वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-2, chapter-51
कथयित्वा सुदुःखार्तः सुमन्त्रेण चिरं सह ।
रामे दक्षिण कूलस्थे जगाम स्वगृहं गुहः ॥१॥
रामे दक्षिण कूलस्थे जगाम स्वगृहं गुहः ॥१॥
1. kathayitvā suduḥkhārtaḥ sumantreṇa ciraṃ saha ,
rāme dakṣiṇa kūlasthe jagāma svagṛhaṃ guhaḥ.
rāme dakṣiṇa kūlasthe jagāma svagṛhaṃ guhaḥ.
1.
kathayitvā suduḥkhārtaḥ sumantreṇa ciram saha
rāme dakṣiṇa kūlasthe jagāma svagṛham guhaḥ
rāme dakṣiṇa kūlasthe jagāma svagṛham guhaḥ
1.
guhaḥ suduḥkhārtaḥ sumantreṇa saha ciram
kathayitvā rāme dakṣiṇa kūlasthe svagṛham jagāma
kathayitvā rāme dakṣiṇa kūlasthe svagṛham jagāma
1.
Guha, deeply afflicted with sorrow, spoke for a long time with Sumantra, and then, while Rama remained on the southern bank, he returned to his own home.
अनुज्ञातः सुमन्त्रो ऽथ योजयित्वा हयोत्तमान् ।
अयोध्यामेव नगरीं प्रययौ गाढदुर्मनाः ॥२॥
अयोध्यामेव नगरीं प्रययौ गाढदुर्मनाः ॥२॥
2. anujñātaḥ sumantro'tha yojayitvā hayottamān ,
ayodhyāmeva nagarīṃ prayayau gāḍhadurmanāḥ.
ayodhyāmeva nagarīṃ prayayau gāḍhadurmanāḥ.
2.
anujñātaḥ sumantraḥ atha yojayitvā hayottamān
ayodhyām eva nagarīm prayayau gāḍhadurmanāḥ
ayodhyām eva nagarīm prayayau gāḍhadurmanāḥ
2.
atha anujñātaḥ sumantraḥ hayottamān yojayitvā
gāḍhadurmanāḥ ayodhyām eva nagarīm prayayau
gāḍhadurmanāḥ ayodhyām eva nagarīm prayayau
2.
Then, having received permission, Sumantra, yoking the excellent horses, departed for the city of Ayodhya, his mind deeply troubled.
स वनानि सुगन्धीनि सरितश्च सरांसि च ।
पश्यन्नतिययौ शीघ्रं ग्रामाणि नगराणि च ॥३॥
पश्यन्नतिययौ शीघ्रं ग्रामाणि नगराणि च ॥३॥
3. sa vanāni sugandhīni saritaśca sarāṃsi ca ,
paśyannatiyayau śīghraṃ grāmāṇi nagarāṇi ca.
paśyannatiyayau śīghraṃ grāmāṇi nagarāṇi ca.
3.
sa vanāni sugandhīni saritaḥ ca sarāṃsi ca
paśyan atiyayau śīghram grāmāṇi nagarāṇi ca
paśyan atiyayau śīghram grāmāṇi nagarāṇi ca
3.
sa sugandhīni vanāni ca saritaḥ ca sarāṃsi ca
grāmāṇi ca nagarāṇi ca paśyan śīghram atiyayau
grāmāṇi ca nagarāṇi ca paśyan śīghram atiyayau
3.
He swiftly passed by forests with their fragrance, and rivers, and lakes, as well as villages and cities.
ततः सायाह्नसमये तृतीये ऽहनि सारथिः ।
अयोध्यां समनुप्राप्य निरानन्दां ददर्श ह ॥४॥
अयोध्यां समनुप्राप्य निरानन्दां ददर्श ह ॥४॥
4. tataḥ sāyāhnasamaye tṛtīye'hani sārathiḥ ,
ayodhyāṃ samanuprāpya nirānandāṃ dadarśa ha.
ayodhyāṃ samanuprāpya nirānandāṃ dadarśa ha.
4.
tataḥ sāyāhnasamaye tṛtīye ahani sārathiḥ
ayodhyām samanuprāpya nirānandām dadarśa ha
ayodhyām samanuprāpya nirānandām dadarśa ha
4.
tataḥ tṛtīye ahani sāyāhnasamaye sārathiḥ
ayodhyām samanuprāpya nirānandām dadarśa ha
ayodhyām samanuprāpya nirānandām dadarśa ha
4.
Then, on the third day, in the evening, the charioteer, having arrived at Ayodhya, saw it to be devoid of joy.
स शून्यामिव निःशब्दां दृष्ट्वा परमदुर्मनाः ।
सुमन्त्रश्चिन्तयामास शोकवेगसमाहतः ॥५॥
सुमन्त्रश्चिन्तयामास शोकवेगसमाहतः ॥५॥
5. sa śūnyāmiva niḥśabdāṃ dṛṣṭvā paramadurmanāḥ ,
sumantraścintayāmāsa śokavegasamāhataḥ.
sumantraścintayāmāsa śokavegasamāhataḥ.
5.
sa śūnyām iva niḥśabdām dṛṣṭvā paramadurmanāḥ
sumantraḥ cintayāmāsa śokavegasamāhataḥ
sumantraḥ cintayāmāsa śokavegasamāhataḥ
5.
sa śūnyām iva niḥśabdām dṛṣṭvā,
paramadurmanāḥ śokavegasamāhataḥ sumantraḥ cintayāmāsa
paramadurmanāḥ śokavegasamāhataḥ sumantraḥ cintayāmāsa
5.
Seeing it (Ayodhya) as if empty and silent, Sumantra, deeply distressed and struck by the force of sorrow, began to ponder.
कच्चिन्न सगजा साश्वा सजना सजनाधिपा ।
रामसंतापदुःखेन दग्धा शोकाग्निना पुरी ।
इति चिन्तापरः सूतस्त्वरितः प्रविवेश ह ॥६॥
रामसंतापदुःखेन दग्धा शोकाग्निना पुरी ।
इति चिन्तापरः सूतस्त्वरितः प्रविवेश ह ॥६॥
6. kaccinna sagajā sāśvā sajanā sajanādhipā ,
rāmasaṃtāpaduḥkhena dagdhā śokāgninā purī ,
iti cintāparaḥ sūtastvaritaḥ praviveśa ha.
rāmasaṃtāpaduḥkhena dagdhā śokāgninā purī ,
iti cintāparaḥ sūtastvaritaḥ praviveśa ha.
6.
kaccit na sagajā sāśvā sajanā
sajanādhipā rāmasaṃtāpaduḥkhena
dagdhā śokāgninā purī iti cintāparaḥ
sūtaḥ tvaritaḥ praviveśa ha
sajanādhipā rāmasaṃtāpaduḥkhena
dagdhā śokāgninā purī iti cintāparaḥ
sūtaḥ tvaritaḥ praviveśa ha
6.
sūtaḥ cintāparaḥ (iti) purī sagajā
sāśvā sajanā sajanādhipā
rāmasaṃtāpaduḥkhena śokāgninā na dagdhā
kaccit tvaritaḥ ha praviveśa
sāśvā sajanā sajanādhipā
rāmasaṃtāpaduḥkhena śokāgninā na dagdhā
kaccit tvaritaḥ ha praviveśa
6.
The charioteer (Sumantra), immersed in this worry – 'Surely, the city, with its elephants, horses, people, and its ruler, has not been consumed by the fire of grief (śokāgni), due to the sorrow of Rama's distress?' – swiftly entered.
सुमन्त्रमभियान्तं तं शतशो ऽथ सहस्रशः ।
क्व राम इति पृच्छन्तः सूतमभ्यद्रवन्नराः ॥७॥
क्व राम इति पृच्छन्तः सूतमभ्यद्रवन्नराः ॥७॥
7. sumantramabhiyāntaṃ taṃ śataśo'tha sahasraśaḥ ,
kva rāma iti pṛcchantaḥ sūtamabhyadravannarāḥ.
kva rāma iti pṛcchantaḥ sūtamabhyadravannarāḥ.
7.
sumantram अभियान्तम् तम् शतशः अथ सहस्रशः
क्व रामः इति पृच्छन्तः सूतम् अभ्यद्रवन् नराः
क्व रामः इति पृच्छन्तः सूतम् अभ्यद्रवन् नराः
7.
atha śataśaḥ sahasraśaḥ narāḥ "kva rāmaḥ?" iti
pṛcchantas taṃ abhiyāntam sumantram sūtam abhyadravan
pṛcchantas taṃ abhiyāntam sumantram sūtam abhyadravan
7.
Then, hundreds and thousands of people (narāḥ), asking 'Where is Rama (Rāma)?', ran towards Sumantra as he was approaching.
तेषां शशंस गङ्गायामहमापृच्छ्य राघवम् ।
अनुज्ञातो निवृत्तो ऽस्मि धार्मिकेण महात्मना ॥८॥
अनुज्ञातो निवृत्तो ऽस्मि धार्मिकेण महात्मना ॥८॥
8. teṣāṃ śaśaṃsa gaṅgāyāmahamāpṛcchya rāghavam ,
anujñāto nivṛtto'smi dhārmikeṇa mahātmanā.
anujñāto nivṛtto'smi dhārmikeṇa mahātmanā.
8.
teṣām śaśaṃsa gaṅgāyām aham āpṛcchya rāghavam
anujñātaḥ nivṛttaḥ asmi dhārmikeṇa mahātmanā
anujñātaḥ nivṛttaḥ asmi dhārmikeṇa mahātmanā
8.
saḥ teṣām śaśaṃsa: "aham gaṅgāyām rāghavam āpṛcchya.
(tatas) dhārmikeṇa mahātmanā anujñātaḥ asmi (iti) nivṛttaḥ asmi.
"
(tatas) dhārmikeṇa mahātmanā anujñātaḥ asmi (iti) nivṛttaḥ asmi.
"
8.
To them, he narrated: 'At the Ganga, I took leave of Rama (Rāghava), and I have returned, permitted by that righteous (dharmika) and great-souled (mahātman) individual.'
ते तीर्णा इति विज्ञाय बाष्पपूर्णमुखा जनाः ।
अहो धिगिति निःश्वस्य हा रामेति च चुक्रुशुः ॥९॥
अहो धिगिति निःश्वस्य हा रामेति च चुक्रुशुः ॥९॥
9. te tīrṇā iti vijñāya bāṣpapūrṇamukhā janāḥ ,
aho dhigiti niḥśvasya hā rāmeti ca cukruśuḥ.
aho dhigiti niḥśvasya hā rāmeti ca cukruśuḥ.
9.
te tīrṇāḥ iti vijñāya bāṣpapurṇamukhāḥ janāḥ
aho dhik iti niḥśvasya hā rāma iti ca cukruśuḥ
aho dhik iti niḥśvasya hā rāma iti ca cukruśuḥ
9.
janāḥ "te tīrṇāḥ" iti vijñāya,
bāṣpapūrṇamukhāḥ,
"aho dhik!" iti niḥśvasya,
"hā rāma!" iti ca cukruśuḥ.
bāṣpapūrṇamukhāḥ,
"aho dhik!" iti niḥśvasya,
"hā rāma!" iti ca cukruśuḥ.
9.
Upon realizing that they (Rama, Sita, and Lakshmana) had crossed (the river), the people (janāḥ), with tear-filled faces, sighed 'Oh, woe!' and cried out 'Oh Rama!'
शुश्राव च वचस्तेषां वृन्दं वृन्दं च तिष्ठताम् ।
हताः स्म खलु ये नेह पश्याम इति राघवम् ॥१०॥
हताः स्म खलु ये नेह पश्याम इति राघवम् ॥१०॥
10. śuśrāva ca vacasteṣāṃ vṛndaṃ vṛndaṃ ca tiṣṭhatām ,
hatāḥ sma khalu ye neha paśyāma iti rāghavam.
hatāḥ sma khalu ye neha paśyāma iti rāghavam.
10.
śuśrāva ca vacaḥ teṣām vṛndam vṛndam ca tiṣṭhatām
hatāḥ sma khalu ye na iha paśyāma iti rāghavam
hatāḥ sma khalu ye na iha paśyāma iti rāghavam
10.
vṛndam vṛndam tiṣṭhatām teṣām vacaḥ ca śuśrāva
iti khalu hatāḥ sma ye na iha rāghavam paśyāma
iti khalu hatāḥ sma ye na iha rāghavam paśyāma
10.
He heard the words of those standing group by group, who lamented, "Indeed, we are ruined, for we no longer see Rāghava (Rāma) here!"
दानयज्ञविवाहेषु समाजेषु महत्सु च ।
न द्रक्ष्यामः पुनर्जातु धार्मिकं राममन्तरा ॥११॥
न द्रक्ष्यामः पुनर्जातु धार्मिकं राममन्तरा ॥११॥
11. dānayajñavivāheṣu samājeṣu mahatsu ca ,
na drakṣyāmaḥ punarjātu dhārmikaṃ rāmamantarā.
na drakṣyāmaḥ punarjātu dhārmikaṃ rāmamantarā.
11.
dānayajñavivāheṣu samājeṣu mahatsu ca na
drakṣyāmaḥ punar jātu dhārmikam rāmam antarā
drakṣyāmaḥ punar jātu dhārmikam rāmam antarā
11.
punar jātu dānayajñavivāheṣu mahatsu samājeṣu
ca dhārmikam rāmam antarā na drakṣyāmaḥ
ca dhārmikam rāmam antarā na drakṣyāmaḥ
11.
We will never again see the righteous Rāma amidst acts of giving (dāna), sacred fire rituals (yajña), and marriages, nor in grand assemblies.
किं समर्थं जनस्यास्य किं प्रियं किं सुखावहम् ।
इति रामेण नगरं पितृवत् परिपालितम् ॥१२॥
इति रामेण नगरं पितृवत् परिपालितम् ॥१२॥
12. kiṃ samarthaṃ janasyāsya kiṃ priyaṃ kiṃ sukhāvaham ,
iti rāmeṇa nagaraṃ pitṛvat paripālitam.
iti rāmeṇa nagaraṃ pitṛvat paripālitam.
12.
kim samartham janasya asya kim priyam kim
sukhāvaham iti rāmeṇa nagaram pitṛvat paripālitam
sukhāvaham iti rāmeṇa nagaram pitṛvat paripālitam
12.
rāmeṇa pitṛvat iti kim asya janasya samartham
kim priyam kim sukhāvaham nagaram paripālitam
kim priyam kim sukhāvaham nagaram paripālitam
12.
Always considering, 'What is suitable for these citizens? What is pleasing? What brings happiness?' Rāma governed the city like a father.
वातायनगतानां च स्त्रीणामन्वन्तरापणम् ।
रामशोकाभितप्तानां शुश्राव परिदेवनम् ॥१३॥
रामशोकाभितप्तानां शुश्राव परिदेवनम् ॥१३॥
13. vātāyanagatānāṃ ca strīṇāmanvantarāpaṇam ,
rāmaśokābhitaptānāṃ śuśrāva paridevanam.
rāmaśokābhitaptānāṃ śuśrāva paridevanam.
13.
vātāyanagatānām ca strīṇām anu antarāpaṇam
rāmaśoka abhitaptānām śuśrāva paridevanam
rāmaśoka abhitaptānām śuśrāva paridevanam
13.
vātāyanagatānām ca anu antarāpaṇam rāmaśoka
abhitaptānām strīṇām paridevanam śuśrāva
abhitaptānām strīṇām paridevanam śuśrāva
13.
He heard the lamentations of women, who were afflicted with grief (śoka) for Rāma, and were positioned at the windows and along the market streets.
स राजमार्गमध्येन सुमन्त्रः पिहिताननः ।
यत्र राजा दशरथस्तदेवोपययौ गृहम् ॥१४॥
यत्र राजा दशरथस्तदेवोपययौ गृहम् ॥१४॥
14. sa rājamārgamadhyena sumantraḥ pihitānanaḥ ,
yatra rājā daśarathastadevopayayau gṛham.
yatra rājā daśarathastadevopayayau gṛham.
14.
sa rājamārgamadhyena sumantraḥ pihitānanaḥ
yatra rājā daśarathaḥ tat eva upayayau gṛham
yatra rājā daśarathaḥ tat eva upayayau gṛham
14.
sumantraḥ pihitānanaḥ rājamārgamadhyena
yatra rājā daśarathaḥ tat eva gṛham upayayau
yatra rājā daśarathaḥ tat eva gṛham upayayau
14.
His face covered in sorrow, Sumantra went through the middle of the royal highway and approached that very palace where King Dasaratha resided.
सो ऽवतीर्य रथाच्छीघ्रं राजवेश्म प्रविश्य च ।
कक्ष्याः सप्ताभिचक्राम महाजनसमाकुलाः ॥१५॥
कक्ष्याः सप्ताभिचक्राम महाजनसमाकुलाः ॥१५॥
15. so'vatīrya rathācchīghraṃ rājaveśma praviśya ca ,
kakṣyāḥ saptābhicakrāma mahājanasamākulāḥ.
kakṣyāḥ saptābhicakrāma mahājanasamākulāḥ.
15.
saḥ avatīrya rathāt śīghram rājaveśma praviśya
ca kakṣyāḥ sapta abhicakrāma mahājanasamākulāḥ
ca kakṣyāḥ sapta abhicakrāma mahājanasamākulāḥ
15.
saḥ śīghram rathāt avatīrya ca rājaveśma praviśya
sapta mahājanasamākulāḥ kakṣyāḥ abhicakrāma
sapta mahājanasamākulāḥ kakṣyāḥ abhicakrāma
15.
Quickly descending from the chariot and entering the royal palace, he traversed the seven courts, which were bustling with many people.
ततो दशरथस्त्रीणां प्रासादेभ्यस्ततस्ततः ।
रामशोकाभितप्तानां मन्दं शुश्राव जल्पितम् ॥१६॥
रामशोकाभितप्तानां मन्दं शुश्राव जल्पितम् ॥१६॥
16. tato daśarathastrīṇāṃ prāsādebhyastatastataḥ ,
rāmaśokābhitaptānāṃ mandaṃ śuśrāva jalpitam.
rāmaśokābhitaptānāṃ mandaṃ śuśrāva jalpitam.
16.
tataḥ daśarathastrīṇām prāsādebhyaḥ tataḥ tataḥ
rāmaśokābhitaptānām mandam śuśrāva jalpitam
rāmaśokābhitaptānām mandam śuśrāva jalpitam
16.
tataḥ daśarathastrīṇām rāmaśokābhitaptānām
prāsādebhyaḥ tataḥ tataḥ mandam jalpitam śuśrāva
prāsādebhyaḥ tataḥ tataḥ mandam jalpitam śuśrāva
16.
Then, from various parts of the palaces, he softly heard the lamentations of Dasaratha's wives, who were distressed by sorrow for Rama.
सह रामेण निर्यातो विना राममिहागतः ।
सूतः किं नाम कौसल्यां शोचन्तीं प्रतिवक्ष्यति ॥१७॥
सूतः किं नाम कौसल्यां शोचन्तीं प्रतिवक्ष्यति ॥१७॥
17. saha rāmeṇa niryāto vinā rāmamihāgataḥ ,
sūtaḥ kiṃ nāma kausalyāṃ śocantīṃ prativakṣyati.
sūtaḥ kiṃ nāma kausalyāṃ śocantīṃ prativakṣyati.
17.
saha rāmeṇa niryātaḥ vinā rāmam iha āgataḥ
sūtaḥ kim nāma kausalyām śocantīm prativakṣyati
sūtaḥ kim nāma kausalyām śocantīm prativakṣyati
17.
saha rāmeṇa niryātaḥ rāmam vinā iha āgataḥ
sūtaḥ kim nāma śocantīm kausalyām prativakṣyati
sūtaḥ kim nāma śocantīm kausalyām prativakṣyati
17.
"Having departed with Rama, and now having returned here without Rama, what indeed will the charioteer (sūta) say in reply to Kausalya, who is lamenting?"
यथा च मन्ये दुर्जीवमेवं न सुकरं ध्रुवम् ।
आच्छिद्य पुत्रे निर्याते कौसल्या यत्र जीवति ॥१८॥
आच्छिद्य पुत्रे निर्याते कौसल्या यत्र जीवति ॥१८॥
18. yathā ca manye durjīvamevaṃ na sukaraṃ dhruvam ,
ācchidya putre niryāte kausalyā yatra jīvati.
ācchidya putre niryāte kausalyā yatra jīvati.
18.
yathā ca manye durjīvam evam na sukaram dhruvam
ācchidya putre niryāte kausalyā yatra jīvati
ācchidya putre niryāte kausalyā yatra jīvati
18.
manye ca yathā durjīvam evam dhruvam na sukaram
kausalyā yatra putre ācchidya niryāte jīvati
kausalyā yatra putre ācchidya niryāte jīvati
18.
And I certainly believe that just as life is difficult, to survive in this manner is surely not easy. Yet, how does Kausalya live, with her son having been torn away and departed?
सत्य रूपं तु तद्वाक्यं राज्ञः स्त्रीणां निशामयन् ।
प्रदीप्तमिव शोकेन विवेश सहसा गृहम् ॥१९॥
प्रदीप्तमिव शोकेन विवेश सहसा गृहम् ॥१९॥
19. satya rūpaṃ tu tadvākyaṃ rājñaḥ strīṇāṃ niśāmayan ,
pradīptamiva śokena viveśa sahasā gṛham.
pradīptamiva śokena viveśa sahasā gṛham.
19.
satya rūpam tu tat vākyam rājñaḥ strīṇām
niśāmayan pradīptam iva śokena viveśa sahasā gṛham
niśāmayan pradīptam iva śokena viveśa sahasā gṛham
19.
tu rājñaḥ strīṇām satyarūpam tat vākyam niśāmayan
śokena pradīptam iva sahasā gṛham viveśa
śokena pradīptam iva sahasā gṛham viveśa
19.
And perceiving that statement, which was truly (the form of) truth, from the king and the women, he suddenly entered the house as if inflamed by sorrow.
स प्रविश्याष्टमीं कक्ष्यां राजानं दीनमातुलम् ।
पुत्रशोकपरिद्यूनमपश्यत् पाण्डरे गृहे ॥२०॥
पुत्रशोकपरिद्यूनमपश्यत् पाण्डरे गृहे ॥२०॥
20. sa praviśyāṣṭamīṃ kakṣyāṃ rājānaṃ dīnamātulam ,
putraśokaparidyūnamapaśyat pāṇḍare gṛhe.
putraśokaparidyūnamapaśyat pāṇḍare gṛhe.
20.
sa praviśya aṣṭamīm kakṣyām rājānam dīnam
ātulam putraśokaparidyūnam apaśyat pāṇḍare gṛhe
ātulam putraśokaparidyūnam apaśyat pāṇḍare gṛhe
20.
saḥ aṣṭamīm kakṣyām praviśya dīnam ātulam
putraśokaparidyūnam rājānam pāṇḍare gṛhe apaśyat
putraśokaparidyūnam rājānam pāṇḍare gṛhe apaśyat
20.
Having entered the eighth chamber, he saw the king, who was distressed and afflicted, completely overwhelmed by sorrow for his son, within the pale dwelling.
अभिगम्य तमासीनं नरेन्द्रमभिवाद्य च ।
सुमन्त्रो रामवचनं यथोक्तं प्रत्यवेदयत् ॥२१॥
सुमन्त्रो रामवचनं यथोक्तं प्रत्यवेदयत् ॥२१॥
21. abhigamya tamāsīnaṃ narendramabhivādya ca ,
sumantro rāmavacanaṃ yathoktaṃ pratyavedayat.
sumantro rāmavacanaṃ yathoktaṃ pratyavedayat.
21.
abhigamya tam āsīnam narendram abhivādya ca
sumantraḥ rāmavacanam yathā uktam pratyavedayat
sumantraḥ rāmavacanam yathā uktam pratyavedayat
21.
sumantraḥ tam āsīnam narendram abhigamya ca
abhivādya yathā uktam rāmavacanam pratyavedayat
abhivādya yathā uktam rāmavacanam pratyavedayat
21.
And having approached that seated king and greeted him, Sumantra reported Rama's message exactly as it had been spoken.
स तूष्णीमेव तच्छ्रुत्वा राजा विभ्रान्त चेतनः ।
मूर्छितो न्यपतद्भूमौ रामशोकाभिपीडितः ॥२२॥
मूर्छितो न्यपतद्भूमौ रामशोकाभिपीडितः ॥२२॥
22. sa tūṣṇīmeva tacchrutvā rājā vibhrānta cetanaḥ ,
mūrchito nyapatadbhūmau rāmaśokābhipīḍitaḥ.
mūrchito nyapatadbhūmau rāmaśokābhipīḍitaḥ.
22.
sa tūṣṇīm eva tat śrutvā rājā vibhrāntacetanaḥ
mūrchitaḥ nyapatat bhūmau rāmaśokābhipīḍitaḥ
mūrchitaḥ nyapatat bhūmau rāmaśokābhipīḍitaḥ
22.
rājā saḥ tat śrutvā tūṣṇīm eva vibhrāntacetanaḥ
rāmaśokābhipīḍitaḥ mūrchitaḥ bhūmau nyapatat
rāmaśokābhipīḍitaḥ mūrchitaḥ bhūmau nyapatat
22.
Upon hearing that, the king, his mind utterly bewildered, remained silent. Overcome by grief for Rama, he fainted and fell to the ground.
ततो ऽन्तःपुरमाविद्धं मूर्छिते पृथिवीपतौ ।
उद्धृत्य बाहू चुक्रोश नृपतौ पतिते क्षितौ ॥२३॥
उद्धृत्य बाहू चुक्रोश नृपतौ पतिते क्षितौ ॥२३॥
23. tato'ntaḥpuramāviddhaṃ mūrchite pṛthivīpatau ,
uddhṛtya bāhū cukrośa nṛpatau patite kṣitau.
uddhṛtya bāhū cukrośa nṛpatau patite kṣitau.
23.
tataḥ antaḥpuram āviddham mūrchite pṛthivīpatau
uddhṛtya bāhū cukrośa nṛpatau patite kṣitau
uddhṛtya bāhū cukrośa nṛpatau patite kṣitau
23.
tataḥ pṛthivīpatau mūrchite antaḥpuram āviddham.
bāhū uddhṛtya nṛpatau kṣitau patite cukrośa
bāhū uddhṛtya nṛpatau kṣitau patite cukrośa
23.
Then, as the king fainted, the inner palace (harem) was thrown into agitation. Raising their arms, [the women] cried out when the king had fallen to the ground.
सुमित्रया तु सहिता कौसल्या पतितं पतिम् ।
उत्थापयामास तदा वचनं चेदमब्रवीत् ॥२४॥
उत्थापयामास तदा वचनं चेदमब्रवीत् ॥२४॥
24. sumitrayā tu sahitā kausalyā patitaṃ patim ,
utthāpayāmāsa tadā vacanaṃ cedamabravīt.
utthāpayāmāsa tadā vacanaṃ cedamabravīt.
24.
sumitrayā tu sahitā kausalyā patitam patim
utthāpayāmāsa tadā vacanam ca idam abravīt
utthāpayāmāsa tadā vacanam ca idam abravīt
24.
tadā tu sumitrayā sahitā kausalyā patitam
patim utthāpayāmāsa ca idam vacanam abravīt
patim utthāpayāmāsa ca idam vacanam abravīt
24.
Then, Kausalya, accompanied by Sumitra, lifted up her fallen husband and spoke these words.
इमं तस्य महाभाग दूतं दुष्करकारिणः ।
वनवासादनुप्राप्तं कस्मान्न प्रतिभाषसे ॥२५॥
वनवासादनुप्राप्तं कस्मान्न प्रतिभाषसे ॥२५॥
25. imaṃ tasya mahābhāga dūtaṃ duṣkarakāriṇaḥ ,
vanavāsādanuprāptaṃ kasmānna pratibhāṣase.
vanavāsādanuprāptaṃ kasmānna pratibhāṣase.
25.
imam tasya mahābhāga dūtam duṣkarakāriṇaḥ
vanavāsāt anuprāptam kasmāt na pratibhāṣase
vanavāsāt anuprāptam kasmāt na pratibhāṣase
25.
mahābhāga,
kasmāt na tasya duṣkarakāriṇaḥ vanavāsāt anuprāptam imam dūtam pratibhāṣase?
kasmāt na tasya duṣkarakāriṇaḥ vanavāsāt anuprāptam imam dūtam pratibhāṣase?
25.
O revered one (mahābhāga), why do you not reply to this messenger, who has come back from his forest dwelling (vanavāsa), and who is sent by that great doer of difficult deeds?
अद्येममनयं कृत्वा व्यपत्रपसि राघव ।
उत्तिष्ठ सुकृतं ते ऽस्तु शोके न स्यात् सहायता ॥२६॥
उत्तिष्ठ सुकृतं ते ऽस्तु शोके न स्यात् सहायता ॥२६॥
26. adyemamanayaṃ kṛtvā vyapatrapasi rāghava ,
uttiṣṭha sukṛtaṃ te'stu śoke na syāt sahāyatā.
uttiṣṭha sukṛtaṃ te'stu śoke na syāt sahāyatā.
26.
adya imam anayam kṛtvā vyapatrapasi rāghava
uttiṣṭha sukṛtam te astu śoke na syāt sahāyatā
uttiṣṭha sukṛtam te astu śoke na syāt sahāyatā
26.
rāghava adya imam anayam kṛtvā vyapatrapasi
uttiṣṭha te sukṛtam astu śoke sahāyatā na syāt
uttiṣṭha te sukṛtam astu śoke sahāyatā na syāt
26.
Today, having committed this impropriety, you are ashamed, O Rāghava. Arise! May good fortune be yours. There is no help (or benefit) in sorrow.
देव यस्या भयाद् रामं नानुपृच्छसि सारथिम् ।
नेह तिष्ठति कैकेयी विश्रब्धं प्रतिभाष्यताम् ॥२७॥
नेह तिष्ठति कैकेयी विश्रब्धं प्रतिभाष्यताम् ॥२७॥
27. deva yasyā bhayād rāmaṃ nānupṛcchasi sārathim ,
neha tiṣṭhati kaikeyī viśrabdhaṃ pratibhāṣyatām.
neha tiṣṭhati kaikeyī viśrabdhaṃ pratibhāṣyatām.
27.
deva yasyāḥ bhayāt rāmam na anupṛcchasi sārathim
na iha tiṣṭhati kaikeyī viśrabdham pratibhāṣyatām
na iha tiṣṭhati kaikeyī viśrabdham pratibhāṣyatām
27.
deva sārathim yasyāḥ bhayāt rāmam na anupṛcchasi
kaikeyī iha na tiṣṭhati viśrabdham pratibhāṣyatām
kaikeyī iha na tiṣṭhati viśrabdham pratibhāṣyatām
27.
O respected Sir, on account of whose fear you do not inquire about Rāma - that Kaikeyī is not present here. Speak confidently!
सा तथोक्त्वा महाराजं कौसल्या शोकलालसा ।
धरण्यां निपपाताशु बाष्पविप्लुतभाषिणी ॥२८॥
धरण्यां निपपाताशु बाष्पविप्लुतभाषिणी ॥२८॥
28. sā tathoktvā mahārājaṃ kausalyā śokalālasā ,
dharaṇyāṃ nipapātāśu bāṣpaviplutabhāṣiṇī.
dharaṇyāṃ nipapātāśu bāṣpaviplutabhāṣiṇī.
28.
sā tathā uktvā mahārājam kausalyā śokalālasā
dharaṇyām nipapāta āśu bāṣpaviplutabhāṣiṇī
dharaṇyām nipapāta āśu bāṣpaviplutabhāṣiṇī
28.
tathā uktvā sā śokalālasā kausalyā mahārājam
bāṣpaviplutabhāṣiṇī āśu dharaṇyām nipapāta
bāṣpaviplutabhāṣiṇī āśu dharaṇyām nipapāta
28.
Thus having spoken to the great king, Kausalyā, consumed by sorrow, quickly fell to the ground, her voice choked and trembling with tears.
एवं विलपतीं दृष्ट्वा कौसल्यां पतितां भुवि ।
पतिं चावेक्ष्य ताः सर्वाः सस्वरं रुरुदुः स्त्रियः ॥२९॥
पतिं चावेक्ष्य ताः सर्वाः सस्वरं रुरुदुः स्त्रियः ॥२९॥
29. evaṃ vilapatīṃ dṛṣṭvā kausalyāṃ patitāṃ bhuvi ,
patiṃ cāvekṣya tāḥ sarvāḥ sasvaraṃ ruruduḥ striyaḥ.
patiṃ cāvekṣya tāḥ sarvāḥ sasvaraṃ ruruduḥ striyaḥ.
29.
evam vilapatīm dṛṣṭvā kausalyām patitām bhuvi patim
ca āvekṣya tāḥ sarvāḥ sasvaram ruruduḥ striyaḥ
ca āvekṣya tāḥ sarvāḥ sasvaram ruruduḥ striyaḥ
29.
evam vilapatīm bhuvi patitām kausalyām dṛṣṭvā ca
patim āvekṣya tāḥ sarvāḥ striyaḥ sasvaram ruruduḥ
patim āvekṣya tāḥ sarvāḥ striyaḥ sasvaram ruruduḥ
29.
Upon seeing Kausalyā thus lamenting and fallen on the ground, and also having beheld the King (her husband), all those women wept loudly.
ततस्तमन्तःपुरनादमुत्थितं समीक्ष्य वृद्धास्तरुणाश्च मानवाः ।
स्त्रियश्च सर्वा रुरुदुः समन्ततः पुरं तदासीत् पुनरेव संकुलम् ॥३०॥
स्त्रियश्च सर्वा रुरुदुः समन्ततः पुरं तदासीत् पुनरेव संकुलम् ॥३०॥
30. tatastamantaḥpuranādamutthitaṃ samīkṣya vṛddhāstaruṇāśca mānavāḥ ,
striyaśca sarvā ruruduḥ samantataḥ puraṃ tadāsīt punareva saṃkulam.
striyaśca sarvā ruruduḥ samantataḥ puraṃ tadāsīt punareva saṃkulam.
30.
tataḥ tam antaḥpuranādam utthitam
samīkṣya vṛddhāḥ taruṇāḥ ca mānavāḥ
striyaḥ ca sarvāḥ ruruduḥ samantataḥ
puram tadā āsīt punar eva saṃkulam
samīkṣya vṛddhāḥ taruṇāḥ ca mānavāḥ
striyaḥ ca sarvāḥ ruruduḥ samantataḥ
puram tadā āsīt punar eva saṃkulam
30.
tataḥ,
utthitam tam antaḥpuranādam samīkṣya,
vṛddhāḥ,
taruṇāḥ ca,
mānavāḥ,
sarvāḥ striyaḥ ca samantataḥ ruruduḥ.
tadā puram punar eva saṃkulam āsīt.
utthitam tam antaḥpuranādam samīkṣya,
vṛddhāḥ,
taruṇāḥ ca,
mānavāḥ,
sarvāḥ striyaḥ ca samantataḥ ruruduḥ.
tadā puram punar eva saṃkulam āsīt.
30.
Upon seeing that noise arising from within the palace, all the people - old and young alike - and all the women cried out from all sides. The palace then became agitated and chaotic once more.
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51 (current chapter)
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100