वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-2, chapter-33
महामात्रवचः श्रुत्वा रामो दशरथं तदा ।
अन्वभाषत वाक्यं तु विनयज्ञो विनीतवत् ॥१॥
अन्वभाषत वाक्यं तु विनयज्ञो विनीतवत् ॥१॥
1. mahāmātravacaḥ śrutvā rāmo daśarathaṃ tadā ,
anvabhāṣata vākyaṃ tu vinayajño vinītavat.
anvabhāṣata vākyaṃ tu vinayajño vinītavat.
1.
mahāmātravacaḥ śrutvā rāmaḥ daśaratham tadā
| anvabhāṣata vākyam tu vinayajñaḥ vinītavat
| anvabhāṣata vākyam tu vinayajñaḥ vinītavat
1.
tadā mahāmātravacaḥ śrutvā vinayajñaḥ rāmaḥ
daśaratham vinītavat vākyam tu anvabhāṣata
daśaratham vinītavat vākyam tu anvabhāṣata
1.
Having heard the words of the chief minister, Rāma, who understood propriety, then spoke with deference to Dasharatha.
त्यक्तभोगस्य मे राजन् वने वन्येन जीवतः ।
किं कार्यमनुयात्रेण त्यक्तसङ्गस्य सर्वतः ॥२॥
किं कार्यमनुयात्रेण त्यक्तसङ्गस्य सर्वतः ॥२॥
2. tyaktabhogasya me rājan vane vanyena jīvataḥ ,
kiṃ kāryamanuyātreṇa tyaktasaṅgasya sarvataḥ.
kiṃ kāryamanuyātreṇa tyaktasaṅgasya sarvataḥ.
2.
tyaktabhogasya me rājan vane vanyena jīvataḥ |
kim kāryam anuyātreṇa tyaktasaṅgasya sarvataḥ
kim kāryam anuyātreṇa tyaktasaṅgasya sarvataḥ
2.
rājan tyaktabhogasya vane vanyena jīvataḥ
sarvataḥ tyaktasaṅgasya me anuyātreṇa kim kāryam
sarvataḥ tyaktasaṅgasya me anuyātreṇa kim kāryam
2.
O King, what need is there for a retinue for me, who has renounced all worldly enjoyments, who lives on forest provisions in the forest, and who is completely free from attachments?
यो हि दत्त्वा द्विपश्रेष्ठं कक्ष्यायां कुरुते मनः ।
रज्जुस्नेहेन किं तस्य त्यजतः कुञ्जरोत्तमम् ॥३॥
रज्जुस्नेहेन किं तस्य त्यजतः कुञ्जरोत्तमम् ॥३॥
3. yo hi dattvā dvipaśreṣṭhaṃ kakṣyāyāṃ kurute manaḥ ,
rajjusnehena kiṃ tasya tyajataḥ kuñjarottamam.
rajjusnehena kiṃ tasya tyajataḥ kuñjarottamam.
3.
yaḥ hi dattvā dvipaśreṣṭham kakṣyāyām kurute manaḥ
| rajjusnehena kim tasya tyajataḥ kuñjarottamam
| rajjusnehena kim tasya tyajataḥ kuñjarottamam
3.
hi yaḥ dvipaśreṣṭham dattvā manaḥ kakṣyāyām kurute,
tasya kuñjarottamam tyajataḥ rajjusnehena kim
tasya kuñjarottamam tyajataḥ rajjusnehena kim
3.
Indeed, what purpose is there for affection for a rope for someone who, having given away the finest elephant, still fixes his mind on its tether, having abandoned the best of elephants?
तथा मम सतां श्रेष्ठ किं ध्वजिन्या जगत्पते ।
सर्वाण्येवानुजानामि चीराण्येवानयन्तु मे ॥४॥
सर्वाण्येवानुजानामि चीराण्येवानयन्तु मे ॥४॥
4. tathā mama satāṃ śreṣṭha kiṃ dhvajinyā jagatpate ,
sarvāṇyevānujānāmi cīrāṇyevānayantu me.
sarvāṇyevānujānāmi cīrāṇyevānayantu me.
4.
tathā mama satām śreṣṭha kim dhvajinyā jagatpate
| sarvāṇi eva anujānāmi cīrāṇi eva ānayantu me
| sarvāṇi eva anujānāmi cīrāṇi eva ānayantu me
4.
Then, O best among the virtuous, O lord of the world, what use is an army to me? I fully agree to all (conditions); let them bring only bark garments for me.
खनित्रपिटके चोभे ममानयत गच्छतः ।
चतुर्दश वने वासं वर्षाणि वसतो मम ॥५॥
चतुर्दश वने वासं वर्षाणि वसतो मम ॥५॥
5. khanitrapiṭake cobhe mamānayata gacchataḥ ,
caturdaśa vane vāsaṃ varṣāṇi vasato mama.
caturdaśa vane vāsaṃ varṣāṇi vasato mama.
5.
khanitrapaṭake ca ubhe mama ānayata gacchataḥ
| caturdaśa vane vāsam varṣāṇi vasataḥ mama
| caturdaśa vane vāsam varṣāṇi vasataḥ mama
5.
As I depart, bring me both digging tools and baskets. I will be residing in the forest for fourteen years.
अथ चीराणि कैकेयी स्वयमाहृत्य राघवम् ।
उवाच परिधत्स्वेति जनौघे निरपत्रपा ॥६॥
उवाच परिधत्स्वेति जनौघे निरपत्रपा ॥६॥
6. atha cīrāṇi kaikeyī svayamāhṛtya rāghavam ,
uvāca paridhatsveti janaughe nirapatrapā.
uvāca paridhatsveti janaughe nirapatrapā.
6.
atha cīrāṇi kaikeyī svayam āhṛtya rāghavam
| uvāca paridhatsva iti janaughe nirapatrapā
| uvāca paridhatsva iti janaughe nirapatrapā
6.
Then Kaikeyi herself, having brought the bark garments, shamelessly said to Rāghava (Rāma) amidst the crowd of people, "Put (them) on!"
स चीरे पुरुषव्याघ्रः कैकेय्याः प्रतिगृह्य ते ।
सूक्ष्मवस्त्रमवक्षिप्य मुनिवस्त्राण्यवस्त ह ॥७॥
सूक्ष्मवस्त्रमवक्षिप्य मुनिवस्त्राण्यवस्त ह ॥७॥
7. sa cīre puruṣavyāghraḥ kaikeyyāḥ pratigṛhya te ,
sūkṣmavastramavakṣipya munivastrāṇyavasta ha.
sūkṣmavastramavakṣipya munivastrāṇyavasta ha.
7.
sa cīre puruṣavyāghraḥ kaikeyīyāḥ pratigṛhya te
| sūkṣmavastram avakṣipya munivastrāṇi avasta ha
| sūkṣmavastram avakṣipya munivastrāṇi avasta ha
7.
He, the tiger among men, having received those two bark garments from Kaikeyi, and having cast off his fine garment, indeed put on the ascetic's garments.
लक्ष्मणश्चापि तत्रैव विहाय वसने शुभे ।
तापसाच्छादने चैव जग्राह पितुरग्रतः ॥८॥
तापसाच्छादने चैव जग्राह पितुरग्रतः ॥८॥
8. lakṣmaṇaścāpi tatraiva vihāya vasane śubhe ,
tāpasācchādane caiva jagrāha pituragrataḥ.
tāpasācchādane caiva jagrāha pituragrataḥ.
8.
lakṣmaṇaḥ ca api tatra eva vihāya vasane śubhe
tāpasācchādane ca eva jagrāha pituḥ agrataḥ
tāpasācchādane ca eva jagrāha pituḥ agrataḥ
8.
lakṣmaṇaḥ api ca tatra eva śubhe vasane vihāya
tāpasācchādane ca eva pituḥ agrataḥ jagrāha
tāpasācchādane ca eva pituḥ agrataḥ jagrāha
8.
Lakshmana also, right there, setting aside his two fine garments, took up ascetic coverings in his father's presence.
अथात्मपरिधानार्थं सीता कौशेयवासिनी ।
समीक्ष्य चीरं संत्रस्ता पृषती वागुरामिव ॥९॥
समीक्ष्य चीरं संत्रस्ता पृषती वागुरामिव ॥९॥
9. athātmaparidhānārthaṃ sītā kauśeyavāsinī ,
samīkṣya cīraṃ saṃtrastā pṛṣatī vāgurāmiva.
samīkṣya cīraṃ saṃtrastā pṛṣatī vāgurāmiva.
9.
atha ātmaparidhānārtham sītā kauśeyavāsinī
samīkṣya cīram saṃtrastā pṛṣatī vāgurām iva
samīkṣya cīram saṃtrastā pṛṣatī vāgurām iva
9.
atha kauśeyavāsinī sītā ātmaparidhānārtham
cīram samīkṣya saṃtrastā vāgurām iva pṛṣatī
cīram samīkṣya saṃtrastā vāgurām iva pṛṣatī
9.
Then, for her own attire, Sita, who was dressed in silk, became terrified upon seeing the bark garment, just like a spotted deer seeing a snare.
सा व्यपत्रपमाणेव प्रतिगृह्य च दुर्मनाः ।
गन्धर्वराजप्रतिमं भर्तारमिदमब्रवीत् ।
कथं नु चीरं बध्नन्ति मुनयो वनवासिनः ॥१०॥
गन्धर्वराजप्रतिमं भर्तारमिदमब्रवीत् ।
कथं नु चीरं बध्नन्ति मुनयो वनवासिनः ॥१०॥
10. sā vyapatrapamāṇeva pratigṛhya ca durmanāḥ ,
gandharvarājapratimaṃ bhartāramidamabravīt ,
kathaṃ nu cīraṃ badhnanti munayo vanavāsinaḥ.
gandharvarājapratimaṃ bhartāramidamabravīt ,
kathaṃ nu cīraṃ badhnanti munayo vanavāsinaḥ.
10.
sā vyapatrapamāṇā iva pratigṛhya
ca durmanāḥ gandharvarājapratimam
bhartāram idam abravīt katham nu
cīram badhnanti munayaḥ vanavāsinaḥ
ca durmanāḥ gandharvarājapratimam
bhartāram idam abravīt katham nu
cīram badhnanti munayaḥ vanavāsinaḥ
10.
sā vyapatrapamāṇā iva ca durmanāḥ
pratigṛhya gandharvarājapratimam
bhartāram idam abravīt katham nu
cīram badhnanti munayaḥ vanavāsinaḥ
pratigṛhya gandharvarājapratimam
bhartāram idam abravīt katham nu
cīram badhnanti munayaḥ vanavāsinaḥ
10.
She, as if feeling ashamed and disheartened, took it and said this to her husband, who resembled the king of the Gandharvas: "How indeed do ascetics living in the forest tie bark garments?"
कृत्वा कण्ठे च सा चीरमेकमादाय पाणिना ।
तस्थौ ह्यकुषला तत्र व्रीडिता जनकात्मज ॥११॥
तस्थौ ह्यकुषला तत्र व्रीडिता जनकात्मज ॥११॥
11. kṛtvā kaṇṭhe ca sā cīramekamādāya pāṇinā ,
tasthau hyakuṣalā tatra vrīḍitā janakātmaja.
tasthau hyakuṣalā tatra vrīḍitā janakātmaja.
11.
kṛtvā kaṇṭhe ca sā cīram ekam ādāya pāṇinā
tasthau hi akuśalā tatra vrīḍitā janakātmajā
tasthau hi akuśalā tatra vrīḍitā janakātmajā
11.
sā janakātmajā ca cīram kante kṛtvā pāṇinā
ekam ādāya tatra akuśalā vrīḍitā hi tasthau
ekam ādāya tatra akuśalā vrīḍitā hi tasthau
11.
And she, Janaka's daughter, after placing one bark garment around her neck and taking another in her hand, stood there, unskilled and bashful.
तस्यास्तत् क्षिप्रमागम्य रामो धर्मभृतां वरः ।
चीरं बबन्ध सीतायाः कौशेयस्योपरि स्वयम् ॥१२॥
चीरं बबन्ध सीतायाः कौशेयस्योपरि स्वयम् ॥१२॥
12. tasyāstat kṣipramāgamya rāmo dharmabhṛtāṃ varaḥ ,
cīraṃ babandha sītāyāḥ kauśeyasyopari svayam.
cīraṃ babandha sītāyāḥ kauśeyasyopari svayam.
12.
tasyāḥ tat kṣipram āgamya rāmaḥ dharmabhṛtām varaḥ
cīram babandha sītāyāḥ kauśeyasya upari svayam
cīram babandha sītāyāḥ kauśeyasya upari svayam
12.
dharmabhṛtām varaḥ rāmaḥ tasyāḥ tat kṣipram āgamya
sītāyāḥ kauśeyasya upari svayam cīram babandha
sītāyāḥ kauśeyasya upari svayam cīram babandha
12.
The preeminent upholder of natural law (dharma), Rama, quickly approached her and personally tied the rough garment over Sita's silk attire.
तस्यां चीरं वसानायां नाथवत्यामनाथवत् ।
प्रचुक्रोश जनः सर्वो धिक् त्वां दशरथं त्विति ॥१३॥
प्रचुक्रोश जनः सर्वो धिक् त्वां दशरथं त्विति ॥१३॥
13. tasyāṃ cīraṃ vasānāyāṃ nāthavatyāmanāthavat ,
pracukrośa janaḥ sarvo dhik tvāṃ daśarathaṃ tviti.
pracukrośa janaḥ sarvo dhik tvāṃ daśarathaṃ tviti.
13.
tasyām cīram vasānāyām nāthavatyām anāthavat
pracukrośa janaḥ sarvaḥ dhik tvām daśaratham tu iti
pracukrośa janaḥ sarvaḥ dhik tvām daśaratham tu iti
13.
cīram vasānāyām nāthavatyām anāthavat tasyām sarvaḥ
janaḥ "dhik tvām daśaratham" tu iti pracukrośa
janaḥ "dhik tvām daśaratham" tu iti pracukrośa
13.
As she, though having a protector, wore the bark garment like one utterly helpless, all the people cried out, "Shame on you, Dasharatha!"
स निःश्वस्योष्णमैक्ष्वाकस्तां भार्यामिदमब्रवीत् ।
कैकेयि कुशचीरेण न सीता गन्तुमर्हति ॥१४॥
कैकेयि कुशचीरेण न सीता गन्तुमर्हति ॥१४॥
14. sa niḥśvasyoṣṇamaikṣvākastāṃ bhāryāmidamabravīt ,
kaikeyi kuśacīreṇa na sītā gantumarhati.
kaikeyi kuśacīreṇa na sītā gantumarhati.
14.
saḥ niḥśvasya uṣṇam aikṣvākaḥ tām bhāryām idam
abravīt kaikeyi kuśacīreṇa na sītā gantum arhati
abravīt kaikeyi kuśacīreṇa na sītā gantum arhati
14.
saḥ aikṣvākaḥ uṣṇam niḥśvasya tām bhāryām idam
abravīt "kaikeyi kuśacīreṇa na sītā gantum arhati"
abravīt "kaikeyi kuśacīreṇa na sītā gantum arhati"
14.
Having sighed deeply, that scion of Ikshvaku (Rama) said this to that wife (Kaikeyi): "O Kaikeyi, Sita is not fit to go wearing a garment of bark."
ननु पर्याप्तमेतत्ते पापे रामविवासनम् ।
किमेभिः कृपणैर्भूयः पातकैरपि ते कृतैः ॥१५॥
किमेभिः कृपणैर्भूयः पातकैरपि ते कृतैः ॥१५॥
15. nanu paryāptametatte pāpe rāmavivāsanam ,
kimebhiḥ kṛpaṇairbhūyaḥ pātakairapi te kṛtaiḥ.
kimebhiḥ kṛpaṇairbhūyaḥ pātakairapi te kṛtaiḥ.
15.
nanu paryāptam etat te pāpe rāmavivāsanam kim
ebhiḥ kṛpaṇaiḥ bhūyaḥ pātakaiḥ api te kṛtaiḥ
ebhiḥ kṛpaṇaiḥ bhūyaḥ pātakaiḥ api te kṛtaiḥ
15.
pāpe nanu etat rāmavivāsanam te paryāptam te
kṛtaiḥ ebhiḥ kṛpaṇaiḥ bhūyaḥ pātakaiḥ api kim
kṛtaiḥ ebhiḥ kṛpaṇaiḥ bhūyaḥ pātakaiḥ api kim
15.
“O sinful one, isn't this exile of Rama enough for you? What is the purpose of these additional wretched sins, also committed by you?”
एवं ब्रुवन्तं पितरं रामः संप्रस्थितो वनम् ।
अवाक्शिरसमासीनमिदं वचनमब्रवीत् ॥१६॥
अवाक्शिरसमासीनमिदं वचनमब्रवीत् ॥१६॥
16. evaṃ bruvantaṃ pitaraṃ rāmaḥ saṃprasthito vanam ,
avākśirasamāsīnamidaṃ vacanamabravīt.
avākśirasamāsīnamidaṃ vacanamabravīt.
16.
evam bruvantam pitaram rāmaḥ samprasthitaḥ
vanam avākśirasam āsīnam idam vacanam abravīt
vanam avākśirasam āsīnam idam vacanam abravīt
16.
rāmaḥ vanam samprasthitaḥ,
evam bruvantam avākśirasam āsīnam pitaram idam vacanam abravīt
evam bruvantam avākśirasam āsīnam pitaram idam vacanam abravīt
16.
To his father, who was speaking thus and sitting with his head bowed down, Rama, who had already set out for the forest, spoke these words.
इयं धार्मिक कौसल्या मम माता यशस्विनी ।
वृद्धा चाक्षुद्रशीला च न च त्वां देवगर्हिते ॥१७॥
वृद्धा चाक्षुद्रशीला च न च त्वां देवगर्हिते ॥१७॥
17. iyaṃ dhārmika kausalyā mama mātā yaśasvinī ,
vṛddhā cākṣudraśīlā ca na ca tvāṃ devagarhite.
vṛddhā cākṣudraśīlā ca na ca tvāṃ devagarhite.
17.
iyam dhārmika kausalyā mama mātā yaśasvinī
vṛddhā ca akṣudraśīlā ca na ca tvām devagarhite
vṛddhā ca akṣudraśīlā ca na ca tvām devagarhite
17.
dhārmika,
iyam mama yaśasvinī vṛddhā ca akṣudraśīlā ca mātā kausalyā devagarhite tvām na ca
iyam mama yaśasvinī vṛddhā ca akṣudraśīlā ca mātā kausalyā devagarhite tvām na ca
17.
This glorious mother of mine, Kaushalya, O righteous one, is aged and of noble character; she will not blame you, O you who are censured by the gods.
मया विहीनां वरद प्रपन्नां शोकसागरम् ।
अदृष्टपूर्वव्यसनां भूयः संमन्तुमर्हसि ॥१८॥
अदृष्टपूर्वव्यसनां भूयः संमन्तुमर्हसि ॥१८॥
18. mayā vihīnāṃ varada prapannāṃ śokasāgaram ,
adṛṣṭapūrvavyasanāṃ bhūyaḥ saṃmantumarhasi.
adṛṣṭapūrvavyasanāṃ bhūyaḥ saṃmantumarhasi.
18.
mayā vihīnām varada prapannām śokasāgaram
adṛṣṭapūrvavyasanām bhūyaḥ sammantum arhasi
adṛṣṭapūrvavyasanām bhūyaḥ sammantum arhasi
18.
varada,
mayā vihīnām,
śokasāgaram prapannām,
adṛṣṭapūrvavyasanām bhūyaḥ sammantum arhasi
mayā vihīnām,
śokasāgaram prapannām,
adṛṣṭapūrvavyasanām bhūyaḥ sammantum arhasi
18.
O giver of boons, you should cherish her again, who is deprived of me, fallen into an ocean of sorrow, and who has not experienced such distress before.
इमां महेन्द्रोपमजातगर्भिणीं तथा विधातुं जनमीं ममार्हसि ।
यथा वनस्थे मयि शोककर्शिता न जीवितं न्यस्य यमक्षयं व्रजेत् ॥१९॥
यथा वनस्थे मयि शोककर्शिता न जीवितं न्यस्य यमक्षयं व्रजेत् ॥१९॥
19. imāṃ mahendropamajātagarbhiṇīṃ tathā vidhātuṃ janamīṃ mamārhasi ,
yathā vanasthe mayi śokakarśitā na jīvitaṃ nyasya yamakṣayaṃ vrajet.
yathā vanasthe mayi śokakarśitā na jīvitaṃ nyasya yamakṣayaṃ vrajet.
19.
imām mahendropamajātagarbhiṇīm
tathā vidhātum janmīm mama arhasi
yathā vanasthe mayi śokakarśitā na
jīvitam nyasya yamakṣayam vrajet
tathā vidhātum janmīm mama arhasi
yathā vanasthe mayi śokakarśitā na
jīvitam nyasya yamakṣayam vrajet
19.
(tvam) mama arhasi tathā vidhātum imām
mahendropamajātagarbhiṇīm janmīm
yathā mayi vanasthe (sati) śokakarśitā
na jīvitam nyasya yamakṣayam vrajet
mahendropamajātagarbhiṇīm janmīm
yathā mayi vanasthe (sati) śokakarśitā
na jīvitam nyasya yamakṣayam vrajet
19.
You ought to ensure that this mother, who is pregnant with one comparable to the great Indra (Mahendra), does not, while I am residing in the forest, become emaciated by grief, abandon her life, and proceed to the abode of Yama (death).
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33 (current chapter)
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100