Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-3, chapter-27

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
निहतं दूषणं दृष्ट्वा रणे त्रिशिरसा सह ।
खरस्याप्यभवत्त्रासो दृष्ट्वा रामस्य विक्रमम् ॥१॥
1. nihataṃ dūṣaṇaṃ dṛṣṭvā raṇe triśirasā saha ,
kharasyāpyabhavattrāso dṛṣṭvā rāmasya vikramam.
1. nihatam dūṣaṇam dṛṣṭvā raṇe triśirasā saha kharasya
api abhavat trāsaḥ dṛṣṭvā rāmasya vikramam
1. dūṣaṇam triśirasā saha raṇe nihatam dṛṣṭvā kharasya
api rāmasya vikramam dṛṣṭvā trāsaḥ abhavat
1. Seeing that Dushana had been killed in battle along with Trishiras, even Khara became afraid, having witnessed Rama's prowess.
स दृष्ट्वा राक्षसं सैन्यमविषह्यं महाबलम् ।
हतमेकेन रामेण दूषणस्त्रिशिरा अपि ॥२॥
2. sa dṛṣṭvā rākṣasaṃ sainyamaviṣahyaṃ mahābalam ,
hatamekena rāmeṇa dūṣaṇastriśirā api.
2. saḥ dṛṣṭvā rākṣasam sainyam aviṣahyam mahābalam
hatam ekena rāmeṇa dūṣaṇaḥ triśirāḥ api
2. saḥ rākṣasam aviṣahyam mahābalam sainyam
ekena rāmeṇa hatam dūṣaṇaḥ triśirāḥ api dṛṣṭvā
2. Khara, having seen the irresistible and mighty demonic army, and even Dushana and Trishiras, all killed by Rama alone.
तद्बलं हतभूयिष्ठं विमनाः प्रेक्ष्य राक्षसः ।
आससाद खरो रामं नमुचिर्वासवं यथा ॥३॥
3. tadbalaṃ hatabhūyiṣṭhaṃ vimanāḥ prekṣya rākṣasaḥ ,
āsasāda kharo rāmaṃ namucirvāsavaṃ yathā.
3. tat balam hatabhūyiṣṭham vimanaḥ prekṣya rākṣasaḥ
āsasāda kharaḥ rāmam namuciḥ vāsavam yathā
3. rākṣasaḥ vimanaḥ hatabhūyiṣṭham tat balam prekṣya
kharaḥ rāmam āsasāda namuciḥ vāsavam yathā
3. Having observed that army, which was mostly annihilated, the demon Khara became disheartened and then charged towards Rama, just as Namuci (charged) at Indra.
विकृष्य बलवच्चापं नाराचान् रक्तभोजनान् ।
खरश्चिक्षेप रामाय क्रुद्धानाशीविषानिव ॥४॥
4. vikṛṣya balavaccāpaṃ nārācān raktabhojanān ,
kharaścikṣepa rāmāya kruddhānāśīviṣāniva.
4. vikṛṣya balavat cāpam nārācān raktabhojanān
kharaḥ cikṣepa rāmāya kruddhān āśīviṣān iva
4. kharaḥ balavat cāpam vikṛṣya raktabhojanān
kruddhān āśīviṣān iva nārācān rāmāya cikṣepa
4. Having powerfully drawn his bow, Khara shot arrows at Rama, which were blood-devouring and like enraged venomous snakes.
ज्यां विधुन्वन् सुबहुशः शिक्षयास्त्राणि दर्शयन् ।
चचार समरे मार्गाञ् शरै रथगतः खरः ॥५॥
5. jyāṃ vidhunvan subahuśaḥ śikṣayāstrāṇi darśayan ,
cacāra samare mārgāñ śarai rathagataḥ kharaḥ.
5. jyām vidhunvan subahuśaḥ śikṣayā astrāṇi darśayan
cacāra samare mārgān śaraiḥ rathagataḥ kharaḥ
5. rathagataḥ kharaḥ jyām subahuśaḥ vidhunvan śikṣayā
astrāṇi darśayan śaraiḥ mārgān samare cacāra
5. Mounted on his chariot, Khara frequently twanged his bowstring and displayed his missile-weapons with expertise, moving across the battlefield with his arrows.
स सर्वाश्च दिशो बाणैः प्रदिशश्च महारथः ।
पूरयामास तं दृष्ट्वा रामो ऽपि सुमहद्धनुः ॥६॥
6. sa sarvāśca diśo bāṇaiḥ pradiśaśca mahārathaḥ ,
pūrayāmāsa taṃ dṛṣṭvā rāmo'pi sumahaddhanuḥ.
6. saḥ sarvāḥ ca diśaḥ bāṇaiḥ pradiśaḥ ca mahārathaḥ
pūrayāmāsa tam dṛṣṭvā rāmaḥ api sumahat dhanuḥ
6. saḥ mahārathaḥ bāṇaiḥ sarvāḥ diśaḥ ca pradiśaḥ ca
pūrayāmāsa tam dṛṣṭvā rāmaḥ api sumahat dhanuḥ
6. That great warrior (Khara) filled all the cardinal and intermediate directions with arrows. Seeing this, Rama also prepared his exceedingly great bow.
स सायकैर्दुर्विषहैः सस्फुलिङ्गैरिवाग्निभिः ।
नभश्चकाराविवरं पर्जन्य इव वृष्टिभिः ॥७॥
7. sa sāyakairdurviṣahaiḥ sasphuliṅgairivāgnibhiḥ ,
nabhaścakārāvivaraṃ parjanya iva vṛṣṭibhiḥ.
7. saḥ sāyakaiḥ durviṣahaiḥ sasphuliṅgaiḥ iva agnibhiḥ
nabhaḥ cakāra avivaram parjanyaḥ iva vṛṣṭibhiḥ
7. saḥ durviṣahaiḥ sasphuliṅgaiḥ agnibhiḥ iva sāyakaiḥ
nabhaḥ avivaram cakāra parjanyaḥ vṛṣṭibhiḥ iva
7. He (Khara) filled the sky completely with irresistible arrows, which were like fires emitting sparks, just as a rain cloud fills it with showers.
तद्बभूव शितैर्बाणैः खररामविसर्जितैः ।
पर्याकाशमनाकाशं सर्वतः शरसंकुलम् ॥८॥
8. tadbabhūva śitairbāṇaiḥ khararāmavisarjitaiḥ ,
paryākāśamanākāśaṃ sarvataḥ śarasaṃkulam.
8. tat babhūva śitaiḥ bāṇaiḥ khararāmavisarjitaiḥ
paryākāśam anākāśam sarvataḥ śarasaṅkulam
8. tat sarvataḥ khararāmavisarjitaiḥ śitaiḥ bāṇaiḥ
śarasaṅkulam paryākāśam anākāśam babhūva
8. The entire sky, everywhere densely packed with sharp arrows released by Khara and Rāma, became as if sky-less.
शरजालावृतः सूर्यो न तदा स्म प्रकाशते ।
अन्योन्यवधसंरम्भादुभयोः संप्रयुध्यतोः ॥९॥
9. śarajālāvṛtaḥ sūryo na tadā sma prakāśate ,
anyonyavadhasaṃrambhādubhayoḥ saṃprayudhyatoḥ.
9. śarajālāvṛtaḥ sūryaḥ na tadā sma prakāśate
anyonyavadhasaṃrambhāt ubhayoḥ samprayudhyatoḥ
9. tadā śarajālāvṛtaḥ sūryaḥ na prakāśate sma,
ubhayoḥ anyonyavadhasaṃrambhāt samprayudhyatoḥ
9. Then, covered by a dense net of arrows, the sun did not shine, as both combatants were intensely engaged in the frenzy of mutual slaughter.
ततो नालीकनाराचैस्तीक्ष्णाग्रैश्च विकर्णिभिः ।
आजघान रणे रामं तोत्रैरिव महाद्विपम् ॥१०॥
10. tato nālīkanārācaistīkṣṇāgraiśca vikarṇibhiḥ ,
ājaghāna raṇe rāmaṃ totrairiva mahādvipam.
10. tataḥ nālīkanārācaiḥ tīkṣṇāgraiḥ ca vikarṇibhiḥ
ājaghāna raṇe rāmam totraiḥ iva mahādvipam
10. tataḥ raṇe (saḥ) nālīkanārācaiḥ ca tīkṣṇāgraiḥ vikarṇibhiḥ (śaraiḥ) rāmam ājaghāna,
mahādvipam totraiḥ iva
10. Then, in battle, Khara struck Rāma with nālīka and nārāca arrows, as well as with sharp-pointed vikarṇi arrows, just as a great elephant is struck with goads.
तं रथस्थं धनुष्पाणिं राक्षसं पर्यवस्थितम् ।
ददृशुः सर्वभूतानि पाशहस्तमिवान्तकम् ॥११॥
11. taṃ rathasthaṃ dhanuṣpāṇiṃ rākṣasaṃ paryavasthitam ,
dadṛśuḥ sarvabhūtāni pāśahastamivāntakam.
11. tam rathastham dhanuṣpāṇim rākṣasam paryavasthitam
dadṛśuḥ sarvabhūtāni pāśahastam iva antakam
11. sarvabhūtāni tam rākṣasam rathastham dhanuṣpāṇim
paryavasthitam antakam pāśahastam iva dadṛśuḥ
11. All beings saw that demon, Khara, standing in his chariot, holding a bow, positioned there, appearing like Death (Antaka) holding a noose.
तं सिंहमिव विक्रान्तं सिंहविक्रान्तगामिनम् ।
दृष्ट्वा नोद्विजते रामः सिंहः क्षुद्रमृगं यथा ॥१२॥
12. taṃ siṃhamiva vikrāntaṃ siṃhavikrāntagāminam ,
dṛṣṭvā nodvijate rāmaḥ siṃhaḥ kṣudramṛgaṃ yathā.
12. tam siṃham iva vikrāntam siṃhavikrāntagāminam
dṛṣṭvā na udvijate rāmaḥ siṃhaḥ kṣudramṛgam yathā
12. rāmaḥ tam siṃham iva vikrāntam siṃhavikrāntagāminam
dṛṣṭvā na udvijate yathā siṃhaḥ kṣudramṛgam
12. Even upon seeing him, who was mighty like a lion and walked with the valorous gait of a lion, Rama was not disturbed, just as a lion is not bothered by a small animal.
ततः सूर्यनिकाशेन रथेन महता खरः ।
आससाद रणे रामं पतङ्ग इव पावकम् ॥१३॥
13. tataḥ sūryanikāśena rathena mahatā kharaḥ ,
āsasāda raṇe rāmaṃ pataṅga iva pāvakam.
13. tataḥ sūryanikāśena rathena mahatā kharaḥ
āsasāda raṇe rāmam pataṅgaḥ iva pāvakam
13. tataḥ kharaḥ sūryanikāśena mahatā rathena
raṇe rāmam āsasāda iva pataṅgaḥ pāvakam
13. Then, Khara, in his magnificent chariot radiant like the sun, approached Rama in battle, just as a moth flies into a fire.
ततो ऽस्य सशरं चापं मुष्टिदेशे महात्मनः ।
खरश्चिच्छेद रामस्य दर्शयन्पाणिलाघवम् ॥१४॥
14. tato'sya saśaraṃ cāpaṃ muṣṭideśe mahātmanaḥ ,
kharaściccheda rāmasya darśayanpāṇilāghavam.
14. tataḥ asya saśaram cāpam muṣṭideśe mahātmanaḥ
kharaḥ ciccheda rāmasya darśayan pāṇilāghavam
14. tataḥ kharaḥ pāṇilāghavam darśayan mahātmanaḥ
rāmasya saśaram cāpam muṣṭideśe ciccheda
14. Then Khara, demonstrating his dexterity, cut the great-souled Rama's bow, which was strung with arrows, at the grip.
स पुनस्त्वपरान् सप्त शरानादाय वर्मणि ।
निजघान रणे क्रुद्धः शक्राशनिसमप्रभान् ॥१५॥
15. sa punastvaparān sapta śarānādāya varmaṇi ,
nijaghāna raṇe kruddhaḥ śakrāśanisamaprabhān.
15. saḥ punaḥ tu aparān sapta śarān ādāya varmaṇi
nijaghāna raṇe kruddhaḥ śakrāśanisamaprabhān
15. saḥ kruddhaḥ punaḥ tu aparān sapta śarān
śakrāśanisamaprabhān ādāya raṇe varmaṇi nijaghāna
15. But he (Rama), enraged, again took seven other arrows, shining with the brilliance of Indra's thunderbolt, and struck (Khara) in battle, (hitting him) on his armor.
ततस्तत् प्रहतं बाणैः खरमुक्तैः सुपर्वभिः ।
पपात कवचं भूमौ रामस्यादित्यवर्चसः ॥१६॥
16. tatastat prahataṃ bāṇaiḥ kharamuktaiḥ suparvabhiḥ ,
papāta kavacaṃ bhūmau rāmasyādityavarcasaḥ.
16. tataḥ tat prahatam bāṇaiḥ kharamuktaiḥ suparvabhiḥ
papāta kavacam bhūmau rāmasya ādityavarcasaḥ
16. tataḥ kharamuktaiḥ suparvabhiḥ bāṇaiḥ prahatam
ādityavarcasaḥ rāmasya tat kavacam bhūmau papāta
16. Then, struck by Khara's well-aimed arrows, that armor fell to the ground from Rama, whose brilliance was like the sun.
स शरैरर्पितः क्रुद्धः सर्वगात्रेषु राघवः ।
रराज समरे रामो विधूमो ऽग्निरिव ज्वलन् ॥१७॥
17. sa śarairarpitaḥ kruddhaḥ sarvagātreṣu rāghavaḥ ,
rarāja samare rāmo vidhūmo'gniriva jvalan.
17. saḥ śaraiḥ arpitaḥ kruddhaḥ sarvagātreṣu rāghavaḥ
rarāja samare rāmaḥ vidhūmaḥ agniḥ iva jvalan
17. śaraiḥ sarvagātreṣu arpitaḥ kruddhaḥ saḥ rāghavaḥ
rāmaḥ samare विधूमः ज्वलन् agniḥ iva rarāja
17. Enraged, with arrows piercing all his limbs, Rama, the descendant of Raghu, blazed brilliantly in battle like a smokeless, burning fire.
ततो गम्भीरनिर्ह्रादं रामः शत्रुनिबर्हणः ।
चकारान्ताय स रिपोः सज्यमन्यन्महद्धनुः ॥१८॥
18. tato gambhīranirhrādaṃ rāmaḥ śatrunibarhaṇaḥ ,
cakārāntāya sa ripoḥ sajyamanyanmahaddhanuḥ.
18. tataḥ gambhīranirhrādam rāmaḥ śatrunibarhaṇaḥ
cakāra antāya saḥ ripoḥ sajyam anyat mahat dhanuḥ
18. tataḥ śatrunibarhaṇaḥ saḥ rāmaḥ ripoḥ antāya
gambhīranirhrādam sajyam anyat mahat dhanuḥ cakāra
18. Then, Rama, the destroyer of enemies, for the ultimate demise of his foe, strung another great bow, which resounded with a deep twang.
सुमहद्वैष्णवं यत्तदतिसृष्टं महर्षिणा ।
वरं तद्धनुरुद्यम्य खरं समभिधावत ॥१९॥
19. sumahadvaiṣṇavaṃ yattadatisṛṣṭaṃ maharṣiṇā ,
varaṃ taddhanurudyamya kharaṃ samabhidhāvata.
19. sumahat vaiṣṇavam yat tat atisṛṣṭam maharṣiṇā
varam tat dhanuḥ udyamya kharam samabhidhāvata
19. maharṣiṇā atisṛṣṭam yat tat sumahat vaiṣṇavam
varam tat dhanuḥ udyamya kharam samabhidhāvata
19. Raising that most excellent, supremely great Vaishnava (Viṣṇu's) bow, which had been bestowed upon him by the great sage, he rushed towards Khara.
ततः कनकपुङ्खैस्तु शरैः संनतपर्वभिः ।
चिच्छेद रामः संक्रुद्धः खरस्य समरे ध्वजम् ॥२०॥
20. tataḥ kanakapuṅkhaistu śaraiḥ saṃnataparvabhiḥ ,
ciccheda rāmaḥ saṃkruddhaḥ kharasya samare dhvajam.
20. tataḥ kanakapuṅkhaiḥ tu śaraiḥ saṃnataparvabhiḥ
ciccheda rāmaḥ saṃkruddhaḥ kharasya samare dhvajam
20. tataḥ saṃkruddhaḥ rāmaḥ samare kanakapuṅkhaiḥ
saṃnataparvabhiḥ śaraiḥ tu kharasya dhvajam ciccheda
20. Then, the enraged Rama, using arrows with golden shafts and flexible joints, severed Khara's banner in battle.
स दर्शनीयो बहुधा विच्छिन्नः काञ्चनो ध्वजः ।
जगाम धरणीं सूर्यो देवतानामिवाज्ञया ॥२१॥
21. sa darśanīyo bahudhā vicchinnaḥ kāñcano dhvajaḥ ,
jagāma dharaṇīṃ sūryo devatānāmivājñayā.
21. saḥ darśanīyaḥ bahudhā vicchinnaḥ kāñcanaḥ dhvajaḥ
jagāma dharaṇīm sūryaḥ devatānām iva ājñayā
21. saḥ darśanīyaḥ kāñcanaḥ dhvajaḥ bahudhā vicchinnaḥ
sūryaḥ devatānām ājñayā iva dharaṇīm jagāma
21. That beautiful golden banner, severed into many pieces, fell to the earth, just as the sun would by the command of the deities.
तं चतुर्भिः खरः क्रुद्धो रामं गात्रेषु मार्गणैः ।
विव्याध हृदि मर्मज्ञो मातङ्गमिव तोमरैः ॥२२॥
22. taṃ caturbhiḥ kharaḥ kruddho rāmaṃ gātreṣu mārgaṇaiḥ ,
vivyādha hṛdi marmajño mātaṅgamiva tomaraiḥ.
22. tam caturbhiḥ kharaḥ kruddhaḥ rāmam gātreṣu mārgaṇaiḥ
vivyādha hṛdi marmajñaḥ mātaṅgam iva tomaraiḥ
22. kruddhaḥ marmajñaḥ kharaḥ tam rāmam caturbhiḥ
mārgaṇaiḥ gātreṣu hṛdi vivyādha mātaṅgam tomaraiḥ iva
22. The enraged Khara, a master of vital points, pierced that Rama on his limbs with four arrows and in the heart, just as one would strike an elephant with lances.
स रामो बहुभिर्बाणैः खरकार्मुकनिःसृतैः ।
विद्धो रुधिरसिक्ताङ्गो बभूव रुषितो भृशम् ॥२३॥
23. sa rāmo bahubhirbāṇaiḥ kharakārmukaniḥsṛtaiḥ ,
viddho rudhirasiktāṅgo babhūva ruṣito bhṛśam.
23. saḥ rāmaḥ bahubhiḥ bāṇaiḥ kharakārmukanihsṛtaiḥ
viddhaḥ rudhirasiktāṅgaḥ babhūva ruṣitaḥ bhṛśam
23. saḥ rāmaḥ kharakārmukanihsṛtaiḥ bahubhiḥ bāṇaiḥ
viddhaḥ rudhirasiktāṅgaḥ bhṛśam ruṣitaḥ babhūva
23. That Rama, pierced by many arrows released from Khara's bow, had his limbs drenched in blood and became exceedingly enraged.
स धनुर्धन्विनां श्रेष्ठः प्रगृह्य परमाहवे ।
मुमोच परमेष्वासः षट् शरानभिलक्षितान् ॥२४॥
24. sa dhanurdhanvināṃ śreṣṭhaḥ pragṛhya paramāhave ,
mumoca parameṣvāsaḥ ṣaṭ śarānabhilakṣitān.
24. saḥ dhanuḥ dhanvinām śreṣṭhaḥ pragṛhya paramāhave
mumoca parameṣvāsaḥ ṣaṭ śarān abhīlakṣitān
24. saḥ dhanvinām śreṣṭhaḥ parameṣvāsaḥ paramāhave
dhanuḥ pragṛhya ṣaṭ abhīlakṣitān śarān mumoca
24. He, the foremost among archers, grasped his bow in the great battle. That supreme archer released six well-aimed arrows.
शिरस्येकेन बाणेन द्वाभ्यां बाह्वोरथार्पयत् ।
त्रिभिश्चन्द्रार्धवक्त्रैश्च वक्षस्यभिजघान ह ॥२५॥
25. śirasyekena bāṇena dvābhyāṃ bāhvorathārpayat ,
tribhiścandrārdhavaktraiśca vakṣasyabhijaghāna ha.
25. śirasi ekena bāṇena dvābhyām bāhvoḥ atha arpayat
tribhiḥ candrārdhavaktraiḥ ca vakṣasi abhijaghāna ha
25. ekena bāṇena śirasi arpayat atha dvābhyām bāhvoḥ ca
tribhiḥ candrārdhavaktraiḥ vakṣasi abhijaghāna ha
25. He struck him on the head with one arrow. Then, he pierced him on the two arms with two, and indeed, he struck him on the chest with three crescent-shaped arrows.
ततः पश्चान्महातेजा नाराचान्भास्करोपमान् ।
जिघांसू राक्षसं क्रुद्धस्त्रयोदश शिलाशितान् ॥२६॥
26. tataḥ paścānmahātejā nārācānbhāskaropamān ,
jighāṃsū rākṣasaṃ kruddhastrayodaśa śilāśitān.
26. tataḥ paścāt mahātejāḥ nārācān bhāskaropamān
jighāṃsūḥ rākṣasam kruddhaḥ trayodaśa śilāśitān
26. tataḥ paścāt mahātejāḥ kruddhaḥ rākṣasam jighāṃsūḥ
trayodaśa bhāskaropamān śilāśitān nārācān
26. Then, subsequently, the greatly resplendent one, enraged and intending to kill the demon, shot thirteen iron arrows, brilliant as the sun and sharpened on stone.
ततो ऽस्य युगमेकेन चतुर्भिश्चतुरो हयान् ।
षष्ठेन च शिरः संख्ये चिच्छेद खरसारथेः ॥२७॥
27. tato'sya yugamekena caturbhiścaturo hayān ,
ṣaṣṭhena ca śiraḥ saṃkhye ciccheda kharasāratheḥ.
27. tataḥ asya yugam ekena caturbhiḥ caturaḥ hayān
ṣaṣṭhena ca śiraḥ saṃkhye ciccheda kharasāratheḥ
27. tataḥ ekena asya yugam caturbhiḥ ca caturaḥ hayān
ṣaṣṭhena ca saṃkhye kharasāratheḥ śiraḥ ciccheda
27. Then, with one arrow, he severed his chariot's yoke. With four arrows, he struck down his four horses. And with the sixth, in battle, he cut off the head of Khara's charioteer.
त्रिभिस्त्रिवेणुं बलवान्द्वाभ्यामक्षं महाबलः ।
द्वादशेन तु बाणेन खरस्य सशरं धनुः ।
छित्त्वा वज्रनिकाशेन राघवः प्रहसन्निव ।
त्रयोदशेनेन्द्रसमो बिभेद समरे खरम् ॥२८॥
28. tribhistriveṇuṃ balavāndvābhyāmakṣaṃ mahābalaḥ ,
dvādaśena tu bāṇena kharasya saśaraṃ dhanuḥ ,
chittvā vajranikāśena rāghavaḥ prahasanniva ,
trayodaśenendrasamo bibheda samare kharam.
28. tribhiḥ triveṇuṃ balavān dvābhyām akṣaṃ mahābalaḥ
dvādaśena tu bāṇena kharasya saśaraṃ dhanuḥ
chittvā vajranikāśena rāghavaḥ prahasan
iva trayodaśena indrasamaḥ bibheda samare kharam
28. balavān rāghavaḥ tribhiḥ triveṇuṃ mahābalaḥ
dvābhyām akṣaṃ chittvā tu prahasan iva indrasamaḥ
dvādaśena bāṇena kharasya saśaraṃ dhanuḥ chittvā
vajranikāśena trayodaśena samare kharam bibheda
28. The mighty Rāma, as if smiling, first used three arrows to shatter Khara's three-pronged flagstaff, and then the immensely powerful one broke the chariot's axle with two arrows. Next, with the twelfth arrow, he cut Khara's bow along with its arrows. Finally, with the thirteenth arrow, which resembled a thunderbolt, Rāma, who was equal to Indra, pierced Khara in battle.
प्रभग्नधन्वा विरथो हताश्वो हतसारथिः ।
गदापाणिरवप्लुत्य तस्थौ भूमौ खरस्तदा ॥२९॥
29. prabhagnadhanvā viratho hatāśvo hatasārathiḥ ,
gadāpāṇiravaplutya tasthau bhūmau kharastadā.
29. prabhagnadhanvā virathaḥ hatāśvaḥ hatasārathiḥ
gadāpāṇiḥ avaplutya tasthau bhūmau kharaḥ tadā
29. prabhagnadhanvā virathaḥ hatāśvaḥ hatasārathiḥ
kharaḥ tadā gadāpāṇiḥ avaplutya bhūmau tasthau
29. With his bow shattered, his chariot destroyed, his horses killed, and his charioteer slain, Khara then, mace in hand, jumped down and stood on the ground.
तत् कर्म रामस्य महारथस्य समेत्य देवाश्च महर्षयश्च ।
अपूजयन्प्राञ्जलयः प्रहृष्टास्तदा विमानाग्रगताः समेताः ॥३०॥
30. tat karma rāmasya mahārathasya sametya devāśca maharṣayaśca ,
apūjayanprāñjalayaḥ prahṛṣṭāstadā vimānāgragatāḥ sametāḥ.
30. tat karma rāmasya mahārathasya
sametya devāḥ ca maharṣayaḥ ca
apūjayan prāñjalayaḥ prahr̥ṣṭāḥ
tadā vimānāgragatāḥ sametāḥ
30. tadā sametya vimānāgragatāḥ
sametāḥ prāñjalayaḥ prahr̥ṣṭāḥ
devāḥ ca maharṣayaḥ ca mahārathasya
rāmasya tat karma apūjayan
30. Then, having gathered, the gods and great sages, who were overjoyed and stood at the forefront of their celestial chariots, paid homage to that deed (karma) of Rāma, the great warrior, with folded hands.