Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-7, chapter-84

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वर्तमाने तथाभूते यज्ञे परमके ऽद्भुते ।
सशिष्य आजगामाशु वाल्मीकिर्मुनिपुंगवः ॥१॥
1. vartamāne tathābhūte yajñe paramake'dbhute ,
saśiṣya ājagāmāśu vālmīkirmunipuṃgavaḥ.
1. vartamāne tathābhūte yajñe paramake adbhute
sasiṣyaḥ ājagāma āśu vālmīkiḥ munipuṅgavaḥ
1. tathābhūte paramake adbhute vartamāne yajñe
sasiṣyaḥ munipuṅgavaḥ vālmīkiḥ āśu ājagāma
1. While such an excellent and amazing (Vedic ritual) [yajña] was in progress, Vālmīki, the foremost among the sages (muni), quickly arrived with his disciples.
स दृष्ट्वा दिव्यसंकाशं यज्ञमद्भुतदर्शनम् ।
एकान्ते ऋषिवाटानां चकार उटजाञ् शुभान् ॥२॥
2. sa dṛṣṭvā divyasaṃkāśaṃ yajñamadbhutadarśanam ,
ekānte ṛṣivāṭānāṃ cakāra uṭajāñ śubhān.
2. sa dṛṣṭvā divyasaṃkāśam yajñam adbhutadarśanam
ekānte ṛṣivāṭānām cakāra uṭajān śubhān
2. sa divyasaṃkāśam adbhutadarśanam yajñam
dṛṣṭvā ṛṣivāṭānām ekānte śubhān uṭajān cakāra
2. Having seen the (Vedic ritual) [yajña], which was splendid and marvelous to behold, he constructed beautiful hermitages in a secluded area of the sages' (ṛṣi) enclosures.
स शिष्यावब्रवीद्धृष्टो युवां गत्वा समाहितौ ।
कृत्स्नं रामायणं काव्यं गायतां परया मुदा ॥३॥
3. sa śiṣyāvabravīddhṛṣṭo yuvāṃ gatvā samāhitau ,
kṛtsnaṃ rāmāyaṇaṃ kāvyaṃ gāyatāṃ parayā mudā.
3. sa śiṣyau abravīt hṛṣṭaḥ yuvām gatvā samāhitau
kṛtsnam rāmāyaṇam kāvyam gāyatām parayā mudā
3. hṛṣṭaḥ sa śiṣyau abravīt: "yuvām gatvā samāhitau
kṛtsnam rāmāyaṇam kāvyam parayā mudā gāyatām"
3. Delighted, he said to his two disciples, 'You two, go and, being fully attentive, sing the entire poem (kāvya) of Rāmāyaṇa with great joy.'
ऋषिवाटेषु पुण्येषु ब्राह्मणावसथेषु च ।
रथ्यासु राजमार्गेषु पार्थिवानां गृहेषु च ॥४॥
4. ṛṣivāṭeṣu puṇyeṣu brāhmaṇāvasatheṣu ca ,
rathyāsu rājamārgeṣu pārthivānāṃ gṛheṣu ca.
4. ṛṣivāṭeṣu puṇyeṣu brāhmaṇāvasatheṣu ca
rathyāsu rājamārgeṣu pārthivānām gṛheṣu ca
4. ṛṣivāṭeṣu puṇyeṣu brāhmaṇāvasatheṣu ca
rathyāsu rājamārgeṣu pārthivānām gṛheṣu ca
4. In the sacred hermitages of sages, in the residences of Brahmins, on the streets, on the royal highways, and in the palaces of kings.
रामस्य भवनद्वारि यत्र कर्म च वर्तते ।
ऋत्विजामग्रतश्चैव तत्र गेयं विशेषतः ॥५॥
5. rāmasya bhavanadvāri yatra karma ca vartate ,
ṛtvijāmagrataścaiva tatra geyaṃ viśeṣataḥ.
5. rāmasya bhavanadvāri yatra karma ca vartate
ṛtvijām agrataḥ ca eva tatra geyam viśeṣataḥ
5. rāmasya bhavanadvāri yatra karma ca vartate,
ṛtvijām agrataḥ ca eva,
tatra viśeṣataḥ geyam
5. It should be sung especially there – at Rāma's palace gate, where (Vedic) rituals (karma) are performed, and indeed in front of the priests.
इमानि च फलान्यत्र स्वादूनि विविधानि च ।
जातानि पर्वताग्रेषु आस्वाद्यास्वाद्य गीयताम् ॥६॥
6. imāni ca phalānyatra svādūni vividhāni ca ,
jātāni parvatāgreṣu āsvādyāsvādya gīyatām.
6. imāni ca phalāni atra svādūni vividhāni ca
jātāni parvatāgreṣu āsvādya āsvādya gīyatām
6. ca atra imāni vividhāni svādūni phalāni,
parvatāgreṣu jātāni,
āsvādya āsvādya gīyatām
6. And here are these various and delicious fruits, grown on the mountain peaks. Tasting them repeatedly, let (the epic) be sung.
न यास्यथः श्रमं वत्सौ भक्षयित्वा फलानि वै ।
मूलानि च सुमृष्टानि नगरात् परिहास्यथ ॥७॥
7. na yāsyathaḥ śramaṃ vatsau bhakṣayitvā phalāni vai ,
mūlāni ca sumṛṣṭāni nagarāt parihāsyatha.
7. na yāsyathaḥ śramam vatsau bhakṣayitvā phalāni
vai mūlāni ca sumṛṣṭāni nagarāt parihāsyatha
7. vatsau,
phalāni ca sumṛṣṭāni mūlāni vai bhakṣayitvā śramam na yāsyathaḥ,
nagarāt parihāsyatha
7. O dear sons, after consuming these fruits and delicious roots, you two will not experience fatigue. You will then depart from the city.
यदि शब्दापयेद् रामः श्रवणाय महीपतिः ।
ऋषीणामुपविष्टानां ततो गेयं प्रवर्तताम् ॥८॥
8. yadi śabdāpayed rāmaḥ śravaṇāya mahīpatiḥ ,
ṛṣīṇāmupaviṣṭānāṃ tato geyaṃ pravartatām.
8. yadi śabdāpayet rāmaḥ śravaṇāya mahīpatiḥ
ṛṣīṇām upaviṣṭānām tataḥ geyam pravartatām
8. yadi rāmaḥ mahīpatiḥ śravaṇāya ṛṣīṇām
upaviṣṭānām śabdāpayet tataḥ geyam pravartatām
8. If King Rama (rāma) calls upon the assembled sages to listen, then the recitation (geya) should commence.
दिवसे विंशतिः सर्गा गेया वै परया मुदा ।
प्रमाणैर्बहुभिस्तत्र यथोद्दिष्टं मया पुरा ॥९॥
9. divase viṃśatiḥ sargā geyā vai parayā mudā ,
pramāṇairbahubhistatra yathoddiṣṭaṃ mayā purā.
9. divase viṃśatiḥ sargāḥ geyāḥ vai parayā mudā
pramāṇaiḥ bahubhiḥ tatra yathoddiṣṭam mayā purā
9. divase viṃśatiḥ sargāḥ parayā mudā vai geyāḥ
tatra bahubhiḥ pramāṇaiḥ purā mayā yathoddiṣṭam
9. Twenty chapters (sarga) are indeed to be recited daily with great joy, according to the many standards (pramāṇa) indicated by me previously.
लोभश्चापि न कर्तव्यः स्वल्पो ऽपि धनकाङ्क्षया ।
किं धनेनाश्रमस्थानां फलमूलोपभोगिनाम् ॥१०॥
10. lobhaścāpi na kartavyaḥ svalpo'pi dhanakāṅkṣayā ,
kiṃ dhanenāśramasthānāṃ phalamūlopabhoginām.
10. lobhaḥ ca api na kartavyaḥ su-alpaḥ api dhana-kāṅkṣayā
kim dhanena āśrama-sthānām phala-mūla-upabhoginām
10. lobhaḥ ca api su-alpaḥ api dhana-kāṅkṣayā na kartavyaḥ
āśrama-sthānām phala-mūla-upabhoginām dhanena kim
10. Greed (lobha) should not be indulged, not even a little, out of desire for wealth. What is the use of wealth for those residing in an hermitage (āśrama) who subsist on fruits and roots?
यदि पृच्छेत् स काकुत्स्थो युवां कस्येति दारकौ ।
वाल्मीकेरथ शिष्यौ हि ब्रूतामेवं नराधिपम् ॥११॥
11. yadi pṛcchet sa kākutstho yuvāṃ kasyeti dārakau ,
vālmīkeratha śiṣyau hi brūtāmevaṃ narādhipam.
11. yadi pṛcchet sa kākutsthaḥ yuvām kasya iti dārakau
vālmīkeḥ atha śiṣyau hi brūtām evam narādhipam
11. yadi saḥ kākutsthaḥ yuvām kasya iti dārakau pṛcchet
atha vālmīkeḥ śiṣyau hi evam narādhipam brūtām
11. If that descendant of Kakutstha (kākutstha) asks you two, "Whose two sons are you?", then indeed say to the king (narādhipa), "We are the two disciples of Valmiki."
इमास्तन्त्रीः सुमधुराः स्थानं वा पूर्वदर्शितम् ।
मूर्छयित्वा सुमधुरं गायेतां विगतज्वरौ ॥१२॥
12. imāstantrīḥ sumadhurāḥ sthānaṃ vā pūrvadarśitam ,
mūrchayitvā sumadhuraṃ gāyetāṃ vigatajvarau.
12. imāḥ tantrīḥ sumadhurāḥ sthānaṃ vā pūrvadarśitam
mūrcchayitvā sumadhuraṃ gāyetām vigatajvarau
12. vigatajvarau imāḥ sumadhurāḥ tantrīḥ vā
pūrvadarśitam sthānaṃ mūrcchayitvā sumadhuraṃ gāyetām
12. Having tuned these very melodious strings, or having set the scale previously demonstrated, you two, free from weariness, should sing very sweetly.
आदिप्रभृति गेयं स्यान्न चावज्ञाय पार्थिवम् ।
पिता हि सर्वभूतानां राजा भवति धर्मतः ॥१३॥
13. ādiprabhṛti geyaṃ syānna cāvajñāya pārthivam ,
pitā hi sarvabhūtānāṃ rājā bhavati dharmataḥ.
13. ādiprabhṛti geyaṃ syāt na ca avajñāya pārthivam
pitā hi sarvabhūtānāṃ rājā bhavati dharmataḥ
13. geyaṃ ādiprabhṛti syāt ca pārthivam na avajñāya
hi sarvabhūtānāṃ pitā dharmataḥ rājā bhavati
13. The song should be from the very beginning, and do not disrespect the king. For indeed, the father of all beings is a king by virtue of his natural law (dharma).
तद् युवां हृष्टमनसौ श्वः प्रभाते समाधिना ।
गायेतां मधुरं गेयं तन्त्रीलयसमन्वितम् ॥१४॥
14. tad yuvāṃ hṛṣṭamanasau śvaḥ prabhāte samādhinā ,
gāyetāṃ madhuraṃ geyaṃ tantrīlayasamanvitam.
14. tat yuvāṃ hṛṣṭamanasau śvaḥ prabhāte samādhinā
gāyetām madhuraṃ geyaṃ tantrīlayasamanvitam
14. tat yuvāṃ hṛṣṭamanasau śvaḥ prabhāte samādhinā
tantrīlayasamanvitam madhuraṃ geyaṃ gāyetām
14. Therefore, you two, with cheerful minds, tomorrow morning, with rapt attention, should sing a sweet song, accompanied by string and rhythm.
इति संदिश्य बहुशो मुनिः प्राचेतसस्तदा ।
वाल्मीकिः परमोदारस्तूष्णीमासीन्महायशाः ॥१५॥
15. iti saṃdiśya bahuśo muniḥ prācetasastadā ,
vālmīkiḥ paramodārastūṣṇīmāsīnmahāyaśāḥ.
15. iti saṃdiśya bahuśaḥ muniḥ prācetasaḥ tadā
vālmīkiḥ paramodāraḥ tūṣṇīm āsīt mahāyaśāḥ
15. iti bahuśaḥ saṃdiśya tadā prācetasaḥ
paramodāraḥ mahāyaśāḥ muniḥ vālmīkiḥ tūṣṇīm āsīt
15. Having thus instructed them repeatedly, the greatly renowned, exceedingly noble sage (muni) Valmiki, the son of Pracetas, then became silent.
तामद्भुतां तौ हृदये कुमारौ निवेश्य वाणीमृषिभाषितां शुभाम् ।
समुत्सुकौ तौ सुखमूषतुर्निशां यथाश्विनौ भार्गवनीतिसंस्कृतौ ॥१६॥
16. tāmadbhutāṃ tau hṛdaye kumārau niveśya vāṇīmṛṣibhāṣitāṃ śubhām ,
samutsukau tau sukhamūṣaturniśāṃ yathāśvinau bhārgavanītisaṃskṛtau.
16. tām adbhutām tau hṛdaye kumārau
niveśya vāṇīm ṛṣibhāṣitām śubhām
samutsukau tau sukham ūṣatuḥ niśām
yathā aśvinau bhārgavanītisamskṛtau
16. tau kumārau tām adbhutām śubhām
ṛṣibhāṣitām vāṇīm hṛdaye niveśya
samutsukau tau yathā aśvinau
bhārgavanītisamskṛtau sukham niśām ūṣatuḥ
16. Having fixed that wonderful, auspicious speech, spoken by the sage, in their hearts, the two young princes, full of keen interest, happily spent the night, just as the two Aśvins are refined by the moral teachings (nīti) of Bhārgava.