Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-4, chapter-45

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
गतेषु वानरेन्द्रेषु रामः सुग्रीवमब्रवीत् ।
कथं भवान् विनाजीते सर्वं वै मण्डलं भुवः ॥१॥
1. gateṣu vānarendreṣu rāmaḥ sugrīvamabravīt ,
kathaṃ bhavān vinājīte sarvaṃ vai maṇḍalaṃ bhuvaḥ.
1. gateṣu vānarandreṣu rāmaḥ sugrīvam abravīt kathaṃ
bhavān vinā ajīte sarvaṃ vai maṇḍalaṃ bhuvaḥ
1. vānarandreṣu gateṣu rāmaḥ sugrīvam abravīt bhavān
kathaṃ vinā ajīte bhuvaḥ sarvaṃ maṇḍalam vai
1. After the chief monkeys had departed, Rama said to Sugrīva, "How is it that you govern the entire domain of the earth (bhuvah mandala) without conquering it?"
सुग्रीवस्तु ततो राममुवाच प्रणतात्मवान् ।
श्रूयतां सर्वमाख्यास्ये विस्तरेण नरर्षभ ॥२॥
2. sugrīvastu tato rāmamuvāca praṇatātmavān ,
śrūyatāṃ sarvamākhyāsye vistareṇa nararṣabha.
2. sugrīvaḥ tu tataḥ rāmam uvāca praṇatātmavān
śrūyatām sarvam ākhyāsye vistareṇa nararṣabha
2. tu tataḥ praṇatātmavān sugrīvaḥ rāmam uvāca
nararṣabha śrūyatām sarvam vistareṇa ākhyāsye
2. But Sugrīva, with a humble spirit, then said to Rama, "Please listen! O best of men, I shall narrate everything in detail."
यदा तु दुन्दुभिं नाम दानवं महिषाकृतिम् ।
परिकालयते वाली मलयं प्रति पर्वतम् ॥३॥
3. yadā tu dundubhiṃ nāma dānavaṃ mahiṣākṛtim ,
parikālayate vālī malayaṃ prati parvatam.
3. yadā tu dundubhiṃ nāma dānavaṃ mahiṣākṛtim
parikālayate vālī malayaṃ prati parvatam
3. yadā tu vālī dundubhiṃ nāma mahiṣākṛtim
dānavaṃ malayaṃ parvatam prati parikālayate
3. When Vali whirled around and hurled the demon named Dundubhi, who had the form of a buffalo, towards Mount Malaya.
तदा विवेश महिषो मलयस्य गुहां प्रति ।
विवेश वाली तत्रापि मलयं तज्जिघांसया ॥४॥
4. tadā viveśa mahiṣo malayasya guhāṃ prati ,
viveśa vālī tatrāpi malayaṃ tajjighāṃsayā.
4. tadā viveśa mahiṣaḥ malayasya guhām prati
viveśa vālī tatra api malayam tajjighāṃsayā
4. tadā mahiṣaḥ malayasya guhām prati viveśa
vālī api tatra malayam tajjighāṃsayā viveśa
4. Then the buffalo entered a cave on the Malaya mountain. Vali also entered that same cave, intending to kill him.
ततो ऽहं तत्र निक्षिप्तो गुहाद्वारिविनीतवत् ।
न च निष्क्रमते वाली तदा संवत्सरे गते ॥५॥
5. tato'haṃ tatra nikṣipto guhādvārivinītavat ,
na ca niṣkramate vālī tadā saṃvatsare gate.
5. tataḥ aham tatra nikṣiptaḥ guhādvārivinītavat
na ca niṣkramate vālī tadā saṃvatsare gate
5. tataḥ aham tatra guhādvārivinītavat nikṣiptaḥ
tadā saṃvatsare gate vālī ca na niṣkramate
5. Then I was stationed at the cave entrance, as instructed. But Vali did not emerge, even after a year had passed.
ततः क्षतजवेगेन आपुपूरे तदा बिलम् ।
तदहं विस्मितो दृष्ट्वा भ्रातृशोकविषार्दितः ॥६॥
6. tataḥ kṣatajavegena āpupūre tadā bilam ,
tadahaṃ vismito dṛṣṭvā bhrātṛśokaviṣārditaḥ.
6. tataḥ kṣatajavegena āpupūre tadā bilam tat
aham vismitaḥ dṛṣṭvā bhrātṛśokaviṣārditaḥ
6. tataḥ tadā bilam kṣatajavegena āpupūre tat
dṛṣṭvā aham vismitaḥ bhrātṛśokaviṣārditaḥ
6. Then, the cave was filled by a swift gush of blood. Seeing that, I was astonished and afflicted by the poison of sorrow for my brother.
अथाहं कृतबुद्धिस्तु सुव्यक्तं निहतो गुरुः ।
शिलापर्वतसंकाशा बिलद्वारि मया कृता ।
अशक्नुवन्निष्क्रमितुं महिषो विनशेदिति ॥७॥
7. athāhaṃ kṛtabuddhistu suvyaktaṃ nihato guruḥ ,
śilāparvatasaṃkāśā biladvāri mayā kṛtā ,
aśaknuvanniṣkramituṃ mahiṣo vinaśediti.
7. atha aham kṛtabuddhiḥ tu suvyaktam
nihataḥ guruḥ śilāparvatasaṃkāśā
biladvāri mayā kṛtā aśaknuvan
niṣkramitum mahiṣaḥ vinaśet iti
7. atha aham tu kṛtabuddhiḥ guruḥ
suvyaktam nihataḥ mayā biladvāri
śilāparvatasaṃkāśā kṛtā mahiṣaḥ
niṣkramitum aśaknuvan vinaśet iti
7. Then I became convinced, 'My elder (guru) must certainly have been killed.' I placed a stone, large as a mountain, at the cave entrance, thinking, 'The buffalo, being unable to exit, will perish.'
ततो ऽहमागां किष्किन्धां निराशस्तस्य जीविते ।
राज्यं च सुमहत् प्राप्तं तारा च रुमया सह ।
मित्रैश्च सहितस्तत्र वसामि विगतज्वरः ॥८॥
8. tato'hamāgāṃ kiṣkindhāṃ nirāśastasya jīvite ,
rājyaṃ ca sumahat prāptaṃ tārā ca rumayā saha ,
mitraiśca sahitastatra vasāmi vigatajvaraḥ.
8. tataḥ aham āgām kiṣkindhām nirāśaḥ
tasya jīvite rājyam ca sumahat
prāptam tārā ca rumayā saha mitraiḥ
ca sahitaḥ tatra vasāmi vigatajvaraḥ
8. tataḥ aham kiṣkindhām āgām tasya
jīvite nirāśaḥ ca sumahat rājyam
prāptam ca tārā rumayā saha ca mitraiḥ
sahitaḥ tatra vasāmi vigatajvaraḥ
8. Then I arrived in Kiṣkindhā, despairing of his life. A very great kingdom was obtained, along with Tārā and Rumā. And accompanied by my friends, I reside there, free from anxiety.
आजगाम ततो वाली हत्वा तं दानवर्षभम् ।
ततो ऽहमददां राज्यं गौरवाद्भययन्त्रितः ॥९॥
9. ājagāma tato vālī hatvā taṃ dānavarṣabham ,
tato'hamadadāṃ rājyaṃ gauravādbhayayantritaḥ.
9. ājagāma tataḥ vālī hatvā tam dānavarṣabham
tataḥ aham adadām rājyam gauravāt bhayayantritaḥ
9. tataḥ vālī tam dānavarṣabham hatvā ājagāma
tataḥ aham bhayayantritaḥ gauravāt rājyam adadām
9. Then Vālī returned, having killed that mighty dānava. Thereupon, compelled by fear and a sense of deference, I gave up the kingdom.
स मां जिघांसुर्दुष्टात्मा वाली प्रव्यथितेन्द्रियः ।
परिलाकयते क्रोधाद्धावन्तं सचिवैः सह ॥१०॥
10. sa māṃ jighāṃsurduṣṭātmā vālī pravyathitendriyaḥ ,
parilākayate krodhāddhāvantaṃ sacivaiḥ saha.
10. saḥ mām jighāṃsuḥ duṣṭātmā vālī pravyathitendriyaḥ
parilākayate krodhāt dhāvantam sacivaiḥ saha
10. saḥ duṣṭātmā pravyathitendriyaḥ vālī mām jighāṃsuḥ
krodhāt sacivaiḥ saha dhāvantam parilākayate
10. That wicked-souled (duṣṭātmā) Vālī, with his senses greatly agitated and desiring to kill me, angrily pursued me as I fled with my companions.
ततो ऽहं वालिना तेन सानुबन्धः प्रधावितः ।
नदीश्च विविधाः पश्यन् वनानि नगराणि च ॥११॥
11. tato'haṃ vālinā tena sānubandhaḥ pradhāvitaḥ ,
nadīśca vividhāḥ paśyan vanāni nagarāṇi ca.
11. tataḥ aham vālinā tena sānubandhaḥ pradhāvitaḥ
nadīḥ ca vividhāḥ paśyan vanāni nagarāṇi ca
11. tataḥ aham sānubandhaḥ tena vālinā pradhāvitaḥ
paśyan ca vividhāḥ nadīḥ vanāni ca nagarāṇi
11. Then I, along with my retinue (sānubandhaḥ), was pursued by that Vālī, as I fled past various rivers, forests, and cities.
आदर्शतलसंकाशा ततो वै पृथिवी मया ।
अलातचक्रप्रतिमा दृष्टा गोष्पदवत्तदा ॥१२॥
12. ādarśatalasaṃkāśā tato vai pṛthivī mayā ,
alātacakrapratimā dṛṣṭā goṣpadavattadā.
12. ādarśatalasaṃkāśā tataḥ vai pṛthivī mayā
alātacakrapratimā dṛṣṭā goṣpadavat tadā
12. mayā ādarśatalasaṃkāśā alātacakrapratimā
goṣpadavat pṛthivī tadā dṛṣṭā vai
12. Then, I saw the earth, which appeared like the smooth surface of a mirror. At that time, it looked as small as a cow's hoofprint, resembling the rapid circle formed by a whirling firebrand.
ततः पूर्वमहं गत्वा दक्षिणामहमाश्रितः ।
दिशं च पश्चिमां भूयो गतो ऽस्मि भयशङ्कितः ।
उत्तरां तु दिशं यान्तं हनुमान्मामथाब्रवीत् ॥१३॥
13. tataḥ pūrvamahaṃ gatvā dakṣiṇāmahamāśritaḥ ,
diśaṃ ca paścimāṃ bhūyo gato'smi bhayaśaṅkitaḥ ,
uttarāṃ tu diśaṃ yāntaṃ hanumānmāmathābravīt.
13. tataḥ pūrvam aham gatvā dakṣiṇām aham
āśritaḥ diśam ca paścimām bhūyaḥ
gataḥ asmi bhayaśaṅkitaḥ uttarām tu
diśam yāntam hanumān mām atha abravīt
13. tataḥ aham pūrvam gatvā dakṣiṇām
āśritaḥ ca bhayaśaṅkitaḥ aham bhūyaḥ
paścimām diśam gataḥ asmi tu uttarām
diśam yāntam mām atha hanumān abravīt
13. Then, having first gone eastward, I resorted to the south. And I, feeling apprehensive, went westward again. However, as I was heading towards the northern direction, Hanumān then spoke to me.
इदानीं मे स्मृतं राजन्यथा वाली हरीश्वरः ।
मतङ्गेन तदा शप्तो ह्यस्मिन्नाश्रममण्डले ॥१४॥
14. idānīṃ me smṛtaṃ rājanyathā vālī harīśvaraḥ ,
mataṅgena tadā śapto hyasminnāśramamaṇḍale.
14. idānīm me smṛtam rājan yathā vālī harīśvaraḥ
mataṅgena tadā śaptaḥ hi asmin āśramamaṇḍale
14. rājan idānīm me smṛtam yathā harīśvaraḥ vālī
tadā mataṅgena hi asmin āśramamaṇḍale śaptaḥ
14. O King, I now remember how Vālī, the lord of monkeys, was cursed by (Mataṅga) at that time, indeed, in this hermitage (āśrama) region.
प्रविशेद् यदि वा वाली मूर्धास्य शतधा भवेत् ।
तत्र वासः सुखो ऽस्माकं निरुद्विग्नो भविष्यति ॥१५॥
15. praviśed yadi vā vālī mūrdhāsya śatadhā bhavet ,
tatra vāsaḥ sukho'smākaṃ nirudvigno bhaviṣyati.
15. praviśet yadi vā vālī mūrdhā asya śatadhā bhavet
tatra vāsaḥ sukhaḥ asmākam nirudvignaḥ bhaviṣyati
15. yadi vā vālī praviśet asya mūrdhā śatadhā bhavet
tatra asmākam vāsaḥ sukhaḥ nirudvignaḥ bhaviṣyati
15. If Vālī were to enter this (hermitage), his head would surely split into a hundred pieces. Therefore, our residence there will be peaceful and free from anxiety.
ततः पर्वतमासाद्य ऋश्यमूकं नृपात्मज ।
न विवेश तदा वाली मतङ्गस्य भयात्तदा ॥१६॥
16. tataḥ parvatamāsādya ṛśyamūkaṃ nṛpātmaja ,
na viveśa tadā vālī mataṅgasya bhayāttadā.
16. tataḥ parvatam āsādya ṛśyamūkam nṛpātmaja
na viveśa tadā vālī mataṅgasya bhayāt tadā
16. Thereafter, O son of the king, having reached the Rishyamuka mountain, Vālī did not enter it then, out of fear of (the sage) Mataṅga at that time.
एवं मया तदा राजन्प्रत्यक्षमुपलक्षितम् ।
पृथिवीमण्डलं कृत्स्नं गुहामस्म्यागतस्ततः ॥१७॥
17. evaṃ mayā tadā rājanpratyakṣamupalakṣitam ,
pṛthivīmaṇḍalaṃ kṛtsnaṃ guhāmasmyāgatastataḥ.
17. evam mayā tadā rājan pratyakṣam upalakṣitam
pṛthivīmaṇḍalam kṛtsnam guhām asmi āgataḥ tataḥ
17. Thus, O king, the entire orb of the earth was directly observed by me at that time. Thereafter, I arrived at a cave.