Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-6, chapter-85

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
हन्यमाने बले तूर्णमन्योन्यं ते महामृधे ।
सरसीव महाघर्मे सूपक्षीणे बभूवतुः ॥१॥
1. hanyamāne bale tūrṇamanyonyaṃ te mahāmṛdhe ,
sarasīva mahāgharme sūpakṣīṇe babhūvatuḥ.
1. hanyamāne bale tūrṇam anyonyam te mahāmṛdhe
sarasī iva mahāgharme sūpakṣīṇe babhūvatuḥ
1. tūrṇam hanyamāne bale mahāmṛdhe anyonyam te
mahāgharme sūpakṣīṇe sarasī iva babhūvatuḥ
1. As the army was being swiftly destroyed, those two (forces), fighting each other in the great battle, became greatly diminished, just like two lakes that have dried up in an intense summer.
स्वबलस्य विघातेन विरूपाक्षवधेन च ।
बभूव द्विगुणं क्रुद्धो रावणो राक्षसाधिपः ॥२॥
2. svabalasya vighātena virūpākṣavadhena ca ,
babhūva dviguṇaṃ kruddho rāvaṇo rākṣasādhipaḥ.
2. sva-balasya vighātena virūpākṣa-vadhena ca
babhūva dviguṇam kruddhaḥ rāvaṇaḥ rākṣasādhipaḥ
2. rāvaṇaḥ rākṣasādhipaḥ sva-balasya vighātena ca
virūpākṣa-vadhena dviguṇam kruddhaḥ babhūva
2. Due to the destruction of his own army and the slaying of Virūpākṣa, Rāvaṇa, the lord of the rākṣasas, became doubly enraged.
प्रक्षीणं तु बलं दृष्ट्वा वध्यमानं वलीमुखैः ।
बभूवास्य व्यथा युद्धे प्रेक्ष्य दैवविपर्ययम् ॥३॥
3. prakṣīṇaṃ tu balaṃ dṛṣṭvā vadhyamānaṃ valīmukhaiḥ ,
babhūvāsya vyathā yuddhe prekṣya daivaviparyayam.
3. prakṣīṇam tu balam dṛṣṭvā vadhyamānam valīmukhaiḥ
babhūva asya vyathā yuddhe prekṣya daiva-viparyayam
3. tu valīmukhaiḥ vadhyamānam prakṣīṇam balam dṛṣṭvā
daiva-viparyayam prekṣya asya yuddhe vyathā babhūva
3. But seeing his army greatly diminished and being slaughtered by the monkeys, distress arose in him during the battle, as he perceived the reversal of his fate.
उवाच च समीपस्थं महोदरमरिंदमम् ।
अस्मिन् काले महाबाहो जयाशा त्वयि मे स्थिता ॥४॥
4. uvāca ca samīpasthaṃ mahodaramariṃdamam ,
asmin kāle mahābāho jayāśā tvayi me sthitā.
4. uvāca ca samīpastham mahodaram arimdamam
asmin kāle mahābāho jayāśā tvayi me sthitā
4. ca samīpastham arimdamam mahodaram uvāca
mahābāho asmin kāle me jayāśā tvayi sthitā
4. And he spoke to Mahodara, the subduer of enemies, who was standing nearby: "O mighty-armed one, at this critical moment, my hope for victory rests upon you."
जहि शत्रुचमूं वीर दर्शयाद्य पराक्रमम् ।
भर्तृपिण्डस्य कालो ऽयं निर्वेष्टुं साधु युध्यताम् ॥५॥
5. jahi śatrucamūṃ vīra darśayādya parākramam ,
bhartṛpiṇḍasya kālo'yaṃ nirveṣṭuṃ sādhu yudhyatām.
5. jahi śatru-camūm vīra darśaya adya parākramam
bhartṛ-piṇḍasya kālaḥ ayam nirveṣṭum sādhu yudhyatām
5. vīra śatru-camūm jahi adya parākramam darśaya ayam
bhartṛ-piṇḍasya nirveṣṭum kālaḥ sādhu yudhyatām
5. O hero, destroy the enemy's army and display your valor today! This is the moment to repay the sustenance (bhartṛpiṇḍa) received from your master; therefore, fight valiantly!
एवमुक्तस्तथेत्युक्त्वा राक्षसेन्द्रं महोदरः ।
प्रविवेशारिसेनां स पतंग इव पावकम् ॥६॥
6. evamuktastathetyuktvā rākṣasendraṃ mahodaraḥ ,
praviveśārisenāṃ sa pataṃga iva pāvakam.
6. evam uktaḥ tathā iti uktvā rākṣasendram mahodaraḥ
praviveśa arisenām saḥ pataṅgaḥ iva pāvakam
6. saḥ mahodaraḥ evam uktaḥ rākṣasendram tathā iti
uktvā arisenām praviveśa pataṅgaḥ iva pāvakam
6. When he was thus addressed, Mahodara, saying "so be it" to the lord of demons, entered the enemy army like a moth plunging into fire.
ततः स कदनं चक्रे वानराणां महाबलः ।
भर्तृवाक्येन तेजस्वी स्वेन वीर्येण चोदितः ॥७॥
7. tataḥ sa kadanaṃ cakre vānarāṇāṃ mahābalaḥ ,
bhartṛvākyena tejasvī svena vīryeṇa coditaḥ.
7. tataḥ saḥ kadanam cakre vānarāṇām mahābalaḥ
bhartṛvākyena tejasvī svena vīryeṇa coditaḥ
7. tataḥ saḥ mahābalaḥ tejasvī bhartṛvākyena
svena vīryeṇa coditaḥ vānarāṇām kadanam cakre
7. Then, that exceedingly powerful and spirited Mahodara, impelled by his master's command and by his own valor, wreaked havoc among the monkeys.
प्रभग्नां समरे दृष्ट्वा वानराणां महाचमूम् ।
अभिदुद्राव सुग्रीवो महोदरमनन्तरम् ॥८॥
8. prabhagnāṃ samare dṛṣṭvā vānarāṇāṃ mahācamūm ,
abhidudrāva sugrīvo mahodaramanantaram.
8. prabhagnām samare dṛṣṭvā vānarāṇām mahācamūm
abhidudrāva sugrīvaḥ mahodaram anantaram
8. sugrīvaḥ samare vānarāṇām mahācamūm prabhagnām
dṛṣṭvā anantaram mahodaram abhidudrāva
8. Having seen the great monkey army routed in battle, Sugriva immediately rushed towards Mahodara.
प्रगृह्य विपुलां घोरां महीधरसमां शिलाम् ।
चिक्षेप च महातेजास्तद्वधाय हरीश्वरः ॥९॥
9. pragṛhya vipulāṃ ghorāṃ mahīdharasamāṃ śilām ,
cikṣepa ca mahātejāstadvadhāya harīśvaraḥ.
9. pragṛhya vipulām ghorām mahīdharasamām śilām
cikṣepa ca mahātejāḥ tatvadhāya harīśvaraḥ
9. ca mahātejāḥ harīśvaraḥ vipulām ghorām
mahīdharasamām śilām pragṛhya tatvadhāya cikṣepa
9. And the greatly valorous lord of monkeys, having seized a huge, formidable, mountain-like rock, hurled it for his (Mahodara's) destruction.
तामापतन्तीं सहसा शिलां दृष्ट्वा महोदरः ।
असंभ्रान्तस्ततो बाणैर्निर्बिभेद दुरासदाम् ॥१०॥
10. tāmāpatantīṃ sahasā śilāṃ dṛṣṭvā mahodaraḥ ,
asaṃbhrāntastato bāṇairnirbibheda durāsadām.
10. tām āpatantīm sahasā śilām dṛṣṭvā mahodaraḥ
asaṃbhrāntaḥ tataḥ bāṇaiḥ nirbibheda durāsadām
10. Upon seeing that rock suddenly approaching, Mahodara, without agitation, then pierced the unassailable one with his arrows.
रक्षसा तेन बाणौघैर्निकृत्ता सा सहस्रधा ।
निपपात शिला भूमौ गृध्रचक्रमिवाकुलम् ॥११॥
11. rakṣasā tena bāṇaughairnikṛttā sā sahasradhā ,
nipapāta śilā bhūmau gṛdhracakramivākulam.
11. rakṣasā tena bāṇaughaiḥ nikṛttā sā sahasradhā
nipapāta śilā bhūmau gṛdhracakram iva ākulam
11. That rock, severed into a thousand pieces by that (rakṣasa) with volleys of arrows, fell to the ground like a scattered and agitated flock of vultures.
तां तु भिन्नां शिलां दृष्ट्वा सुग्रीवः क्रोधमूर्छितः ।
सालमुत्पाट्य चिक्षेप रक्षसे रणमूर्धनि ।
शरैश्च विददारैनं शूरः परपुरंजयः ॥१२॥
12. tāṃ tu bhinnāṃ śilāṃ dṛṣṭvā sugrīvaḥ krodhamūrchitaḥ ,
sālamutpāṭya cikṣepa rakṣase raṇamūrdhani ,
śaraiśca vidadārainaṃ śūraḥ parapuraṃjayaḥ.
12. tām tu bhinnām śilām dṛṣṭvā sugrīvaḥ
krodhamūrcitaḥ sālam utpāṭya
cikṣepa rakṣase raṇamūrdhani śaraiḥ
ca vidadāra enam śūraḥ parapurañjayaḥ
12. But upon seeing that broken rock, Sugriva, maddened with rage, uprooted a sala tree and hurled it at the (rakṣasa) in the forefront of the battle. And that hero, conqueror of enemy cities, also pierced him with arrows.
स ददर्श ततः क्रुद्धः परिघं पतितं भुवि ।
आविध्य तु स तं दीप्तं परिघं तस्य दर्शयन् ।
परिघाग्रेण वेगेन जघानास्य हयोत्तमान् ॥१३॥
13. sa dadarśa tataḥ kruddhaḥ parighaṃ patitaṃ bhuvi ,
āvidhya tu sa taṃ dīptaṃ parighaṃ tasya darśayan ,
parighāgreṇa vegena jaghānāsya hayottamān.
13. saḥ dadarśa tataḥ kruddhaḥ parigham
patitam bhuvi āvidhya tu saḥ tam
dīptam parigham tasya darśayan
parighāgreṇa vegena jaghāna asya hayottamān
13. Then, enraged, he saw an iron club (parigha) lying on the ground. Having then swiftly swung that glowing iron club (parigha), and showing it to him, he struck his excellent horses with the end of the club, with great force.
तस्माद्धतहयाद्वीरः सो ऽवप्लुत्य महारथात् ।
गदां जग्राह संक्रुद्धो राक्षसो ऽथ महोदरः ॥१४॥
14. tasmāddhatahayādvīraḥ so'vaplutya mahārathāt ,
gadāṃ jagrāha saṃkruddho rākṣaso'tha mahodaraḥ.
14. tasmāt hatahayāt vīraḥ saḥ avaplutya mahārathāt
gadām jagrāha saṃkruddhaḥ rākṣasaḥ atha mahodaraḥ
14. atha saḥ vīraḥ saṃkruddhaḥ rākṣasaḥ mahodaraḥ
tasmāt hatahayāt mahārathāt avaplutya gadām jagrāha
14. Then, the heroic demon Mahodara, greatly enraged, jumped down from that great chariot whose horses had been slain, and seized a mace.
गदापरिघहस्तौ तौ युधि वीरौ समीयतुः ।
नर्दन्तौ गोवृषप्रख्यौ घनाविव सविद्युतौ ॥१५॥
15. gadāparighahastau tau yudhi vīrau samīyatuḥ ,
nardantau govṛṣaprakhyau ghanāviva savidyutau.
15. gadāparighahastau tau yudhi vīrau samīyatuḥ
nardantau govṛṣaprakhyau ghanau iva savidyutau
15. tau vīrau gadāparighahastau nardantau govṛṣaprakhyau
savidyutau ghanau iva yudhi samīyatuḥ
15. Those two heroes, holding maces and iron clubs, roaring like two mighty bulls, clashed in battle, resembling two clouds laden with lightning.
आजघान गदां तस्य परिघेण हरीश्वरः ।
पपात स गदोद्भिन्नः परिघस्तस्य भूतले ॥१६॥
16. ājaghāna gadāṃ tasya parigheṇa harīśvaraḥ ,
papāta sa gadodbhinnaḥ parighastasya bhūtale.
16. ājaghāna gadām tasya parigheṇa harīśvaraḥ
papāta saḥ gadodbhinnaḥ parighaḥ tasya bhūtale
16. harīśvaraḥ tasya gadām parigheṇa ājaghāna saḥ
gadodbhinnaḥ tasya parighaḥ bhūtale papāta
16. The lord of monkeys, Sugrīva, struck Mahodara's mace with his own iron club. That iron club of Mahodara's, shattered by the mace, then fell to the ground.
ततो जग्राह तेजस्वी सुग्रीवो वसुधातलात् ।
आयसं मुसलं घोरं सर्वतो हेमभूषितम् ॥१७॥
17. tato jagrāha tejasvī sugrīvo vasudhātalāt ,
āyasaṃ musalaṃ ghoraṃ sarvato hemabhūṣitam.
17. tataḥ jagrāha tejasvī sugrīvaḥ vasudhātalāt
āyasam musalam ghoram sarvataḥ hemabhūṣitam
17. tataḥ tejasvī sugrīvaḥ vasudhātalāt sarvataḥ
hemabhūṣitam ghoram āyasam musalam jagrāha
17. Then, the glorious Sugrīva grasped a formidable iron club, entirely adorned with gold, from the ground.
तं समुद्यम्य चिक्षेप सो ऽप्यन्यां व्याक्षिपद्गदाम् ।
भिन्नावन्योन्यमासाद्य पेततुर्धरणीतले ॥१८॥
18. taṃ samudyamya cikṣepa so'pyanyāṃ vyākṣipadgadām ,
bhinnāvanyonyamāsādya petaturdharaṇītale.
18. tam samudyamya cikṣepa saḥ api anyām vyākṣipat
gadām bhinnau anyonyam āsādya petatuḥ dharaṇītale
18. saḥ tam samudyamya cikṣepa,
api ca anyaḥ anyām gadām vyākṣipat anyonyam āsādya bhinnau petatuḥ dharaṇītale
18. He, having lifted that (mace), hurled it, and the other also threw another mace. Having struck each other, the two maces broke and fell to the ground.
ततो भग्नप्रहरणौ मुष्टिभ्यां तौ समीयतुः ।
तेजोबलसमाविष्टौ दीप्ताविव हुताशनौ ॥१९॥
19. tato bhagnapraharaṇau muṣṭibhyāṃ tau samīyatuḥ ,
tejobalasamāviṣṭau dīptāviva hutāśanau.
19. tataḥ bhagnapraharaṇau muṣṭibhyām tau samīyatuḥ
tejabalasamāviṣṭau dīptau iva hutāśanau
19. tataḥ bhagnapraharaṇau tau muṣṭibhyām samīyatuḥ
tejabalasamāviṣṭau (tāv) dīptau hutāśanau iva (āstām)
19. Then, with their weapons shattered, those two approached each other with fists. Endowed with valor and strength, they were like two blazing fires.
जघ्नतुस्तौ तदान्योन्यं नेदतुश्च पुनः पुनः ।
तलैश्चान्योन्यमाहत्य पेततुर्धरणीतले ॥२०॥
20. jaghnatustau tadānyonyaṃ nedatuśca punaḥ punaḥ ,
talaiścānyonyamāhatya petaturdharaṇītale.
20. jaghnatuḥ tau tadā anyonyam nedatuḥ ca punaḥ punaḥ
talaiḥ ca anyonyam āhatya petatuḥ dharaṇītale
20. tadā tau anyonyam jaghnatuḥ ca punaḥ punaḥ nedatuḥ
ca talaiḥ anyonyam āhatya (tau) dharaṇītale petatuḥ
20. Then, those two struck each other and roared repeatedly. And having struck each other with their palms, they fell to the ground.
उत्पेततुस्ततस्तूर्णं जघ्नतुश्च परस्परम् ।
भुजैश्चिक्षेपतुर्वीरावन्योन्यमपराजितौ ॥२१॥
21. utpetatustatastūrṇaṃ jaghnatuśca parasparam ,
bhujaiścikṣepaturvīrāvanyonyamaparājitau.
21. utpetatuḥ tataḥ tūrṇam jaghnatuḥ ca parasparam
bhujaiḥ cikṣepatuḥ vīrau anyonyam aparājitau
21. tataḥ tūrṇam utpetatuḥ ca parasparam jaghnatuḥ
aparājitau vīrau bhujaiḥ anyonyam cikṣepatuḥ
21. Then, they quickly sprang up and struck each other. The two undefeated heroes threw each other with their arms.
आजहार तदा खड्गमदूरपरिवर्तिनम् ।
राक्षसश्चर्मणा सार्धं महावेगो महोदरः ॥२२॥
22. ājahāra tadā khaḍgamadūraparivartinam ,
rākṣasaścarmaṇā sārdhaṃ mahāvego mahodaraḥ.
22. ājahāra tadā khaḍgam adūraparivartinam
rākṣasaḥ carmaṇā sārdham mahāvegaḥ mahodaraḥ
22. Then the demon Mahodara, with great speed, fetched the sword that lay not far away, along with a shield.
तथैव च महाखड्गं चर्मणा पतितं सह ।
जग्राह वानरश्रेष्ठः सुग्रीवो वेगवत्तरः ॥२३॥
23. tathaiva ca mahākhaḍgaṃ carmaṇā patitaṃ saha ,
jagrāha vānaraśreṣṭhaḥ sugrīvo vegavattaraḥ.
23. tathā eva ca mahākhaḍgam carmaṇā patitam saha
jagrāha vānaraśreṣṭhaḥ sugrīvaḥ vegavattaraḥ
23. And similarly, the chief of monkeys, Sugriva, who was even swifter, seized the great sword that had fallen along with the shield.
तौ तु रोषपरीताङ्गौ नर्दन्तावभ्यधावताम् ।
उद्यतासी रणे हृष्टौ युधि शस्त्रविशारदौ ॥२४॥
24. tau tu roṣaparītāṅgau nardantāvabhyadhāvatām ,
udyatāsī raṇe hṛṣṭau yudhi śastraviśāradau.
24. tau tu roṣaparītāṅgau nardantau abhyadhāvatām
udyatāsī raṇe hṛṣṭau yudhi śastraviśāradau
24. Those two, with limbs overcome by rage, roaring, rushed towards each other. They were eager in battle with uplifted swords, skilled in combat with weapons.
दक्षिणं मण्डलं चोभौ तौ तूर्णं संपरीयतुः ।
अन्योन्यमभिसंक्रुद्धौ जये प्रणिहिताव् उभौ ॥२५॥
25. dakṣiṇaṃ maṇḍalaṃ cobhau tau tūrṇaṃ saṃparīyatuḥ ,
anyonyamabhisaṃkruddhau jaye praṇihitāv ubhau.
25. dakṣiṇam maṇḍalam ca ubhau tau tūrṇam saṃparīyatuḥ
anyonyam abhisaṃkruddhau jaye praṇihitau ubhau
25. And both of them, those two, swiftly circled in a clockwise direction. Both were extremely enraged at each other and intent on victory.
स तु शूरो महावेगो वीर्यश्लाघी महोदरः ।
महाचर्मणि तं खड्गं पातयामास दुर्मतिः ॥२६॥
26. sa tu śūro mahāvego vīryaślāghī mahodaraḥ ,
mahācarmaṇi taṃ khaḍgaṃ pātayāmāsa durmatiḥ.
26. sa tu śūraḥ mahāvegaḥ vīryaślāghī mahodaraḥ
mahācarmaṇi tam khaḍgam pātayāmāsa durmatiḥ
26. tu saḥ durmatiḥ śūraḥ mahāvegaḥ vīryaślāghī
mahodaraḥ tam khaḍgam mahācarmaṇi pātayāmāsa
26. But that evil-minded one, who was brave, exceedingly swift, boastful of his valor, and big-bellied, struck the sword onto the great shield.
लग्नमुत्कर्षतः खड्गं खड्गेन कपिकुञ्जरः ।
जहार सशिरस्त्राणं कुण्डलोपहितं शिरः ॥२७॥
27. lagnamutkarṣataḥ khaḍgaṃ khaḍgena kapikuñjaraḥ ,
jahāra saśirastrāṇaṃ kuṇḍalopahitaṃ śiraḥ.
27. lagnam utkarṣataḥ khaḍgam khaḍgena kapikuñjaraḥ
jahāra saśirastrāṇam kuṇḍalopahitam śiraḥ
27. lagnam khaḍgam utkarṣataḥ kapikuñjaraḥ khaḍgena
saśirastrāṇam kuṇḍalopahitam śiraḥ jahāra
27. As he (the foe) was drawing out his stuck sword, the best of monkeys (Hanuman), with his own sword, severed the head that was adorned with a helmet and earrings.
निकृत्तशिरसस्तस्य पतितस्य महीतले ।
तद्बलं राक्षसेन्द्रस्य दृष्ट्वा तत्र न तिष्ठति ॥२८॥
28. nikṛttaśirasastasya patitasya mahītale ,
tadbalaṃ rākṣasendrasya dṛṣṭvā tatra na tiṣṭhati.
28. nikṛttaśirasaḥ tasya patitasya mahītale tat
balam rākṣasendrasya dṛṣṭvā tatra na tiṣṭhati
28. mahītale nikṛttaśirasaḥ patitasya tasya dṛṣṭvā
rākṣasendrasya tat balam tatra na tiṣṭhati
28. Seeing him, whose head had been severed and who had fallen to the ground, that army of the lord of rākṣasas did not remain there.
हत्वा तं वानरैः सार्धं ननाद मुदितो हरिः ।
चुक्रोध च दशग्रीवो बभौ हृष्टश्च राघवः ॥२९॥
29. hatvā taṃ vānaraiḥ sārdhaṃ nanāda mudito hariḥ ,
cukrodha ca daśagrīvo babhau hṛṣṭaśca rāghavaḥ.
29. hatvā tam vānaraiḥ sārdham nanāda muditaḥ hariḥ
cukrodha ca daśagrīvaḥ babhau hṛṣṭaḥ ca rāghavaḥ
29. tam hatvā vānaraiḥ sārdham muditaḥ hariḥ nanāda
daśagrīvaḥ ca cukrodha rāghavaḥ ca hṛṣṭaḥ babhau
29. Having killed him, the joyful monkey (Hanuman) roared along with the other monkeys. And Daśagrīva (Rāvaṇa) grew angry, while Rāghava (Rāma), delighted, shone brightly.