Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-3, chapter-5

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
शरभङ्गे दिवं प्राप्ते मुनिसंघाः समागताः ।
अभ्यगच्छन्त काकुत्स्थं रामं ज्वलिततेजसं ॥१॥
1. śarabhaṅge divaṃ prāpte munisaṃghāḥ samāgatāḥ ,
abhyagacchanta kākutsthaṃ rāmaṃ jvalitatejasaṃ.
1. śarabhaṅge divam prāpte munisaṃghāḥ samāgatāḥ
abhyagacchanta kākutstham rāmam jvalitatejasam
1. śarabhaṅge divam prāpte munisaṃghāḥ samāgatāḥ
abhyagacchanta kākutstham rāmam jvalitatejasam
1. When Śarabhaṅga attained heaven, assemblies of sages gathered. They then approached Rāma, the descendant of Kakutstha, who possessed blazing splendor.
वैखानसा वालखिल्याः संप्रक्षाला मरीचिपाः ।
अश्मकुट्टाश्च बहवः पत्राहाराश्च तापसाः ॥२॥
2. vaikhānasā vālakhilyāḥ saṃprakṣālā marīcipāḥ ,
aśmakuṭṭāśca bahavaḥ patrāhārāśca tāpasāḥ.
2. vaikhānasāḥ vālakhyāḥ saṃprakṣālāḥ marīcipāḥ
aśmakuṭṭāḥ ca bahavaḥ patrāhārāḥ ca tāpasāḥ
2. bahavaḥ tāpasāḥ vaikhānasāḥ vālakhyāḥ saṃprakṣālāḥ
marīcipāḥ aśmakuṭṭāḥ ca patrāhārāḥ ca
2. There were many ascetics, including Vaikhānasa and Vālakhilya hermits, those who thoroughly washed their vessels, those who subsisted on sun rays, those who pounded grain with stones, and those who ate only leaves.
दन्तोलूखलिनश्चैव तथैवोन्मज्जकाः परे ।
मुनयः सलिलाहारा वायुभक्षास्तथापरे ॥३॥
3. dantolūkhalinaścaiva tathaivonmajjakāḥ pare ,
munayaḥ salilāhārā vāyubhakṣāstathāpare.
3. dantolūkhalinaḥ ca eva tathā eva unmajjākāḥ pare
munayaḥ salilāhārāḥ vāyubhakṣāḥ tathā apare
3. tathā eva pare dantolūkhalinaḥ ca unmajjākāḥ.
tathā apare munayaḥ salilāhārāḥ ca vāyubhakṣāḥ.
3. Likewise, there were others (ascetics), those who used their teeth as a mortar, and those who stood submerged (in water). And then there were other sages who subsisted only on water, and others who subsisted on air.
आकाशनिलयाश्चैव तथा स्थण्डिलशायिनः ।
तथोर्ध्ववासिनो दान्तास्तथार्द्रपटवाससः ॥४॥
4. ākāśanilayāścaiva tathā sthaṇḍilaśāyinaḥ ,
tathordhvavāsino dāntāstathārdrapaṭavāsasaḥ.
4. ākāśanilayāḥ ca eva tathā sthaṇḍilaśāyinaḥ tathā
ūrdhvavāsinaḥ dāntāḥ tathā ārdrapaṭavāsasaḥ
4. tathā ca eva ākāśanilayāḥ ca sthaṇḍilaśāyinaḥ.
tathā dāntāḥ ūrdhvavāsinaḥ ca ārdrapaṭavāsasaḥ.
4. And likewise, there were those who dwelt in the open air, and those who slept on bare ground. Similarly, there were self-controlled ascetics who kept their arms uplifted, and those who wore wet garments.
सजपाश्च तपोनित्यास्तथा पञ्चतपोऽन्विताः ।
सर्वे ब्राह्म्या श्रिया जुष्टा दृढयोगसमाहिताः ।
शरभङ्गाश्रमे राममभिजग्मुश्च तापसाः ॥५॥
5. sajapāśca taponityāstathā pañcatapo'nvitāḥ ,
sarve brāhmyā śriyā juṣṭā dṛḍhayogasamāhitāḥ ,
śarabhaṅgāśrame rāmamabhijagmuśca tāpasāḥ.
5. sajapāḥ ca taponityāḥ tathā
pañcatapo'nvitāḥ sarve brāhmyā śriyā
juṣṭāḥ dṛḍhayogasamāhitāḥ śarabhaṅgāśrame
rāmam abhijagmuḥ ca tāpasāḥ
5. sarve tāpasāḥ sajapāḥ taponityāḥ ca tathā pañcatapo'nvitāḥ,
brāhmyā śriyā juṣṭāḥ dṛḍhayogasamāhitāḥ,
śarabhaṅgāśrame rāmam abhijagmuḥ ca
5. And there were those constantly engaged in chanting (japa) and always performing austerities (tapas), as well as those who practiced the five-fire penance. All these ascetics, endowed with divine splendor (śrī), and deeply absorbed in steadfast contemplative discipline (yoga), then approached Rāma in the hermitage (āśrama) of Śarabhaṅga.
अभिगम्य च धर्मज्ञा रामं धर्मभृतां वरम् ।
ऊचुः परमधर्मज्ञमृषिसंघाः समाहिताः ॥६॥
6. abhigamya ca dharmajñā rāmaṃ dharmabhṛtāṃ varam ,
ūcuḥ paramadharmajñamṛṣisaṃghāḥ samāhitāḥ.
6. abhigamya ca dharmajñāḥ rāmam dharmabhṛtām
varam ūcuḥ paramadharmajñam ṛṣisaṅghāḥ samāhitāḥ
6. dharmajñāḥ samāhitāḥ ṛṣisaṅghāḥ rāmam dharmabhṛtām
varam paramadharmajñam ca abhigamya ūcuḥ
6. The groups of sages (ṛṣisaṅgha), who knew natural law (dharma) and were composed, approached Rama, who was the best among the upholders of natural law (dharma) and supremely knowledgeable in it, and spoke to him.
त्वमिक्ष्वाकुकुलस्यास्य पृथिव्याश्च महारथः ।
प्रधानश्चासि नाथश्च देवानां मघवानिव ॥७॥
7. tvamikṣvākukulasyāsya pṛthivyāśca mahārathaḥ ,
pradhānaścāsi nāthaśca devānāṃ maghavāniva.
7. tvam ikṣvākukulasya asya pṛthivyāḥ ca mahārathaḥ
pradhānaḥ ca asi nāthaḥ ca devānām maghavān iva
7. tvam asya ikṣvākukulasya pṛthivyāḥ ca mahārathaḥ
pradhānaḥ ca nāthaḥ ca asi devānām maghavān iva
7. You are the great warrior (mahāratha) of this Ikshvaku dynasty and of the earth. You are also the foremost leader and protector, just like Maghavan (Indra) is for the gods.
विश्रुतस्त्रिषु लोकेषु यशसा विक्रमेण च ।
पितृव्रतत्वं सत्यं च त्वयि धर्मश्च पुष्कलः ॥८॥
8. viśrutastriṣu lokeṣu yaśasā vikrameṇa ca ,
pitṛvratatvaṃ satyaṃ ca tvayi dharmaśca puṣkalaḥ.
8. viśrutaḥ triṣu lokeṣu yaśasā vikrameṇa ca
pitṛvratatvam satyam ca tvayi dharmaḥ ca puṣkalaḥ
8. viśrutaḥ triṣu lokeṣu yaśasā vikrameṇa ca.
tvayi pitṛvratatvam ca satyam ca puṣkalaḥ dharmaḥ ca.
8. You are renowned in the three worlds for your fame and valor. In you reside also devotion to your father, truthfulness, and abundant natural law (dharma).
त्वामासाद्य महात्मानं धर्मज्ञं धर्मवत्सलम् ।
अर्थित्वान्नाथ वक्ष्यामस्तच्च नः क्षन्तुमर्हसि ॥९॥
9. tvāmāsādya mahātmānaṃ dharmajñaṃ dharmavatsalam ,
arthitvānnātha vakṣyāmastacca naḥ kṣantumarhasi.
9. tvām āsādya mahātmānam dharmajñam dharmavatsalam
arthitvāt nātha vakṣyāmaḥ tat ca naḥ kṣantum arhasi
9. nātha tvām mahātmānam dharmajñam dharmavatsalam āsādya arthitvāt vakṣyāmaḥ.
tat ca naḥ kṣantum arhasi.
9. O Lord, having approached you, the great-souled one (mahātman), who knows natural law (dharma) and is devoted to natural law (dharma), we will speak out of necessity. Therefore, please forgive us for this.
अधार्मस्तु महांस्तात भवेत्तस्य महीपतेः ।
यो हरेद्बलिषड्भागं न च रक्षति पुत्रवत् ॥१०॥
10. adhārmastu mahāṃstāta bhavettasya mahīpateḥ ,
yo haredbaliṣaḍbhāgaṃ na ca rakṣati putravat.
10. adharmaḥ tu mahān tāta bhavet tasya mahīpateḥ
yaḥ haret baliṣaḍbhāgam na ca rakṣati putravat
10. tāta yaḥ mahīpateḥ baliṣaḍbhāgam haret ca putravat na rakṣati,
tasya mahān adharmaḥ tu bhavet
10. O dear one, great unrighteousness (adharma) would indeed befall that king who collects the one-sixth share of tribute but does not protect his subjects like a father protects his children.
युञ्जानः स्वानिव प्राणान्प्राणैरिष्टान् सुतानिव ।
नित्ययुक्तः सदा रक्षन् सर्वान् विषयवासिनः ॥११॥
11. yuñjānaḥ svāniva prāṇānprāṇairiṣṭān sutāniva ,
nityayuktaḥ sadā rakṣan sarvān viṣayavāsinaḥ.
11. yuñjānaḥ svān iva prāṇān prāṇaiḥ iṣṭān sutān
iva nityayuktaḥ sadā rakṣan sarvān viṣayavāsinaḥ
11. (saḥ rājā) nityayuktaḥ sadā yuñjānaḥ svān prāṇān iva
prāṇaiḥ iṣṭān sutān iva sarvān viṣayavāsinaḥ rakṣan (bhavet)
11. Constantly diligent, always protecting all the inhabitants of his realm, [the king should act] considering them as his own vital breaths (prāṇa) and as sons who are as beloved as life itself.
प्राप्नोति शाश्वतीं राम कीर्तिं स बहुवार्षिकीम् ।
ब्रह्मणः स्थानमासाद्य तत्र चापि महीयते ॥१२॥
12. prāpnoti śāśvatīṃ rāma kīrtiṃ sa bahuvārṣikīm ,
brahmaṇaḥ sthānamāsādya tatra cāpi mahīyate.
12. prāpnoti śāśvatīm rāma kīrtim sa bahuvārṣikīm
brahmaṇaḥ sthānam āsādya tatra ca api mahīyate
12. rāma saḥ śāśvatīm bahuvārṣikīm kīrtim prāpnoti,
brahmaṇaḥ sthānam āsādya tatra ca api mahīyate
12. O Rāma, that [king] attains eternal fame that lasts for many years. Having reached the abode of Brahmā (brahman), he is also glorified there.
यत् करोति परं धर्मं मुनिर्मूलफलाशनः ।
तत्र राज्ञश्चतुर्भागः प्रजा धर्मेण रक्षतः ॥१३॥
13. yat karoti paraṃ dharmaṃ munirmūlaphalāśanaḥ ,
tatra rājñaścaturbhāgaḥ prajā dharmeṇa rakṣataḥ.
13. yat karoti param dharmam muniḥ mūlaphalāśanaḥ
tatra rājñaḥ caturbhāgaḥ prajā dharmeṇa rakṣataḥ
13. yat mūlaphalāśanaḥ muniḥ param dharmam karoti,
tatra prajā dharmeṇa rakṣataḥ rājñaḥ caturbhāgaḥ (bhavati)
13. Whatever supreme virtue (dharma) is acquired by a sage who subsists on roots and fruits, a one-fourth share of that [merit] belongs to the king who protects his subjects according to natural law (dharma).
सो ऽयं ब्राह्मणभूयिष्ठो वानप्रस्थगणो महान् ।
त्वन्नाथो ऽनाथवद् राम राक्षसैर्वध्यते भृशम् ॥१४॥
14. so'yaṃ brāhmaṇabhūyiṣṭho vānaprasthagaṇo mahān ,
tvannātho'nāthavad rāma rākṣasairvadhyate bhṛśam.
14. saḥ ayam brāhmaṇa-bhūyiṣṭhaḥ vānaprastha-gaṇaḥ mahān
tvat-nāthaḥ anātha-vat rāma rākṣasaiḥ vadhyate bhṛśam
14. rāma,
saḥ ayam brāhmaṇa-bhūyiṣṭhaḥ mahān vānaprastha-gaṇaḥ,
tvat-nāthaḥ anātha-vat,
rākṣasaiḥ bhṛśam vadhyate.
14. O Rāma, this great multitude of hermits (vānaprastha), predominantly Brahmins, who have you as their protector, are being severely killed by demons (rākṣasa) as if they were helpless.
एहि पश्य शरीराणि मुनीनां भावितात्मनाम् ।
हतानां राक्षसैर्घोरैर्बहूनां बहुधा वने ॥१५॥
15. ehi paśya śarīrāṇi munīnāṃ bhāvitātmanām ,
hatānāṃ rākṣasairghorairbahūnāṃ bahudhā vane.
15. ehi paśya śarīrāṇi munīnām bhāvita-ātmanām
hatānām rākṣasaiḥ ghoraiḥ bahūnām bahudhā vane
15. ehi,
paśya vane ghoraiḥ rākṣasaiḥ bahudhā hatānām bahūnām bhāvita-ātmanām munīnām śarīrāṇi.
15. Come, behold in the forest the bodies of numerous pure-souled sages (muni), who have been killed in various ways by dreadful demons (rākṣasa).
पम्पानदीनिवासानामनुमन्दाकिनीमपि ।
चित्रकूटालयानां च क्रियते कदनं महत् ॥१६॥
16. pampānadīnivāsānāmanumandākinīmapi ,
citrakūṭālayānāṃ ca kriyate kadanaṃ mahat.
16. pampā-nadī-nivāsānām anu-mandākinīm api
citrakūṭa-ālayānām ca kriyate kadanam mahat
16. pampā-nadī-nivāsānām,
api anu-mandākinīm (nivāsānām),
ca citrakūṭa-ālayānām mahat kadanam kriyate.
16. A great slaughter is being committed against those dwelling by the Pampa river, and also along the Mandakini, and those residing in Citrakūṭa.
एवं वयं न मृष्यामो विप्रकारं तपस्विनम् ।
क्रियमाणं वने घोरं रक्षोभिर्भीमकर्मभिः ॥१७॥
17. evaṃ vayaṃ na mṛṣyāmo viprakāraṃ tapasvinam ,
kriyamāṇaṃ vane ghoraṃ rakṣobhirbhīmakarmabhiḥ.
17. evam vayam na mṛṣyāmaḥ viprakāram tapasvinām
kriyamāṇam vane ghoram rakṣobhiḥ bhīma-karmabhiḥ
17. evam vayam,
rakṣobhiḥ bhīma-karmabhiḥ vane kriyamāṇam ghoram viprakāram tapasvinām na mṛṣyāmaḥ.
17. Thus, we cannot tolerate this dreadful harassment (viprakāra) being inflicted upon the ascetics (tapasvin) in the forest by demons (rākṣasa) whose actions are terrifying.
ततस्त्वां शरणार्थं च शरण्यं समुपस्थिताः ।
परिपालय नो राम वध्यमानान्निशाचरैः ॥१८॥
18. tatastvāṃ śaraṇārthaṃ ca śaraṇyaṃ samupasthitāḥ ,
paripālaya no rāma vadhyamānānniśācaraiḥ.
18. tataḥ tvām śaraṇārtham ca śaraṇyam samupasthitāḥ
paripālaya naḥ rāma vadhyamānān niśācaraiḥ
18. rāma tataḥ vadhyamānān niśācaraiḥ (vayam) tvām
śaraṇārtham ca śaraṇyam samupasthitāḥ naḥ paripālaya
18. Then, O Rāma, we have approached you for refuge, as you are our protector, while we are being tormented by the night-roamers. Please protect us.
एतच्छ्रुत्वा तु काकुत्स्थस्तापसानां तपस्विनाम् ।
इदं प्रोवाच धर्मात्मा सर्वानेव तपस्विनः ।
नैवमर्हथ मां वक्तुमाज्ञाप्यो ऽहं तपस्विनम् ॥१९॥
19. etacchrutvā tu kākutsthastāpasānāṃ tapasvinām ,
idaṃ provāca dharmātmā sarvāneva tapasvinaḥ ,
naivamarhatha māṃ vaktumājñāpyo'haṃ tapasvinam.
19. etat śrutvā tu kākutsthaḥ tāpasānām
tapasvinām idam provāca dharmātmā
sarvān eva tapasvinaḥ na evam arhatha
mām vaktum ājñāpyaḥ aham tapasvinām
19. tu etat śrutvā dharmātmā kākutsthaḥ
tāpasānām tapasvinām sarvān eva
tapasvinaḥ idam provāca na evam mām
vaktum arhatha aham tapasvinām ājñāpyaḥ
19. Upon hearing this, Kakutstha (Rāma), whose disposition is righteous (dharma), addressed all those ascetics, saying: "You should not speak to me in this way; rather, I am one to be commanded by ascetics."
भवतामर्थसिद्ध्यर्थमागतो ऽहं यदृच्छया ।
तस्य मे ऽयं वने वासो भविष्यति महाफलः ।
तपस्विनां रणे शत्रून् हन्तुमिच्छामि राक्षसान् ॥२०॥
20. bhavatāmarthasiddhyarthamāgato'haṃ yadṛcchayā ,
tasya me'yaṃ vane vāso bhaviṣyati mahāphalaḥ ,
tapasvināṃ raṇe śatrūn hantumicchāmi rākṣasān.
20. bhavatām artha-siddhi-artham āgataḥ
aham yadṛcchayā tasya me ayam vane
vāsaḥ bhaviṣyati mahā-phalaḥ tapasvinām
raṇe śatrūn hantum icchāmi rākṣasān
20. aham bhavatām artha-siddhi-artham
yadṛcchayā āgataḥ tasya me ayam vane vāsaḥ
mahā-phalaḥ bhaviṣyati (aham) raṇe
tapasvinām śatrūn rākṣasān hantum icchāmi
20. "I have arrived here by chance for the fulfillment of your objectives. Therefore, this residence of mine in the forest will bear great fruit. I desire to kill the Rākṣasas, who are the enemies of the ascetics, in battle."
दत्त्वा वरं चापि तपोधनानां धर्मे धृतात्मा सहलक्ष्मणेन ।
तपोधनैश्चापि सहार्य वृत्तः सुतीष्क्णमेवाभिजगाम वीरः ॥२१॥
21. dattvā varaṃ cāpi tapodhanānāṃ dharme dhṛtātmā sahalakṣmaṇena ,
tapodhanaiścāpi sahārya vṛttaḥ sutīṣkṇamevābhijagāma vīraḥ.
21. dattvā varam ca api tapas-dhanānām
dharme dhṛta-ātmā saha-lakṣmaṇena
tapas-dhanaiḥ ca api saha ārya
vṛttaḥ sutīkṣṇam eva abhijagāma vīraḥ
21. ca api tapas-dhanānām varam dattvā
dharme dhṛta-ātmā saha-lakṣmaṇena
saha ārya vṛttaḥ ca api tapas-dhanaiḥ
vīraḥ eva sutīkṣṇam abhijagāma
21. Having granted a boon to the ascetics (tapodhana), that hero, whose resolve was firmly set on (dharma), then proceeded to Sutīkṣṇa, accompanied by Lakṣmaṇa and those very ascetics, maintaining his noble conduct.