Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-1, chapter-60

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
विश्वामित्रो महात्माथ प्रस्थितान्प्रेक्ष्य तानृषीन् ।
अब्रवीन्नरशार्दूल सर्वांस्तान् वनवासिनः ॥१॥
1. viśvāmitro mahātmātha prasthitānprekṣya tānṛṣīn ,
abravīnnaraśārdūla sarvāṃstān vanavāsinaḥ.
1. viśvāmitraḥ mahātmā atha prasthitān prekṣya tān
ṛṣīn abravīt naraśārdūla sarvān tān vanavāsinaḥ
1. viśvāmitraḥ mahātmā atha tān prasthitān ṛṣīn sarvān tān vanavāsinaḥ prekṣya,
naraśārdūla,
abravīt
1. Then, the great-souled (mahātman) Viśvāmitra, seeing all those sages who were ready to depart and were dwelling in the forest, spoke to them, "O tiger among men (naraśārdūla)!"
महाविघ्नः प्रवृत्तो ऽयं दक्षिणामास्थितो दिशम् ।
दिशमन्यां प्रपत्स्यामस्तत्र तप्स्यामहे तपः ॥२॥
2. mahāvighnaḥ pravṛtto'yaṃ dakṣiṇāmāsthito diśam ,
diśamanyāṃ prapatsyāmastatra tapsyāmahe tapaḥ.
2. mahāvighnaḥ pravṛttaḥ ayam dakṣiṇām āsthitaḥ diśam
diśam anyām prapatsyāmaḥ tatra tapsyāmahe tapaḥ
2. ayam mahāvighnaḥ dakṣiṇām diśam āsthitaḥ pravṛttaḥ;
anyām diśam prapatsyāmaḥ; tatra tapaḥ tapsyāmahe
2. This great impediment (mahāvighnaḥ) has arisen, having settled in the southern direction. We shall resort to another direction; there we shall perform penance (tapas).
पश्चिमायां विशालायां पुष्करेषु महात्मनः ।
सुखं तपश्चरिष्यामः परं तद्धि तपोवनम् ॥३॥
3. paścimāyāṃ viśālāyāṃ puṣkareṣu mahātmanaḥ ,
sukhaṃ tapaścariṣyāmaḥ paraṃ taddhi tapovanam.
3. paścimāyām viśālāyām puṣkareṣu mahātmanaḥ
sukham tapaḥ cariṣyāmaḥ param tat hi tapovanam
3. paścimāyām viśālāyām puṣkareṣu mahātmanaḥ
sukham tapaḥ cariṣyāmaḥ; hi tat param tapovanam
3. In the spacious western region, at Puṣkara, which is associated with great-souled (mahātman) beings, we shall happily perform penance (tapas). For that indeed is a supreme forest of austerity (tapovanam).
एवमुक्त्वा महातेजाः पुष्करेषु महामुनिः ।
तप उग्रं दुराधर्षं तेपे मूलफलाशनः ॥४॥
4. evamuktvā mahātejāḥ puṣkareṣu mahāmuniḥ ,
tapa ugraṃ durādharṣaṃ tepe mūlaphalāśanaḥ.
4. evam uktvā mahātejāḥ puṣkareṣu mahāmuniḥ
tapaḥ ugram durādharṣam tepe mūlaphalāśanaḥ
4. evam uktvā,
mahātejāḥ mahāmuniḥ mūlaphalāśanaḥ puṣkareṣu ugram durādharṣam tapaḥ tepe
4. Having spoken thus, the great-resplendent (mahātejāḥ) great sage (mahāmuniḥ), subsisting only on roots and fruits, performed severe and irresistible penance (tapas) at Puṣkara.
एतस्मिन्नेव काले तु अयोध्याधिपतिर्नृपः ।
अम्बरीष इति ख्यातो यष्टुं समुपचक्रमे ॥५॥
5. etasminneva kāle tu ayodhyādhipatirnṛpaḥ ,
ambarīṣa iti khyāto yaṣṭuṃ samupacakrame.
5. etasmin eva kāle tu ayodhyādhipatiḥ nṛpaḥ
ambarīṣaḥ iti khyātaḥ yaṣṭum samupacakrame
5. etasmin eva kāle tu ayodhyādhipatiḥ nṛpaḥ
ambarīṣaḥ iti khyātaḥ yaṣṭum samupacakrame
5. At this very time, King Ambarisha, the ruler of Ayodhya, who was renowned, began to perform a Vedic ritual (yajña).
तस्य वै यजमानस्य पशुमिन्द्रो जहार ह ।
प्रनष्टे तु पशौ विप्रो राजानमिदमब्रवीत् ॥६॥
6. tasya vai yajamānasya paśumindro jahāra ha ,
pranaṣṭe tu paśau vipro rājānamidamabravīt.
6. tasya vai yajamānasya paśum indraḥ jahāra ha
pranaṣṭe tu paśau vipraḥ rājānam idam abravīt
6. vai tasya yajamānasya indraḥ paśum jahāra ha
tu paśau pranaṣṭe vipraḥ idam rājānam abravīt
6. Indeed, while he (King Ambarīṣa) was performing that Vedic ritual (yajña), Indra stole the sacrificial animal. But when the animal was lost, a Brahmin spoke these words to the king.
पशुरद्य हृतो राजन्प्रनष्टस्तव दुर्नयात् ।
अरक्षितारं राजानं घ्नन्ति दोषा नरेश्वर ॥७॥
7. paśuradya hṛto rājanpranaṣṭastava durnayāt ,
arakṣitāraṃ rājānaṃ ghnanti doṣā nareśvara.
7. paśuḥ adya hṛtaḥ rājan pranaṣṭaḥ tava durnayāt
arakṣitāram rājānam ghnanti doṣā nareśvara
7. rājan adya paśuḥ hṛtaḥ tava durnayāt pranaṣṭaḥ
he nareśvara doṣāḥ arakṣitāram rājānam ghnanti
7. "O King, the sacrificial animal has been stolen today; it is lost due to your misconduct. O lord of men, faults destroy a king who fails to protect (his people and their possessions)."
प्रायश्चित्तं महद्ध्येतन्नरं वा पुरुषर्षभ ।
आनयस्व पशुं शीघ्रं यावत् कर्म प्रवर्तते ॥८॥
8. prāyaścittaṃ mahaddhyetannaraṃ vā puruṣarṣabha ,
ānayasva paśuṃ śīghraṃ yāvat karma pravartate.
8. prāyaścittam mahat hi etat naram vā puruṣarṣabha
ānayasva paśum śīghram yāvat karma pravartate
8. puruṣarṣabha etat hi mahat prāyaścittam vā naram
ānayasva paśum śīghram yāvat karma pravartate
8. "This (loss) indeed requires a great expiation, or (failing that, you must provide) a man, O best of men! Bring the sacrificial animal quickly, while the ritual (karma) is still in progress."
उपाध्याय वचः श्रुत्वा स राजा पुरुषर्षभ ।
अन्वियेष महाबुद्धिः पशुं गोभिः सहस्रशः ॥९॥
9. upādhyāya vacaḥ śrutvā sa rājā puruṣarṣabha ,
anviyeṣa mahābuddhiḥ paśuṃ gobhiḥ sahasraśaḥ.
9. upādhyāya vacaḥ śrutvā saḥ rājā puruṣarṣabhaḥ
anviyeṣa mahābuddhiḥ paśum gobhiḥ sahasraśaḥ
9. saḥ puruṣarṣabhaḥ mahābuddhiḥ rājā upādhyāya
vacaḥ śrutvā sahasraśaḥ gobhiḥ paśum anviyeṣa
9. Having heard the words of his preceptor, that king, who was the best among men and exceptionally intelligent, searched for the animal among thousands of cows.
देशाञ्जनपदांस्तांस्तान्नगराणि वनानि च ।
आश्रमाणि च पुण्यानि मार्गमाणो महीपतिः ॥१०॥
10. deśāñjanapadāṃstāṃstānnagarāṇi vanāni ca ,
āśramāṇi ca puṇyāni mārgamāṇo mahīpatiḥ.
10. deśān janapadān tān tān nagarāṇi vanāni ca
āśramāṇi ca puṇyāni mārgamāṇaḥ mahīpatiḥ
10. mahīpatiḥ mārgamāṇaḥ tān tān deśān janapadān
nagarāṇi vanāni ca puṇyāni āśramāṇi ca
10. That king (mahīpatiḥ), searching, sought out all those various countries, districts, cities, forests, and sacred hermitages (āśrama).
स पुत्रसहितं तात सभार्यं रघुनन्दन ।
भृगुतुङ्गे समासीनमृचीकं संददर्श ह ॥११॥
11. sa putrasahitaṃ tāta sabhāryaṃ raghunandana ,
bhṛgutuṅge samāsīnamṛcīkaṃ saṃdadarśa ha.
11. saḥ putrasahitam tāta sabhāryam raghunandana
bhṛgutuṅge samāsīnam ṛcīkam saṃdadarśa ha
11. tāta raghunandana! saḥ bhṛgutuṅge putrasahitam
sabhāryam samāsīnam ṛcīkam ha saṃdadarśa
11. O dear one, O descendant of Raghu, that king indeed saw Ṛcīka, who was seated on Bhrigu's peak along with his son and his wife.
तमुवाच महातेजाः प्रणम्याभिप्रसाद्य च ।
ब्रह्मर्षिं तपसा दीप्तं राजर्षिरमितप्रभः ।
पृष्ट्वा सर्वत्र कुशलमृचीकं तमिदं वचः ॥१२॥
12. tamuvāca mahātejāḥ praṇamyābhiprasādya ca ,
brahmarṣiṃ tapasā dīptaṃ rājarṣiramitaprabhaḥ ,
pṛṣṭvā sarvatra kuśalamṛcīkaṃ tamidaṃ vacaḥ.
12. tam uvāca mahātejāḥ praṇamya
abhiprasādya ca brahmarṣim tapasā dīptam
rājarṣiḥ amitaprabhaḥ pṛṣṭvā
sarvatra kuśalam ṛcīkam tam idam vacaḥ
12. mahātejāḥ amitaprabhaḥ rājarṣiḥ
praṇamya abhiprasādya ca tapasā
dīptam brahmarṣim ṛcīkam sarvatra
kuśalam pṛṣṭvā tam idam vacaḥ uvāca
12. That highly effulgent royal sage (rājarṣi) of immeasurable splendor, having bowed and propitiated the Brahmin sage (brahmarṣi) who shone with his asceticism (tapas), and having inquired about his well-being in all respects, spoke these words to Ṛcīka.
गवां शतसहस्रेण विक्रिणीषे सुतं यदि ।
पशोरर्थे महाभाग कृतकृत्यो ऽस्मि भार्गव ॥१३॥
13. gavāṃ śatasahasreṇa vikriṇīṣe sutaṃ yadi ,
paśorarthe mahābhāga kṛtakṛtyo'smi bhārgava.
13. gavāṃ śatasahasreṇa vikriṇīṣe sutaṃ yadi |
paśoḥ arthe mahābhāga kṛtakṛtyaḥ asmi bhārgava
13. mahābhāga bhārgava yadi gavāṃ śatasahasreṇa paśoḥ arthe sutam vikriṇīṣe,
asmi kṛtakṛtyaḥ
13. O illustrious Bhārgava, if you sell your son for a hundred thousand cows for the purpose of a sacrificial animal (yajña), I shall consider my task accomplished.
सर्वे परिसृता देशा यज्ञियं न लभे पशुम् ।
दातुमर्हसि मूल्येन सुतमेकमितो मम ॥१४॥
14. sarve parisṛtā deśā yajñiyaṃ na labhe paśum ,
dātumarhasi mūlyena sutamekamito mama.
14. sarve parisṛtāḥ deśāḥ yajñiyam na labhe paśum
dātum arhasi mūlyena sutam ekam itaḥ mama
14. sarve deśāḥ parisṛtāḥ yajñiyam paśum na labhe
tvam itaḥ mama ekam sutam mūlyena dātum arhasi
14. I have searched all countries, but I cannot find an animal suitable for a Vedic ritual (yajña). Therefore, you ought to give me one son from here in exchange for a price.
एवमुक्तो महातेजा ऋचीकस्त्वब्रवीद्वचः ।
नाहं ज्येष्ठं नरश्रेष्ठं विक्रीणीयां कथं चन ॥१५॥
15. evamukto mahātejā ṛcīkastvabravīdvacaḥ ,
nāhaṃ jyeṣṭhaṃ naraśreṣṭhaṃ vikrīṇīyāṃ kathaṃ cana.
15. evam uktaḥ mahātejāḥ ṛcīkaḥ tu abravīt vacaḥ | na
aham jyeṣṭham naraśreṣṭham vikriṇīyām katham cana
15. evam uktaḥ mahātejāḥ ṛcīkaḥ tu vacaḥ abravīt aham
jyeṣṭham naraśreṣṭham katham cana na vikriṇīyām
15. Thus addressed, the highly effulgent Ṛcīka spoke these words: 'I would never, by any means, sell my eldest son, who is the best among men.'
ऋचीकस्य वचः श्रुत्वा तेषां माता महात्मनाम् ।
उवाच नरशार्दूलमम्बरीषं तपस्विनी ॥१६॥
16. ṛcīkasya vacaḥ śrutvā teṣāṃ mātā mahātmanām ,
uvāca naraśārdūlamambarīṣaṃ tapasvinī.
16. ṛcīkasya vacaḥ śrutvā teṣām mātā mahātmanām
| uvāca naraśārdūlam ambarīṣam tapasvinī
16. ṛcīkasya vacaḥ śrutvā,
teṣām mahātmanām mātā tapasvinī naraśārdūlam ambarīṣam uvāca
16. Having heard Ṛcīka's words, the ascetic mother of those great-souled sons spoke to Ambarīṣa, who was like a tiger among men.
ममापि दयितं विद्धि
कनिष्ठं शुनकं नृप ॥१७॥
17. mamāpi dayitaṃ viddhi
kaniṣṭhaṃ śunakaṃ nṛpa.
17. mama api dayitam viddhi
kaniṣṭham śunakam nṛpa
17. nṛpa mama api kaniṣṭham
śunakam dayitam viddhi
17. O King, know that my youngest dog is also beloved.
प्रायेण हि नरश्रेष्ठ ज्येष्ठाः पितृषु वल्लभाः ।
मातॄणां च कनीयांसस्तस्माद् रक्षे कनीयसं ॥१८॥
18. prāyeṇa hi naraśreṣṭha jyeṣṭhāḥ pitṛṣu vallabhāḥ ,
mātṝṇāṃ ca kanīyāṃsastasmād rakṣe kanīyasaṃ.
18. prāyeṇa hi naraśreṣṭha jyeṣṭhāḥ pitṛṣu vallabhāḥ
mātṝṇām ca kanīyāṃsaḥ tasmāt rakṣe kanīyasam
18. naraśreṣṭha prāyeṇa hi pitṛṣu jyeṣṭhāḥ vallabhāḥ
ca mātṝṇām kanīyāṃsaḥ tasmāt kanīyasam rakṣe
18. Indeed, O best among men, usually the eldest children are beloved by fathers, and the youngest ones by mothers. Therefore, I will protect the youngest.
उक्तवाक्ये मुनौ तस्मिन्मुनिपत्न्यां तथैव च ।
शुनःशेपः स्वयं राम मध्यमो वाक्यमब्रवीत् ॥१९॥
19. uktavākye munau tasminmunipatnyāṃ tathaiva ca ,
śunaḥśepaḥ svayaṃ rāma madhyamo vākyamabravīt.
19. uktavākye munau tasmin munipatnyām tathā eva ca
śunaḥśepaḥ svayam rāma madhyamaḥ vākyam abravīt
19. rāma tasmin munau ca munipatnyām tathā eva
uktavākye śunaḥśepaḥ madhyamaḥ svayam vākyam abravīt
19. O Rama, when that sage and his wife had spoken similarly, Śunaḥśepa himself, the middle son, spoke.
पिता ज्येष्ठमविक्रेयं माता चाह कनीयसं ।
विक्रीतं मध्यमं मन्ये राजन्पुत्रं नयस्व माम् ॥२०॥
20. pitā jyeṣṭhamavikreyaṃ mātā cāha kanīyasaṃ ,
vikrītaṃ madhyamaṃ manye rājanputraṃ nayasva mām.
20. pitā jyeṣṭham avikreyam mātā ca āha kanīyasam
vikrītam madhyamam manye rājan putram nayasva mām
20. pitā jyeṣṭham avikreyam ca mātā kanīyasam āha
rājan madhyamam vikrītam manye mām putram nayasva
20. The father declared the eldest to be unsalable, and the mother declared the youngest to be unsalable. O King, I consider the middle son to be sold; therefore, take me.
गवां शतसहस्रेण शुनःशेपं नरेश्वरः ।
गृहीत्वा परमप्रीतो जगाम रघुनन्दन ॥२१॥
21. gavāṃ śatasahasreṇa śunaḥśepaṃ nareśvaraḥ ,
gṛhītvā paramaprīto jagāma raghunandana.
21. gavam śatasahasreṇa śunaḥśepam nareśvaraḥ
gṛhītvā paramaprītaḥ jagāma raghunandana
21. raghunandana,
nareśvaraḥ paramaprītaḥ gavam śatasahasreṇa śunaḥśepam gṛhītvā jagāma
21. O descendant of Raghu, the king, extremely pleased, took Shunahshepa in exchange for a hundred thousand cows and departed.
अम्बरीषस्तु राजर्षी रथमारोप्य सत्वरः ।
शुनःशेपं महातेजा जगामाशु महायशाः ॥२२॥
22. ambarīṣastu rājarṣī rathamāropya satvaraḥ ,
śunaḥśepaṃ mahātejā jagāmāśu mahāyaśāḥ.
22. ambarīṣaḥ tu rājarṣiḥ ratham āropya satvaraḥ
śunaḥśepam mahātejāḥ jagāma āśu mahāyaśāḥ
22. tu,
mahātejāḥ mahāyaśāḥ rājarṣiḥ ambarīṣaḥ satvaraḥ śunaḥśepam ratham āropya āśu jagāma
22. But the immensely energetic and renowned royal sage Ambarisha swiftly placed Shunahshepa onto his chariot and quickly departed.