वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-2, chapter-69
तथैव क्रोशतस्तस्य भरतस्य महात्मनः ।
कौसल्या शब्दमाज्ञाय सुमित्रामिदमब्रवीत् ॥१॥
कौसल्या शब्दमाज्ञाय सुमित्रामिदमब्रवीत् ॥१॥
1. tathaiva krośatastasya bharatasya mahātmanaḥ ,
kausalyā śabdamājñāya sumitrāmidamabravīt.
kausalyā śabdamājñāya sumitrāmidamabravīt.
1.
tathaiva krośataḥ tasya bharatasya mahātmanaḥ
kausalyā śabdam ājñāya sumitrām idam abravīt
kausalyā śabdam ājñāya sumitrām idam abravīt
1.
tathaiva,
tasya mahātmanaḥ bharatasya krośataḥ śabdam ājñāya,
kausalyā sumitrām idam abravīt
tasya mahātmanaḥ bharatasya krośataḥ śabdam ājñāya,
kausalyā sumitrām idam abravīt
1.
Just so, while that great-souled (mahātman) Bharata was crying, Kausalya, having perceived his cry, spoke this to Sumitra.
आगतः क्रूरकार्यायाः कैकेय्या भरतः सुतः ।
तमहं द्रष्टुमिच्छामि भरतं दीर्घदर्शिनम् ॥२॥
तमहं द्रष्टुमिच्छामि भरतं दीर्घदर्शिनम् ॥२॥
2. āgataḥ krūrakāryāyāḥ kaikeyyā bharataḥ sutaḥ ,
tamahaṃ draṣṭumicchāmi bharataṃ dīrghadarśinam.
tamahaṃ draṣṭumicchāmi bharataṃ dīrghadarśinam.
2.
āgataḥ krūrakāryāyāḥ kaikeyīyāḥ bharataḥ sutaḥ
tam aham draṣṭum icchāmi bharatam dīrghadarśinam
tam aham draṣṭum icchāmi bharatam dīrghadarśinam
2.
krūrakāryāyāḥ kaikeyīyāḥ sutaḥ bharataḥ āgataḥ
aham tam dīrghadarśinam bharatam draṣṭum icchāmi
aham tam dīrghadarśinam bharatam draṣṭum icchāmi
2.
Bharata, the son of Kaikeyī who is known for her cruel deeds, has arrived. I wish to see that far-sighted Bharata.
एवमुक्त्वा सुमित्रां सा विवर्णा मलिनाम्बरा ।
प्रतस्थे भरतो यत्र वेपमाना विचेतना ॥३॥
प्रतस्थे भरतो यत्र वेपमाना विचेतना ॥३॥
3. evamuktvā sumitrāṃ sā vivarṇā malināmbarā ,
pratasthe bharato yatra vepamānā vicetanā.
pratasthe bharato yatra vepamānā vicetanā.
3.
evam uktvā sumitrām sā vivarṇā malināmbarā
pratasthe bharataḥ yatra vepamānā vicetanā
pratasthe bharataḥ yatra vepamānā vicetanā
3.
sā vivarṇā malināmbarā vepamānā vicetanā
evam sumitrām uktvā yatra bharataḥ pratasthe
evam sumitrām uktvā yatra bharataḥ pratasthe
3.
Having spoken thus to Sumitrā, she, pale and clothed in soiled garments, trembling and bewildered, set out for the place where Bharata was.
स तु रामानुजश्चापि शत्रुघ्नसहितस्तदा ।
प्रतस्थे भरतो यत्र कौसल्याया निवेशनम् ॥४॥
प्रतस्थे भरतो यत्र कौसल्याया निवेशनम् ॥४॥
4. sa tu rāmānujaścāpi śatrughnasahitastadā ,
pratasthe bharato yatra kausalyāyā niveśanam.
pratasthe bharato yatra kausalyāyā niveśanam.
4.
saḥ tu rāmānujaḥ ca api śatrughnasahitaḥ tadā
pratasthe bharataḥ yatra kausalyāyāḥ niveśanam
pratasthe bharataḥ yatra kausalyāyāḥ niveśanam
4.
tu tadā saḥ rāmānujaḥ bharataḥ ca api śatrughnasahitaḥ
yatra kausalyāyāḥ niveśanam pratasthe
yatra kausalyāyāḥ niveśanam pratasthe
4.
But then, Bharata, Rāma's younger brother, also accompanied by Shatrughna, set out for Kaushalya's abode.
ततः शत्रुघ्नभरतौ कौसल्यां प्रेक्ष्य दुःखितौ ।
पर्यष्वजेतां दुःखार्तां पतितां नष्टचेतनाम् ॥५॥
पर्यष्वजेतां दुःखार्तां पतितां नष्टचेतनाम् ॥५॥
5. tataḥ śatrughnabharatau kausalyāṃ prekṣya duḥkhitau ,
paryaṣvajetāṃ duḥkhārtāṃ patitāṃ naṣṭacetanām.
paryaṣvajetāṃ duḥkhārtāṃ patitāṃ naṣṭacetanām.
5.
tataḥ śatrughnabharatau kausalyām prekṣya duḥkhitau
paryaṣvajetām duḥkhārtām patitām naṣṭacetanām
paryaṣvajetām duḥkhārtām patitām naṣṭacetanām
5.
tataḥ śatrughnabharatau duḥkhitau duḥkhārtām
patitām naṣṭacetanām kausalyām prekṣya paryaṣvajetām
patitām naṣṭacetanām kausalyām prekṣya paryaṣvajetām
5.
Then, Shatrughna and Bharata, themselves distressed, upon seeing Kaushalya, who was afflicted by sorrow, fallen, and unconscious, embraced her.
भरतं प्रत्युवाचेदं कौसल्या भृशदुःखिता ।
इदं ते राज्यकामस्य राज्यं प्राप्तमकण्टकम् ।
संप्राप्तं बत कैकेय्या शीघ्रं क्रूरेण कर्मणा ॥६॥
इदं ते राज्यकामस्य राज्यं प्राप्तमकण्टकम् ।
संप्राप्तं बत कैकेय्या शीघ्रं क्रूरेण कर्मणा ॥६॥
6. bharataṃ pratyuvācedaṃ kausalyā bhṛśaduḥkhitā ,
idaṃ te rājyakāmasya rājyaṃ prāptamakaṇṭakam ,
saṃprāptaṃ bata kaikeyyā śīghraṃ krūreṇa karmaṇā.
idaṃ te rājyakāmasya rājyaṃ prāptamakaṇṭakam ,
saṃprāptaṃ bata kaikeyyā śīghraṃ krūreṇa karmaṇā.
6.
bharatam prati uvāca idam kausalyā
bhṛśaduḥkhitā idam te rājyakāmasya
rājyam prāptam akaṇṭakam samprāptam
bata kaikeyyā śīghram krūreṇa karmaṇā
bhṛśaduḥkhitā idam te rājyakāmasya
rājyam prāptam akaṇṭakam samprāptam
bata kaikeyyā śīghram krūreṇa karmaṇā
6.
bhṛśaduḥkhitā kausalyā bharatam prati
idam uvāca rājyakāmasya te idam
akaṇṭakam rājyam samprāptam bata kaikeyyā
krūreṇa karmaṇā śīghram samprāptam
idam uvāca rājyakāmasya te idam
akaṇṭakam rājyam samprāptam bata kaikeyyā
krūreṇa karmaṇā śīghram samprāptam
6.
Deeply grieved, Kausalya replied to Bharata: "This kingdom, which you desired, is now yours, obtained without opposition. Alas! Kaikeyi has quickly acquired it through a cruel deed (karma)."
प्रस्थाप्य चीरवसनं पुत्रं मे वनवासिनम् ।
कैकेयी कं गुणं तत्र पश्यति क्रूरदर्शिनी ॥७॥
कैकेयी कं गुणं तत्र पश्यति क्रूरदर्शिनी ॥७॥
7. prasthāpya cīravasanaṃ putraṃ me vanavāsinam ,
kaikeyī kaṃ guṇaṃ tatra paśyati krūradarśinī.
kaikeyī kaṃ guṇaṃ tatra paśyati krūradarśinī.
7.
prasthāpya cīra vasanam putram me vanavāsinam
kaikeyī kam guṇam tatra paśyati krūradarśinī
kaikeyī kam guṇam tatra paśyati krūradarśinī
7.
krūradarśinī kaikeyī me putram cīra vasanam
vanavāsinam prasthāpya tatra kam guṇam paśyati
vanavāsinam prasthāpya tatra kam guṇam paśyati
7.
Having sent my son, clad in bark garments, into forest exile, what advantage does the cruel-minded Kaikeyi perceive in that (deed)?
क्षिप्रं मामपि कैकेयी प्रस्थापयितुमर्हति ।
हिरण्यनाभो यत्रास्ते सुतो मे सुमहायशाः ॥८॥
हिरण्यनाभो यत्रास्ते सुतो मे सुमहायशाः ॥८॥
8. kṣipraṃ māmapi kaikeyī prasthāpayitumarhati ,
hiraṇyanābho yatrāste suto me sumahāyaśāḥ.
hiraṇyanābho yatrāste suto me sumahāyaśāḥ.
8.
kṣipram mām api kaikeyī prasthāpayitum arhati
hiraṇyanābhaḥ yatra āste sutaḥ me sumahāyaśāḥ
hiraṇyanābhaḥ yatra āste sutaḥ me sumahāyaśāḥ
8.
kaikeyī kṣipram mām api prasthāpayitum arhati
yatra me sumahāyaśāḥ hiraṇyanābhaḥ sutaḥ āste
yatra me sumahāyaśāḥ hiraṇyanābhaḥ sutaḥ āste
8.
Kaikeyi should quickly send even me away to where my exceedingly glorious son, Hiraṇyanābha, dwells.
अथ वा स्वयमेवाहं सुमित्रानुचरा सुखम् ।
अग्निहोत्रं पुरस्कृत्य प्रस्थास्ये यत्र राघवः ॥९॥
अग्निहोत्रं पुरस्कृत्य प्रस्थास्ये यत्र राघवः ॥९॥
9. atha vā svayamevāhaṃ sumitrānucarā sukham ,
agnihotraṃ puraskṛtya prasthāsye yatra rāghavaḥ.
agnihotraṃ puraskṛtya prasthāsye yatra rāghavaḥ.
9.
atha vā svayam eva aham sumitrānucarā sukham
agnihotram puraskṛtya prasthāsye yatra rāghavaḥ
agnihotram puraskṛtya prasthāsye yatra rāghavaḥ
9.
atha vā aham svayam eva sumitrānucarā sukham
agnihotram puraskṛtya yatra rāghavaḥ prasthāsye
agnihotram puraskṛtya yatra rāghavaḥ prasthāsye
9.
Or else, I myself, accompanied by Sumitra, will happily depart, making the Agnihotra (ritual) my foremost guide, to wherever Rāghava (Rama) is.
कामं वा स्वयमेवाद्य तत्र मां नेतुमर्हसि ।
यत्रासौ पुरुषव्याघ्रस्तप्यते मे तपः सुतः ॥१०॥
यत्रासौ पुरुषव्याघ्रस्तप्यते मे तपः सुतः ॥१०॥
10. kāmaṃ vā svayamevādya tatra māṃ netumarhasi ,
yatrāsau puruṣavyāghrastapyate me tapaḥ sutaḥ.
yatrāsau puruṣavyāghrastapyate me tapaḥ sutaḥ.
10.
kāmam vā svayam eva adya tatra mām netum arhasi
yatra asau puruṣavyāghraḥ tapyate me tapaḥ sutaḥ
yatra asau puruṣavyāghraḥ tapyate me tapaḥ sutaḥ
10.
adya kāmam vā svayam eva mām tatra netum arhasi,
yatra asau puruṣavyāghraḥ me sutaḥ tapaḥ tapyate.
yatra asau puruṣavyāghraḥ me sutaḥ tapaḥ tapyate.
10.
Or indeed, you yourself should lead me there today, to the place where my son, that tiger among men, is performing severe austerities (tapas).
इदं हि तव विस्तीर्णं धनधान्यसमाचितम् ।
हस्त्यश्वरथसंपूर्णं राज्यं निर्यातितं तया ॥११॥
हस्त्यश्वरथसंपूर्णं राज्यं निर्यातितं तया ॥११॥
11. idaṃ hi tava vistīrṇaṃ dhanadhānyasamācitam ,
hastyaśvarathasaṃpūrṇaṃ rājyaṃ niryātitaṃ tayā.
hastyaśvarathasaṃpūrṇaṃ rājyaṃ niryātitaṃ tayā.
11.
idam hi tava vistīrṇam dhanadhānyasamācitam
hastyaśvarathasaṃpūrṇam rājyam niryātitam tayā
hastyaśvarathasaṃpūrṇam rājyam niryātitam tayā
11.
hi idam tava vistīrṇam dhanadhānyasamācitam hastyaśvarathasaṃpūrṇam rājyam tayā निर्यातितम्.
11.
Indeed, this vast kingdom of yours, brimming with wealth and grain, and fully equipped with elephants, horses, and chariots, has been handed over by her.
एवं विलपमानां तां भरतः प्राञ्जलिस्तदा ।
कौसल्यां प्रत्युवाचेदं शोकैर्बहुभिरावृताम् ॥१२॥
कौसल्यां प्रत्युवाचेदं शोकैर्बहुभिरावृताम् ॥१२॥
12. evaṃ vilapamānāṃ tāṃ bharataḥ prāñjalistadā ,
kausalyāṃ pratyuvācedaṃ śokairbahubhirāvṛtām.
kausalyāṃ pratyuvācedaṃ śokairbahubhirāvṛtām.
12.
evam vilapamānām tām bharataḥ prāñjaliḥ tadā
kausalyām prati uvāca idam śokaiḥ bahubhiḥ āvṛtām
kausalyām prati uvāca idam śokaiḥ bahubhiḥ āvṛtām
12.
tadā prāñjaliḥ bharataḥ evam vilapamānām bahubhiḥ śokaiḥ āvṛtām tām kausalyām idam prati uvāca.
12.
Then, Bharata, with folded hands, spoke this to Kausalya, who was thus lamenting and overwhelmed by many sorrows.
आर्ये कस्मादजानन्तं गर्हसे मामकिल्बिषम् ।
विपुलां च मम प्रीतिं स्थिरां जानासि राघवे ॥१३॥
विपुलां च मम प्रीतिं स्थिरां जानासि राघवे ॥१३॥
13. ārye kasmādajānantaṃ garhase māmakilbiṣam ,
vipulāṃ ca mama prītiṃ sthirāṃ jānāsi rāghave.
vipulāṃ ca mama prītiṃ sthirāṃ jānāsi rāghave.
13.
ārye kasmāt ajānantam garhase mām akilbiṣam
vipulām ca mama prītim sthirām jānāsi rāghave
vipulām ca mama prītim sthirām jānāsi rāghave
13.
ārye,
kasmāt ajānantam akilbiṣam mām garhase? ca mama vipulām sthirām prītim rāghave jānāsi.
kasmāt ajānantam akilbiṣam mām garhase? ca mama vipulām sthirām prītim rāghave jānāsi.
13.
O noble lady, why do you blame me, who am innocent and unaware (of these events)? You also know my immense and unwavering affection for Rama (Rāghava).
कृता शास्त्रानुगा बुद्धिर्मा भूत्तस्य कदा चन ।
सत्यसंधः सतां श्रेष्ठो यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥१४॥
सत्यसंधः सतां श्रेष्ठो यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥१४॥
14. kṛtā śāstrānugā buddhirmā bhūttasya kadā cana ,
satyasaṃdhaḥ satāṃ śreṣṭho yasyāryo'numate gataḥ.
satyasaṃdhaḥ satāṃ śreṣṭho yasyāryo'numate gataḥ.
14.
kṛtā śāstrānugā buddhiḥ mā bhūt tasya kadā cana
satyasaṃdhaḥ satām śreṣṭhaḥ yasya āryaḥ anumate gataḥ
satyasaṃdhaḥ satām śreṣṭhaḥ yasya āryaḥ anumate gataḥ
14.
yasya āryaḥ anumate gataḥ,
tasya kṛtā śāstrānugā buddhiḥ satyasaṃdhaḥ satām śreṣṭhaḥ kadā cana mā bhūt
tasya kṛtā śāstrānugā buddhiḥ satyasaṃdhaḥ satām śreṣṭhaḥ kadā cana mā bhūt
14.
May an intellect (buddhi) that is in accordance with the sacred texts (śāstra) never be his at any time. And may that person, by whose consent the noble one (ārya) departed, never be truthful (satyasaṃdha) or the best among the virtuous.
प्रैष्यं पापीयसां यातु सूर्यं च प्रति मेहतु ।
हन्तु पादेन गां सुप्तां यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥१५॥
हन्तु पादेन गां सुप्तां यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥१५॥
15. praiṣyaṃ pāpīyasāṃ yātu sūryaṃ ca prati mehatu ,
hantu pādena gāṃ suptāṃ yasyāryo'numate gataḥ.
hantu pādena gāṃ suptāṃ yasyāryo'numate gataḥ.
15.
praīṣyam pāpīyasām yātu sūryam ca prati mehatu
hantu pādena gām suptām yasya āryaḥ anumate gataḥ
hantu pādena gām suptām yasya āryaḥ anumate gataḥ
15.
yasya āryaḥ anumate gataḥ,
praīṣyam pāpīyasām yātu,
sūryam ca prati mehatu,
pādena gām suptām hantu
praīṣyam pāpīyasām yātu,
sūryam ca prati mehatu,
pādena gām suptām hantu
15.
May he attain the servitude of the most sinful. And may he urinate facing the sun. May he strike a sleeping cow with his foot, the one by whose consent the noble one (ārya) departed.
कारयित्वा महत् कर्म भर्ता भृत्यमनर्थकम् ।
अधर्मो यो ऽस्य सो ऽस्यास्तु यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥१६॥
अधर्मो यो ऽस्य सो ऽस्यास्तु यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥१६॥
16. kārayitvā mahat karma bhartā bhṛtyamanarthakam ,
adharmo yo'sya so'syāstu yasyāryo'numate gataḥ.
adharmo yo'sya so'syāstu yasyāryo'numate gataḥ.
16.
kārayitvā mahat karma bhartā bhṛtyam anarthakam adharmaḥ
yaḥ asya saḥ asya astu yasya āryaḥ anumate gataḥ
yaḥ asya saḥ asya astu yasya āryaḥ anumate gataḥ
16.
yasya āryaḥ anumate gataḥ,
yaḥ adharmaḥ asya,
saḥ asya astu,
bhartā bhṛtyam mahat anarthakam karma kārayitvā
yaḥ adharmaḥ asya,
saḥ asya astu,
bhartā bhṛtyam mahat anarthakam karma kārayitvā
16.
May the unrighteousness (adharma) that belongs to a master (bhartā) who, having caused his servant (bhṛtya) to perform a great, useless task (karma), befall him, the one by whose consent the noble one (ārya) departed.
परिपालयमानस्य राज्ञो भूतानि पुत्रवत् ।
ततस्तु द्रुह्यतां पापं यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥१७॥
ततस्तु द्रुह्यतां पापं यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥१७॥
17. paripālayamānasya rājño bhūtāni putravat ,
tatastu druhyatāṃ pāpaṃ yasyāryo'numate gataḥ.
tatastu druhyatāṃ pāpaṃ yasyāryo'numate gataḥ.
17.
paripālayamānasya rājñaḥ bhūtāni putravat tatas
tu druhyatām pāpam yasya āryaḥ anumate gataḥ
tu druhyatām pāpam yasya āryaḥ anumate gataḥ
17.
yasya āryaḥ anumate gataḥ,
tatas tu druhyatām pāpam rājñaḥ paripālayamānasya bhūtāni putravat
tatas tu druhyatām pāpam rājñaḥ paripālayamānasya bhūtāni putravat
17.
May the sin (pāpa) incurred by those who bear malice against a king (rājñaḥ) who protects his subjects (bhūtāni) as if they were his own sons, then fall upon him, the one by whose consent the noble one (ārya) departed.
बलिषड्भागमुद्धृत्य नृपस्यारक्षतः प्रजाः ।
अधर्मो यो ऽस्य सो ऽस्यास्तु यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥१८॥
अधर्मो यो ऽस्य सो ऽस्यास्तु यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥१८॥
18. baliṣaḍbhāgamuddhṛtya nṛpasyārakṣataḥ prajāḥ ,
adharmo yo'sya so'syāstu yasyāryo'numate gataḥ.
adharmo yo'sya so'syāstu yasyāryo'numate gataḥ.
18.
baliṣaḍbhāgam uddhṛtya nṛpasya ārakṣataḥ prajāḥ adharmaḥ
yaḥ asya saḥ asya astu yasya āryaḥ anumate gataḥ
yaḥ asya saḥ asya astu yasya āryaḥ anumate gataḥ
18.
nṛpasya yaḥ baliṣaḍbhāgam uddhṛtya prajāḥ ārakṣataḥ
adharmaḥ saḥ asya astu yasya āryaḥ anumate gataḥ
adharmaḥ saḥ asya astu yasya āryaḥ anumate gataḥ
18.
The king who levies a sixth part as tax but fails to protect his subjects incurs a sin (adharma). Let that sin (adharma) fall upon the one by whose consent a noble person has departed.
संश्रुत्य च तपस्विभ्यः सत्रे वै यज्ञदक्षिणाम् ।
तां विप्रलपतां पापं यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥१९॥
तां विप्रलपतां पापं यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥१९॥
19. saṃśrutya ca tapasvibhyaḥ satre vai yajñadakṣiṇām ,
tāṃ vipralapatāṃ pāpaṃ yasyāryo'numate gataḥ.
tāṃ vipralapatāṃ pāpaṃ yasyāryo'numate gataḥ.
19.
saṃśrutya ca tapasvibhyaḥ satre vai yajñadakṣiṇām
tām vipralapatām pāpam yasya āryaḥ anumate gataḥ
tām vipralapatām pāpam yasya āryaḥ anumate gataḥ
19.
ca satre tapasvibhyaḥ yajñadakṣiṇām saṃśrutya
tām vipralapatām pāpam yasya āryaḥ anumate gataḥ
tām vipralapatām pāpam yasya āryaḥ anumate gataḥ
19.
And the sin of those who, having promised a sacrificial fee (yajñadakṣiṇā) to ascetics (tapasvin) during a ritual (satra), then deceitfully withhold it - let that sin (pāpa) fall upon the one by whose consent a noble person has departed.
हस्त्यश्वरथसंबाधे युद्धे शस्त्रसमाकुले ।
मा स्म कार्षीत् सतां धर्मं यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥२०॥
मा स्म कार्षीत् सतां धर्मं यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥२०॥
20. hastyaśvarathasaṃbādhe yuddhe śastrasamākule ,
mā sma kārṣīt satāṃ dharmaṃ yasyāryo'numate gataḥ.
mā sma kārṣīt satāṃ dharmaṃ yasyāryo'numate gataḥ.
20.
hastyaśvarathasaṃbādhe yuddhe śastrasamākule mā
sma kārṣīt satām dharmam yasya āryaḥ anumate gataḥ
sma kārṣīt satām dharmam yasya āryaḥ anumate gataḥ
20.
yuddhe hastyaśvarathasaṃbādhe śastrasamākule satām
dharmam mā sma kārṣīt yasya āryaḥ anumate gataḥ
dharmam mā sma kārṣīt yasya āryaḥ anumate gataḥ
20.
In a battle crowded with elephants, horses, and chariots, and filled with weapons, let him not uphold the righteous conduct (dharma) of the virtuous, the one by whose consent a noble person has departed.
उपदिष्टं सुसूक्ष्मार्थं शास्त्रं यत्नेन धीमता ।
स नाशयतु दुष्टात्मा यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥२१॥
स नाशयतु दुष्टात्मा यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥२१॥
21. upadiṣṭaṃ susūkṣmārthaṃ śāstraṃ yatnena dhīmatā ,
sa nāśayatu duṣṭātmā yasyāryo'numate gataḥ.
sa nāśayatu duṣṭātmā yasyāryo'numate gataḥ.
21.
upadiṣṭam susūkṣmārtham śāstram yatnena dhīmatā
saḥ nāśayatu duṣṭātmā yasya āryaḥ anumate gataḥ
saḥ nāśayatu duṣṭātmā yasya āryaḥ anumate gataḥ
21.
dhīmatā yatnena upadiṣṭam susūkṣmārtham śāstram
saḥ duṣṭātmā nāśayatu yasya āryaḥ anumate gataḥ
saḥ duṣṭātmā nāśayatu yasya āryaḥ anumate gataḥ
21.
Let the evil-minded person (duṣṭātman), by whose consent a noble person has departed, destroy the scripture (śāstra) that, with very subtle meaning, was carefully taught by an intelligent one.
पायसं कृसरं छागं वृथा सो ऽश्नातु निर्घृणः ।
गुरूंश्चाप्यवजानातु यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥२२॥
गुरूंश्चाप्यवजानातु यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥२२॥
22. pāyasaṃ kṛsaraṃ chāgaṃ vṛthā so'śnātu nirghṛṇaḥ ,
gurūṃścāpyavajānātu yasyāryo'numate gataḥ.
gurūṃścāpyavajānātu yasyāryo'numate gataḥ.
22.
pāyasam kṛsaram chāgam vṛthā saḥ aśnātu nirghṛṇaḥ
gurūn ca api avajānātu yasya āryaḥ anumate gataḥ
gurūn ca api avajānātu yasya āryaḥ anumate gataḥ
22.
saḥ nirghṛṇaḥ vṛthā pāyasam kṛsaram chāgam aśnātu
ca api gurūn avajānātu yasya āryaḥ anumate gataḥ
ca api gurūn avajānātu yasya āryaḥ anumate gataḥ
22.
May that heartless person improperly consume rice pudding, kṛsara, and goat meat, and may he also disrespect his teachers (guru) - he, by whose consent a noble person has departed.
पुत्रैर्दारैश्च भृत्यैश्च स्वगृहे परिवारितः ।
स एको मृष्टमश्नातु यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥२३॥
स एको मृष्टमश्नातु यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥२३॥
23. putrairdāraiśca bhṛtyaiśca svagṛhe parivāritaḥ ,
sa eko mṛṣṭamaśnātu yasyāryo'numate gataḥ.
sa eko mṛṣṭamaśnātu yasyāryo'numate gataḥ.
23.
putraiḥ dāraiḥ ca bhṛtyaiḥ ca svagṛhe parivāritaḥ
| saḥ ekaḥ mṛṣṭam aśnātu yasya āryaḥ anumate gataḥ
| saḥ ekaḥ mṛṣṭam aśnātu yasya āryaḥ anumate gataḥ
23.
saḥ ekaḥ mṛṣṭam aśnātu yasya āryaḥ anumate gataḥ
putraiḥ dāraiḥ ca bhṛtyaiḥ ca svagṛhe parivāritaḥ
putraiḥ dāraiḥ ca bhṛtyaiḥ ca svagṛhe parivāritaḥ
23.
Surrounded by his sons, wives, and servants in his own house, may he alone consume delicious food - he, by whose consent a noble person has departed.
राजस्त्रीबालवृद्धानां वधे यत् पापमुच्यते ।
भृत्यत्यागे च यत् पापं तत् पापं प्रतिपद्यताम् ॥२४॥
भृत्यत्यागे च यत् पापं तत् पापं प्रतिपद्यताम् ॥२४॥
24. rājastrībālavṛddhānāṃ vadhe yat pāpamucyate ,
bhṛtyatyāge ca yat pāpaṃ tat pāpaṃ pratipadyatām.
bhṛtyatyāge ca yat pāpaṃ tat pāpaṃ pratipadyatām.
24.
rāja-strī-bāla-vṛddhānām vadhe yat pāpam ucyate |
bhṛtyatyāge ca yat pāpam tat pāpam pratipadyatām
bhṛtyatyāge ca yat pāpam tat pāpam pratipadyatām
24.
yat pāpam rāja-strī-bāla-vṛddhānām vadhe ucyate,
ca yat pāpam bhṛtyatyāge,
tat pāpam pratipadyatām
ca yat pāpam bhṛtyatyāge,
tat pāpam pratipadyatām
24.
Whatever sin is declared for the killing of kings, women, children, and old persons, and whatever sin [is incurred] by the abandonment of servants - may he incur that very sin.
उभे संध्ये शयानस्य यत् पापं परिकल्प्यते ।
तच्च पापं भवेत्तस्य यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥२५॥
तच्च पापं भवेत्तस्य यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥२५॥
25. ubhe saṃdhye śayānasya yat pāpaṃ parikalpyate ,
tacca pāpaṃ bhavettasya yasyāryo'numate gataḥ.
tacca pāpaṃ bhavettasya yasyāryo'numate gataḥ.
25.
ubhe sandhye śayānasya yat pāpam parikalpyate |
tat ca pāpam bhavet tasya yasya āryaḥ anumate gataḥ
tat ca pāpam bhavet tasya yasya āryaḥ anumate gataḥ
25.
tat ca pāpam tasya bhavet,
yasya āryaḥ anumate gataḥ,
yat pāpam ubhe sandhye śayānasya parikalpyate
yasya āryaḥ anumate gataḥ,
yat pāpam ubhe sandhye śayānasya parikalpyate
25.
Whatever sin is incurred by one who sleeps during both twilight periods, may that sin fall upon him - he, by whose consent a noble person has departed.
यदग्निदायके पापं यत् पापं गुरुतल्पगे ।
मित्रद्रोहे च यत् पापं तत् पापं प्रतिपद्यताम् ॥२६॥
मित्रद्रोहे च यत् पापं तत् पापं प्रतिपद्यताम् ॥२६॥
26. yadagnidāyake pāpaṃ yat pāpaṃ gurutalpage ,
mitradrohe ca yat pāpaṃ tat pāpaṃ pratipadyatām.
mitradrohe ca yat pāpaṃ tat pāpaṃ pratipadyatām.
26.
yat agnidāyake pāpam yat pāpam gurutalpage
mitradrohe ca yat pāpam tat pāpam pratipadyatām
mitradrohe ca yat pāpam tat pāpam pratipadyatām
26.
yat pāpam agnidāyake,
yat pāpam gurutalpage,
ca yat pāpam mitradrohe,
tat pāpam pratipadyatām
yat pāpam gurutalpage,
ca yat pāpam mitradrohe,
tat pāpam pratipadyatām
26.
May that sin, which is found in an arsonist, the sin found in one who violates the guru's (guru) wife, and the sin found in betraying a friend - may all that sin befall (him).
देवतानां पितॄणां च माता पित्रोस्तथैव च ।
मा स्म कार्षीत् स शुश्रूषां यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥२७॥
मा स्म कार्षीत् स शुश्रूषां यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥२७॥
27. devatānāṃ pitṝṇāṃ ca mātā pitrostathaiva ca ,
mā sma kārṣīt sa śuśrūṣāṃ yasyāryo'numate gataḥ.
mā sma kārṣīt sa śuśrūṣāṃ yasyāryo'numate gataḥ.
27.
devatānām pitṝṇām ca mātā pitroḥ tathā eva ca | mā
sma kārṣīt sa śuśrūṣām yasya āryaḥ anumate gataḥ
sma kārṣīt sa śuśrūṣām yasya āryaḥ anumate gataḥ
27.
yasya āryaḥ anumate gataḥ,
saḥ devatānām,
pitṝṇām ca,
tathā eva mātā pitroḥ ca śuśrūṣām mā sma kārṣīt
saḥ devatānām,
pitṝṇām ca,
tathā eva mātā pitroḥ ca śuśrūṣām mā sma kārṣīt
27.
May that person, by whose consent the noble one departed, never render service to the gods, nor to the ancestors, and likewise, neither to his mother nor his father.
सतां लोकात् सतां कीर्त्याः सज्जुष्टात् कर्मणस्तथा ।
भ्रश्यतु क्षिप्रमद्यैव यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥२८॥
भ्रश्यतु क्षिप्रमद्यैव यस्यार्यो ऽनुमते गतः ॥२८॥
28. satāṃ lokāt satāṃ kīrtyāḥ sajjuṣṭāt karmaṇastathā ,
bhraśyatu kṣipramadyaiva yasyāryo'numate gataḥ.
bhraśyatu kṣipramadyaiva yasyāryo'numate gataḥ.
28.
satām lokāt satām kīrtyāḥ sajjuṣṭāt karmaṇaḥ tathā |
bhraśyatu kṣipram adya eva yasya āryaḥ anumate gataḥ
bhraśyatu kṣipram adya eva yasya āryaḥ anumate gataḥ
28.
yasya āryaḥ anumate gataḥ,
saḥ kṣipram adya eva satām lokāt,
satām kīrtyāḥ,
tathā sajjuṣṭāt karmaṇaḥ bhraśyatu
saḥ kṣipram adya eva satām lokāt,
satām kīrtyāḥ,
tathā sajjuṣṭāt karmaṇaḥ bhraśyatu
28.
May that person, by whose consent the noble one departed, quickly fall, right this very day, from the realm of the virtuous, from the good reputation of the virtuous, and likewise from actions (karma) esteemed by the virtuous.
विहीनां पतिपुत्राभ्यां कौसल्यां पार्थिवात्मजः ।
एवमाश्वसयन्नेव दुःखार्तो निपपात ह ॥२९॥
एवमाश्वसयन्नेव दुःखार्तो निपपात ह ॥२९॥
29. vihīnāṃ patiputrābhyāṃ kausalyāṃ pārthivātmajaḥ ,
evamāśvasayanneva duḥkhārto nipapāta ha.
evamāśvasayanneva duḥkhārto nipapāta ha.
29.
vihīnām pati-putrābhyām kausalyām pārthiva-ātmajaḥ
| evam āśvasayan eva duḥkha-ārtaḥ nipapāta ha
| evam āśvasayan eva duḥkha-ārtaḥ nipapāta ha
29.
pati-putrābhyām vihīnām kausalyām,
pārthivātmajaḥ evam āśvasayan eva,
duḥkhārtaḥ ha nipapāta
pārthivātmajaḥ evam āśvasayan eva,
duḥkhārtaḥ ha nipapāta
29.
The king's son, Bharata, thus consoling Kausalya, who was bereft of both her husband and sons, himself afflicted by sorrow, indeed fell down.
तथा तु शपथैः कष्टैः शपमानमचेतनम् ।
भरतं शोकसंतप्तं कौसल्या वाक्यमब्रवीत् ॥३०॥
भरतं शोकसंतप्तं कौसल्या वाक्यमब्रवीत् ॥३०॥
30. tathā tu śapathaiḥ kaṣṭaiḥ śapamānamacetanam ,
bharataṃ śokasaṃtaptaṃ kausalyā vākyamabravīt.
bharataṃ śokasaṃtaptaṃ kausalyā vākyamabravīt.
30.
tathā tu śapathaiḥ kaṣṭaiḥ śapamānam acetanam
bharatam śokasaṃtaptam kausalyā vākyam abravīt
bharatam śokasaṃtaptam kausalyā vākyam abravīt
30.
kausalyā śokasaṃtaptam acetanam śapathaiḥ kaṣṭaiḥ
śapamānam bharatam tathā tu vākyam abravīt
śapamānam bharatam tathā tu vākyam abravīt
30.
Kausalya then spoke these words to Bharata, who was distraught with grief, bewildered, and repeatedly taking difficult oaths.
मम दुःखमिदं पुत्र भूयः समुपजायते ।
शपथैः शपमानो हि प्राणानुपरुणत्सि मे ॥३१॥
शपथैः शपमानो हि प्राणानुपरुणत्सि मे ॥३१॥
31. mama duḥkhamidaṃ putra bhūyaḥ samupajāyate ,
śapathaiḥ śapamāno hi prāṇānuparuṇatsi me.
śapathaiḥ śapamāno hi prāṇānuparuṇatsi me.
31.
mama duḥkham idam putra bhūyaḥ samupajāyate
śapathaiḥ śapamānaḥ hi prāṇān uparuṇatsi me
śapathaiḥ śapamānaḥ hi prāṇān uparuṇatsi me
31.
putra mama idam duḥkham bhūyaḥ samupajāyate
hi śapathaiḥ śapamānaḥ me prāṇān uparuṇatsi
hi śapathaiḥ śapamānaḥ me prāṇān uparuṇatsi
31.
O son, this sorrow of mine arises again and again. Indeed, by repeatedly taking oaths, you torment my very life.
दिष्ट्या न चलितो धर्मादात्मा ते सहलक्ष्मणः ।
वत्स सत्यप्रतिज्ञो मे सतां लोकानवाप्स्यसि ॥३२॥
वत्स सत्यप्रतिज्ञो मे सतां लोकानवाप्स्यसि ॥३२॥
32. diṣṭyā na calito dharmādātmā te sahalakṣmaṇaḥ ,
vatsa satyapratijño me satāṃ lokānavāpsyasi.
vatsa satyapratijño me satāṃ lokānavāpsyasi.
32.
diṣṭyā na calitaḥ dharmāt ātmā te sahalakṣmaṇaḥ
vatsa satyapratijñaḥ me satām lokān avāpsyasi
vatsa satyapratijñaḥ me satām lokān avāpsyasi
32.
diṣṭyā te sahalakṣmaṇaḥ ātmā dharmāt na calitaḥ
vatsa satyapratijñaḥ (tvam) me satām lokān avāpsyasi
vatsa satyapratijñaḥ (tvam) me satām lokān avāpsyasi
32.
Fortunately, your inner self (ātman), along with Lakshmana, has not deviated from the natural law (dharma). O dear child, you who are firm in your sacred vows will attain the realms of the virtuous for my sake.
एवं विलपमानस्य दुःखार्तस्य महात्मनः ।
मोहाच्च शोकसंरोधाद्बभूव लुलितं मनः ॥३३॥
मोहाच्च शोकसंरोधाद्बभूव लुलितं मनः ॥३३॥
33. evaṃ vilapamānasya duḥkhārtasya mahātmanaḥ ,
mohācca śokasaṃrodhādbabhūva lulitaṃ manaḥ.
mohācca śokasaṃrodhādbabhūva lulitaṃ manaḥ.
33.
evam vilapamānasya duḥkhārtasya mahātmanaḥ
mohāt ca śokasaṃrodhāt babhūva lulitam manaḥ
mohāt ca śokasaṃrodhāt babhūva lulitam manaḥ
33.
evam vilapamānasya duḥkhārtasya mahātmanaḥ
ca mohāt śokasaṃrodhāt manaḥ lulitam babhūva
ca mohāt śokasaṃrodhāt manaḥ lulitam babhūva
33.
Thus, as that great-souled one, distraught with sorrow, continued lamenting, his mind became agitated due to delusion and being overwhelmed by grief.
लालप्यमानस्य विचेतनस्य प्रनष्टबुद्धेः पतितस्य भूमौ ।
मुहुर्मुहुर्निःश्वसतश्च दीर्घं सा तस्य शोकेन जगाम रात्रिः ॥३४॥
मुहुर्मुहुर्निःश्वसतश्च दीर्घं सा तस्य शोकेन जगाम रात्रिः ॥३४॥
34. lālapyamānasya vicetanasya pranaṣṭabuddheḥ patitasya bhūmau ,
muhurmuhurniḥśvasataśca dīrghaṃ sā tasya śokena jagāma rātriḥ.
muhurmuhurniḥśvasataśca dīrghaṃ sā tasya śokena jagāma rātriḥ.
34.
lālapyāmanasya vicetanasya
pranaṣṭabuddheḥ patitasya bhūmau
muhuḥ muhuḥ niḥśvasataḥ ca dīrgham
sā tasya śokena jagāma rātriḥ
pranaṣṭabuddheḥ patitasya bhūmau
muhuḥ muhuḥ niḥśvasataḥ ca dīrgham
sā tasya śokena jagāma rātriḥ
34.
sā rātriḥ tasya śokena jagāma
lālapyāmanasya vicetanasya
pranaṣṭabuddheḥ bhūmau patitasya muhuḥ
muhuḥ ca dīrgham niḥśvasataḥ
lālapyāmanasya vicetanasya
pranaṣṭabuddheḥ bhūmau patitasya muhuḥ
muhuḥ ca dīrgham niḥśvasataḥ
34.
That night passed for him, as he intensely lamented, lay senseless on the ground with his intellect lost, and sighed deeply again and again, overwhelmed by sorrow.
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69 (current chapter)
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100