वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-2, chapter-103
वसिष्ठस्तु तदा राममुक्त्वा राजपुरोहितः ।
अब्रवीद्धर्मसंयुक्तं पुनरेवापरं वचः ॥१॥
अब्रवीद्धर्मसंयुक्तं पुनरेवापरं वचः ॥१॥
1. vasiṣṭhastu tadā rāmamuktvā rājapurohitaḥ ,
abravīddharmasaṃyuktaṃ punarevāparaṃ vacaḥ.
abravīddharmasaṃyuktaṃ punarevāparaṃ vacaḥ.
1.
Vasiṣṭhaḥ tu tadā Rāmam uktvā rājapurohitaḥ
abravīt dharmasaṃyuktam punaḥ eva aparam vacaḥ
abravīt dharmasaṃyuktam punaḥ eva aparam vacaḥ
1.
tadā rājapurohitaḥ Vasiṣṭhaḥ tu Rāmam uktvā
punaḥ eva aparam dharmasaṃyuktam vacaḥ abravīt
punaḥ eva aparam dharmasaṃyuktam vacaḥ abravīt
1.
Then, the royal priest Vashishta, after speaking to Rama, indeed uttered yet another statement endowed with (natural) law (dharma).
पुरुषस्येह जातस्य भवन्ति गुरवस्त्रयः ।
आचार्यश्चैव काकुत्स्थ पिता माता च राघव ॥२॥
आचार्यश्चैव काकुत्स्थ पिता माता च राघव ॥२॥
2. puruṣasyeha jātasya bhavanti guravastrayaḥ ,
ācāryaścaiva kākutstha pitā mātā ca rāghava.
ācāryaścaiva kākutstha pitā mātā ca rāghava.
2.
puruṣasya iha jātasya bhavanti guravaḥ trayaḥ
ācāryaḥ ca eva kākutstha pitā mātā ca rāghava
ācāryaḥ ca eva kākutstha pitā mātā ca rāghava
2.
kākutstha,
rāghava,
iha jātasya puruṣasya trayaḥ guravaḥ bhavanti: ācāryaḥ ca eva,
pitā ca mātā ca
rāghava,
iha jātasya puruṣasya trayaḥ guravaḥ bhavanti: ācāryaḥ ca eva,
pitā ca mātā ca
2.
In this world, for a person (puruṣa) who is born, there are three revered teachers: the preceptor, O Kakutstha, and also the father and mother, O Raghava.
पिता ह्येनं जनयति पुरुषं पुरुषर्षभ ।
प्रज्ञां ददाति चाचार्यस्तस्मात् स गुरुरुच्यते ॥३॥
प्रज्ञां ददाति चाचार्यस्तस्मात् स गुरुरुच्यते ॥३॥
3. pitā hyenaṃ janayati puruṣaṃ puruṣarṣabha ,
prajñāṃ dadāti cācāryastasmāt sa gururucyate.
prajñāṃ dadāti cācāryastasmāt sa gururucyate.
3.
pitā hi enam janayati puruṣam puruṣarṣabha
prajñām dadāti ca ācāryaḥ tasmāt saḥ guruḥ ucyate
prajñām dadāti ca ācāryaḥ tasmāt saḥ guruḥ ucyate
3.
puruṣarṣabha,
pitā hi enam puruṣam janayati.
ca ācāryaḥ prajñām dadāti.
tasmāt saḥ guruḥ ucyate
pitā hi enam puruṣam janayati.
ca ācāryaḥ prajñām dadāti.
tasmāt saḥ guruḥ ucyate
3.
Indeed, the father begets this person (puruṣa), O best among men. And the preceptor imparts wisdom. Therefore, he (the preceptor) is called a revered teacher (guru).
स ते ऽहं पितुराचार्यस्तव चैव परंतप ।
मम त्वं वचनं कुर्वन्नातिवर्तेः सतां गतिम् ॥४॥
मम त्वं वचनं कुर्वन्नातिवर्तेः सतां गतिम् ॥४॥
4. sa te'haṃ piturācāryastava caiva paraṃtapa ,
mama tvaṃ vacanaṃ kurvannātivarteḥ satāṃ gatim.
mama tvaṃ vacanaṃ kurvannātivarteḥ satāṃ gatim.
4.
saḥ te aham pituḥ ācāryaḥ tava ca eva paraṃtapa
mama tvam vacanam kurvan na ativarteḥ satām gatim
mama tvam vacanam kurvan na ativarteḥ satām gatim
4.
paraṃtapa,
saḥ aham te pituḥ ca tava eva ācāryaḥ.
tvam mama vacanam kurvan satām gatim na ativarteḥ
saḥ aham te pituḥ ca tava eva ācāryaḥ.
tvam mama vacanam kurvan satām gatim na ativarteḥ
4.
O tormentor of foes, I am that preceptor, both of your father and of you. By following my instruction, you should not deviate from the path of the virtuous.
इमा हि ते परिषदः श्रेणयश्च समागताः ।
एषु तात चरन्धर्मं नातिवर्तेः सतां गतिम् ॥५॥
एषु तात चरन्धर्मं नातिवर्तेः सतां गतिम् ॥५॥
5. imā hi te pariṣadaḥ śreṇayaśca samāgatāḥ ,
eṣu tāta carandharmaṃ nātivarteḥ satāṃ gatim.
eṣu tāta carandharmaṃ nātivarteḥ satāṃ gatim.
5.
imāḥ hi te pariṣadaḥ śreṇayaḥ ca samāgatāḥ |
eṣu tāta caran dharmam na ativarteḥ satām gatim
eṣu tāta caran dharmam na ativarteḥ satām gatim
5.
tāta,
te imāḥ pariṣadaḥ śreṇayaḥ ca hi samāgatāḥ eṣu dharmam caran satām gatim na ativarteḥ
te imāḥ pariṣadaḥ śreṇayaḥ ca hi samāgatāḥ eṣu dharmam caran satām gatim na ativarteḥ
5.
Indeed, these assemblies and groups are gathered here before you. Among them, dear son, by adhering to your natural law (dharma), you must not abandon the path of the righteous.
वृद्धाया धर्मशीलाया मातुर्नार्हस्यवर्तितुम् ।
अस्यास्तु वचनं कुर्वन्नातिवर्तेः सतां गतिम् ॥६॥
अस्यास्तु वचनं कुर्वन्नातिवर्तेः सतां गतिम् ॥६॥
6. vṛddhāyā dharmaśīlāyā māturnārhasyavartitum ,
asyāstu vacanaṃ kurvannātivarteḥ satāṃ gatim.
asyāstu vacanaṃ kurvannātivarteḥ satāṃ gatim.
6.
vṛddhāyāḥ dharmaśīlāyāḥ mātuḥ na arhasi avartitum
| asyāḥ tu vacanam kurvan na ativarteḥ satām gatim
| asyāḥ tu vacanam kurvan na ativarteḥ satām gatim
6.
tvam vṛddhāyāḥ dharmaśīlāyāḥ mātuḥ avartitum na arhasi
tu asyāḥ vacanam kurvan satām gatim na ativarteḥ
tu asyāḥ vacanam kurvan satām gatim na ativarteḥ
6.
You ought not to disregard your aged, virtuous mother. By obeying her word, you will certainly not deviate from the path of the righteous.
भरतस्य वचः कुर्वन्याचमानस्य राघव ।
आत्मानं नातिवर्तेस्त्वं सत्यधर्मपराक्रम ॥७॥
आत्मानं नातिवर्तेस्त्वं सत्यधर्मपराक्रम ॥७॥
7. bharatasya vacaḥ kurvanyācamānasya rāghava ,
ātmānaṃ nātivartestvaṃ satyadharmaparākrama.
ātmānaṃ nātivartestvaṃ satyadharmaparākrama.
7.
bharatasya vacaḥ kurvan yācamānasya rāghava |
ātmānam na ativarteḥ tvam satyadharmaparākrama
ātmānam na ativarteḥ tvam satyadharmaparākrama
7.
rāghava,
satyadharmaparākrama,
yācamānasya bharatasya vacaḥ kurvan,
tvam ātmānam na ativarteḥ
satyadharmaparākrama,
yācamānasya bharatasya vacaḥ kurvan,
tvam ātmānam na ativarteḥ
7.
O Rāghava, by acceding to the plea of Bharata, who is entreating you, you yourself, O mighty one whose valor is founded on truth and natural law (dharma), would not transgress your own being (ātman).
एवं मधुरमुक्तस्तु गुरुणा राघवः स्वयम् ।
प्रत्युवाच समासीनं वसिष्ठं पुरुषर्षभः ॥८॥
प्रत्युवाच समासीनं वसिष्ठं पुरुषर्षभः ॥८॥
8. evaṃ madhuramuktastu guruṇā rāghavaḥ svayam ,
pratyuvāca samāsīnaṃ vasiṣṭhaṃ puruṣarṣabhaḥ.
pratyuvāca samāsīnaṃ vasiṣṭhaṃ puruṣarṣabhaḥ.
8.
evam madhuram uktaḥ tu guruṇā rāghavaḥ svayam
| pratyuvāca samāsīnam vasiṣṭham puruṣarṣabhaḥ
| pratyuvāca samāsīnam vasiṣṭham puruṣarṣabhaḥ
8.
evam guruṇā madhuram uktaḥ tu rāghavaḥ svayam,
puruṣarṣabhaḥ samāsīnam vasiṣṭham pratyuvāca
puruṣarṣabhaḥ samāsīnam vasiṣṭham pratyuvāca
8.
Thus, Rāghava himself, having been gently addressed by his preceptor (guru), that chief among men, replied to Vasiṣṭha, who was seated.
यन्मातापितरौ वृत्तं तनये कुरुतः सदा ।
न सुप्रतिकरं तत्तु मात्रा पित्रा च यत् कृतम् ॥९॥
न सुप्रतिकरं तत्तु मात्रा पित्रा च यत् कृतम् ॥९॥
9. yanmātāpitarau vṛttaṃ tanaye kurutaḥ sadā ,
na supratikaraṃ tattu mātrā pitrā ca yat kṛtam.
na supratikaraṃ tattu mātrā pitrā ca yat kṛtam.
9.
yat mātāpitarau vṛttam tanaye kurutaḥ sadā | na
supratikaram tat tu mātrā pitrā ca yat kṛtam
supratikaram tat tu mātrā pitrā ca yat kṛtam
9.
mātāpitarau sadā yat vṛttam tanaye kurutaḥ,
mātrā pitrā ca yat kṛtam tat tu na supratikaram
mātrā pitrā ca yat kṛtam tat tu na supratikaram
9.
The care that a mother and father always render to their son, that which has been done by the mother and father, is indeed impossible to repay.
यथाशक्ति प्रदानेन स्नापनाच्छादनेन च ।
नित्यं च प्रियवादेन तथा संवर्धनेन च ॥१०॥
नित्यं च प्रियवादेन तथा संवर्धनेन च ॥१०॥
10. yathāśakti pradānena snāpanācchādanena ca ,
nityaṃ ca priyavādena tathā saṃvardhanena ca.
nityaṃ ca priyavādena tathā saṃvardhanena ca.
10.
yathāśakti pradānena snāpana ācchādanena ca |
nityam ca priyavādena tathā saṃvardhanena ca
nityam ca priyavādena tathā saṃvardhanena ca
10.
yathāśakti pradānena ca,
snāpana ācchādanena ca,
nityam priyavādena ca tathā saṃvardhanena ca
snāpana ācchādanena ca,
nityam priyavādena ca tathā saṃvardhanena ca
10.
(The service includes actions such as) by giving according to their capacity, by bathing and clothing, and constantly by speaking kindly, and similarly by nurturing.
स हि राजा जनयिता पिता दशरथो मम ।
आज्ञातं यन्मया तस्य न तन्मिथ्या भविष्यति ॥११॥
आज्ञातं यन्मया तस्य न तन्मिथ्या भविष्यति ॥११॥
11. sa hi rājā janayitā pitā daśaratho mama ,
ājñātaṃ yanmayā tasya na tanmithyā bhaviṣyati.
ājñātaṃ yanmayā tasya na tanmithyā bhaviṣyati.
11.
saḥ hi rājā janayitā pitā daśarathaḥ mama |
ājñātam yat mayā tasya na tat mithyā bhaviṣyati
ājñātam yat mayā tasya na tat mithyā bhaviṣyati
11.
saḥ hi rājā mama janayitā pitā daśarathaḥ,
yat tasya ājñātam mayā,
tat na mithyā bhaviṣyati
yat tasya ājñātam mayā,
tat na mithyā bhaviṣyati
11.
He is indeed my father, King Dasharatha, my progenitor. Whatever command of his I have acknowledged, that will not prove false.
एवमुक्तस्तु रामेण भरतः प्रत्यनन्तरम् ।
उवाच परमोदारः सूतं परमदुर्मनाः ॥१२॥
उवाच परमोदारः सूतं परमदुर्मनाः ॥१२॥
12. evamuktastu rāmeṇa bharataḥ pratyanantaram ,
uvāca paramodāraḥ sūtaṃ paramadurmanāḥ.
uvāca paramodāraḥ sūtaṃ paramadurmanāḥ.
12.
evam uktaḥ tu rāmeṇa bharataḥ prati anantaram
| uvāca paramodāraḥ sūtam paramadurmanāḥ
| uvāca paramodāraḥ sūtam paramadurmanāḥ
12.
rāmeṇa evam uktaḥ tu paramodāraḥ paramadurmanāḥ
bharataḥ prati anantaram sūtam uvāca
bharataḥ prati anantaram sūtam uvāca
12.
Thus addressed by Rama, Bharata, who was exceedingly noble yet deeply distressed, immediately spoke to the charioteer.
इह मे स्थण्डिले शीघ्रं कुशानास्तर सारथे ।
आर्यं प्रत्युपवेक्ष्यामि यावन्मे न प्रसीदति ॥१३॥
आर्यं प्रत्युपवेक्ष्यामि यावन्मे न प्रसीदति ॥१३॥
13. iha me sthaṇḍile śīghraṃ kuśānāstara sārathe ,
āryaṃ pratyupavekṣyāmi yāvanme na prasīdati.
āryaṃ pratyupavekṣyāmi yāvanme na prasīdati.
13.
iha me sthaṇḍile śīghram kuśān āstara sārathe
āryam pratyupavekṣyāmi yāvat me na prasīdati
āryam pratyupavekṣyāmi yāvat me na prasīdati
13.
sārathe iha me sthaṇḍile śīghram kuśān āstara yāvat
me na prasīdati [tāvat] āryam pratyupavekṣyāmi
me na prasīdati [tāvat] āryam pratyupavekṣyāmi
13.
O charioteer, quickly spread kusha grass here on this purified ground for me. I will sit in protest before the venerable one until he becomes gracious towards me.
अनाहारो निरालोको धनहीनो यथा द्विजः ।
शेष्ये पुरस्ताच्छालाया यावन्न प्रतियास्यति ॥१४॥
शेष्ये पुरस्ताच्छालाया यावन्न प्रतियास्यति ॥१४॥
14. anāhāro nirāloko dhanahīno yathā dvijaḥ ,
śeṣye purastācchālāyā yāvanna pratiyāsyati.
śeṣye purastācchālāyā yāvanna pratiyāsyati.
14.
anāhāraḥ nirālokaḥ dhanahīnaḥ yathā dvijaḥ
śeṣye purastāt śālāyāḥ yāvat na pratiyāsyati
śeṣye purastāt śālāyāḥ yāvat na pratiyāsyati
14.
yathā anāhāraḥ nirālokaḥ dhanahīnaḥ dvijaḥ,
[aham] śālāyāḥ purastāt śeṣye,
yāvat [saḥ] na pratiyāsyati
[aham] śālāyāḥ purastāt śeṣye,
yāvat [saḥ] na pratiyāsyati
14.
Like an ascetic (dvija) who is without food, without light, and without wealth, I will lie down in front of the hut until he (Rama) decides not to depart (for exile).
स तु राममवेक्षन्तं सुमन्त्रं प्रेक्ष्य दुर्मनाः ।
कुशोत्तरमुपस्थाप्य भूमावेवास्तरत् स्वयम् ॥१५॥
कुशोत्तरमुपस्थाप्य भूमावेवास्तरत् स्वयम् ॥१५॥
15. sa tu rāmamavekṣantaṃ sumantraṃ prekṣya durmanāḥ ,
kuśottaramupasthāpya bhūmāvevāstarat svayam.
kuśottaramupasthāpya bhūmāvevāstarat svayam.
15.
saḥ tu rāmam avekṣantam sumantram prekṣya durmanāḥ
kuśottaram upasthāpya bhūmau eva āstarat svayam
kuśottaram upasthāpya bhūmau eva āstarat svayam
15.
saḥ tu durmanāḥ,
rāmam avekṣantam sumantram prekṣya,
kuśottaram upasthāpya,
bhūmau eva svayam āstarat
rāmam avekṣantam sumantram prekṣya,
kuśottaram upasthāpya,
bhūmau eva svayam āstarat
15.
But Bharata, distressed in mind, upon seeing Sumantra who was gazing at Rama, himself arranged the kusha-grass covering and spread it on the ground.
तमुवाच महातेजा रामो राजर्षिसत्तमाः ।
किं मां भरत कुर्वाणं तात प्रत्युपवेक्ष्यसि ॥१६॥
किं मां भरत कुर्वाणं तात प्रत्युपवेक्ष्यसि ॥१६॥
16. tamuvāca mahātejā rāmo rājarṣisattamāḥ ,
kiṃ māṃ bharata kurvāṇaṃ tāta pratyupavekṣyasi.
kiṃ māṃ bharata kurvāṇaṃ tāta pratyupavekṣyasi.
16.
tam uvāca mahātejāḥ rāmaḥ rājarṣisattamaḥ kim
mām bharata kurvāṇam tāta pratyupavekṣyasi
mām bharata kurvāṇam tāta pratyupavekṣyasi
16.
mahātejāḥ rāmaḥ rājarṣisattamaḥ tam uvāca (saḥ) [iti] 'bharata tāta,
kim mām kurvāṇam pratyupavekṣyasi?'
kim mām kurvāṇam pratyupavekṣyasi?'
16.
Then Rama, who was greatly radiant and the best of royal sages, said to him: 'O Bharata, dear one, why will you sit in protest against me, who am fulfilling my duty?'
ब्राह्मणो ह्येकपार्श्वेन नरान् रोद्धुमिहार्हति ।
न तु मूर्धावसिक्तानां विधिः प्रत्युपवेशने ॥१७॥
न तु मूर्धावसिक्तानां विधिः प्रत्युपवेशने ॥१७॥
17. brāhmaṇo hyekapārśvena narān roddhumihārhati ,
na tu mūrdhāvasiktānāṃ vidhiḥ pratyupaveśane.
na tu mūrdhāvasiktānāṃ vidhiḥ pratyupaveśane.
17.
brāhmaṇaḥ hi ekapārśvena narān roddhum iha arhati
| na tu mūrdhāvasiktānām vidhiḥ pratyupaveśane
| na tu mūrdhāvasiktānām vidhiḥ pratyupaveśane
17.
hi brāhmaṇaḥ iha ekapārśvena narān roddhum arhati
tu mūrdhāvasiktānām pratyupaveśane vidhiḥ na
tu mūrdhāvasiktānām pratyupaveśane vidhiḥ na
17.
Indeed, a Brahmin is capable of obstructing men here even by his mere presence on one side. However, there is no such prescribed rule for those whose heads have been consecrated (mūrdhāvasikta), like kings, concerning sitting down in return or sitting opposite them.
उत्तिष्ठ नरशार्दूल हित्वैतद्दारुणं व्रतम् ।
पुरवर्यामितः क्षिप्रमयोध्यां याहि राघव ॥१८॥
पुरवर्यामितः क्षिप्रमयोध्यां याहि राघव ॥१८॥
18. uttiṣṭha naraśārdūla hitvaitaddāruṇaṃ vratam ,
puravaryāmitaḥ kṣipramayodhyāṃ yāhi rāghava.
puravaryāmitaḥ kṣipramayodhyāṃ yāhi rāghava.
18.
uttiṣṭha naraśārdūla hitvā etat dāruṇam vratam
| puravaryām itaḥ kṣipram ayodhyām yāhi rāghava
| puravaryām itaḥ kṣipram ayodhyām yāhi rāghava
18.
naraśārdūla rāghava,
etat dāruṇam vratam hitvā uttiṣṭha itaḥ kṣipram puravaryām ayodhyām yāhi
etat dāruṇam vratam hitvā uttiṣṭha itaḥ kṣipram puravaryām ayodhyām yāhi
18.
O tiger among men, O Raghava, arise! Abandon this terrible vow from here and swiftly go to Ayodhya, the best of cities.
आसीनस्त्वेव भरतः पौरजानपदं जनम् ।
उवाच सर्वतः प्रेक्ष्य किमार्यं नानुशासथ ॥१९॥
उवाच सर्वतः प्रेक्ष्य किमार्यं नानुशासथ ॥१९॥
19. āsīnastveva bharataḥ paurajānapadaṃ janam ,
uvāca sarvataḥ prekṣya kimāryaṃ nānuśāsatha.
uvāca sarvataḥ prekṣya kimāryaṃ nānuśāsatha.
19.
āsīnaḥ tu eva bharataḥ paurajānapadam janam |
uvāca sarvataḥ prekṣya kim āryam na anuśāsatha
uvāca sarvataḥ prekṣya kim āryam na anuśāsatha
19.
bharataḥ āsīnaḥ tu eva sarvataḥ prekṣya
paurajānapadam janam uvāca kim āryam na anuśāsatha
paurajānapadam janam uvāca kim āryam na anuśāsatha
19.
Bharata, while sitting there, observing from all sides, spoke to the people from both the city and the country, asking, "Why do you not instruct (or advise) the venerable one (ārya)?"
ते तमूचुर्महात्मानं पौरजानपदा जनाः ।
काकुत्स्थमभिजानीमः सम्यग्वदति राघवः ॥२०॥
काकुत्स्थमभिजानीमः सम्यग्वदति राघवः ॥२०॥
20. te tamūcurmahātmānaṃ paurajānapadā janāḥ ,
kākutsthamabhijānīmaḥ samyagvadati rāghavaḥ.
kākutsthamabhijānīmaḥ samyagvadati rāghavaḥ.
20.
te tam ūcuḥ mahātmānam paurajānapadāḥ janāḥ |
kākutstham abhijānīmaḥ samyak vadati rāghavaḥ
kākutstham abhijānīmaḥ samyak vadati rāghavaḥ
20.
te paurajānapadāḥ janāḥ mahātmānam tam ūcuḥ
rāghavaḥ samyak vadati kākutstham abhijānīmaḥ
rāghavaḥ samyak vadati kākutstham abhijānīmaḥ
20.
Those people, the citizens and country dwellers, said to that great-souled one (mahātman, referring to Bharata): "We acknowledge Kakutstha (Rama); Raghava (Rama) speaks rightly."
एषो ऽपि हि महाभागः पितुर्वचसि तिष्ठति ।
अत एव न शक्ताः स्मो व्यावर्तयितुमञ्जसा ॥२१॥
अत एव न शक्ताः स्मो व्यावर्तयितुमञ्जसा ॥२१॥
21. eṣo'pi hi mahābhāgaḥ piturvacasi tiṣṭhati ,
ata eva na śaktāḥ smo vyāvartayitumañjasā.
ata eva na śaktāḥ smo vyāvartayitumañjasā.
21.
eṣaḥ api hi mahābhāgaḥ pituḥ vacasi tiṣṭhati
ata eva na śaktāḥ smaḥ vyāvartayitum añjasā
ata eva na śaktāḥ smaḥ vyāvartayitum añjasā
21.
eṣaḥ mahābhāgaḥ api hi pituḥ vacasi tiṣṭhati
ata eva na śaktāḥ smaḥ añjasā vyāvartayitum
ata eva na śaktāḥ smaḥ añjasā vyāvartayitum
21.
Indeed, this noble person also adheres to his father's word. Therefore, we are certainly not able to dissuade him easily.
तेषामाज्ञाय वचनं रामो वचनमब्रवीत् ।
एवं निबोध वचनं सुहृदां धर्मचक्षुषाम् ॥२२॥
एवं निबोध वचनं सुहृदां धर्मचक्षुषाम् ॥२२॥
22. teṣāmājñāya vacanaṃ rāmo vacanamabravīt ,
evaṃ nibodha vacanaṃ suhṛdāṃ dharmacakṣuṣām.
evaṃ nibodha vacanaṃ suhṛdāṃ dharmacakṣuṣām.
22.
teṣām ājñāya vacanam rāmaḥ vacanam abravīt
evam nibodha vacanam suhṛdām dharmacakṣuṣām
evam nibodha vacanam suhṛdām dharmacakṣuṣām
22.
teṣām vacanam ājñāya rāmaḥ vacanam abravīt
evam dharmacakṣuṣām suhṛdām vacanam nibodha
evam dharmacakṣuṣām suhṛdām vacanam nibodha
22.
Having understood their statement, Rama spoke. 'Thus, comprehend this message from friends who possess the eye of righteousness (dharma).'
एतच्चैवोभयं श्रुत्वा सम्यक् संपश्य राघव ।
उत्तिष्ठ त्वं महाबाहो मां च स्पृश तथोदकम् ॥२३॥
उत्तिष्ठ त्वं महाबाहो मां च स्पृश तथोदकम् ॥२३॥
23. etaccaivobhayaṃ śrutvā samyak saṃpaśya rāghava ,
uttiṣṭha tvaṃ mahābāho māṃ ca spṛśa tathodakam.
uttiṣṭha tvaṃ mahābāho māṃ ca spṛśa tathodakam.
23.
etat ca eva ubhayam śrutvā samyak saṃpaśya rāghava
uttiṣṭha tvam mahābāho mām ca spṛśa tathā udakam
uttiṣṭha tvam mahābāho mām ca spṛśa tathā udakam
23.
rāghava etat ubhayam ca eva śrutvā samyak saṃpaśya
mahābāho tvam uttiṣṭha mām ca tathā udakam spṛśa
mahābāho tvam uttiṣṭha mām ca tathā udakam spṛśa
23.
Having correctly heard both of these (statements), O scion of Raghu, properly consider (them). Arise, O mighty-armed one, and touch me, and also water.
अथोत्थाय जलं स्पृष्ट्वा भरतो वाक्यमब्रवीत् ।
शृण्वन्तु मे परिषदो मन्त्रिणः श्रेणयस्तथा ॥२४॥
शृण्वन्तु मे परिषदो मन्त्रिणः श्रेणयस्तथा ॥२४॥
24. athotthāya jalaṃ spṛṣṭvā bharato vākyamabravīt ,
śṛṇvantu me pariṣado mantriṇaḥ śreṇayastathā.
śṛṇvantu me pariṣado mantriṇaḥ śreṇayastathā.
24.
atha utthāya jalam spṛṣṭvā bharataḥ vākyam abravīt
śṛṇvantu me pariṣadaḥ mantriṇaḥ śreṇayaḥ tathā
śṛṇvantu me pariṣadaḥ mantriṇaḥ śreṇayaḥ tathā
24.
atha utthāya jalam spṛṣṭvā bharataḥ vākyam abravīt
me pariṣadaḥ mantriṇaḥ tathā śreṇayaḥ śṛṇvantu
me pariṣadaḥ mantriṇaḥ tathā śreṇayaḥ śṛṇvantu
24.
Then, having arisen and touched water, Bharata spoke these words: 'Let the assemblies, the ministers, and the guilds listen to me.'
न याचे पितरं राज्यं नानुशासामि मातरम् ।
आर्यं परमधर्मज्ञमभिजानामि राघवम् ॥२५॥
आर्यं परमधर्मज्ञमभिजानामि राघवम् ॥२५॥
25. na yāce pitaraṃ rājyaṃ nānuśāsāmi mātaram ,
āryaṃ paramadharmajñamabhijānāmi rāghavam.
āryaṃ paramadharmajñamabhijānāmi rāghavam.
25.
na yāce pitaram rājyam na anuśāsāmi mātaram
āryam paramadharmajñam abhijānāmi rāghavam
āryam paramadharmajñam abhijānāmi rāghavam
25.
na aham pitaram rājyam yāce na mātaram anuśāsāmi
rāghavam āryam paramadharmajñam abhijānāmi
rāghavam āryam paramadharmajñam abhijānāmi
25.
I do not beg my father for the kingdom, nor do I instruct my mother. I recognize Raghava (Rama) to be noble and supremely knowledgeable in natural law (dharma).
यदि त्ववश्यं वस्तव्यं कर्तव्यं च पितुर्वचः ।
अहमेव निवत्स्यामि चतुर्दश वने समाः ॥२६॥
अहमेव निवत्स्यामि चतुर्दश वने समाः ॥२६॥
26. yadi tvavaśyaṃ vastavyaṃ kartavyaṃ ca piturvacaḥ ,
ahameva nivatsyāmi caturdaśa vane samāḥ.
ahameva nivatsyāmi caturdaśa vane samāḥ.
26.
yadi tu avaśyam vastavyam kartavyam ca pituḥ
vacaḥ aham eva nivatsyāmi caturdaśa vane samāḥ
vacaḥ aham eva nivatsyāmi caturdaśa vane samāḥ
26.
yadi tu avaśyam vastavyam ca pituḥ vacaḥ
kartavyam aham eva caturdaśa samāḥ vane nivatsyāmi
kartavyam aham eva caturdaśa samāḥ vane nivatsyāmi
26.
If indeed it is essential to reside (in the forest) and the father's command must be fulfilled, then I myself will live in the forest for fourteen years.
धर्मात्मा तस्य तथ्येन भ्रातुर्वाक्येन विस्मितः ।
उवाच रामः संप्रेक्ष्य पौरजानपदं जनम् ॥२७॥
उवाच रामः संप्रेक्ष्य पौरजानपदं जनम् ॥२७॥
27. dharmātmā tasya tathyena bhrāturvākyena vismitaḥ ,
uvāca rāmaḥ saṃprekṣya paurajānapadaṃ janam.
uvāca rāmaḥ saṃprekṣya paurajānapadaṃ janam.
27.
dharmātmā tasya tathyena bhrātuḥ vākyena vismitaḥ
uvāca rāmaḥ samprekṣya paurajānapadam janam
uvāca rāmaḥ samprekṣya paurajānapadam janam
27.
dharmātmā rāmaḥ tasya bhrātuḥ tathyena vākyena
vismitaḥ paurajānapadam janam samprekṣya uvāca
vismitaḥ paurajānapadam janam samprekṣya uvāca
27.
Rama, a man of righteous nature (dharmātman), astonished by the truthful words of his brother, spoke after carefully observing the citizens and country people.
विक्रीतमाहितं क्रीतं यत् पित्रा जीवता मम ।
न तल् लोपयितुं शक्यं मया वा भरतेन वा ॥२८॥
न तल् लोपयितुं शक्यं मया वा भरतेन वा ॥२८॥
28. vikrītamāhitaṃ krītaṃ yat pitrā jīvatā mama ,
na tal lopayituṃ śakyaṃ mayā vā bharatena vā.
na tal lopayituṃ śakyaṃ mayā vā bharatena vā.
28.
vikrītam āhitam krītam yat pitrā jīvatā mama
na tat lopayitum śakyam mayā vā bharatena vā
na tat lopayitum śakyam mayā vā bharatena vā
28.
yat mama jīvatā pitrā vikrītam āhitam krītam
tat mayā vā bharatena vā lopayitum na śakyam
tat mayā vā bharatena vā lopayitum na śakyam
28.
Whatever was sold, mortgaged, or bought by my father while he was alive, that cannot be nullified by me or by Bharata.
उपधिर्न मया कार्यो वनवासे जुगुप्सितः ।
युक्तमुक्तं च कैकेय्या पित्रा मे सुकृतं कृतम् ॥२९॥
युक्तमुक्तं च कैकेय्या पित्रा मे सुकृतं कृतम् ॥२९॥
29. upadhirna mayā kāryo vanavāse jugupsitaḥ ,
yuktamuktaṃ ca kaikeyyā pitrā me sukṛtaṃ kṛtam.
yuktamuktaṃ ca kaikeyyā pitrā me sukṛtaṃ kṛtam.
29.
upadhiḥ na mayā kāryaḥ vanavāse jugupsitaḥ
yuktam uktam ca kaikeyyā pitrā me sukṛtam kṛtam
yuktam uktam ca kaikeyyā pitrā me sukṛtam kṛtam
29.
mayā vanavāse jugupsitaḥ upadhiḥ na kāryaḥ
kaikeyyā yuktam uktam ca me pitrā sukṛtam kṛtam
kaikeyyā yuktam uktam ca me pitrā sukṛtam kṛtam
29.
I must not engage in any censurable deceit during my forest dwelling. What was stated by Kaikeyī was appropriate, and my father thereby performed a good deed.
जानामि भरतं क्षान्तं गुरुसत्कारकारिणम् ।
सर्वमेवात्र कल्याणं सत्यसंधे महात्मनि ॥३०॥
सर्वमेवात्र कल्याणं सत्यसंधे महात्मनि ॥३०॥
30. jānāmi bharataṃ kṣāntaṃ gurusatkārakāriṇam ,
sarvamevātra kalyāṇaṃ satyasaṃdhe mahātmani.
sarvamevātra kalyāṇaṃ satyasaṃdhe mahātmani.
30.
jānāmi bharatam kṣāntam guru-satkāra-kāriṇam
sarvam eva atra kalyāṇam satya-sandhe mahātmani
sarvam eva atra kalyāṇam satya-sandhe mahātmani
30.
aham bharatam kṣāntam guru-satkāra-kāriṇam jānāmi
atra satya-sandhe mahātmani sarvam kalyāṇam eva
atra satya-sandhe mahātmani sarvam kalyāṇam eva
30.
I know Bharata to be patient and respectful of his elders (guru). Indeed, all that is auspicious resides in that great-souled (mahā-ātman) one who is firm in truth.
अनेन धर्मशीलेन वनात् प्रत्यागतः पुनः ।
भ्रात्रा सह भविष्यामि पृथिव्याः पतिरुत्तमः ॥३१॥
भ्रात्रा सह भविष्यामि पृथिव्याः पतिरुत्तमः ॥३१॥
31. anena dharmaśīlena vanāt pratyāgataḥ punaḥ ,
bhrātrā saha bhaviṣyāmi pṛthivyāḥ patiruttamaḥ.
bhrātrā saha bhaviṣyāmi pṛthivyāḥ patiruttamaḥ.
31.
anena dharma-śīlena vanāt pratyāgataḥ punaḥ
bhrātrā saha bhaviṣyāmi pṛthivyāḥ patiḥ uttamaḥ
bhrātrā saha bhaviṣyāmi pṛthivyāḥ patiḥ uttamaḥ
31.
aham vanāt punaḥ pratyāgataḥ anena dharma-śīlena
bhrātrā saha pṛthivyāḥ uttamaḥ patiḥ bhaviṣyāmi
bhrātrā saha pṛthivyāḥ uttamaḥ patiḥ bhaviṣyāmi
31.
Having returned from the forest, I shall, with this virtuous (dharma-śīla) brother, again become the supreme lord of the earth.
वृतो राजा हि कैकेय्या मया तद्वचनं कृतम् ।
अनृतान्मोचयानेन पितरं तं महीपतिम् ॥३२॥
अनृतान्मोचयानेन पितरं तं महीपतिम् ॥३२॥
32. vṛto rājā hi kaikeyyā mayā tadvacanaṃ kṛtam ,
anṛtānmocayānena pitaraṃ taṃ mahīpatim.
anṛtānmocayānena pitaraṃ taṃ mahīpatim.
32.
vṛtaḥ rājā hi kaikeyyā mayā tat-vacanam kṛtam
anṛtāt mocayā anena pitaram tam mahī-patim
anṛtāt mocayā anena pitaram tam mahī-patim
32.
hi kaikeyyā rājā vṛtaḥ mayā tat-vacanam kṛtam
anena tam pitaram mahī-patim anṛtāt mocayā
anena tam pitaram mahī-patim anṛtāt mocayā
32.
Indeed, the king was bound by Kaikeyī, and that promise (her word) has been fulfilled by me. By this action, I shall deliver that king, my father, the lord of the earth (mahī-pati), from falsehood.
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103 (current chapter)
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100