Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-5, chapter-53

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संदीप्यमानां विध्वस्तां त्रस्तरक्षो गणां पुरीम् ।
अवेक्ष्य हानुमांल् लङ्कां चिन्तयामास वानरः ॥१॥
1. saṃdīpyamānāṃ vidhvastāṃ trastarakṣo gaṇāṃ purīm ,
avekṣya hānumāṃl laṅkāṃ cintayāmāsa vānaraḥ.
1. sandīpyamānām vidhvastām trasta-rakṣaḥ-gaṇām purīm
avekṣya ha hanumān laṅkām cintayām āsa vānaraḥ
1. hanumān vānaraḥ ha sandīpyamānām vidhvastām
trasta-rakṣaḥ-gaṇām purīm laṅkām avekṣya cintayām āsa
1. Having observed Laṅkā, the city that was thoroughly burning, destroyed, and whose hordes of demons (rākṣasa) were terrified, Hanumān, the monkey, indeed pondered.
तस्याभूत् सुमहांस्त्रासः कुत्सा चात्मन्यजायत ।
लङ्कां प्रदहता कर्म किंस्वित् कृतमिदं मया ॥२॥
2. tasyābhūt sumahāṃstrāsaḥ kutsā cātmanyajāyata ,
laṅkāṃ pradahatā karma kiṃsvit kṛtamidaṃ mayā.
2. tasyā abhūt sumahān trāsaḥ kutsā ca ātmani ajāyata
laṅkām pradahata karma kim svit kṛtam idam mayā
2. tasyā sumahān trāsaḥ abhūt ca ātmani kutsā ajāyata (iti
cintayām āsa) laṅkām pradahata mayā idam kim svit karma kṛtam
2. A very great fear arose in him, and self-reproach was generated within his own being (ātman). He thought, 'What deed (karma) has been done by me in burning Laṅkā?'
धन्यास्ते पुरुषश्रेष्ठ ये बुद्ध्या कोपमुत्थितम् ।
निरुन्धन्ति महात्मानो दीप्तमग्निमिवाम्भसा ॥३॥
3. dhanyāste puruṣaśreṣṭha ye buddhyā kopamutthitam ,
nirundhanti mahātmāno dīptamagnimivāmbhasā.
3. dhanyāḥ te puruṣaśreṣṭha ye buddhyā kopam utthitam
nirundhanti mahātmānaḥ dīptam agnim iva ambhasā
3. puruṣaśreṣṭha te mahātmānaḥ ye buddhyā utthitam
kopam dīptam agnim iva ambhasā nirundhanti dhanyāḥ
3. O best among men, blessed are those great-souled individuals who, by their intelligence, restrain arising anger, just as one extinguishes a blazing fire with water.
यदि दग्धा त्वियं लङ्का नूनमार्यापि जानकी ।
दग्धा तेन मया भर्तुर्हतं कार्यमजानता ॥४॥
4. yadi dagdhā tviyaṃ laṅkā nūnamāryāpi jānakī ,
dagdhā tena mayā bharturhataṃ kāryamajānatā.
4. yadi dagdhā tu iyam laṅkā nūnam āryā api jānakī
dagdhā tena mayā bhartuḥ hatam kāryam ajānatā
4. yadi iyam laṅkā tu dagdhā,
nūnam āryā jānakī api dagdhā.
tena ajānatā mayā bhartuḥ kāryam hatam.
4. If this Lanka is indeed burnt, then surely the venerable Janaki (Sita) must also be burnt. Therefore, by me, who acted unknowingly, the mission of my master (Rama) has been destroyed.
यदर्थमयमारम्भस्तत् कार्यमवसादितम् ।
मया हि दहता लङ्कां न सीता परिरक्षिता ॥५॥
5. yadarthamayamārambhastat kāryamavasāditam ,
mayā hi dahatā laṅkāṃ na sītā parirakṣitā.
5. yadartham ayam ārambhaḥ tat kāryam avasāditam
mayā hi dahatā laṅkām na sītā parirakṣitā
5. yadartham ayam ārambhaḥ tat kāryam avasāditam.
hi laṅkām dahatā mayā sītā na parirakṣitā.
5. That purpose, for which this whole endeavor began, has been utterly ruined. Indeed, by me, who was burning Lanka, Sita was not protected.
ईषत्कार्यमिदं कार्यं कृतमासीन्न संशयः ।
तस्य क्रोधाभिभूतेन मया मूलक्षयः कृतः ॥६॥
6. īṣatkāryamidaṃ kāryaṃ kṛtamāsīnna saṃśayaḥ ,
tasya krodhābhibhūtena mayā mūlakṣayaḥ kṛtaḥ.
6. īṣat kāryam idam kāryam kṛtam āsīt na saṃśayaḥ
tasya krodhābhibhūtena mayā mūlakṣayaḥ kṛtaḥ
6. idam kāryam īṣat kāryam kṛtam āsīt,
na saṃśayaḥ.
krodhābhibhūtena mayā tasya mūlakṣayaḥ kṛtaḥ.
6. This task was almost accomplished; there is no doubt about that. But by me, overcome by anger, its very foundation was destroyed.
विनष्टा जानकी व्यक्तं न ह्यदग्धः प्रदृश्यते ।
लङ्कायाः कश्चिदुद्देशः सर्वा भस्मीकृता पुरी ॥७॥
7. vinaṣṭā jānakī vyaktaṃ na hyadagdhaḥ pradṛśyate ,
laṅkāyāḥ kaściduddeśaḥ sarvā bhasmīkṛtā purī.
7. vinaṣṭā jānakī vyaktam na hi adagdhaḥ pradṛśyate
laṅkāyāḥ kaścit uddeśaḥ sarvā bhasmīkṛtā purī
7. jānakī vyaktam vinaṣṭā hi laṅkāyāḥ kaścit adagdhaḥ
uddeśaḥ na pradṛśyate purī sarvā bhasmīkṛtā
7. Janaki is clearly lost, for not a single part of Lanka remains unburnt; the entire city has been reduced to ashes.
यदि तद्विहतं कार्यं मया प्रज्ञाविपर्ययात् ।
इहैव प्राणसंन्यासो ममापि ह्यतिरोचते ॥८॥
8. yadi tadvihataṃ kāryaṃ mayā prajñāviparyayāt ,
ihaiva prāṇasaṃnyāso mamāpi hyatirocate.
8. yadi tat vihatam kāryam mayā prajñāviparyayāt
iha eva prāṇasaṃnyāsaḥ mama api hi atirocate
8. yadi mayā prajñāviparyayāt tat kāryam vihatam
iha eva prāṇasaṃnyāsaḥ mama api hi atirocate
8. If that task has been ruined by me due to an error in judgment, then it is indeed highly pleasing for me to give up my life right here.
किमग्नौ निपताम्यद्य आहोस्विद्वडवामुखे ।
शरीरमाहो सत्त्वानां दद्मि सागरवासिनाम् ॥९॥
9. kimagnau nipatāmyadya āhosvidvaḍavāmukhe ,
śarīramāho sattvānāṃ dadmi sāgaravāsinām.
9. kim agnau nipatāmi adya āhosvit vaḍavāmukhe
śarīram āho sattvānām dadmi sāgaravāsinām
9. kim adya agnau nipatāmi āhosvit vaḍavāmukhe
āho sāgaravāsinām sattvānām śarīram dadmi
9. Should I plunge into a fire today, or perhaps into the submarine fire (vaḍavāmukha)? Or should I offer my body to the creatures dwelling in the ocean?
कथं हि जीवता शक्यो मया द्रष्टुं हरीश्वरः ।
तौ वा पुरुषशार्दूलौ कार्यसर्वस्वघातिना ॥१०॥
10. kathaṃ hi jīvatā śakyo mayā draṣṭuṃ harīśvaraḥ ,
tau vā puruṣaśārdūlau kāryasarvasvaghātinā.
10. katham hi jīvatā śakyaḥ mayā draṣṭum harīśvaraḥ
tau vā puruṣaśārdūlau kāryasarvasvaghātinā
10. hi kāryasarvasvaghātinā mayā jīvatā harīśvaraḥ
draṣṭum katham śakyaḥ vā tau puruṣaśārdūlau
10. How can I, still alive, possibly look upon the lord of monkeys (Sugrīva), or those two tiger-like men (Rāma and Lakṣmaṇa), I who have utterly destroyed their entire mission?
मया खलु तदेवेदं रोषदोषात् प्रदर्शितम् ।
प्रथितं त्रिषु लोकेषु कपितमनवस्थितम् ॥११॥
11. mayā khalu tadevedaṃ roṣadoṣāt pradarśitam ,
prathitaṃ triṣu lokeṣu kapitamanavasthitam.
11. mayā khalu tat eva idam roṣadoṣāt pradarśitam
prathitam triṣu lokeṣu kapitam anavasthitam
11. khalu mayā roṣadoṣāt tat idam pradarśitam
prathitam triṣu lokeṣu kapitam anavasthitam
11. Indeed, this very fickle and unsteady behavior, renowned throughout the three worlds, was exhibited by me due to the flaw of anger.
धिगस्तु राजसं भावमनीशमनवस्थितम् ।
ईश्वरेणापि यद् रागान्मया सीता न रक्षिता ॥१२॥
12. dhigastu rājasaṃ bhāvamanīśamanavasthitam ,
īśvareṇāpi yad rāgānmayā sītā na rakṣitā.
12. dhik astu rājasam bhāvam anīśam anavasthitam
īśvareṇa api yat rāgāt mayā Sītā na rakṣitā
12. dhik astu anīśam anavasthitam rājasam bhāvam
yat īśvareṇa api mayā rāgāt Sītā na rakṣitā
12. Shame upon this passionate (rājasic) disposition, which is uncontrollable and unsteady! It is because of this that Sītā was not protected by me, even by a controller (īśvara) like myself, due to my own intense emotion.
विनष्टायां तु सीतायां ताव् उभौ विनशिष्यतः ।
तयोर्विनाशे सुग्रीवः सबन्धुर्विनशिष्यति ॥१३॥
13. vinaṣṭāyāṃ tu sītāyāṃ tāv ubhau vinaśiṣyataḥ ,
tayorvināśe sugrīvaḥ sabandhurvinaśiṣyati.
13. vinaṣṭāyām tu Sītāyām tau ubhau vinaśiṣyataḥ
tayoḥ vināśe Sugrīvaḥ sabandhuḥ vinaśiṣyati
13. tu Sītāyām vinaṣṭāyām tau ubhau vinaśiṣyataḥ
tayoḥ vināśe Sugrīvaḥ sabandhuḥ vinaśiṣyati
13. But if Sītā is lost, those two (Lakṣmaṇa and Hanumān) will surely perish. With their demise, Sugrīva, together with his kinsmen, will also be destroyed.
एतदेव वचः श्रुत्वा भरतो भ्रातृवत्सलः ।
धर्मात्मा सहशत्रुघ्नः कथं शक्ष्यति जीवितुम् ॥१४॥
14. etadeva vacaḥ śrutvā bharato bhrātṛvatsalaḥ ,
dharmātmā sahaśatrughnaḥ kathaṃ śakṣyati jīvitum.
14. etat eva vacaḥ śrutvā Bharataḥ bhrātṛvatsalaḥ
dharmātmā sahaśatrughnaḥ katham śakṣyati jīvitum
14. Bharataḥ bhrātṛvatsalaḥ dharmātmā sahaśatrughnaḥ
etat eva vacaḥ śrutvā katham jīvitum śakṣyati
14. How will Bharata, who is devoted to his brothers and of a righteous (dharma) nature (dharmātmā), be able to live, along with Shatrughna, after hearing this very news?
इक्ष्वाकुवंशे धर्मिष्ठे गते नाशमसंशयम् ।
भविष्यन्ति प्रजाः सर्वाः शोकसंतापपीडिताः ॥१५॥
15. ikṣvākuvaṃśe dharmiṣṭhe gate nāśamasaṃśayam ,
bhaviṣyanti prajāḥ sarvāḥ śokasaṃtāpapīḍitāḥ.
15. Ikṣvākuvaṃśe dharmiṣṭhe gate nāśam asaṃśayam
bhaviṣyanti prajāḥ sarvāḥ śokasaṃtāpapīḍitāḥ
15. Ikṣvākuvaṃśe dharmiṣṭhe nāśam asaṃśayam gate
sarvāḥ prajāḥ śokasaṃtāpapīḍitāḥ bhaviṣyanti
15. When the Ikṣvāku dynasty, firmly established in natural law (dharma), has undoubtedly met its destruction, all the people will become afflicted by sorrow and suffering.
तदहं भाग्यरहितो लुप्तधर्मार्थसंग्रहः ।
रोषदोषपरीतात्मा व्यक्तं लोकविनाशनः ॥१६॥
16. tadahaṃ bhāgyarahito luptadharmārthasaṃgrahaḥ ,
roṣadoṣaparītātmā vyaktaṃ lokavināśanaḥ.
16. tat aham bhāgyarahitaḥ luptadharmārthasaṃgrahaḥ
roṣadoṣaparītātmā vyaktam lokavināśanaḥ
16. tat aham bhāgyarahitaḥ luptadharmārthasaṃgrahaḥ
roṣadoṣaparītātmā vyaktam lokavināśanaḥ
16. Therefore, I, devoid of good fortune, whose accumulation of natural law (dharma) and prosperity is lost, and whose spirit (ātman) is enveloped by the fault of anger, am clearly a destroyer of the world.
इति चिन्तयतस्तस्य निमित्तान्युपपेदिरे ।
पूरमप्युपलब्धानि साक्षात् पुनरचिन्तयत् ॥१७॥
17. iti cintayatastasya nimittānyupapedire ,
pūramapyupalabdhāni sākṣāt punaracintayat.
17. iti cintayataḥ tasya nimittāni upapedire
pūrvam api upalabdāni sākṣāt punaḥ acintayat
17. iti tasya cintayataḥ nimittāni upapedire
pūrvam api upalabdāni sākṣāt punaḥ acintayat
17. As he was thus contemplating, signs appeared to him. He contemplated them again directly, even though they had already been observed.
अथ वा चारुसर्वाङ्गी रक्षिता स्वेन तेजसा ।
न नशिष्यति कल्याणी नाग्निरग्नौ प्रवर्तते ॥१८॥
18. atha vā cārusarvāṅgī rakṣitā svena tejasā ,
na naśiṣyati kalyāṇī nāgniragnau pravartate.
18. atha vā cārusarvāṅgī rakṣitā svena tejasā na
naśiṣyati kalyāṇī na agniḥ agnau pravartate
18. atha vā kalyāṇī cārusarvāṅgī svena tejasā
rakṣitā na naśiṣyati agniḥ agnau na pravartate
18. Or else, the auspicious one, beautiful in all her limbs, protected by her own inner power, will not perish. Fire does not consume fire.
न हि धर्मान्मनस्तस्य भार्याममिततेजसः ।
स्वचारित्राभिगुप्तां तां स्प्रष्टुमर्हति पावकः ॥१९॥
19. na hi dharmānmanastasya bhāryāmamitatejasaḥ ,
svacāritrābhiguptāṃ tāṃ spraṣṭumarhati pāvakaḥ.
19. na hi dharmāt manas tasya bhāryām amitatejasaḥ
sva-cāritrābhiguptām tām spraṣṭum arhati pāvakaḥ
19. hi na tasya manas dharmāt amitatejasaḥ bhāryām
sva-cāritrābhiguptām tām spraṣṭum arhati pāvakaḥ
19. Indeed, neither could his (Rama's) mind, due to his intrinsic nature (dharma), desire to defile her, the wife of the immensely powerful one, nor would the fire god be able to touch her, protected as she is by her own pure conduct.
नूनं रामप्रभावेन वैदेह्याः सुकृतेन च ।
यन्मां दहनकर्मायं नादहद्धव्यवाहनः ॥२०॥
20. nūnaṃ rāmaprabhāvena vaidehyāḥ sukṛtena ca ,
yanmāṃ dahanakarmāyaṃ nādahaddhavyavāhanaḥ.
20. nūnam rāma-prabhāveṇa vaidehyāḥ sukṛtena ca yat
mām dahana-karmā ayam na adahat havyavāhanaḥ
20. nūnam rāma-prabhāveṇa vaidehyāḥ sukṛtena ca yat
ayam dahana-karmā havyavāhanaḥ mām na adahat
20. Surely, it is due to Rama's power and the merit (sukṛta) of Sita (vaidehī) that this fire god (havyavāhana), whose action is to burn, did not burn me.
त्रयाणां भरतादीनां भ्रातॄणां देवता च या ।
रामस्य च मनःकान्ता सा कथं विनशिष्यति ॥२१॥
21. trayāṇāṃ bharatādīnāṃ bhrātṝṇāṃ devatā ca yā ,
rāmasya ca manaḥkāntā sā kathaṃ vinaśiṣyati.
21. trayāṇām bharatādīnām bhrātṝṇām devatā ca yā
rāmasya ca manaḥ-kāntā sā katham vinaśiṣyati
21. yā trayāṇām bharatādīnām bhrātṝṇām devatā ca
rāmasya ca manaḥ-kāntā sā katham vinaśiṣyati
21. And she who is a deity to the three brothers, beginning with Bharata, and is also the beloved of Rama's heart - how can she perish?
यद्वा दहनकर्मायं सर्वत्र प्रभुरव्ययः ।
न मे दहति लाङ्गूलं कथमार्यां प्रधक्ष्यति ॥२२॥
22. yadvā dahanakarmāyaṃ sarvatra prabhuravyayaḥ ,
na me dahati lāṅgūlaṃ kathamāryāṃ pradhakṣyati.
22. yat vā dahana-karmā ayam sarvatra prabhuḥ avyayaḥ
na me dahati lāṅgūlam katham āryām pradhakṣyati
22. yat vā ayam dahana-karmā sarvatra prabhuḥ avyayaḥ
me lāṅgūlam na dahati katham āryām pradhakṣyati
22. Or, if this fire, whose nature is to burn, and which is omnipotent and undiminishing everywhere, does not burn my tail, then how will it consume the noble lady (Sita)?
तपसा सत्यवाक्येन अनन्यत्वाच्च भर्तरि ।
अपि सा निर्दहेदग्निं न तामग्निः प्रधक्ष्यति ॥२३॥
23. tapasā satyavākyena ananyatvācca bhartari ,
api sā nirdahedagniṃ na tāmagniḥ pradhakṣyati.
23. tapasā satyavākyena ananyatvāt ca bhartari api
sā nirdahet agnim na tām agniḥ pradhakṣyati
23. By virtue of her asceticism (tapas), truthful speech, and unwavering devotion to her husband, she could even consume fire itself. Fire will certainly not burn her.
स तथा चिन्तयंस्तत्र देव्या धर्मपरिग्रहम् ।
शुश्राव हनुमान् वाक्यं चारणानां महात्मनाम् ॥२४॥
24. sa tathā cintayaṃstatra devyā dharmaparigraham ,
śuśrāva hanumān vākyaṃ cāraṇānāṃ mahātmanām.
24. saḥ tathā cintayan tatra devyāḥ dharmaparigraham
śuśrāva hanumān vākyam cāraṇānām mahātmanām
24. While contemplating there on the goddess's (Sītā's) virtuous conduct (dharma), Hanumān thus heard the words of the great-souled Caraṇas.
अहो खलु कृतं कर्म दुर्विषह्यं हनूमता ।
अग्निं विसृजताभीक्ष्णं भीमं राक्षससद्मनि ॥२५॥
25. aho khalu kṛtaṃ karma durviṣahyaṃ hanūmatā ,
agniṃ visṛjatābhīkṣṇaṃ bhīmaṃ rākṣasasadmani.
25. aho khalu kṛtam karma durviṣahyam hanumatā
agnim visṛjatā abhīkṣṇam bhīmam rākṣasasadamani
25. Oh, indeed, a formidable feat (karma) has been accomplished by Hanumān, repeatedly unleashing a terrible fire in the abode of the Rākṣasas.
दग्धेयं नगरी लङ्का साट्टप्राकारतोरणा ।
जानकी न च दग्धेति विस्मयो ऽद्भुत एव नः ॥२६॥
26. dagdheyaṃ nagarī laṅkā sāṭṭaprākāratoraṇā ,
jānakī na ca dagdheti vismayo'dbhuta eva naḥ.
26. dagdhā iyam nagarī laṅkā sāṭṭaprākāratoraṇā
jānakī na ca dagdhā iti vismayaḥ adbhutaḥ eva naḥ
26. This city of Laṅkā, with its palaces, walls, and gates, has been burnt. Yet, Jānakī (Sītā) was not consumed by the fire – this is indeed an astonishing wonder for us.
स निमित्तैश्च दृष्टार्थैः कारणैश्च महागुणैः ।
ऋषिवाक्यैश्च हनुमानभवत् प्रीतमानसः ॥२७॥
27. sa nimittaiśca dṛṣṭārthaiḥ kāraṇaiśca mahāguṇaiḥ ,
ṛṣivākyaiśca hanumānabhavat prītamānasaḥ.
27. saḥ nimittaiḥ ca dṛṣṭa-arthaiḥ kāraṇaiḥ ca mahā-guṇaiḥ
ṛṣi-vākyaiḥ ca hanumān abhavat prīta-mānasaḥ
27. saḥ hanumān dṛṣṭa-arthaiḥ nimittaiḥ ca mahā-guṇaiḥ
kāraṇaiḥ ca ṛṣi-vākyaiḥ ca prīta-mānasaḥ abhavat
27. With clearly perceived signs and potent reasons, along with the words of the sages, Hanumān became delighted in his heart.
ततः कपिः प्राप्तमनोरथार्थस्तामक्षतां राजसुतां विदित्वा ।
प्रत्यक्षतस्तां पुनरेव दृष्ट्वा प्रतिप्रयाणाय मतिं चकार ॥२८॥
28. tataḥ kapiḥ prāptamanorathārthastāmakṣatāṃ rājasutāṃ viditvā ,
pratyakṣatastāṃ punareva dṛṣṭvā pratiprayāṇāya matiṃ cakāra.
28. tataḥ kapiḥ prāpta-manoratha-arthaḥ
tām akṣatām rāja-sutām viditvā
pratyakṣataḥ tām punaḥ eva
dṛṣṭvā prati-prayāṇāya matim cakāra
28. tataḥ prāpta-manoratha-arthaḥ
kapiḥ tām rāja-sutām akṣatām viditvā
tām punaḥ eva pratyakṣataḥ
dṛṣṭvā prati-prayāṇāya matim cakāra
28. Then, the monkey (Hanumān), having achieved the objective of his desire, realizing that the princess was unharmed, and having seen her directly once more, made up his mind for the return journey.