Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-7, chapter-36

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
ततः पितामहं दृष्ट्वा वायुः पुत्रवधार्दितः ।
शिशुकं तं समादाय उत्तस्थौ धातुरग्रतः ॥१॥
1. tataḥ pitāmahaṃ dṛṣṭvā vāyuḥ putravadhārditaḥ ,
śiśukaṃ taṃ samādāya uttasthau dhāturagrataḥ.
1. tataḥ pitāmaham dṛṣṭvā vāyuḥ putravadhārditaḥ
śiśukam tam samādāya uttasthau dhātuḥ agrataḥ
1. tataḥ putravadhārditaḥ vāyuḥ pitāmaham dṛṣṭvā
tam śiśukam samādāya dhātuḥ agrataḥ uttasthau
1. Then Vāyu, distressed by the killing of his son, having seen the grandfather (Brahmā), took up that child and stood before the Creator.
चलत्कुण्डलमौलिस्रक्तपनीयविभूषणः ।
पादयोर्न्यपतद्वायुस्तिस्रो ऽवस्थाय वेधसे ॥२॥
2. calatkuṇḍalamaulisraktapanīyavibhūṣaṇaḥ ,
pādayornyapatadvāyustisro'vasthāya vedhase.
2. calatkuṇḍalamoulisraktapanīyavibhūṣaṇaḥ
pādayoḥ nyapatat vāyuḥ tisraḥ avasthāya vedhase
2. calatkuṇḍalamoulisraktapanīyavibhūṣaṇaḥ vāyuḥ
tisraḥ avasthāya vedhase pādayoḥ nyapatat
2. Vāyu, adorned with swaying earrings, a crown, garlands, and golden ornaments, fell at the feet of the Creator (Brahmā) after performing three obeisances.
तं तु वेदविदाद्यस्तु लम्बाभरणशोभिना ।
वायुमुत्थाप्य हस्तेन शिशुं तं परिमृष्टवान् ॥३॥
3. taṃ tu vedavidādyastu lambābharaṇaśobhinā ,
vāyumutthāpya hastena śiśuṃ taṃ parimṛṣṭavān.
3. tam tu vedavidādyaḥ lambābharaṇaśobhinā
vāyum utthāpya hastena śiśum tam parimṛṣṭavān
3. tu vedavidādyaḥ tam vāyum utthāpya
lambābharaṇaśobhinā hastena tam śiśum parimṛṣṭavān
3. Indeed, the foremost among the knowers of the Vedas (Brahmā), having raised Vāyu, then caressed that child with his hand, which shone with dangling ornaments.
स्पृष्टमात्रस्ततः सो ऽथ सलीलं पद्मजन्मना ।
जलसिक्तं यथा सस्यं पुनर्जीवितमाप्तवान् ॥४॥
4. spṛṣṭamātrastataḥ so'tha salīlaṃ padmajanmanā ,
jalasiktaṃ yathā sasyaṃ punarjīvitamāptavān.
4. spṛṣṭamātraḥ tataḥ saḥ atha salīlam padmajanmanā
jalasiktam yathā sasyam punarjīvitam āptavān
4. tataḥ padmajanmanā salīlam spṛṣṭamātraḥ saḥ
yathā jalasiktam sasyam punarjīvitam āptavān
4. Then, as soon as he was touched playfully by the lotus-born (Brahma), he regained his life, just like a plant that has been watered.
प्राणवन्तमिमं दृष्ट्वा प्राणो गन्धवहो मुदा ।
चचार सर्वभूतेषु संनिरुद्धं यथापुरा ॥५॥
5. prāṇavantamimaṃ dṛṣṭvā prāṇo gandhavaho mudā ,
cacāra sarvabhūteṣu saṃniruddhaṃ yathāpurā.
5. prāṇavantam imam dṛṣṭvā prāṇaḥ gandhavahaḥ mudā
cacāra sarvabhūteṣu saṃniruddham yathāpurā
5. imam saṃniruddham yathāpurā prāṇavantam dṛṣṭvā
gandhavahaḥ prāṇaḥ mudā sarvabhūteṣu cacāra
5. Having seen this one (who had been) restricted as before, now endowed with life, the life-giving wind (prāṇa), the bearer of fragrance, joyfully circulated among all beings.
मरुद्रोगविनिर्मुक्ताः प्रजा वै मुदिताभवन् ।
शीतवातविनिर्मुक्ताः पद्मिन्य इव साम्बुजाः ॥६॥
6. marudrogavinirmuktāḥ prajā vai muditābhavan ,
śītavātavinirmuktāḥ padminya iva sāmbujāḥ.
6. marudrogavinirmuktāḥ prajāḥ vai muditāḥ abhavan
śītavātavinirmuktāḥ padminyaḥ iva sāmbujāḥ
6. prajāḥ vai marudrogavinirmuktāḥ muditāḥ abhavan,
(tathā) padminyaḥ sāmbujāḥ iva śītavātavinirmuktāḥ (abhavan)
6. Indeed, the creatures became joyful, freed from diseases caused by the wind, just like lotus ponds with their lotuses become freed from the cold wind.
ततस्त्रियुग्मस्त्रिककुत्त्रिधामा त्रिदशार्चितः ।
उवाच देवता ब्रह्मा मारुतप्रियकाम्यया ॥७॥
7. tatastriyugmastrikakuttridhāmā tridaśārcitaḥ ,
uvāca devatā brahmā mārutapriyakāmyayā.
7. tataḥ triyugmaḥ trikakut tridhāmā tridaśārcitaḥ
uvāca devatā brahmā mārutapriyakāmyayā
7. tataḥ triyugmaḥ trikakut tridhāmā tridaśārcitaḥ
devatā brahmā mārutapriyakāmyayā uvāca
7. Then Brahma, who is known as 'threefold' (triyugma), 'having three peaks' (trikakut), and 'having three abodes' (tridhāmā), and who is worshipped by the gods (tridaśārcita), spoke out of a desire for the welfare of Marut.
भो महेन्द्राग्निवरुणधनेश्वरमहेश्वराः ।
जानतामपि तत् सर्वं हितं वक्ष्यामि श्रूयताम् ॥८॥
8. bho mahendrāgnivaruṇadhaneśvaramaheśvarāḥ ,
jānatāmapi tat sarvaṃ hitaṃ vakṣyāmi śrūyatām.
8. bho mahendra agni varuṇa dhaneśvara maheśvarāḥ
| jānatām api tat sarvam hitam vakṣyāmi śrūyatām
8. bho mahendra agni varuṇa dhaneśvara maheśvarāḥ
api jānatām tat sarvam hitam vakṣyāmi śrūyatām
8. O great Indra, Agni, Varuṇa, Kubera (dhaneśvara), and great lords (maheśvarāḥ)! Even though you know everything, I will speak what is beneficial; please listen.
अनेन शिशुना कार्यं कर्तव्यं वो भविष्यति ।
ददतास्य वरान् सर्वे मारुतस्यास्य तुष्टिदान् ॥९॥
9. anena śiśunā kāryaṃ kartavyaṃ vo bhaviṣyati ,
dadatāsya varān sarve mārutasyāsya tuṣṭidān.
9. anena śiśunā kāryam kartavyam vaḥ bhaviṣyati |
dadatā asya varān sarve mārutasya asya tuṣṭidān
9. anena śiśunā vaḥ kāryam kartavyam bhaviṣyati
sarve asya mārutasya asya tuṣṭidān varān dadatā
9. Through this child, a task must be accomplished by you all. All of you, grant him boons that bring satisfaction to this son of Māruta (Vāyu).
ततः सहस्रनयनः प्रीतिरक्तः शुभाननः ।
कुशे शयमयीं मालां समुत्क्षिप्येदमब्रवीत् ॥१०॥
10. tataḥ sahasranayanaḥ prītiraktaḥ śubhānanaḥ ,
kuśe śayamayīṃ mālāṃ samutkṣipyedamabravīt.
10. tataḥ sahasranayanaḥ prīti raktaḥ śubhā ānanaḥ
| kuśe śayamayīm mālām sam utkṣipya idam abravīt
10. tataḥ sahasranayanaḥ prītiraktaḥ śubhānanaḥ
kuśe śayamayīm mālām samutkṣipya idam abravīt
10. Then, the thousand-eyed one (Indra), whose face was reddened with affection and was auspicious, lifted a garland that had been lying on the Kuśa grass, and spoke this.
मत्करोत्सृष्टवज्रेण हनुरस्य यथा क्षतः ।
नाम्नैष कपिशार्दूलो भविता हनुमानिति ॥११॥
11. matkarotsṛṣṭavajreṇa hanurasya yathā kṣataḥ ,
nāmnaiṣa kapiśārdūlo bhavitā hanumāniti.
11. mat kara utsṛṣṭa vajreṇa hanuḥ asya yathā kṣataḥ
| nāmnā eṣa kapiśārdūlaḥ bhavitā hanumān iti
11. yathā matkarotsṛṣṭavajreṇa asya hanuḥ kṣataḥ,
(tasmāt) nāmnā eṣa kapiśārdūlaḥ hanumān iti bhavitā
11. Because his jaw was injured by the thunderbolt released from my hand, this best among monkeys will be known by the name Hanumān.
अहमेवास्य दास्यामि परमं वरमुत्तमम् ।
अतः प्रभृति वज्रस्य ममावध्यो भविष्यति ॥१२॥
12. ahamevāsya dāsyāmi paramaṃ varamuttamam ,
ataḥ prabhṛti vajrasya mamāvadhyo bhaviṣyati.
12. aham eva asya dāsyāmi paramam varam uttamam
ataḥ prabhṛti vajrasya mama avadhyaḥ bhaviṣyati
12. aham eva asya paramam uttamam varam dāsyāmi
ataḥ prabhṛti mama vajrasya avadhyaḥ bhaviṣyati
12. I myself will bestow upon him the most excellent and supreme boon. Henceforth, he will be invulnerable to my thunderbolt.
मार्ताण्डस्त्वब्रवीत्तत्र भगवांस्तिमिरापहः ।
तेजसो ऽस्य मदीयस्य ददामि शतिकां कलाम् ॥१३॥
13. mārtāṇḍastvabravīttatra bhagavāṃstimirāpahaḥ ,
tejaso'sya madīyasya dadāmi śatikāṃ kalām.
13. mārtāṇḍaḥ tu abravīt tatra bhagavān timirāpahaḥ
tejasaḥ asya madīyasya dadāmi śatikām kalām
13. bhagavān timirāpahaḥ mārtāṇḍaḥ tu tatra abravīt
asya madīyasya tejasaḥ śatikām kalām dadāmi
13. Thereupon, the revered Lord Mārtaṇḍa, the dispeller of darkness, declared: 'I bestow upon him one hundredth part of my own splendor.'
यदा तु शास्त्राण्यध्येतुं शक्तिरस्य भविष्यति ।
तदास्य शास्त्रं दास्यामि येन वाग्मी भविष्यति ॥१४॥
14. yadā tu śāstrāṇyadhyetuṃ śaktirasya bhaviṣyati ,
tadāsya śāstraṃ dāsyāmi yena vāgmī bhaviṣyati.
14. yadā tu śāstrāṇi adhyetum śaktiḥ asya bhaviṣyati
tadā asya śāstram dāsyāmi yena vāgmī bhaviṣyati
14. yadā tu asya śāstrāṇi adhyetum śaktiḥ bhaviṣyati
tadā asya śāstram dāsyāmi yena vāgmī bhaviṣyati
14. And when he gains the capacity to study the scriptures, then I will bestow upon him knowledge (śāstra) by which he will become eloquent.
वरुणश्च वरं प्रादान्नास्य मृत्युर्भविष्यति ।
वर्षायुतशतेनापि मत्पाशादुदकादपि ॥१५॥
15. varuṇaśca varaṃ prādānnāsya mṛtyurbhaviṣyati ,
varṣāyutaśatenāpi matpāśādudakādapi.
15. varuṇaḥ ca varam prādāt na asya mṛtyuḥ bhaviṣyati
varṣa ayuta śatena api mat pāśāt udakāt api
15. varuṇaḥ ca varam prādāt asya mṛtyuḥ varṣa ayuta
śatena api na bhaviṣyati mat pāśāt api udakāt api
15. And Varuṇa granted a boon: 'Death will not befall him, even after a hundred thousand years, nor will it come from my noose or from water.'
यमो ऽपि दण्डावध्यत्वमरोगत्वं च नित्यशः ।
दिशते ऽस्य वरं तुष्ट अविषादं च संयुगे ॥१६॥
16. yamo'pi daṇḍāvadhyatvamarogatvaṃ ca nityaśaḥ ,
diśate'sya varaṃ tuṣṭa aviṣādaṃ ca saṃyuge.
16. yamaḥ api daṇḍāvadhya-tvam arogatvam ca nityaśaḥ
diśate asya varam tuṣṭa aviṣādam ca saṃyuge
16. tuṣṭa yamaḥ api asya daṇḍāvadhya-tvam arogatvam
ca nityaśaḥ saṃyuge ca aviṣādam varam diśate
16. Even Yama, being pleased, granted him the boon of perpetual immunity from punishment, freedom from illness, and undismayed courage in battle.
गदेयं मामिका नैनं संयुगेषु वधिष्यति ।
इत्येवं वरदः प्राह तदा ह्येकाक्षिपिङ्गलः ॥१७॥
17. gadeyaṃ māmikā nainaṃ saṃyugeṣu vadhiṣyati ,
ityevaṃ varadaḥ prāha tadā hyekākṣipiṅgalaḥ.
17. gadā iyam māmikā na enam saṃyugeṣu vadhiṣyati
iti evam varadaḥ prāha tadā hi ekākṣipiṅgalaḥ
17. tadā hi varadaḥ ekākṣipiṅgalaḥ iti evam (mama) iyam
māmikā gadā enam saṃyugeṣu na vadhiṣyati prāha
17. "This mace of mine will certainly not slay him in battles." Thus spoke the boon-giver, Ekākṣipiṅgala (the one-eyed, tawny-colored one), at that time.
मत्तो मदायुधानां च न वध्यो ऽयं भविष्यति ।
इत्येवं शंकरेणापि दत्तो ऽस्य परमो वरः ॥१८॥
18. matto madāyudhānāṃ ca na vadhyo'yaṃ bhaviṣyati ,
ityevaṃ śaṃkareṇāpi datto'sya paramo varaḥ.
18. mattaḥ mat-āyudhānām ca na vadhyaḥ ayam bhaviṣyati
iti evam śaṃkareṇa api dattaḥ asya paramaḥ varaḥ
18. ayam mattaḥ ca mat-āyudhānām na vadhyaḥ bhaviṣyati
iti evam śaṃkareṇa api asya paramaḥ varaḥ dattaḥ
18. "This one will not be slain by me or by those wielding my weapons." Thus, a supreme boon was also granted to him by Śaṃkara.
सर्वेषां ब्रह्मदण्डानामवध्यो ऽयं भविष्यति ।
दीर्घायुश्च महात्मा च इति ब्रह्माब्रवीद्वचः ॥१९॥
19. sarveṣāṃ brahmadaṇḍānāmavadhyo'yaṃ bhaviṣyati ,
dīrghāyuśca mahātmā ca iti brahmābravīdvacaḥ.
19. sarveṣām brahma-daṇḍānām avadhyaḥ ayam bhaviṣyati
dīrghāyuḥ ca mahātmā ca iti brahmā abravīt vacaḥ
19. brahmā iti vacaḥ abravīt (ayam) sarveṣām brahma-daṇḍānām
avadhyaḥ bhaviṣyati ca dīrghāyuḥ ca mahātmā bhaviṣyati
19. "This one will be invulnerable to all curses (brahma-daṇḍa) from brahmins; he will also be long-lived and great-souled (mahā-ātman)." Thus spoke Brahmā.
विश्वकर्मा तु दृष्ट्वैनं बालसूर्योपमं शिशुम् ।
शिल्पिनां प्रवरः प्राह वरमस्य महामतिः ॥२०॥
20. viśvakarmā tu dṛṣṭvainaṃ bālasūryopamaṃ śiśum ,
śilpināṃ pravaraḥ prāha varamasya mahāmatiḥ.
20. viśvakarmā tu dṛṣṭvā enam bālasūryopamam śiśum
śilpinām pravaraḥ prāha varam asya mahāmatiḥ
20. tu mahāmatiḥ śilpinām pravaraḥ viśvakarmā enam
bālasūryopamam śiśum dṛṣṭvā asya varam prāha
20. Indeed, the great-minded Viśvakarmā, the foremost among artisans, having seen this child who resembled the morning sun, pronounced a boon for him.
विनिर्मितानि देवानामायुधानीह यानि तु ।
तेषां संग्रामकाले तु अवध्यो ऽयं भविष्यति ॥२१॥
21. vinirmitāni devānāmāyudhānīha yāni tu ,
teṣāṃ saṃgrāmakāle tu avadhyo'yaṃ bhaviṣyati.
21. vinirmitāni devānām āyudhāni iha yāni tu
teṣām saṃgrāmakāle tu avadhyaḥ ayam bhaviṣyati
21. iha devānām yāni āyudhāni vinirmitāni tu
teṣām saṃgrāmakāle ayam tu avadhyaḥ bhaviṣyati
21. Indeed, against any weapons fashioned here for the gods, this child will be invulnerable during times of battle.
ततः सुराणां तु वरैर्दृष्ट्वा ह्येनमलंकृतम् ।
चतुर्मुखस्तुष्टमुखो वायुमाह जगद्गुरुः ॥२२॥
22. tataḥ surāṇāṃ tu varairdṛṣṭvā hyenamalaṃkṛtam ,
caturmukhastuṣṭamukho vāyumāha jagadguruḥ.
22. tataḥ surāṇām tu varaiḥ dṛṣṭvā hi enam alaṅkṛtam
caturmukhaḥ tuṣṭamukhaḥ vāyum āha jagadguruḥ
22. tataḥ jagadguruḥ caturmukhaḥ tuṣṭamukhaḥ surāṇām
varaiḥ enam alaṅkṛtam hi dṛṣṭvā vāyum āha
22. Then, having indeed seen him adorned with the boons of the gods, the four-faced (Brahmā), the universal teacher (guru), with a pleased face, spoke to Vāyu.
अमित्राणां भयकरो मित्राणामभयंकरः ।
अजेयो भविता ते ऽत्र पुत्रो मारुतमारुतिः ॥२३॥
23. amitrāṇāṃ bhayakaro mitrāṇāmabhayaṃkaraḥ ,
ajeyo bhavitā te'tra putro mārutamārutiḥ.
23. amitrāṇām bhayakaraḥ mitrāṇām abhayaṅkaraḥ
ajeyaḥ bhavitā te atra putraḥ mārutamārutiḥ
23. atra te putraḥ mārutamārutiḥ amitrāṇām
bhayakaraḥ mitrāṇām abhayaṅkaraḥ ajeyaḥ bhavitā
23. He will cause fear among enemies and provide fearlessness to friends. Your son, Māruta-Māruti, will be unconquerable here.
रावणोत्सादनार्थानि रामप्रीतिकराणि च ।
रोमहर्षकराण्येष कर्ता कर्माणि संयुगे ॥२४॥
24. rāvaṇotsādanārthāni rāmaprītikarāṇi ca ,
romaharṣakarāṇyeṣa kartā karmāṇi saṃyuge.
24. rāvaṇotsādanārthāni rāmaprītikarāṇi ca
romaharṣakarāṇi eṣa kartā karmāṇi saṃyuge
24. He performs thrilling deeds in battle that aim to destroy Rāvaṇa and bring joy to Rāma.
एवमुक्त्वा तमामन्त्र्य मारुतं ते ऽमरैः सह ।
यथागतं ययुः सर्वे पितामहपुरोगमाः ॥२५॥
25. evamuktvā tamāmantrya mārutaṃ te'maraiḥ saha ,
yathāgataṃ yayuḥ sarve pitāmahapurogamāḥ.
25. evam uktvā tam āmantrya mārutaṃ te amaraiḥ
saha yathāgatam yayuḥ sarve pitāmahapurogamāḥ
25. Having spoken thus and summoned the wind god (Māruta), all of them, led by Pitāmaha (Brahmā) and accompanied by the other immortals, departed the way they had arrived.
सो ऽपि गन्धवहः पुत्रं प्रगृह्य गृहमानयत् ।
अञ्जनायास्तमाख्याय वरं दत्तं विनिःसृतः ॥२६॥
26. so'pi gandhavahaḥ putraṃ pragṛhya gṛhamānayat ,
añjanāyāstamākhyāya varaṃ dattaṃ viniḥsṛtaḥ.
26. saḥ api gandhavahaḥ putraṃ pragṛhya gṛham ānayat
añjanāyāḥ tam ākhyāya varam dattam viniḥsṛtaḥ
26. The wind god (Māruta) also took his son and brought him home. After informing Añjanā about the boon that had been granted, he then departed.
प्राप्य राम वरानेष वरदानबलान्वितः ।
बलेनात्मनि संस्थेन सो ऽपूर्यत यथार्णवः ॥२७॥
27. prāpya rāma varāneṣa varadānabalānvitaḥ ,
balenātmani saṃsthena so'pūryata yathārṇavaḥ.
27. prāpya rāma varān eṣa varadānabalānvitaḥ balena
ātmani saṃsthena saḥ apūryata yathā arṇavaḥ
27. Having obtained boons, O Rāma, this one, endowed with the power of the granted boons, was filled with his inherent strength, just like the ocean.
बलेनापूर्यमाणो हि एष वानरपुंगवः ।
आश्रमेषु महर्षीणामपराध्यति निर्भयः ॥२८॥
28. balenāpūryamāṇo hi eṣa vānarapuṃgavaḥ ,
āśrameṣu maharṣīṇāmaparādhyati nirbhayaḥ.
28. balena apūryamāṇaḥ hi eṣa vānarapuṃgavaḥ
āśrameṣu maharṣīṇām aparādhyati nirbhayaḥ
28. eṣaḥ vānarapuṃgavaḥ balena apūryamāṇaḥ hi
nirbhayaḥ maharṣīṇām āśrameṣu aparādhyati
28. This chief among monkeys, indeed filled with strength, fearlessly commits offenses in the hermitages of the great sages.
स्रुग्भाण्डानग्निहोत्रं च वल्कलानां च संचयान् ।
भग्नविच्छिन्नविध्वस्तान् सुशान्तानां करोत्ययम् ॥२९॥
29. srugbhāṇḍānagnihotraṃ ca valkalānāṃ ca saṃcayān ,
bhagnavicchinnavidhvastān suśāntānāṃ karotyayam.
29. srugbhāṇḍān agnihotraṃ ca valkalānāṃ ca sañcayān
bhagnavicchinnavidhvastān suśāntānāṃ karoti ayam
29. ayam suśāntānāṃ srugbhāṇḍān agnihotraṃ ca valkalānāṃ
ca sañcayān bhagnavicchinnavidhvastān karoti
29. This one (the monkey) renders the sacrificial ladles and vessels, the materials for the Vedic fire ritual (agnihotra), and the collections of bark garments belonging to the very peaceful sages, all broken, torn, and utterly ruined.
सर्वेषां ब्रह्मदण्डानामवध्यं ब्रह्मणा कृतम् ।
जानन्त ऋषयस्तं वै क्षमन्ते तस्य नित्यशः ॥३०॥
30. sarveṣāṃ brahmadaṇḍānāmavadhyaṃ brahmaṇā kṛtam ,
jānanta ṛṣayastaṃ vai kṣamante tasya nityaśaḥ.
30. sarveṣām brahmadaṇḍānām avadhyaṃ brahmaṇā kṛtam
jānantaḥ ṛṣayaḥ taṃ vai kṣamante tasya nityaśaḥ
30. brahmaṇā sarveṣām brahmadaṇḍānām avadhyaṃ kṛtam
taṃ jānantaḥ ṛṣayaḥ vai tasya nityaśaḥ kṣamante
30. Knowing that he has been made immune to all brahminical curses (brahmadaṇḍa) by Brahmā, the sages indeed always tolerate his actions.
यदा केषरिणा त्वेष वायुना साञ्जनेन च ।
प्रतिषिद्धो ऽपि मर्यादां लङ्घयत्येव वानरः ॥३१॥
31. yadā keṣariṇā tveṣa vāyunā sāñjanena ca ,
pratiṣiddho'pi maryādāṃ laṅghayatyeva vānaraḥ.
31. yadā keśariṇā tu eṣaḥ vāyunā sa-añjanena ca
pratiṣiddhaḥ api maryādāṃ laṅghayati eva vānaraḥ
31. yadā keśariṇā vāyunā sa-añjanena ca pratiṣiddhaḥ
api tu eṣaḥ vānaraḥ maryādām eva laṅghayati
31. When this monkey, though forbidden by Keśarin and by Vāyu (the wind god) who is accompanied by Añjanā, nonetheless crosses the proper boundaries (maryādā).
ततो महर्षयः क्रुद्धा भृग्वङ्गिरसवंशजाः ।
शेपुरेनं रघुश्रेष्ठ नातिक्रुद्धातिमन्यवः ॥३२॥
32. tato maharṣayaḥ kruddhā bhṛgvaṅgirasavaṃśajāḥ ,
śepurenaṃ raghuśreṣṭha nātikruddhātimanyavaḥ.
32. tataḥ maharṣayaḥ kruddhāḥ bhṛgvaṅgirasavaṃśajāḥ
śepuḥ enam raghuśreṣṭha nātikruddhātimanyavaḥ
32. raghuśreṣṭha tataḥ bhṛgvaṅgirasavaṃśajāḥ maharṣayaḥ
kruddhāḥ nātikruddhātimanyavaḥ enam śepuḥ
32. Then, O best of Raghus, the great sages, born in the lineage of Bhrigu and Angiras, though not excessively angry, were filled with intense indignation and cursed him.
बाधसे यत् समाश्रित्य बलमस्मान्प्लवंगम ।
तद्दीर्घकालं वेत्तासि नास्माकं शापमोहितः ॥३३॥
33. bādhase yat samāśritya balamasmānplavaṃgama ,
taddīrghakālaṃ vettāsi nāsmākaṃ śāpamohitaḥ.
33. bādhase yat samāśritya balam asmān plavaṅgama
tat dīrghakālam vettāsi na asmākam śāpamohitaḥ
33. plavaṅgama yat balam samāśritya asmān bādhase
tat dīrghakālam śāpamohitaḥ na asmākam vettāsi
33. O monkey, because you harass us by relying on your strength, you will experience the consequence of that for a long time. You, deluded by a curse, are no longer within our power (to help).
ततस्तु हृततेजौजा महर्षिवचनौजसा ।
एषो श्रमाणि नात्येति मृदुभावगतश्चरन् ॥३४॥
34. tatastu hṛtatejaujā maharṣivacanaujasā ,
eṣo śramāṇi nātyeti mṛdubhāvagataścaran.
34. tataḥ tu hṛtatejaujāḥ maharṣivacanaujasā
eṣaḥ śramāṇi na atyeti mṛdubhāvakataḥ caran
34. tataḥ tu maharṣivacanaujasā hṛtatejaujāḥ
eṣaḥ mṛdubhāvakataḥ caran śramāṇi na atyeti
34. Then, by the power of the great sages' words, he whose vigor and strength had been taken away, having entered a state of feebleness, was unable to overcome (any) exertions.
अथ ऋक्षरजा नाम वालिसुग्रीवयोः पिता ।
सर्ववानरराजासीत्तेजसा इव भास्करः ॥३५॥
35. atha ṛkṣarajā nāma vālisugrīvayoḥ pitā ,
sarvavānararājāsīttejasā iva bhāskaraḥ.
35. atha ṛkṣarajāḥ nāma vālisugrīvayoḥ pitā
sarvavānararājaḥ āsīt tejasā iva bhāskaraḥ
35. atha ṛkṣarajāḥ nāma vālisugrīvayoḥ pitā
sarvavānararājaḥ āsīt bhāskaraḥ iva tejasā
35. Then, there was a king named Riksharajas, the father of Vali and Sugriva. He was the king of all monkeys and, by his splendor, was like the sun.
स तु राज्यं चिरं कृत्वा वानराणां हरीश्वरः ।
ततस्त्वर्क्षरजा नाम कालधर्मेण संगतः ॥३६॥
36. sa tu rājyaṃ ciraṃ kṛtvā vānarāṇāṃ harīśvaraḥ ,
tatastvarkṣarajā nāma kāladharmeṇa saṃgataḥ.
36. saḥ tu rājyam ciram kṛtvā vānarāṇām harīśvaraḥ
tataḥ tu ṛkṣarajā nāma kāladharmeṇa saṅgataḥ
36. saḥ tu harīśvaraḥ vānarāṇām rājyam ciram kṛtvā
tataḥ tu ṛkṣarajā nāma kāladharmeṇa saṅgataḥ
36. After ruling the kingdom of monkeys for a long time, that lord of monkeys, Riksharajas by name, then succumbed to the inevitability of death (kāladharma).
तस्मिन्नस्तमिते वाली मन्त्रिभिर्मन्त्रकोविदैः ।
पित्र्ये पदे कृतो राजा सुग्रीवो वालिनः पदे ॥३७॥
37. tasminnastamite vālī mantribhirmantrakovidaiḥ ,
pitrye pade kṛto rājā sugrīvo vālinaḥ pade.
37. tasmin astamite vālī mantribhiḥ mantra-kovidaiḥ
pitrye pade kṛtaḥ rājā sugrīvaḥ vālinaḥ pade
37. tasmin astamite mantra-kovidaiḥ mantribhiḥ vālī
pitrye pade rājā kṛtaḥ sugrīvaḥ vālinaḥ pade
37. Upon his (Riksharajas') passing, Vali was appointed king to the ancestral throne by the ministers skilled in counsel. (Later), Sugriva (also assumed the position) in Vali's place.
सुग्रीवेण समं त्वस्य अद्वैधं छिद्रवर्जितम् ।
अहार्यं सख्यमभवदनिलस्य यथाग्निना ॥३८॥
38. sugrīveṇa samaṃ tvasya advaidhaṃ chidravarjitam ,
ahāryaṃ sakhyamabhavadanilasya yathāgninā.
38. sugrīveṇa samam tu asya advaidham chidra-varjitam
ahāryam sakhyam abhavat anilasya yathā agninā
38. asya tu sugrīveṇa samam advaidham chidra-varjitam
ahāryam sakhyam abhavat yathā anilasya agninā
38. However, for him (Vali), an undivided, flawless, and unbreakable friendship arose with Sugriva, just as (the bond) of wind is with fire.
एष शापवशादेव न वेदबलमात्मनः ।
वालिसुग्रीवयोर्वैरं यदा राम समुत्थितम् ॥३९॥
39. eṣa śāpavaśādeva na vedabalamātmanaḥ ,
vālisugrīvayorvairaṃ yadā rāma samutthitam.
39. eṣaḥ śāpa-vaśāt eva na veda balam ātmanaḥ
vālisugrīvayoḥ vairam yadā rāma samutthitam
39. rāma,
yadā vālisugrīvayoḥ vairam samutthitam,
eṣaḥ tu śāpa-vaśāt eva ātmanaḥ balam na veda.
39. This one (Sugriva), solely due to the power of a curse, did not know his own inherent power (ātman), O Rāma, when the enmity between Vali and Sugriva arose.
न ह्येष राम सुग्रीवो भ्राम्यमाणो ऽपि वालिना ।
वेदयानो न च ह्येष बलमात्मनि मारुतिः ॥४०॥
40. na hyeṣa rāma sugrīvo bhrāmyamāṇo'pi vālinā ,
vedayāno na ca hyeṣa balamātmani mārutiḥ.
40. na hi eṣa rāma sugrīvaḥ bhrāmyamāṇaḥ api vālinā
vedayānaḥ na ca hi eṣa balam ātmani mārutiḥ
40. rāma eṣa sugrīvaḥ vālinā bhrāmyamāṇaḥ api balam na hi
vedayānaḥ ca hi eṣa mārutiḥ ātmani balam na vedayānaḥ
40. Indeed, O Rāma, this Sugrīva, even while being tormented by Vāli, does not truly know his own strength. And similarly, this Hanumān (māruti) also does not realize the power within himself (ātman).
पराक्रमोत्साहमतिप्रतापैः सौशील्यमाधुर्यनयानयैश्च ।
गाम्भीर्यचातुर्यसुवीर्यधैर्यैर्हनूमतः को ऽप्यधिको ऽस्ति लोके ॥४१॥
41. parākramotsāhamatipratāpaiḥ sauśīlyamādhuryanayānayaiśca ,
gāmbhīryacāturyasuvīryadhairyairhanūmataḥ ko'pyadhiko'sti loke.
41. parākramotsāhamatipratāpaiḥ
sauśīlyamādhuruyanayanayaiḥ ca
gāmbhīryacāturuyasuvīryadhairyaiḥ
hanumataḥ kaḥ api adhikaḥ asti loke
41. hanumataḥ parākramotsāhamatipratāpaiḥ
sauśīlyamādhuruyanayanayaiḥ
ca gāmbhīryacāturuyasuvīryadhairyaiḥ
adhikaḥ kaḥ api loke asti
41. Who in the world is superior to Hanumān in terms of valor, enthusiasm, intellect, and majesty; in good conduct, sweetness, policy, and expediency; and in depth, cleverness, great heroism, and fortitude?
असौ पुरा व्याकरणं ग्रहीष्यन् सूर्योन्मुखः पृष्ठगमः कपीन्द्रः ।
उद्यद्गिरेरस्तगिरिं जगाम ग्रन्थं महद्धारयदप्रमेयः ॥४२॥
42. asau purā vyākaraṇaṃ grahīṣyan sūryonmukhaḥ pṛṣṭhagamaḥ kapīndraḥ ,
udyadgirerastagiriṃ jagāma granthaṃ mahaddhārayadaprameyaḥ.
42. asau purā vyākaraṇam grahīṣyan
sūryonmukhaḥ pṛṣṭhagamaḥ kapīndraḥ
udyatgireḥ astagirim jagāma
grantham mahat dhārayat aprameyaḥ
42. purā asau aprameyaḥ kapīndraḥ
vyākaraṇam grahīṣyan sūryonmukhaḥ
pṛṣṭhagamaḥ udyatgireḥ astagirim
jagāma mahat grantham dhārayat
42. Formerly, this chief of monkeys (kapīndra) – immeasurable (aprameya) as he is – desiring to learn grammar (vyākaraṇa), went from the rising mountain to the setting mountain, facing the sun and moving backward, all the while absorbing a vast amount of knowledge (grantha).
प्रवीविविक्षोरिव सागरस्य लोकान्दिधक्षोरिव पावकस्य ।
लोकक्षयेष्वेव यथान्तकस्य हनूमतः स्थास्यति कः पुरस्तात् ॥४३॥
43. pravīvivikṣoriva sāgarasya lokāndidhakṣoriva pāvakasya ,
lokakṣayeṣveva yathāntakasya hanūmataḥ sthāsyati kaḥ purastāt.
43. pravīvivikṣoḥ iva sāgarasya
lokān didhakṣoḥ iva pāvakasya
lokakṣayeṣu eva yathā antakasya
hanumataḥ sthāsyati kaḥ purastāt
43. sāgarasya pravīvivikṣoḥ iva
pāvakasya lokān didhakṣoḥ iva
lokakṣayeṣu eva yathā antakasya
hanumataḥ purastāt kaḥ sthāsyati
43. Who could stand before Hanumān, who is like the ocean intending to engulf, like fire intending to consume the worlds, or just like Death (antaka) himself during the cosmic dissolutions?
एषो ऽपि चान्ये च महाकपीन्द्राः सुग्रीवमैन्दद्विविदाः सनीलाः ।
सतारतारेयनलाः सरम्भास्त्वत्कारणाद् राम सुरैर्हि सृष्टाः ॥४४॥
44. eṣo'pi cānye ca mahākapīndrāḥ sugrīvamaindadvividāḥ sanīlāḥ ,
satāratāreyanalāḥ sarambhāstvatkāraṇād rāma surairhi sṛṣṭāḥ.
44. eṣaḥ api ca anye ca mahākapīndrāḥ
sugrīvamaindadvividāḥ sanīlāḥ
satāratāreyanalāḥ sarambhāḥ
tvatkāraṇāt rāma suraiḥ hi sṛṣṭāḥ
44. rāma eṣaḥ api ca anye ca
mahākapīndrāḥ sugrīvamaindadvividāḥ
sanīlāḥ satāratāreyanalāḥ sarambhāḥ
tvatkāraṇāt suraiḥ hi sṛṣṭāḥ
44. O Rama, this one (Hanuman) and also other great monkey chiefs, namely Sugriva, Mainda, Dvivida along with Nila, and Tara, Tareya, Nala, and Rambha – all these were indeed created by the gods for your sake.
तदेतत् कथितं सर्वं यन्मां त्वं परिपृच्छसि ।
हनूमतो बालभावे कर्मैतत् कथितं मया ॥४५॥
45. tadetat kathitaṃ sarvaṃ yanmāṃ tvaṃ paripṛcchasi ,
hanūmato bālabhāve karmaitat kathitaṃ mayā.
45. tat etat kathitam sarvam yat mām tvam paripṛcchasi
hanūmataḥ bālabhāve karma etat kathitam mayā
45. tvam yat mām paripṛcchasi,
tat etat sarvam kathitam.
mayā hanūmataḥ bālabhāve etat karma kathitam.
45. All that you inquired of me has been narrated. This deed (karma) of Hanuman during his childhood has been related by me.
दृष्टः संभाषितश्चासि राम गच्छमहे वयम् ।
एवमुक्त्वा गताः सर्वे ऋषयस्ते यथागतम् ॥४६॥
46. dṛṣṭaḥ saṃbhāṣitaścāsi rāma gacchamahe vayam ,
evamuktvā gatāḥ sarve ṛṣayaste yathāgatam.
46. dṛṣṭaḥ saṃbhāṣitaḥ ca asi rāma gacchāmahe vayam
evam uktvā gatāḥ sarve ṛṣayaḥ te yathāgatam
46. rāma,
tvam dṛṣṭaḥ ca saṃbhāṣitaḥ asi.
vayam gacchāmahe.
evam uktvā,
te sarve ṛṣayaḥ yathāgatam gatāḥ.
46. O Rama, you have been seen and addressed. We are now departing. Having spoken thus, all those sages returned the way they had come.