Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-5, chapter-60

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
तानुवाच हरिश्रेष्ठो हनूमान् वानरर्षभः ।
अव्यग्रमनसो यूयं मधु सेवत वानराः ॥१॥
1. tānuvāca hariśreṣṭho hanūmān vānararṣabhaḥ ,
avyagramanaso yūyaṃ madhu sevata vānarāḥ.
1. tān uvāca hariśreṣṭhaḥ hanūmān vānaraṛṣabhaḥ
avyagramanasaḥ yūyam madhu sevata vānarāḥ
1. hariśreṣṭhaḥ vānaraṛṣabhaḥ hanūmān tān uvāca
vānarāḥ yūyam avyagramanasaḥ madhu sevata
1. Hanumān, the foremost and best of the monkeys (vānaras), said to them: "O monkeys (vānaras), with undisturbed minds, you all should consume the honey."
श्रुत्वा हनुमतो वाक्यं हरीणां प्रवरो ऽङ्गदः ।
प्रत्युवाच प्रसन्नात्मा पिबन्तु हरयो मधु ॥२॥
2. śrutvā hanumato vākyaṃ harīṇāṃ pravaro'ṅgadaḥ ,
pratyuvāca prasannātmā pibantu harayo madhu.
2. śrutvā hanumataḥ vākyam harīṇām pravaraḥ aṅgadaḥ
pratyuvāca prasanna-ātmā pibantu harayaḥ madhu
2. hanumataḥ vākyam śrutvā harīṇām pravaraḥ prasannātmā
aṅgadaḥ pratyuvāca (yat) harayaḥ madhu pibantu
2. Having heard Hanumat's words, Angada, the foremost among the monkeys, replied with a joyful heart: 'Let the monkeys drink the honey!'
अवश्यं कृतकार्यस्य वाक्यं हनुमतो मया ।
अकार्यमपि कर्तव्यं किमङ्ग पुनरीदृशम् ॥३॥
3. avaśyaṃ kṛtakāryasya vākyaṃ hanumato mayā ,
akāryamapi kartavyaṃ kimaṅga punarīdṛśam.
3. avaśyam kṛtakāryasya vākyam hanumataḥ mayā
akāryam api kartavyam kim aṅga punaḥ īdṛśam
3. kṛtakāryasya hanumataḥ vākyam mayā avaśyam kartavyam
akāryam api (kartavyam) kim aṅga punaḥ īdṛśam (kartavyam)
3. Certainly, the word of Hanumat, who has accomplished the task, must be carried out by me. Even an improper act would be done (for him); what then to say of such a proper one?
अन्दगस्य मुखाच्छ्रुत्वा वचनं वानरर्षभाः ।
साधु साध्विति संहृष्टा वानराः प्रत्यपूजयन् ॥४॥
4. andagasya mukhācchrutvā vacanaṃ vānararṣabhāḥ ,
sādhu sādhviti saṃhṛṣṭā vānarāḥ pratyapūjayan.
4. aṅgadasya mukhāt śrutvā vacanam vānara-ṛṣabhāḥ
sādhu sādhu iti saṃhṛṣṭāḥ vānarāḥ pratyapūjayan
4. aṅgadasya mukhāt vacanam śrutvā saṃhṛṣṭāḥ vānara-ṛṣabhāḥ
vānarāḥ (tam) sādhu sādhu iti pratyapūjayan
4. Having heard the words from Angada's mouth, the foremost among the monkeys, greatly delighted, applauded him, exclaiming, 'Excellent! Excellent!'
पूजयित्वाङ्गदं सर्वे वानरा वानरर्षभम् ।
जग्मुर्मधुवनं यत्र नदीवेग इव द्रुतम् ॥५॥
5. pūjayitvāṅgadaṃ sarve vānarā vānararṣabham ,
jagmurmadhuvanaṃ yatra nadīvega iva drutam.
5. pūjayitvā aṅgadam sarve vānarāḥ vānara-ṛṣabham
jagmuḥ madhuvanam yatra nadī-vegaḥ iva drutam
5. sarve vānarāḥ aṅgadam vānara-ṛṣabham pūjayitvā madhuvanam
jagmuḥ yatra nadī-vegaḥ iva drutam (gacchanti)
5. Having honored Angada, the chief among monkeys, all the monkeys went swiftly to Madhuvana, like the current of a river.
ते प्रहृष्टा मधुवनं पालानाक्रम्य वीर्यतः ।
अतिसर्गाच्च पटवो दृष्ट्वा श्रुत्वा च मैथिलीम् ॥६॥
6. te prahṛṣṭā madhuvanaṃ pālānākramya vīryataḥ ,
atisargācca paṭavo dṛṣṭvā śrutvā ca maithilīm.
6. te prahṛṣṭā madhuvanam pālān ākramya vīryataḥ |
atisargāt ca paṭavaḥ dṛṣṭvā śrutvā ca maithilīm
6. Highly delighted, they (the monkeys) forcefully took possession of the honey-forest from the guards. They were also emboldened, having received permission (from Hanumān) after he had seen and reported about Maithili (Sītā).
उत्पत्य च ततः सर्वे वनपालान् समागताः ।
ताडयन्ति स्म शतशः सक्तान्मधुवने तदा ॥७॥
7. utpatya ca tataḥ sarve vanapālān samāgatāḥ ,
tāḍayanti sma śataśaḥ saktānmadhuvane tadā.
7. utpatya ca tataḥ sarve vanapālān samāgatāḥ |
tāḍayanti sma śataśaḥ saktān madhuvane tadā
7. Then, all of them (the monkeys), leaping up, confronted the forest-guards. They beat those guards, who were stationed in the honey-forest at that time, by the hundreds.
मधूनि द्रोणमात्राणि बहुभिः परिगृह्य ते ।
घ्नन्ति स्म सहिताः सर्वे भक्षयन्ति तथापरे ॥८॥
8. madhūni droṇamātrāṇi bahubhiḥ parigṛhya te ,
ghnanti sma sahitāḥ sarve bhakṣayanti tathāpare.
8. madhūni droṇamātrāṇi bahubhiḥ parigṛhya te |
ghnanti sma sahitāḥ sarve bhakṣayanti tathā apare
8. Many of them (the monkeys), having gathered honey in droṇa-measures, all together destroyed (the hives), while others likewise consumed (the honey).
के चित् पीत्वापविध्यन्ति मधूनि मधुपिङ्गलाः ।
मधूच्चिष्टेन के चिच्च जघ्नुरन्योन्यमुत्कटाः ॥९॥
9. ke cit pītvāpavidhyanti madhūni madhupiṅgalāḥ ,
madhūcciṣṭena ke cicca jaghnuranyonyamutkaṭāḥ.
9. ke cit pītvā apavidhyanti madhūni madhupiṅgalāḥ |
madhūccīṣṭena ke cit ca jaghnuḥ anyonyam utkaṭāḥ
9. Some, having drunk honey until they were golden-brown (from it), threw away (what remained). And some, highly exuberant, struck each other with beeswax.
अपरे वृक्षमूलेषु शाखां गृह्य व्यवस्थितः ।
अत्यर्थं च मदग्लानाः पर्णान्यास्तीर्य शेरते ॥१०॥
10. apare vṛkṣamūleṣu śākhāṃ gṛhya vyavasthitaḥ ,
atyarthaṃ ca madaglānāḥ parṇānyāstīrya śerate.
10. apare vṛkṣamūleṣu śākhām gṛhya vyavasthitaḥ
atyartham ca madaglānāḥ parṇāni āstīrya śerate
10. apare vṛkṣamūleṣu śākhām gṛhya vyavasthitaḥ ca
apare atyartham madaglānāḥ parṇāni āstīrya śerate
10. Some stood firm at the base of trees, grasping branches. Others, utterly exhausted from their intoxication, spread leaves and lay down to sleep.
उन्मत्तभूताः प्लवगा मधुमत्ताश्च हृष्टवत् ।
क्षिपन्त्यपि तथान्योन्यं स्खलन्त्यपि तथापरे ॥११॥
11. unmattabhūtāḥ plavagā madhumattāśca hṛṣṭavat ,
kṣipantyapi tathānyonyaṃ skhalantyapi tathāpare.
11. unmattabhūtāḥ plavagā madumattāḥ ca hṛṣṭavat kṣipanti
api tathā anyonyam skhalanti api tathā apare
11. unmattabhūtāḥ madumattāḥ ca plavagā hṛṣṭavat anyonyam
kṣipanti api tathā apare api tathā skhalanti
11. The monkeys, frenzied and thoroughly intoxicated by the honey, joyfully tossed each other about. Others also stumbled in a similar manner.
के चित् क्ष्वेडान्प्रकुर्वन्ति के चित् कूजन्ति हृष्टवत् ।
हरयो मधुना मत्ताः के चित् सुप्ता महीतले ॥१२॥
12. ke cit kṣveḍānprakurvanti ke cit kūjanti hṛṣṭavat ,
harayo madhunā mattāḥ ke cit suptā mahītale.
12. ke cit kṣveḍān prakurvanti ke cit kūjanti hṛṣṭavat
harayaḥ madunā mattāḥ ke cit suptāḥ mahītale
12. ke cit kṣveḍān prakurvanti ke cit hṛṣṭavat kūjanti
madunā mattāḥ harayaḥ ke cit mahītale suptāḥ
12. Some monkeys let out loud roars, while others chirp joyfully. Intoxicated by the honey, some of these monkeys are fast asleep on the ground.
ये ऽप्यत्र मधुपालाः स्युः प्रेष्या दधिमुखस्य तु ।
ते ऽपि तैर्वानरैर्भीमैः प्रतिषिद्धा दिशो गताः ॥१३॥
13. ye'pyatra madhupālāḥ syuḥ preṣyā dadhimukhasya tu ,
te'pi tairvānarairbhīmaiḥ pratiṣiddhā diśo gatāḥ.
13. ye api atra madhupālāḥ syuḥ preṣyāḥ dadhimukhasya tu
te api taiḥ vānaraiḥ bhīmaiḥ pratiṣiddhāḥ diśaḥ gatāḥ
13. ye api atra dadhimukhasya preṣyāḥ madhupālāḥ syuḥ tu
te api taiḥ bhīmaiḥ vānaraiḥ pratiṣiddhāḥ diśaḥ gatāḥ
13. Even the honey-keepers here, who were the servants of Dadhimukha, were thwarted by those formidable monkeys and scattered in different directions.
जानुभिश्च प्रकृष्टाश्च देवमार्गं च दर्शिताः ।
अब्रुवन्परमोद्विग्ना गत्वा दधिमुखं वचः ॥१४॥
14. jānubhiśca prakṛṣṭāśca devamārgaṃ ca darśitāḥ ,
abruvanparamodvignā gatvā dadhimukhaṃ vacaḥ.
14. jānubhiḥ ca prakṛṣṭāḥ ca devamārgam ca darśitāḥ
abruvan paramodvignāḥ gatvā dadhimukham vacaḥ
14. paramodvignāḥ jānubhiḥ ca prakṛṣṭāḥ ca devamārgam
ca darśitāḥ dadhimukham gatvā vacaḥ abruvan
14. Extremely agitated, they went to Dadhimukha and spoke these words, [reporting how they had been] dragged by their knees and made to see the heavens.
हनूमता दत्तवरैर्हतं मधुवनं बलात् ।
वयं च जानुभिः कृष्टा देवमार्गं च दर्शिताः ॥१५॥
15. hanūmatā dattavarairhataṃ madhuvanaṃ balāt ,
vayaṃ ca jānubhiḥ kṛṣṭā devamārgaṃ ca darśitāḥ.
15. hanūmatā dattavaraiḥ hatam madhuvanam balāt
vayam ca jānubhiḥ kṛṣṭāḥ devamārgam ca darśitāḥ
15. hanūmatā dattavaraiḥ balāt madhuvanam hatam.
vayam ca jānubhiḥ kṛṣṭāḥ ca devamārgam darśitāḥ
15. The Madhuvana has been forcibly destroyed by those who received permission from (Hanumat)! And we ourselves were dragged by our knees and made to see the heavens.
ततो दधिमुखः क्रुद्धो वनपस्तत्र वानरः ।
हतं मधुवनं श्रुत्वा सान्त्वयामास तान् हरीन् ॥१६॥
16. tato dadhimukhaḥ kruddho vanapastatra vānaraḥ ,
hataṃ madhuvanaṃ śrutvā sāntvayāmāsa tān harīn.
16. tataḥ dadhimukhaḥ kruddhaḥ vanapaḥ tatra vānaraḥ
hatam madhuvanam śrutvā sāntvayāmāsa tān harīn
16. tataḥ tatra vanapaḥ vānaraḥ dadhimukhaḥ kruddhaḥ.
madhuvanam hatam śrutvā tān harīn sāntvayāmāsa
16. Then, Dadhimukha, the forest-guardian monkey, became angry. Having heard that the Madhuvana had been destroyed, he consoled those monkeys.
एतागच्छत गच्छामो वानरानतिदर्पितान् ।
बलेनावारयिष्यामो मधु भक्षयतो वयम् ॥१७॥
17. etāgacchata gacchāmo vānarānatidarpitān ,
balenāvārayiṣyāmo madhu bhakṣayato vayam.
17. eta āgacchata gacchāmaḥ vānarān atidarpitān
balena avārayiṣyāmaḥ madhu bhakṣayataḥ vayam
17. eta āgacchata! vayam atidarpitān vānarān madhu
bhakṣayataḥ balena avārayiṣyāmaḥ gacchāmaḥ
17. Come on, let's go! Let us approach those excessively arrogant monkeys. We will forcibly stop them from consuming the honey.
श्रुत्वा दधिमुखस्येदं वचनं वानरर्षभाः ।
पुनर्वीरा मधुवनं तेनैव सहिता ययुः ॥१८॥
18. śrutvā dadhimukhasyedaṃ vacanaṃ vānararṣabhāḥ ,
punarvīrā madhuvanaṃ tenaiva sahitā yayuḥ.
18. śrutvā dadhimukhasya idam vacanam vānararṣabhāḥ
punaḥ vīrāḥ madhuvanaṃ tena eva sahitāḥ yayuḥ
18. vānararṣabhāḥ vīrāḥ dadhimukhasya idam vacanam
śrutvā punaḥ tena eva sahitāḥ madhuvanaṃ yayuḥ
18. Hearing these words from Dadhimukha, those heroic and excellent monkeys returned to the Madhu grove, accompanied by him.
मध्ये चैषां दधिमुखः प्रगृह्य सुमहातरुम् ।
समभ्यधावद्वेगेना ते च सर्वे प्लवंगमाः ॥१९॥
19. madhye caiṣāṃ dadhimukhaḥ pragṛhya sumahātarum ,
samabhyadhāvadvegenā te ca sarve plavaṃgamāḥ.
19. madhye ca eṣām dadhimukhaḥ pragṛhya sumahātarum
samabhyadhāvat vegena te ca sarve plavaṅgamāḥ
19. ca eṣām madhye dadhimukhaḥ sumahātarum pragṛhya
vegena samabhyadhāvat ca te sarve plavaṅgamāḥ
19. And among them, Dadhimukha, grasping a huge tree, rushed forward with great speed, and all those monkeys followed him.
ते शिलाः पादपांश्चापि पाषाणांश्चापि वानराः ।
गृहीत्वाभ्यागमन् क्रुद्धा यत्र ते कपिकुञ्जराः ॥२०॥
20. te śilāḥ pādapāṃścāpi pāṣāṇāṃścāpi vānarāḥ ,
gṛhītvābhyāgaman kruddhā yatra te kapikuñjarāḥ.
20. te śilāḥ pādapān ca api pāṣāṇān ca api vānarāḥ
gṛhītvā abhyāgaman kruddhāḥ yatra te kapikuñjarāḥ
20. te vānarāḥ kruddhāḥ śilāḥ ca api pādapān ca api
pāṣāṇān gṛhītvā yatra te kapikuñjarāḥ abhyāgaman
20. Those enraged monkeys, seizing stones, trees, and rocks, advanced to where the chief monkeys were.
ते स्वामिवचनं वीरा हृदयेष्ववसज्य तत् ।
त्वरया ह्यभ्यधावन्त सालतालशिलायुधाः ॥२१॥
21. te svāmivacanaṃ vīrā hṛdayeṣvavasajya tat ,
tvarayā hyabhyadhāvanta sālatālaśilāyudhāḥ.
21. te svāmivacanaṃ vīrāḥ hṛdayeṣu avasajya tat
tvarayā hi abhyadhāvanta sālatalāśilāyudhāḥ
21. te vīrāḥ sālatalāśilāyudhāḥ svāmivacanaṃ tat
hṛdayeṣu avasajya hi tvarayā abhyadhāvanta
21. Those heroes, having indeed imprinted their master's command in their hearts, swiftly rushed forward, armed with sāla trees, tāla trees, and stones.
वृक्षस्थांश्च तलस्थांश्च वानरान्बलदर्पितान् ।
अभ्यक्रामन्त ते वीराः पालास्तत्र सहस्रशः ॥२२॥
22. vṛkṣasthāṃśca talasthāṃśca vānarānbaladarpitān ,
abhyakrāmanta te vīrāḥ pālāstatra sahasraśaḥ.
22. vṛkṣasthān ca talasthān ca vānarān baladarpitān
abhyakrāmanta te vīrāḥ pālāḥ tatra sahasraśaḥ
22. Those thousands of brave guards there attacked the monkeys, who were filled with pride in their strength, whether they were positioned in trees or on the ground.
अथ दृष्ट्वा दधिमुखं क्रुद्धं वानरपुंगवाः ।
अभ्यधावन्त वेगेन हनूमत्प्रमुखास्तदा ॥२३॥
23. atha dṛṣṭvā dadhimukhaṃ kruddhaṃ vānarapuṃgavāḥ ,
abhyadhāvanta vegena hanūmatpramukhāstadā.
23. atha dṛṣṭvā dadhimukham kruddham vānarapuṅgavāḥ
abhyadhāvanta vegena hanūmatpramukhāḥ tadā
23. Then, having seen Dadhimukha enraged, the foremost monkeys, with Hanumat at their head, swiftly ran towards him.
तं सवृक्षं महाबाहुमापतन्तं महाबलम् ।
आर्यकं प्राहरत्तत्र बाहुभ्यां कुपितो ऽङ्गदः ॥२४॥
24. taṃ savṛkṣaṃ mahābāhumāpatantaṃ mahābalam ,
āryakaṃ prāharattatra bāhubhyāṃ kupito'ṅgadaḥ.
24. tam savṛkṣam mahābāhum āpatantam mahābalam
āryakam prāharat tatra bāhubhyām kupitaḥ aṅgadaḥ
24. Enraged, Angada struck that mighty, great-armed Aryaka (Dadhimukha), who was rushing forward wielding a tree, hitting him there with both arms.
मदान्धश् अ न वेदैनमार्यको ऽयं ममेति सः ।
अथैनं निष्पिपेषाशु वेगवद्वसुधातले ॥२५॥
25. madāndhaś a na vedainamāryako'yaṃ mameti saḥ ,
athainaṃ niṣpipeṣāśu vegavadvasudhātale.
25. madāndhaḥ ca na veda enam āryakaḥ ayam mama iti
saḥ atha enam niṣpipeśa āśu vegavat vasudhātale
25. And he (Dadhimukha), blinded by rage, did not recognize him (Angada), realizing, 'This is my respected kinsman'. Then, he swiftly and violently crushed him on the ground.
स भग्नबाहुर्विमुखो विह्वलः शोणितोक्षितः ।
मुमोह सहसा वीरो मुहूर्तं कपिकुञ्जरः ॥२६॥
26. sa bhagnabāhurvimukho vihvalaḥ śoṇitokṣitaḥ ,
mumoha sahasā vīro muhūrtaṃ kapikuñjaraḥ.
26. sa bhagnabāhuḥ vimukhaḥ vihvalaḥ śoṇitokṣitaḥ
mumoha sahasā vīraḥ muhūrtam kapikuñjaraḥ
26. The heroic chief of monkeys, with broken arms, dejected, agitated, and drenched in blood, suddenly fainted for a moment.
स कथं चिद्विमुक्तस्तैर्वानरैर्वानरर्षभः ।
उवाचैकान्तमागम्य भृत्यांस्तान् समुपागतान् ॥२७॥
27. sa kathaṃ cidvimuktastairvānarairvānararṣabhaḥ ,
uvācaikāntamāgamya bhṛtyāṃstān samupāgatān.
27. sa kathaṃ cit vimuktaḥ taiḥ vānaraiḥ vānararṣabhaḥ
uvāca ekāntam āgamya bhṛtyān tān samupāgatān
27. The chief of monkeys, having somehow been freed by those very monkeys, approached a secluded spot and spoke to his gathered servants.
एते तिष्ठन्तु गच्छामो भर्ता नो यत्र वानरः ।
सुग्रीवो विपुलग्रीवः सह रामेण तिष्ठति ॥२८॥
28. ete tiṣṭhantu gacchāmo bhartā no yatra vānaraḥ ,
sugrīvo vipulagrīvaḥ saha rāmeṇa tiṣṭhati.
28. ete tiṣṭhantu gacchāmaḥ bhartā naḥ yatra vānaraḥ
sugrīvaḥ vipulagrīvaḥ saha rāmeṇa tiṣṭhati
28. Let these remain here; let us go to where our lord, the monkey Sugrīva, the broad-necked one, stays with Rāma.
सर्वं चैवाङ्गदे दोषं श्रावयिष्यामि पार्थिव ।
अमर्षी वचनं श्रुत्वा घातयिष्यति वानरान् ॥२९॥
29. sarvaṃ caivāṅgade doṣaṃ śrāvayiṣyāmi pārthiva ,
amarṣī vacanaṃ śrutvā ghātayiṣyati vānarān.
29. sarvam ca eva aṅgade doṣam śrāvayiṣyāmi pārthiva
amarṣī vacanam śrutvā ghātayiṣyati vānarān
29. Indeed, I will report all of Aṅgada's faults to the king. He, being wrathful, upon hearing my words, will surely have these monkeys killed.
इष्टं मधुवनं ह्येतत् सुग्रीवस्य महात्मनः ।
पितृपैतामहं दिव्यं देवैरपि दुरासदम् ॥३०॥
30. iṣṭaṃ madhuvanaṃ hyetat sugrīvasya mahātmanaḥ ,
pitṛpaitāmahaṃ divyaṃ devairapi durāsadam.
30. iṣṭam madhuvanaṃ hi etat sugrīvasya mahātmanaḥ
pitṛpaitāmahaṃ divyaṃ devaiḥ api durāsadam
30. sugrīvasya mahātmanaḥ etat iṣṭam pitṛpaitāmahaṃ
divyaṃ madhuvanaṃ hi devaiḥ api durāsadam
30. This Madhuvana is indeed a cherished and ancestral divine grove belonging to the great-souled Sugrīva, a place difficult for even the gods to approach.
स वानरानिमान् सर्वान्मधुलुब्धान् गतायुषः ।
घातयिष्यति दण्डेन सुग्रीवः ससुहृज्जनान् ॥३१॥
31. sa vānarānimān sarvānmadhulubdhān gatāyuṣaḥ ,
ghātayiṣyati daṇḍena sugrīvaḥ sasuhṛjjanān.
31. saḥ vānarān imān sarvān madhulubdhān gatāyuṣaḥ
ghātayiṣyati daṇḍena sugrīvaḥ sasuhṛjjanān
31. sugrīvaḥ saḥ imān sarvān madhulubdhān gatāyuṣaḥ
sasuhṛjjanān vānarān daṇḍena ghātayiṣyati
31. Sugrīva himself will punish and kill all these monkeys, who are greedy for honey and doomed, along with their kith and kin.
वध्या ह्येते दुरात्मानो नृपाज्ञा परिभाविनः ।
अमर्षप्रभवो रोषः सफलो नो भविष्यति ॥३२॥
32. vadhyā hyete durātmāno nṛpājñā paribhāvinaḥ ,
amarṣaprabhavo roṣaḥ saphalo no bhaviṣyati.
32. vadhyāḥ hi ete durātmānaḥ nṛpājñā paribhāvinaḥ
amarṣaprabhavaḥ roṣaḥ saphalaḥ naḥ bhaviṣyati
32. hi ete nṛpājñā paribhāvinaḥ durātmānaḥ vadhyāḥ
amarṣaprabhavaḥ roṣaḥ naḥ saphalaḥ bhaviṣyati
32. Indeed, these wicked individuals, who disregard the king's command, deserve to be killed. Our indignation-born anger will certainly be fruitful.
एवमुक्त्वा दधिमुखो वनपालान्महाबलः ।
जगाम सहसोत्पत्य वनपालैः समन्वितः ॥३३॥
33. evamuktvā dadhimukho vanapālānmahābalaḥ ,
jagāma sahasotpatya vanapālaiḥ samanvitaḥ.
33. evam uktvā dadhimukhaḥ vanapālān mahābalaḥ
jagāma sahasā utpatya vanapālaiḥ samanvitaḥ
33. mahābalaḥ dadhimukhaḥ evam vanapālān uktvā
sahasā utpatya vanapālaiḥ samanvitaḥ jagāma
33. Having spoken thus to the forest guardians, the mighty Dadhimukha swiftly flew up and departed, accompanied by those very guardians.
निमेषान्तरमात्रेण स हि प्राप्तो वनालयः ।
सहस्रांशुसुतो धीमान् सुग्रीवो यत्र वानरः ॥३४॥
34. nimeṣāntaramātreṇa sa hi prāpto vanālayaḥ ,
sahasrāṃśusuto dhīmān sugrīvo yatra vānaraḥ.
34. nimeṣāntaramātreṇa saḥ hi prāptaḥ vanālayaḥ
sahasrāṃśusutaḥ dhīmān sugrīvaḥ yatra vānaraḥ
34. saḥ hi nimeṣāntaramātreṇa vanālayaḥ prāptaḥ
yatra dhīmān sahasrāṃśusutaḥ vānaraḥ sugrīvaḥ
34. In an instant, he indeed reached the forest dwelling where the intelligent monkey (vānar), Sugrīva, son of the sun god, resided.
रामं च लक्ष्मणं चैव दृष्ट्वा सुग्रीवमेव च ।
समप्रतिष्ठां जगतीमाकाशान्निपपात ह ॥३५॥
35. rāmaṃ ca lakṣmaṇaṃ caiva dṛṣṭvā sugrīvameva ca ,
samapratiṣṭhāṃ jagatīmākāśānnipapāta ha.
35. rāmam ca lakṣmaṇam ca eva dṛṣṭvā sugrīvam eva
ca samapratiṣṭhām jagatīm ākāśāt nipapāta ha
35. rāmam ca lakṣmaṇam ca eva sugrīvam eva ca dṛṣṭvā
ākāśāt samapratiṣṭhām jagatīm nipapāta ha
35. Having seen Rāma, Lakṣmaṇa, and indeed Sugrīva, he then fell from the sky to the level earth.
स निपत्य महावीर्यः सर्वैस्तैः परिवारितः ।
हरिर्दधिमुखः पालैः पालानां परमेश्वरः ॥३६॥
36. sa nipatya mahāvīryaḥ sarvaistaiḥ parivāritaḥ ,
harirdadhimukhaḥ pālaiḥ pālānāṃ parameśvaraḥ.
36. saḥ nipatya mahāvīryaḥ sarvaiḥ taiḥ parivāritaḥ
hariḥ dadhimukhaḥ pālaiḥ pālānām parameśvaraḥ
36. saḥ mahāvīryaḥ hariḥ pālānām parameśvaraḥ
dadhimukhaḥ nipatya sarvaiḥ taiḥ pālaiḥ parivāritaḥ
36. That exceedingly mighty (mahāvīrya) Dadhimukha, a monkey (hari) and the supreme lord of the guardians, having fallen, was surrounded by all those protectors (pāla).
स दीनवदनो भूत्वा कृत्वा शिरसि चाञ्जलिम् ।
सुग्रीवस्य शुभौ मूर्ध्ना चरणौ प्रत्यपीडयत् ॥३७॥
37. sa dīnavadano bhūtvā kṛtvā śirasi cāñjalim ,
sugrīvasya śubhau mūrdhnā caraṇau pratyapīḍayat.
37. saḥ dīnavadanaḥ bhūtvā kṛtvā śirasi ca añjalim
sugrīvasya śubhāu mūrdhnā caraṇāu pratyapīḍayat
37. saḥ dīnavadanaḥ bhūtvā śirasi ca añjalim kṛtvā
mūrdhnā sugrīvasya śubhāu caraṇāu pratyapīḍayat
37. He, assuming a humble expression, having placed a reverential gesture (añjali) on his head, bowed down and touched Sugrīva's auspicious feet with his own head.