Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-6, chapter-78

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
स हताश्वो महातेजा भूमौ तिष्ठन्निशाचरः ।
इन्द्रजित् परमक्रुद्धः संप्रजज्वाल तेजसा ॥१॥
1. sa hatāśvo mahātejā bhūmau tiṣṭhanniśācaraḥ ,
indrajit paramakruddhaḥ saṃprajajvāla tejasā.
1. saḥ hatāśvaḥ mahātejā bhūmau tiṣṭhan niśācaraḥ
indrajit paramakruddhaḥ samprajajvāla tejasā
1. That night-wanderer (niśācara), Indrajit, whose horses had been slain, and who possessed immense power, stood on the ground, supremely enraged, and blazed forth with his fierce energy.
तौ धन्विनौ जिघांसन्तावन्योन्यमिषुभिर्भृशम् ।
विजयेनाभिनिष्क्रान्तौ वने गजवृषाविव ॥२॥
2. tau dhanvinau jighāṃsantāvanyonyamiṣubhirbhṛśam ,
vijayenābhiniṣkrāntau vane gajavṛṣāviva.
2. tau dhanvinau jighāṁsantau anyonyam iṣubhiḥ
bhṛśam vijayena abhiniṣkrāntau vane gajavṛṣau iva
2. Those two archers, fiercely aiming to kill each other with arrows, were striving for victory, just like two formidable elephants (gajavṛṣa) in a forest.
निबर्हयन्तश्चान्योन्यं ते राक्षसवनौकसः ।
भर्तारं न जहुर्युद्धे संपतन्तस्ततस्ततः ॥३॥
3. nibarhayantaścānyonyaṃ te rākṣasavanaukasaḥ ,
bhartāraṃ na jahuryuddhe saṃpatantastatastataḥ.
3. nibrahayantaḥ ca anyonyam te rākṣasa vanaukasaḥ
bhartāram na jahuḥ yuddhe saṃpatantaḥ tataḥ tataḥ
3. And those rākṣasas and vānaras (vanaukasa), even while striking each other down, did not abandon their respective lords in the battle, charging from various directions.
स लक्ष्मणं समुद्दिश्य परं लाघवमास्थितः ।
ववर्ष शरवर्षाणि वर्षाणीव पुरंदरः ॥४॥
4. sa lakṣmaṇaṃ samuddiśya paraṃ lāghavamāsthitaḥ ,
vavarṣa śaravarṣāṇi varṣāṇīva puraṃdaraḥ.
4. saḥ lakṣmaṇam samudiśya param lāghavam āsthitaḥ
vavarṣa śaravarṣāṇi varṣāṇi iva purandaraḥ
4. saḥ param lāghavam āsthitaḥ lakṣmaṇam samudiśya
purandaraḥ varṣāṇi iva śaravarṣāṇi vavarṣa
4. He, focusing on Lakṣmaṇa, employing extreme agility, showered arrows just as Indra showers rain.
मुक्तमिन्द्रजिता तत्तु शरवर्षमरिंदमः ।
अवारयदसंभ्रान्तो लक्ष्मणः सुदुरासदम् ॥५॥
5. muktamindrajitā tattu śaravarṣamariṃdamaḥ ,
avārayadasaṃbhrānto lakṣmaṇaḥ sudurāsadam.
5. muktam indrajitā tat tu śaravarṣam arindamaḥ
avārayat asaṃbhrāntaḥ lakṣmaṇaḥ sudurāsadam
5. arindamaḥ asaṃbhrāntaḥ lakṣmaṇaḥ indrajitā
muktam tat tu sudurāsadam śaravarṣam avārayat
5. Lakṣmaṇa, the vanquisher of foes, unperturbed, repelled that extremely formidable shower of arrows unleashed by Indrajit.
अभेद्यकचनं मत्वा लक्ष्मणं रावणात्मजः ।
ललाटे लक्ष्मणं बाणैः सुपुङ्खैस्त्रिभिरिन्द्रजित् ।
अविध्यत् परमक्रुद्धः शीघ्रमस्त्रं प्रदर्शयन् ॥६॥
6. abhedyakacanaṃ matvā lakṣmaṇaṃ rāvaṇātmajaḥ ,
lalāṭe lakṣmaṇaṃ bāṇaiḥ supuṅkhaistribhirindrajit ,
avidhyat paramakruddhaḥ śīghramastraṃ pradarśayan.
6. abhedyakavacam matvā lakṣmaṇam
rāvaṇātmajaḥ lalāṭe lakṣmaṇam bāṇaiḥ
supuṅkhaiḥ tribhiḥ indrajit avidhyat
paramakruddhaḥ śīghram astram pradarśayan
6. rāvaṇātmajaḥ indrajit abhedyakavacam
lakṣmaṇam matvā paramakruddhaḥ śīghram
astram pradarśayan tribhiḥ supuṅkhaiḥ
bāṇaiḥ lakṣmaṇam lalāṭe avidhyat
6. Indrajit, Rāvaṇa's son, enraged to the utmost, quickly demonstrating his mastery of weapons, pierced Lakṣmaṇa in the forehead with three well-feathered arrows, believing him to be impervious to attack.
तैः पृषत्कैर्ललाटस्थैः शुशुभे रघुनन्दनः ।
रणाग्रे समरश्लाघी त्रिशृङ्ग इव पर्वतः ॥७॥
7. taiḥ pṛṣatkairlalāṭasthaiḥ śuśubhe raghunandanaḥ ,
raṇāgre samaraślāghī triśṛṅga iva parvataḥ.
7. taiḥ pṛṣatkaiḥ lalāṭasthaiḥ śuśubhe raghunandanaḥ
raṇāgre samaraślāghī triśṛṅgaḥ iva parvataḥ
7. taiḥ lalāṭasthaiḥ pṛṣatkaiḥ raghunandanaḥ raṇāgre
samaraślāghī triśṛṅgaḥ parvataḥ iva śuśubhe
7. With those arrows lodged in his forehead, the descendant of Raghu (Lakṣmaṇa), renowned for his valor in the forefront of battle, shone brightly like a mountain with three peaks.
स तथाप्यर्दितो बाणै राक्षसेन महामृधे ।
तमाशु प्रतिविव्याध लक्ष्मणः पनभिः शरैः ॥८॥
8. sa tathāpyardito bāṇai rākṣasena mahāmṛdhe ,
tamāśu prativivyādha lakṣmaṇaḥ panabhiḥ śaraiḥ.
8. saḥ tathā api arditaḥ bāṇaiḥ rākṣasena mahāmṛdhe
tam āśu prativivyādha lakṣmaṇaḥ patribhiḥ śaraiḥ
8. lakṣmaṇaḥ tathā api rākṣasena mahāmṛdhe bāṇaiḥ
arditaḥ saḥ tam āśu patribhiḥ śaraiḥ prativivyādha
8. Although Lakshmana was thus afflicted by the demon's arrows in the great battle, he quickly struck him back with feathered arrows.
लक्ष्मणेन्द्रजितौ वीरौ महाबलशरासनौ ।
अन्योन्यं जघ्नतुर्बाणैर्विशिखैर्भीमविक्रमौ ॥९॥
9. lakṣmaṇendrajitau vīrau mahābalaśarāsanau ,
anyonyaṃ jaghnaturbāṇairviśikhairbhīmavikramau.
9. lakṣmaṇa indrajitau vīrau mahābala śarāsanau
anyonyam jaghnatuḥ bāṇaiḥ viśikhaiḥ bhīmavikramau
9. lakṣmaṇa indrajitau vīrau mahābalaśarāsanau
bhīmavikramau anyonyam bāṇaiḥ viśikhaiḥ jaghnatuḥ
9. Lakshmana and Indrajit, those two heroic warriors of great strength, both wielding mighty bows and possessing formidable valor, struck each other with their sharp arrows.
तौ परस्परमभ्येत्य सर्वगात्रेषु धन्विनौ ।
घोरैर्विव्यधतुर्बाणैः कृतभावाव् उभौ जये ॥१०॥
10. tau parasparamabhyetya sarvagātreṣu dhanvinau ,
ghorairvivyadhaturbāṇaiḥ kṛtabhāvāv ubhau jaye.
10. tau parasparam abhyetya sarvagātreṣu dhanvinau
ghoraiḥ vivyadhatuḥ bāṇaiḥ kṛtabhāvau ubhau jaye
10. tau dhanvinau ubhau jaye kṛtabhāvau parasparam
abhyetya sarvagātreṣu ghoraiḥ bāṇaiḥ vivyadhatuḥ
10. Those two archers, having confronted each other, both determined to achieve victory, pierced each other in all their limbs with dreadful arrows.
तस्मै दृढतरं क्रुद्धो हताश्वाय विभीषणः ।
वज्रस्पर्शसमान्पञ्च ससर्जोरसि मार्गणान् ॥११॥
11. tasmai dṛḍhataraṃ kruddho hatāśvāya vibhīṣaṇaḥ ,
vajrasparśasamānpañca sasarjorasi mārgaṇān.
11. tasmai dṛḍhataram kruddhaḥ hatāśvāya vibhīṣaṇaḥ
vajrasparśasamān pañca sasarja urasi mārgaṇān
11. hatāśvāya tasmai dṛḍhataram kruddhaḥ vibhīṣaṇaḥ
vajrasparśasamān pañca mārgaṇān urasi sasarja
11. Vibhishana, extremely enraged at him whose horses had been killed, shot five arrows, whose impact was like that of a thunderbolt, into his chest.
ते तस्य कायं निर्भिद्य रुक्मपुङ्खा निमित्तगाः ।
बभूवुर्लोहितादिग्धा रक्ता इव महोरगाः ॥१२॥
12. te tasya kāyaṃ nirbhidya rukmapuṅkhā nimittagāḥ ,
babhūvurlohitādigdhā raktā iva mahoragāḥ.
12. te tasya kāyam nirbhidya rukmapuṅkhāḥ nimittagāḥ
babhūvuḥ lohitādigdhāḥ raktāḥ iva mahoragāḥ
12. te rukmapuṅkhāḥ nimittagāḥ tasya kāyam nirbhidya
lohitādigdhāḥ raktāḥ mahoragāḥ iva babhūvuḥ
12. Those gold-feathered arrows, having pierced his body and reached their target, became smeared with blood, appearing like great red snakes.
स पितृव्यस्य संक्रुद्ध इन्द्रजिच्छरमाददे ।
उत्तमं रक्षसां मध्ये यमदत्तं महाबलः ॥१३॥
13. sa pitṛvyasya saṃkruddha indrajiccharamādade ,
uttamaṃ rakṣasāṃ madhye yamadattaṃ mahābalaḥ.
13. saḥ pitṛvyasya saṃkruddhaḥ indrajit śaram ādade
uttamam rakṣasām madhye yamadattam mahābalaḥ
13. saḥ mahābalaḥ saṃkruddhaḥ indrajit pitṛvyasya
rakṣasām madhye uttamam yamadattam śaram ādade
13. Greatly enraged at his paternal uncle (pitṛvya), the mighty Indrajit took an excellent arrow, given by Yama, from among those available to the rākṣasas.
तं समीक्ष्य महातेजा महेषुं तेन संहितम् ।
लक्ष्मणो ऽप्याददे बाणमन्यं भीमपराक्रमः ॥१४॥
14. taṃ samīkṣya mahātejā maheṣuṃ tena saṃhitam ,
lakṣmaṇo'pyādade bāṇamanyaṃ bhīmaparākramaḥ.
14. tam samīkṣya mahātejāḥ maheṣum tena saṃhitam
lakṣmaṇaḥ api ādade bāṇam anyam bhīmaparākramaḥ
14. mahātejāḥ bhīmaparākramaḥ lakṣmaṇaḥ tena saṃhitam
tam maheṣum samīkṣya api anyam bāṇam ādade
14. Seeing that great arrow, aimed by Indrajit, the greatly effulgent and terribly valorous Lakṣmaṇa also took up another arrow.
कुबेरेण स्वयं स्वप्ने यद्दत्तममितात्मना ।
दुर्जयं दुर्विषह्यं च सेन्द्रैरपि सुरासुरैः ॥१५॥
15. kubereṇa svayaṃ svapne yaddattamamitātmanā ,
durjayaṃ durviṣahyaṃ ca sendrairapi surāsuraiḥ.
15. kubereṇa svayam svapne yat dattam amitātmanā
durjayam durviṣahyam ca sa-indraiḥ api sura-asuraiḥ
15. yat amitātmanā kubereṇa svayam svapne dattam ca
sendraiḥ api surāsuraiḥ durjayam durviṣahyam
15. Which (arrow) was given in a dream by Kubera himself, who possesses an immeasurable spirit (ātman), and which was difficult for even the gods and asuras, including Indra, to conquer or withstand.
ताभ्यां तौ धनुषि श्रेष्ठे संहितौ सायकोत्तमौ ।
विकृष्यमाणौ वीराभ्यां भृशं जज्वलतुः श्रिया ॥१६॥
16. tābhyāṃ tau dhanuṣi śreṣṭhe saṃhitau sāyakottamau ,
vikṛṣyamāṇau vīrābhyāṃ bhṛśaṃ jajvalatuḥ śriyā.
16. tābhyām tau dhanuṣi śreṣṭhe saṃhitau sāyakottamau
vikṛṣyamāṇau vīrābhyām bhṛśam jajvalatuḥ śriyā
16. tābhyām vīrābhyām dhanuṣi śreṣṭhe saṃhitau
vikṛṣyamāṇau tau sāyakottamau bhṛśam śriyā jajvalatuḥ
16. As the two heroes drew their bows, those two excellent, best-of-arrows, fixed upon them, blazed intensely with splendor.
तौ भासयन्तावाकाशं धनुर्भ्यां विशिखौ च्युतौ ।
मुखेन मुखमाहत्य संनिपेततुरोजसा ॥१७॥
17. tau bhāsayantāvākāśaṃ dhanurbhyāṃ viśikhau cyutau ,
mukhena mukhamāhatya saṃnipetaturojasā.
17. tau bhāsayantau ākāśam dhanurbhyām viśikhau
cyutau mukhena mukham āhṛtya saṃnipetatuḥ ojasā
17. dhanurbhyām cyutau tau viśikhau ākāśam bhāsayantau
mukhena mukham āhṛtya ojasā saṃnipetatuḥ
17. Released from the bows, those two arrows, illuminating the sky, struck each other point-to-point and collided with immense force.
तौ महाग्रहसंकाशावन्योन्यं संनिपत्य च ।
संग्रामे शतधा यातौ मेदिन्यां विनिपेततुः ॥१८॥
18. tau mahāgrahasaṃkāśāvanyonyaṃ saṃnipatya ca ,
saṃgrāme śatadhā yātau medinyāṃ vinipetatuḥ.
18. tau mahāgrahasaṃkāśau anyonyam saṃnipatya ca
saṃgrāme śatadhā yātau medinyām vinipetatuḥ
18. ca tau mahāgrahasaṃkāśau saṃgrāme anyonyam
saṃnipatya śatadhā yātau medinyām vinipetatuḥ
18. And those two arrows, resembling great celestial bodies, having collided with each other in the fierce combat and shattered into a hundred pieces, fell down onto the earth.
शरौ प्रतिहतौ दृष्ट्वा ताव् उभौ रणमूर्धनि ।
व्रीडितो जातरोषौ च लक्ष्मणेन्द्रजिताव् उभौ ॥१९॥
19. śarau pratihatau dṛṣṭvā tāv ubhau raṇamūrdhani ,
vrīḍito jātaroṣau ca lakṣmaṇendrajitāv ubhau.
19. śarau pratihatau dṛṣṭvā tau ubhau raṇamūrdhani
vrīḍitau jātaroṣau ca lakṣmaṇendrajitau ubhau
19. raṇamūrdhani pratihatau śarau dṛṣṭvā tau ubhau
lakṣmaṇendrajitau ubhau ca vrīḍitau jātaroṣau
19. Having seen those two arrows repelled at the height of the battle, both Lakshmana and Indrajit became ashamed and enraged.
सुसंरब्धस्तु सौमित्रिरस्त्रं वारुणमाददे ।
रौद्रं महेद्रजिद् युद्धे व्यसृजद् युधि विष्ठितः ॥२०॥
20. susaṃrabdhastu saumitrirastraṃ vāruṇamādade ,
raudraṃ mahedrajid yuddhe vyasṛjad yudhi viṣṭhitaḥ.
20. susaṃrabdhaḥ tu saumitriḥ astram vāruṇam ādade
raudram mahendrajit yuddhe vyasṛjat yudhi viṣṭhitaḥ
20. Greatly enraged, Lakṣmaṇa (Saumitri) took up the Varuṇa weapon, while Mahendrajit, standing firm in the fight, released the Rudra weapon.
तयोः सुतुमुलं युद्धं संबभूवाद्भुतोपमम् ।
गगनस्थानि भूतानि लक्ष्मणं पर्यवारयन् ॥२१॥
21. tayoḥ sutumulaṃ yuddhaṃ saṃbabhūvādbhutopamam ,
gaganasthāni bhūtāni lakṣmaṇaṃ paryavārayan.
21. tayoḥ sutumulam yuddham saṃbabhūva adbhutopamam
gaganasthāni bhūtāni lakṣmaṇam paryavārayan
21. An exceedingly tumultuous battle, comparable to a wonder, ensued between them. The beings residing in the sky surrounded Lakṣmaṇa.
भैरवाभिरुते भीमे युद्धे वानरराक्षसाम् ।
भूतैर्बहुभिराकाशं विस्मितैरावृतं बभौ ॥२२॥
22. bhairavābhirute bhīme yuddhe vānararākṣasām ,
bhūtairbahubhirākāśaṃ vismitairāvṛtaṃ babhau.
22. bhairavābhirute bhīme yuddhe vānararākṣasām
bhūtaiḥ bahubhiḥ ākāśam vismitaiḥ āvṛtam babhau
22. In the terrifying battle of monkeys and demons, marked by dreadful roars, the sky shone, enveloped by many astonished beings.
ऋषयः पितरो देवा गन्धर्वा गरुणोरगाः ।
शतक्रतुं पुरस्कृत्य ररक्षुर्लक्ष्मणं रणे ॥२३॥
23. ṛṣayaḥ pitaro devā gandharvā garuṇoragāḥ ,
śatakratuṃ puraskṛtya rarakṣurlakṣmaṇaṃ raṇe.
23. ṛṣayaḥ pitaraḥ devāḥ gandharvāḥ garuṇoragāḥ
śatakratum puraskṛtya rarakṣuḥ lakṣmaṇam raṇe
23. The sages, ancestors, gods, Gandharvas, Garuḍas, and Uragas, with Indra (Śatakratu) at their forefront, protected Lakṣmaṇa in the battle.
अथान्यं मार्गणश्रेष्ठं संदधे रावणानुजः ।
हुताशनसमस्पर्शं रावणात्मजदारुणम् ॥२४॥
24. athānyaṃ mārgaṇaśreṣṭhaṃ saṃdadhe rāvaṇānujaḥ ,
hutāśanasamasparśaṃ rāvaṇātmajadāruṇam.
24. atha anyam mārgaṇaśreṣṭham saṃdadhe rāvaṇānujaḥ
hutāśanasamasparśam rāvaṇātmajadāruṇam
24. atha rāvaṇānujaḥ hutāśanasamasparśam
rāvaṇātmajadāruṇam anyam mārgaṇaśreṣṭham saṃdadhe
24. Then, Rāvaṇa's younger brother strung another supreme arrow, one with a touch like scorching fire and as formidable as Rāvaṇa's son (Indrajit).
सुपत्रमनुवृत्ताङ्गं सुपर्वाणं सुसंस्थितम् ।
सुवर्णविकृतं वीरः शरीरान्तकरं शरम् ॥२५॥
25. supatramanuvṛttāṅgaṃ suparvāṇaṃ susaṃsthitam ,
suvarṇavikṛtaṃ vīraḥ śarīrāntakaraṃ śaram.
25. supatram anuvṛttāṅgam suparvāṇam susaṃsthitam
suvarṇavikṛtam vīraḥ śarīrāntakaram śaram
25. vīraḥ supatram anuvṛttāṅgam suparvāṇam
susaṃsthitam suvarṇavikṛtam śarīrāntakaram śaram
25. The hero (Rāvaṇa's younger brother) (strung) that arrow, which was well-feathered, with a perfectly rounded shaft, excellent knots, well-formed, adorned with gold, and capable of ending life.
दुरावारं दुर्विषहं राक्षसानां भयावहम् ।
आशीविषविषप्रख्यं देवसंघैः समर्चितम् ॥२६॥
26. durāvāraṃ durviṣahaṃ rākṣasānāṃ bhayāvaham ,
āśīviṣaviṣaprakhyaṃ devasaṃghaiḥ samarcitam.
26. durāvāram durviṣaham rākṣasānām bhayāvaham
āśīviṣaviṣaprakhyam devasaṃghaiḥ samarcitam
26. durāvāram durviṣaham rākṣasānām bhayāvaham
āśīviṣaviṣaprakhyam devasaṃghaiḥ samarcitam
26. (The arrow was also) difficult to ward off, unbearable, terrifying to demons, resembling the venom of a cobra, and revered by hosts of gods.
येन शक्रो महातेजा दानवानजयत् प्रभुः ।
पुरा देवासुरे युद्धे वीर्यवान् हरिवाहनः ॥२७॥
27. yena śakro mahātejā dānavānajayat prabhuḥ ,
purā devāsure yuddhe vīryavān harivāhanaḥ.
27. yena śakraḥ mahātejā dānavān ajayat prabhuḥ
purā devāsure yuddhe vīryavān harivāhanaḥ
27. yena mahātejā prabhuḥ vīryavān harivāhanaḥ
śakraḥ purā devāsure yuddhe dānavān ajayat
27. This was the arrow by which the greatly powerful and mighty lord Śakra (Indra), who has green horses as his vehicle, formerly conquered the Dānavas in the battle between the gods and asuras.
तदैन्द्रमस्त्रं सौमित्रिः संयुगेष्वपराजितम् ।
शरश्रेष्ठं धनुः श्रेष्ठे नरश्रेष्ठो ऽभिसंदधे ॥२८॥
28. tadaindramastraṃ saumitriḥ saṃyugeṣvaparājitam ,
śaraśreṣṭhaṃ dhanuḥ śreṣṭhe naraśreṣṭho'bhisaṃdadhe.
28. tadā aindram astram saumitriḥ saṃyugeṣu aparājitam
śaraśreṣṭham dhanuḥ śreṣṭhe naraśreṣṭhaḥ abhisaṃdadhe
28. Then, Lakṣmaṇa, the best among men, aimed the Indric weapon, which was the excellent arrow and unconquered in battles, on his excellent bow.
संधायामित्रदलनं विचकर्ष शरासनम् ।
सज्यमायम्य दुर्धर्शः कालो लोकक्षये यथा ॥२९॥
29. saṃdhāyāmitradalanaṃ vicakarṣa śarāsanam ,
sajyamāyamya durdharśaḥ kālo lokakṣaye yathā.
29. saṃdhāya amitra-dalanām vicakarṣa śarāsanam
sajyam āyamya durdharṣaḥ kālaḥ loka-kṣaye yathā
29. Having fitted the arrow for crushing enemies, and having strung and drawn the bow, he, unconquerable like Time (kāla) at the dissolution of the world, pulled it.
संधाय धनुषि श्रेष्ठे विकर्षन्निदमब्रवीत् ।
लक्ष्मीवांल् लक्ष्मणो वाक्यमर्थसाधकमात्मनः ॥३०॥
30. saṃdhāya dhanuṣi śreṣṭhe vikarṣannidamabravīt ,
lakṣmīvāṃl lakṣmaṇo vākyamarthasādhakamātmanaḥ.
30. saṃdhāya dhanuṣi śreṣṭhe vikarṣan idam abravīt
lakṣmīvān lakṣmaṇaḥ vākyam artha-sādhakam ātmanaḥ
30. Having fitted the arrow on the excellent bow, and while drawing it, Lakṣmaṇa, endowed with auspicious marks, uttered these words which would accomplish his purpose (artha) for himself.
धर्मात्मा सत्यसंधश्च रामो दाशरथिर्यदि ।
पौरुषे चाप्रतिद्वन्द्वस्तदेनं जहि रावणिम् ॥३१॥
31. dharmātmā satyasaṃdhaśca rāmo dāśarathiryadi ,
pauruṣe cāpratidvandvastadenaṃ jahi rāvaṇim.
31. dharmātmā satya-saṃdhaḥ ca rāmaḥ dāśarathiḥ yadi
pauruṣe ca apratidvandvaḥ tadā enam jahi rāvaṇim
31. If Rāma, son of Daśaratha, is truly devoted to (dharma), truthful in his vows, and unequalled in valor, then strike down this son of Rāvaṇa.
इत्युक्त्वा बाणमाकर्णं विकृष्य तमजिह्मगम् ।
लक्ष्मणः समरे वीरः ससर्जेन्द्रजितं प्रति ।
ऐन्द्रास्त्रेण समायुज्य लक्ष्मणः परवीरहा ॥३२॥
32. ityuktvā bāṇamākarṇaṃ vikṛṣya tamajihmagam ,
lakṣmaṇaḥ samare vīraḥ sasarjendrajitaṃ prati ,
aindrāstreṇa samāyujya lakṣmaṇaḥ paravīrahā.
32. iti uktvā bāṇam ākarṇam vikṛṣya tam
ajihmagam lakṣmaṇaḥ samare vīraḥ
sasarja indrajitam prati aindrāstreṇa
samāyujya lakṣmaṇaḥ paravīrahā
32. Lakṣmaṇa, that hero and slayer of enemy champions, after speaking thus, drew to his ear that straight-flying arrow, imbued it with the Aindra missile, and released it towards Indrajit in battle.
तच्छिरः सशिरस्त्राणं श्रीमज्ज्वलितकुण्डलम् ।
प्रमथ्येन्द्रजितः कायात् पपात धरणीतले ॥३३॥
33. tacchiraḥ saśirastrāṇaṃ śrīmajjvalitakuṇḍalam ,
pramathyendrajitaḥ kāyāt papāta dharaṇītale.
33. tat śiraḥ saśirastrāṇam śrīmat jvalitakuṇḍalam
pramathya indrajitaḥ kāyāt papāta dharaṇītale
33. That head, adorned with a helmet and brilliant earrings, after being severed from Indrajit's body, fell to the ground.
तद् राक्षसतनूजस्य छिन्नस्कन्धं शिरो महत् ।
तपनीयनिभं भूमौ ददृशे रुधिरोक्षितम् ॥३४॥
34. tad rākṣasatanūjasya chinnaskandhaṃ śiro mahat ,
tapanīyanibhaṃ bhūmau dadṛśe rudhirokṣitam.
34. tat rākṣasatanūjasya chinnaskandham śiraḥ mahat
tapanīyanibham bhūmau dadṛśe rudhirokṣitam
34. That large head of the demon's (rākṣasa) son, with its neck severed, resembling molten gold and soaked in blood, was seen upon the earth.
हतस्तु निपपाताशु धरण्यां रावणात्मजः ।
कवची सशिरस्त्राणो विध्वस्तः सशरासनः ॥३५॥
35. hatastu nipapātāśu dharaṇyāṃ rāvaṇātmajaḥ ,
kavacī saśirastrāṇo vidhvastaḥ saśarāsanaḥ.
35. hataḥ tu nipapāta āśu dharaṇyām rāvaṇātmajaḥ
kavacī saśirastrāṇaḥ vidhvastaḥ saśarāsanaḥ
35. Having been struck down, Rāvaṇa's son (Indrajit) quickly fell to the earth, still wearing his armor and helmet, with his bow shattered.
चुक्रुशुस्ते ततः सर्वे वानराः सविभीषणाः ।
हृष्यन्तो निहते तस्मिन्देवा वृत्रवधे यथा ॥३६॥
36. cukruśuste tataḥ sarve vānarāḥ savibhīṣaṇāḥ ,
hṛṣyanto nihate tasmindevā vṛtravadhe yathā.
36. cukruśuḥ te tataḥ sarve vānarāḥ savibhīṣaṇāḥ
hṛṣyantaḥ nihate tasmin devāḥ vṛtravadhe yathā
36. Then all those vānaras, along with Vibhīṣaṇa, shouted joyfully, just as the gods rejoiced at the slaying of Vṛtra when he had been killed.
अथान्तरिक्षे भूतानामृषीणां च महात्मनाम् ।
अभिजज्ञे च संनादो गन्धर्वाप्सरसामपि ॥३७॥
37. athāntarikṣe bhūtānāmṛṣīṇāṃ ca mahātmanām ,
abhijajñe ca saṃnādo gandharvāpsarasāmapi.
37. atha antarikṣe bhūtānām ṛṣīṇām ca mahātmanām
abhijajñe ca saṃnādaḥ gandharvāpsarasām api
37. Then, in the sky, a great sound arose from various beings, from the great-souled sages (ṛṣis), and also from Gandharvas and Apsarases.
पतितं समभिज्ञाय राक्षसी सा महाचमूः ।
वध्यमाना दिशो भेजे हरिभिर्जितकाशिभिः ॥३८॥
38. patitaṃ samabhijñāya rākṣasī sā mahācamūḥ ,
vadhyamānā diśo bheje haribhirjitakāśibhiḥ.
38. patitam samabhijñāya rākṣasī sā mahācamūḥ
vadhyamānā diśaḥ bheje haribhiḥ jitakāśibhiḥ
38. Having fully realized that he had fallen, that great demonic army (rākṣasī mahācamūḥ), being slaughtered by the victorious vānaras, fled in all directions.
वनरैर्वध्यमानास्ते शस्त्राण्युत्सृज्य राक्षसाः ।
लङ्कामभिमुखाः सर्वे नष्टसंज्ञाः प्रधाविताः ॥३९॥
39. vanarairvadhyamānāste śastrāṇyutsṛjya rākṣasāḥ ,
laṅkāmabhimukhāḥ sarve naṣṭasaṃjñāḥ pradhāvitāḥ.
39. vānaraiḥ vadhyamānāḥ te śastrāṇi utsṛjya rākṣasāḥ
laṅkām abhimukhāḥ sarve naṣṭasaṃjñāḥ pradhāvitāḥ
39. Being slaughtered by the vānaras, those rākṣasas, having abandoned their weapons, all fled towards Laṅkā, completely losing their consciousness (saṃjñā).
दुद्रुवुर्बहुधा भीता राक्षसाः शतशो दिशः ।
त्यक्त्वा प्रहरणान् सर्वे पट्टसासिपरश्वधान् ॥४०॥
40. dudruvurbahudhā bhītā rākṣasāḥ śataśo diśaḥ ,
tyaktvā praharaṇān sarve paṭṭasāsiparaśvadhān.
40. dudruvuḥ bahudhā bhītāḥ rākṣasāḥ śataśaḥ diśaḥ
tyaktvā praharaṇān sarve paṭṭasāsiparaśvadhān
40. bhītāḥ sarve rākṣasāḥ praharaṇān paṭṭasāsiparaśvadhān
tyaktvā śataśaḥ bahudhā diśaḥ dudruvuḥ
40. Terrified, all the rākṣasas, abandoning their broadswords, swords, and axes, fled in hundreds in many directions.
के चिल् लङ्कां परित्रस्ताः प्रविष्टा वानरार्दिताः ।
समुद्रे पतिताः के चित् के चित् पर्वतमाश्रिताः ॥४१॥
41. ke cil laṅkāṃ paritrastāḥ praviṣṭā vānarārditāḥ ,
samudre patitāḥ ke cit ke cit parvatamāśritāḥ.
41. ke cit laṅkām paritrastāḥ praviṣṭāḥ vānarārditāḥ
samudre patitāḥ ke cit ke cit parvatam āśritāḥ
41. vānarārditāḥ paritrastāḥ ke cit laṅkām praviṣṭāḥ
ke cit samudre patitāḥ ke cit parvatam āśritāḥ
41. Greatly terrified and harassed by the vānaras, some entered Laṅkā. Others fell into the ocean, and still others took refuge in the mountains.
हतमिन्द्रजितं दृष्ट्वा शयानं समरक्षितौ ।
राक्षसानां सहस्रेषु न कश्चित् प्रत्यदृश्यत ॥४२॥
42. hatamindrajitaṃ dṛṣṭvā śayānaṃ samarakṣitau ,
rākṣasānāṃ sahasreṣu na kaścit pratyadṛśyata.
42. hatam indrajitam dṛṣṭvā śayānam samarakṣitau
rākṣasānām sahasreṣu na kaścit pratyadṛśyata
42. samarakṣitau śayānam hatam indrajitam dṛṣṭvā
rākṣasānām sahasreṣu kaścit na pratyadṛśyata
42. After seeing Indrajit lying slain on the battlefield, not a single one among thousands of rākṣasas was to be seen.
यथास्तं गत आदित्ये नावतिष्ठन्ति रश्मयः ।
तथा तस्मिन्निपतिते राक्षसास्ते गता दिशः ॥४३॥
43. yathāstaṃ gata āditye nāvatiṣṭhanti raśmayaḥ ,
tathā tasminnipatite rākṣasāste gatā diśaḥ.
43. yathā astam gate āditye na avatiṣṭhanti raśmayaḥ
tathā tasmin nipatite rākṣasāḥ te gatāḥ diśaḥ
43. yathā āditye astam gate raśmayaḥ na avatiṣṭhanti
tathā tasmin nipatite te rākṣasāḥ diśaḥ gatāḥ
43. Just as the sun's rays do not remain when the sun has set, similarly, when he (Indrajit) had fallen, those rākṣasas scattered in all directions.
शान्तरक्श्मिरिवादित्यो निर्वाण इव पावकः ।
स बभूव महातेजा व्यपास्त गतजीवितः ॥४४॥
44. śāntarakśmirivādityo nirvāṇa iva pāvakaḥ ,
sa babhūva mahātejā vyapāsta gatajīvitaḥ.
44. śāntarakṣmiḥ iva ādityaḥ nirvāṇaḥ iva pāvakaḥ
saḥ babhūva mahātejāḥ vyapāsta gatajīvitaḥ
44. saḥ mahātejāḥ śāntarakṣmiḥ ādityaḥ iva nirvāṇaḥ
pāvakaḥ iva gatajīvitaḥ vyapāsta babhūva
44. Like the sun whose rays have become tranquil, or like a fire that has been extinguished, he, who possessed great splendor, became lifeless, his vitality gone.
प्रशान्तपीडा बहुलो विनष्टारिः प्रहर्षवान् ।
बभूव लोकः पतिते राक्षसेन्द्रसुते तदा ॥४५॥
45. praśāntapīḍā bahulo vinaṣṭāriḥ praharṣavān ,
babhūva lokaḥ patite rākṣasendrasute tadā.
45. praśāntapīḍāḥ bahulaḥ vinaṣṭāriḥ praharṣavān
babhūva lokaḥ patite rākṣasendrasute tadā
45. tadā rākṣasendrasute patite lokaḥ praśāntapīḍāḥ
bahulaḥ vinaṣṭāriḥ praharṣavān babhūva
45. Then, when the son of the king of rākṣasas fell, the world became filled with great joy, its many afflictions calmed, and its enemies destroyed.
हर्षं च शक्रो भगवान् सह सर्वैः सुरर्षभैः ।
जगाम निहते तस्मिन् राक्षसे पापकर्मणि ॥४६॥
46. harṣaṃ ca śakro bhagavān saha sarvaiḥ surarṣabhaiḥ ,
jagāma nihate tasmin rākṣase pāpakarmaṇi.
46. harṣam ca śakraḥ bhagavān saha sarvaiḥ surarṣabhaiḥ
jagāma nihate tasmin rākṣase pāpakarmaṇi
46. ca bhagavān śakraḥ sarvaiḥ surarṣabhaiḥ saha
tasmīn pāpakarmaṇi rākṣase nihate harṣam jagāma
46. And the divine Indra (Śakra), along with all the chief gods, experienced great joy when that rākṣasa, the perpetrator of evil (pāpakarma), was slain.
शुद्धा आपो नभश्चैव जहृषुर्दैत्यदानवाः ।
आजग्मुः पतिते तस्मिन् सर्वलोकभयावहे ॥४७॥
47. śuddhā āpo nabhaścaiva jahṛṣurdaityadānavāḥ ,
ājagmuḥ patite tasmin sarvalokabhayāvahe.
47. śuddhāḥ āpaḥ nabhaḥ ca eva jahṛṣuḥ daityadānavāḥ
ājagmuḥ patite tasmin sarvalokabhayāvahe
47. śuddhāḥ āpaḥ ca eva nabhaḥ daityadānavāḥ
jahṛṣuḥ ājagmuḥ tasmin sarvalokabhayāvahe patite
47. The waters became pure, and the sky likewise. The daityas and dānavas rejoiced and came forth, when that one, who brought terror to all worlds, fell.
ऊचुश्च सहिताः सर्वे देवगन्धर्वदानवाः ।
विज्वराः शान्तकलुषा ब्राह्मणा विचरन्त्विति ॥४८॥
48. ūcuśca sahitāḥ sarve devagandharvadānavāḥ ,
vijvarāḥ śāntakaluṣā brāhmaṇā vicarantviti.
48. ūcuḥ ca sahitāḥ sarve devagandharvadānavāḥ
vijvarāḥ śāntakaluṣāḥ brāhmaṇāḥ vicarantu iti
48. sarve sahitāḥ devagandharvadānavāḥ ca ūcuḥ
iti vijvarāḥ śāntakaluṣāḥ brāhmaṇāḥ vicarantu
48. And all the assembled gods, gandharvas, and dānavas said, "Let the brahmins move about freely, free from distress and with their impurities pacified."
ततो ऽभ्यनन्दन् संहृष्टाः समरे हरियूथपाः ।
तमप्रतिबलं दृष्ट्वा हतं नैरृतपुंगवम् ॥४९॥
49. tato'bhyanandan saṃhṛṣṭāḥ samare hariyūthapāḥ ,
tamapratibalaṃ dṛṣṭvā hataṃ nairṛtapuṃgavam.
49. tataḥ abhyanandan saṃhṛṣṭāḥ samare hariyūthapāḥ
tam apratimabalam dṛṣṭvā hatam nairṛtapuṅgavam
49. tataḥ saṃhṛṣṭāḥ hariyūthapāḥ samare tam apratimabalam
nairṛtapuṅgavam hatam dṛṣṭvā abhyanandan
49. Then, greatly delighted, the commanders of the monkey (hari) army rejoiced in the battle, having seen that chief of the demons (nairṛtapuṅgavam), who possessed unmatched strength, killed.
विभीषणो हनूमांश्च जाम्बवांश्चर्क्षयूथपः ।
विजयेनाभिनन्दन्तस्तुष्टुवुश्चापि लक्ष्मणम् ॥५०॥
50. vibhīṣaṇo hanūmāṃśca jāmbavāṃścarkṣayūthapaḥ ,
vijayenābhinandantastuṣṭuvuścāpi lakṣmaṇam.
50. vibhīṣaṇaḥ hanūmān ca jāmbavān ca ṛkṣayūthapaḥ
vijayena abhinandantaḥ tuṣṭuvuḥ ca api lakṣmaṇam
50. vibhīṣaṇaḥ hanūmān ca jāmbavān ṛkṣayūthapaḥ ca
vijayena abhinandantaḥ ca api lakṣmaṇam tuṣṭuvuḥ
50. Vibhishana, Hanuman, and Jambavan, the chief of the bears, celebrating the victory, also praised Lakshmana.
क्ष्वेडन्तश्च नदन्तश्च गर्जन्तश्च प्लवंगमाः ।
लब्धलक्षा रघुसुतं परिवार्योपतस्थिरे ॥५१॥
51. kṣveḍantaśca nadantaśca garjantaśca plavaṃgamāḥ ,
labdhalakṣā raghusutaṃ parivāryopatasthire.
51. kṣveḍantaḥ ca nadantaḥ ca garjantaḥ ca plavaṅgamāḥ
labdhalakṣāḥ raghusutam parivārya upatastire
51. kṣveḍantaḥ ca nadantaḥ ca garjantaḥ ca labdhalakṣāḥ
plavaṅgamāḥ raghusutam parivārya upatastire
51. The monkeys (plavaṅgamāḥ), roaring, shouting, and thundering, having achieved their objective, surrounded Lakshmana, the son of Raghu, and stood by him.
लाङ्गूलानि प्रविध्यन्तः स्फोटयन्तश्च वानराः ।
लक्ष्मणो जयतीत्येवं वाक्यं व्यश्रावयंस्तदा ॥५२॥
52. lāṅgūlāni pravidhyantaḥ sphoṭayantaśca vānarāḥ ,
lakṣmaṇo jayatītyevaṃ vākyaṃ vyaśrāvayaṃstadā.
52. lāṅgūlāni pravidhyantaḥ sphoṭayantaḥ ca vānarāḥ
lakṣmaṇaḥ jayati iti evam vākyam vyaśrāvayan tadā
52. tadā vānarāḥ lāṅgūlāni pravidhyantaḥ ca sphoṭayantaḥ
lakṣmaṇaḥ jayati iti evam vākyam vyaśrāvayan
52. Then, the monkeys, waving their tails and cracking them, loudly proclaimed the words, "Lakṣmaṇa is victorious!"
अन्योन्यं च समाश्लिष्य कपयो हृष्टमानसाः ।
चक्रुरुच्चावचगुणा राघवाश्रयजाः कथाः ॥५३॥
53. anyonyaṃ ca samāśliṣya kapayo hṛṣṭamānasāḥ ,
cakruruccāvacaguṇā rāghavāśrayajāḥ kathāḥ.
53. anyonyam ca samāśliṣya kapayaḥ hṛṣṭamānasāḥ
cakruḥ uccāvacaguṇāḥ rāghavāśrayajāḥ kathāḥ
53. hṛṣṭamānasāḥ kapayaḥ ca anyonyam samāśliṣya
rāghavāśrayajāḥ uccāvacaguṇāḥ kathāḥ cakruḥ
53. With joyful hearts, the monkeys embraced each other and then recounted various stories born from their association with Rāghava (Rāma).
तदसुकरमथाभिवीक्ष्य हृष्टाः प्रियसुहृदो युधि लक्ष्मणस्य कर्म ।
परममुपलभन्मनःप्रहर्षं विनिहतमिन्द्ररिपुं निशम्य देवाः ॥५४॥
54. tadasukaramathābhivīkṣya hṛṣṭāḥ priyasuhṛdo yudhi lakṣmaṇasya karma ,
paramamupalabhanmanaḥpraharṣaṃ vinihatamindraripuṃ niśamya devāḥ.
54. tat asukaram atha abhīvīkṣya hṛṣṭāḥ
priyasuhṛdaḥ yudhi lakṣmaṇasya karma
paramam upalabhantaḥ manaḥprahṛṣam
vinihatam indraripum niśamya devāḥ
54. atha priyasuhṛdaḥ yudhi lakṣmaṇasya
tat asukaram karma abhīvīkṣya hṛṣṭāḥ
devāḥ ca vinihatam indraripum niśamya
paramam manaḥprahṛṣam upalabhantaḥ
54. Having then witnessed Lakṣmaṇa's extraordinary (asukara) deed in battle, his dear friends were delighted. And the gods, hearing that Indra's enemy (Indrajit) had been slain, experienced supreme mental exultation.