Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-1, chapter-22

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
प्रभातायां तु शर्वर्यां विश्वामित्रो महामुनिः ।
अभ्यभाषत काकुत्स्थं शयानं पर्णसंस्तरे ॥१॥
1. prabhātāyāṃ tu śarvaryāṃ viśvāmitro mahāmuniḥ ,
abhyabhāṣata kākutsthaṃ śayānaṃ parṇasaṃstare.
1. prabhātāyām tu śarvaryām viśvāmitraḥ mahāmuniḥ
abhyabhāṣata kākutstham śayānam parṇasaṃstare
1. śarvaryām prabhātāyām tu mahāmuniḥ viśvāmitraḥ
parṇasaṃstare śayānam kākutstham abhyabhāṣata
1. When the night had dawned, the great sage Viśvāmitra addressed Kakutstha (Rama), who was sleeping on a bed of leaves.
कौसल्या सुप्रजा राम पूर्वा संध्या प्रवर्तते ।
उत्तिष्ठ नरशार्दूल कर्तव्यं दैवमाह्निकम् ॥२॥
2. kausalyā suprajā rāma pūrvā saṃdhyā pravartate ,
uttiṣṭha naraśārdūla kartavyaṃ daivamāhnikam.
2. kausalyā suprajā rāma pūrvā sandhyā pravartate
uttiṣṭha naraśārdūla kartavyam daivam āhnikam
2. kausalyā suprajā rāma naraśārdūla uttiṣṭha pūrvā
sandhyā pravartate daivam āhnikam kartavyam
2. O Rama, excellent son of Kaushalya, the morning twilight (sandhyā) has begun. Arise, O tiger among men! The divine daily ritual is to be performed.
तस्यर्षेः परमोदारं वचः श्रुत्वा नृपात्मजौ ।
स्नात्वा कृतोदकौ वीरौ जेपतुः परमं जपम् ॥३॥
3. tasyarṣeḥ paramodāraṃ vacaḥ śrutvā nṛpātmajau ,
snātvā kṛtodakau vīrau jepatuḥ paramaṃ japam.
3. tasya ṛṣeḥ paramodāram vacaḥ śrutvā nṛpātmajau
snātvā kṛtodakau vīrau jepatuḥ paramam japam
3. nṛpātmajau vīrau tasya ṛṣeḥ paramodāram vacaḥ
śrutvā snātvā kṛtodakau paramam japam jepatuḥ
3. Having heard the most noble words of that sage, the two royal sons (nṛpātmajau), those heroes, after bathing and offering water (kṛtodakau), recited the supreme recitation (japa).
कृताह्निकौ महावीर्यौ विश्वामित्रं तपोधनम् ।
अभिवाद्याभिसंहृष्टौ गमनायोपतस्थतुः ॥४॥
4. kṛtāhnikau mahāvīryau viśvāmitraṃ tapodhanam ,
abhivādyābhisaṃhṛṣṭau gamanāyopatasthatuḥ.
4. kṛtāhnikau mahāvīryau viśvāmitram tapodhanam
abhivādya abhisaṃhṛṣṭau gamanāya upatasthatuḥ
4. kṛtāhnikau mahāvīryau abhisaṃhṛṣṭau tapodhanam
viśvāmitram abhivādya gamanāya upatasthatuḥ
4. Having completed their daily rituals, the two mighty ones, greatly pleased, saluted Viśvāmitra, whose wealth was austerity (tapas), and then prepared for departure.
तौ प्रयाते महावीर्यौ दिव्यं त्रिपथगां नदीम् ।
ददृशाते ततस्तत्र सरय्वाः संगमे शुभे ॥५॥
5. tau prayāte mahāvīryau divyaṃ tripathagāṃ nadīm ,
dadṛśāte tatastatra sarayvāḥ saṃgame śubhe.
5. tau prayāte mahāvīryau divyam tripathagām nadīm
dadṛśāte tataḥ tatra sarayvāḥ saṅgame śubhe
5. mahāvīryau tau prayāte tataḥ tatra śubhe sarayvāḥ
saṅgame divyam tripathagām nadīm dadṛśāte
5. Having journeyed on, those two greatly valorous heroes then beheld the divine river Ganga at its auspicious confluence with the Sarayu.
तत्राश्रमपदं पुण्यमृषीणामुग्रतेजसाम् ।
बहुवर्षसहस्राणि तप्यतां परमं तपः ॥६॥
6. tatrāśramapadaṃ puṇyamṛṣīṇāmugratejasām ,
bahuvarṣasahasrāṇi tapyatāṃ paramaṃ tapaḥ.
6. tatra āśramapadam puṇyam ṛṣīṇām ugratejasām
bahuvarṣasahasrāṇi tapyatām paramam tapaḥ
6. tatra ugratejasām ṛṣīṇām puṇyam āśramapadam
(dṛṣṭvā) bahuvarṣasahasrāṇi paramam tapaḥ tapyatām
6. There, they saw a sacred hermitage belonging to sages of intense spiritual power (tejas), who had been performing the highest penance (tapas) for many thousands of years.
तं दृष्ट्वा परमप्रीतौ राघवौ पुण्यमाश्रमम् ।
ऊचतुस्तं महात्मानं विश्वामित्रमिदं वचः ॥७॥
7. taṃ dṛṣṭvā paramaprītau rāghavau puṇyamāśramam ,
ūcatustaṃ mahātmānaṃ viśvāmitramidaṃ vacaḥ.
7. tam dṛṣṭvā paramaprītau rāghavau puṇyam āśramam
ūcatuḥ tam mahātmānam viśvāmitram idam vacaḥ
7. tam puṇyam āśramam dṛṣṭvā paramaprītau rāghavau
tam mahātmānam viśvāmitram idam vacaḥ ūcatuḥ
7. Having seen that sacred hermitage, the two Raghava princes, extremely pleased, spoke these words to the noble (mahātman) sage Viśvāmitra.
कस्यायमाश्रमः पुण्यः को न्वस्मिन् वसते पुमान् ।
भगवञ् श्रोतुमिच्छावः परं कौतूहलं हि नौ ॥८॥
8. kasyāyamāśramaḥ puṇyaḥ ko nvasmin vasate pumān ,
bhagavañ śrotumicchāvaḥ paraṃ kautūhalaṃ hi nau.
8. kasya ayam āśramaḥ puṇyaḥ kaḥ nu asmin vasate pumān
bhagavan śrotum icchāvaḥ param kautūhalam hi nau
8. bhagavan ayam puṇyaḥ āśramaḥ kasya kaḥ nu pumān asmin
vasate nau param kautūhalam hi (ataḥ) śrotum icchāvaḥ
8. "Whose sacred hermitage (āśrama) is this? Who indeed resides here, O venerable one? We wish to hear, for indeed, great curiosity fills us."
तयोस्तद्वचनं श्रुत्वा प्रहस्य मुनिपुंगवः ।
अब्रवीच्छ्रूयतां राम यस्यायं पूर्व आश्रमः ॥९॥
9. tayostadvacanaṃ śrutvā prahasya munipuṃgavaḥ ,
abravīcchrūyatāṃ rāma yasyāyaṃ pūrva āśramaḥ.
9. tayoḥ tat vacanam śrutvā prahasya munipuṅgavaḥ
abravīt śrūyatām rāma yasya ayam pūrvaḥ āśramaḥ
9. munipuṅgavaḥ tayoḥ tat vacanam śrutvā prahasya
abravīt rāma śrūyatām ayam yasya pūrvaḥ āśramaḥ
9. Having heard those words from the two of them, the foremost of sages (munipuṅgava) laughed and said, 'O Rama, listen! This is the former hermitage (āśrama) of [the one] concerning whom [I will speak].'
कन्दर्पो मूर्तिमानासीत्
काम इत्युच्यते बुधैः ॥१०॥
10. kandarpo mūrtimānāsīt
kāma ityucyate budhaiḥ.
10. kandarpaḥ mūrtimān āsīt
kāmaḥ iti ucyate budhaiḥ
10. kandarpaḥ mūrtimān āsīt
budhaiḥ kāmaḥ iti ucyate
10. Kandarpa (Kandarpa) was embodied; he is known as Kāma (Kāma) by the wise.
तपस्यन्तमिह स्थाणुं नियमेन समाहितम् ।
कृतोद्वाहं तु देवेशं गच्छन्तं समरुद्गणम् ।
धर्षयामास दुर्मेधा हुंकृतश्च महात्मना ॥११॥
11. tapasyantamiha sthāṇuṃ niyamena samāhitam ,
kṛtodvāhaṃ tu deveśaṃ gacchantaṃ samarudgaṇam ,
dharṣayāmāsa durmedhā huṃkṛtaśca mahātmanā.
11. tapasyantam iha sthāṇum niyamena
samāhitam kṛtodvāham tu deveśam
gacchantam samarudgaṇam dharṣayāmāsa
durmedhāḥ huṃkṛtaḥ ca mahātmanā
11. iha durmedhāḥ niyamena samāhitam
tapasyantam sthāṇum tu kṛtodvāham
samarudgaṇam gacchantam deveśam
dharṣayāmāsa ca mahātmanā huṃkṛtaḥ
11. Here, the evil-minded [Kandarpa] (Durmedhā) dared to harass Sthanu (Sthāṇu), who was absorbed in practicing austerity (tapas) with strict discipline (niyama). He also harassed the lord of gods (Deveśa), who had just married and was proceeding with the host of Maruts. And the great-souled one (Mahātman) [Sthanu] roared (huṃkṛta) at him.
दग्धस्य तस्य रौद्रेण चक्षुषा रघुनन्दन ।
व्यशीर्यन्त शरीरात् स्वात् सर्वगात्राणि दुर्मतेः ॥१२॥
12. dagdhasya tasya raudreṇa cakṣuṣā raghunandana ,
vyaśīryanta śarīrāt svāt sarvagātrāṇi durmateḥ.
12. dagdhasya tasya raudreṇa cakṣuṣā raghunandana
vyaśīryanta śarīrāt svāt sarvagātrāṇi durmateḥ
12. raghunandana raudreṇa cakṣuṣā dagdhasya tasya
durmateḥ svāt śarīrāt sarvagātrāṇi vyaśīryanta
12. O delight of the Raghus (Raghunandana), all the limbs of that evil-minded one (Durmati), who had been consumed by the fierce eye (cakṣu) [of Shiva], fell apart from his own body.
तस्य गात्रं हतं तत्र निर्दग्धस्य महात्मना ।
अशरीरः कृतः कामः क्रोधाद्देवेश्वरेण ह ॥१३॥
13. tasya gātraṃ hataṃ tatra nirdagdhasya mahātmanā ,
aśarīraḥ kṛtaḥ kāmaḥ krodhāddeveśvareṇa ha.
13. tasya gātram hatam tatra nirdagdhasya mahātmanā
aśarīraḥ kṛtaḥ kāmaḥ krodhāt deveśvareṇa ha
13. mahātmanā nirdagdhasya tasya gātram tatra hatam.
deveśvareṇa krodhāt kāmaḥ aśarīraḥ kṛtaḥ ha.
13. There, his body, having been completely consumed by the great soul (mahātman), was destroyed. Indeed, out of anger, the Lord of gods (deveśvara) rendered the god of desire (kāma) bodiless.
अनङ्ग इति विख्यातस्तदा प्रभृति राघव ।
स चाङ्गविषयः श्रीमान्यत्राङ्गं स मुमोच ह ॥१४॥
14. anaṅga iti vikhyātastadā prabhṛti rāghava ,
sa cāṅgaviṣayaḥ śrīmānyatrāṅgaṃ sa mumoca ha.
14. anangaḥ iti vikhyātaḥ tadā prabhṛti rāghava sa
ca aṅgaviṣayaḥ śrīmān yatra aṅgam sa mumoca ha
14. rāghava,
tadā prabhṛti saḥ anangaḥ iti vikhyātaḥ.
ca saḥ śrīmān aṅgaviṣayaḥ yatra saḥ aṅgam mumoca ha.
14. From that time onwards, O Rāghava, he became renowned as Ananga (the Bodiless One). And that glorious region where he indeed abandoned his body is called Anga-viṣaya.
तस्यायमाश्रमः पुण्यस्तस्येमे मुनयः पुरा ।
शिष्या धर्मपरा वीर तेषां पापं न विद्यते ॥१५॥
15. tasyāyamāśramaḥ puṇyastasyeme munayaḥ purā ,
śiṣyā dharmaparā vīra teṣāṃ pāpaṃ na vidyate.
15. tasya ayam āśramaḥ puṇyaḥ tasya ime munayaḥ purā
śiṣyā dharmaparā vīra teṣām pāpam na vidyate
15. vīra,
ayam tasya puṇyaḥ āśramaḥ.
purā ime tasya dharmaparāḥ śiṣyāḥ munayaḥ.
teṣām pāpam na vidyate.
15. This sacred hermitage is his. These sages were his disciples in ancient times, O hero, fully devoted to natural law (dharma). No sin exists for them.
इहाद्य रजनीं राम वसेम शुभदर्शन ।
पुण्ययोः सरितोर्मध्ये श्वस्तरिष्यामहे वयम् ॥१६॥
16. ihādya rajanīṃ rāma vasema śubhadarśana ,
puṇyayoḥ saritormadhye śvastariṣyāmahe vayam.
16. iha adya rajanīm rāma vasema śubhadarśana
puṇyayoḥ saritoḥ madhye śvaḥ tariṣyāmahe vayam
16. राम शुभदर्शन,
वयम् अद्य इह रजनीम् वसेम श्वः पुण्ययोः सरितोः मध्ये तरिष्यामाहे ।
16. O Rama, O handsome one, let us dwell here tonight. Tomorrow we shall cross, positioned between the two sacred rivers.
तेषां संवदतां तत्र तपो दीर्घेण चक्षुषा ।
विज्ञाय परमप्रीता मुनयो हर्षमागमन् ॥१७॥
17. teṣāṃ saṃvadatāṃ tatra tapo dīrgheṇa cakṣuṣā ,
vijñāya paramaprītā munayo harṣamāgaman.
17. teṣām saṃvadatām tatra tapaḥ dīrgheṇa cakṣuṣā
vijñāya paramaprītāḥ munayaḥ harṣam āgaman
17. Having understood their conversation there through their profound spiritual insight (tapas), the sages became exceedingly pleased and experienced great joy.
अर्घ्यं पाद्यं तथातिथ्यं निवेद्यकुशिकात्मजे ।
रामलक्ष्मणयोः पश्चादकुर्वन्नतिथिक्रियाम् ॥१८॥
18. arghyaṃ pādyaṃ tathātithyaṃ nivedyakuśikātmaje ,
rāmalakṣmaṇayoḥ paścādakurvannatithikriyām.
18. arghyam pādyam tathā ātithyam nivedya kuśikātmaje
rāmalakṣmaṇayoḥ paścāt akurvan atithikriyām
18. Having offered the respectful water (arghya), foot-water (pādya), and hospitality to the son of Kuśika (Viśvāmitra), they then performed the rites of hospitality for Rāma and Lakṣmaṇa.
सत्कारं समनुप्राप्य कथाभिरभिरञ्जयन् ।
न्यवसन् सुसुखं तत्र कामाश्रमपदे तदा ॥१९॥
19. satkāraṃ samanuprāpya kathābhirabhirañjayan ,
nyavasan susukhaṃ tatra kāmāśramapade tadā.
19. satkāram samanuprāpya kathābhiḥ abhirañjayan
nyavasan susukham tatra kāmāśramapade tadā
19. Having received due honor (satkāra) and delighting them with stories, they then dwelt very happily there in the hermitage (āśrama) associated with Kāma.