Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-2, chapter-111

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
अनसूया तु धर्मज्ञा श्रुत्वा तां महतीं कथाम् ।
पर्यष्वजत बाहुभ्यां शिरस्याघ्राय मैथिलीम् ॥१॥
1. anasūyā tu dharmajñā śrutvā tāṃ mahatīṃ kathām ,
paryaṣvajata bāhubhyāṃ śirasyāghrāya maithilīm.
1. anasūyā tu dharmajñā śrutvā tām mahatīm kathām
paryasvajata bāhubhyām śirasi āghrāya maithilīm
1. tu dharmajñā anasūyā tām mahatīm kathām śrutvā
bāhubhyām śirasi āghrāya maithilīm paryasvajata
1. Anasūyā, who was wise in the intrinsic nature of things (dharma), having heard that great story, embraced Maithilī (Sita) with her arms, after kissing her on the head.
व्यक्ताक्षरपदं चित्रं भाषितं मधुरं त्वया ।
यथा स्वयंवरं वृत्तं तत् सर्वं हि श्रुतं मया ॥२॥
2. vyaktākṣarapadaṃ citraṃ bhāṣitaṃ madhuraṃ tvayā ,
yathā svayaṃvaraṃ vṛttaṃ tat sarvaṃ hi śrutaṃ mayā.
2. vyaktākṣarapadam citram bhāṣitam madhuram tvayā
yathā svayamvaram vṛttam tat sarvam hi śrutam mayā
2. tvayā vyaktākṣarapadam citram madhuram bhāṣitam
yathā svayamvaram vṛttam tat sarvam hi mayā śrutam
2. Your speech, with its clear syllables and words, was wonderful and sweet. Indeed, all of it, how the self-choice ceremony (svayaṃvara) took place, has been heard by me.
रमे ऽहं कथया ते तु दृढं मधुरभाषिणि ।
रविरस्तं गतः श्रीमानुपोह्य रजनीं शिवाम् ॥३॥
3. rame'haṃ kathayā te tu dṛḍhaṃ madhurabhāṣiṇi ,
ravirastaṃ gataḥ śrīmānupohya rajanīṃ śivām.
3. rame aham kathayā te tu dṛḍham madhurabhāṣiṇi
raviḥ astam gataḥ śrīmān upohya rajanīm śivām
3. he madhurabhāṣiṇi aham te kathayā tu dṛḍham rame
śrīmān raviḥ astam gataḥ śivām rajanīm upohya
3. O sweet-speaker, I am indeed greatly delighted by your story. The glorious sun has set, bringing forth the auspicious night.
दिवसं प्रति कीर्णानामाहारार्थं पतत्रिणाम् ।
संध्याकाले निलीनानां निद्रार्थं श्रूयते ध्वनिः ॥४॥
4. divasaṃ prati kīrṇānāmāhārārthaṃ patatriṇām ,
saṃdhyākāle nilīnānāṃ nidrārthaṃ śrūyate dhvaniḥ.
4. divasam prati kīrṇānām āhāra-artham patatriṇām |
sandhyā-kāle nilīnānām nidrā-artham śrūyate dhvaniḥ
4. sandhyā-kāle dhvaniḥ śrūyate patatriṇām divasam
prati āhāra-artham kīrṇānām nidrā-artham nilīnānām
4. At dusk, a sound is heard from the birds which were scattered throughout the day in search of food and are now nestled for sleep.
एते चाप्यभिषेकार्द्रा मुनयः फलशोधनाः ।
सहिता उपवर्तन्ते सलिलाप्लुतवल्कलाः ॥५॥
5. ete cāpyabhiṣekārdrā munayaḥ phalaśodhanāḥ ,
sahitā upavartante salilāplutavalkalāḥ.
5. ete ca api abhiṣeka-ārdrāḥ munayaḥ phala-śodhanāḥ
| sahitāḥ upa-vartante salila-āpluta-valkalāḥ
5. ca api ete munayaḥ abhiṣeka-ārdrāḥ phala-śodhanāḥ
salila-āpluta-valkalāḥ sahitāḥ upa-vartante
5. And these sages, wet from their ritual baths, purified by fruits, and with their bark garments drenched with water, are returning together.
ऋषीणामग्निहोत्रेषु हुतेषु विधिपुर्वकम् ।
कपोताङ्गारुणो धूमो दृश्यते पवनोद्धतः ॥६॥
6. ṛṣīṇāmagnihotreṣu huteṣu vidhipurvakam ,
kapotāṅgāruṇo dhūmo dṛśyate pavanoddhataḥ.
6. ṛṣīṇām agnihotreṣu huteṣu vidhi-pūrvakam |
kapota-aṅga-āruṇaḥ dhūmaḥ dṛśyate pavana-uddhataḥ
6. dhūmaḥ ṛṣīṇām agnihotreṣu vidhi-pūrvakam huteṣu
kapota-aṅga-āruṇaḥ pavana-uddhataḥ dṛśyate
6. From the fire sacrifices (agnihotreṣu) of the sages (ṛṣīṇām), offered according to sacred rites (vidhipūrvakam), smoke (dhūmaḥ) that is ruddy like a pigeon's body (kapotāṅgāruṇaḥ) and driven by the wind (pavanoddhataḥ) is seen (dṛśyate).
अल्पपर्णा हि तरवो घनीभूताः समन्ततः ।
विप्रकृष्टे ऽपि ये देशे न प्रकाशन्ति वै दिशः ॥७॥
7. alpaparṇā hi taravo ghanībhūtāḥ samantataḥ ,
viprakṛṣṭe'pi ye deśe na prakāśanti vai diśaḥ.
7. alpa-parṇāḥ hi taravaḥ ghanībhūtāḥ samantataḥ |
viprakṛṣṭe api ye deśe na prakāśanti vai diśaḥ
7. hi taravaḥ alpa-parṇāḥ samantataḥ ghanībhūtāḥ ye
(taravaḥ) api viprakṛṣṭe deśe vai diśaḥ na prakāśanti
7. Indeed, trees (taravaḥ) with few leaves (alpaparṇāḥ) become dense (ghanībhūtāḥ) all around (samantataḥ). These (trees), even in a distant region (viprakṛṣṭe api deśe), certainly (vai) do not allow the directions (diśaḥ) to be clearly seen (na prakāśanti).
रजनी रससत्त्वानि प्रचरन्ति समन्ततः ।
तपोवनमृगा ह्येते वेदितीर्थेषु शेरते ॥८॥
8. rajanī rasasattvāni pracaranti samantataḥ ,
tapovanamṛgā hyete veditīrtheṣu śerate.
8. rajanī rasasattvāni pracaranti samantataḥ
tapovanamṛgāḥ hi ete veditīrtheṣu śerate
8. rajanī samantataḥ rasasattvāni pracaranti
hi ete tapovanamṛgāḥ veditīrtheṣu śerate
8. Nocturnal creatures roam all around. Indeed, these deer of the hermitage (tapovana) are resting in the known sacred places (tīrtha).
संप्रवृत्ता निशा सीते नक्षत्रसमलंकृता ।
ज्योत्स्ना प्रावरणश्चन्द्रो दृश्यते ऽभ्युदितो ऽम्बरे ॥९॥
9. saṃpravṛttā niśā sīte nakṣatrasamalaṃkṛtā ,
jyotsnā prāvaraṇaścandro dṛśyate'bhyudito'mbare.
9. sampravṛttā niśā sīte nakṣatrasamalankṛtā jyotsnā
prāvaraṇaḥ candraḥ dṛśyate abhyuditaḥ ambare
9. sīte niśā nakṣatrasamalankṛtā sampravṛttā
jyotsnāprāvaraṇaḥ candraḥ ambare abhyuditaḥ dṛśyate
9. O Sītā, the night has fully commenced, adorned with constellations. The moon, whose covering is moonlight, is seen risen in the sky.
गम्यतामनुजानामि रामस्यानुचरी भव ।
कथयन्त्या हि मधुरं त्वयाहं परितोषिता ॥१०॥
10. gamyatāmanujānāmi rāmasyānucarī bhava ,
kathayantyā hi madhuraṃ tvayāhaṃ paritoṣitā.
10. gamyatām anujānāmi rāmasya anucarī bhava
kathayantyā hi madhuram tvayā aham paritoṣitā
10. gamyatām aham anujānāmi rāmasya anucarī bhava
hi tvayā madhuram kathayantyā aham paritoṣitā
10. You may go, I permit it. Become a follower of Rāma. For indeed, I have been greatly pleased by you speaking sweetly.
अलंकुरु च तावत्त्वं प्रत्यक्षं मम मैथिलि ।
प्रीतिं जनय मे वत्स दिव्यालंकारशोभिनी ॥११॥
11. alaṃkuru ca tāvattvaṃ pratyakṣaṃ mama maithili ,
prītiṃ janaya me vatsa divyālaṃkāraśobhinī.
11. alaṅkuru ca tāvat tvam pratyakṣam mama maithili
prītim janaya me vatsa divyālaṅkāraśobhinī
11. ca tāvat tvam maithili mama pratyakṣam alaṅkuru
vatsa divyālaṅkāraśobhinī me prītim janaya
11. And for now, O Maithili, adorn yourself directly before me. O dear child, cause me delight by shining with divine ornaments.
सा तदा समलंकृत्य सीता सुरसुतोपमा ।
प्रणम्य शिरसा तस्यै रामं त्वभिमुखी ययौ ॥१२॥
12. sā tadā samalaṃkṛtya sītā surasutopamā ,
praṇamya śirasā tasyai rāmaṃ tvabhimukhī yayau.
12. sā tadā samalaṅkṛtya sītā surasutopamā praṇamya
śirasā tasyai rāmam tu abhimukhī yayau
12. sā surasutopamā sītā tadā samalaṅkṛtya śirasā
tasyai praṇamya rāmam tu abhimukhī yayau
12. Then, Sita, adorned and resembling a celestial maiden, bowed her head to her (Anasuya) and proceeded towards Rama.
तथा तु भूषितां सीतां ददर्श वदतां वरः ।
राघवः प्रीतिदानेन तपस्विन्या जहर्ष च ॥१३॥
13. tathā tu bhūṣitāṃ sītāṃ dadarśa vadatāṃ varaḥ ,
rāghavaḥ prītidānena tapasvinyā jaharṣa ca.
13. tathā tu bhūṣitām sītām dadarśa vadatām varaḥ
rāghavaḥ prītidānena tapasvinyā jaharṣa ca
13. tu vadatām varaḥ rāghavaḥ tathā bhūṣitām sītām
dadarśa ca tapasvinyā prītidānena jaharṣa
13. And Rama (Rāghava), the best of speakers, saw Sita thus adorned, and he rejoiced at the loving gift from the female ascetic.
न्यवेदयत्ततः सर्वं सीता रामाय मैथिली ।
प्रीतिदानं तपस्विन्या वसनाभरणस्रजाम् ॥१४॥
14. nyavedayattataḥ sarvaṃ sītā rāmāya maithilī ,
prītidānaṃ tapasvinyā vasanābharaṇasrajām.
14. nyavedayat tataḥ sarvam sītā rāmāya maithilī
prītidānam tapasvinyā vasanābharaṇasrajām
14. tataḥ maithilī sītā rāmāya sarvam tapasvinyā
vasanābharaṇasrajām prītidānam nyavedayat
14. Then Sita, the princess of Mithila (Maithilī), informed Rama of everything: the loving gift from the female ascetic, consisting of garments, ornaments, and garlands.
प्रहृष्टस्त्वभवद् रामो लक्ष्मणश्च महारथः ।
मैथिल्याः सत्क्रियां दृष्ट्वा मानुषेषु सुदुर्लभाम् ॥१५॥
15. prahṛṣṭastvabhavad rāmo lakṣmaṇaśca mahārathaḥ ,
maithilyāḥ satkriyāṃ dṛṣṭvā mānuṣeṣu sudurlabhām.
15. prahṛṣṭaḥ tu abhavat rāmaḥ lakṣmaṇaḥ ca mahārathaḥ
maithilyāḥ satkriyām dṛṣṭvā mānuṣeṣu sudurlabhām
15. rāmaḥ tu prahṛṣṭaḥ abhavat ca mahārathaḥ lakṣmaṇaḥ
maithilyāḥ mānuṣeṣu sudurlabhām satkriyām dṛṣṭvā
15. Rama became greatly pleased, and Lakshmana, the great warrior, likewise, having seen the exceptional hospitality (satkriyā) shown to Sita (Maithilī), which is indeed very rare among humans.
ततस्तां सर्वरीं प्रीतः पुण्यां शशिनिभाननः ।
अर्चितस्तापसैः सिद्धैरुवास रघुनन्दनः ॥१६॥
16. tatastāṃ sarvarīṃ prītaḥ puṇyāṃ śaśinibhānanaḥ ,
arcitastāpasaiḥ siddhairuvāsa raghunandanaḥ.
16. tataḥ tām śarvarīm prītaḥ puṇyām śaśinibhānanaḥ
arcitaḥ tāpasaiḥ siddhaiḥ uvāsa raghunandanaḥ
16. raghunandanaḥ śaśinibhānanaḥ prītaḥ tāpasaiḥ
siddhaiḥ arcitaḥ tataḥ tām puṇyām śarvarīm uvāsa
16. Then, pleased, Rama (raghunandanaḥ), whose face resembled the moon, resided there for that sacred night, having been honored by the ascetics and the perfected beings (siddhas).
तस्यां रात्र्यां व्यतीतायामभिषिच्य हुताग्निकान् ।
आपृच्छेतां नरव्याघ्रौ तापसान् वनगोचरान् ॥१७॥
17. tasyāṃ rātryāṃ vyatītāyāmabhiṣicya hutāgnikān ,
āpṛcchetāṃ naravyāghrau tāpasān vanagocarān.
17. tasyām rātryām vyatītāyām abhiṣicya hutāgnikān
āpṛcchetām naravyāghrau tāpasān vanagocarān
17. tasyām rātryām vyatītāyām naravyāghrau abhiṣicya
hutāgnikān vanagocarān tāpasān āpṛcchetām
17. When that night had passed, the two best of men (naravyāghrau), after performing their ablutions, bid farewell to the ascetics (tāpasān) who performed fire rituals (hutāgnikān) and dwelt in the forest (vanagocarān).
ताव् ऊचुस्ते वनचरास्तापसा धर्मचारिणः ।
वनस्य तस्य संचारं राक्षसैः समभिप्लुतम् ॥१८॥
18. tāv ūcuste vanacarāstāpasā dharmacāriṇaḥ ,
vanasya tasya saṃcāraṃ rākṣasaiḥ samabhiplutam.
18. tau ūcuḥ te vanacarāḥ tāpasāḥ dharmacāriṇaḥ
vanasya tasya sañcāram rākṣasaiḥ samabhiplutam
18. te vanacarāḥ dharmacāriṇaḥ tāpasāḥ tau ūcuḥ:
tasya vanasya sañcāram rākṣasaiḥ samabhiplutam
18. Those forest-dwelling ascetics, who practiced (dharma), then told the two of them (Rama and Lakshmana) that the passage through that forest was overrun by demons (rākṣasas).
एष पन्था महर्षीणां फलान्याहरतां वने ।
अनेन तु वनं दुर्गं गन्तुं राघव ते क्षमम् ॥१९॥
19. eṣa panthā maharṣīṇāṃ phalānyāharatāṃ vane ,
anena tu vanaṃ durgaṃ gantuṃ rāghava te kṣamam.
19. eṣaḥ panthāḥ maharṣīṇām phalāni āharatām vane
anena tu vanam durgam gantum rāghava te kṣamam
19. rāghava,
eṣaḥ maharṣīṇām vane phalāni āharatām panthāḥ.
tu anena (panthā) durgam vanam gantum te kṣamam
19. This is the path used by the great sages (maharṣīṇām) for gathering fruits in the forest. However, O descendant of Raghu (rāghava), you are capable (kṣamam) of reaching the difficult forest through this very path.
इतीव तैः प्राञ्जलिभिस्तपस्विभिर्द्विजैः कृतस्वस्त्ययनः परंतपः ।
वनं सभार्यः प्रविवेश राघवः सलक्ष्मणः सूर्य इवाभ्रमण्डलम् ॥२०॥
20. itīva taiḥ prāñjalibhistapasvibhirdvijaiḥ kṛtasvastyayanaḥ paraṃtapaḥ ,
vanaṃ sabhāryaḥ praviveśa rāghavaḥ salakṣmaṇaḥ sūrya ivābhramaṇḍalam.
20. iti iva taiḥ prāñjalibhiḥ tapasvibhiḥ
dvijaiḥ kṛtasvastyayanaḥ paraṃtapaḥ
vanam sabhāryaḥ praviveśa rāghavaḥ
salakṣmaṇaḥ sūryaḥ iva abhramaṇḍalam
20. iti iva taiḥ prāñjalibhiḥ tapasvibhiḥ
dvijaiḥ kṛtasvastyayanaḥ rāghavaḥ
paraṃtapaḥ sabhāryaḥ salakṣmaṇaḥ sūryaḥ
iva abhramaṇḍalam vanam praviveśa
20. Thus, having received auspicious blessings from those ascetics (tapasvin) and twice-born (dvija) individuals who stood with folded hands, Rāghava, the vanquisher of foes (parantapa), entered the forest accompanied by his wife and Lakshmana, just as the sun enters a realm of clouds.