Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-1, chapter-42

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
देवदेवे गते तस्मिन् सो ऽङ्गुष्ठाग्रनिपीडिताम् ।
कृत्वा वसुमतीं राम संवत्सरमुपासत ॥१॥
1. devadeve gate tasmin so'ṅguṣṭhāgranipīḍitām ,
kṛtvā vasumatīṃ rāma saṃvatsaramupāsata.
1. devadeve gate tasmin saḥ aṅguṣṭhāgranipīḍitām
kṛtvā vasumatīm rāma saṃvatsaram upāsata
1. rāma tasmin devadeve gate saḥ aṅguṣṭhāgranipīḍitām
vasumatīm kṛtvā saṃvatsaram upāsata
1. O Rāma, when that lord of gods (Brahmā) had departed, he (Bhagiratha) stood on tiptoe, pressing his thumb to the ground, and practiced austerities (tapas) for a year.
अथ संवत्सरे पूर्णे सर्वलोकनमस्कृतः ।
उमापतिः पशुपती राजानमिदमब्रवीत् ॥२॥
2. atha saṃvatsare pūrṇe sarvalokanamaskṛtaḥ ,
umāpatiḥ paśupatī rājānamidamabravīt.
2. atha saṃvatsare pūrṇe sarvalokanamaskṛtaḥ
umāpatiḥ paśupatiḥ rājānam idam abravīt
2. atha saṃvatsare pūrṇe sarvalokanamaskṛtaḥ
umāpatiḥ paśupatiḥ idam rājānam abravīt
2. Then, when the year was complete, the husband of Umā (Umāpati), the lord of creatures (Paśupati) [both epithets of Śiva], who is worshipped by all the worlds, spoke this to the king.
प्रीतस्ते ऽहं नरश्रेष्ठ करिष्यामि तव प्रियम् ।
शिरसा धारयिष्यामि शैलराजसुतामहम् ॥३॥
3. prītaste'haṃ naraśreṣṭha kariṣyāmi tava priyam ,
śirasā dhārayiṣyāmi śailarājasutāmaham.
3. prītaḥ te aham naraśreṣṭha kariṣyāmi tava
priyam śirasā dhārayiṣyāmi śailarājasutām aham
3. naraśreṣṭha,
aham te prītaḥ (asmi).
tava priyam kariṣyāmi.
aham śailarājasutām śirasā dhārayiṣyāmi.
3. “O best among men, I am pleased with you. I will grant your wish (literally, 'do what is dear to you'). I myself will bear the daughter of the king of mountains (Gaṅgā) on my head.”
ततो हैमवती ज्येष्ठा सर्वलोकनमस्कृता ।
तदा सातिमहद् रूपं कृत्वा वेगं च दुःसहम् ।
आकाशादपतद् राम शिवे शिवशिरस्युत ॥४॥
4. tato haimavatī jyeṣṭhā sarvalokanamaskṛtā ,
tadā sātimahad rūpaṃ kṛtvā vegaṃ ca duḥsaham ,
ākāśādapatad rāma śive śivaśirasyuta.
4. tataḥ haimavatī jyeṣṭhā
sarvalokanamaskṛtā tadā sā atimahat rūpaṃ
kṛtvā vegaṃ ca dussaham ākāśāt
apatat rāma śive śivaśirasi uta
4. rāma tataḥ tadā sarvalokanamaskṛtā
jyeṣṭhā haimavatī atimahat
rūpaṃ dussaham ca vegaṃ kṛtvā
ākāśāt śivaśirasi śive uta apatat
4. Then, O Rama, the great Himavatī (Gangā), revered by all beings, having assumed a tremendously vast form and an unbearable current, indeed fell from the sky onto Shiva's head.
नैव सा निर्गमं लेभे जटामण्डलमोहिता ।
तत्रैवाबभ्रमद्देवी संवत्सरगणान्बहून् ॥५॥
5. naiva sā nirgamaṃ lebhe jaṭāmaṇḍalamohitā ,
tatraivābabhramaddevī saṃvatsaragaṇānbahūn.
5. na eva sā nirgamaṃ lebhe jaṭāmaṇḍalamohitā
tatra eva ābabhramat devī saṃvatsaragaṇān bahūn
5. jaṭāmaṇḍalamohitā sā na eva nirgamaṃ lebhe
tatra eva devī bahūn saṃvatsaragaṇān ābabhramat
5. Bewildered by the mass of matted hair, she (the goddess) could certainly not find an exit. The goddess wandered there for many years.
अनेन तोषितश्चासीदत्यर्थं रघुनन्दन ।
विससर्ज ततो गङ्गां हरो बिन्दुसरः प्रति ॥६॥
6. anena toṣitaścāsīdatyarthaṃ raghunandana ,
visasarja tato gaṅgāṃ haro bindusaraḥ prati.
6. anena toṣitaḥ ca āsīt atyarthaṃ raghunandana
visasarja tataḥ gaṅgāṃ haraḥ bindusaraḥ prati
6. raghunandana anena atyarthaṃ toṣitaḥ ca āsīt
tataḥ haraḥ gaṅgāṃ bindusaraḥ prati visasarja
6. By this, O scion of Raghu (Rama), [Shiva] was exceedingly pleased. Then Hara (Shiva) released Gangā towards the Bindusaras lake.
गगनाच्छंकरशिरस्ततो धरणिमागता ।
व्यसर्पत जलं तत्र तीव्रशब्दपुरस्कृतम् ॥७॥
7. gaganācchaṃkaraśirastato dharaṇimāgatā ,
vyasarpata jalaṃ tatra tīvraśabdapuraskṛtam.
7. gaganāt śaṅkaraśiraḥ tataḥ dharaṇiṃ āgatā
vyasarpat jalaṃ tatra tīvraśabdapuraskṛtam
7. gaganāt śaṅkaraśiraḥ tataḥ dharaṇiṃ āgatā
tīvraśabdapuraskṛtam jalaṃ tatra vyasarpat
7. From the sky to Shankara's head, and then, having reached the earth, the water flowed there, accompanied by a fierce sound.
ततो देवर्षिगन्धर्वा यक्षाः सिद्धगणास्तथा ।
व्यलोकयन्त ते तत्र गगनाद्गां गतां तदा ॥८॥
8. tato devarṣigandharvā yakṣāḥ siddhagaṇāstathā ,
vyalokayanta te tatra gaganādgāṃ gatāṃ tadā.
8. tataḥ devarṣi-gandharvāḥ yakṣāḥ siddha-gaṇāḥ
tathā vyalokayanta te tatra gaganāt gām gatām tadā
8. tataḥ te devarṣi-gandharvāḥ yakṣāḥ siddha-gaṇāḥ
tathā tatra gaganāt gām gatām tadā vyalokayanta
8. Then, the divine sages, Gandharvas, Yakshas, and hosts of Siddhas, from the sky, beheld the (Gangā) river descending to the earth at that time.
विमानैर्नगराकारैर्हयैर्गजवरैस्तथा ।
पारिप्लवगताश्चापि देवतास्तत्र विष्ठिताः ॥९॥
9. vimānairnagarākārairhayairgajavaraistathā ,
pāriplavagatāścāpi devatāstatra viṣṭhitāḥ.
9. vimānaiḥ nagarā-kāraiḥ hayaiḥ gaja-varaiḥ tathā
pāriplava-gatāḥ ca api devatāḥ tatra viṣṭhitāḥ
9. devatāḥ tatra vimānaiḥ nagarā-kāraiḥ hayaiḥ
gaja-varaiḥ tathā pāriplava-gatāḥ ca api viṣṭhitāḥ
9. The deities were present there, also moving about in celestial chariots that resembled cities, and on horses and excellent elephants.
तदद्भुततमं लोके गङ्गापतनमुत्तमम् ।
दिदृक्षवो देवगणाः समेयुरमितौजसः ॥१०॥
10. tadadbhutatamaṃ loke gaṅgāpatanamuttamam ,
didṛkṣavo devagaṇāḥ sameyuramitaujasaḥ.
10. tat adbhuta-tamam loke gaṅgā-patanam uttamam
didṛkṣavaḥ deva-gaṇāḥ sameyuḥ amita-ojasaḥ
10. amita-ojasaḥ deva-gaṇāḥ loke tat adbhuta-tamam
uttamam gaṅgā-patanam didṛkṣavaḥ sameyuḥ
10. Desiring to witness that most wonderful and excellent descent of the Gangā in the world, the hosts of deities, endowed with immeasurable splendor, assembled.
संपतद्भिः सुरगणैस्तेषां चाभरणौजसा ।
शतादित्यमिवाभाति गगनं गततोयदम् ॥११॥
11. saṃpatadbhiḥ suragaṇaisteṣāṃ cābharaṇaujasā ,
śatādityamivābhāti gaganaṃ gatatoyadam.
11. sampatadbhiḥ sura-gaṇaiḥ teṣām ca ābharaṇa-ojasā
śatādityam iva ābhāti gaganam gata-toyadam
11. gaganam gata-toyadam sampatadbhiḥ sura-gaṇaiḥ
ca teṣām ābharaṇa-ojasā śatādityam iva ābhāti
11. Due to the hosts of deities descending swiftly and the radiance of their ornaments, the cloudless sky shone as if it contained a hundred suns.
शिंशुमारोरगगणैर्मीनैरपि च चञ्चलैः ।
विद्युद्भिरिव विक्षिप्तैराकाशमभवत्तदा ॥१२॥
12. śiṃśumāroragagaṇairmīnairapi ca cañcalaiḥ ,
vidyudbhiriva vikṣiptairākāśamabhavattadā.
12. śiṃśumāroragagaṇaiḥ mīnaiḥ api ca cañcalaiḥ
vidyudbhiḥ iva vikṣiptaiḥ ākāśam abhavat tadā
12. tadā cañcalaiḥ śiṃśumāroragagaṇaiḥ mīnaiḥ api
ca vidyudbhiḥ iva vikṣiptaiḥ ākāśam abhavat
12. Then, [the water] became like the sky, agitated by restless groups of dolphins, serpents, and fish, which were scattered about like streaks of lightning.
पाण्डुरैः सलिलोत्पीडैः कीर्यमाणैः सहस्रधा ।
शारदाभ्रैरिवाकीर्णं गगनं हंससंप्लवैः ॥१३॥
13. pāṇḍuraiḥ salilotpīḍaiḥ kīryamāṇaiḥ sahasradhā ,
śāradābhrairivākīrṇaṃ gaganaṃ haṃsasaṃplavaiḥ.
13. pāṇḍuraiḥ salilotpīḍaiḥ kīryamāṇaiḥ sahasradhā
śāradābhraiḥ iva ākīrṇam gaganam haṃsasaṃplavaiḥ
13. pāṇḍuraiḥ salilotpīḍaiḥ kīryamāṇaiḥ sahasradhā
gaganam haṃsasaṃplavaiḥ śāradābhraiḥ iva ākīrṇam
13. With white, gushing waters scattered a thousandfold, [the sea] became like the sky, which is covered with flocks of swans resembling autumnal clouds.
क्व चिद्द्रुततरं याति कुटिलं क्व चिदायतम् ।
विनतं क्व चिदुद्धूतं क्व चिद् याति शनैः शनैः ॥१४॥
14. kva ciddrutataraṃ yāti kuṭilaṃ kva cidāyatam ,
vinataṃ kva ciduddhūtaṃ kva cid yāti śanaiḥ śanaiḥ.
14. kva cit drutataram yāti kuṭilam kva cit āyatam
vinatam kva cit uddhūtam kva cit yāti śanaiḥ śanaiḥ
14. kva cit drutataram yāti kva cit kuṭilam kva cit āyatam kva
cit vinatam kva cit uddhūtam kva cit yāti śanaiḥ śanaiḥ
14. Sometimes it moves very swiftly, sometimes crookedly, sometimes in an extended manner. Sometimes it is bent downwards, sometimes tossed up, and sometimes it moves slowly.
सलिलेनैव सलिलं क्व चिदभ्याहतं पुनः ।
मुहुरूर्ध्वपथं गत्वा पपात वसुधां पुनः ॥१५॥
15. salilenaiva salilaṃ kva cidabhyāhataṃ punaḥ ,
muhurūrdhvapathaṃ gatvā papāta vasudhāṃ punaḥ.
15. salilena eva salilam kva cit abhyāhatam punaḥ
muhuḥ ūrdhvapatham gatvā papāta vasudhām punaḥ
15. kva cit salilam salilena eva abhyāhatam punaḥ
muhuḥ ūrdhvapatham gatvā punaḥ vasudhām papāta
15. Sometimes, water was dashed by water itself. Repeatedly, after reaching an upward course, it fell back to the earth again.
तच्छंकरशिरोभ्रष्टं भ्रष्टं भूमितले पुनः ।
व्यरोचत तदा तोयं निर्मलं गतकल्मषम् ॥१६॥
16. tacchaṃkaraśirobhraṣṭaṃ bhraṣṭaṃ bhūmitale punaḥ ,
vyarocata tadā toyaṃ nirmalaṃ gatakalmaṣam.
16. tat śaṅkaraśirobhraṣṭam bhraṣṭam bhūmitale
punaḥ vyarocata tadā toyam nirmalam gatakalmaṣam
16. toyam śaṅkaraśirobhraṣṭam bhraṣṭam bhūmitale
punaḥ tadā nirmalam gatakalmaṣam vyarocata
16. That water, having descended from Shiva's head and then fallen again upon the surface of the earth, shone brightly then, pure and freed from all impurities.
तत्रर्षिगणगन्धर्वा वसुधातलवासिनः ।
भवाङ्गपतितं तोयं पवित्रमिति पस्पृशुः ॥१७॥
17. tatrarṣigaṇagandharvā vasudhātalavāsinaḥ ,
bhavāṅgapatitaṃ toyaṃ pavitramiti paspṛśuḥ.
17. tatra ṛṣigaṇagandharvāḥ vasudhātalavāsinaḥ
bhavāṅgapatitam toyam pavitram iti paspṛśuḥ
17. tatra ṛṣigaṇagandharvāḥ vasudhātalavāsinaḥ
bhavāṅgapatitam toyam pavitram iti paspṛśuḥ
17. There, hosts of sages and Gandharvas, along with other dwellers on the earth's surface, touched that water, which had fallen upon Shiva's body, considering it sacred.
शापात् प्रपतिता ये च गगनाद्वसुधातलम् ।
कृत्वा तत्राभिषेकं ते बभूवुर्गतकल्मषाः ॥१८॥
18. śāpāt prapatitā ye ca gaganādvasudhātalam ,
kṛtvā tatrābhiṣekaṃ te babhūvurgatakalmaṣāḥ.
18. śāpāt prapatitāḥ ye ca gaganāt vasudhātalam
kṛtvā tatra abhiṣekam te babhūvuḥ gatakalmaṣāḥ
18. ye ca śāpāt gaganāt vasudhātalam prapatitāḥ te
tatra abhiṣekam kṛtvā gatakalmaṣāḥ babhūvuḥ
18. And those who had fallen from the sky to the surface of the earth due to a curse, having performed a ritual bath there, became freed from their impurities.
धूपपापाः पुनस्तेन तोयेनाथ सुभास्वता ।
पुनराकाशमाविश्य स्वांल् लोकान्प्रतिपेदिरे ॥१९॥
19. dhūpapāpāḥ punastena toyenātha subhāsvatā ,
punarākāśamāviśya svāṃl lokānpratipedire.
19. dhūtapāpāḥ punaḥ tena toyena atha subhāsvatā
punaḥ ākāśam āviśya svān lokān pratipedire
19. atha tena subhāsvatā toyena dhūtapāpāḥ
punaḥ ākāśam āviśya svān lokān pratipedire
19. Then, cleansed of their sins by that very radiant water, they again entered the sky and attained their own worlds.
मुमुदे मुदितो लोकस्तेन तोयेन भास्वता ।
कृताभिषेको गङ्गायां बभूव विगतक्लमः ॥२०॥
20. mumude mudito lokastena toyena bhāsvatā ,
kṛtābhiṣeko gaṅgāyāṃ babhūva vigataklamaḥ.
20. mumude muditaḥ lokaḥ tena toyena bhāsvatā
kṛtābhiṣekaḥ gaṅgāyām babhūva vigataklamaḥ
20. lokaḥ muditaḥ mumude tena bhāsvatā toyena
gaṅgāyām kṛtābhiṣekaḥ vigataklamaḥ babhūva
20. The people rejoiced and became glad due to that luminous water. Having performed ritual bathing in the Gaṅgā, they became free from weariness.
भगीरथो ऽपि राजर्षिर्दिव्यं स्यन्दनमास्थितः ।
प्रायादग्रे महातेजास्तं गङ्गा पृष्ठतो ऽन्वगात् ॥२१॥
21. bhagīratho'pi rājarṣirdivyaṃ syandanamāsthitaḥ ,
prāyādagre mahātejāstaṃ gaṅgā pṛṣṭhato'nvagāt.
21. bhagīrathaḥ api rājarṣiḥ divyam syandanam āsthitaḥ
prāyāt agre mahātejāḥ tam gaṅgā pṛṣṭhataḥ anvagāt
21. api rājarṣiḥ mahātejāḥ bhagīrathaḥ divyam syandanam
āsthitaḥ agre prāyāt gaṅgā tam pṛṣṭhataḥ anvagāt
21. The royal sage Bhagīratha, who was also greatly luminous, ascended his divine chariot and proceeded in front. The Gaṅgā (Gaṅgā) followed him from behind.
देवाः सर्षिगणाः सर्वे दैत्यदानवराक्षसाः ।
गन्धर्वयक्षप्रवराः सकिंनरमहोरगाः ॥२२॥
22. devāḥ sarṣigaṇāḥ sarve daityadānavarākṣasāḥ ,
gandharvayakṣapravarāḥ sakiṃnaramahoragāḥ.
22. devāḥ sarṣigaṇāḥ sarve daityadānavarākṣasāḥ
gandharvayakṣapravarāḥ sakinnaramahoragāḥ
22. sarve devāḥ sarṣigaṇāḥ daityadānavarākṣasāḥ
gandharvayakṣapravarāḥ sakinnaramahoragāḥ
22. All the gods, along with groups of sages, Daityas, Dānavas, Rākṣasas, the foremost Gandharvas and Yakṣas, along with Kinnaras and great serpents (followed).
सर्वाश्चाप्सरसो राम भगीरथरथानुगाः ।
गङ्गामन्वगमन्प्रीताः सर्वे जलचराश्च ये ॥२३॥
23. sarvāścāpsaraso rāma bhagīratharathānugāḥ ,
gaṅgāmanvagamanprītāḥ sarve jalacarāśca ye.
23. sarvāḥ ca apsarasaḥ rāma bhagīratharathānugāḥ
gaṅgām anvagaman prītāḥ sarve jalacarāḥ ca ye
23. rāma sarvāḥ ca apsarasaḥ bhagīratharathānugāḥ
prītāḥ gaṅgām anvagaman ye ca sarve jalacarāḥ
23. O Rāma, all the Apsarases, delighted and following Bhagīratha's chariot, accompanied the Gaṅgā, as did all the aquatic creatures.
यतो भगीरथो राजा ततो गङ्गा यशस्विनी ।
जगाम सरितां श्रेष्ठा सर्वपापविनाशिनी ॥२४॥
24. yato bhagīratho rājā tato gaṅgā yaśasvinī ,
jagāma saritāṃ śreṣṭhā sarvapāpavināśinī.
24. yataḥ bhagīrathaḥ rājā tataḥ gaṅgā yaśasvinī
jagāma saritām śreṣṭhā sarvapāpavināśinī
24. yataḥ rājā bhagīrathaḥ tataḥ yaśasvinī
saritām śreṣṭhā sarvapāpavināśinī gaṅgā jagāma
24. Where King Bhagīratha was, there the glorious Gaṅgā, the best of rivers and the destroyer of all sins, flowed.