Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-5, chapter-44

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
हतान्मन्त्रिसुतान्बुद्ध्वा वानरेण महात्मना ।
रावणः संवृताकारश्चकार मतिमुत्तमाम् ॥१॥
1. hatānmantrisutānbuddhvā vānareṇa mahātmanā ,
rāvaṇaḥ saṃvṛtākāraścakāra matimuttamām.
1. hatān mantrisutān buddhvā vānareṇa mahātmanā
rāvaṇaḥ saṃvṛtākāraḥ cakāra matim uttamām
1. rāvaṇaḥ saṃvṛtākāraḥ mahātmanā vānareṇa
mantrisutān hatān buddhvā uttamām matim cakāra
1. Having learned that his minister's sons had been killed by the great-souled (mahātman) monkey, Ravana, concealing his true feelings, made an excellent decision.
स विरूपाक्षयूपाक्षौ दुर्धरं चैव राक्षसं ।
प्रघसं भासकर्णं च पञ्चसेनाग्रनायकान् ॥२॥
2. sa virūpākṣayūpākṣau durdharaṃ caiva rākṣasaṃ ,
praghasaṃ bhāsakarṇaṃ ca pañcasenāgranāyakān.
2. saḥ virūpākṣayūpākṣau durdharam ca eva rākṣasam
praghasam bhāsakarṇam ca pañcasenāgranāyakān
2. saḥ virūpākṣayūpākṣau durdharam rākṣasam ca eva
praghasam bhāsakarṇam ca pañcasenāgranāyakān
2. He [summoned] Virupaksha and Yupaksha, and also the demon (rākṣasa) Durdhara, Praghasa, and Bhasakarna - these five chief commanders of the army.
संदिदेश दशग्रीवो वीरान्नयविशारदान् ।
हनूमद्ग्रहणे व्यग्रान् वायुवेगसमान्युधि ॥३॥
3. saṃdideśa daśagrīvo vīrānnayaviśāradān ,
hanūmadgrahaṇe vyagrān vāyuvegasamānyudhi.
3. saṃdideśa daśagrīvaḥ vīrān nayaviśāradān
hanūmadgrahaṇe vyagrān vāyuvegasamān yudhi
3. daśagrīvaḥ nayaviśāradān hanūmadgrahaṇe
vyagrān yudhi vāyuvegasamān vīrān saṃdideśa
3. Dashagriva (Ravana) commanded these heroes, who were skilled in strategy and eager for the capture of Hanuman, and who were equal to the speed of wind in battle.
यात सेनाग्रगाः सर्वे महाबलपरिग्रहाः ।
सवाजिरथमातङ्गाः स कपिः शास्यतामिति ॥४॥
4. yāta senāgragāḥ sarve mahābalaparigrahāḥ ,
savājirathamātaṅgāḥ sa kapiḥ śāsyatāmiti.
4. yāta senāgragāḥ sarve mahābalaparigrahāḥ
savājirathamātaṅgāḥ saḥ kapiḥ śāsyatām iti
4. sarve mahābalaparigrahāḥ savājirathamātaṅgāḥ
senāgragāḥ yāta saḥ kapiḥ śāsyatām iti
4. He said, 'Go, all you chief commanders of the army, endowed with great power, along with your horses, chariots, and elephants! That monkey must be disciplined.'
यत्तैश्च खलु भाव्यं स्यात्तमासाद्य वनालयम् ।
कर्म चापि समाधेयं देशकालविरोधितम् ॥५॥
5. yattaiśca khalu bhāvyaṃ syāttamāsādya vanālayam ,
karma cāpi samādheyaṃ deśakālavirodhitam.
5. yat taiḥ ca khalu bhāvyam syāt tam āsādya vanālayam
karma ca api samādheyam deśakālavirodhitam
5. And indeed, having approached that forest dweller, they must undertake an action (karma) that is appropriate for the place and time.
न ह्यहं तं कपिं मन्ये कर्मणा प्रतितर्कयन् ।
सर्वथा तन्महद्भूतं महाबलपरिग्रहम् ।
भवेदिन्द्रेण वा सृष्टमस्मदर्थं तपोबलात् ॥६॥
6. na hyahaṃ taṃ kapiṃ manye karmaṇā pratitarkayan ,
sarvathā tanmahadbhūtaṃ mahābalaparigraham ,
bhavedindreṇa vā sṛṣṭamasmadarthaṃ tapobalāt.
6. na hi aham tam kapim manye karmaṇā
pratitarkayan sarvathā tat mahat
bhūtam mahābalaparigraham bhavet indreṇa
vā sṛṣṭam asmadartham tapobalāt
6. Indeed, observing his deeds (karma), I do not consider him a mere monkey. By all means, that is a great being (bhūta) endowed with immense strength. It must have been created by Indra for our sake, through the power of his austerities (tapas).
सनागयक्षगन्धर्वा देवासुरमहर्षयः ।
युष्माभिः सहितैः सर्वैर्मया सह विनिर्जिताः ॥७॥
7. sanāgayakṣagandharvā devāsuramaharṣayaḥ ,
yuṣmābhiḥ sahitaiḥ sarvairmayā saha vinirjitāḥ.
7. sanāgayakṣagandharvāḥ devāsuramaharṣayaḥ
yuṣmābhiḥ sahitaiḥ sarvaiḥ mayā saha vinirjitāḥ
7. Gods, asuras, and great sages, along with the Nāgas, Yakṣas, and Gandharvas, have all been completely conquered by you and me together.
तैरवश्यं विधातव्यं व्यलीकं किं चिदेव नः ।
तदेव नात्र संदेहः प्रसह्य परिगृह्यताम् ॥८॥
8. tairavaśyaṃ vidhātavyaṃ vyalīkaṃ kiṃ cideva naḥ ,
tadeva nātra saṃdehaḥ prasahya parigṛhyatām.
8. taiḥ avaśyam vidhātavyam vyalīkam kim cit eva naḥ
tat eva na atra sandehaḥ prasahya parigṛhyatām
8. Certainly, some offense must have been committed against us by them. There is no doubt about this; let that (offense) be forcibly confronted.
नावमन्यो भवद्भिश्च हरिः क्रूरपराक्रमः ।
दृष्टा हि हरयः शीघ्रा मया विपुलविक्रमाः ॥९॥
9. nāvamanyo bhavadbhiśca hariḥ krūraparākramaḥ ,
dṛṣṭā hi harayaḥ śīghrā mayā vipulavikramāḥ.
9. na avamanyo bhavadbhiḥ ca hariḥ krūraparākramaḥ
dṛṣṭā hi harayaḥ śīghrāḥ mayā vipulavikramāḥ
9. bhavadbhiḥ ca ayam hariḥ krūraparākramaḥ na avamanyo [asti].
mayā hi śīghrāḥ vipulavikramāḥ harayaḥ dṛṣṭāḥ.
9. This monkey, with his formidable power, should not be underestimated by you. Indeed, I have seen many swift monkeys of immense valor.
वाली च सह सुग्रीवो जाम्बवांश्च महाबलः ।
नीलः सेनापतिश्चैव ये चान्ये द्विविदादयः ॥१०॥
10. vālī ca saha sugrīvo jāmbavāṃśca mahābalaḥ ,
nīlaḥ senāpatiścaiva ye cānye dvividādayaḥ.
10. vālī ca saha sugrīvaḥ jāmbavān ca mahābalaḥ
nīlaḥ senāpatiḥ ca eva ye ca anye dvividādayaḥ
10. vālī ca,
sugrīvaḥ saha,
ca mahābalaḥ jāmbavān,
ca eva nīlaḥ senāpatiḥ,
ca anye ye dvividādayaḥ [santi].
10. Vāli, along with Sugrīva, and Jāmbavān who is immensely powerful, as well as Nīla the commander, and others like Dvivida.
नैव तेषां गतिर्भीमा न तेजो न पराक्रमः ।
न मतिर्न बलोत्साहो न रूपपरिकल्पनम् ॥११॥
11. naiva teṣāṃ gatirbhīmā na tejo na parākramaḥ ,
na matirna balotsāho na rūpaparikalpanam.
11. na eva teṣām gatiḥ bhīmā na tejaḥ na parākramaḥ
na matiḥ na balotsāhaḥ na rūpaparikalpanam
11. teṣām gatiḥ bhīmā na eva,
na tejaḥ,
na parākramaḥ,
na matiḥ,
na balotsāhaḥ,
na rūpaparikalpanam [api asti].
11. None of them possessed such formidable speed, nor such brilliance, nor such prowess. Neither did they have such intelligence, such strength and enthusiasm, nor such a capacity for assuming various forms.
महत् सत्त्वमिदं ज्ञेयं कपिरूपं व्यवस्थितम् ।
प्रयत्नं महदास्थाय क्रियतामस्य निग्रहः ॥१२॥
12. mahat sattvamidaṃ jñeyaṃ kapirūpaṃ vyavasthitam ,
prayatnaṃ mahadāsthāya kriyatāmasya nigrahaḥ.
12. mahat sattvam idam jñeyam kapirūpam vyavasthitam
prayatnam mahat āsthāya kriyatām asya nigrahaḥ
12. idam mahat sattvam kapirūpam vyavasthitam jñeyam.
mahat prayatnam āsthāya asya nigrahaḥ kriyatām.
12. This is a great being (sattva) that has manifested in the form of a monkey and should be recognized as such. Exerting great effort, let its restraint be accomplished.
कामं लोकास्त्रयः सेन्द्राः ससुरासुरमानवाः ।
भवतामग्रतः स्थातुं न पर्याप्ता रणाजिरे ॥१३॥
13. kāmaṃ lokāstrayaḥ sendrāḥ sasurāsuramānavāḥ ,
bhavatāmagrataḥ sthātuṃ na paryāptā raṇājire.
13. kāmam lokāḥ trayaḥ se-indrāḥ sasurāsuramānavāḥ
bhavatām agrataḥ sthātum na paryāptāḥ raṇājire
13. kāmam se-indrāḥ sasurāsuramānavāḥ trayaḥ lokāḥ
bhavatām agrataḥ sthātum raṇājire na paryāptāḥ
13. Indeed, the three worlds - including Indra, the gods, asuras, and humans - are not capable of standing before you on the battlefield.
तथापि तु नयज्ञेन जयमाकाङ्क्षता रणे ।
आत्मा रक्ष्यः प्रयत्नेन युद्धसिद्धिर्हि चञ्चला ॥१४॥
14. tathāpi tu nayajñena jayamākāṅkṣatā raṇe ,
ātmā rakṣyaḥ prayatnena yuddhasiddhirhi cañcalā.
14. tathā api tu nayajñena jayam ākaṅkṣatā raṇe ātmā
rakṣyaḥ prayatnena yuddha-siddhiḥ hi cañcalā
14. tathā api tu raṇe jayam ākaṅkṣatā nayajñena ātmā
prayatnena rakṣyaḥ hi yuddha-siddhiḥ cañcalā
14. Nevertheless, a strategist who desires victory in battle should carefully protect their own self (ātman), for success in war is indeed fickle.
ते स्वामिवचनं सर्वे प्रतिगृह्य महौजसः ।
समुत्पेतुर्महावेगा हुताशसमतेजसः ॥१५॥
15. te svāmivacanaṃ sarve pratigṛhya mahaujasaḥ ,
samutpeturmahāvegā hutāśasamatejasaḥ.
15. te svāmivacanam sarve pratigṛhya mahaujasaḥ
samutpetuḥ mahāvegāḥ hutāśa-sama-tejasaḥ
15. te sarve mahaujasaḥ svāmivacanam pratigṛhya
mahāvegāḥ hutāśa-sama-tejasaḥ samutpetuḥ
15. All of them, possessing immense power, after receiving their master's command, soared up with great speed and with a brilliance equal to that of fire.
रथैश्च मत्तैर्नागैश्च वाजिभिश्च महाजवैः ।
शस्त्रैश्च विविधैस्तीक्ष्णैः सर्वैश्चोपचिता बलैः ॥१६॥
16. rathaiśca mattairnāgaiśca vājibhiśca mahājavaiḥ ,
śastraiśca vividhaistīkṣṇaiḥ sarvaiścopacitā balaiḥ.
16. rathaiḥ ca mattaiḥ nāgaiḥ ca vājibhiḥ ca mahājavaiḥ
śastraiḥ ca vividhaiḥ tīkṣṇaiḥ sarvaiḥ ca upacitāḥ balaiḥ
16. rathaiḥ ca mattaiḥ nāgaiḥ ca mahājavaiḥ vājibhiḥ ca
vividhaiḥ tīkṣṇaiḥ śastraiḥ ca sarvaiḥ balaiḥ ca upacitāḥ
16. They were equipped with chariots, with spirited elephants, with swift horses, and with various sharp weapons, and were augmented by all their forces.
ततस्तं ददृशुर्वीरा दीप्यमानं महाकपिम् ।
रश्मिमन्तमिवोद्यन्तं स्वतेजोरश्मिमालिनम् ॥१७॥
17. tatastaṃ dadṛśurvīrā dīpyamānaṃ mahākapim ,
raśmimantamivodyantaṃ svatejoraśmimālinam.
17. tataḥ tam dadṛśuḥ vīrāḥ dīpyamānam mahākapim
raśmimantam iva udyantam svatejorraśmimālinam
17. tataḥ vīrāḥ tam dīpyamānam mahākapim
svatejorraśmimālinam udyantam raśmimantam iva dadṛśuḥ
17. Then the valiant heroes saw him, that great monkey (mahākapi), blazing brightly, like the rising sun, garlanded by the rays of its own effulgence.
तोरणस्थं महावेगं महासत्त्वं महाबलम् ।
महामतिं महोत्साहं महाकायं महाबलम् ॥१८॥
18. toraṇasthaṃ mahāvegaṃ mahāsattvaṃ mahābalam ,
mahāmatiṃ mahotsāhaṃ mahākāyaṃ mahābalam.
18. toraṇastham mahāvegam mahāsattvam mahābalam
mahāmatim mahotsāham mahākāyam mahābalam
18. toraṇastham mahāvegam mahāsattvam mahābalam
mahāmatim mahotsāham mahākāyam mahābalam
18. He was standing at the archway, possessing immense speed, great courage (mahāsattva), immense strength, great intelligence, tremendous enthusiasm, a colossal body, and mighty power.
तं समीक्ष्यैव ते सर्वे दिक्षु सर्वास्ववस्थिताः ।
तैस्तैः प्रहरणैर्भीमैरभिपेतुस्ततस्ततः ॥१९॥
19. taṃ samīkṣyaiva te sarve dikṣu sarvāsvavasthitāḥ ,
taistaiḥ praharaṇairbhīmairabhipetustatastataḥ.
19. tam samīkṣya eva te sarve dikṣu sarvāsu avasthitāḥ
taiḥ taiḥ praharaṇaiḥ bhīmaiḥ abhipetuḥ tataḥ tataḥ
19. tam samīkṣya eva te sarve sarvāsu dikṣu avasthitāḥ
taiḥ taiḥ bhīmaiḥ praharaṇaiḥ tataḥ tataḥ abhipetuḥ
19. Just as they saw him, all of them, who were positioned in every direction, attacked him from all sides with various dreadful weapons.
तस्य पञ्चायसास्तीक्ष्णाः सिताः पीतमुखाः शराः ।
शिरस्त्युत्पलपत्राभा दुर्धरेण निपातिताः ॥२०॥
20. tasya pañcāyasāstīkṣṇāḥ sitāḥ pītamukhāḥ śarāḥ ,
śirastyutpalapatrābhā durdhareṇa nipātitāḥ.
20. tasya pañca āyasāḥ tīkṣṇāḥ sitāḥ pītamukhāḥ śarāḥ
śirasi tu utpalapatrābhāḥ durdhareṇa nipātitāḥ
20. tasya tu śirasi pañca tīkṣṇāḥ sitāḥ pītamukhāḥ
utpalapatrābhāḥ āyasāḥ śarāḥ durdhareṇa nipātitāḥ
20. Indeed, five sharp, white, iron arrows with yellow tips, resembling the luster of lotus leaves, were shot at his head by Durdhara.
स तैः पञ्चभिराविद्धः शरैः शिरसि वानरः ।
उत्पपात नदन् व्योम्नि दिशो दश विनादयन् ॥२१॥
21. sa taiḥ pañcabhirāviddhaḥ śaraiḥ śirasi vānaraḥ ,
utpapāta nadan vyomni diśo daśa vinādayan.
21. sa taiḥ pañcabhiḥ āviddhaḥ śaraiḥ śirasi vānaraḥ
utpapāta nadan vyomni diśaḥ daśa vinādayan
21. sa vānaraḥ taiḥ pañcabhiḥ śaraiḥ śirasi āviddhaḥ
nadan daśa diśaḥ vinādayan vyomni utpapāta
21. That monkey, struck in the head by those five arrows, leaped up into the sky, roaring and making the ten directions reverberate.
ततस्तु दुर्धरो वीरः सरथः सज्जकार्मुकः ।
किरञ् शरशतैर्नैकैरभिपेदे महाबलः ॥२२॥
22. tatastu durdharo vīraḥ sarathaḥ sajjakārmukaḥ ,
kirañ śaraśatairnaikairabhipede mahābalaḥ.
22. tataḥ tu durdharaḥ vīraḥ sa-rathaḥ sajja-kārmukaḥ
kiran śara-śataiḥ na-ekaiḥ abhipede mahābalaḥ
22. tataḥ tu durdharaḥ vīraḥ sa-rathaḥ sajja-kārmukaḥ
mahābalaḥ na-ekaiḥ śara-śataiḥ kiran abhipede
22. Then, the invincible, heroic and mighty one, Durdhara, who was with his chariot and had his bow strung, attacked, showering countless hundreds of arrows.
स कपिर्वारयामास तं व्योम्नि शरवर्षिणम् ।
वृष्टिमन्तं पयोदान्ते पयोदमिव मारुतः ॥२३॥
23. sa kapirvārayāmāsa taṃ vyomni śaravarṣiṇam ,
vṛṣṭimantaṃ payodānte payodamiva mārutaḥ.
23. sa kapiḥ vārayāmāsa tam vyomni śara-varṣiṇam
vṛṣṭi-mantam payoda-ante payodam iva mārutaḥ
23. sa kapiḥ vyomni śara-varṣiṇam vṛṣṭi-mantam
tam vārayāmāsa payoda-ante payodam mārutaḥ iva
23. That monkey (Hanumān) warded off that enemy in the sky, who was showering arrows, just as the wind (mārutaḥ) drives away a rain-laden cloud at the end of the monsoon season.
अर्द्यमानस्ततस्तेन दुर्धरेणानिलात्मजः ।
चकार निनदं भूयो व्यवर्धत च वेगवान् ॥२४॥
24. ardyamānastatastena durdhareṇānilātmajaḥ ,
cakāra ninadaṃ bhūyo vyavardhata ca vegavān.
24. ardyamānaḥ tataḥ tena durdhareṇa anila-ātmajaḥ
cakāra ninadam bhūyaḥ vyavardhata ca vegavān
24. tataḥ tena durdhareṇa ardyamānaḥ anila-ātmajaḥ
bhūyaḥ ninadam cakāra ca vegavān vyavardhata
24. Then, being tormented by that Durdhara, the son of the wind (anila-ātmaja), Hanumān, roared again and, full of speed, also grew in size.
स दूरं सहसोत्पत्य दुर्धरस्य रथे हरिः ।
निपपात महावेगो विद्युद्राशिर्गिराविव ॥२५॥
25. sa dūraṃ sahasotpatya durdharasya rathe hariḥ ,
nipapāta mahāvego vidyudrāśirgirāviva.
25. sa dūram sahasā utpatya durdharasya rathe
hariḥ nipapāta mahāvegaḥ vidyut-rāśiḥ girau iva
25. hariḥ sa mahāvegaḥ sahasā dūram utpatya
durdharasya rathe nipapāta vidyut-rāśiḥ girau iva
25. Hanumān, with immense speed, suddenly leaped a great distance and fell upon Durdhara's chariot, just like a bolt of lightning strikes a mountain.
ततस्तं मथिताष्टाश्वं रथं भग्नाक्षकूवरम् ।
विहाय न्यपतद्भूमौ दुर्धरस्त्यक्तजीवितः ॥२६॥
26. tatastaṃ mathitāṣṭāśvaṃ rathaṃ bhagnākṣakūvaram ,
vihāya nyapatadbhūmau durdharastyaktajīvitaḥ.
26. tataḥ tam mathita-aṣṭa-aśvam ratham bhagna-akṣa-kūvaram
vihāya nyapatat bhūmau durdharaḥ tyakta-jīvitaḥ
26. tataḥ durdharaḥ tam ratham mathita-aṣṭa-aśvam
bhagna-akṣa-kūvaram vihāya tyakta-jīvitaḥ bhūmau nyapatat
26. Having abandoned that chariot, whose eight horses were crushed and whose axle and pole were broken, Durdhara then fell to the ground, lifeless.
तं विरूपाक्षयूपाक्षौ दृष्ट्वा निपतितं भुवि ।
संजातरोषौ दुर्धर्षाव् उत्पेततुररिंदमौ ॥२७॥
27. taṃ virūpākṣayūpākṣau dṛṣṭvā nipatitaṃ bhuvi ,
saṃjātaroṣau durdharṣāv utpetaturariṃdamau.
27. tam virūpākṣa-yūpākṣau dṛṣṭvā nipatitam bhuvi
saṃjāta-roṣau durdharṣau utpetatuḥ arim-damau
27. virūpākṣa-yūpākṣau durdharṣau arim-damau tam
nipatitam bhuvi dṛṣṭvā saṃjāta-roṣau utpetatuḥ
27. Upon seeing him (Durdhara) fallen on the ground, Virupaksha and Yupaksha, the formidable subduers of foes, became filled with rage and sprang up.
स ताभ्यां सहसोत्पत्य विष्ठितो विमले ऽम्बरे ।
मुद्गराभ्यां महाबाहुर्वक्षस्यभिहतः कपिः ॥२८॥
28. sa tābhyāṃ sahasotpatya viṣṭhito vimale'mbare ,
mudgarābhyāṃ mahābāhurvakṣasyabhihataḥ kapiḥ.
28. sa tābhyām sahasā utpatya viṣṭhitaḥ vimale ambare
mudgarābhyām mahā-bāhuḥ vakṣasi abhihataḥ kapiḥ
28. sa mahā-bāhuḥ kapiḥ sahasā utpatya vimale ambare
viṣṭhitaḥ tābhyām mudgarābhyām vakṣasi abhihataḥ
28. That great-armed monkey (Hanumān), having suddenly sprung up and stationed in the clear sky, was struck in the chest by those two (Virupaksha and Yupaksha) with maces.
तयोर्वेगवतोर्वेगं विनिहत्य महाबलः ।
निपपात पुनर्भूमौ सुपर्णसमविक्रमः ॥२९॥
29. tayorvegavatorvegaṃ vinihatya mahābalaḥ ,
nipapāta punarbhūmau suparṇasamavikramaḥ.
29. tayoḥ vegavatoḥ vegam vinihatya mahābalaḥ
nipapāta punaḥ bhūmau suparṇasamavikramaḥ
29. mahābalaḥ suparṇasamavikramaḥ tayoḥ vegavatoḥ
vegam vinihatya punaḥ bhūmau nipapāta
29. The greatly powerful one, whose valor was equal to that of Suparṇa (Garuda), having overcome the momentum of those two swift ones, fell to the ground again.
स सालवृक्षमासाद्य समुत्पाट्य च वानरः ।
ताव् उभौ राक्षसौ वीरौ जघान पवनात्मजः ॥३०॥
30. sa sālavṛkṣamāsādya samutpāṭya ca vānaraḥ ,
tāv ubhau rākṣasau vīrau jaghāna pavanātmajaḥ.
30. saḥ sālavṛkṣam āsādya samutpāṭya ca vānaraḥ
tau ubhau rākṣasau vīrau jaghāna pavanātmajaḥ
30. saḥ vānaraḥ pavanātmajaḥ sālavṛkṣam āsādya ca
samutpāṭya tau ubhau vīrau rākṣasau jaghāna
30. And that monkey (vānara), the son of the wind (pavanātmaja), having seized and uprooted a śāla tree, killed those two heroic demons.
ततस्तांस्त्रीन् हताञ्ज्ञात्वा वानरेण तरस्विना ।
अभिपेदे महावेगः प्रसह्य प्रघसो हरिम् ॥३१॥
31. tatastāṃstrīn hatāñjñātvā vānareṇa tarasvinā ,
abhipede mahāvegaḥ prasahya praghaso harim.
31. tataḥ tān trīn hatān jñātvā vānareṇa tarasvinā
abhipede mahāvegaḥ prasahya praghasaḥ harim
31. tataḥ vānareṇa tarasvinā tān trīn hatān jñātvā
mahāvegaḥ praghasaḥ harim prasahya abhipede
31. Then, knowing that those three had been slain by the mighty monkey, the exceedingly swift Praghasa forcefully attacked Hanuman.
भासकर्णश्च संक्रुद्धः शूलमादाय वीर्यवान् ।
एकतः कपिशार्दूलं यशस्विनमवस्थितौ ॥३२॥
32. bhāsakarṇaśca saṃkruddhaḥ śūlamādāya vīryavān ,
ekataḥ kapiśārdūlaṃ yaśasvinamavasthitau.
32. bhāsakarṇaḥ ca saṃkruddhaḥ śūlam ādāya vīryavān
ekataḥ kapiśārdūlam yaśasvinam avasthitau
32. ca saṃkruddhaḥ vīryavān bhāsakarṇaḥ śūlam
ādāya ekataḥ yaśasvinam kapiśārdūlam avasthitau
32. And Bhāsakarṇa, greatly enraged and powerful, having seized a spear, (he and another) positioned themselves on one side, facing the glorious monkey-chief (Hanuman).
पट्टिशेन शिताग्रेण प्रघसः प्रत्यपोथयत् ।
भासकर्णश्च शूलेन राक्षसः कपिसत्तमम् ॥३३॥
33. paṭṭiśena śitāgreṇa praghasaḥ pratyapothayat ,
bhāsakarṇaśca śūlena rākṣasaḥ kapisattamam.
33. paṭṭiśena śitāgreṇa praghasaḥ pratyapothayat
bhāsakarṇaḥ ca śūlena rākṣasaḥ kapisattamam
33. praghasaḥ śitāgreṇa paṭṭiśena pratyapothayat
ca rākṣasaḥ bhāsakarṇaḥ śūlena kapisattamam
33. Praghasa struck back with a sharp-pointed axe, while the demon Bhāskarṇa attacked the best of monkeys (kapi) with a spear.
स ताभ्यां विक्षतैर्गात्रैरसृग्दिग्धतनूरुहः ।
अभवद्वानरः क्रुद्धो बालसूर्यसमप्रभः ॥३४॥
34. sa tābhyāṃ vikṣatairgātrairasṛgdigdhatanūruhaḥ ,
abhavadvānaraḥ kruddho bālasūryasamaprabhaḥ.
34. sa tābhyām vikṣataiḥ gātraiḥ asṛgdighatanūruhaḥ
abhavat vānaraḥ kruddhaḥ bālasūryasamaprabhaḥ
34. sa vānaraḥ tābhyām vikṣataiḥ gātraiḥ asṛgdighatanūruhaḥ
kruddhaḥ abhavat bālasūryasamaprabhaḥ
34. With his body wounded by those two and his hair smeared with blood, that monkey (kapi) became enraged, shining with the splendor of the rising sun.
समुत्पाट्य गिरेः शृङ्गं समृगव्यालपादपम् ।
जघान हनुमान् वीरो राक्षसौ कपिकुञ्जरः ॥३५॥
35. samutpāṭya gireḥ śṛṅgaṃ samṛgavyālapādapam ,
jaghāna hanumān vīro rākṣasau kapikuñjaraḥ.
35. samutpāṭya gireḥ śṛṅgam samṛgavyālapādapam
jaghāna hanumān vīraḥ rākṣasau kapikuñjaraḥ
35. vīraḥ kapikuñjaraḥ hanumān gireḥ samṛgavyālapādapam
śṛṅgam samutpāṭya rākṣasau jaghāna
35. The heroic Hanuman, the chief of monkeys (kapi), uprooted a mountain peak, complete with its deer, wild animals, and trees, and with it killed the two demons.
ततस्तेष्ववसन्नेषु सेनापतिषु पञ्चसु ।
बलं तदवशेषं तु नाशयामास वानरः ॥३६॥
36. tatasteṣvavasanneṣu senāpatiṣu pañcasu ,
balaṃ tadavaśeṣaṃ tu nāśayāmāsa vānaraḥ.
36. tataḥ teṣu avasanneṣu senāpatiṣu pañcasu
balam tat-avaśeṣam tu nāśayāmāsa vānaraḥ
36. tataḥ teṣu pañcasu senāpatiṣu avasanneṣu
tu vānaraḥ tat-avaśeṣam balam nāśayāmāsa
36. Then, with those five commanders having been vanquished, that monkey (kapi) proceeded to destroy the remaining forces.
अश्वैरश्वान् गजैर्नागान्योधैर्योधान् रथै रथान् ।
स कपिर्नाशयामास सहस्राक्ष इवासुरान् ॥३७॥
37. aśvairaśvān gajairnāgānyodhairyodhān rathai rathān ,
sa kapirnāśayāmāsa sahasrākṣa ivāsurān.
37. aśvaiḥ aśvān gajaiḥ nāgān yodhaiḥ yodhān rathaiḥ
rathān saḥ kapiḥ nāśayāmāsa sahastrākṣaḥ iva asurān
37. aśvaiḥ aśvān gajaiḥ nāgān yodhaiḥ yodhān rathaiḥ
rathān saḥ kapiḥ sahastrākṣaḥ iva asurān nāśayāmāsa
37. That monkey (kapi) destroyed the horses, the elephants, the warriors, and the chariots, just as the thousand-eyed Indra (sahastrākṣa) destroyed the asuras.
हतैर्नागैश्च तुरगैर्भग्नाक्षैश्च महारथैः ।
हतैश्च राक्षसैर्भूमी रुद्धमार्गा समन्ततः ॥३८॥
38. hatairnāgaiśca turagairbhagnākṣaiśca mahārathaiḥ ,
hataiśca rākṣasairbhūmī ruddhamārgā samantataḥ.
38. hataiḥ nāgaiḥ ca turagaiḥ bhagnākṣaiḥ ca mahārathaiḥ
hataiḥ ca rākṣasaiḥ bhūmī ruddhamārgā samantataḥ
38. bhūmī hataiḥ nāgaiḥ ca turagaiḥ ca bhagnākṣaiḥ
mahārathaiḥ ca hataiḥ rākṣasaiḥ ca samantataḥ ruddhamārgā
38. The ground (bhūmī) had its paths obstructed on all sides (samantataḥ) by slain elephants, horses, great chariots with broken axles, and slain rākṣasas.
ततः कपिस्तान्ध्वजिनीपतीन् रणे निहत्य वीरान् सबलान् सवाहनान् ।
तदेव वीरः परिगृह्य तोरणं कृतक्षणः काल इव प्रजाक्षये ॥३९॥
39. tataḥ kapistāndhvajinīpatīn raṇe nihatya vīrān sabalān savāhanān ,
tadeva vīraḥ parigṛhya toraṇaṃ kṛtakṣaṇaḥ kāla iva prajākṣaye.
39. tataḥ kapiḥ tān dhvajinīpatīn raṇe
nihatya vīrān sabalān savāhanān
tat eva vīraḥ parigṛhya toraṇam
kṛtakṣaṇaḥ kālaḥ iva prajākṣaye
39. tataḥ saḥ vīraḥ kapiḥ raṇe sabalān
savāhanān tān dhvajinīpatīn vīrān
nihatya tat eva toraṇam parigṛhya
prajākṣaye kālaḥ iva kṛtakṣaṇaḥ
39. Then that hero (kapi), having slain those brave army commanders along with their forces and vehicles in battle, and having seized that very archway (toraṇa), became like Time (kāla) itself at the moment of the destruction of all beings (prajākṣaya).