वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-2, chapter-65
स प्राङ्मुखो राजगृहादभिनिर्याय वीर्यवान् ।
ह्रादिनीं दूरपारां च प्रत्यक्स्रोतस्तरङ्गिणीम् ।
शतद्रूमतरच्छ्रीमान्नदीमिक्ष्वाकुनन्दनः ॥१॥
ह्रादिनीं दूरपारां च प्रत्यक्स्रोतस्तरङ्गिणीम् ।
शतद्रूमतरच्छ्रीमान्नदीमिक्ष्वाकुनन्दनः ॥१॥
1. sa prāṅmukho rājagṛhādabhiniryāya vīryavān ,
hrādinīṃ dūrapārāṃ ca pratyaksrotastaraṅgiṇīm ,
śatadrūmataracchrīmānnadīmikṣvākunandanaḥ.
hrādinīṃ dūrapārāṃ ca pratyaksrotastaraṅgiṇīm ,
śatadrūmataracchrīmānnadīmikṣvākunandanaḥ.
1.
saḥ prāṅmukhaḥ rājagṛhāt abhiniryāya
vīryavān hrādinīm dūrapārām ca
pratyaksrotas taraṅgiṇīm śatadrum
atarat śrīmān nadīm ikṣvākunandanaḥ
vīryavān hrādinīm dūrapārām ca
pratyaksrotas taraṅgiṇīm śatadrum
atarat śrīmān nadīm ikṣvākunandanaḥ
1.
saḥ vīryavān śrīmān ikṣvākunandanaḥ
prāṅmukhaḥ rājagṛhāt abhiniryāya
hrādinīm dūrapārām ca pratyaksrotas
taraṅgiṇīm śatadrum nadīm atarat
prāṅmukhaḥ rājagṛhāt abhiniryāya
hrādinīm dūrapārām ca pratyaksrotas
taraṅgiṇīm śatadrum nadīm atarat
1.
That valorous (vīryavān) and glorious (śrīmān) son of Ikshvaku (ikṣvākunandanaḥ), having departed from Rājagṛha, facing east, crossed the river Sutlej (Śatadru), which was a roaring (hrādinī), wide-banked (dūrapārā) river (taraṅgiṇī) flowing westwards (pratyaksrotas).
एलधाने नदीं तीर्त्वा प्राप्य चापरपर्पटान् ।
शिलामाकुर्वतीं तीर्त्वा आग्नेयं शल्यकर्तनम् ॥२॥
शिलामाकुर्वतीं तीर्त्वा आग्नेयं शल्यकर्तनम् ॥२॥
2. eladhāne nadīṃ tīrtvā prāpya cāparaparpaṭān ,
śilāmākurvatīṃ tīrtvā āgneyaṃ śalyakartanam.
śilāmākurvatīṃ tīrtvā āgneyaṃ śalyakartanam.
2.
eladhāne nadīm tīrtvā prāpya ca aparaparpaṭān
śilām ākurvatīm tīrtvā āgneyam śalyakartanam
śilām ākurvatīm tīrtvā āgneyam śalyakartanam
2.
(saḥ) eladhāne nadīm tīrtvā aparaparpaṭān ca prāpya śilām
ākurvatīm (nadīm) tīrtvā āgneyam śalyakartanam (deśam atarat)
ākurvatīm (nadīm) tīrtvā āgneyam śalyakartanam (deśam atarat)
2.
Having crossed the river at Eladhāna, and having reached the western Parpatas, (he) then crossed the "Rock-Shaping" (śilām ākurvatīm) river and the "Fiery Arrow-Cutting" (āgneyam śalyakartanam) region.
सत्यसंधः शुचिः श्रीमान्प्रेक्षमाणः शिलावहाम् ।
अत्ययात् स महाशैलान् वनं चैत्ररथं प्रति ॥३॥
अत्ययात् स महाशैलान् वनं चैत्ररथं प्रति ॥३॥
3. satyasaṃdhaḥ śuciḥ śrīmānprekṣamāṇaḥ śilāvahām ,
atyayāt sa mahāśailān vanaṃ caitrarathaṃ prati.
atyayāt sa mahāśailān vanaṃ caitrarathaṃ prati.
3.
satyasaṃdhaḥ śuciḥ śrīmān prekṣamāṇaḥ śilāvahām
atyayāt sa mahāśailān vanam caitraratham prati
atyayāt sa mahāśailān vanam caitraratham prati
3.
saḥ satyasaṃdhaḥ śuciḥ śrīmān śilāvahām prekṣamāṇaḥ
mahāśailān atyayāt caitraratham vanam prati
mahāśailān atyayāt caitraratham vanam prati
3.
He, truthful, pure, and glorious, observing the river that carries rocks, traversed the great mountains towards the Chaitraratha forest.
वेगिनीं च कुलिङ्गाख्यां ह्रादिनीं पर्वतावृताम् ।
यमुनां प्राप्य संतीर्णो बलमाश्वासयत्तदा ॥४॥
यमुनां प्राप्य संतीर्णो बलमाश्वासयत्तदा ॥४॥
4. veginīṃ ca kuliṅgākhyāṃ hrādinīṃ parvatāvṛtām ,
yamunāṃ prāpya saṃtīrṇo balamāśvāsayattadā.
yamunāṃ prāpya saṃtīrṇo balamāśvāsayattadā.
4.
veginīm ca kuliṅgākhyām hrādinīm parvatāvṛtām
yamunām prāpya satīrṇaḥ balam āśvāsayat tadā
yamunām prāpya satīrṇaḥ balam āśvāsayat tadā
4.
veginīm hrādinīm parvatāvṛtām kuliṅgākhyām ca
yamunām prāpya saḥ satīrṇaḥ tadā balam āśvāsayat
yamunām prāpya saḥ satīrṇaḥ tadā balam āśvāsayat
4.
Having reached the swift, noisy, mountain-girt river named Kulinga, and also the Yamuna, he, having crossed (them), then comforted his army.
शीतीकृत्य तु गात्राणि क्लान्तानाश्वास्य वाजिनः ।
तत्र स्नात्वा च पीत्वा च प्रायादादाय चोदकम् ॥५॥
तत्र स्नात्वा च पीत्वा च प्रायादादाय चोदकम् ॥५॥
5. śītīkṛtya tu gātrāṇi klāntānāśvāsya vājinaḥ ,
tatra snātvā ca pītvā ca prāyādādāya codakam.
tatra snātvā ca pītvā ca prāyādādāya codakam.
5.
śītīkṛtya tu gātrāṇi klāntān āśvāsya vājinaḥ
tatra snātvā ca pītvā ca prāyāt ādāya ca udakam
tatra snātvā ca pītvā ca prāyāt ādāya ca udakam
5.
tu saḥ gātrāṇi śītīkṛtya klāntān vājinaḥ āśvāsya
tatra snātvā ca pītvā ca udakam ca ādāya prāyāt
tatra snātvā ca pītvā ca udakam ca ādāya prāyāt
5.
Having cooled their bodies and comforted the weary horses, he bathed and drank there. Then, taking water, he proceeded.
राजपुत्रो महारण्यमनभीक्ष्णोपसेवितम् ।
भद्रो भद्रेण यानेन मारुतः खमिवात्ययात् ॥६॥
भद्रो भद्रेण यानेन मारुतः खमिवात्ययात् ॥६॥
6. rājaputro mahāraṇyamanabhīkṣṇopasevitam ,
bhadro bhadreṇa yānena mārutaḥ khamivātyayāt.
bhadro bhadreṇa yānena mārutaḥ khamivātyayāt.
6.
rājaputraḥ mahāraṇyam anabhīkṣṇopasevitam
bhadraḥ bhadreṇa yānena mārutaḥ kham iva atyayāt
bhadraḥ bhadreṇa yānena mārutaḥ kham iva atyayāt
6.
bhadraḥ rājaputraḥ bhadreṇa yānena anabhīkṣṇopasevitam
mahāraṇyam mārutaḥ kham iva atyayāt
mahāraṇyam mārutaḥ kham iva atyayāt
6.
The noble prince, by an excellent vehicle, traversed the great, unfrequented forest, just as the wind passes through the sky.
तोरणं दक्षिणार्धेन जम्बूप्रस्थमुपागमत् ।
वरूथं च ययौ रम्यं ग्रामं दशरथात्मजः ॥७॥
वरूथं च ययौ रम्यं ग्रामं दशरथात्मजः ॥७॥
7. toraṇaṃ dakṣiṇārdhena jambūprasthamupāgamat ,
varūthaṃ ca yayau ramyaṃ grāmaṃ daśarathātmajaḥ.
varūthaṃ ca yayau ramyaṃ grāmaṃ daśarathātmajaḥ.
7.
toraṇam dakṣiṇārdhena jambūprastham upāgamat
varūtham ca yayau ramyam grāmam daśarathātmajaḥ
varūtham ca yayau ramyam grāmam daśarathātmajaḥ
7.
daśarathātmajaḥ dakṣiṇārdhena toraṇam jambūprastham
upāgamat ca ramyam grāmam varūtham yayau
upāgamat ca ramyam grāmam varūtham yayau
7.
The son of Daśaratha (Bharata) approached Jambūprastha through its southern gate, and he went to the beautiful village of Varūtha.
तत्र रम्ये वने वासं कृत्वासौ प्राङ्मुखो ययौ ।
उद्यानमुज्जिहानायाः प्रियका यत्र पादपाः ॥८॥
उद्यानमुज्जिहानायाः प्रियका यत्र पादपाः ॥८॥
8. tatra ramye vane vāsaṃ kṛtvāsau prāṅmukho yayau ,
udyānamujjihānāyāḥ priyakā yatra pādapāḥ.
udyānamujjihānāyāḥ priyakā yatra pādapāḥ.
8.
tatra ramye vane vāsam kṛtvā asau prāṅmukhaḥ
yayau udyānam ujjihānāyāḥ priyakā yatra pādapāḥ
yayau udyānam ujjihānāyāḥ priyakā yatra pādapāḥ
8.
asau tatra ramye vane vāsam kṛtvā prāṅmukhaḥ
yayau yatra ujjihānāyāḥ udyānam priyakā pādapāḥ
yayau yatra ujjihānāyāḥ udyānam priyakā pādapāḥ
8.
Having made a stay in that charming forest, he (Bharata) went facing east, to the garden of Ujjihānā, where Priyaka trees grew.
सालांस्तु प्रियकान्प्राप्य शीघ्रानास्थाय वाजिनः ।
अनुज्ञाप्याथ भरतो वाहिनीं त्वरितो ययौ ॥९॥
अनुज्ञाप्याथ भरतो वाहिनीं त्वरितो ययौ ॥९॥
9. sālāṃstu priyakānprāpya śīghrānāsthāya vājinaḥ ,
anujñāpyātha bharato vāhinīṃ tvarito yayau.
anujñāpyātha bharato vāhinīṃ tvarito yayau.
9.
sālān tu priyakān prāpya śīghrān āsthāya vājinaḥ
anujñāpya atha bharataḥ vāhinīm tvaritaḥ yayau
anujñāpya atha bharataḥ vāhinīm tvaritaḥ yayau
9.
atha bharataḥ sālān tu priyakān prāpya śīghrān
vājinaḥ āsthāya vāhinīm anujñāpya tvaritaḥ yayau
vājinaḥ āsthāya vāhinīm anujñāpya tvaritaḥ yayau
9.
Then Bharata, having reached the Sala and Priyaka trees, mounted swift horses and, after dismissing his army, quickly departed.
वासं कृत्वा सर्वतीर्थे तीर्त्वा चोत्तानकां नदीम् ।
अन्या नदीश्च विविधाः पार्वतीयैस्तुरंगमैः ॥१०॥
अन्या नदीश्च विविधाः पार्वतीयैस्तुरंगमैः ॥१०॥
10. vāsaṃ kṛtvā sarvatīrthe tīrtvā cottānakāṃ nadīm ,
anyā nadīśca vividhāḥ pārvatīyaisturaṃgamaiḥ.
anyā nadīśca vividhāḥ pārvatīyaisturaṃgamaiḥ.
10.
vāsam kṛtvā sarvatīrthe tīrtvā ca uttānakām nadīm
anyāḥ nadīḥ ca vividhāḥ pārvatīyaiḥ turaṅgamaiḥ
anyāḥ nadīḥ ca vividhāḥ pārvatīyaiḥ turaṅgamaiḥ
10.
sarvatīrthe vāsam kṛtvā ca uttānakām nadīm tīrtvā ca
pārvatīyaiḥ turaṅgamaiḥ anyāḥ vividhāḥ nadīḥ (tīrtvā)
pārvatīyaiḥ turaṅgamaiḥ anyāḥ vividhāḥ nadīḥ (tīrtvā)
10.
After making a stay at Sarvatīrtha and crossing the Uttānakā River, he then traversed various other rivers with his mountain-bred horses.
हस्तिपृष्ठकमासाद्य कुटिकामत्यवर्तत ।
ततार च नरव्याघ्रो लौहित्ये स कपीवतीम् ।
एकसाले स्थाणुमतीं विनते गोमतीं नदीम् ॥११॥
ततार च नरव्याघ्रो लौहित्ये स कपीवतीम् ।
एकसाले स्थाणुमतीं विनते गोमतीं नदीम् ॥११॥
11. hastipṛṣṭhakamāsādya kuṭikāmatyavartata ,
tatāra ca naravyāghro lauhitye sa kapīvatīm ,
ekasāle sthāṇumatīṃ vinate gomatīṃ nadīm.
tatāra ca naravyāghro lauhitye sa kapīvatīm ,
ekasāle sthāṇumatīṃ vinate gomatīṃ nadīm.
11.
hastipṛṣṭhakam āsādya kuṭikām
atyavartata tatāra ca naravyāghraḥ
lauhitye saḥ kapīvatīm ekasāle
sthāṇumatīm vinate gomatīm nadīm
atyavartata tatāra ca naravyāghraḥ
lauhitye saḥ kapīvatīm ekasāle
sthāṇumatīm vinate gomatīm nadīm
11.
saḥ naravyāghraḥ hastipṛṣṭhakam
āsādya kuṭikām atyavartata ca
lauhitye kapīvatīm ekasāle sthāṇumatīm
vinate gomatīm nadīm tatāra
āsādya kuṭikām atyavartata ca
lauhitye kapīvatīm ekasāle sthāṇumatīm
vinate gomatīm nadīm tatāra
11.
Having mounted an elephant's back, the tiger among men (Bharata) crossed the Kuṭikā river. He then crossed the Kapīvatī in the Lauhitya, the Sthāṇumatī in Ekasāla, and the Gomatī river in Vinatā.
कलिङ्ग नगरे चापि प्राप्य सालवनं तदा ।
भरतः क्षिप्रमागच्छत् सुपरिश्रान्तवाहनः ॥१२॥
भरतः क्षिप्रमागच्छत् सुपरिश्रान्तवाहनः ॥१२॥
12. kaliṅga nagare cāpi prāpya sālavanaṃ tadā ,
bharataḥ kṣipramāgacchat supariśrāntavāhanaḥ.
bharataḥ kṣipramāgacchat supariśrāntavāhanaḥ.
12.
kaliṅga nagare ca api prāpya sālavanam tadā
bharataḥ kṣipram āgacchat supariśrāntavāhanaḥ
bharataḥ kṣipram āgacchat supariśrāntavāhanaḥ
12.
tadā bharataḥ supariśrāntavāhanaḥ kaliṅga
nagare sālavanam ca api prāpya kṣipram āgacchat
nagare sālavanam ca api prāpya kṣipram āgacchat
12.
Then, having reached the sāla forest in the city of Kalinga, Bharata quickly arrived, his vehicles extremely weary.
वनं च समतीत्याशु शर्वर्यामरुणोदये ।
अयोध्यां मनुना राज्ञा निर्मितां स ददर्श ह ॥१३॥
अयोध्यां मनुना राज्ञा निर्मितां स ददर्श ह ॥१३॥
13. vanaṃ ca samatītyāśu śarvaryāmaruṇodaye ,
ayodhyāṃ manunā rājñā nirmitāṃ sa dadarśa ha.
ayodhyāṃ manunā rājñā nirmitāṃ sa dadarśa ha.
13.
vanam ca samatītya āśu śarvaryām aruṇodaye
ayodhyām manunā rājñā nirmitām saḥ dadarśa ha
ayodhyām manunā rājñā nirmitām saḥ dadarśa ha
13.
saḥ ha āśu vanam ca samatītya śarvaryām
aruṇodaye manunā rājñā nirmitām ayodhyām dadarśa
aruṇodaye manunā rājñā nirmitām ayodhyām dadarśa
13.
And having swiftly crossed the forest, he indeed saw Ayodhyā, built by King Manu, at dawn.
तां पुरीं पुरुषव्याघ्रः सप्तरात्रोषिटः पथि ।
अयोध्यामग्रतो दृष्ट्वा रथे सारथिमब्रवीत् ॥१४॥
अयोध्यामग्रतो दृष्ट्वा रथे सारथिमब्रवीत् ॥१४॥
14. tāṃ purīṃ puruṣavyāghraḥ saptarātroṣiṭaḥ pathi ,
ayodhyāmagrato dṛṣṭvā rathe sārathimabravīt.
ayodhyāmagrato dṛṣṭvā rathe sārathimabravīt.
14.
tām purīm puruṣavyāghraḥ saptarātroṣitaḥ pathi
ayodhyām agrataḥ dṛṣṭvā rathe sārathim abravīt
ayodhyām agrataḥ dṛṣṭvā rathe sārathim abravīt
14.
pathi saptarātroṣitaḥ puruṣavyāghraḥ agrataḥ
tām purīm ayodhyām dṛṣṭvā rathe sārathim abravīt
tām purīm ayodhyām dṛṣṭvā rathe sārathim abravīt
14.
Having been on the road for seven nights, the tiger among men (Bharata), upon seeing that city, Ayodhyā, ahead, spoke to his charioteer in the chariot.
एषा नातिप्रतीता मे पुण्योद्याना यशस्विनी ।
अयोध्या दृश्यते दूरात् सारथे पाण्डुमृत्तिका ॥१५॥
अयोध्या दृश्यते दूरात् सारथे पाण्डुमृत्तिका ॥१५॥
15. eṣā nātipratītā me puṇyodyānā yaśasvinī ,
ayodhyā dṛśyate dūrāt sārathe pāṇḍumṛttikā.
ayodhyā dṛśyate dūrāt sārathe pāṇḍumṛttikā.
15.
eṣā nātipratītā me puṇyodyānā yaśasvinī
ayodhyā dṛśyate dūrāt sārathe pāṇḍumṛttikā
ayodhyā dṛśyate dūrāt sārathe pāṇḍumṛttikā
15.
sārathe eṣā yaśasvinī puṇyodyānā pāṇḍumṛttikā
ayodhyā me dūrāt nātipratītā dṛśyate
ayodhyā me dūrāt nātipratītā dṛśyate
15.
O charioteer, this Ayodhya - renowned, with sacred gardens, and characterized by its pale earth - is visible to me from afar, though not yet very clearly discernible.
यज्वभिर्गुणसंपन्नैर्ब्राह्मणैर्वेदपारगैः ।
भूयिष्ठमृद्धैराकीर्णा राजर्षिवरपालिता ॥१६॥
भूयिष्ठमृद्धैराकीर्णा राजर्षिवरपालिता ॥१६॥
16. yajvabhirguṇasaṃpannairbrāhmaṇairvedapāragaiḥ ,
bhūyiṣṭhamṛddhairākīrṇā rājarṣivarapālitā.
bhūyiṣṭhamṛddhairākīrṇā rājarṣivarapālitā.
16.
yajvabhiḥ guṇasampannaiḥ brāhmaṇaiḥ vedapāragaiḥ
bhūyiṣṭham ṛddhaiḥ ākīrṇā rājarṣivarapālitā
bhūyiṣṭham ṛddhaiḥ ākīrṇā rājarṣivarapālitā
16.
rājarṣivarapālitā bhūyiṣṭham yajvabhiḥ guṇasampannaiḥ
vedapāragaiḥ ṛddhaiḥ brāhmaṇaiḥ ākīrṇā
vedapāragaiḥ ṛddhaiḥ brāhmaṇaiḥ ākīrṇā
16.
It (the city/land) is mostly filled with prosperous Brahmins, who are endowed with virtues, have mastered the Vedas, and are performers of Vedic rituals (yajña); and it is protected by excellent royal sages.
अयोध्यायां पुराशब्दः श्रूयते तुमुलो महान् ।
समन्तान्नरनारीणां तमद्य न शृणोम्यहम् ॥१७॥
समन्तान्नरनारीणां तमद्य न शृणोम्यहम् ॥१७॥
17. ayodhyāyāṃ purāśabdaḥ śrūyate tumulo mahān ,
samantānnaranārīṇāṃ tamadya na śṛṇomyaham.
samantānnaranārīṇāṃ tamadya na śṛṇomyaham.
17.
ayodhyāyām purā śabdaḥ śrūyate tumulaḥ mahān
samantāt naranārīṇām tam adya na śṛṇomi aham
samantāt naranārīṇām tam adya na śṛṇomi aham
17.
purā ayodhyāyām samantāt naranārīṇām mahān
tumulaḥ śabdaḥ śrūyate adya aham tam na śṛṇomi
tumulaḥ śabdaḥ śrūyate adya aham tam na śṛṇomi
17.
Previously, a great and tumultuous sound of men and women was heard from all directions in Ayodhya. However, today, I do not hear that (sound).
उद्यानानि हि सायाह्ने क्रीडित्वोपरतैर्नरैः ।
समन्ताद्विप्रधावद्भिः प्रकाशन्ते ममान्यदा ॥१८॥
समन्ताद्विप्रधावद्भिः प्रकाशन्ते ममान्यदा ॥१८॥
18. udyānāni hi sāyāhne krīḍitvoparatairnaraiḥ ,
samantādvipradhāvadbhiḥ prakāśante mamānyadā.
samantādvipradhāvadbhiḥ prakāśante mamānyadā.
18.
udyānāni hi sāyāhne krīḍitvā uparataiḥ naraiḥ
samantāt vipradhāvaddbhiḥ prakāśante mama anyadā
samantāt vipradhāvaddbhiḥ prakāśante mama anyadā
18.
hi anyadā sāyāhne krīḍitvā uparataiḥ samantāt
vipradhāvaddbhiḥ naraiḥ udyānāni mama prakāśante
vipradhāvaddbhiḥ naraiḥ udyānāni mama prakāśante
18.
Indeed, at other times (formerly), in the evening, the gardens used to appear radiant to me, (bustling) with men who, having played and then ceased their specific games, were running about in all directions.
तान्यद्यानुरुदन्तीव परित्यक्तानि कामिभिः ।
अरण्यभूतेव पुरी सारथे प्रतिभाति मे ॥१९॥
अरण्यभूतेव पुरी सारथे प्रतिभाति मे ॥१९॥
19. tānyadyānurudantīva parityaktāni kāmibhiḥ ,
araṇyabhūteva purī sārathe pratibhāti me.
araṇyabhūteva purī sārathe pratibhāti me.
19.
tāni adya anurudanti iva parityaktāni kāmibhiḥ
araṇyabhūtā iva purī sārathe pratibhāti me
araṇyabhūtā iva purī sārathe pratibhāti me
19.
sārathe adya kāmibhiḥ parityaktāni tāni yānāni
iva anurudanti purī me araṇyabhūtā iva pratibhāti
iva anurudanti purī me araṇyabhūtā iva pratibhāti
19.
O charioteer, those conveyances, abandoned by lovers, seem to be weeping today. The city appears to me as if it has turned into a forest.
न ह्यत्र यानैर्दृश्यन्ते न गजैर्न च वाजिभिः ।
निर्यान्तो वाभियान्तो वा नरमुख्या यथापुरम् ॥२०॥
निर्यान्तो वाभियान्तो वा नरमुख्या यथापुरम् ॥२०॥
20. na hyatra yānairdṛśyante na gajairna ca vājibhiḥ ,
niryānto vābhiyānto vā naramukhyā yathāpuram.
niryānto vābhiyānto vā naramukhyā yathāpuram.
20.
na hi atra yānaiḥ dṛśyante na gajaiḥ na ca vājibhiḥ
niryāntaḥ vā abhiyāntaḥ vā naramukhyāḥ yathāpuram
niryāntaḥ vā abhiyāntaḥ vā naramukhyāḥ yathāpuram
20.
hi atra naramukhyāḥ yathāpuram yānaiḥ na gajaiḥ na
ca vājibhiḥ na niryāntaḥ vā abhiyāntaḥ vā dṛśyante
ca vājibhiḥ na niryāntaḥ vā abhiyāntaḥ vā dṛśyante
20.
Indeed, here, no prominent people are seen departing or arriving in their vehicles, or on elephants, or on horses, as they were before.
अनिष्टानि च पापानि पश्यामि विविधानि च ।
निमित्तान्यमनोज्ञानि तेन सीदति ते मनः ॥२१॥
निमित्तान्यमनोज्ञानि तेन सीदति ते मनः ॥२१॥
21. aniṣṭāni ca pāpāni paśyāmi vividhāni ca ,
nimittānyamanojñāni tena sīdati te manaḥ.
nimittānyamanojñāni tena sīdati te manaḥ.
21.
aniṣṭāni ca pāpāni paśyāmi vividhāni ca
nimittāni amanojñāni tena sīdati te manaḥ
nimittāni amanojñāni tena sīdati te manaḥ
21.
aham aniṣṭāni ca pāpāni ca vividhāni amanojñāni
nimittāni paśyāmi tena te manaḥ sīdati
nimittāni paśyāmi tena te manaḥ sīdati
21.
I see various undesirable, evil, and unpleasant omens. Therefore, your mind (manas) is sinking into dejection.
द्वारेण वैजयन्तेन प्राविशच्छ्रान्तवाहनः ।
द्वाःस्थैरुत्थाय विजयं पृष्टस्तैः सहितो ययौ ॥२२॥
द्वाःस्थैरुत्थाय विजयं पृष्टस्तैः सहितो ययौ ॥२२॥
22. dvāreṇa vaijayantena prāviśacchrāntavāhanaḥ ,
dvāḥsthairutthāya vijayaṃ pṛṣṭastaiḥ sahito yayau.
dvāḥsthairutthāya vijayaṃ pṛṣṭastaiḥ sahito yayau.
22.
dvāreṇa vaijayantena prāviśat śrāntavāhanaḥ
dvāḥsthaiḥ utthāya vijayam pṛṣṭaḥ taiḥ sahitaḥ yayau
dvāḥsthaiḥ utthāya vijayam pṛṣṭaḥ taiḥ sahitaḥ yayau
22.
śrāntavāhanaḥ vaijayantena dvāreṇa prāviśat
dvāḥsthaiḥ utthāya vijayam pṛṣṭaḥ taiḥ sahitaḥ yayau
dvāḥsthaiḥ utthāya vijayam pṛṣṭaḥ taiḥ sahitaḥ yayau
22.
He, whose vehicle was weary, entered through the Vaijayanta gate. After the gatekeepers rose and greeted him with 'Victory!', he proceeded accompanied by them.
स त्वनेकाग्रहृदयो द्वाःस्थं प्रत्यर्च्य तं जनम् ।
सूतमश्वपतेः क्लान्तमब्रवीत्तत्र राघवः ॥२३॥
सूतमश्वपतेः क्लान्तमब्रवीत्तत्र राघवः ॥२३॥
23. sa tvanekāgrahṛdayo dvāḥsthaṃ pratyarcya taṃ janam ,
sūtamaśvapateḥ klāntamabravīttatra rāghavaḥ.
sūtamaśvapateḥ klāntamabravīttatra rāghavaḥ.
23.
saḥ tu anekāgra-hṛdayaḥ dvāḥstham pratyarcya tam
janam sūtam aśvapateḥ klāntam abravīt tatra rāghavaḥ
janam sūtam aśvapateḥ klāntam abravīt tatra rāghavaḥ
23.
rāghavaḥ tu anekāgra-hṛdayaḥ dvāḥstham tam janam
pratyarcya tatra aśvapateḥ klāntam sūtam abravīt
pratyarcya tatra aśvapateḥ klāntam sūtam abravīt
23.
Bharata, his heart deeply agitated, first respectfully greeted that doorkeeper, and then spoke there to the weary charioteer of King Aśvapati.
श्रुता नो यादृशाः पूर्वं नृपतीनां विनाशने ।
आकारास्तानहं सर्वानिह पश्यामि सारथे ॥२४॥
आकारास्तानहं सर्वानिह पश्यामि सारथे ॥२४॥
24. śrutā no yādṛśāḥ pūrvaṃ nṛpatīnāṃ vināśane ,
ākārāstānahaṃ sarvāniha paśyāmi sārathe.
ākārāstānahaṃ sarvāniha paśyāmi sārathe.
24.
śrutāḥ naḥ yādṛśāḥ pūrvam nṛpatīnām vināśane
ākārān tān aham sarvān iha paśyāmi sārathe
ākārān tān aham sarvān iha paśyāmi sārathe
24.
sārathe,
pūrvam nṛpatīnām vināśane yādṛśāḥ ākārāḥ naḥ śrutāḥ,
tān sarvān aham iha paśyāmi
pūrvam nṛpatīnām vināśane yādṛśāḥ ākārāḥ naḥ śrutāḥ,
tān sarvān aham iha paśyāmi
24.
O charioteer, I see here all those signs that we have previously heard indicate the downfall of kings.
मलिनं चाश्रुपूर्णाक्षं दीनं ध्यानपरं कृशम् ।
सस्त्री पुंसं च पश्यामि जनमुत्कण्ठितं पुरे ॥२५॥
सस्त्री पुंसं च पश्यामि जनमुत्कण्ठितं पुरे ॥२५॥
25. malinaṃ cāśrupūrṇākṣaṃ dīnaṃ dhyānaparaṃ kṛśam ,
sastrī puṃsaṃ ca paśyāmi janamutkaṇṭhitaṃ pure.
sastrī puṃsaṃ ca paśyāmi janamutkaṇṭhitaṃ pure.
25.
malinam ca aśru-pūrṇa-akṣam dīnam dhyāna-param kṛśam
sa-strī puṃsam ca paśyāmi janam utkaṇṭhitam pure
sa-strī puṃsam ca paśyāmi janam utkaṇṭhitam pure
25.
aham pure sa-strī puṃsam ca janam malinam ca aśru-pūrṇa-akṣam
dīnam dhyāna-param kṛśam utkaṇṭhitam paśyāmi
dīnam dhyāna-param kṛśam utkaṇṭhitam paśyāmi
25.
I also see the people in the city, both men and women, looking soiled, with eyes full of tears, miserable, immersed in deep thought (dhyāna), emaciated, and anxious.
इत्येवमुक्त्वा भरतः सूतं तं दीनमानसः ।
तान्यनिष्टान्ययोध्यायां प्रेक्ष्य राजगृहं ययौ ॥२६॥
तान्यनिष्टान्ययोध्यायां प्रेक्ष्य राजगृहं ययौ ॥२६॥
26. ityevamuktvā bharataḥ sūtaṃ taṃ dīnamānasaḥ ,
tānyaniṣṭānyayodhyāyāṃ prekṣya rājagṛhaṃ yayau.
tānyaniṣṭānyayodhyāyāṃ prekṣya rājagṛhaṃ yayau.
26.
iti evam uktvā bharataḥ sūtam tam dīna-mānasaḥ
tāni aniṣṭāni ayodhyāyām prekṣya rāja-gṛham yayau
tāni aniṣṭāni ayodhyāyām prekṣya rāja-gṛham yayau
26.
bharataḥ dīna-mānasaḥ,
iti evam tam sūtam uktvā,
ayodhyāyām tāni aniṣṭāni prekṣya,
rāja-gṛham yayau
iti evam tam sūtam uktvā,
ayodhyāyām tāni aniṣṭāni prekṣya,
rāja-gṛham yayau
26.
Having said this to the charioteer, Bharata, with a miserable mind, and after observing those inauspicious signs in Ayodhyā, went to the royal palace.
तां शून्यशृङ्गाटकवेश्मरथ्यां रजोऽरुणद्वारकपाटयन्त्राम् ।
दृष्ट्वा पुरीमिन्द्रपुरी प्रकाशां दुःखेन संपूर्णतरो बभूव ॥२७॥
दृष्ट्वा पुरीमिन्द्रपुरी प्रकाशां दुःखेन संपूर्णतरो बभूव ॥२७॥
27. tāṃ śūnyaśṛṅgāṭakaveśmarathyāṃ rajo'ruṇadvārakapāṭayantrām ,
dṛṣṭvā purīmindrapurī prakāśāṃ duḥkhena saṃpūrṇataro babhūva.
dṛṣṭvā purīmindrapurī prakāśāṃ duḥkhena saṃpūrṇataro babhūva.
27.
tām śūnyaśṛṅgāṭakaveśmarathyām
rajaḥ aruṇadvārakapāṭayantrām
dṛṣṭvā purīm indrapurī prakāśām
duḥkhena saṃpūrṇataraḥ babhūva
rajaḥ aruṇadvārakapāṭayantrām
dṛṣṭvā purīm indrapurī prakāśām
duḥkhena saṃpūrṇataraḥ babhūva
27.
indrapurī prakāśām tām
śūnyaśṛṅgāṭakaveśmarathyām rajaḥ
aruṇadvārakapāṭayantrām purīm dṛṣṭvā
duḥkhena saṃpūrṇataraḥ babhūva
śūnyaśṛṅgāṭakaveśmarathyām rajaḥ
aruṇadvārakapāṭayantrām purīm dṛṣṭvā
duḥkhena saṃpūrṇataraḥ babhūva
27.
Having seen that city, which once shone like Indra's city, now with its crossroads, houses, and streets deserted, and its door panels and bolts reddened with dust, he became completely overwhelmed with sorrow.
बहूनि पश्यन्मनसो ऽप्रियाणि यान्यन्न्यदा नास्य पुरे बभूवुः ।
अवाक्शिरा दीनमना नहृष्टः पितुर्महात्मा प्रविवेश वेश्म ॥२८॥
अवाक्शिरा दीनमना नहृष्टः पितुर्महात्मा प्रविवेश वेश्म ॥२८॥
28. bahūni paśyanmanaso'priyāṇi yānyannyadā nāsya pure babhūvuḥ ,
avākśirā dīnamanā nahṛṣṭaḥ piturmahātmā praviveśa veśma.
avākśirā dīnamanā nahṛṣṭaḥ piturmahātmā praviveśa veśma.
28.
bahūni paśyan manasaḥ apriyāṇi
yāni anyadā na asya pure babhūvuḥ
avākśirā dīnamanā na hṛṣṭaḥ
pituḥ mahātmā praviveśa veśma
yāni anyadā na asya pure babhūvuḥ
avākśirā dīnamanā na hṛṣṭaḥ
pituḥ mahātmā praviveśa veśma
28.
mahātmā bahūni manasaḥ apriyāṇi
yāni asya pure anyadā na
babhūvuḥ paśyan avākśirā dīnamanā
na hṛṣṭaḥ pituḥ veśma praviveśa
yāni asya pure anyadā na
babhūvuḥ paśyan avākśirā dīnamanā
na hṛṣṭaḥ pituḥ veśma praviveśa
28.
Seeing many disagreeable things which were not in his city formerly, the noble one (mahātmā), with a downcast head, dejected mind, and unhappy, entered his father's house.
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65 (current chapter)
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100