Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-1, chapter-41

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
कालधर्मं गते राम सगरे प्रकृतीजनाः ।
राजानं रोचयामासुरंशुमन्तं सुधार्मिकम् ॥१॥
1. kāladharmaṃ gate rāma sagare prakṛtījanāḥ ,
rājānaṃ rocayāmāsuraṃśumantaṃ sudhārmikam.
1. kāladharmam gate rāma sagare prakṛtījanāḥ
rājānam rocayāmāsuḥ aṃśumantam sudhārmikam
1. rāma sagare kāladharmam gate prakṛtījanāḥ
sudhārmikam aṃśumantam rājānam rocayāmāsuḥ
1. O Rama, when Sagara passed away (having gone to the law of time (kāladharma)), the subjects (prakṛti) chose Aṃśumat, who was very righteous, as their king.
स राजा सुमहानासीदंशुमान् रघुनन्दन ।
तस्य पुत्रो महानासीद्दिलीप इति विश्रुतः ॥२॥
2. sa rājā sumahānāsīdaṃśumān raghunandana ,
tasya putro mahānāsīddilīpa iti viśrutaḥ.
2. sa rājā sumahān āsīt aṃśumān raghunandana
tasya putraḥ mahān āsīt dilīpaḥ iti viśrutaḥ
2. raghunandana saḥ rājā aṃśumān sumahān āsīt
tasya putraḥ mahān dilīpaḥ iti viśrutaḥ āsīt
2. O scion of Raghu (Raghunandana), that King Aṃśumat was very great. His son was the great Dilīpa, renowned by that name.
तस्मिन् राज्यं समावेश्य दिलीपे रघुनन्दन ।
हिमवच्छिखरे रम्ये तपस्तेपे सुदारुणम् ॥३॥
3. tasmin rājyaṃ samāveśya dilīpe raghunandana ,
himavacchikhare ramye tapastepe sudāruṇam.
3. tasmin rājyam samāveśya dilīpe raghunandana
himavacchikhare ramye tapaḥ tepe sudāruṇam
3. raghunandana tasmin dilīpe rājyam samāveśya
ramye himavacchikhare sudāruṇam tapaḥ tepe
3. O scion of Raghu (Raghunandana), having entrusted the kingdom to Dilīpa, he performed very severe asceticism (tapas) on a beautiful peak of the Himālaya.
द्वात्रिंशच्च सहस्राणि वर्षाणि सुमहायशाः ।
तपोवनगतो राजा स्वर्गं लेभे तपोधनः ॥४॥
4. dvātriṃśacca sahasrāṇi varṣāṇi sumahāyaśāḥ ,
tapovanagato rājā svargaṃ lebhe tapodhanaḥ.
4. dvātriṃśat ca sahasrāṇi varṣāṇi sumahāyaśāḥ
tapovanagataḥ rājā svargaṃ lebhe tapodhanaḥ
4. sumahāyaśāḥ tapodhanaḥ rājā tapovanagataḥ
dvātriṃśat ca sahasrāṇi varṣāṇi svargaṃ lebhe
4. The immensely glorious king, whose wealth was austerity (tapas), having retired to the forest hermitage (tapovana), attained heaven (svarga) after thirty-two thousand years.
दिलीपस्तु महातेजाः श्रुत्वा पैतामहं वधम् ।
दुःखोपहतया बुद्ध्या निश्चयं नाध्यगच्छत ॥५॥
5. dilīpastu mahātejāḥ śrutvā paitāmahaṃ vadham ,
duḥkhopahatayā buddhyā niścayaṃ nādhyagacchata.
5. dilīpaḥ tu mahātejāḥ śrutvā paitāmahaṃ vadham
duḥkhopahatayā buddhyā niścayaṃ na adhyagacchata
5. mahātejāḥ dilīpaḥ tu paitāmahaṃ vadham śrutvā
duḥkhopahatayā buddhyā niścayaṃ na adhyagacchata
5. But the greatly powerful Dilīpa, having heard of the slaughter of his paternal grandfathers, could not reach a decision, his intellect afflicted by sorrow.
कथं गङ्गावतरणं कथं तेषां जलक्रिया ।
तारयेयं कथं चैतानिति चिन्ता परो ऽभवत् ॥६॥
6. kathaṃ gaṅgāvataraṇaṃ kathaṃ teṣāṃ jalakriyā ,
tārayeyaṃ kathaṃ caitāniti cintā paro'bhavat.
6. kathaṃ gaṅgāvataraṇaṃ kathaṃ teṣāṃ jalakriyā
tārayeyaṃ kathaṃ ca etān iti cintā paraḥ abhavat
6. kathaṃ gaṅgāvataraṇaṃ? kathaṃ teṣāṃ jalakriyā?
kathaṃ ca etān tārayeyaṃ? iti cintā paraḥ abhavat
6. "How will the descent of the Gaṅgā happen? How will the water rituals (jalakriyā) for them (my ancestors) be performed? How can I deliver these (ancestors)?" Thus, he became completely absorbed in this thought.
तस्य चिन्तयतो नित्यं धर्मेण विदितात्मनः ।
पुत्रो भगीरथो नाम जज्ञे परमधार्मिकः ॥७॥
7. tasya cintayato nityaṃ dharmeṇa viditātmanaḥ ,
putro bhagīratho nāma jajñe paramadhārmikaḥ.
7. tasya cintayataḥ nityaṃ dharmeṇa viditātmanaḥ
putraḥ bhagīrathaḥ nāma jajñe paramadhārmikaḥ
7. dharmeṇa viditātmanaḥ tasya nityaṃ cintayataḥ
putraḥ bhagīrathaḥ nāma paramadhārmikaḥ jajñe
7. As he, whose true self (ātman) was understood through his adherence to natural law (dharma), constantly pondered these matters, a son named Bhagīratha was born, who was supremely righteous (dhārmika).
दिलीपस्तु महातेजा यज्ञैर्बहुभिरिष्टवान् ।
त्रिंशद्वर्षसहस्राणि राजा राज्यमकारयत् ॥८॥
8. dilīpastu mahātejā yajñairbahubhiriṣṭavān ,
triṃśadvarṣasahasrāṇi rājā rājyamakārayat.
8. dilīpaḥ tu mahātejāḥ yajñaiḥ bahubhiḥ iṣṭavān
triṃśat varṣasahasrāṇi rājā rājyam akārayat
8. rājā mahātejāḥ dilīpaḥ tu bahubhiḥ yajñaiḥ
iṣṭavān triṃśat varṣasahasrāṇi rājyam akārayat
8. King Dilipa, greatly energetic, performed many sacrificial rituals (yajña). The king ruled his kingdom for thirty thousand years.
अगत्वा निश्चयं राजा तेषामुद्धरणं प्रति ।
व्याधिना नरशार्दूल कालधर्ममुपेयिवान् ॥९॥
9. agatvā niścayaṃ rājā teṣāmuddharaṇaṃ prati ,
vyādhinā naraśārdūla kāladharmamupeyivān.
9. agatvā niścayam rājā teṣām uddharaṇam prati
vyādhinā naraśārdūla kāladharmam upeyivān
9. naraśārdūla rājā teṣām uddharaṇam prati
niścayam agatvā vyādhinā kāladharmam upeyivān
9. O tiger among men (naraśārdūla)! Without having reached a firm resolution regarding their deliverance, the king succumbed to the inevitability of death (kāladharma) due to illness.
इन्द्रलोकं गतो राजा स्वार्जितेनैव कर्मणा ।
राज्ये भगीरथं पुत्रमभिषिच्य नरर्षभः ॥१०॥
10. indralokaṃ gato rājā svārjitenaiva karmaṇā ,
rājye bhagīrathaṃ putramabhiṣicya nararṣabhaḥ.
10. indralokam gataḥ rājā svārjitena eva karmaṇā
rājye bhagīratham putram abhiṣicya nararṣabhaḥ
10. nararṣabhaḥ rājā putram bhagīratham rājye
abhiṣicya svārjitena eva karmaṇā indralokam gataḥ
10. O best of men (nararṣabha)! The king, having first consecrated his son Bhagiratha to the throne, ascended to Indra's realm (indraloka) through the merit of his own accumulated actions (karma).
भगीरथस्तु राजर्षिर्धार्मिको रघुनन्दन ।
अनपत्यो महातेजाः प्रजाकामः स चाप्रजः ॥११॥
11. bhagīrathastu rājarṣirdhārmiko raghunandana ,
anapatyo mahātejāḥ prajākāmaḥ sa cāprajaḥ.
11. bhagīrathaḥ tu rājarṣiḥ dhārmikaḥ raghunandana
anapatyaḥ mahātejāḥ prajākāmaḥ sa ca aprajaḥ
11. raghunandana bhagīrathaḥ tu rājarṣiḥ dhārmikaḥ
mahātejāḥ anapatyaḥ prajākāmaḥ ca sa aprajaḥ
11. O delight of Raghu (raghunandana)! Bhagiratha, that royal sage (rājarṣi), was righteous and greatly energetic. He was, however, without offspring (anapatya) and desirous of progeny (prajākāma), indeed, he was childless (apraja).
स तपो दीर्घमातिष्ठद्गोकर्णे रघुनन्दन ।
ऊर्ध्वबाहुः पञ्चतपा मासाहारो जितेन्द्रियः ॥१२॥
12. sa tapo dīrghamātiṣṭhadgokarṇe raghunandana ,
ūrdhvabāhuḥ pañcatapā māsāhāro jitendriyaḥ.
12. saḥ tapaḥ dīrgham ātiṣṭhat gokarṇe raghunandana
ūrdhvabāhuḥ pañcatapāḥ māsāhāraḥ jitendriyaḥ
12. raghunandana saḥ gokarṇe dīrgham tapaḥ ātiṣṭhat
ūrdhvabāhuḥ pañcatapāḥ māsāhāraḥ jitendriyaḥ
12. O son of Raghu, he undertook a long and arduous penance (tapas) in Gokarna. He stood with his arms raised upwards, practicing the penance of the five fires, eating only once a month, and having fully controlled his senses.
तस्य वर्षसहस्राणि घोरे तपसि तिष्ठतः ।
सुप्रीतो भगवान्ब्रह्मा प्रजानां पतिरीश्वरः ॥१३॥
13. tasya varṣasahasrāṇi ghore tapasi tiṣṭhataḥ ,
suprīto bhagavānbrahmā prajānāṃ patirīśvaraḥ.
13. tasya varṣasahasrāṇi ghore tapasi tiṣṭhataḥ
suprītaḥ bhagavān brahmā prajānām patiḥ īśvaraḥ
13. tasya ghore tapasi varṣasahasrāṇi tiṣṭhataḥ
bhagavān brahmā prajānām patiḥ īśvaraḥ suprītaḥ
13. While he was engaged in severe penance (tapas) for thousands of years, the divine Lord Brahma, the master and sovereign of all beings, became greatly pleased.
ततः सुरगणैः सार्धमुपागम्य पितामहः ।
भगीरथं महात्मानं तप्यमानमथाब्रवीत् ॥१४॥
14. tataḥ suragaṇaiḥ sārdhamupāgamya pitāmahaḥ ,
bhagīrathaṃ mahātmānaṃ tapyamānamathābravīt.
14. tataḥ suragaṇaiḥ sārdham upāgamya pitāmahaḥ
bhagīratham mahātmānam tapyamānam atha abravīt
14. tataḥ pitāmahaḥ suragaṇaiḥ sārdham upāgamya
atha tapyamānam mahātmānam bhagīratham abravīt
14. Then, the grandfather (Brahma), accompanied by the hosts of gods, approached the great-souled Bhagiratha, who was still performing his penance (tapas), and spoke to him.
भगीरथ महाभाग प्रीतस्ते ऽहं जनेश्वर ।
तपसा च सुतप्तेन वरं वरय सुव्रत ॥१५॥
15. bhagīratha mahābhāga prītaste'haṃ janeśvara ,
tapasā ca sutaptena varaṃ varaya suvrata.
15. bhagīratha mahābhāga prītaḥ te aham janeśvara
tapasā ca sutaptena varam varaya suvrata
15. bhagīratha mahābhāga janeśvara suvrata,
aham te sutaptena tapasā ca prītaḥ varam varaya
15. O King Bhagiratha, O greatly fortunate one! I am pleased with you because of your intensely practiced penance (tapas). O virtuous one, ask for a boon!
तमुवाच महातेजाः सर्वलोकपितामहम् ।
भगीरथो महाभागः कृताञ्जलिरवस्थितः ॥१६॥
16. tamuvāca mahātejāḥ sarvalokapitāmaham ,
bhagīratho mahābhāgaḥ kṛtāñjaliravasthitaḥ.
16. tam uvāca mahātejāḥ sarvalokapitāmaham
bhagīrathaḥ mahābhāgaḥ kṛtāñjaliḥ avasthitaḥ
16. mahātejāḥ mahābhāgaḥ kṛtāñjaliḥ avasthitaḥ
bhagīrathaḥ tam sarvalokapitāmaham uvāca
16. The immensely radiant and highly fortunate Bhagīratha, standing with folded hands, spoke to him, the grandfather of all beings (Brahmā).
यदि मे भगवान्प्रीतो यद्यस्ति तपसः फलम् ।
सगरस्यात्मजाः सर्वे मत्तः सलिलमाप्नुयुः ॥१७॥
17. yadi me bhagavānprīto yadyasti tapasaḥ phalam ,
sagarasyātmajāḥ sarve mattaḥ salilamāpnuyuḥ.
17. yadi me bhagavān prītaḥ yadi asti tapasaḥ phalam
sagarasya ātmajāḥ sarve mattaḥ salilam āpnuyuḥ
17. yadi me bhagavān prītaḥ,
yadi tapasaḥ phalam asti,
[tarhi] sagarasya sarve ātmajāḥ mattaḥ salilam āpnuyuḥ
17. If you, my Lord, are pleased with me, and if there is any fruit of my austerity (tapas), then may all the sons of Sagara obtain water through me.
गङ्गायाः सलिलक्लिन्ने भस्मन्येषां महात्मनाम् ।
स्वर्गं गच्छेयुरत्यन्तं सर्वे मे प्रपितामहाः ॥१८॥
18. gaṅgāyāḥ salilaklinne bhasmanyeṣāṃ mahātmanām ,
svargaṃ gaccheyuratyantaṃ sarve me prapitāmahāḥ.
18. gaṅgāyāḥ salilaklinne bhasmani eṣām mahātmanām
svargam gaccheyuḥ atyantam sarve me prapitāmahāḥ
18. me sarve eṣām mahātmanām prapitāmahāḥ gaṅgāyāḥ
salilaklinne bhasmani atyantam svargam gaccheyuḥ
18. May all these great-souled great-grandfathers of mine ultimately reach heaven, their ashes being moistened by the water of the Gaṅgā.
देया च संततिर्देव नावसीदेत् कुलं च नः ।
इक्ष्वाकूणां कुले देव एष मे ऽस्तु वरः परः ॥१९॥
19. deyā ca saṃtatirdeva nāvasīdet kulaṃ ca naḥ ,
ikṣvākūṇāṃ kule deva eṣa me'stu varaḥ paraḥ.
19. deyā ca saṃtatiḥ deva na avasīdet kulam ca naḥ
ikṣvākūṇām kule deva eṣaḥ me astu varaḥ paraḥ
19. deva [me] saṃtatiḥ ca deyā [bhavatu],
ca naḥ kulam na avasīdet.
deva,
ikṣvākūṇām kule me eṣaḥ paraḥ varaḥ astu.
19. And, O Lord, let progeny be granted, and may our lineage not decline. O Lord, let this be my supreme boon for the Ikṣvāku family.
उक्तवाक्यं तु राजानं सर्वलोकपितामहः ।
प्रत्युवाच शुभां वाणीं मधुरां मधुराक्षराम् ॥२०॥
20. uktavākyaṃ tu rājānaṃ sarvalokapitāmahaḥ ,
pratyuvāca śubhāṃ vāṇīṃ madhurāṃ madhurākṣarām.
20. ukta-vākyaṃ tu rājānaṃ sarva-loka-pitāmahaḥ
prati uvāca śubhāṃ vāṇīṃ madhurāṃ madhurākṣarām
20. sarva-loka-pitāmahaḥ ukta-vākyaṃ rājānaṃ tu
śubhāṃ madhurāṃ madhurākṣarām vāṇīṃ pratyuvāca
20. Then, the grandfather of all worlds (Brahmā) replied to the king, who had just spoken, with auspicious, sweet, and melodious words.
मनोरथो महानेष भगीरथ महारथ ।
एवं भवतु भद्रं ते इक्ष्वाकुकुलवर्धन ॥२१॥
21. manoratho mahāneṣa bhagīratha mahāratha ,
evaṃ bhavatu bhadraṃ te ikṣvākukulavardhana.
21. manorathaḥ mahān eṣa bhagīratha mahā-ratha
evam bhavatu bhadraṃ te ikṣvāku-kula-vardhana
21. O bhagīratha mahā-ratha,
O ikṣvāku-kula-vardhana,
eṣa mahān manorathaḥ evam bhavatu,
te bhadraṃ (bhavatu)
21. This great desire of yours, O Bhagīratha, great warrior, shall be fulfilled. May prosperity be upon you, O enhancer of the Ikṣvāku lineage!
इयं हैमवती गङ्गा ज्येष्ठा हिमवतः सुता ।
तां वै धारयितुं राजन् हरस्तत्र नियुज्यताम् ॥२२॥
22. iyaṃ haimavatī gaṅgā jyeṣṭhā himavataḥ sutā ,
tāṃ vai dhārayituṃ rājan harastatra niyujyatām.
22. iyam haimavatī gaṅgā jyeṣṭhā himavataḥ sutā
tām vai dhārayituṃ rājan haraḥ tatra niyujyatām
22. rājan,
iyam haimavatī gaṅgā jyeṣṭhā himavataḥ sutā (asti).
Tām vai dhārayituṃ tatra haraḥ niyujyatām
22. This Gaṅgā is Himavat's eldest daughter. O king, to hold her, indeed, let Hara (Śiva) be appointed for that purpose.
गङ्गायाः पतनं राजन्पृथिवी न सहिष्यते ।
तां वै धारयितुं वीर नान्यं पश्यामि शूलिनः ॥२३॥
23. gaṅgāyāḥ patanaṃ rājanpṛthivī na sahiṣyate ,
tāṃ vai dhārayituṃ vīra nānyaṃ paśyāmi śūlinaḥ.
23. gaṅgāyāḥ patanaṃ rājan pṛthivī na sahiṣyate tām
vai dhārayituṃ vīra na anyaṃ paśyāmi śūlinaḥ
23. rājan,
pṛthivī gaṅgāyāḥ patanaṃ na sahiṣyate.
Vīra,
tāṃ vai dhārayituṃ śūlinaḥ anyaṃ na paśyāmi
23. O king, the earth will not withstand the fall of Gaṅgā. O hero, to bear her, I see indeed no one else but Śiva, the wielder of the trident.
तमेवमुक्त्वा राजानं गङ्गां चाभाष्य लोककृत् ।
जगाम त्रिदिवं देवः सह सर्वैर्मरुद्गणैः ॥२४॥
24. tamevamuktvā rājānaṃ gaṅgāṃ cābhāṣya lokakṛt ,
jagāma tridivaṃ devaḥ saha sarvairmarudgaṇaiḥ.
24. tam evam uktvā rājānam gaṅgām ca ābhāṣya lokakṛt
jagāma tridivam devaḥ saha sarvaiḥ marudgaṇaiḥ
24. lokakṛt devaḥ tam rājānam evam uktvā ca gaṅgām
ābhāṣya sarvaiḥ marudgaṇaiḥ saha tridivam jagāma
24. Having spoken thus to that king and also addressed Gaṅgā, the creator of the worlds, the deity (Brahmā), went to heaven along with all the hosts of Maruts.