Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-2, chapter-109

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
राघवस्त्वपयातेषु तपस्विषु विचिन्तयन् ।
न तत्रारोचयद्वासं कारणैर्बहुभिस्तदा ॥१॥
1. rāghavastvapayāteṣu tapasviṣu vicintayan ,
na tatrārocayadvāsaṃ kāraṇairbahubhistadā.
1. rāghavaḥ tu apayāteṣu tapasviṣu vicintayan na
tatra arocayat vāsam kāraṇaiḥ bahubhiḥ tadā
1. tapasviṣu apayāteṣu tu rāghavaḥ vicintayan
tadā bahubhiḥ kāraṇaiḥ tatra vāsam na arocayat
1. When the ascetics had departed, Rama, reflecting, then did not wish to dwell there for many reasons.
इह मे भरतो दृष्टो मातरश्च सनागराः ।
सा च मे स्मृतिरन्वेति तान्नित्यमनुशोचतः ॥२॥
2. iha me bharato dṛṣṭo mātaraśca sanāgarāḥ ,
sā ca me smṛtiranveti tānnityamanuśocataḥ.
2. iha me bharataḥ dṛṣṭaḥ mātaraḥ ca sanāgarāḥ
sā ca me smṛtiḥ anveti tān nityam anuśocataḥ
2. iha me bharataḥ ca sanāgarāḥ mātaraḥ dṛṣṭaḥ
ca sā smṛtiḥ nityam tān anuśocataḥ me anveti
2. Here, I saw Bharata, and the mothers along with the citizens. And that memory constantly follows me as I grieve for them always.
स्कन्धावारनिवेशेन तेन तस्य महात्मनः ।
हयहस्तिकरीषैश्च उपमर्दः कृतो भृशम् ॥३॥
3. skandhāvāraniveśena tena tasya mahātmanaḥ ,
hayahastikarīṣaiśca upamardaḥ kṛto bhṛśam.
3. skandhāvāraniveśena tena tasya mahātmanaḥ
hayahastikarīṣaiḥ ca upamardaḥ kṛtaḥ bhṛśam
3. tena skandhāvāraniveśena tasya mahātmanaḥ
ca hayahastikarīṣaiḥ bhṛśam upamardaḥ kṛtaḥ
3. Through that encampment of the great-souled Rama, and by the dung of horses and elephants, the hermitage was greatly defiled.
तस्मादन्यत्र गच्छाम इति संचिन्त्य राघवः ।
प्रातिष्ठत स वैदेह्या लक्ष्मणेन च संगतः ॥४॥
4. tasmādanyatra gacchāma iti saṃcintya rāghavaḥ ,
prātiṣṭhata sa vaidehyā lakṣmaṇena ca saṃgataḥ.
4. tasmāt anyatra gacchāma iti saṃcintya rāghavaḥ
prātiṣṭhata saḥ vaidehyā lakṣmaṇena ca saṅgataḥ
4. rāghavaḥ tasmāt anyatra gacchāma iti saṃcintya,
saḥ vaidehyā lakṣmaṇena ca saṅgataḥ prātiṣṭhata
4. Having thus decided, "Let us go elsewhere," Rama (rāghava), accompanied by Sita (vaidehī) and Lakshmana, departed.
सो ऽत्रेराश्रममासाद्य तं ववन्दे महायशाः ।
तं चापि भगवानत्रिः पुत्रवत् प्रत्यपद्यत ॥५॥
5. so'trerāśramamāsādya taṃ vavande mahāyaśāḥ ,
taṃ cāpi bhagavānatriḥ putravat pratyapadyata.
5. saḥ atreḥ āśramam āsādya tam vavande mahāyaśāḥ
tam ca api bhagavān atriḥ putravat pratyapadyata
5. mahāyaśāḥ saḥ atreḥ āśramam āsādya,
tam vavande.
bhagavān atriḥ ca api tam putravat pratyapadyata.
5. Having reached the hermitage (āśrama) of Atri, the greatly renowned Rama bowed to him. And the revered sage Atri, for his part, also treated him like a son.
स्वयमातिथ्यमादिश्य सर्वमस्य सुसत्कृतम् ।
सौमित्रिं च महाभागां सीतां च समसान्त्वयत् ॥६॥
6. svayamātithyamādiśya sarvamasya susatkṛtam ,
saumitriṃ ca mahābhāgāṃ sītāṃ ca samasāntvayat.
6. svayam ātithyam ādiśya sarvam asya susatkṛtam
saumitrim ca mahābhāgām sītām ca samasāntvayat
6. (saḥ) svayam asya sarvam susatkṛtam ātithyam ādiśya,
saumitrim ca mahābhāgām sītām ca samasāntvayat.
6. Personally arranging all fitting hospitality for Rama, Atri also comforted Lakshmana (saumitri) and the highly virtuous (mahābhāgā) Sita.
पत्नीं च तमनुप्राप्तां वृद्धामामन्त्र्य सत्कृताम् ।
सान्त्वयामास धर्मज्ञः सर्वभूतहिते रतः ॥७॥
7. patnīṃ ca tamanuprāptāṃ vṛddhāmāmantrya satkṛtām ,
sāntvayāmāsa dharmajñaḥ sarvabhūtahite rataḥ.
7. patnīm ca tam anuprāptām vṛddhām āmantrya satkṛtām
sāntvayāmāsa dharmajñaḥ sarvabhūtahite rataḥ
7. dharmajñaḥ sarvabhūtahite rataḥ (atriḥ) ca tam (rāmam) patnīm anuprāptām vṛddhām satkṛtām āmantrya,
sāntvayāmāsa.
7. And the knower of natural law (dharma), devoted to the welfare of all beings, having addressed him (Rama) and his aged, honored wife (Anasuya) who had arrived, consoled her.
अनसूयां महाभागां तापसीं धर्मचारिणीम् ।
प्रतिगृह्णीष्व वैदेहीमब्रवीदृषिसत्तमः ॥८॥
8. anasūyāṃ mahābhāgāṃ tāpasīṃ dharmacāriṇīm ,
pratigṛhṇīṣva vaidehīmabravīdṛṣisattamaḥ.
8. anasūyām mahābhāgām tāpasīm dharmacāriṇīm
pratigṛhṇīṣva vaidehīm abravīt ṛṣisattamaḥ
8. ṛṣisattamaḥ anasūyām mahābhāgām tāpasīm
dharmacāriṇīm abravīt vaidehīm pratigṛhṇīṣva
8. The best of sages spoke to Anasuyā, the greatly fortunate female ascetic who adheres to righteous conduct (dharma), saying, "Please accept Vaidehī."
रामाय चाचचक्षे तां तापसीं धर्मचारिणीम् ।
दश वर्षाण्यनावृष्ट्या दग्धे लोके निरन्तरम् ॥९॥
9. rāmāya cācacakṣe tāṃ tāpasīṃ dharmacāriṇīm ,
daśa varṣāṇyanāvṛṣṭyā dagdhe loke nirantaram.
9. rāmāya ca ācacakṣe tām tāpasīm dharmacāriṇīm
daśa varṣāṇi anāvṛṣṭyā dagdhe loke nirantaram
9. ca [ṛṣisattamaḥ] rāmāya tām tāpasīm dharmacāriṇīm ācacakṣe,
[yadā] daśa varṣāṇi nirantaram anāvṛṣṭyā loke dagdhe [āsīt]
9. And he (the sage) recounted to Rama about that female ascetic who adheres to righteous conduct (dharma), describing how, for ten continuous years, the world had been scorched by drought.
यया मूलफले सृष्टे जाह्नवी च प्रवर्तिता ।
उग्रेण तपसा युक्ता नियमैश्चाप्यलंकृता ॥१०॥
10. yayā mūlaphale sṛṣṭe jāhnavī ca pravartitā ,
ugreṇa tapasā yuktā niyamaiścāpyalaṃkṛtā.
10. yayā mūlaphalale sṛṣṭe jāhnavī ca pravartitā
ugreṇa tapasā yuktā niyamaiḥ ca api alaṁkṛtā
10. yayā mūlaphalale sṛṣṭe [abhavat],
ca jāhnavī pravartitā [abhavat].
[sā] ugreṇa tapasā yuktā ca api niyamaiḥ alaṁkṛtā [āsīt]
10. It was by her that roots and fruits were created, and the Ganges River was caused to flow. She was endowed with severe asceticism (tapas) and also adorned with observances.
दशवर्षसहस्राणि यया तप्तं महत्तपः ।
अनसूयाव्रतैस्तात प्रत्यूहाश्च निबर्हिताः ॥११॥
11. daśavarṣasahasrāṇi yayā taptaṃ mahattapaḥ ,
anasūyāvrataistāta pratyūhāśca nibarhitāḥ.
11. daśavarṣasahasrāṇi yayā taptam mahattapaḥ
anasūyāvratataiḥ tāta pratyūhāḥ ca nibarhitāḥ
11. tāta,
yayā daśavarṣasahasrāṇi mahattapaḥ taptam [āsīt],
ca anasūyāvratataiḥ pratyūhāḥ nibarhitāḥ [asan]
11. O dear one, it was by her that great asceticism (tapas) was practiced for ten thousand years, and by Anasuyā's observances, all obstacles were removed.
देवकार्यनिमित्तं च यया संत्वरमाणया ।
दशरात्रं कृत्वा रात्रिः सेयं मातेव ते ऽनघ ॥१२॥
12. devakāryanimittaṃ ca yayā saṃtvaramāṇayā ,
daśarātraṃ kṛtvā rātriḥ seyaṃ māteva te'nagha.
12. devakāryanimittam ca yayā saṃtvaramāṇayā
daśarātram kṛtvā rātriḥ sā iyam mātā iva te anagha
12. anagha te yayā devakāryanimittam ca saṃtvaramāṇayā
daśarātram kṛtvā sā iyam rātriḥ mātā iva
12. O sinless one, that very night, which was made to last for ten nights by her who was hurrying for the sake of divine duty, is like a mother to you.
तामिमां सर्वभूतानां नमस्कार्यां यशस्विनीम् ।
अभिगच्छतु वैदेही वृद्धामक्रोधनां सदा ॥१३॥
13. tāmimāṃ sarvabhūtānāṃ namaskāryāṃ yaśasvinīm ,
abhigacchatu vaidehī vṛddhāmakrodhanāṃ sadā.
13. tām imām sarvabhūtānām namaskāryām yaśasvinīm
abhigacchatu vaidehī vṛddhām akrodhanām sadā
13. vaidehī sadā sarvabhūtānām namaskāryām yaśasvinīm
vṛddhām akrodhanām tām imām abhigacchatu
13. May Vaidehī always approach this glorious old woman, who is never angered and is revered by all beings.
एवं ब्रुवाणं तमृषिं तथेत्युक्त्वा स राघवः ।
सीतामुवाच धर्मज्ञामिदं वचनमुत्तमम् ॥१४॥
14. evaṃ bruvāṇaṃ tamṛṣiṃ tathetyuktvā sa rāghavaḥ ,
sītāmuvāca dharmajñāmidaṃ vacanamuttamam.
14. evam bruvāṇam tam ṛṣim tathā iti uktvā sa rāghavaḥ
sītām uvāca dharma-jñām idam vacanam uttamam
14. sa rāghavaḥ evam bruvāṇam tam ṛṣim tathā iti
uktvā dharma-jñām sītām idam uttamam vacanam uvāca
14. To that sage who spoke thus, Rāghava (Rāma) said, 'So be it,' and then addressed Sītā, who was knowledgeable in (dharma), with these excellent words.
राजपुत्रि श्रुतं त्वेतन्मुनेरस्य समीरितम् ।
श्रेयो ऽर्थमात्मनः शीघ्रमभिगच्छ तपस्विनीम् ॥१५॥
15. rājaputri śrutaṃ tvetanmunerasya samīritam ,
śreyo'rthamātmanaḥ śīghramabhigaccha tapasvinīm.
15. rājaputri śrutam tvā etat muneḥ asya samīritam
śreyaḥ artham ātmanaḥ śīghram abhigaccha tapasvinīm
15. rājaputri tvā asya muneḥ samīritam etat śrutam.
ātmanaḥ śreyaḥ artham tapasvinīm śīghram abhigaccha
15. O Princess, what this sage has said has been heard by you. For your own well-being, quickly approach that female ascetic.
अनसूयेति या लोके कर्मभिः क्यातिमागता ।
तां शीघ्रमभिगच्छ त्वमभिगम्यां तपस्विनीम् ॥१६॥
16. anasūyeti yā loke karmabhiḥ kyātimāgatā ,
tāṃ śīghramabhigaccha tvamabhigamyāṃ tapasvinīm.
16. anasūyā iti yā loke karmabhiḥ khyātim āgatā tām
śīghram abhigaccha tvam abhigamyām tapasvinīm
16. tvam śīghram abhigamyām tapasvinīm tām anasūyā
iti yā loke karmabhiḥ khyātim āgatā abhigaccha
16. You should quickly go to Anasūyā, who is renowned in the world for her deeds (karma) and is an approachable ascetic woman.
सीता त्वेतद्वचः श्रुत्वा राघवस्य हितैषिणी ।
तामत्रिपत्नीं धर्मज्ञामभिचक्राम मैथिली ॥१७॥
17. sītā tvetadvacaḥ śrutvā rāghavasya hitaiṣiṇī ,
tāmatripatnīṃ dharmajñāmabhicakrāma maithilī.
17. sītā tu etat vacaḥ śrutvā rāghavasya hitaiṣiṇī
tām atripatnīm dharmajñām abhicakrāma maithilī
17. hitaiṣiṇī maithilī sītā tu etat vacaḥ śrutvā
rāghavasya dharmajñām atripatnīm tām abhicakrāma
17. Sītā, the princess of Mithila (Maithilī), who was well-wishing towards Rāma (Rāghava), heard these words and approached Anasūyā, the wife of Atri, who understood righteousness (dharma).
शिथिलां वलितां वृद्धां जरापाण्डुरमूर्धजाम् ।
सततं वेपमानाङ्गीं प्रवाते कदली यथा ॥१८॥
18. śithilāṃ valitāṃ vṛddhāṃ jarāpāṇḍuramūrdhajām ,
satataṃ vepamānāṅgīṃ pravāte kadalī yathā.
18. śithilām valitām vṛddhām jarāpāṇḍuramūrdhajām
satatam vepamānāṅgīm pravāte kadalī yathā
18. śithilām valitām vṛddhām jarāpāṇḍuramūrdhajām
satatam vepamānāṅgīm pravāte kadalī yathā
18. She was frail, wrinkled, and old, with hair whitened by age, her body constantly trembling like a plantain tree swaying in the wind.
तां तु सीता महाभागामनसूयां पतिव्रताम् ।
अभ्यवादयदव्यग्रा स्वं नाम समुदाहरत् ॥१९॥
19. tāṃ tu sītā mahābhāgāmanasūyāṃ pativratām ,
abhyavādayadavyagrā svaṃ nāma samudāharat.
19. tām tu sītā mahābhāgām anasūyām pativratām
abhivādayat avyagrā svam nāma samudāharat
19. tu avyagrā sītā tām mahābhāgām anasūyām
pativratām abhivādayat svam nāma samudāharat
19. But Sītā, undistracted, respectfully greeted that highly fortunate and devoted wife (pativratā) Anasūyā, and then stated her own name.
अभिवाद्य च वैदेही तापसीं तामनिन्दिताम् ।
बद्धाञ्जलिपुटा हृष्टा पर्यपृच्छदनामयम् ॥२०॥
20. abhivādya ca vaidehī tāpasīṃ tāmaninditām ,
baddhāñjalipuṭā hṛṣṭā paryapṛcchadanāmayam.
20. abhivādya ca vaidehī tāpasīm tām aninditām
baddhāñjalipuṭā hṛṣṭā paryapṛcchat anāmayam
20. vaidehī hṛṣṭā baddhāñjalipuṭā ca tām aninditām
tāpasīm abhivādya anāmayam paryapṛcchat
20. Sita, delighted and with her palms joined in reverence, greeted that irreproachable female ascetic and inquired about her well-being.
ततः सीतां महाभागां दृष्ट्वा तां धर्मचारिणीम् ।
सान्त्वयन्त्यब्रवीद्धृष्टा दिष्ट्या धर्ममवेक्षसे ॥२१॥
21. tataḥ sītāṃ mahābhāgāṃ dṛṣṭvā tāṃ dharmacāriṇīm ,
sāntvayantyabravīddhṛṣṭā diṣṭyā dharmamavekṣase.
21. tataḥ sītām mahābhāgām dṛṣṭvā tām dharmacāriṇīm
sāntvayantī abravīt hṛṣṭā diṣṭyā dharmam avekṣase
21. tataḥ hṛṣṭā sāntvayantī tām mahābhāgām dharmacāriṇīm
sītām dṛṣṭvā abravīt diṣṭyā dharmam avekṣase
21. Then, having seen the illustrious and righteous Sita, the delighted ascetic, consoling her, said, 'It is indeed fortunate that you observe your intrinsic nature (dharma).'
त्यक्त्वा ज्ञातिजनं सीते मानमृद्धिं च मानिनि ।
अवरुद्धं वने रामं दिष्ट्या त्वमनुगच्छसि ॥२२॥
22. tyaktvā jñātijanaṃ sīte mānamṛddhiṃ ca mānini ,
avaruddhaṃ vane rāmaṃ diṣṭyā tvamanugacchasi.
22. tyaktvā jñātijanam sīte mānam ṛddhim ca mānini
avaruddham vane rāmam diṣṭyā tvam anugacchasi
22. sīte mānini tvam diṣṭyā jñātijanam mānam ca
ṛddhim tyaktvā vane avaruddham rāmam anugacchasi
22. O Sita, O esteemed lady, it is truly fortunate that having forsaken your family, honor, and prosperity, you follow Rama, who is confined in the forest.
नगरस्थो वनस्थो वा पापो वा यदि वाशुभः ।
यासां स्त्रीणां प्रियो भर्ता तासां लोका महोदयाः ॥२३॥
23. nagarastho vanastho vā pāpo vā yadi vāśubhaḥ ,
yāsāṃ strīṇāṃ priyo bhartā tāsāṃ lokā mahodayāḥ.
23. nagarastaḥ vanastaḥ vā pāpaḥ vā yadi vā aśubhaḥ
yāsām strīṇām priyaḥ bhartā tāsām lokā mahodayāḥ
23. yadi bhartā nagarastaḥ vā vanastaḥ vā pāpaḥ vā aśubhaḥ (astu),
yāsām strīṇām priyaḥ (saḥ),
tāsām lokā mahodayāḥ (bhavanti)
23. Whether he lives in a city or a forest, or is sinful or inauspicious, for women whose husband is beloved, their realms (loka) are of great prosperity.
दुःशीलः कामवृत्तो वा धनैर्वा परिवर्जितः ।
स्त्रीणामार्य स्वभावानां परमं दैवतं पतिः ॥२४॥
24. duḥśīlaḥ kāmavṛtto vā dhanairvā parivarjitaḥ ,
strīṇāmārya svabhāvānāṃ paramaṃ daivataṃ patiḥ.
24. duḥśīlaḥ kāmavṛttaḥ vā dhanaiḥ vā parivarjitaḥ
strīṇām āryasvabhāvānām paramam daivatam patiḥ
24. strīṇām āryasvabhāvānām patiḥ duḥśīlaḥ kāmavṛttaḥ
vā dhanaiḥ vā parivarjitaḥ paramam daivatam
24. For women of noble character, a husband, even if he is ill-behaved, acts as he pleases, or is deprived of wealth, is the supreme divinity.
नातो विशिष्टं पश्यामि बान्धवं विमृशन्त्यहम् ।
सर्वत्र योग्यं वैदेहि तपः कृतमिवाव्ययम् ॥२५॥
25. nāto viśiṣṭaṃ paśyāmi bāndhavaṃ vimṛśantyaham ,
sarvatra yogyaṃ vaidehi tapaḥ kṛtamivāvyayam.
25. na ataḥ viśiṣṭam paśyāmi bāndhavam vimṛśantī aham
sarvatra yogyam vaidehi tapaḥ kṛtam iva avyayam
25. vaidehi aham vimṛśantī ataḥ viśiṣṭam bāndhavam na
paśyāmi sarvatra yogyam kṛtam avyayam tapaḥ iva
25. O Vaidehi, reflecting upon this, I do not see any kinsman superior (to a husband), who is suitable everywhere, like an imperishable act of spiritual discipline (tapas) that has been performed.
न त्वेवमवगच्छन्ति गुण दोषमसत् स्त्रियः ।
कामवक्तव्यहृदया भर्तृनाथाश्चरन्ति याः ॥२६॥
26. na tvevamavagacchanti guṇa doṣamasat striyaḥ ,
kāmavaktavyahṛdayā bhartṛnāthāścaranti yāḥ.
26. na tu evam avagacchanti guṇadoṣam asat striyaḥ
kāmavaktavyahṛdayāḥ bhartṛnāthāḥ caranti yāḥ
26. yāḥ asat striyaḥ kāmavaktavyahṛdayāḥ bhartṛnāthāḥ
caranti tu guṇadoṣam evam na avagacchanti
26. However, those wicked women, whose hearts are swayed by desire and who act with their husbands as their masters, do not comprehend merits and demerits in this manner.
प्राप्नुवन्त्ययशश्चैव धर्मभ्रंशं च मैथिलि ।
अकार्य वशमापन्नाः स्त्रियो याः खलु तद्विधाः ॥२७॥
27. prāpnuvantyayaśaścaiva dharmabhraṃśaṃ ca maithili ,
akārya vaśamāpannāḥ striyo yāḥ khalu tadvidhāḥ.
27. prāpnuvanti ayaśaḥ ca eva dharmabhraṃśam ca maithili
akāryavaśam āpannāḥ striyaḥ yāḥ khalu tadvidhāḥ
27. maithili yāḥ striyaḥ khalu tadvidhāḥ akāryavaśam
āpannāḥ ayaśaḥ ca eva dharmabhraṃśam ca prāpnuvanti
27. O Maithili, those women who indeed succumb to misconduct and are of that kind (as described previously) certainly incur dishonor and a fall from their natural law (dharma).
त्वद्विधास्तु गुणैर्युक्ता दृष्टलोकपरावराः ।
स्त्रियः स्वर्गे चरिष्यन्ति यथा पुण्यकृतस्तथा ॥२८॥
28. tvadvidhāstu guṇairyuktā dṛṣṭalokaparāvarāḥ ,
striyaḥ svarge cariṣyanti yathā puṇyakṛtastathā.
28. tvadvidhāḥ tu guṇaiḥ yuktāḥ dṛṣṭalokaparāvarāḥ
striyaḥ svarge cariṣyanti yathā puṇyakṛtaḥ tathā
28. tvadvidhāḥ guṇaiḥ yuktāḥ dṛṣṭalokaparāvarāḥ
striyaḥ tu yathā puṇyakṛtaḥ tathā svarge cariṣyanti
28. Indeed, women like you, endowed with virtues and possessing insight into both this world and the hereafter, will move about in heaven, just as those who have performed meritorious deeds do.