Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-6, chapter-115

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रुत्वा तु परमानन्दं भरतः सत्यविक्रमः ।
हृष्टमाज्ञापयामास शत्रुघ्नं परवीरहा ॥१॥
1. śrutvā tu paramānandaṃ bharataḥ satyavikramaḥ ,
hṛṣṭamājñāpayāmāsa śatrughnaṃ paravīrahā.
1. śrutvā tu paramānandam bharataḥ satyavikramaḥ
hṛṣṭam ājñāpayāmāsa śatrughnam paravīrahā
1. paramānandam śrutvā tu satyavikramaḥ paravīrahā
bharataḥ hṛṣṭam śatrughnam ājñāpayāmāsa
1. Having heard the news of supreme joy, Bharata, who was of true valor and a slayer of enemy heroes, commanded the delighted Shatrughna.
दैवतानि च सर्वाणि चैत्यानि नगरस्य च ।
सुगन्धमाल्यैर्वादित्रैरर्चन्तु शुचयो नराः ॥२॥
2. daivatāni ca sarvāṇi caityāni nagarasya ca ,
sugandhamālyairvāditrairarcantu śucayo narāḥ.
2. daivatāni ca sarvāṇi caityāni nagarasya ca
sugandha-mālyaiḥ vāditraiḥ arcantu śucayaḥ narāḥ
2. ca śucayaḥ narāḥ sarvāṇi daivatāni ca nagarasya
caityāni sugandha-mālyaiḥ vāditraiḥ arcantu
2. And let pure men worship all the deities and the city's shrines with fragrant garlands and musical instruments.
राजदारास्तथामात्याः सैन्याः सेनागणाङ्गनाः ।
अभिनिर्यान्तु रामस्य द्रष्टुं शशिनिभं मुखम् ॥३॥
3. rājadārāstathāmātyāḥ sainyāḥ senāgaṇāṅganāḥ ,
abhiniryāntu rāmasya draṣṭuṃ śaśinibhaṃ mukham.
3. rāja-dārāḥ tathā amātyāḥ sainyāḥ senāgaṇa-aṅganāḥ
abhiniryāntu rāmasya draṣṭum śaśini-bham mukham
3. rāja-dārāḥ tathā amātyāḥ sainyāḥ senāgaṇa-aṅganāḥ
rāmasya śaśini-bham mukham draṣṭum abhiniryāntu
3. Let the royal wives, ministers, soldiers, and women of the army groups all go forth to see Rama's moon-like face.
भरतस्य वचः श्रुत्वा शत्रुघ्नः परवीरहा ।
विष्टीरनेकसाहस्रीश्चोदयामास वीर्यवान् ॥४॥
4. bharatasya vacaḥ śrutvā śatrughnaḥ paravīrahā ,
viṣṭīranekasāhasrīścodayāmāsa vīryavān.
4. bharatasya vacaḥ śrutvā śatrughnaḥ paravīrahā
viṣṭīḥ anekasāhasrīḥ codayāmāsa vīryavān
4. śatrughnaḥ vīryavān paravīrahā bharatasya
vacaḥ śrutvā anekasāhasrīḥ viṣṭīḥ codayāmāsa
4. The valorous Shatrughna, the destroyer of enemy heroes, having heard Bharata's words, commanded many thousands of laborers.
समीकुरुत निम्नानि विषमाणि समानि च ।
स्थानानि च निरस्यन्तां नन्दिग्रामादितः परम् ॥५॥
5. samīkuruta nimnāni viṣamāṇi samāni ca ,
sthānāni ca nirasyantāṃ nandigrāmāditaḥ param.
5. samīkuruta nimnāni viṣamāṇi samāni ca sthānāni
ca nirasyantām nandigrāmāt itaḥ param
5. nimnāni viṣamāṇi ca samāni sthānāni samīkuruta
sthānāni ca nandigrāmāt itaḥ param nirasyantām
5. Level the low and uneven places, and make them smooth. Furthermore, let the areas beyond Nandigrama be cleared.
सिञ्चन्तु पृथिवीं कृत्स्नां हिमशीतेन वारिणा ।
ततो ऽभ्यवकिरंस्त्वन्ये लाजैः पुष्पैश्च सर्वतः ॥६॥
6. siñcantu pṛthivīṃ kṛtsnāṃ himaśītena vāriṇā ,
tato'bhyavakiraṃstvanye lājaiḥ puṣpaiśca sarvataḥ.
6. siñcantu pṛthivīm kṛtsnām himaśītena vāriṇā tataḥ
abhyavakirantaḥ tu anye lājaiḥ puṣpaiḥ ca sarvataḥ
6. pṛthivīm kṛtsnām himaśītena vāriṇā siñcantu tataḥ
anye tu lājaiḥ puṣpaiḥ ca sarvataḥ abhyavakirantaḥ
6. Let them sprinkle the entire ground with ice-cold water. Then, let others scatter parched grains and flowers all around.
समुच्छ्रितपताकास्तु रथ्याः पुरवरोत्तमे ।
शोभयन्तु च वेश्मानि सूर्यस्योदयनं प्रति ॥७॥
7. samucchritapatākāstu rathyāḥ puravarottame ,
śobhayantu ca veśmāni sūryasyodayanaṃ prati.
7. samucchritapatākāḥ tu rathyāḥ puravarottame
śobhayantu ca veśmāni sūryasya udayanam prati
7. puravarottame rathyāḥ tu samucchritapatākāḥ
ca veśmāni sūryasya udayanam prati śobhayantu
7. And in that best of cities, let the streets be adorned with raised banners, and let the houses be decorated in anticipation of the sunrise.
स्रग्दाममुक्तपुष्पैश्च सुगन्धैः पञ्चवर्णकैः ।
राजमार्गमसंबाधं किरन्तु शतशो नराः ॥८॥
8. sragdāmamuktapuṣpaiśca sugandhaiḥ pañcavarṇakaiḥ ,
rājamārgamasaṃbādhaṃ kirantu śataśo narāḥ.
8. sragdāmamuktapuṣpaiḥ ca sugandhaiḥ pañcavarṇakaiḥ
rājamārgam asaṃbādham kirantu śataśaḥ narāḥ
8. narāḥ śataśaḥ sragdāmamuktapuṣpaiḥ ca sugandhaiḥ
pañcavarṇakaiḥ asaṃbādham rājamārgam kirantu
8. Let hundreds of people strew the unobstructed royal road with fragrant garlands and loose flowers of five colors.
मत्तैर्नागसहस्रैश्च शातकुम्भविभूषितः ।
अपरे हेमकक्ष्याभिः सगजाभिः करेणुभिः ।
निर्ययुस्त्वरया युक्ता रथैश्च सुमहारथाः ॥९॥
9. mattairnāgasahasraiśca śātakumbhavibhūṣitaḥ ,
apare hemakakṣyābhiḥ sagajābhiḥ kareṇubhiḥ ,
niryayustvarayā yuktā rathaiśca sumahārathāḥ.
9. mattaiḥ nāgasahasraiḥ ca
śātakuṃbhavibhūṣitaḥ apare hemakakṣyābhiḥ
sagajābhiḥ kareṇubhiḥ niryayuḥ tvarayā
yuktāḥ rathaiḥ ca sumahārathāḥ
9. śātakuṃbhavibhūṣitaḥ,
apare hemakakṣyābhiḥ sagajābhiḥ kareṇubhiḥ ca,
mattaiḥ nāgasahasraiḥ ca,
sumahārathāḥ rathaiḥ yuktāḥ tvarayā niryayuḥ
9. Thousands of intoxicated elephants were also present. A person adorned with pure gold, other female elephants with golden girths and accompanied by male elephants, and great chariot warriors with their chariots, quickly departed.
ततो यानान्युपारूढाः सर्वा दशरथस्त्रियः ।
कौसल्यां प्रमुखे कृत्वा सुमित्रां चापि निर्ययुः ॥१०॥
10. tato yānānyupārūḍhāḥ sarvā daśarathastriyaḥ ,
kausalyāṃ pramukhe kṛtvā sumitrāṃ cāpi niryayuḥ.
10. tataḥ yānāni upārūḍhāḥ sarvāḥ daśarathastriyaḥ
kausalyām pramukhe kṛtvā sumitrām ca api niryayuḥ
10. tataḥ daśarathastriyaḥ sarvāḥ kausalyām pramukhe
kṛtvā sumitrām ca api yānāni upārūḍhāḥ niryayuḥ
10. Then, all the wives of King Daśaratha, placing Kausalyā at the forefront and also Sumitrā, mounted their conveyances and departed.
अश्वानां खुरशब्देन रथनेमिस्वनेन च ।
शङ्खदुन्दुभिनादेन संचचालेव मेदिनी ॥११॥
11. aśvānāṃ khuraśabdena rathanemisvanena ca ,
śaṅkhadundubhinādena saṃcacāleva medinī.
11. aśvānām khuraśabdena rathanemisvanena ca
śaṅkhadundubhinādena saṃcacāla iva medinī
11. medinī aśvānām khuraśabdena rathanemisvanena
ca śaṅkhadundubhinādena iva saṃcacāla
11. The earth seemed to tremble with the sound of horses' hooves, the sound of chariot wheels, and the sound of conches and kettledrums.
कृत्स्नं च नगरं तत्तु नन्दिग्राममुपागमत् ।
द्विजातिमुख्यैर्धर्मात्मा श्रेणीमुख्यैः सनैगमैः ॥१२॥
12. kṛtsnaṃ ca nagaraṃ tattu nandigrāmamupāgamat ,
dvijātimukhyairdharmātmā śreṇīmukhyaiḥ sanaigamaiḥ.
12. kṛtsnaṃ ca nagaraṃ tat tu nandigrāmam upāgamat
dvijātimukhyaiḥ dharmātmā śreṇīmukhyaiḥ sa-naigamaiḥ
12. tat kṛtsnaṃ nagaraṃ ca tu nandigrāmam upāgamat
dharmātmā dvijātimukhyaiḥ śreṇīmukhyaiḥ sa-naigamaiḥ
12. And that entire city, indeed, approached Nandigrama. Bharata, whose intrinsic nature is natural law (dharma), was accompanied by the chiefs of the twice-born (dvija), the chiefs of the guilds, and merchants.
माल्यमोदक हस्तैश्च मन्त्रिभिर्भरतो वृतः ।
शङ्खभेरीनिनादैश्च बन्दिभिश्चाभिवन्दितः ॥१३॥
13. mālyamodaka hastaiśca mantribhirbharato vṛtaḥ ,
śaṅkhabherīninādaiśca bandibhiścābhivanditaḥ.
13. mālya-modaka-hastaiḥ ca mantribhiḥ bharataḥ vṛtaḥ
śaṅkha-bherī-ninādaiḥ ca bandibhiḥ ca abhivanditaḥ
13. bharataḥ mālya-modaka-hastaiḥ mantribhiḥ ca vṛtaḥ
śaṅkha-bherī-ninādaiḥ ca bandibhiḥ ca abhivanditaḥ
13. Bharata was surrounded by ministers holding garlands and sweets in their hands, and he was glorified by eulogists amidst the sounds of conchs and drums.
आर्यपादौ गृहीत्वा तु शिरसा धर्मकोविदः ।
पाण्डुरं छत्रमादाय शुक्लमाल्योपशोभितम् ॥१४॥
14. āryapādau gṛhītvā tu śirasā dharmakovidaḥ ,
pāṇḍuraṃ chatramādāya śuklamālyopaśobhitam.
14. ārya-pādau gṛhītvā tu śirasā dharma-kovidaḥ
pāṇḍuraṃ chatram ādāya śukla-mālya-upaśobhitam
14. dharma-kovidaḥ tu śirasā ārya-pādau gṛhītvā
śukla-mālya-upaśobhitam pāṇḍuraṃ chatram ādāya
14. And, the one deeply knowledgeable in natural law (dharma), having respectfully touched the venerable Rama's feet with his head, and having taken up the white umbrella adorned with white garlands...
शुक्ले च वालव्यजने राजार्हे हेमभूषिते ।
उपवासकृशो दीनश्चीरकृष्णाजिनाम्बरः ॥१५॥
15. śukle ca vālavyajane rājārhe hemabhūṣite ,
upavāsakṛśo dīnaścīrakṛṣṇājināmbaraḥ.
15. śukle ca vāla-vyajane rāja-arhe hema-bhūṣite
upavāsa-kṛśaḥ dīnaḥ cīra-kṛṣṇājina-ambaraḥ
15. ca śukle rāja-arhe hema-bhūṣite vāla-vyajane
upavāsa-kṛśaḥ dīnaḥ cīra-kṛṣṇājina-ambaraḥ
15. ...and two white yak-tail whisks, fit for a king and adorned with gold. He was emaciated by fasting, humble, and clad in bark-garments and a black antelope skin.
भ्रातुरागमनं श्रुत्वा तत् पूर्वं हर्षमागतः ।
प्रत्युद्ययौ तदा रामं महात्मा सचिवैः सह ॥१६॥
16. bhrāturāgamanaṃ śrutvā tat pūrvaṃ harṣamāgataḥ ,
pratyudyayau tadā rāmaṃ mahātmā sacivaiḥ saha.
16. bhrātuḥ āgamanam śrutvā tat pūrvam harṣam āgataḥ
pratyudyayau tadā rāmam mahātmā sacivaiḥ saha
16. bhrātuḥ āgamanam śrutvā tat pūrvam harṣam āgataḥ
mahātmā tadā sacivaiḥ saha rāmam pratyudyayau
16. Upon hearing of his brother's arrival, the great-souled Bharata, already filled with joy, then went forth with his ministers to meet Rama.
समीक्ष्य भरतो वाक्यमुवाच पवनात्मजम् ।
कच्चिन्न खलु कापेयी सेव्यते चलचित्तता ।
न हि पश्यामि काकुत्स्थं राममार्यं परंतपम् ॥१७॥
17. samīkṣya bharato vākyamuvāca pavanātmajam ,
kaccinna khalu kāpeyī sevyate calacittatā ,
na hi paśyāmi kākutsthaṃ rāmamāryaṃ paraṃtapam.
17. samīkṣya bharataḥ vākyam uvāca
pavanātmajam kaccit na khalu kāpeyī
sevyate calacittatā na hi paśyāmi
kākutstham rāmam āryam paraṃtapam
17. bharataḥ samīkṣya pavanātmajam
vākyam uvāca kaccit na khalu kāpeyī
calacittatā sevyate hi na paśyāmi
kākutstham āryam paraṃtapam rāmam
17. Bharata, upon seeing (Hanuman), said to the son of Pavana: "I hope that no monkey-like fickleness (calacittatā) is involved here? For I do not see the noble Rama, the descendant of Kakutstha and tormentor of enemies."
अथैवमुक्ते वचने हनूमानिदमब्रवीत् ।
अर्थं विज्ञापयन्नेव भरतं सत्यविक्रमम् ॥१८॥
18. athaivamukte vacane hanūmānidamabravīt ,
arthaṃ vijñāpayanneva bharataṃ satyavikramam.
18. atha evam ukte vacane hanūmān idam abravīt
artham vijñāpayan eva bharatam satyavikramam
18. atha vacane evam ukte hanūmān idam abravīt
artham satyavikramam bharatam vijñāpayan eva
18. Then, after these words had been spoken, Hanuman spoke thus, indeed making known the matter to Bharata, who possessed true valor.
सदा फलान् कुसुमितान् वृक्षान्प्राप्य मधुस्रवान् ।
भरद्वाजप्रसादेन मत्तभ्रमरनादितान् ॥१९॥
19. sadā phalān kusumitān vṛkṣānprāpya madhusravān ,
bharadvājaprasādena mattabhramaranāditān.
19. sadā phalān kusumitān vṛkṣān prāpya madhusravān
bharadvājaprasādena mattabhramaranāditān
19. bharadvājaprasādena sadā phalān kusumitān
madhusravān mattabhramaranāditān vṛkṣān prāpya
19. By the grace of Bharadvaja, (they encountered) trees that were always bearing fruit, always in blossom, dripping with honey, and resonant with the humming of intoxicated bees.
तस्य चैष वरो दत्तो वासवेन परंतप ।
ससैन्यस्य तदातिथ्यं कृतं सर्वगुणान्वितम् ॥२०॥
20. tasya caiṣa varo datto vāsavena paraṃtapa ,
sasainyasya tadātithyaṃ kṛtaṃ sarvaguṇānvitam.
20. tasya ca eṣaḥ varaḥ dattaḥ vāsavena paraṃtapa
sasainyasya tadā ātithyam kṛtam sarvaguṇānvitam
20. paraṃtapa tasya ca eṣaḥ varaḥ vāsavena dattaḥ
tadā sasainyasya sarvaguṇānvitam ātithyam kṛtam
20. O scorcher of foes, this boon was granted to him by Vāsava (Indra). At that time, complete hospitality was offered to him and his army.
निस्वनः श्रूयते भीमः प्रहृष्टानां वनौकसाम् ।
मन्ये वानरसेना सा नदीं तरति गोमतीम् ॥२१॥
21. nisvanaḥ śrūyate bhīmaḥ prahṛṣṭānāṃ vanaukasām ,
manye vānarasenā sā nadīṃ tarati gomatīm.
21. nisvanaḥ śrūyate bhīmaḥ prahṛṣṭānām vanaukasām
manye vānaraseṇā sā nadīm tarati gomatīm
21. bhīmaḥ nisvanaḥ prahṛṣṭānām vanaukasām śrūyate
manye sā vānaraseṇā gomatīm nadīm tarati
21. A terrible roar from the jubilant forest-dwellers is heard. I think that monkey army is crossing the Gomati river.
रजोवर्षं समुद्भूतं पश्य वालुकिनीं प्रति ।
मन्ये सालवनं रम्यं लोलयन्ति प्लवंगमाः ॥२२॥
22. rajovarṣaṃ samudbhūtaṃ paśya vālukinīṃ prati ,
manye sālavanaṃ ramyaṃ lolayanti plavaṃgamāḥ.
22. rajaḥvarṣam samudbhūtam paśya vālukinīm prati
manye sālavanam ramyam lolayanti plavaṅgamāḥ
22. paśya samudbhūtam rajaḥvarṣam vālukinīm prati
manye plavaṅgamāḥ ramyam sālavanam lolayanti
22. Look, a cloud of dust has risen in the direction of the Valukini river. I believe the monkeys are agitating the beautiful sal (śāla) forest.
तदेतद्दृश्यते दूराद्विमलं चन्द्रसंनिभम् ।
विमानं पुष्पकं दिव्यं मनसा ब्रह्मनिर्मितम् ॥२३॥
23. tadetaddṛśyate dūrādvimalaṃ candrasaṃnibham ,
vimānaṃ puṣpakaṃ divyaṃ manasā brahmanirmitam.
23. tat etat dṛśyate dūrāt vimalam candrasaṃnibham
vimānam puṣpakam divyam manasā brahmanirmitam
23. dūrāt tat etat divyam puṣpakam vimānam manasā
brahmanirmitam vimalam candrasaṃnibham dṛśyate
23. That divine Pushpaka (Puṣpaka) aerial chariot, created by Brahmā with his mind, is seen from afar, radiant and moon-like.
रावणं बान्धवैः सार्धं हत्वा लब्धं महात्मना ।
धनदस्य प्रसादेन दिव्यमेतन्मनोजवम् ॥२४॥
24. rāvaṇaṃ bāndhavaiḥ sārdhaṃ hatvā labdhaṃ mahātmanā ,
dhanadasya prasādena divyametanmanojavam.
24. rāvaṇam bāndhavaiḥ sārdham hatvā labdham mahātmanā
dhanadasya prasādena divyam etat manojavam
24. mahātmanā bāndhavaiḥ sārdham rāvaṇam hatvā
dhanadasya prasādena etat divyam manojavam labdham
24. This divine, mind-swift vehicle was obtained by the great-souled one (Rāma) through the grace of Kubera, after having killed Rāvaṇa along with his relatives.
एतस्मिन्भ्रातरौ वीरौ वैदेह्या सह राघवौ ।
सुग्रीवश्च महातेजा राक्षसेन्द्रो विभीषणः ॥२५॥
25. etasminbhrātarau vīrau vaidehyā saha rāghavau ,
sugrīvaśca mahātejā rākṣasendro vibhīṣaṇaḥ.
25. etasmin bhrātarau vīrau vaidehyā saha rāghavau
sugrīvaḥ ca mahātejāḥ rākṣasendraḥ vibhīṣaṇaḥ
25. etasmin vaidehyā saha vīrau rāghavau bhrātarau
sugrīvaḥ ca mahātejāḥ rākṣasendraḥ vibhīṣaṇaḥ
25. In this (divine vehicle) are the two heroic brothers, the Raghu princes (Rāma and Lakṣmaṇa), along with Vaidehī (Sītā), and also the greatly resplendent Sugrīva and Vibhīṣaṇa, the lord of rākṣasas.
ततो हर्षसमुद्भूतो निस्वनो दिवमस्पृशत् ।
स्त्रीबालयुववृद्धानां रामो ऽयमिति कीर्तितः ॥२६॥
26. tato harṣasamudbhūto nisvano divamaspṛśat ,
strībālayuvavṛddhānāṃ rāmo'yamiti kīrtitaḥ.
26. tataḥ harṣasamudbhūtaḥ nisvanaḥ divam aspṛśat
strībālayuvavṛddhānām rāmaḥ ayam iti kīrtitaḥ
26. tataḥ strībālayuvavṛddhānām rāmaḥ ayam iti
kīrtitaḥ harṣasamudbhūtaḥ nisvanaḥ divam aspṛśat
26. Then, a joyful roar, "This is Rāma!", rose up to touch the sky, proclaimed by women, children, youths, and elders alike.
रथकुञ्जरवाजिभ्यस्ते ऽवतीर्य महीं गताः ।
ददृशुस्तं विमानस्थं नराः सोममिवाम्बरे ॥२७॥
27. rathakuñjaravājibhyaste'vatīrya mahīṃ gatāḥ ,
dadṛśustaṃ vimānasthaṃ narāḥ somamivāmbare.
27. ratha-kuñjara-vājibhyaḥ te avatīrya mahīm gatāḥ
dadṛśuḥ tam vimānastham narāḥ somam iva ambare
27. te rathakuñjaravājibhyaḥ avatīrya mahīm gatāḥ.
narāḥ ambare somam iva tam vimānastham dadṛśuḥ.
27. Having descended from their chariots, elephants, and horses, they (the people) came to the ground. There, the people saw him (Rāma) seated in the aerial vehicle (vimāna), just as one would see the moon in the sky.
प्राञ्जलिर्भरतो भूत्वा प्रहृष्टो राघवोन्मुखः ।
स्वागतेन यथार्थेन ततो राममपूजयत् ॥२८॥
28. prāñjalirbharato bhūtvā prahṛṣṭo rāghavonmukhaḥ ,
svāgatena yathārthena tato rāmamapūjayat.
28. prāñjaliḥ bharataḥ bhūtvā prahṛṣṭaḥ rāghavonmukhaḥ
svāgatena yathārtena tataḥ rāmam apūjayat
28. Then Bharata, with joined palms, delighted and facing Rāghava (Rāma), honored Rāma with a heartfelt welcome.
मनसा ब्रह्मणा सृष्टे विमाने लक्ष्मणाग्रजः ।
रराज पृथुदीर्घाक्षो वज्रपाणिरिवापरः ॥२९॥
29. manasā brahmaṇā sṛṣṭe vimāne lakṣmaṇāgrajaḥ ,
rarāja pṛthudīrghākṣo vajrapāṇirivāparaḥ.
29. manasā brahmaṇā sṛṣṭe vimāne lakṣmaṇāgrajaḥ
rarāja pṛthudīrghākṣaḥ vajrapāṇiḥ iva aparaḥ
29. In the aerial chariot (vimāna), which was mentally created by Brahmā, Lakṣmaṇa's elder brother (Rāma), with his broad and long eyes, shone like another Indra (Vajrapāṇi).
ततो विमानाग्रगतं भरतो भ्रातरं तदा ।
ववन्दे प्रणतो रामं मेरुस्थमिव भास्करम् ॥३०॥
30. tato vimānāgragataṃ bharato bhrātaraṃ tadā ,
vavande praṇato rāmaṃ merusthamiva bhāskaram.
30. tataḥ vimānāgragatam bharataḥ bhrātaram tadā
vavande praṇataḥ rāmam merustham iva bhāskaram
30. Then Bharata, prostrating, bowed down to his brother Rāma, who was situated at the front of the aerial chariot, just as one would worship the sun (bhāskara) standing on Mount Meru.
आरोपितो विमानं तद्भरतः सत्यविक्रमः ।
राममासाद्य मुदितः पुनरेवाभ्यवादयत् ॥३१॥
31. āropito vimānaṃ tadbharataḥ satyavikramaḥ ,
rāmamāsādya muditaḥ punarevābhyavādayat.
31. āropitaḥ vimānam tat bharataḥ satyavikramaḥ
rāmam āsādya muditaḥ punaḥ eva abhyavādayat
31. Having been made to ascend that aerial chariot, Bharata, of true valor, then delightedly approached Rāma and saluted him once more.
तं समुत्थाप्य काकुत्स्थश्चिरस्याक्षिपथं गतम् ।
अङ्के भरतमारोप्य मुदितः परिषष्वजे ॥३२॥
32. taṃ samutthāpya kākutsthaścirasyākṣipathaṃ gatam ,
aṅke bharatamāropya muditaḥ pariṣaṣvaje.
32. tam samutthāpya kākutsthaḥ cirasya akṣipatham
gatam aṅke bharatam āropya muditaḥ pariṣaṣvaje
32. kākutsthaḥ tam cirasya akṣipatham gatam samutthāpya
aṅke bharatam āropya muditaḥ pariṣaṣvaje
32. Rama, having lifted up Bharata, who had come into his sight after a long time, then placed him on his lap and, filled with delight, embraced him.
ततो लक्ष्मणमासाद्य वैदेहीं च परंतपः ।
अभ्यवादयत प्रीतो भरतो नाम चाब्रवीत् ॥३३॥
33. tato lakṣmaṇamāsādya vaidehīṃ ca paraṃtapaḥ ,
abhyavādayata prīto bharato nāma cābravīt.
33. tataḥ lakṣmaṇam āsādya vaidehīm ca parantapaḥ
abhyavādayata prītaḥ bharataḥ nāma ca abravīt
33. tataḥ parantapaḥ bharataḥ lakṣmaṇam ca vaidehīm
āsādya prītaḥ abhyavādayata ca nāma abravīt
33. Bharata, the tormentor of foes, then approached Lakshmana and Vaidehi (Sita). Delighted, he greeted them and introduced himself by uttering his name.
सुग्रीवं कैकयी पुत्रो जाम्बवन्तं तथाङ्गदम् ।
मैन्दं च द्विविदं नीलमृषभं चैव सस्वजे ॥३४॥
34. sugrīvaṃ kaikayī putro jāmbavantaṃ tathāṅgadam ,
maindaṃ ca dvividaṃ nīlamṛṣabhaṃ caiva sasvaje.
34. sugrīvam kaikeyī putraḥ jāmbavantam tathā aṅgadam
maindam ca dvividam nīlam ṛṣabham ca eva sasvaje
34. kaikeyī putraḥ sugrīvam jāmbavantam tathā aṅgadam
ca maindam dvividam nīlam ṛṣabham ca eva sasvaje
34. The son of Kaikeyi (Bharata) then embraced Sugriva, Jambavan, and Angada, as well as Mainda, Dvivida, Nila, and Rishabha.
ते कृत्वा मानुषं रूपं वानराः कामरूपिणः ।
कुशलं पर्यपृच्छन्त प्रहृष्टा भरतं तदा ॥३५॥
35. te kṛtvā mānuṣaṃ rūpaṃ vānarāḥ kāmarūpiṇaḥ ,
kuśalaṃ paryapṛcchanta prahṛṣṭā bharataṃ tadā.
35. te kṛtvā mānuṣam rūpam vānarāḥ kāmarūpiṇaḥ
kuśalam paryapṛcchanta prahṛṣṭāḥ bharatam tadā
35. tadā te kāmarūpiṇaḥ vānarāḥ mānuṣam rūpam
kṛtvā prahṛṣṭāḥ bharatam kuśalam paryapṛcchanta
35. The Vanaras, who could assume any form at will, transformed into human form. Then, greatly delighted, they inquired about Bharata's well-being.
विभीषणं च भरतः सान्त्वयन् वाक्यमब्रवीत् ।
दिष्ट्या त्वया सहायेन कृतं कर्म सुदुष्करम् ॥३६॥
36. vibhīṣaṇaṃ ca bharataḥ sāntvayan vākyamabravīt ,
diṣṭyā tvayā sahāyena kṛtaṃ karma suduṣkaram.
36. vibhīṣaṇam ca bharataḥ sāntvayan vākyam abravīt
diṣṭyā tvayā sahāyena kṛtam karma sudurṣkaram
36. bharataḥ sāntvayan vibhīṣaṇam ca vākyam abravīt
diṣṭyā tvayā sahāyena sudurṣkaram karma kṛtam
36. Bharata, consoling Vibhishana, spoke these words: "Fortunately, with you as an ally, a very difficult task has been accomplished."
शत्रुघ्नश्च तदा राममभिवाद्य सलक्ष्मणम् ।
सीतायाश्चरणौ पश्चाद्ववन्दे विनयान्वितः ॥३७॥
37. śatrughnaśca tadā rāmamabhivādya salakṣmaṇam ,
sītāyāścaraṇau paścādvavande vinayānvitaḥ.
37. śatrughnaḥ ca tadā rāmam abhivādya sa-lakṣmaṇam
sītāyāḥ caraṇau paścāt vavande vinaya-anvitaḥ
37. tadā śatrughnaḥ ca sa-lakṣmaṇam rāmam abhivādya
paścāt vinaya-anvitaḥ sītāyāḥ caraṇau vavande
37. And then, Shatrughna, after greeting Rama, who was with Lakshmana, afterwards bowed respectfully to Sita's feet, filled with humility.
रामो मातरमासाद्य विषण्णं शोककर्शिताम् ।
जग्राह प्रणतः पादौ मनो मातुः प्रसादयन् ॥३८॥
38. rāmo mātaramāsādya viṣaṇṇaṃ śokakarśitām ,
jagrāha praṇataḥ pādau mano mātuḥ prasādayan.
38. rāmaḥ mātaram āsādya viṣaṇṇām śoka-karśitām
jagrāha praṇataḥ pādau manaḥ mātuḥ prasādayan
38. rāmaḥ viṣaṇṇām śoka-karśitām mātaram āsādya
praṇataḥ pādau jagrāha mātuḥ manaḥ prasādayan
38. Rama, having reached his mother, who was distressed and emaciated by grief, bowed down and clasped her feet, pleasing his mother's heart.
अभिवाद्य सुमित्रां च कैकेयीं च यशस्विनीम् ।
स मातॄश्च तदा सर्वाः पुरोहितमुपागमत् ॥३९॥
39. abhivādya sumitrāṃ ca kaikeyīṃ ca yaśasvinīm ,
sa mātṝśca tadā sarvāḥ purohitamupāgamat.
39. abhivādya sumitrām ca kaikeyīm ca yaśasvinīm
sa mātṝḥ ca tadā sarvāḥ purohitam upāgamat
39. abhivādya sumitrām ca yaśasvinīm kaikeyīm ca
tadā sa sarvāḥ mātṝḥ ca purohitam upāgamat
39. After greeting Sumitra and the glorious Kaikeyi, he then approached all the mothers and the family priest.
स्वागतं ते महाबाहो कौसल्यानन्दवर्धन ।
इति प्राञ्जलयः सर्वे नागरा राममब्रुवन् ॥४०॥
40. svāgataṃ te mahābāho kausalyānandavardhana ,
iti prāñjalayaḥ sarve nāgarā rāmamabruvan.
40. svāgatam te mahābāho kausalyānandavardhana
iti prāñjalayaḥ sarve nāgarāḥ rāmam abruvan
40. sarve prāñjalayaḥ nāgarāḥ,
mahābāho kausalyānandavardhana,
te svāgatam iti rāmam abruvan
40. "Welcome to you, O mighty-armed one, enhancer of Kauśalyā's joy!" Thus, all the citizens, with folded hands, addressed Rāma.
तन्यञ्जलिसहस्राणि प्रगृहीतानि नागरैः ।
आकोशानीव पद्मानि ददर्श भरताग्रजः ॥४१॥
41. tanyañjalisahasrāṇi pragṛhītāni nāgaraiḥ ,
ākośānīva padmāni dadarśa bharatāgrajaḥ.
41. tāni añjalisahasrāṇi pragṛhītāni nāgaraiḥ
ākośānī iva padmāni dadarśa bharatāgrajaḥ
41. bharatāgrajaḥ nāgaraiḥ pragṛhītāni tāni
añjalisahasrāṇi ākośānī iva padmāni dadarśa
41. The elder brother of Bharata saw those thousands of folded hands, raised by the citizens, resembling blossoming lotuses.
पादुके ते तु रामस्य गृहीत्वा भरतः स्वयम् ।
चरणाभ्यां नरेन्द्रस्य योजयामास धर्मवित् ॥४२॥
42. pāduke te tu rāmasya gṛhītvā bharataḥ svayam ,
caraṇābhyāṃ narendrasya yojayāmāsa dharmavit.
42. pāduke te tu rāmasya gṛhītvā bharataḥ svayam
caraṇābhyām narendrasya yojayām āsa dharmavit
42. tu dharmavit bharataḥ svayam rāmasya te pāduke
gṛhītvā narendrasya caraṇābhyām yojayām āsa
42. Bharata himself, who understood (dharma), took Rāma's sandals and placed them on the king's feet.
अब्रवीच्च तदा रामं भरतः स कृताञ्जलिः ।
एतत्ते रक्षितं राजन् राज्यं निर्यातितं मया ॥४३॥
43. abravīcca tadā rāmaṃ bharataḥ sa kṛtāñjaliḥ ,
etatte rakṣitaṃ rājan rājyaṃ niryātitaṃ mayā.
43. abravīt ca tadā rāmam bharataḥ saḥ kṛtāñjaliḥ
etat te rakṣitam rājan rājyam niryātitam mayā
43. ca tadā saḥ kṛtāñjaliḥ bharataḥ rāmam abravīt: "rājan,
etat te rājyam mayā rakṣitam niryātitam"
43. And then Bharata, with folded hands, addressed Rāma, saying: "O king, this kingdom of yours has been preserved and now returned by me."
अद्य जन्म कृतार्थं मे संवृत्तश्च मनोरथः ।
यस्त्वां पश्यामि राजानमयोध्यां पुनरागतम् ॥४४॥
44. adya janma kṛtārthaṃ me saṃvṛttaśca manorathaḥ ,
yastvāṃ paśyāmi rājānamayodhyāṃ punarāgatam.
44. adya janma kṛtārtham me saṃvṛttaḥ ca manorathaḥ
yat tvām paśyāmi rājānam ayodhyām punaḥ āgatam
44. adya me janma kṛtārtham saṃvṛttaḥ ca manorathaḥ
yat tvām rājānam ayodhyām punaḥ āgatam paśyāmi
44. Today my birth has become meaningful, and my wish is fulfilled, because I see you, the king, returned to Ayodhya.
अवेक्षतां भवान् कोशं कोष्ठागारं पुरं बलम् ।
भवतस्तेजसा सर्वं कृतं दशगुणं मया ॥४५॥
45. avekṣatāṃ bhavān kośaṃ koṣṭhāgāraṃ puraṃ balam ,
bhavatastejasā sarvaṃ kṛtaṃ daśaguṇaṃ mayā.
45. avekṣatām bhavān kośam koṣṭhāgāram puram balam
bhavataḥ tejasā sarvam kṛtam daśaguṇam mayā
45. bhavān kośam koṣṭhāgāram puram balam avekṣatām.
bhavataḥ tejasā sarvam mayā daśaguṇam kṛtam
45. Please inspect the treasury, the granaries, the city, and the army. All of these have been increased tenfold by me, thanks to your radiance.
तथा ब्रुवाणं भरतं दृष्ट्वा तं भ्रातृवत्सलम् ।
मुमुचुर्वानरा बाष्पं राक्षसश्च विभीषणः ॥४६॥
46. tathā bruvāṇaṃ bharataṃ dṛṣṭvā taṃ bhrātṛvatsalam ,
mumucurvānarā bāṣpaṃ rākṣasaśca vibhīṣaṇaḥ.
46. tathā bruvāṇam bharatam dṛṣṭvā tam bhrātṛvatsalam
mumucuḥ vānarāḥ bāṣpam rākṣasaḥ ca vibhīṣaṇaḥ
46. tathā bruvāṇam tam bhrātṛvatsalam bharatam dṛṣṭvā
vānarāḥ rākṣasaḥ ca vibhīṣaṇaḥ bāṣpam mumucuḥ
46. Upon seeing Bharata, who was speaking in this manner and was so affectionate towards his brother, the monkeys and the rākṣasa Vibhishana shed tears.
ततः प्रहर्षाद्भरतमङ्कमारोप्य राघवः ।
ययौ तेन विमानेन ससैन्यो भरताश्रमम् ॥४७॥
47. tataḥ praharṣādbharatamaṅkamāropya rāghavaḥ ,
yayau tena vimānena sasainyo bharatāśramam.
47. tataḥ praharṣāt bharatam aṅkam āropya rāghavaḥ
yayau tena vimānena sasainyaḥ bharatāśramam
47. tataḥ rāghavaḥ praharṣāt bharatam aṅkam āropya
sasainyaḥ tena vimānena bharatāśramam yayau
47. Then, filled with great joy, Rāghava, having seated Bharata on his lap, went with his army to Bharata's hermitage (āśrama) by that aerial chariot.
भरताश्रममासाद्य ससैन्यो राघवस्तदा ।
अवतीर्य विमानाग्रादवतस्थे महीतले ॥४८॥
48. bharatāśramamāsādya sasainyo rāghavastadā ,
avatīrya vimānāgrādavatasthe mahītale.
48. bharatāśramam āsādya sasainyaḥ rāghavaḥ
tadā avatīrya vimānāgrāt avatasthe mahītale
48. rāghavaḥ sasainyaḥ tadā bharatāśramam āsādya
vimānāgrāt avatīrya mahītale avatasthe
48. Having reached Bharata's hermitage, Rāghava, accompanied by his army, then descended from the top of the aerial chariot and settled on the surface of the earth.
अब्रवीच्च तदा रामस्तद्विमानमनुत्तमम् ।
वह वैश्रवणं देवमनुजानामि गम्यताम् ॥४९॥
49. abravīcca tadā rāmastadvimānamanuttamam ,
vaha vaiśravaṇaṃ devamanujānāmi gamyatām.
49. abravīt ca tadā rāmaḥ tat vimānam anuttamam
vaha vaiśravaṇam devam anujānāmi gamyatām
49. tadā rāmaḥ ca tat anuttamam vimānam abravīt
vaha vaiśravaṇam devam anujānāmi gamyatām
49. And then Rāma said to that excellent aerial chariot: 'Carry the god Vaiśravaṇa! I permit you; depart!'
ततो रामाभ्यनुज्ञातं तद्विमानमनुत्तमम् ।
उत्तरां दिशमुद्दिश्य जगाम धनदालयम् ॥५०॥
50. tato rāmābhyanujñātaṃ tadvimānamanuttamam ,
uttarāṃ diśamuddiśya jagāma dhanadālayam.
50. tataḥ rāmābhyanujñātam tat vimānam anuttamam
uttarām diśam uddiśya jagāma dhanadālayam
50. tataḥ rāmābhyanujñātam tat anuttamam vimānam
uttarām diśam uddiśya dhanadālayam jagāma
50. Then, that excellent aerial chariot, permitted by Rāma, headed towards the northern direction and went to the abode of the wealth-giver (dhanada).
पुरोहितस्यात्मसमस्य राघवो बृहस्पतेः शक्र इवामराधिपः ।
निपीड्य पादौ पृथगासने शुभे सहैव तेनोपविवेश वीर्यवान् ॥५१॥
51. purohitasyātmasamasya rāghavo bṛhaspateḥ śakra ivāmarādhipaḥ ,
nipīḍya pādau pṛthagāsane śubhe sahaiva tenopaviveśa vīryavān.
51. purohitasya ātmasamasya rāghavaḥ
bṛhaspateḥ śakraḥ iva amarādhipaḥ
nipīḍya pādau pṛthak āsane śubhe
saha eva tena upaviveśa vīryavān
51. vīryavān rāghavaḥ bṛhaspateḥ śakraḥ
amarādhipaḥ iva ātmasamasya
purohitasya pādau nipīḍya tena saha
eva śubhe pṛthak āsane upaviveśa
51. The mighty Rāghava, just like Śakra (Indra), the lord of immortals, (sits) with Bṛhaspati, respectfully touched the feet of his priest, who was equal to himself, and sat down on a beautiful, separate seat alongside him.