वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-2, chapter-70
तमेवं शोकसंतप्तं भरतं केकयीसुतम् ।
उवाच वदतां श्रेष्ठो वसिष्ठः श्रेष्ठवागृषिः ॥१॥
उवाच वदतां श्रेष्ठो वसिष्ठः श्रेष्ठवागृषिः ॥१॥
1. tamevaṃ śokasaṃtaptaṃ bharataṃ kekayīsutam ,
uvāca vadatāṃ śreṣṭho vasiṣṭhaḥ śreṣṭhavāgṛṣiḥ.
uvāca vadatāṃ śreṣṭho vasiṣṭhaḥ śreṣṭhavāgṛṣiḥ.
1.
tam evam śokasaṃtaptam bharatam kekayīsutam
uvāca vadatām śreṣṭhaḥ vasiṣṭhaḥ śreṣṭhavāgṛṣiḥ
uvāca vadatām śreṣṭhaḥ vasiṣṭhaḥ śreṣṭhavāgṛṣiḥ
1.
vasiṣṭhaḥ śreṣṭhavāgṛṣiḥ śreṣṭhaḥ vadatām uvāca
tam bharatam kekayīsutam evam śokasaṃtaptam
tam bharatam kekayīsutam evam śokasaṃtaptam
1.
Vasiṣṭha, the foremost among eloquent sages and the best of speakers, addressed Bharata, the son of Kaikeyī, who was thus consumed by sorrow.
अलं शोकेन भद्रं ते राजपुत्र महायशः ।
प्राप्तकालं नरपतेः कुरु संयानमुत्तरम् ॥२॥
प्राप्तकालं नरपतेः कुरु संयानमुत्तरम् ॥२॥
2. alaṃ śokena bhadraṃ te rājaputra mahāyaśaḥ ,
prāptakālaṃ narapateḥ kuru saṃyānamuttaram.
prāptakālaṃ narapateḥ kuru saṃyānamuttaram.
2.
alam śokena bhadram te rājaputra mahāyaśaḥ
prāptakālam narapateḥ kuru saṃyānam uttaram
prāptakālam narapateḥ kuru saṃyānam uttaram
2.
rājaputra mahāyaśaḥ te bhadram alam śokena
kuru narapateḥ prāptakālam uttaram saṃyānam
kuru narapateḥ prāptakālam uttaram saṃyānam
2.
Enough of this sorrow! May all be well with you, O greatly renowned prince. Now, perform the appropriate final rites for the king.
वसिष्ठस्य वचः श्रुत्वा भरतो धारणां गतः ।
प्रेतकार्याणि सर्वाणि कारयामास धर्मवित् ॥३॥
प्रेतकार्याणि सर्वाणि कारयामास धर्मवित् ॥३॥
3. vasiṣṭhasya vacaḥ śrutvā bharato dhāraṇāṃ gataḥ ,
pretakāryāṇi sarvāṇi kārayāmāsa dharmavit.
pretakāryāṇi sarvāṇi kārayāmāsa dharmavit.
3.
vasiṣṭhasya vacaḥ śrutvā bharataḥ dhāraṇām
gataḥ pretakāryāṇi sarvāṇi kārayāmāsa dharmavit
gataḥ pretakāryāṇi sarvāṇi kārayāmāsa dharmavit
3.
vasiṣṭhasya vacaḥ śrutvā dharmavit bharataḥ
dhāraṇām gataḥ sarvāṇi pretakāryāṇi kārayāmāsa
dhāraṇām gataḥ sarvāṇi pretakāryāṇi kārayāmāsa
3.
Having heard Vasiṣṭha's words, the one knowledgeable in the intrinsic nature (dharma) of things, Bharata, regained his composure. He then had all the funeral rites performed.
उद्धृतं तैलसंक्लेदात् स तु भूमौ निवेशितम् ।
आपीतवर्णवदनं प्रसुप्तमिव भूमिपम् ॥४॥
आपीतवर्णवदनं प्रसुप्तमिव भूमिपम् ॥४॥
4. uddhṛtaṃ tailasaṃkledāt sa tu bhūmau niveśitam ,
āpītavarṇavadanaṃ prasuptamiva bhūmipam.
āpītavarṇavadanaṃ prasuptamiva bhūmipam.
4.
uddhṛtam tailasaṃkledāt sa tu bhūmau niveśitam
āpītavarṇavadanam prasuptam iva bhūmipam
āpītavarṇavadanam prasuptam iva bhūmipam
4.
saḥ tu bhūmipam tailasaṃkledāt uddhṛtam bhūmau
niveśitam āpītavarṇavadanam iva prasuptam
niveśitam āpītavarṇavadanam iva prasuptam
4.
He (the king's body) was lifted from the oil-soaked state and placed on the ground. The king, with a pale face, appeared as if deeply asleep.
निवेश्य शयने चाग्र्ये नानारत्नपरिष्कृते ।
ततो दशरथं पुत्रो विललाप सुदुःखितः ॥५॥
ततो दशरथं पुत्रो विललाप सुदुःखितः ॥५॥
5. niveśya śayane cāgrye nānāratnapariṣkṛte ,
tato daśarathaṃ putro vilalāpa suduḥkhitaḥ.
tato daśarathaṃ putro vilalāpa suduḥkhitaḥ.
5.
niveśya śayane ca agrye nānāratnapariskṛte
tataḥ daśaratham putraḥ vilalāpa suduḥkhitaḥ
tataḥ daśaratham putraḥ vilalāpa suduḥkhitaḥ
5.
tataḥ suduḥkhitaḥ putraḥ agrye ca nānāratnapariskṛte
śayane niveśya daśaratham vilalāpa
śayane niveśya daśaratham vilalāpa
5.
Having placed (the body) on the excellent couch, adorned with various gems, then the son, deeply sorrowful, lamented Dasharatha.
किं ते व्यवसितं राजन्प्रोषिते मय्यनागते ।
विवास्य रामं धर्मज्ञं लक्ष्मणं च महाबलम् ॥६॥
विवास्य रामं धर्मज्ञं लक्ष्मणं च महाबलम् ॥६॥
6. kiṃ te vyavasitaṃ rājanproṣite mayyanāgate ,
vivāsya rāmaṃ dharmajñaṃ lakṣmaṇaṃ ca mahābalam.
vivāsya rāmaṃ dharmajñaṃ lakṣmaṇaṃ ca mahābalam.
6.
kim te vyavasitam rājan proṣite mayi anāgate
vivāsya rāmam dharmajñam lakṣmaṇam ca mahābalam
vivāsya rāmam dharmajñam lakṣmaṇam ca mahābalam
6.
rājan kim te vyavasitam mayi proṣite anāgate
dharmajñam rāmam ca mahābalam lakṣmaṇam vivāsya
dharmajñam rāmam ca mahābalam lakṣmaṇam vivāsya
6.
O King, what was your decision (vyavasita) while I was away and had not yet returned, having exiled Rama, who understands (dharma), and Lakshmana, the immensely strong?
क्व यास्यसि महाराज हित्वेमं दुःखितं जनम् ।
हीनं पुरुषसिंहेन रामेणाक्लिष्टकर्मणा ॥७॥
हीनं पुरुषसिंहेन रामेणाक्लिष्टकर्मणा ॥७॥
7. kva yāsyasi mahārāja hitvemaṃ duḥkhitaṃ janam ,
hīnaṃ puruṣasiṃhena rāmeṇākliṣṭakarmaṇā.
hīnaṃ puruṣasiṃhena rāmeṇākliṣṭakarmaṇā.
7.
kva yāsyasi mahārāja hitvā imam duḥkhitam
janam hīnam puruṣasiṃhena rāmeṇa akliṣṭakarmaṇā
janam hīnam puruṣasiṃhena rāmeṇa akliṣṭakarmaṇā
7.
mahārāja imam duḥkhitam janam hīnam puruṣasiṃhena
rāmeṇa akliṣṭakarmaṇā hitvā kva yāsyasi
rāmeṇa akliṣṭakarmaṇā hitvā kva yāsyasi
7.
Where will you go, O great king, having abandoned these distressed people, who are bereft of Rama, the lion among men, whose actions (karma) are effortless?
योगक्षेमं तु ते राजन् को ऽस्मिन् कल्पयिता पुरे ।
त्वयि प्रयाते स्वस्तात रामे च वनमाश्रिते ॥८॥
त्वयि प्रयाते स्वस्तात रामे च वनमाश्रिते ॥८॥
8. yogakṣemaṃ tu te rājan ko'smin kalpayitā pure ,
tvayi prayāte svastāta rāme ca vanamāśrite.
tvayi prayāte svastāta rāme ca vanamāśrite.
8.
yoga-kṣemam tu te rājan kaḥ asmin kalpayitā pure
tvayi prayāte sva-stāta rāme ca vanam āśrite
tvayi prayāte sva-stāta rāme ca vanam āśrite
8.
rājan sva-stāta tu tvayi prayāte ca rāme vanam āśrite,
kaḥ asmin pure te yoga-kṣemam kalpayitā?
kaḥ asmin pure te yoga-kṣemam kalpayitā?
8.
O King, who in this city will look after the welfare (yoga-kṣema) now that you, my father, have departed, and Rama has gone to the forest?
विधवा पृथिवी राजंस्त्वया हीना न राजते ।
हीनचन्द्रेव रजनी नगरी प्रतिभाति माम् ॥९॥
हीनचन्द्रेव रजनी नगरी प्रतिभाति माम् ॥९॥
9. vidhavā pṛthivī rājaṃstvayā hīnā na rājate ,
hīnacandreva rajanī nagarī pratibhāti mām.
hīnacandreva rajanī nagarī pratibhāti mām.
9.
vidhavā pṛthivī rājan tvayā hīnā na rājate
hīna-candrā iva rajanī nagarī pratibhāti mām
hīna-candrā iva rajanī nagarī pratibhāti mām
9.
rājan,
tvayā hīnā vidhavā pṛthivī na rājate.
nagarī mām hīna-candrā rajanī iva pratibhāti.
tvayā hīnā vidhavā pṛthivī na rājate.
nagarī mām hīna-candrā rajanī iva pratibhāti.
9.
O King, the earth (pṛthivī), widowed and bereft of you, does not shine. The city appears to me like a moonless night.
एवं विलपमानं तं भरतं दीनमानसं ।
अब्रवीद्वचनं भूयो वसिष्ठस्तु महानृषिः ॥१०॥
अब्रवीद्वचनं भूयो वसिष्ठस्तु महानृषिः ॥१०॥
10. evaṃ vilapamānaṃ taṃ bharataṃ dīnamānasaṃ ,
abravīdvacanaṃ bhūyo vasiṣṭhastu mahānṛṣiḥ.
abravīdvacanaṃ bhūyo vasiṣṭhastu mahānṛṣiḥ.
10.
evam vilapamānam tam bharatam dīna-mānasam
abravīt vacanam bhūyaḥ vasiṣṭhaḥ tu mahān ṛṣiḥ
abravīt vacanam bhūyaḥ vasiṣṭhaḥ tu mahān ṛṣiḥ
10.
evam vilapamānam dīna-mānasam tam bharatam tu mahān ṛṣiḥ vasiṣṭhaḥ bhūyaḥ vacanam abravīt.
10.
Thus, the great sage (ṛṣi) Vasishtha spoke again to that Bharata, who was lamenting with a sorrowful heart.
प्रेतकार्याणि यान्यस्य कर्तव्यानि विशाम्पतेः ।
तान्यव्यग्रं महाबाहो क्रियतामविचारितम् ॥११॥
तान्यव्यग्रं महाबाहो क्रियतामविचारितम् ॥११॥
11. pretakāryāṇi yānyasya kartavyāni viśāmpateḥ ,
tānyavyagraṃ mahābāho kriyatāmavicāritam.
tānyavyagraṃ mahābāho kriyatāmavicāritam.
11.
preta-kāryāṇi yāni asya kartavyāni viśām-pateḥ
tāni avyagram mahābāho kriyatām avicāritam
tāni avyagram mahābāho kriyatām avicāritam
11.
mahābāho,
yāni asya viśām-pateḥ preta-kāryāṇi kartavyāni,
tāni avyagram avicāritam kriyatām.
yāni asya viśām-pateḥ preta-kāryāṇi kartavyāni,
tāni avyagram avicāritam kriyatām.
11.
O mighty-armed one, let those funeral rites (preta-kāryāṇi) which are to be performed for this lord of the people (viśāmpati) be carried out without distraction and without hesitation.
तथेति भरतो वाक्यं वसिष्ठस्याभिपूज्य तत् ।
ऋत्विक्पुरोहिताचार्यांस्त्वरयामास सर्वशः ॥१२॥
ऋत्विक्पुरोहिताचार्यांस्त्वरयामास सर्वशः ॥१२॥
12. tatheti bharato vākyaṃ vasiṣṭhasyābhipūjya tat ,
ṛtvikpurohitācāryāṃstvarayāmāsa sarvaśaḥ.
ṛtvikpurohitācāryāṃstvarayāmāsa sarvaśaḥ.
12.
tathā iti bharataḥ vākyam vasiṣṭhasya abhipūjya
tat ṛtvikpurohitācāryān tvarayām āsa sarvaśaḥ
tat ṛtvikpurohitācāryān tvarayām āsa sarvaśaḥ
12.
bharataḥ vasiṣṭhasya tat vākyam tathā iti
abhipūjya ṛtvikpurohitācāryān sarvaśaḥ tvarayām āsa
abhipūjya ṛtvikpurohitācāryān sarvaśaḥ tvarayām āsa
12.
Bharata, revering Vasiṣṭha's words and agreeing, "So be it," then hastened all the officiating priests (ṛtvik), household priests (purohita), and spiritual teachers (ācārya) in every way.
ये त्वग्रतो नरेन्द्रस्य अग्न्यगाराद्बहिष्कृताः ।
ऋत्विग्भिर्याजकैश्चैव ते ह्रियन्ते यथाविधि ॥१३॥
ऋत्विग्भिर्याजकैश्चैव ते ह्रियन्ते यथाविधि ॥१३॥
13. ye tvagrato narendrasya agnyagārādbahiṣkṛtāḥ ,
ṛtvigbhiryājakaiścaiva te hriyante yathāvidhi.
ṛtvigbhiryājakaiścaiva te hriyante yathāvidhi.
13.
ye tu agrataḥ narendrasya agnyagārāt bahiṣkṛtāḥ
ṛtvigbhiḥ yājakaiḥ ca eva te hriyante yathāvidhi
ṛtvigbhiḥ yājakaiḥ ca eva te hriyante yathāvidhi
13.
agrataḥ narendrasya agnyagārāt bahiṣkṛtāḥ ye tu
ṛtvigbhiḥ yājakaiḥ ca eva te yathāvidhi hriyante
ṛtvigbhiḥ yājakaiḥ ca eva te yathāvidhi hriyante
13.
And those (sacred fires, implied) which had been brought out from the fire-house and placed before the king, they are now being carried by the officiating priests (ṛtvik) and other sacrificers (yājaka) in accordance with the prescribed rites.
शिबिलायामथारोप्य राजानं गतचेतनम् ।
बाष्पकण्ठा विमनसस्तमूहुः परिचारकाः ॥१४॥
बाष्पकण्ठा विमनसस्तमूहुः परिचारकाः ॥१४॥
14. śibilāyāmathāropya rājānaṃ gatacetanam ,
bāṣpakaṇṭhā vimanasastamūhuḥ paricārakāḥ.
bāṣpakaṇṭhā vimanasastamūhuḥ paricārakāḥ.
14.
śibikāyām atha āropya rājānam gatacetanam
bāṣpakaṇṭhāḥ vimanasaḥ tam ūhuḥ paricārakāḥ
bāṣpakaṇṭhāḥ vimanasaḥ tam ūhuḥ paricārakāḥ
14.
atha paricārakāḥ bāṣpakaṇṭhāḥ vimanasaḥ
gatacetanam rājānam śibikāyām āropya tam ūhuḥ
gatacetanam rājānam śibikāyām āropya tam ūhuḥ
14.
Then, having placed the unconscious king (gatacetana) in a palanquin (śibikā), the attendants (paricāraka), with throats choked by tears and their minds distressed, carried him.
हिरण्यं च सुवर्णं च वासांसि विविधानि च ।
प्रकिरन्तो जना मार्गं नृपतेरग्रतो ययुः ॥१५॥
प्रकिरन्तो जना मार्गं नृपतेरग्रतो ययुः ॥१५॥
15. hiraṇyaṃ ca suvarṇaṃ ca vāsāṃsi vividhāni ca ,
prakiranto janā mārgaṃ nṛpateragrato yayuḥ.
prakiranto janā mārgaṃ nṛpateragrato yayuḥ.
15.
hiraṇyam ca suvarṇam ca vāsāṃsi vividhāni ca
prakirantaḥ janāḥ mārgam nṛpateḥ agrataḥ yayuḥ
prakirantaḥ janāḥ mārgam nṛpateḥ agrataḥ yayuḥ
15.
janāḥ hiraṇyam ca suvarṇam ca vividhāni vāsāṃsi
ca prakirantaḥ nṛpateḥ agrataḥ mārgam yayuḥ
ca prakirantaḥ nṛpateḥ agrataḥ mārgam yayuḥ
15.
And scattering gold (hiraṇya), coins (suvarṇa), and various garments, the people proceeded along the path, going ahead of the king.
चन्दनागुरुनिर्यासान् सरलं पद्मकं तथा ।
देवदारूणि चाहृत्य चितां चक्रुस्तथापरे ॥१६॥
देवदारूणि चाहृत्य चितां चक्रुस्तथापरे ॥१६॥
16. candanāguruniryāsān saralaṃ padmakaṃ tathā ,
devadārūṇi cāhṛtya citāṃ cakrustathāpare.
devadārūṇi cāhṛtya citāṃ cakrustathāpare.
16.
candanāguruniryāsān saralam padmakam tathā
devadārūṇi ca āhṛtya citām cakruḥ tathā apare
devadārūṇi ca āhṛtya citām cakruḥ tathā apare
16.
apare candanāguruniryāsān saralam padmakam
tathā devadārūṇi āhṛtya tathā citām cakruḥ
tathā devadārūṇi āhṛtya tathā citām cakruḥ
16.
Others then, having gathered resins of sandalwood and agarwood, pine wood, padmaka wood, and deodar wood, constructed the funeral pyre.
गन्धानुच्चावचांश्चान्यांस्तत्र दत्त्वाथ भूमिपम् ।
ततः संवेशयामासुश्चितामध्ये तमृत्विजः ॥१७॥
ततः संवेशयामासुश्चितामध्ये तमृत्विजः ॥१७॥
17. gandhānuccāvacāṃścānyāṃstatra dattvātha bhūmipam ,
tataḥ saṃveśayāmāsuścitāmadhye tamṛtvijaḥ.
tataḥ saṃveśayāmāsuścitāmadhye tamṛtvijaḥ.
17.
gandhān uccāvacān ca anyān tatra dattvā atha
bhūmipam tataḥ saṃveśayāmāsuḥ citāmadhye tam ṛtvijaḥ
bhūmipam tataḥ saṃveśayāmāsuḥ citāmadhye tam ṛtvijaḥ
17.
atha ṛtvijaḥ tatra uccāvacān ca anyān gandhān
dattvā tataḥ tam bhūmipam citāmadhye saṃveśayāmāsuḥ
dattvā tataḥ tam bhūmipam citāmadhye saṃveśayāmāsuḥ
17.
Then, having placed various other fragrances on it, the priests thereupon laid the king in the middle of that pyre.
तथा हुताशनं हुत्वा जेपुस्तस्य तदर्त्विजः ।
जगुश्च ते यथाशास्त्रं तत्र सामानि सामगाः ॥१८॥
जगुश्च ते यथाशास्त्रं तत्र सामानि सामगाः ॥१८॥
18. tathā hutāśanaṃ hutvā jepustasya tadartvijaḥ ,
jaguśca te yathāśāstraṃ tatra sāmāni sāmagāḥ.
jaguśca te yathāśāstraṃ tatra sāmāni sāmagāḥ.
18.
tathā hutāśanam hutvā jepuḥ tasya tat ṛtvijaḥ
jaguḥ ca te yathāśāstram tatra sāmāni sāmagāḥ
jaguḥ ca te yathāśāstram tatra sāmāni sāmagāḥ
18.
tathā ṛtvijaḥ hutāśanam hutvā tasya jepuḥ ca
te sāmagāḥ tatra yathāśāstram sāmāni jaguḥ
te sāmagāḥ tatra yathāśāstram sāmāni jaguḥ
18.
Then, having offered oblations into the sacred fire, those priests chanted for him. And there, the Sāman chanters (sāmagāḥ) sang the Sāman chants (sāman) according to the sacred texts.
शिबिकाभिश्च यानैश्च यथार्हं तस्य योषितः ।
नगरान्निर्ययुस्तत्र वृद्धैः परिवृतास्तदा ॥१९॥
नगरान्निर्ययुस्तत्र वृद्धैः परिवृतास्तदा ॥१९॥
19. śibikābhiśca yānaiśca yathārhaṃ tasya yoṣitaḥ ,
nagarānniryayustatra vṛddhaiḥ parivṛtāstadā.
nagarānniryayustatra vṛddhaiḥ parivṛtāstadā.
19.
śibikābhiḥ ca yānaiḥ ca yathārham tasya yoṣitaḥ
nagarāt niryayuḥ tatra vṛddhaiḥ parivṛtāḥ tadā
nagarāt niryayuḥ tatra vṛddhaiḥ parivṛtāḥ tadā
19.
tadā tasya yoṣitaḥ vṛddhaiḥ parivṛtāḥ śibikābhiḥ
ca yānaiḥ ca yathārham nagarāt tatra niryayuḥ
ca yānaiḥ ca yathārham nagarāt tatra niryayuḥ
19.
Then, his wives, accompanied by elders, departed from the city to that place (the pyre site) in palanquins and other conveyances, as was fitting for each.
प्रसव्यं चापि तं चक्रुरृत्विजो ऽग्निचितं नृपम् ।
स्त्रियश्च शोकसंतप्ताः कौसल्या प्रमुखास्तदा ॥२०॥
स्त्रियश्च शोकसंतप्ताः कौसल्या प्रमुखास्तदा ॥२०॥
20. prasavyaṃ cāpi taṃ cakrurṛtvijo'gnicitaṃ nṛpam ,
striyaśca śokasaṃtaptāḥ kausalyā pramukhāstadā.
striyaśca śokasaṃtaptāḥ kausalyā pramukhāstadā.
20.
prasavyaṃ ca api taṃ cakruḥ ṛtvijaḥ agnicitaṃ nṛpam
striyaḥ ca śokasaṃtaptāḥ kausalyā pramukhāḥ tadā
striyaḥ ca śokasaṃtaptāḥ kausalyā pramukhāḥ tadā
20.
tadā ṛtvijaḥ api taṃ agnicitaṃ nṛpam prasavyaṃ
cakruḥ ca śokasaṃtaptāḥ kausalyā pramukhāḥ striyaḥ
cakruḥ ca śokasaṃtaptāḥ kausalyā pramukhāḥ striyaḥ
20.
Then, the priests also circumambulated that king, for whom the sacred fires had been prepared, in a counter-clockwise direction (prasavya). And at that time, the grief-stricken women, led by Kausalya and others, were also present.
क्रौञ्चीनामिव नारीणां निनादस्तत्र शुश्रुवे ।
आर्तानां करुणं काले क्रोशन्तीनां सहस्रशः ॥२१॥
आर्तानां करुणं काले क्रोशन्तीनां सहस्रशः ॥२१॥
21. krauñcīnāmiva nārīṇāṃ ninādastatra śuśruve ,
ārtānāṃ karuṇaṃ kāle krośantīnāṃ sahasraśaḥ.
ārtānāṃ karuṇaṃ kāle krośantīnāṃ sahasraśaḥ.
21.
krauñcīnām iva nārīṇāṃ ninādaḥ tatra śuśruve
ārtānāṃ karuṇaṃ kāle krośantīnāṃ sahasraśaḥ
ārtānāṃ karuṇaṃ kāle krośantīnāṃ sahasraśaḥ
21.
tatra ārtānāṃ sahasraśaḥ krośantīnāṃ nārīṇāṃ
krauñcīnām iva karuṇaṃ ninādaḥ kāle śuśruve
krauñcīnām iva karuṇaṃ ninādaḥ kāle śuśruve
21.
There, a mournful cry of thousands of distressed women, wailing piteously like female curlews (krauñcī), was heard at that time.
ततो रुदन्त्यो विवशा विलप्य च पुनः पुनः ।
यानेभ्यः सरयूतीरमवतेरुर्वराङ्गनाः ॥२२॥
यानेभ्यः सरयूतीरमवतेरुर्वराङ्गनाः ॥२२॥
22. tato rudantyo vivaśā vilapya ca punaḥ punaḥ ,
yānebhyaḥ sarayūtīramavaterurvarāṅganāḥ.
yānebhyaḥ sarayūtīramavaterurvarāṅganāḥ.
22.
tataḥ rudantyaḥ vivaśāḥ vilapya ca punaḥ punaḥ
yānebhyaḥ sarayūtīram avateruḥ varāṅganāḥ
yānebhyaḥ sarayūtīram avateruḥ varāṅganāḥ
22.
tataḥ rudantyaḥ vivaśāḥ punaḥ punaḥ vilapya
ca varāṅganāḥ yānebhyaḥ sarayūtīram avateruḥ
ca varāṅganāḥ yānebhyaḥ sarayūtīram avateruḥ
22.
Then, weeping and helpless, and repeatedly lamenting, the noble women descended from their conveyances to the bank of the Sarayu River.
कृतोदकं ते भरतेन सार्धं नृपाङ्गना मन्त्रिपुरोहिताश्च ।
पुरं प्रविश्याश्रुपरीतनेत्रा भूमौ दशाहं व्यनयन्त दुःखम् ॥२३॥
पुरं प्रविश्याश्रुपरीतनेत्रा भूमौ दशाहं व्यनयन्त दुःखम् ॥२३॥
23. kṛtodakaṃ te bharatena sārdhaṃ nṛpāṅganā mantripurohitāśca ,
puraṃ praviśyāśruparītanetrā bhūmau daśāhaṃ vyanayanta duḥkham.
puraṃ praviśyāśruparītanetrā bhūmau daśāhaṃ vyanayanta duḥkham.
23.
kṛtaudakaṃ te bharatena sārdhaṃ
nṛpāṅganāḥ mantripurohitāḥ ca
puram praviśya aśrupārītanetrāḥ
bhūmau daśāham vyanyanta duḥkham
nṛpāṅganāḥ mantripurohitāḥ ca
puram praviśya aśrupārītanetrāḥ
bhūmau daśāham vyanyanta duḥkham
23.
bharatena sārdhaṃ kṛtaudakaṃ te
nṛpāṅganāḥ mantripurohitāḥ ca
aśrupārītanetrāḥ puram praviśya
daśāham bhūmau duḥkham vyanyanta
nṛpāṅganāḥ mantripurohitāḥ ca
aśrupārītanetrāḥ puram praviśya
daśāham bhūmau duḥkham vyanyanta
23.
Having performed the water offering (udaka) with Bharata, those royal women, ministers, and priests, their eyes filled with tears, entered the city. For ten days, they observed their period of mourning and underwent their grief (duḥkha) while remaining on the ground.
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70 (current chapter)
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100