Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-7, chapter-22

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
स तु तस्य महानादं श्रुत्वा वैवस्वतो यमः ।
शत्रुं विजयिनं मेने स्वबलस्य च संक्षयम् ॥१॥
1. sa tu tasya mahānādaṃ śrutvā vaivasvato yamaḥ ,
śatruṃ vijayinaṃ mene svabalasya ca saṃkṣayam.
1. saḥ tu tasya mahānādam śrutvā vaivasvataḥ yamaḥ
śatrum vijayinam mene svabalasya ca saṃkṣayam
1. saḥ yamaḥ vaivasvataḥ tu tasya mahānādam śrutvā
śatrum vijayinam svabalasya ca saṃkṣayam mene
1. But Yama (Vaivasvata), having heard that great roar, considered the enemy victorious and his own forces to be destroyed.
स तु योधान् हतान्मत्वा क्रोधपर्याकुलेक्षणः ।
अब्रवीत्त्वरितं सूतं रथः समुपनीयताम् ॥२॥
2. sa tu yodhān hatānmatvā krodhaparyākulekṣaṇaḥ ,
abravīttvaritaṃ sūtaṃ rathaḥ samupanīyatām.
2. saḥ tu yodhān hatān matvā krodhaparyākulekṣaṇaḥ
abravīt tvaritam sūtam rathaḥ samupanīyatām
2. saḥ tu krodhaparyākulekṣaṇaḥ yodhān hatān matvā
tvaritam sūtam abravīt rathaḥ samupanīyatām
2. But he (Yama), considering his warriors slain, and with his eyes agitated by anger, quickly told his charioteer, 'Let the chariot be brought forward!'
तस्य सूतो रथं दिव्यमुपस्थाप्य महास्वनम् ।
स्थितः स च महातेजा आरुरोह महारथम् ॥३॥
3. tasya sūto rathaṃ divyamupasthāpya mahāsvanam ,
sthitaḥ sa ca mahātejā āruroha mahāratham.
3. tasya sūtaḥ ratham divyam upasthāpya mahāsvanam
sthitaḥ saḥ ca mahātejāḥ āruroha mahāratham
3. tasya sūtaḥ divyam mahāsvanam ratham upasthāpya
sthitaḥ ca saḥ mahātejāḥ mahāratham āruroha
3. His charioteer, having brought forth the magnificent and loud-sounding chariot, stood ready. And he, the greatly radiant one, ascended that great chariot.
पाशमुद्गरहस्तश्च मृत्युस्तस्याग्रतो स्थितः ।
येन संक्षिप्यते सर्वं त्रैलोक्यं सचराचरम् ॥४॥
4. pāśamudgarahastaśca mṛtyustasyāgrato sthitaḥ ,
yena saṃkṣipyate sarvaṃ trailokyaṃ sacarācaram.
4. pāśamudgarahastaḥ ca mṛtyuḥ tasya agrataḥ sthitaḥ
yena saṃkṣipyate sarvam trailokyam sacarācaram
4. pāśamudgarahastaḥ ca mṛtyuḥ tasya agrataḥ sthitaḥ
yena sarvam sacarācaram trailokyam saṃkṣipyate
4. Death (mṛtyu), holding a noose and a mace in his hand, stood before him. By whom the entire three worlds, including all moving and non-moving beings, are annihilated.
कालदण्डश्च पार्श्वस्थो मूर्तिमान् स्यन्दने स्थितः ।
यमप्रहरणं दिव्यं प्रज्वलन्निव तेजसा ॥५॥
5. kāladaṇḍaśca pārśvastho mūrtimān syandane sthitaḥ ,
yamapraharaṇaṃ divyaṃ prajvalanniva tejasā.
5. kāladaṇḍaḥ ca pārśvasthaḥ mūrtimān syandane
sthitaḥ yamapraharaṇam divyam prajvalan iva tejasā
5. ca mūrtimān kāladaṇḍaḥ pārśvasthaḥ syandane
sthitaḥ divyam yamapraharaṇam tejasā prajvalan iva
5. And the Rod of Time (kāladaṇḍa), personified, stood by his side in the chariot, appearing like a divine weapon of Yama, blazing with splendor.
ततो लोकास्त्रयस्त्रस्ताः कम्पन्ते च दिवौकसः ।
कालं क्रुद्धं तदा दृष्ट्वा लोकत्रयभयावहम् ॥६॥
6. tato lokāstrayastrastāḥ kampante ca divaukasaḥ ,
kālaṃ kruddhaṃ tadā dṛṣṭvā lokatrayabhayāvaham.
6. tataḥ lokāḥ trayaḥ trastāḥ kampante ca divaukasaḥ
kālam kruddham tadā dṛṣṭvā lokatrayabhayāvaham
6. tataḥ tadā kruddham lokatrayabhayāvaham kālam
dṛṣṭvā trayaḥ lokāḥ ca divaukasaḥ trastāḥ kampante
6. Then the three worlds became terrified, and the dwellers of heaven trembled, having then seen Time (kāla) enraged, fearsome to the three worlds.
दृष्ट्वा तु ते तं विकृतं रथं मृत्युसमन्वितम् ।
सचिवा राक्षसेन्द्रस्य सर्वलोकभयावहम् ॥७॥
7. dṛṣṭvā tu te taṃ vikṛtaṃ rathaṃ mṛtyusamanvitam ,
sacivā rākṣasendrasya sarvalokabhayāvaham.
7. dṛṣṭvā tu te tam vikṛtam ratham mṛtyusamanvitam
sacivāḥ rākṣasendrasya sarvalokabhayāvaham
7. rākṣasendrasya te sacivāḥ tu tam vikṛtam
mṛtyusamanvitam sarvalokabhayāvaham ratham dṛṣṭvā
7. When the ministers of the king of rākṣasas saw that hideous chariot, which was fraught with death and terrifying to all beings...
लघुसत्त्वतया सर्वे नष्टसंज्ञा भयार्दिताः ।
नात्र योद्धुं समर्थाः स्म इत्युक्त्वा विप्रदुद्रुवुः ॥८॥
8. laghusattvatayā sarve naṣṭasaṃjñā bhayārditāḥ ,
nātra yoddhuṃ samarthāḥ sma ityuktvā vipradudruvuḥ.
8. laghusattvatayā sarve naṣṭasaṃjñāḥ bhayārditāḥ na
atra yoddhum samarthāḥ sma iti uktvā vipradudruvuḥ
8. sarve laghusattvatayā bhayārditāḥ naṣṭasaṃjñāḥ na
atra yoddhum samarthāḥ sma iti uktvā vipradudruvuḥ
8. Because of their weak resolve, all of them, afflicted by fear, lost consciousness. Having said, 'We are not able to fight here,' they fled.
स तु तं तादृशं दृष्ट्वा रथं लोकभयावहम् ।
नाक्षुभ्यत तदा रक्षो व्यथा चैवास्य नाभवत् ॥९॥
9. sa tu taṃ tādṛśaṃ dṛṣṭvā rathaṃ lokabhayāvaham ,
nākṣubhyata tadā rakṣo vyathā caivāsya nābhavat.
9. saḥ tu tam tādṛśam dṛṣṭvā ratham lokabhayāvaham na
akṣubhyata tadā rakṣaḥ vyathā ca eva asya na abhavat
9. saḥ tu rakṣaḥ tam tādṛśam lokabhayāvaham ratham dṛṣṭvā
tadā na akṣubhyata ca asya vyathā eva na abhavat
9. But upon seeing that kind of terrifying chariot, the rākṣasa (Ravana) was not disturbed then, nor did any distress affect him.
स तु रावणमासाद्य विसृजञ् शक्तितोमरान् ।
यमो मर्माणि संक्रुद्धो राक्षसस्य न्यकृन्तत ॥१०॥
10. sa tu rāvaṇamāsādya visṛjañ śaktitomarān ,
yamo marmāṇi saṃkruddho rākṣasasya nyakṛntata.
10. saḥ tu rāvaṇam āsādya visṛjan śaktitomarān
yamaḥ marmāṇi saṃkruddhaḥ rākṣasasya nyakṛntata
10. saḥ yamaḥ tu rāvaṇam āsādya śaktitomarān visṛjan
saṃkruddhaḥ rākṣasasya marmāṇi nyakṛntata
10. But Yama, having assailed Ravana and discharging his spears and lances, being greatly enraged, pierced the vital points of the rākṣasa.
रावणस्तु स्थितः स्वस्थः शरवर्षं मुमोच ह ।
तस्मिन् वैवस्वतरथे तोयवर्षमिवाम्बुदः ॥११॥
11. rāvaṇastu sthitaḥ svasthaḥ śaravarṣaṃ mumoca ha ,
tasmin vaivasvatarathe toyavarṣamivāmbudaḥ.
11. rāvaṇaḥ tu sthitaḥ svasthaḥ śaravarṣam mumoca ha
tasmin vaivasvatarathe toyavarṣam iva ambudaḥ
11. rāvaṇaḥ svasthaḥ sthitaḥ śaravarṣam mumoca ha
tasmin vaivasvatarathe ambudaḥ iva toyavarṣam
11. But Rāvaṇa, standing composed, discharged a shower of arrows. He was like a cloud pouring down water onto that chariot belonging to Yama, the son of Vivasvat.
ततो महाशक्तिशतैः पात्यमानैर्महोरसि ।
प्रतिकर्तुं स नाशक्नोद् राक्षसः शल्यपीडितः ॥१२॥
12. tato mahāśaktiśataiḥ pātyamānairmahorasi ,
pratikartuṃ sa nāśaknod rākṣasaḥ śalyapīḍitaḥ.
12. tataḥ mahāśaktiśataiḥ pātyamānaiḥ mahā urasi
pratikartum sa na aśaknot rākṣasaḥ śalyapīḍitaḥ
12. tataḥ mahāśaktiśataiḥ mahā urasi pātyamānaiḥ
śalyapīḍitaḥ saḥ rākṣasaḥ pratikartum na aśaknot
12. Then, as hundreds of mighty spears struck his broad chest, that demon (rākṣasa), tormented by their points, became unable to retaliate.
नानाप्रहरणैरेवं यमेनामित्रकर्शिना ।
सप्तरात्रं कृते संख्ये न भग्नो विजितो ऽपि वा ॥१३॥
13. nānāpraharaṇairevaṃ yamenāmitrakarśinā ,
saptarātraṃ kṛte saṃkhye na bhagno vijito'pi vā.
13. nānāpraharaṇaiḥ evam yamena amitrakarśinā
saptarātram kṛte saṃkhye na bhagnaḥ vijitaḥ api vā
13. evam amitrakarśinā yamena nānāpraharaṇaiḥ
saptarātram saṃkhye kṛte na bhagnaḥ api vā vijitaḥ
13. Even after seven nights (saptarātra) of battle, waged with various weapons by Yama, the vanquisher of foes, he was neither broken nor conquered.
ततो ऽभवत् पुनर्युद्धं यमराक्षसयोस्तदा ।
विजयाकाङ्क्षिणोस्तत्र समरेष्वनिवर्तिनोः ॥१४॥
14. tato'bhavat punaryuddhaṃ yamarākṣasayostadā ,
vijayākāṅkṣiṇostatra samareṣvanivartinoḥ.
14. tataḥ abhavat punar yuddham yamarākṣasayoḥ tadā
vijayākāṅkṣiṇoḥ tatra samareṣu anivartinoḥ
14. tataḥ tadā punar yuddham abhavat yamarākṣasayoḥ
vijayākāṅkṣiṇoḥ tatra samareṣu anivartinoḥ
14. Then, a battle occurred again between Yama and the demon (rākṣasa) there, both seeking victory and unwavering in combat.
ततो देवाः सगन्धर्वाः सिद्धाश्च परमर्षयः ।
प्रजापतिं पुरस्कृत्य ददृशुस्तद् रणाजिरम् ॥१५॥
15. tato devāḥ sagandharvāḥ siddhāśca paramarṣayaḥ ,
prajāpatiṃ puraskṛtya dadṛśustad raṇājiram.
15. tataḥ devāḥ sagandharvāḥ siddhāḥ ca paramarṣayaḥ
prajāpatiṃ puraskṛtya dadṛśuḥ tat raṇājiram
15. tataḥ devāḥ sagandharvāḥ siddhāḥ ca paramarṣayaḥ
prajāpatiṃ puraskṛtya tat raṇājiram dadṛśuḥ
15. Then, the gods, accompanied by the gandharvas, the siddhas, and the great sages, making Prajāpati their leader, beheld that battlefield.
संवर्त इव लोकानामभवद् युध्यतोस्तयोः ।
राक्षसानां च मुख्यस्य प्रेतानामीश्वरस्य च ॥१६॥
16. saṃvarta iva lokānāmabhavad yudhyatostayoḥ ,
rākṣasānāṃ ca mukhyasya pretānāmīśvarasya ca.
16. saṃvartaḥ iva lokānām abhavat yudhyatoḥ tayoḥ
rākṣasānām ca mukhyasya pretānām īśvarasya ca
16. tayoḥ yudhyatoḥ rākṣasānām ca mukhyasya pretānām
īśvarasya ca lokānām saṃvartaḥ iva abhavat
16. The conflict between those two fighting (warriors) - the chief of the rākṣasas and the lord of the departed spirits (pretas) - became like the cosmic dissolution (saṃvarta) of the worlds.
राक्षसेन्द्रस्ततः क्रुद्धश्चापमायम्य संयुगे ।
निरन्तरमिवाकाशं कुर्वन्बाणान्मुमोच ह ॥१७॥
17. rākṣasendrastataḥ kruddhaścāpamāyamya saṃyuge ,
nirantaramivākāśaṃ kurvanbāṇānmumoca ha.
17. rākṣasendraḥ tataḥ kruddhaḥ cāpam āyamya saṃyuge
nirantaram iva ākāśam kurvan bāṇān mumoca ha
17. tataḥ kruddhaḥ rākṣasendraḥ saṃyuge cāpam āyamya
ākāśam nirantaram iva kurvan bāṇān mumoca ha
17. Then, the enraged lord of rākṣasas (Rāvaṇa), having stretched his bow in battle, released arrows, effectively filling the sky without a gap.
मृत्युं चतुर्भिर्विशिखैः सूतं सप्तभिरर्दयत् ।
यमं शरसहस्रेण शीघ्रं मर्मस्वताडयत् ॥१८॥
18. mṛtyuṃ caturbhirviśikhaiḥ sūtaṃ saptabhirardayat ,
yamaṃ śarasahasreṇa śīghraṃ marmasvatāḍayat.
18. mṛtyuṃ caturbhiḥ viśikhaiḥ sūtaṃ saptabhiḥ ardayat
yamaṃ śarasahasreṇa śīghraṃ marmasu atāḍayat
18. saḥ mṛtyuṃ caturbhiḥ viśikhaiḥ ardayat sūtaṃ
saptabhiḥ yamaṃ śarasahasreṇa śīghraṃ marmasu atāḍayat
18. He struck Mṛtyu (the personification of death) with four arrows, and the charioteer with seven. He then swiftly hit Yama (the god of death) in his vital spots with a thousand arrows.
ततः क्रुद्धस्य सहसा यमस्याभिविनिःसृतः ।
ज्वालामालो विनिश्वासो वदनात् क्रोधपावकः ॥१९॥
19. tataḥ kruddhasya sahasā yamasyābhiviniḥsṛtaḥ ,
jvālāmālo viniśvāso vadanāt krodhapāvakaḥ.
19. tataḥ kruddhasya sahasā yamasya abhiviniḥsṛtaḥ
jvālāmālaḥ viniśvāsaḥ vadanāt krodhapāvakaḥ
19. tataḥ sahasā kruddhasya yamasya vadanāt jvālāmālaḥ
viniśvāsaḥ krodhapāvakaḥ abhiviniḥsṛtaḥ
19. Then, suddenly, from the mouth of the enraged Yama, a breath of flames, a garland of fire - the very fire of wrath - issued forth.
ततो ऽपश्यंस्तदाश्चर्यं देवदानवराक्षसाः ।
क्रोधजं पावकं दीप्तं दिधक्षन्तं रिपोर्बलम् ॥२०॥
20. tato'paśyaṃstadāścaryaṃ devadānavarākṣasāḥ ,
krodhajaṃ pāvakaṃ dīptaṃ didhakṣantaṃ riporbalam.
20. tataḥ apaśyan tadā āścaryam devadānavarākṣasāḥ
krodhajam pāvakam dīptam didhakṣantam ripoḥ balam
20. tataḥ tadā devadānavarākṣasāḥ krodhajam dīptam
didhakṣantam ripoḥ balam pāvakam āścaryam apaśyan
20. Then, the gods, dānavas, and rākṣasas witnessed that astonishing sight: a blazing fire born of wrath, eager to incinerate the enemy's strength.
मृत्युस्तु परमक्रुद्धो वैवस्वतमथाब्रवीत् ।
मुञ्च मां देव शीघ्रं त्वं निहन्मि समरे रिपुम् ॥२१॥
21. mṛtyustu paramakruddho vaivasvatamathābravīt ,
muñca māṃ deva śīghraṃ tvaṃ nihanmi samare ripum.
21. mṛtyuḥ tu paramakruddhaḥ vaivasvatam atha abravīt
muñca mām deva śīghram tvam nihanmi samare ripum
21. tu paramakruddhaḥ mṛtyuḥ atha vaivasvatam abravīt: "deva tvam śīghram mām muñca,
(aham) samare ripum nihanmi"
21. However, Death, extremely enraged, then spoke to Vaivasvata (Yama): 'O god, quickly release me! I shall slay the enemy in battle.'
नरकः शम्बरो वृत्रः शम्भुः कार्तस्वरो बली ।
नमुचिर्विरोचनश्चैव ताव् उभौ मधुकैटभौ ॥२२॥
22. narakaḥ śambaro vṛtraḥ śambhuḥ kārtasvaro balī ,
namucirvirocanaścaiva tāv ubhau madhukaiṭabhau.
22. narakaḥ śambaraḥ vṛtraḥ śambhuḥ kārtasvaraḥ balī
namuciḥ virocanaḥ ca eva tau ubhau madhukaiṭabhau
22. narakaḥ śambaraḥ vṛtraḥ śambhuḥ kārtasvaraḥ balī
ca eva namuciḥ virocanaḥ tau ubhau madhukaiṭabhau
22. Naraka, Śambara, Vṛtra, Śambhu, Kārtasvara, Balī; also Namuci, Virocana, and those two, Madhu and Kaiṭabha.
एते चान्ये च बहवो बलवन्तो दुरासदाः ।
विनिपन्ना मया दृष्टाः का चिन्तास्मिन्निशाचरे ॥२३॥
23. ete cānye ca bahavo balavanto durāsadāḥ ,
vinipannā mayā dṛṣṭāḥ kā cintāsminniśācare.
23. ete ca anye ca bahavaḥ balavantaḥ durāsadāḥ |
vinipannā mayā dṛṣṭāḥ kā cintā asmin niśācare
23. mayā ete ca anye ca bahavaḥ balavantaḥ durāsadāḥ
vinipannā dṛṣṭāḥ asmin niśācare kā cintā
23. I have seen these and many other mighty, formidable beings fallen. What concern can there be about this night-stalker (demon)?
मुञ्च मां साधु धर्मज्ञ यावदेनं निहन्म्यहम् ।
न हि कश्चिन्मया दृष्टो मुहूर्तमपि जीवति ॥२४॥
24. muñca māṃ sādhu dharmajña yāvadenaṃ nihanmyaham ,
na hi kaścinmayā dṛṣṭo muhūrtamapi jīvati.
24. muñca mām sādhu dharmajña yāvat enam nihantmi aham
| na hi kaścit mayā dṛṣṭaḥ muhūrtam api jīvati
24. sādhu dharmajña mām muñca yāvat aham enam nihantmi
hi mayā dṛṣṭaḥ kaścit muhūrtam api na jīvati
24. Release me, O righteous one, you who understand the natural law (dharma), so that I may kill him. Indeed, no one whom I have seen ever lives for even a moment.
बलं मम न खल्वेतन्मर्यादैषा निसर्गतः ।
संस्पृष्टो हि मया कश्चिन्न जीवेदिति निश्चयः ॥२५॥
25. balaṃ mama na khalvetanmaryādaiṣā nisargataḥ ,
saṃspṛṣṭo hi mayā kaścinna jīvediti niścayaḥ.
25. balam mama na khalu etat maryādā eṣā nisargataḥ
| saṃspṛṣṭaḥ hi mayā kaścit na jīvet iti niścayaḥ
25. etat mama balam khalu na eṣā nisargataḥ maryādā
hi mayā saṃspṛṣṭaḥ kaścit na jīvet iti niścayaḥ
25. This is certainly not my (own) power; rather, it is my inherent nature. Indeed, it is certain that anyone touched by me would not live.
एतत्तु वचनं श्रुत्वा धर्मराजः प्रतापवान् ।
अब्रवीत्तत्र तं मृत्युमयमेनं निहन्म्यहम् ॥२६॥
26. etattu vacanaṃ śrutvā dharmarājaḥ pratāpavān ,
abravīttatra taṃ mṛtyumayamenaṃ nihanmyaham.
26. etat tu vacanam śrutvā dharmarājaḥ pratāpavān |
abravīt tatra tam mṛtyum ayam enam nihantmi aham
26. tu pratāpavān dharmarājaḥ etat vacanam śrutvā
tatra tam mṛtyum abravīt aham ayam enam nihantmi
26. However, upon hearing these words, the powerful Dharmarāja then said to Death, 'I myself will kill him.'
ततः संरक्तनयनः क्रुद्धो वैवस्वतः प्रभुः ।
कालदण्डममोघं तं तोलयामास पाणिना ॥२७॥
27. tataḥ saṃraktanayanaḥ kruddho vaivasvataḥ prabhuḥ ,
kāladaṇḍamamoghaṃ taṃ tolayāmāsa pāṇinā.
27. tataḥ saṃraktanayanaḥ kruddhaḥ vaivasvataḥ
prabhuḥ kāladaṇḍam amogham tam tolayāmāsa pāṇinā
27. tataḥ saṃraktanayanaḥ kruddhaḥ vaivasvataḥ
prabhuḥ pāṇinā tam amogham kāladaṇḍam tolayāmāsa
27. Then, the enraged lord Yama, his eyes crimson, wielded that infallible rod of time (kāladaṇḍa) with his hand.
यस्य पार्श्वेषु निश्छिद्राः कालपाशाः प्रतिष्ठिताः ।
पावकस्पर्शसंकाशो मुद्गरो मूर्तिमान् स्थितः ॥२८॥
28. yasya pārśveṣu niśchidrāḥ kālapāśāḥ pratiṣṭhitāḥ ,
pāvakasparśasaṃkāśo mudgaro mūrtimān sthitaḥ.
28. yasya pārśveṣu niśchidrāḥ kālapāśāḥ pratiṣṭhitāḥ
pāvakaspārśasaṃkāśaḥ mudgaraḥ mūrtimān sthitaḥ
28. yasya pārśveṣu niśchidrāḥ kālapāśāḥ pratiṣṭhitāḥ;
pāvakaspārśasaṃkāśaḥ mūrtimān mudgaraḥ sthitaḥ
28. On its sides are fixed the flawless nooses of time (kālapāśa). And an embodied mace, whose touch resembles that of fire, is situated there.
दर्शनादेव यः प्राणान्प्राणिनामुपरुध्यति ।
किं पुनस्ताडनाद्वापि पीडनाद्वापि देहिनः ॥२९॥
29. darśanādeva yaḥ prāṇānprāṇināmuparudhyati ,
kiṃ punastāḍanādvāpi pīḍanādvāpi dehinaḥ.
29. darśanāt eva yaḥ prāṇān prāṇinām uparudhyati
kim punaḥ tāḍanāt vā api pīḍanāt vā api dehinaḥ
29. yaḥ darśanāt eva prāṇinām prāṇān uparudhyati;
kim punaḥ dehinaḥ tāḍanāt vā api pīḍanāt vā api
29. This weapon, merely by its sight, stops the vital breath (prāṇa) of living beings. How much more so then by striking or tormenting an embodied being (dehin)?
स ज्वालापरिवारस्तु पिबन्निव निशाचरम् ।
करस्पृष्टो बलवता दण्डः क्रुद्धः सुदारुणः ॥३०॥
30. sa jvālāparivārastu pibanniva niśācaram ,
karaspṛṣṭo balavatā daṇḍaḥ kruddhaḥ sudāruṇaḥ.
30. saḥ jvālāparivāraḥ tu piban iva niśācaram
karaspṛṣṭaḥ balavatā daṇḍaḥ kruddhaḥ sudāruṇaḥ
30. tu saḥ jvālāparivāraḥ piban iva niśācaram
sudāruṇaḥ daṇḍaḥ balavatā karaspṛṣṭaḥ kruddhaḥ
30. That exceedingly terrible rod (daṇḍa), surrounded by a host of flames, as if devouring the night-prowler (niśācara), became enraged upon being touched by the mighty one's hand.
ततो विदुद्रुवुः सर्वे सत्त्वास्तस्माद् रणाजिरात् ।
सुराश्च क्षुभिता दृष्ट्वा कालदण्डोद्यतं यमम् ॥३१॥
31. tato vidudruvuḥ sarve sattvāstasmād raṇājirāt ,
surāśca kṣubhitā dṛṣṭvā kāladaṇḍodyataṃ yamam.
31. tataḥ vidudruvuḥ sarve sattvāḥ tasmāt raṇājirāt
surāḥ ca kṣubhitāḥ dṛṣṭvā kāladaṇḍodyatam yamam
31. tataḥ sarve sattvāḥ tasmāt raṇājirāt vidudruvuḥ
ca surāḥ kāladaṇḍodyatam yamam dṛṣṭvā kṣubhitāḥ
31. All beings then fled from that battlefield, and the gods too became agitated upon seeing Yama with his staff of time (kāladaṇḍa) uplifted.
तस्मिन्प्रहर्तुकामे तु दण्डमुद्यम्य रावणम् ।
यमं पितामहः साक्षाद्दर्शयित्वेदमब्रवीत् ॥३२॥
32. tasminprahartukāme tu daṇḍamudyamya rāvaṇam ,
yamaṃ pitāmahaḥ sākṣāddarśayitvedamabravīt.
32. tasmin prahartukāme tu daṇḍam udyamya rāvaṇam
yamam pitāmahaḥ sākṣāt darśayitvā idam abravīt
32. tu yamam rāvaṇam daṇḍam udyamya tasmin prahartukāme
pitāmahaḥ sākṣāt darśayitvā idam abravīt
32. But when Yama, having raised his staff, was about to strike Rāvaṇa, the grandfather (pitāmaha) Brahmā himself appeared directly and spoke these words.
वैवस्वत महाबाहो न खल्वतुलविक्रम ।
प्रहर्तव्यं त्वयैतेन दण्डेनास्मिन्निशाचरे ॥३३॥
33. vaivasvata mahābāho na khalvatulavikrama ,
prahartavyaṃ tvayaitena daṇḍenāsminniśācare.
33. vaivasvata mahābāho na khalu atulavikrama
prahartavyam tvayā etena daṇḍena asmin niśācare
33. vaivasvata mahābāho atulavikrama khalu tvayā
etena daṇḍena asmin niśācare na prahartavyam
33. "O Vaivasvata, O mighty-armed one, O one of unequalled prowess! Indeed, this night-wanderer (niśācara) should not be struck by you with this staff."
वरः खलु मया दत्तस्तस्य त्रिदशपुंगव ।
तत्त्वया नानृतं कार्यं यन्मया व्याहृतं वचः ॥३४॥
34. varaḥ khalu mayā dattastasya tridaśapuṃgava ,
tattvayā nānṛtaṃ kāryaṃ yanmayā vyāhṛtaṃ vacaḥ.
34. varaḥ khalu mayā dattaḥ tasya tridaśapuṅgava tat
tvayā na anṛtam kāryam yat mayā vyāhṛtam vacaḥ
34. tridaśapuṅgava khalu varaḥ mayā tasya dattaḥ tat
tvayā yat mayā vyāhṛtam vacaḥ anṛtam na kāryam
34. "Indeed, a boon has been granted by me to him, O best among the gods (tridaśapuṅgava). Therefore, that word which was spoken by me should not be rendered false by you."
अमोघो ह्येष सर्वासां प्रजानां विनिपातने ।
कालदण्डो मया सृष्टः पूर्वं मृत्युपुरस्कृतः ॥३५॥
35. amogho hyeṣa sarvāsāṃ prajānāṃ vinipātane ,
kāladaṇḍo mayā sṛṣṭaḥ pūrvaṃ mṛtyupuraskṛtaḥ.
35. amoghaḥ hi eṣaḥ sarvāsām prajānām vinipātane
kāladaṇḍaḥ mayā sṛṣṭaḥ pūrvam mṛtyupuraskṛtaḥ
35. eṣaḥ kāladaṇḍaḥ hi sarvāsām prajānām vinipātane
amoghaḥ pūrvam mṛtyupuraskṛtaḥ mayā sṛṣṭaḥ
35. Indeed, this (staff) is infallible for the destruction of all beings. This staff of time (kāladaṇḍa) was created by me long ago, with death (mṛtyu) leading it.
तन्न खल्वेष ते सौम्य पात्यो राक्षसमूर्धनि ।
न ह्यस्मिन्पतिते कश्चिन्मुहूर्तमपि जीवति ॥३६॥
36. tanna khalveṣa te saumya pātyo rākṣasamūrdhani ,
na hyasminpatite kaścinmuhūrtamapi jīvati.
36. tat na khalu eṣaḥ te saumya pātyaḥ rākṣasamūrdhani
na hi asmin patite kaścit muhūrtam api jīvati
36. saumya tat eṣaḥ te rākṣasamūrdhani na khalu pātyaḥ
hi asmin patite kaścit muhūrtam api na jīvati
36. Therefore, indeed, gentle one, this (staff) should not be cast by you upon the head of the rākṣasa. For, when this (staff) falls, no one lives even for a moment.
यदि ह्यस्मिन्निपतिते न म्रियेतैष राक्षसः ।
म्रियेत वा दशग्रीवस्तथाप्युभयतो ऽनृतम् ॥३७॥
37. yadi hyasminnipatite na mriyetaiṣa rākṣasaḥ ,
mriyeta vā daśagrīvastathāpyubhayato'nṛtam.
37. yadi hi asmin nipatite na mriyeta eṣaḥ rākṣasaḥ
mriyeta vā daśagrīvaḥ tathā api ubhayataḥ anṛtam
37. yadi hi asmin nipatite eṣaḥ rākṣasaḥ na mriyeta vā
daśagrīvaḥ mriyeta tathā api ubhayataḥ anṛtam (asti)
37. For if this rākṣasa (Rāvaṇa) does not die when this (staff) falls upon him, or if Daśagrīva (Rāvaṇa) does die, in either case, it would be a double untruth.
राक्षसेन्द्रान्नियच्छाद्य दण्डमेनं वधोद्यतम् ।
सत्यं मम कुरुष्वेदं लोकांस्त्वं समवेक्ष्य च ॥३८॥
38. rākṣasendrānniyacchādya daṇḍamenaṃ vadhodyatam ,
satyaṃ mama kuruṣvedaṃ lokāṃstvaṃ samavekṣya ca.
38. rākṣasendrāt niyaccha adya daṇḍam enam vadha udyatam
satyam mama kuruṣva idam lokān tvam samavekṣya ca
38. tvam adya rākṣasendrāt enam vadhaudyatam daṇḍam
niyaccha ca lokān samavekṣya mama idam satyam kuruṣva
38. Today, withhold this staff, ready for destruction, from the king of rākṣasas (Rāvaṇa). And, considering the (well-being of the) worlds, uphold this truth of mine.
एवमुक्तस्तु धर्मात्मा प्रत्युवाच यमस्तदा ।
एष व्यावर्तितो दण्डः प्रभविष्णुर्भवान् हि नः ॥३९॥
39. evamuktastu dharmātmā pratyuvāca yamastadā ,
eṣa vyāvartito daṇḍaḥ prabhaviṣṇurbhavān hi naḥ.
39. evam uktaḥ tu dharmātmā pratyuvāca yamaḥ tadā eṣaḥ
vyāvartitaḥ daṇḍaḥ prabhaviṣṇuḥ bhavān hi naḥ
39. dharmātmā yamaḥ evam uktaḥ tu tadā pratyuvāca eṣaḥ
daṇḍaḥ vyāvartitaḥ hi bhavān naḥ prabhaviṣṇuḥ
39. Thus addressed, the righteous Yama (dharma-ātman) then replied: "This punishment has been withdrawn, for indeed, you are powerful over us."
किं त्विदानीं मया शक्यं कर्तुं रणगतेन हि ।
यन्मया यन्न हन्तव्यो राक्षसो वरदर्पितः ॥४०॥
40. kiṃ tvidānīṃ mayā śakyaṃ kartuṃ raṇagatena hi ,
yanmayā yanna hantavyo rākṣaso varadarpitaḥ.
40. kim tu idānīm mayā śakyam kartum raṇagatena hi
yat mayā yat na hantavyaḥ rākṣasaḥ varadarpitaḥ
40. kim tu idānīm raṇagatena mayā kartum śakyam hi
yat varadarpitaḥ rākṣasaḥ mayā na hantavyaḥ
40. But what can I, having come to battle, possibly do now? For that demon (rākṣasa), arrogant from a boon, is not to be killed by me.
एष तस्मात् प्रणश्यामि दर्शनादस्य रक्षसः ।
इत्युक्त्वा सरथः साश्वस्तत्रैवान्तरधीयत ॥४१॥
41. eṣa tasmāt praṇaśyāmi darśanādasya rakṣasaḥ ,
ityuktvā sarathaḥ sāśvastatraivāntaradhīyata.
41. eṣaḥ tasmāt praṇaśyāmi darśanāt asya rakṣasaḥ
iti uktvā sarathaḥ sāśvaḥ tatra eva antaradhīyata
41. eṣaḥ tasmāt asya rakṣasaḥ darśanāt praṇaśyāmi
iti uktvā sarathaḥ sāśvaḥ tatra eva antaradhīyata
41. "Therefore, I will disappear from the sight of this demon (rākṣasa)." Having said this, he, along with his chariot and horses, vanished right there.
दशग्रीवस्तु तं जित्वा नाम विश्राव्य चात्मनः ।
पुष्पकेण तु संहृष्टो निष्क्रान्तो यमसादनात् ॥४२॥
42. daśagrīvastu taṃ jitvā nāma viśrāvya cātmanaḥ ,
puṣpakeṇa tu saṃhṛṣṭo niṣkrānto yamasādanāt.
42. daśagrīvaḥ tu tam jitvā nāma viśrāvya ca ātmanaḥ
puṣpakeṇa tu saṃhṛṣṭaḥ niṣkrāntaḥ yamasādanāt
42. daśagrīvaḥ tu tam jitvā ātmanaḥ nāma ca viśrāvya
puṣpakeṇa tu saṃhṛṣṭaḥ yamasādanāt niṣkrāntaḥ
42. But Daśagrīva, having conquered him and having proclaimed his own name, became greatly delighted and departed from Yama's abode by the Puṣpaka (chariot).
ततो वैवस्वतो देवैः सह ब्रह्मपुरोगमैः ।
जगाम त्रिदिवं हृष्टो नारदश्च महामुनिः ॥४३॥
43. tato vaivasvato devaiḥ saha brahmapurogamaiḥ ,
jagāma tridivaṃ hṛṣṭo nāradaśca mahāmuniḥ.
43. tataḥ vaivasvataḥ devaiḥ saha brahmapurogamaiḥ
jagāma tridivam hṛṣṭaḥ nāradaḥ ca mahāmuṇiḥ
43. Then, Vaivasvata (Yama), delighted, went to heaven along with the gods led by Brahmā, and the great sage (muni) Nārada also went.