीमतां दृढधन्विनाम् ।
ययौ भागिरथीकच्छं हरिभिर्भृशवेगितैः ।
यत्र स्म श्रूयते द्रौणिः पुत्रहन्ता महात्मनाम् ॥१२॥
12. sa teṣāṁ prekṣatāmeva śrīmatāṁ dṛḍhadhanvinām ,
yayau bhāgirathīkacchaṁ haribhirbhṛśavegitaiḥ ,
yatra sma śrūyate drauṇiḥ putrahantā mahātmanām.
12. sa teṣām prekṣatām eva śrīmatām
dṛḍhadhanvinām yayau bhāgīrathīkaccham
haribhiḥ bhṛśavegitaiḥ yatra sma
śrūyate drauṇiḥ putrahantā mahātmanām
12. sa teṣām śrīmatām dṛḍhadhanvinām
prekṣatām eva bhāgīrathīkaccham
bhṛśavegitaiḥ haribhiḥ yayau yatra drauṇiḥ
putrahantā mahātmanām sma śrūyate
12. While those glorious, strong-bowed warriors merely watched, he (Arjuna) went to the banks of the Ganges, carried by exceedingly swift horses. It was there that Droṇa's son (Drauṇi), the killer of the great-souled ones' (Pāṇḍavas') sons, was said to be.
स ददर्श महात्मानमुदकान्ते यशस्विनम् ।
कृष्णद्वैपायनं व्यासमासीनमृषिभिः सह ॥१३॥
13. sa dadarśa mahātmānamudakānte yaśasvinam ,
kṛṣṇadvaipāyanaṁ vyāsamāsīnamṛṣibhiḥ saha.
13. sa dadarśa mahātmānam udaka ante yaśasvinam
kṛṣṇadvaipāyanam vyāsam āsīnam ṛṣibhiḥ saha
13. sa udaka ante ṛṣibhiḥ saha āsīnam mahātmānam
yaśasvinam kṛṣṇadvaipāyanam vyāsam dadarśa
13. He (Arjuna) saw the illustrious Kṛṣṇa Dvaipāyana Vyāsa, that great soul (ātman), seated at the water's edge along with other sages.
तं चैव क्रूरकर्माणं घृताक्तं कुशचीरिणम् ।
रजसा ध्वस्तकेशान्तं ददर्श द्रौणिमन्तिके ॥१४॥
14. taṁ caiva krūrakarmāṇaṁ ghṛtāktaṁ kuśacīriṇam ,
rajasā dhvastakeśāntaṁ dadarśa drauṇimantike.
14. tam ca eva krūrakarmāṇam ghṛtāktam kuśacīriṇam
rajasā dhvastakeśāntam dadarśa drauṇim antike
14. dadarśa ca eva antike tam drauṇim krūrakarmāṇam
ghṛtāktam kuśacīriṇam rajasā dhvastakeśāntam
14. And there, nearby, he (Arjuna) saw Droṇa's son (Drauṇi), who had performed cruel deeds, smeared with ghee (ghṛta), wearing garments of kuśa grass, with the ends of his hair disheveled by dust.
तमभ्यधावत्कौन्तेयः प्रगृह्य सशरं धनुः ।
भीमसेनो महाबाहुस्तिष्ठ तिष्ठेति चाब्रवीत् ॥१५॥
15. tamabhyadhāvatkaunteyaḥ pragṛhya saśaraṁ dhanuḥ ,
bhīmaseno mahābāhustiṣṭha tiṣṭheti cābravīt.
15. tam abhyadhāvat kaunteyaḥ pragṛhya saśaram dhanuḥ
bhīmasenaḥ mahābāhuḥ tiṣṭha tiṣṭha iti ca abravīt
15. kaunteyaḥ tam saśaram dhanuḥ pragṛhya abhyadhāvat
mahābāhuḥ bhīmasenaḥ ca "tiṣṭha tiṣṭha" iti abravīt
15. The son of Kunti (Arjuna), having grasped his bow with an arrow, ran towards him. And the mighty-armed Bhimasena exclaimed, "Stop! Stop!"
स दृष्ट्वा भीमधन्वानं प्रगृहीतशरासनम् ।
भ्रातरौ पृष्ठतश्चास्य जनार्दनरथे स्थितौ ।
व्यथितात्माभवद्द्रौणिः प्राप्तं चेदममन्यत ॥१६॥
16. sa dṛṣṭvā bhīmadhanvānaṁ pragṛhītaśarāsanam ,
bhrātarau pṛṣṭhataścāsya janārdanarathe sthitau ,
vyathitātmābhavaddrauṇiḥ prāptaṁ cedamamanyata.
16. saḥ dṛṣṭvā bhīmadhanvānam pragṛhītaśarāsanam
bhrātarau pṛṣṭhataḥ ca asya
janārdanarathe sthitau vyathitātmā
abhavat drauṇiḥ prāptam ca idam amanyata
16. drauṇiḥ,
bhīmadhanvānam pragṛhītaśarāsanam (Arjunam) dṛṣṭvā,
ca asya pṛṣṭhataḥ janārdanarathe sthitau bhrātarau (Arjunam Bhimasenam ca) (dṛṣṭvā),
vyathitātmā abhavat,
ca idam prāptam amanyata.
16. Drauni, seeing Arjuna, who held a formidable bow and had grasped his weapon, and seeing the two brothers (Arjuna and Bhima) standing behind him on Janardana's (Krishna's) chariot, became distressed in spirit (ātman). He believed that his doom had arrived.
स तद्दिव्यमदीनात्मा परमास्त्रमचिन्तयत् ।
जग्राह च स चैषीकां द्रौणिः सव्येन पाणिना ।
स तामापदमासाद्य दिव्यमस्त्रमुदीरयत् ॥१७॥
17. sa taddivyamadīnātmā paramāstramacintayat ,
jagrāha ca sa caiṣīkāṁ drauṇiḥ savyena pāṇinā ,
sa tāmāpadamāsādya divyamastramudīrayat.
17. saḥ tat divyam adīnātmā paramāstram
acintayat jagrāha ca saḥ ca eṣīkām
drauṇiḥ savyena pāṇinā saḥ tām
āpadam āsādya divyam astram udīrayat
17. adīnātmā drauṇiḥ saḥ tat divyam paramāstram acintayat.
ca saḥ savyena pāṇinā eṣīkām jagrāha.
saḥ tām āpadam āsādya divyam astram udīrayat.
17. Undaunted in spirit (ātman), Drauni contemplated that divine, supreme weapon (astra). He then, with his left hand, picked up a blade of grass. Having thus encountered that dire calamity, he invoked the divine weapon (astra).
अमृष्यमाणस्ताञ्शूरान्दिव्यायुधधरान्स्थितान् ।
अपाण्डवायेति रुषा व्यसृजद्दारुणं वचः ॥१८॥
18. amṛṣyamāṇastāñśūrāndivyāyudhadharānsthitān ,
apāṇḍavāyeti ruṣā vyasṛjaddāruṇaṁ vacaḥ.
18. amṛṣyamāṇaḥ tān śūrān divyāyudhadharān sthitān
apāṇḍavāya iti ruṣā vyasṛjat dāruṇam vacaḥ
18. amṛṣyamāṇaḥ (saḥ) tān divyāyudhadharān sthitān śūrān ruṣā "apāṇḍavāya" iti dāruṇam vacaḥ vyasṛjat.
18. Unable to bear the sight of those heroes, standing there wielding divine weapons, he furiously uttered the terrible words, "For the extermination of the Pāṇḍavas!"
इत्युक्त्वा राजशार्दूल द्रोणपुत्रः प्रतापवान् ।
सर्वलोकप्रमोहार्थं तदस्त्रं प्रमुमोच ह ॥१९॥
19. ityuktvā rājaśārdūla droṇaputraḥ pratāpavān ,
sarvalokapramohārthaṁ tadastraṁ pramumoca ha.
19. iti uktvā rājaśārdūla droṇaputraḥ pratāpavān
sarvalokapramohārtham tat astram pramumoca ha
19. rājaśārdūla droṇaputraḥ pratāpavān iti uktvā
sarvalokapramohārtham tat astram pramumoca ha
19. Having spoken thus, O tiger among kings, the powerful son of Droṇa released that weapon to delude all people.
ततस्तस्यामिषीकायां पावकः समजायत ।
प्रधक्ष्यन्निव लोकांस्त्रीन्कालान्तकयमोपमः ॥२०॥
20. tatastasyāmiṣīkāyāṁ pāvakaḥ samajāyata ,
pradhakṣyanniva lokāṁstrīnkālāntakayamopamaḥ.
20. tatas tasyām iṣīkāyām pāvakaḥ samajāyata
pradhakṣyan iva lokān trīn kālāntakayamopamaḥ
20. tatas tasyām iṣīkāyām pāvakaḥ samajāyata
kālāntakayamopamaḥ trīn lokān pradhakṣyan iva
20. Then, from that blade of grass, fire emerged, similar to Yama, the Destroyer at the end of time, as if it would consume the three worlds.