Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-7, chapter-2

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
तस्य तद्वचनं श्रुत्वा राघवस्य महात्मनः ।
कुम्भयोनिर्महातेजा वाक्यमेतदुवाच ह ॥१॥
1. tasya tadvacanaṃ śrutvā rāghavasya mahātmanaḥ ,
kumbhayonirmahātejā vākyametaduvāca ha.
1. tasya tat vacanam śrutvā rāghavasya mahātmanaḥ
| kumbhayoniḥ mahātejāḥ vākyam etat uvāca ha
1. mahātmanaḥ rāghavasya tat vacanam śrutvā
mahātejāḥ kumbhayoniḥ etat vākyam uvāca ha
1. Having heard those words of Rāghava, the great-souled one, Kumbhayoni (Agastya), the greatly effulgent sage, indeed spoke these words.
शृणु राजन्यथावृत्तं यस्य तेजोबलं महत् ।
जघान च रिपून्युद्धे यथावध्यश्च शत्रुभिः ॥२॥
2. śṛṇu rājanyathāvṛttaṃ yasya tejobalaṃ mahat ,
jaghāna ca ripūnyuddhe yathāvadhyaśca śatrubhiḥ.
2. śṛṇu rājan yathāvṛttam yasya tejovalam mahat |
jaghāna ca ripūn yuddhe yathā avadhyaḥ ca śatrubhiḥ
2. rājan śṛṇu yathāvṛttam yasya tejovalam mahat ca
yuddhe ripūn jaghāna ca yathā śatrubhiḥ avadhyaḥ
2. Listen, O King, to the full account of how he, whose valor and strength were great, killed his enemies in battle, and how he was unconquerable by foes.
अहं ते रावणस्येदं कुलं जन्म च राघव ।
वरप्रदानं च तथा तस्मै दत्तं ब्रवीमि ते ॥३॥
3. ahaṃ te rāvaṇasyedaṃ kulaṃ janma ca rāghava ,
varapradānaṃ ca tathā tasmai dattaṃ bravīmi te.
3. aham te rāvaṇasya idam kulam janma ca rāghava |
varapradānam ca tathā tasmai dattam bravīmi te
3. rāghava aham te rāvaṇasya idam kulam ca janma bravīmi
tathā ca tasmai dattam varapradānam te bravīmi
3. O Rāghava, I will tell you about Rāvaṇa's lineage and birth, and also how boons were granted to him.
पुरा कृतयुगे राम प्रजापतिसुतः प्रभुः ।
पुलस्त्यो नाम ब्रह्मर्षिः साक्षादिव पितामहः ॥४॥
4. purā kṛtayuge rāma prajāpatisutaḥ prabhuḥ ,
pulastyo nāma brahmarṣiḥ sākṣādiva pitāmahaḥ.
4. purā kṛtayuge rāma prajāpatisutaḥ prabhuḥ
pulastyaḥ nāma brahmarṣiḥ sākṣāt iva pitāmahaḥ
4. rāma purā kṛtayuge prajāpatisutaḥ prabhuḥ
pulastyaḥ nāma brahmarṣiḥ sākṣāt pitāmahaḥ iva
4. Long ago, in the Kṛtayuga, O Rāma, there was a powerful son of Prajāpati, a brahmin sage named Pulastya, who was like Brahmā (pitāmaha) himself.
नानुकीर्त्या गुणास्तस्य धर्मतः शीलतस्तथा ।
प्रजापतेः पुत्र इति वक्तुं शक्यं हि नामतः ॥५॥
5. nānukīrtyā guṇāstasya dharmataḥ śīlatastathā ,
prajāpateḥ putra iti vaktuṃ śakyaṃ hi nāmataḥ.
5. na anukīrtyā guṇāḥ tasya dharmataḥ śīlataḥ tathā
prajāpateḥ putraḥ iti vaktum śakyam hi nāmataḥ
5. tasya guṇāḥ dharmataḥ tathā śīlataḥ na anukīrtyā;
hi prajāpateḥ putraḥ iti nāmataḥ vaktum śakyam
5. His virtues (guṇa) could not be fully described according to his natural law (dharma) or character (śīla); indeed, it is possible to speak of him only as 'the son of Prajāpati' by name.
स तु धर्मप्रसङ्गेन मेरोः पार्श्वे महागिरेः ।
तृणबिन्द्वाश्रमं गत्वा न्यवसन्मुनिपुंगवः ॥६॥
6. sa tu dharmaprasaṅgena meroḥ pārśve mahāgireḥ ,
tṛṇabindvāśramaṃ gatvā nyavasanmunipuṃgavaḥ.
6. saḥ tu dharmaprasaṅgena meroḥ pārśve mahāgireḥ
tṛṇabindvāśramam gatvā nyavasat munipuṅgavaḥ
6. tu saḥ munipuṅgavaḥ dharmaprasaṅgena mahāgireḥ
meroḥ pārśve tṛṇabindvāśramam gatvā nyavasat
6. That best among sages (muni), Pulastya, in connection with his practice of natural law (dharma), went to the hermitage (āśrama) of Tṛṇabindu on the side of the great Mount Meru and resided there.
तपस्तेपे स धर्मात्मा स्वाध्यायनियतेन्द्रियः ।
गत्वाश्रमपदं तस्य विघ्नं कुर्वन्ति कन्यकाः ॥७॥
7. tapastepe sa dharmātmā svādhyāyaniyatendriyaḥ ,
gatvāśramapadaṃ tasya vighnaṃ kurvanti kanyakāḥ.
7. tapaḥ tepe saḥ dharmātmā svādhyāyaniyateindriyaḥ
gatvā āśramapadam tasya vighnam kurvanti kanyakāḥ
7. saḥ dharmātmā svādhyāyaniyateindriyaḥ tapaḥ tepe.
kanyakāḥ tasya āśramapadam gatvā vighnam kurvanti.
7. That righteous one (dharmātmā), with his senses controlled by Vedic study (svādhyāya), performed austerities (tapas). Maidens, having gone to his hermitage (āśrama), created disturbances.
देवपन्नगकन्याश्च राजर्षितनयाश्च याः ।
क्रीडन्त्यो ऽप्सरसश्चैव तं देशमुपपेदिरे ॥८॥
8. devapannagakanyāśca rājarṣitanayāśca yāḥ ,
krīḍantyo'psarasaścaiva taṃ deśamupapedire.
8. devapannagakanyāḥ ca rājarṣitanayāḥ ca yāḥ
krīḍantyaḥ apsarasaḥ ca eva tam deśam upapedire
8. yāḥ devapannagakanyāḥ ca rājarṣitanayāḥ ca
apsarasaḥ ca eva krīḍantyaḥ tam deśam upapedire
8. And those daughters of gods and serpents, as well as daughters of royal sages, along with apsaras, while playing, arrived at that place.
सर्वर्तुषूपभोग्यत्वाद् रम्यत्वात् काननस्य च ।
नित्यशस्तास्तु तं देशं गत्वा क्रीडन्ति कन्यकाः ॥९॥
9. sarvartuṣūpabhogyatvād ramyatvāt kānanasya ca ,
nityaśastāstu taṃ deśaṃ gatvā krīḍanti kanyakāḥ.
9. sarvartuṣu upabhogyatvāt ramyatvāt kānanasiya ca
nityaśas tāḥ tu tam deśam gatvā krīḍanti kanyakāḥ
9. kanyakāḥ tu tāḥ nityaśas sarvartuṣu upabhogyatvāt
ca kānanasiya ramyatvāt ca tam deśam gatvā krīḍanti
9. Because of its enjoyability in all seasons and the charm of the forest, these maidens indeed always go to that place and play.
अथ रुष्टो महातेजा व्याजहार महामुनिः ।
या मे दर्शनमागच्छेत् सा गर्भं धारयिष्यति ॥१०॥
10. atha ruṣṭo mahātejā vyājahāra mahāmuniḥ ,
yā me darśanamāgacchet sā garbhaṃ dhārayiṣyati.
10. atha ruṣṭaḥ mahātejāḥ vyājahāra mahāmuniḥ yā
me darśanam āgacchet sā garbham dhārayiṣyati
10. atha ruṣṭaḥ mahātejāḥ mahāmuniḥ vyājahāra: yā
me darśanam āgacchet sā garbham dhārayiṣyati
10. Then, the enraged, highly effulgent great sage (muni) declared: "Whoever comes into my sight will conceive a child."
तास्तु सर्वाः प्रतिगताः श्रुत्वा वाक्यं महात्मनः ।
ब्रह्मशापभयाद्भीतास्तं देशं नोपचक्रमुः ॥११॥
11. tāstu sarvāḥ pratigatāḥ śrutvā vākyaṃ mahātmanaḥ ,
brahmaśāpabhayādbhītāstaṃ deśaṃ nopacakramuḥ.
11. tāḥ tu sarvāḥ pratigatāḥ śrutvā vākyam mahātmanaḥ
brahmaśāpabhayāt bhītāḥ tam deśam na upacakramuḥ
11. tāḥ tu sarvāḥ mahātmanaḥ vākyam śrutvā brahmaśāpabhayāt
bhītāḥ pratigatāḥ tam deśam na upacakramuḥ
11. But all of them, having heard the words of the great-souled one (mahātman) and being afraid of the curse of brahman (brahmaśāpa), retreated and did not approach that place.
तृणबिन्दोस्तु राजर्षेस्तनया न शृणोति तत् ।
गत्वाश्रमपदं तस्य विचचार सुनिर्भया ॥१२॥
12. tṛṇabindostu rājarṣestanayā na śṛṇoti tat ,
gatvāśramapadaṃ tasya vicacāra sunirbhayā.
12. tṛṇabindoḥ tu rājarṣeḥ tanayā na śṛṇoti tat
gatvā āśramapadam tasya vicacāra sunirbhayā
12. However, the daughter of the royal sage (rājarṣi) Tṛṇabindu did not heed that. Having gone to his hermitage, she wandered about very fearlessly.
तस्मिन्नेव तु काले स प्राजापत्यो महानृषिः ।
स्वाध्यायमकरोत्तत्र तपसा द्योतितप्रभः ॥१३॥
13. tasminneva tu kāle sa prājāpatyo mahānṛṣiḥ ,
svādhyāyamakarottatra tapasā dyotitaprabhaḥ.
13. tasmin eva tu kāle saḥ prājāpatyaḥ mahānṛṣiḥ
svādhyāyam akarot tatra tapasā dyotitaprabhaḥ
13. However, at that very time, that great sage, a descendant of Prajāpati (prājāpatya), whose radiance was intensified by his austerities (tapas), was performing his scriptural study (svādhyāya) there.
सा तु वेदध्वनिं श्रुत्वा दृष्ट्वा चैव तपोधनम् ।
अभवत् पाण्डुदेहा सा सुव्यञ्जितशरीरजा ॥१४॥
14. sā tu vedadhvaniṃ śrutvā dṛṣṭvā caiva tapodhanam ,
abhavat pāṇḍudehā sā suvyañjitaśarīrajā.
14. sā tu vedadhvanim śrutvā dṛṣṭvā ca eva tapodhanam
abhavat pāṇḍudehā sā suvyajñitaśarīrajā
14. However, she, having heard the sound of the Vedas and having seen the sage endowed with austerities (tapas), became pale-bodied, with clearly manifested physical changes.
दृष्ट्वा परमसंविग्ना सा तु तद्रूपमात्मनः ।
इदं मे किं न्विति ज्ञात्वा पितुर्गत्वाग्रतः स्थिता ॥१५॥
15. dṛṣṭvā paramasaṃvignā sā tu tadrūpamātmanaḥ ,
idaṃ me kiṃ nviti jñātvā piturgatvāgrataḥ sthitā.
15. dṛṣṭvā paramasaṃvignā sā tu tat rūpam ātmanaḥ idam
me kim nu iti jñātvā pituḥ gatvā agrataḥ sthitā
15. However, extremely agitated after seeing that change in her own form (ātman), and having realized, 'What could this be that has happened to me?', she went and stood before her father.
तां तु दृष्ट्वा तथा भूतां तृणबिन्दुरथाब्रवीत् ।
किं त्वमेतत्त्वसदृशं धारयस्यात्मनो वपुः ॥१६॥
16. tāṃ tu dṛṣṭvā tathā bhūtāṃ tṛṇabindurathābravīt ,
kiṃ tvametattvasadṛśaṃ dhārayasyātmano vapuḥ.
16. tām tu dṛṣṭvā tathā bhūtām tṛṇabinduḥ atha abravīt
kim tvam etat tva-sadṛśam dhārayasi ātmanaḥ vapuḥ
16. Having seen her in that transformed state, Tṛṇabindu then said, 'Why do you bear this body (vapuḥ) of yours, which is so unlike your true self (ātman)?'
सा तु कृत्वाञ्जलिं दीना कन्योवाच तपोधनम् ।
न जाने कारणं तात येन मे रूपमीदृशम् ॥१७॥
17. sā tu kṛtvāñjaliṃ dīnā kanyovāca tapodhanam ,
na jāne kāraṇaṃ tāta yena me rūpamīdṛśam.
17. sā tu kṛtvā añjalim dīnā kanyā uvāca tapodhanam
na jāne kāraṇam tāta yena me rūpam īdṛśam
17. But she, distressed, with folded hands (añjali), said to the ascetic, 'Father, I do not know the reason why my form has become like this.'
किं तु पूर्वं गतास्म्येका महर्षेर्भावितात्मनः ।
पुलस्त्यस्याश्रमं दिव्यमन्वेष्टुं स्वसखीजनम् ॥१८॥
18. kiṃ tu pūrvaṃ gatāsmyekā maharṣerbhāvitātmanaḥ ,
pulastyasyāśramaṃ divyamanveṣṭuṃ svasakhījanam.
18. kim tu pūrvam gatā asmi ekā maharṣeḥ bhāvitātmanaḥ
pulastyasya āśramam divyam anveṣṭum sva-sakhī-janam
18. However, earlier I went alone to the divine hermitage of the great sage Pulastya, whose inner self (ātman) is pure, to search for my companions.
न च पश्याम्यहं तत्र कां चिदप्यागतां सखीम् ।
रूपस्य तु विपर्यासं दृष्ट्वा चाहमिहागता ॥१९॥
19. na ca paśyāmyahaṃ tatra kāṃ cidapyāgatāṃ sakhīm ,
rūpasya tu viparyāsaṃ dṛṣṭvā cāhamihāgatā.
19. na ca paśyāmi aham tatra kām cit api āgatām sakhīm
rūpasya tu viparyāsam dṛṣṭvā ca aham iha āgatā
19. And there, I did not see any of my female friends who had arrived. However, having observed the transformation of my appearance, I came here.
तृणबिन्दुस्तु राजर्षिस्तपसा द्योतितप्रभः ।
ध्यानं विवेश तच्चापि अपश्यदृषिकर्मजम् ॥२०॥
20. tṛṇabindustu rājarṣistapasā dyotitaprabhaḥ ,
dhyānaṃ viveśa taccāpi apaśyadṛṣikarmajam.
20. tṛṇabinduḥ tu rājarṣiḥ tapasā dyotitaprabhaḥ
dhyānam viveśa tat ca api apaśyat ṛṣikarmajam
20. The royal sage Tṛṇabindu, whose splendor was illuminated by his asceticism (tapas), entered into meditation (dhyāna) and also perceived that which had originated from the sage's action (karma).
स तु विज्ञाय तं शापं महर्षेर्भावितात्मनः ।
गृहीत्वा तनयां गत्वा पुलस्त्यमिदमब्रवीत् ॥२१॥
21. sa tu vijñāya taṃ śāpaṃ maharṣerbhāvitātmanaḥ ,
gṛhītvā tanayāṃ gatvā pulastyamidamabravīt.
21. saḥ tu vijñāya tam śāpam maharṣeḥ bhāvitātmanaḥ
gṛhītvā tanayām gatvā pulastyam idam abravīt
21. Then, having understood that curse of the great sage who possessed a cultivated inner self (ātman), he took his daughter, went, and spoke this to Pulastya.
भगवंस्तनयां मे त्वं गुणैः स्वैरेव भूषिताम् ।
भिक्षां प्रतिगृहाणेमां महर्षे स्वयमुद्यताम् ॥२२॥
22. bhagavaṃstanayāṃ me tvaṃ guṇaiḥ svaireva bhūṣitām ,
bhikṣāṃ pratigṛhāṇemāṃ maharṣe svayamudyatām.
22. bhagavan tanayām me tvam guṇaiḥ svaiḥ eva bhūṣitām
bhikṣām pratigṛhāṇa imām maharṣe svayam udyatām
22. O revered one, O great sage, please accept this daughter of mine, adorned by her own virtues, as an offering (bhikṣā), who has herself come forward.
तपश्चरणयुक्तस्य श्राम्यमाणेन्द्रियस्य ते ।
शुश्रूषातत्परा नित्यं भविष्यति न संशयः ॥२३॥
23. tapaścaraṇayuktasya śrāmyamāṇendriyasya te ,
śuśrūṣātatparā nityaṃ bhaviṣyati na saṃśayaḥ.
23. tapaścaraṇayuktasya śrāmyamāṇendriyasya te
śuśrūṣātatparā nityam bhaviṣyati na saṃśayaḥ
23. She will always be devoted to serving you, who are engaged in ascetic practices and whose senses are becoming weary; there is no doubt.
तं ब्रुवाणं तु तद्वाक्यं राजर्षिं धार्मिकं तदा ।
जिघृक्षुरब्रवीत् कन्यां बाढमित्येव स द्विजः ॥२४॥
24. taṃ bruvāṇaṃ tu tadvākyaṃ rājarṣiṃ dhārmikaṃ tadā ,
jighṛkṣurabravīt kanyāṃ bāḍhamityeva sa dvijaḥ.
24. tam bruvāṇam tu tat vākyam rājarṣim dhārmikam tadā
jighṛkṣuḥ abravīt kanyām bāḍham iti eva saḥ dvijaḥ
24. tadā dhārmikam rājarṣim tat vākyam bruvāṇam tam tu
saḥ dvijaḥ kanyām jighṛkṣuḥ bāḍham iti eva abravīt
24. Then, to that righteous royal sage who was speaking that statement, the Brahmin, desiring to take the maiden, said, 'Indeed, very well.'
दत्त्वा तु स गतो राजा स्वमाश्रमपदं तदा ।
सापि तत्रावसत् कन्या तोषयन्ती पतिं गुणैः ।
प्रीतः स तु महातेजा वाक्यमेतदुवाच ह ॥२५॥
25. dattvā tu sa gato rājā svamāśramapadaṃ tadā ,
sāpi tatrāvasat kanyā toṣayantī patiṃ guṇaiḥ ,
prītaḥ sa tu mahātejā vākyametaduvāca ha.
25. dattvā tu saḥ gataḥ rājā svam
āśramapadam tadā sā api tatra avasat kanyā
toṣayantī patim guṇaiḥ prītaḥ saḥ
tu mahātejāḥ vākyam etat uvāca ha
25. rājā tu dattvā tadā svam āśramapadam
gataḥ sā kanyā api tatra guṇaiḥ
patim toṣayantī avasat tu saḥ
mahātejāḥ prītaḥ ha etat vākyam uvāca
25. Having given (her), that king then returned to his own hermitage (āśrama). And she, the maiden, lived there, pleasing her husband with her virtues. Indeed, that greatly radiant one, being pleased, spoke this statement.
परितुष्टो ऽस्मि भद्रं ते गुणानां संपदा भृशम् ।
तस्मात्ते विरमाम्यद्य पुत्रमात्मसमं गुणैः ।
उभयोर्वंशकर्तारं पौलस्त्य इति विश्रुतम् ॥२६॥
26. parituṣṭo'smi bhadraṃ te guṇānāṃ saṃpadā bhṛśam ,
tasmātte viramāmyadya putramātmasamaṃ guṇaiḥ ,
ubhayorvaṃśakartāraṃ paulastya iti viśrutam.
26. parituṣṭaḥ asmi bhadram te guṇānām
sampadā bhṛśam tasmāt te viramāmi
adya putram ātmasamam guṇaiḥ ubhayoḥ
vaṃśakartāram paulastyaḥ iti viśrutam
26. guṇānām bhṛśam sampadā te bhadram
asmi tasmāt adya te guṇaiḥ ātmasamam
ubhayoḥ vaṃśakartāram paulastyaḥ
iti viśrutam putram viramāmi
26. I am greatly pleased, may good fortune be yours, by the abundant wealth of your virtues. Therefore, today I grant you a son, equal to myself in virtues, who will be the perpetuator of both our lineages, renowned as Paulastya.
यस्मात्तु विश्रुतो वेदस्त्वयेहाभ्यस्यतो मम ।
तस्मात् स विश्रवा नाम भविष्यति न संशयः ॥२७॥
27. yasmāttu viśruto vedastvayehābhyasyato mama ,
tasmāt sa viśravā nāma bhaviṣyati na saṃśayaḥ.
27. yasmāt tu viśrutaḥ vedaḥ tvayā iha abhyasyataḥ mama
tasmāt saḥ viśravāḥ nāma bhaviṣyati na saṃśayaḥ
27. yasmāt tu iha mama abhyasyataḥ tvayā vedaḥ viśrutaḥ
tasmāt saḥ viśravāḥ nāma bhaviṣyati saṃśayaḥ na
27. Since, indeed, the (Vedic) knowledge (Veda) was made renowned here through your efforts, while I was studying, therefore, he shall undoubtedly be known by the name Viśravas.
एवमुक्ता तु सा कन्या प्रहृष्टेनान्तरात्मना ।
अचिरेणैव कालेन सूता विश्रवसं सुतम् ॥२८॥
28. evamuktā tu sā kanyā prahṛṣṭenāntarātmanā ,
acireṇaiva kālena sūtā viśravasaṃ sutam.
28. evam uktā tu sā kanyā prahr̥ṣṭena antarātmanā
acireṇa eva kālena sūtā viśravasam sutam
28. sā kanyā evam uktā tu prahr̥ṣṭena antarātmanā
acireṇa eva kālena viśravasam sutam sūtā
28. Thus addressed, that maiden, with a delighted inner self (antarātman), very soon gave birth to a son, Viśravas.
स तु लोकत्रये ख्यातः शौचधर्मसमन्वितः ।
पितेव तपसा युक्तो विश्रवा मुनिपुंगवः ॥२९॥
29. sa tu lokatraye khyātaḥ śaucadharmasamanvitaḥ ,
piteva tapasā yukto viśravā munipuṃgavaḥ.
29. saḥ tu lokatraye khyātaḥ śaucadharmasamanvitaḥ
pitā iva tapasā yuktaḥ viśravāḥ munipuṅgavaḥ
29. saḥ tu munipuṅgavaḥ viśravāḥ lokatraye khyātaḥ
śaucadharmasamanvitaḥ pitā iva tapasā yuktaḥ
29. Indeed, he, Viśravas, the foremost among sages (muni), was renowned in the three worlds, endowed with purity and (natural) law (dharma), and dedicated to spiritual practice (tapas) like his father.