Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-3, chapter-23

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
आश्रमं प्रति याते तु खरे खरपराक्रमे ।
तानेवौत्पातिकान् रामः सह भ्रात्रा ददर्श ह ॥१॥
1. āśramaṃ prati yāte tu khare kharaparākrame ,
tānevautpātikān rāmaḥ saha bhrātrā dadarśa ha.
1. āśramam prati yāte tu khare kharaparākrame |
tān eva autpātikān rāmaḥ saha bhrātrā dadarśa ha
1. tu khare kharaparākrame āśramam prati yāte
rāmaḥ saha bhrātrā tān eva autpātikān dadarśa ha
1. But when Khara, of fierce prowess, had gone back to the hermitage (āśrama), Rama, along with his brother, indeed saw those very evil omens.
तानुत्पातान्महाघोरानुत्थितान् रोमहर्षणान् ।
प्रजानामहितान्दृष्ट्वा वाक्यं लक्ष्मणमब्रवीत् ॥२॥
2. tānutpātānmahāghorānutthitān romaharṣaṇān ,
prajānāmahitāndṛṣṭvā vākyaṃ lakṣmaṇamabravīt.
2. tān utpātān mahāghorān utthitān romaharṣaṇān |
prajānām ahitān dṛṣṭvā vākyam lakṣmaṇam abravīt
2. (saḥ) tān prajānām ahitān mahāghorān romaharṣaṇān
utthitān utpātān dṛṣṭvā lakṣmaṇam vākyam abravīt
2. Having seen those exceedingly dreadful, hair-raising, and harmful omens that had arisen for the people, (Rama) spoke these words to Lakshmana.
इमान्पश्य महाबाहो सर्वभूतापहारिणः ।
समुत्थितान्महोत्पातान् संहर्तुं सर्वराक्षसान् ॥३॥
3. imānpaśya mahābāho sarvabhūtāpahāriṇaḥ ,
samutthitānmahotpātān saṃhartuṃ sarvarākṣasān.
3. imān paśya mahābāho sarvabhūtāpahāriṇaḥ
samutthitān mahāutpātān saṃhartum sarvarākṣasān
3. mahābāho imān samutthitān sarvabhūtāpahāriṇaḥ
mahāutpātān sarvarākṣasān saṃhartum paśya
3. O mighty-armed one, behold these great portents (mahotpātān) that have arisen, which are destructive to all beings and are meant to annihilate all Rākṣasas.
अमी रुधिरधारास्तु विसृजन्तः खरस्वनान् ।
व्योम्नि मेघा विवर्तन्ते परुषा गर्दभारुणाः ॥४॥
4. amī rudhiradhārāstu visṛjantaḥ kharasvanān ,
vyomni meghā vivartante paruṣā gardabhāruṇāḥ.
4. amī rudhiradhārāḥ tu visṛjantaḥ kharasvanān
vyomni meghāḥ vivartante paruṣāḥ gardabhaaruṇāḥ
4. tu amī meghāḥ vyomni kharasvanān visṛjantaḥ
rudhiradhārāḥ paruṣāḥ gardabhaaruṇāḥ vivartante
4. Indeed, these clouds (meghāḥ) are rolling in the sky, emitting harsh sounds, appearing like streams of blood, and are harsh and donkey-red in color.
सधूमाश्च शराः सर्वे मम युद्धाभिनन्दिनः ।
रुक्मपृष्ठानि चापानि विवेष्टन्ते च लक्ष्मण ॥५॥
5. sadhūmāśca śarāḥ sarve mama yuddhābhinandinaḥ ,
rukmapṛṣṭhāni cāpāni viveṣṭante ca lakṣmaṇa.
5. sadhūmāḥ ca śarāḥ sarve mama yuddhābhinandinaḥ
rukmapṛṣṭhāni cāpāni viveṣṭante ca lakṣmaṇa
5. lakṣmaṇa mama sarve sadhūmāḥ ca yuddhābhinandinaḥ
śarāḥ ca rukmapṛṣṭhāni cāpāni viveṣṭante
5. O Lakṣmaṇa, all my arrows (śarāḥ) are smoky and eager for battle, and my gold-backed bows are twisting.
यादृशा इह कूजन्ति पक्षिणो वनचारिणः ।
अग्रतो नो भयं प्राप्तं संशयो जीवितस्य च ॥६॥
6. yādṛśā iha kūjanti pakṣiṇo vanacāriṇaḥ ,
agrato no bhayaṃ prāptaṃ saṃśayo jīvitasya ca.
6. yādṛśāḥ iha kūjanti pakṣiṇaḥ vanacāriṇaḥ
agrataḥ naḥ bhayam prāptam saṃśayaḥ jīvitasya ca
6. iha vanacāriṇaḥ pakṣiṇaḥ yādṛśāḥ kūjanti,
naḥ agrataḥ bhayam prāptam,
ca jīvitasya saṃśayaḥ
6. The way the forest-dwelling birds (pakṣiṇaḥ) are chirping here, it indicates that fear (bhayaṃ) has come upon us, and there is doubt (saṃśayaḥ) concerning our lives.
संप्रहारस्तु सुमहान्भविष्यति न संशयः ।
अयमाख्याति मे बाहुः स्फुरमाणो मुहुर्मुहुः ॥७॥
7. saṃprahārastu sumahānbhaviṣyati na saṃśayaḥ ,
ayamākhyāti me bāhuḥ sphuramāṇo muhurmuhuḥ.
7. saṃprahāraḥ tu sumahān bhaviṣyati na saṃśayaḥ
ayam ākhyāti me bāhuḥ sphuramāṇaḥ muhurmuhuḥ
7. ayam me bāhuḥ muhurmuhuḥ sphuramāṇaḥ ākhyāti
saṃprahāraḥ sumahān bhaviṣyati na saṃśayaḥ (asti)
7. This arm of mine, throbbing repeatedly, indicates to me that a very great battle will certainly take place; there is no doubt about it.
संनिकर्षे तु नः शूर जयं शत्रोः पराजयम् ।
सुप्रभं च प्रसन्नं च तव वक्त्रं हि लक्ष्यते ॥८॥
8. saṃnikarṣe tu naḥ śūra jayaṃ śatroḥ parājayam ,
suprabhaṃ ca prasannaṃ ca tava vaktraṃ hi lakṣyate.
8. saṃnikarṣe tu naḥ śūra jayam śatroḥ parājayam
suprabham ca prasannam ca tava vaktram hi lakṣyate
8. śūra naḥ saṃnikarṣe tu jayam śatroḥ parājayam (bhaviṣyati)
hi tava vaktram suprabham ca prasannam ca lakṣyate
8. O hero, in this impending conflict, our victory and the enemy's defeat are certain. Indeed, your face appears radiant and serene.
उद्यतानां हि युद्धार्थं येषां भवति लक्ष्मणः ।
निष्प्रभं वदनं तेषां भवत्यायुः परिक्षयः ॥९॥
9. udyatānāṃ hi yuddhārthaṃ yeṣāṃ bhavati lakṣmaṇaḥ ,
niṣprabhaṃ vadanaṃ teṣāṃ bhavatyāyuḥ parikṣayaḥ.
9. udyatānām hi yuddhārtham yeṣām bhavati lakṣmaṇaḥ
niṣprabham vadanam teṣām bhavati āyuḥ parikṣayaḥ
9. hi yeṣām udyatānām yuddhārtham niṣprabham vadanam bhavati,
teṣām āyuḥ parikṣayaḥ lakṣmaṇaḥ bhavati
9. Indeed, for those who are prepared for battle, when their face becomes devoid of luster, that is a clear indication that their lifespan is approaching its end.
अनागतविधानं तु कर्तव्यं शुभमिच्छता ।
आपदं शङ्कमानेन पुरुषेण विपश्चिता ॥१०॥
10. anāgatavidhānaṃ tu kartavyaṃ śubhamicchatā ,
āpadaṃ śaṅkamānena puruṣeṇa vipaścitā.
10. anāgatavidhānam tu kartavyam śubham icchata
āpadam śaṅkamānena puruṣeṇa vipaścitā
10. शुभम् इच्छता आपदम् शङ्कमानेन विपश्चिता
पुरुषेण तु अनागतविधानम् कर्तव्यम्
10. Indeed, a discerning person (puruṣa) who desires good fortune and anticipates misfortune, should make provisions for the unforeseen.
तस्माद्गृहीत्वा वैदेहीं शरपाणिर्धनुर्धरः ।
गुहामाश्रयशैलस्य दुर्गां पादपसंकुलाम् ॥११॥
11. tasmādgṛhītvā vaidehīṃ śarapāṇirdhanurdharaḥ ,
guhāmāśrayaśailasya durgāṃ pādapasaṃkulām.
11. tasmāt gṛhītvā vaidehīm śarapāṇiḥ dhanurdharaḥ
guhām āśrayaśailasya durgām pādapasaṅkulām
11. tasmāt śarapāṇiḥ dhanurdharaḥ vaidehīm gṛhītvā
pādapasaṅkulām durgām āśrayaśailasya guhām
11. Therefore, you, holding arrows and a bow, should take Vaidehi (Sita) to the formidable cave on the sheltering mountain, which is dense with trees.
प्रतिकूलितुमिच्छामि न हि वाक्यमिदं त्वया ।
शापितो मम पादाभ्यां गम्यतां वत्स माचिरम् ॥१२॥
12. pratikūlitumicchāmi na hi vākyamidaṃ tvayā ,
śāpito mama pādābhyāṃ gamyatāṃ vatsa māciram.
12. pratikūlitum icchāmi na hi vākyam idam tvayā
śāpitaḥ mama pādābhyām gamyatām vatsa mā ciram
12. hi tvayā idam vākyam pratikūlitum na icchāmi.
vatsa mama pādābhyām śāpitaḥ [asi].
mā ciram gamyatām.
12. Indeed, I do not wish for this command to be disregarded by you. You are bound by an oath upon my feet: go, dear child, without delay.
एवमुक्तस्तु रामेण लक्ष्मणः सह सीतया ।
शरानादाय चापं च गुहां दुर्गां समाश्रयत् ॥१३॥
13. evamuktastu rāmeṇa lakṣmaṇaḥ saha sītayā ,
śarānādāya cāpaṃ ca guhāṃ durgāṃ samāśrayat.
13. evam uktaḥ tu rāmeṇa lakṣmaṇaḥ saha sītayā
śarān ādāya cāpam ca guhām durgām samāśrayat
13. rāmeṇa evam uktaḥ lakṣmaṇaḥ sītayā saha
śarān cāpam ca ādāya durgām guhām samāśrayat
13. Thus addressed by Rama, Lakshmana, accompanied by Sita, took up his arrows and bow and then sought refuge in the formidable cave.
तस्मिन्प्रविष्टे तु गुहां लक्ष्मणे सह सीतया ।
हन्त निर्युक्तमित्युक्त्वा रामः कवचमाविशत् ॥१४॥
14. tasminpraviṣṭe tu guhāṃ lakṣmaṇe saha sītayā ,
hanta niryuktamityuktvā rāmaḥ kavacamāviśat.
14. tasmin praviṣṭe tu guhām lakṣmaṇe saha sītayā
hanta niryuktam iti uktvā rāmaḥ kavacam āviśat
14. tu lakṣmaṇe sītayā saha guhām tasmin praviṣṭe [sati],
rāmaḥ "hanta niryuktam!" iti uktvā kavacam āviśat
14. Indeed, when Lakshmana had entered the cave with Sita, Rama, exclaiming 'Ah, it is accomplished!', then put on his armor.
सा तेनाग्निनिकाशेन कवचेन विभूषितः ।
बभूव रामस्तिमिरे विधूमो ऽग्निरिवोत्थितः ॥१५॥
15. sā tenāgninikāśena kavacena vibhūṣitaḥ ,
babhūva rāmastimire vidhūmo'gnirivotthitaḥ.
15. saḥ tena agninikāśena kavacena vibhūṣitaḥ
babhūva rāmaḥ timire vidhūmaḥ agniḥ iva utthitaḥ
15. tena agninikāśena kavacena vibhūṣitaḥ saḥ rāmaḥ
timire utthitaḥ vidhūmaḥ agniḥ iva babhūva
15. Adorned with that fire-resembling armor, Rama appeared in the darkness like a smokeless fire that has flared up.
स चापमुद्यम्य महच्छरानादाय वीर्यवान् ।
बभूवावस्थितस्तत्र ज्यास्वनैः पूरयन्दिशः ॥१६॥
16. sa cāpamudyamya mahaccharānādāya vīryavān ,
babhūvāvasthitastatra jyāsvanaiḥ pūrayandiśaḥ.
16. saḥ cāpam udyamya mahat śarān ādāya vīryavān
babhūva avasthitaḥ tatra jyāsvanaiḥ pūrayan diśaḥ
16. saḥ vīryavān mahat cāpam udyamya śarān ādāya
tatra jyāsvanaiḥ diśaḥ pūrayan avasthitaḥ babhūva
16. Raising his mighty bow and taking up arrows, that valiant one (Rama) stood there, filling all directions with the twang of his bowstring.
ततो देवाः सगन्धर्वाः सिद्धाश्च सह चारणैः ।
ऊचुः परमसंत्रस्ता गुह्यकाश्च परस्परम् ॥१७॥
17. tato devāḥ sagandharvāḥ siddhāśca saha cāraṇaiḥ ,
ūcuḥ paramasaṃtrastā guhyakāśca parasparam.
17. tataḥ devāḥ sagandharvāḥ siddhāḥ ca saha cāraṇaiḥ
ūcuḥ paramasaṃtrastāḥ guhyakāḥ ca parasparam
17. tataḥ devāḥ sagandharvāḥ siddhāḥ ca saha cāraṇaiḥ
ca guhyakāḥ paramasaṃtrastāḥ parasparam ūcuḥ
17. Then the gods, accompanied by Gandharvas, and the Siddhas along with the Caraṇas, as well as the Guhyakas, all greatly terrified, spoke to one another.
चतुर्दश सहस्राणि रक्षसां भीमकर्मणाम् ।
एकश्च रामो धर्मात्मा कथं युद्धं भविष्यति ॥१८॥
18. caturdaśa sahasrāṇi rakṣasāṃ bhīmakarmaṇām ,
ekaśca rāmo dharmātmā kathaṃ yuddhaṃ bhaviṣyati.
18. caturdaśa sahasrāṇi rakṣasām bhīmakarmaṇām ekaḥ
ca rāmaḥ dharmātmā katham yuddham bhaviṣyati
18. caturdaśa sahasrāṇi bhīmakarmaṇām rakṣasām ca
ekaḥ dharmātmā rāmaḥ katham yuddham bhaviṣyati
18. There are fourteen thousand Rākṣasas of terrible deeds, and only one Rama, a soul whose intrinsic nature (dharma) is righteousness. How will a battle between them unfold?
ततो गम्भीरनिर्ह्रादं घोरवर्मायुधध्वजम् ।
अनीकं यातुधानानां समन्तात् प्रत्यदृश्यत ॥१९॥
19. tato gambhīranirhrādaṃ ghoravarmāyudhadhvajam ,
anīkaṃ yātudhānānāṃ samantāt pratyadṛśyata.
19. tataḥ gambhīranirhrādam ghoravarmāyudhadhvajam
anīkam yātudhānānām samantāt pratyadṛśyata
19. tataḥ yātudhānānām anīkam gambhīranirhrādam
ghoravarmāyudhadhvajam samantāt pratyadṛśyata
19. Then, an army of Rākṣasas, terrifying with its deep roar and its armor, weapons, and banners, became visible from all sides.
सिंहनादं विसृजतामन्योन्यमभिगर्जताम् ।
चापानि विस्फरयतां जृम्भतां चाप्यभीक्ष्णशः ॥२०॥
20. siṃhanādaṃ visṛjatāmanyonyamabhigarjatām ,
cāpāni vispharayatāṃ jṛmbhatāṃ cāpyabhīkṣṇaśaḥ.
20. siṃhanādam visṛjatām anyonyamabhigarjatām cāpāni
vispharayatām jṛmbhatām ca api abhīkṣṇaśaḥ
20. siṃhanādam visṛjatām anyonyamabhigarjatām cāpāni
vispharayatām ca abhīkṣṇaśaḥ api jṛmbhatām
20. Of those (Rākṣasas) who were emitting lion-like roars, roaring menacingly at one another, twanging their bows, and repeatedly displaying intimidating stretches.
विप्रघुष्टस्वनानां च दुन्दुभींश्चापि निघ्नताम् ।
तेषां सुतुमुलः शब्दः पूरयामास तद्वनम् ॥२१॥
21. vipraghuṣṭasvanānāṃ ca dundubhīṃścāpi nighnatām ,
teṣāṃ sutumulaḥ śabdaḥ pūrayāmāsa tadvanam.
21. vipraghuṣṭasvanānām ca dundubhīn ca api nighnatām
teṣām sutumulaḥ śabdaḥ pūrayāmāsa tat vanam
21. ca vipraghuṣṭasvanānām ca api dundubhīn nighnatām
teṣām sutumulaḥ śabdaḥ tat vanam pūrayāmāsa
21. And of those (Rākṣasas) with loud shouts and who were also beating drums, their exceedingly tumultuous sound filled that forest.
तेन शब्देन वित्रस्ताः श्वापदा वनचारिणः ।
दुद्रुवुर्यत्र निःशब्दं पृष्ठतो नावलोकयन् ॥२२॥
22. tena śabdena vitrastāḥ śvāpadā vanacāriṇaḥ ,
dudruvuryatra niḥśabdaṃ pṛṣṭhato nāvalokayan.
22. tena śabdena vitrastāḥ śvāpadāḥ vanacāriṇaḥ
dudruvuḥ yatra niḥśabdam pṛṣṭhataḥ na avalokayan
22. tena śabdena vitrastāḥ vanacāriṇaḥ śvāpadāḥ
yatra niḥśabdam dudruvuḥ pṛṣṭhataḥ na avalokayan
22. Terrified by that sound, the wild animals that dwelled in the forest fled to where it was silent, without looking back.
तत्त्वनीकं महावेगं रामं समुपसर्पत ।
घृतनानाप्रहरणं गम्भीरं सागरोपमम् ॥२३॥
23. tattvanīkaṃ mahāvegaṃ rāmaṃ samupasarpata ,
ghṛtanānāpraharaṇaṃ gambhīraṃ sāgaropamam.
23. tatvanīkam mahāvegam rāmam samupasarpata
ghṛtanānāpraharaṇam gambhīram sāgaropamam
23. (yūyam) rāmam tatvanīkam mahāvegam ghṛtanānāpraharaṇam
gambhīram sāgaropamam samupasarpata
23. Approach Rama, who is formidable like an army, exceedingly swift, bearing various weapons, profound, and comparable to the ocean.
रामो ऽपि चारयंश्चक्षुः सर्वतो रणपण्डितः ।
ददर्श खरसैन्यं तद् युद्धाभिमुखमुद्यतम् ॥२४॥
24. rāmo'pi cārayaṃścakṣuḥ sarvato raṇapaṇḍitaḥ ,
dadarśa kharasainyaṃ tad yuddhābhimukhamudyatam.
24. rāmaḥ api cārayan cakṣuḥ sarvataḥ raṇapaṇḍitaḥ
dadarśa kharasainyaṃ tat yuddhābhimukham udyatam
24. raṇapaṇḍitaḥ rāmaḥ api sarvataḥ cakṣuḥ cārayan
tat kharasainyaṃ yuddhābhimukham udyatam dadarśa
24. Rama, an expert in warfare, also cast his gaze all around and saw Khara's army, poised and ready for battle.
वितत्य च धनुर्भीमं तूण्याश्चोद्धृत्य सायकान् ।
क्रोधमाहारयत्तीव्रं वधार्थं सर्वरक्षसाम् ॥२५॥
25. vitatya ca dhanurbhīmaṃ tūṇyāścoddhṛtya sāyakān ,
krodhamāhārayattīvraṃ vadhārthaṃ sarvarakṣasām.
25. vitatya ca dhanuḥ bhīmam tūṇyāḥ ca uddhṛtya sāyakān
krodhaṃ āhārayat tīvraṃ vadhārthaṃ sarvarakṣasām
25. ca bhīmaṃ dhanuḥ vitatya,
ca tūṇyāḥ sāyakān uddhṛtya,
sarvarakṣasām vadhārthaṃ tīvraṃ krodhaṃ āhārayat
25. And having drawn his formidable bow and taken arrows from his quiver, he intensely aroused anger for the destruction of all the Rākṣasas.
दुष्प्रेक्ष्यः सो ऽभवत् क्रुद्धो युगान्ताग्निरिव ज्वलन् ।
तं दृष्ट्वा तेजसाविष्टं प्राव्यथन् वनदेवताः ॥२६॥
26. duṣprekṣyaḥ so'bhavat kruddho yugāntāgniriva jvalan ,
taṃ dṛṣṭvā tejasāviṣṭaṃ prāvyathan vanadevatāḥ.
26. duṣprekṣyaḥ saḥ abhavat kruddhaḥ yugāntāgniḥ iva jvalan
taṃ dṛṣṭvā tejasā āviṣṭaṃ prāvayathan vanadevatāḥ
26. saḥ kruddhaḥ yugāntāgniḥ iva jvalan duṣprekṣyaḥ abhavat.
taṃ tejasā āviṣṭaṃ dṛṣṭvā vanadevatāḥ prāvayathan
26. He became enraged and formidable to behold, blazing like the fire at the dissolution of a cosmic age. Seeing him thus imbued with fiery energy, the forest deities trembled.
तस्य क्रुद्धस्य रूपं तु रामस्य ददृशे तदा ।
दक्षस्येव क्रतुं हन्तुमुद्यतस्य पिनाकिनः ॥२७॥
27. tasya kruddhasya rūpaṃ tu rāmasya dadṛśe tadā ,
dakṣasyeva kratuṃ hantumudyatasya pinākinaḥ.
27. tasya kruddhasya rūpam tu rāmasya dadṛśe tadā
dakṣasya iva kratum hantum udyatasya pinākinaḥ
27. tadā tu kruddhasya rāmasya tasya rūpam dakṣasya
kratum hantum udyatasya pinākinaḥ iva dadṛśe
27. At that moment, the enraged form of Rāma was seen, just like that of Pinākin (Śiva) when he was ready to destroy Dakṣa's Vedic ritual (kratu).