Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-7, chapter-92

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
तच्छ्रुत्वा हर्षमापेदे राघवो भ्रातृभिः सह ।
वाक्यं चाद्भुतसंकाशं भ्रातॄन्प्रोवाच राघवः ॥१॥
1. tacchrutvā harṣamāpede rāghavo bhrātṛbhiḥ saha ,
vākyaṃ cādbhutasaṃkāśaṃ bhrātṝnprovāca rāghavaḥ.
1. tat śrutvā harṣam āpede rāghavaḥ bhrātṛbhiḥ saha
vākyam ca adbhutasaṃkāśam bhrātṛn provāca rāghavaḥ
1. rāghavaḥ bhrātṛbhiḥ saha tat śrutvā harṣam āpede
ca rāghavaḥ adbhutasaṃkāśam vākyam bhrātṛn provāca
1. Upon hearing that, Rāghava, accompanied by his brothers, was filled with joy. And Rāghava spoke astonishing words to his brothers.
इमौ कुमारौ सौमित्रे तव धर्मविशारदौ ।
अङ्गदश्चन्द्रकेतुश्च राज्यार्हौ दृढधन्विनौ ॥२॥
2. imau kumārau saumitre tava dharmaviśāradau ,
aṅgadaścandraketuśca rājyārhau dṛḍhadhanvinau.
2. imau kumārau saumitre tava dharmaviśāradau
aṅgadaḥ candraketuḥ ca rājyārhau dṛḍhadhanvinau
2. saumitre tava imau kumārau aṅgadaḥ ca candraketuḥ
dharmaviśāradau rājyārhau dṛḍhadhanvinau
2. O Saumitri (Lakṣmaṇa), these two princes of yours, Aṅgada and Candraketu, are skilled in (dharma), worthy of kingship, and possess strong bows.
इमौ राज्ये ऽभिषेक्ष्यामि देशः साधु विधीयताम् ।
रमणीयो ह्यसंबाधो रमेतां यत्र धन्विनौ ॥३॥
3. imau rājye'bhiṣekṣyāmi deśaḥ sādhu vidhīyatām ,
ramaṇīyo hyasaṃbādho rametāṃ yatra dhanvinau.
3. imau rājye abhiṣekṣyāmi deśaḥ sādhu vidhīyatām
ramaṇīyaḥ hi asaṃbādhaḥ rametām yatra dhanvinau
3. imau rājye abhiṣekṣyāmi deśaḥ sādhu vidhīyatām saḥ
hi ramaṇīyaḥ asaṃbādhaḥ yatra dhanvinau rametām
3. I shall install these two in the kingdom; let a suitable country be properly designated. It should indeed be delightful and spacious, where the two archers may find joy.
न राज्ञां यत्र पीदा स्यान्नाश्रमाणां विनाशनम् ।
स देशो दृश्यतां सौम्य नापराध्यामहे यथा ॥४॥
4. na rājñāṃ yatra pīdā syānnāśramāṇāṃ vināśanam ,
sa deśo dṛśyatāṃ saumya nāparādhyāmahe yathā.
4. na rājñām yatra pīḍā syāt na āśramāṇām vināśanam
saḥ deśaḥ dṛśyatām saumya na aparādhyāmahe yathā
4. saumya yatra rājñām pīḍā na syāt āśramāṇām vināśanam
na saḥ deśaḥ dṛśyatām yathā na aparādhyāmahe
4. O gentle one, let such a country be found where there is no oppression for rulers, nor destruction for the spiritual retreats (āśrama), so that we do not commit any wrong.
तथोक्तवति रामे तु भरतः प्रत्युवाच ह ।
अयं कारापथो देशः सुरमण्यो निरामयः ॥५॥
5. tathoktavati rāme tu bharataḥ pratyuvāca ha ,
ayaṃ kārāpatho deśaḥ suramaṇyo nirāmayaḥ.
5. tathā uktavati rāme tu bharataḥ pratyuvāca ha
ayam kārāpathaḥ deśaḥ suramaṇyaḥ nirāmayaḥ
5. When Rāma had spoken thus, Bharata replied, 'This Kārāpatha region is very charming and healthy.'
निवेश्यतां तत्र पुरमङ्गदस्य महात्मनः ।
चन्द्रकेतोश्च रुचिरं चन्द्रकान्तं निरामयम् ॥६॥
6. niveśyatāṃ tatra puramaṅgadasya mahātmanaḥ ,
candraketośca ruciraṃ candrakāntaṃ nirāmayam.
6. niveśyatām tatra puram aṅgadasya mahātmanaḥ
candraketoḥ ca ruciram candrakāntam nirāmayam
6. Let a city be established there for the great-souled Aṅgada. And a charming, moon-like, healthy city for Candraketu.
तद्वाक्यं भरतेनोक्तं प्रतिजग्राह राघवः ।
तं च कृता वशे देशमङ्गदस्य न्यवेशयत् ॥७॥
7. tadvākyaṃ bharatenoktaṃ pratijagrāha rāghavaḥ ,
taṃ ca kṛtā vaśe deśamaṅgadasya nyaveśayat.
7. tat vākyam bharatena uktam pratijagrāha rāghavaḥ
tam ca kṛtā vaśe deśam aṅgadasya nyaveśayat
7. Rāma (Rāghava) accepted that statement spoken by Bharata. And bringing that region under his control, he established it for Aṅgada.
अङ्गदीया पुरी रम्या अङ्गदस्य निवेशिता ।
रमणीया सुगुप्ता च रामेणाक्लिष्टकर्मणा ॥८॥
8. aṅgadīyā purī ramyā aṅgadasya niveśitā ,
ramaṇīyā suguptā ca rāmeṇākliṣṭakarmaṇā.
8. aṅgadīyā purī ramyā aṅgadasya niveśitā
ramaṇīyā suguptā ca rāmeṇa akliṣṭakarmaṇā
8. The charming city of Aṅgada was established for Aṅgada, and it was made delightful and well-protected by Rāma, whose deeds are untiring.
चन्द्रकेतुस्तु मल्लस्य मल्लभूम्यां निवेशिता ।
चन्द्रकान्तेति विख्याता दिव्या स्वर्गपुरी यथा ॥९॥
9. candraketustu mallasya mallabhūmyāṃ niveśitā ,
candrakānteti vikhyātā divyā svargapurī yathā.
9. candraketuḥ tu mallasya mallabhūmyām niveśitā
candrakāntā iti vikhyātā divyā svargapurī yathā
9. mallasya mallabhūmyām candraketuḥ tu niveśitā (sā nagarī)
candrakāntā iti vikhyātā (abhūtat) divyā svargapurī yathā
9. A city was established for Candraketu in the land of the Mallas, and it became renowned as Candrakāntā, splendid like a divine city of heaven.
ततो रामः परां प्रीतिं भरतो लक्ष्मणस्तथा ।
ययुर्युधि दुराधर्षा अभिषेकं च चक्रिरे ॥१०॥
10. tato rāmaḥ parāṃ prītiṃ bharato lakṣmaṇastathā ,
yayuryudhi durādharṣā abhiṣekaṃ ca cakrire.
10. tataḥ rāmaḥ parām prītim bharataḥ lakṣmaṇaḥ tathā
yayuḥ yudhi durādharṣāḥ abhiṣekam ca cakrire
10. tataḥ rāmaḥ bharataḥ lakṣmaṇaḥ tathā (te sarve) yudhi
durādharṣāḥ (santaḥ) parām prītim yayuḥ ca abhiṣekam cakrire
10. Then Rāma, Bharata, and Lakṣmaṇa, who were invincible in battle, attained great joy and performed the coronation.
अभिषिच्य कुमारौ द्वौ प्रस्थाप्य सबलानुगौ ।
अङ्गदं पश्चिमा भूमिं चन्द्रकेतुमुदङ्मुखम् ॥११॥
11. abhiṣicya kumārau dvau prasthāpya sabalānugau ,
aṅgadaṃ paścimā bhūmiṃ candraketumudaṅmukham.
11. abhiṣicya kumārau dvau prasthāpya sabalānugau
aṅgadam paścimām bhūmim candraketum udaṅmukham
11. (te) dvau kumārau abhiṣicya
sabalānugau prasthāpya (tataḥ)
aṅgadam paścimām bhūmim (preṣayan)
candraketum udaṅmukham (preṣayan)
11. Having consecrated the two princes, and having sent them forth with their retinues, (they sent) Aṅgada to the western region and Candraketu to the north.
अङ्गदं चापि सौमित्रिर्लक्ष्मणो ऽनुजगाम ह ।
चन्द्रकेतोस्तु भरतः पार्ष्णिग्राहो बभूव ह ॥१२॥
12. aṅgadaṃ cāpi saumitrirlakṣmaṇo'nujagāma ha ,
candraketostu bharataḥ pārṣṇigrāho babhūva ha.
12. aṅgadam ca api saumitriḥ lakṣmaṇaḥ anujagāma ha
candraketoḥ tu bharataḥ pārṣṇigrāhaḥ babhūva ha
12. ca api saumitriḥ lakṣmaṇaḥ aṅgadam anujagāma ha
candraketoḥ tu bharataḥ pārṣṇigrāhaḥ babhūva ha
12. And Lakṣmaṇa, the son of Sumitrā, indeed followed Aṅgada, while Bharata became the supporter for Candraketu.
लक्ष्मणस्त्वङ्गदीयायां संवत्सरमथोषितः ।
पुत्रे स्थिते दुराधर्षे अयोध्यां पुनरागमत् ॥१३॥
13. lakṣmaṇastvaṅgadīyāyāṃ saṃvatsaramathoṣitaḥ ,
putre sthite durādharṣe ayodhyāṃ punarāgamat.
13. lakṣmaṇaḥ tu aṅgadīyāyām saṃvatsaram atha uṣitaḥ
putre sthite durādharṣe ayodhyām punaḥ āgamat
13. lakṣmaṇaḥ tu aṅgadīyāyām saṃvatsaram uṣitaḥ
durādharṣe putre sthite atha punaḥ ayodhyām āgamat
13. Lakshmana, after having resided in Angadiya for a year, and with his unassailable son well-established, then returned to Ayodhya.
भरतो ऽपि तथैवोष्य संवत्सरमथाधिकम् ।
अयोध्यां पुनरगम्य रामपादाव् उपागमत् ॥१४॥
14. bharato'pi tathaivoṣya saṃvatsaramathādhikam ,
ayodhyāṃ punaragamya rāmapādāv upāgamat.
14. bharataḥ api tathā eva uṣya saṃvatsaram atha
adhikam ayodhyām punaḥ āgamya rāmapādau upāgamat
14. bharataḥ api tathā eva adhikam saṃvatsaram
uṣya punaḥ ayodhyām āgamya rāmapādau upāgamat
14. Bharata also, having resided similarly for more than a year, returned to Ayodhya and approached the feet of Rama.
उभौ सौमित्रिभरतौ रामपादावनुव्रतौ ।
कालं गतमपि स्नेहान्न जज्ञाते ऽतिधार्मिकौ ॥१५॥
15. ubhau saumitribharatau rāmapādāvanuvratau ,
kālaṃ gatamapi snehānna jajñāte'tidhārmikau.
15. ubhau saumitribharatau rāmapādau anuvratau
kālam gatam api snehāt na jajñāte atidhārmikau
15. ubhau saumitribharatau rāmapādau anuvratau
atidhārmikau snehāt gatam kālam api na jajñāte
15. Both Saumitri and Bharata, highly devoted to Rama's feet and exceedingly righteous, did not perceive the passage of time due to their affection.
एवं वर्षसहस्राणि दशतेषां ययुस्तदा ।
धर्मे प्रयतमानानां पौरकार्येषु नित्यदा ॥१६॥
16. evaṃ varṣasahasrāṇi daśateṣāṃ yayustadā ,
dharme prayatamānānāṃ paurakāryeṣu nityadā.
16. evam varṣasahasrāṇi daśa teṣām yayuḥ tadā
dharme prayatamānānām paurakāryeṣu nityadā
16. evam dharme paurakāryeṣu nityadā prayatamānānām
teṣām daśa varṣasahasrāṇi tadā yayuḥ
16. In this manner, ten thousand years passed for them as they constantly exerted themselves in their intrinsic nature (dharma) and in civic duties.
विहृत्य लाकं परिपूर्णमानसाः श्रिया वृता धर्मपथे परे स्थिताः ।
त्रयः समिद्धा इव दीप्ततेजसा हुताग्नयः साधु महाध्वरे त्रयः ॥१७॥
17. vihṛtya lākaṃ paripūrṇamānasāḥ śriyā vṛtā dharmapathe pare sthitāḥ ,
trayaḥ samiddhā iva dīptatejasā hutāgnayaḥ sādhu mahādhvare trayaḥ.
17. vihṛtya lokam paripūrṇamānasāḥ
śriyā vṛtāḥ dharmapathe pare sthitāḥ
trayaḥ samiddhāḥ iva dīptatejasā
hutāgnayaḥ sādhu mahādhvare trayaḥ
17. trayaḥ lokam vihṛtya paripūrṇamānasāḥ
śriyā vṛtāḥ pare dharmapathe
sthitāḥ trayaḥ samiddhāḥ iva
dīptatejasā hutāgnayaḥ sādhu mahādhvare
17. After traversing the world, with their minds completely fulfilled, endowed with splendor, and established on the supreme path of (natural law) dharma, the three (brothers) shone like three well-kindled sacred fires (agni) with blazing energy, into which offerings have been properly made in a great Vedic ritual (mahādhvara).