Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-6, chapter-79

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
रुधिरक्लिन्नगात्रस्तु लक्ष्मणः शुभलक्षणः ।
बभूव हृष्टस्तं हत्वा शक्रजेतारमाहवे ॥१॥
1. rudhiraklinnagātrastu lakṣmaṇaḥ śubhalakṣaṇaḥ ,
babhūva hṛṣṭastaṃ hatvā śakrajetāramāhave.
1. rudhiraklinnagātraḥ tu lakṣmaṇaḥ śubhālakṣaṇaḥ
babhūva hṛṣṭaḥ tam hatvā śakrajētāram āhave
1. rudhiraklinnagātraḥ tu śubhālakṣaṇaḥ lakṣmaṇaḥ
tam śakrajētāram āhave hatvā hṛṣṭaḥ babhūva
1. And Lakṣmaṇa, whose body was drenched in blood but who possessed auspicious marks, became joyful after slaying that conqueror of Indra (Indrajit) in battle.
ततः स जाम्बवन्तं च हनूमन्तं च वीर्यवान् ।
संनिवर्त्य महातेजास्तांश्च सर्वान् वनौकसः ॥२॥
2. tataḥ sa jāmbavantaṃ ca hanūmantaṃ ca vīryavān ,
saṃnivartya mahātejāstāṃśca sarvān vanaukasaḥ.
2. tataḥ sa jāmbavantaṃ ca hanūmantaṃ ca vīryavān
saṃnivartya mahātejāḥ tān ca sarvān vanaukasaḥ
2. saḥ vīryavān mahātejāḥ tataḥ jāmbavantaṃ ca
hanūmantaṃ ca tān ca sarvān vanaukasaḥ saṃnivartya
2. Then, that valorous and greatly resplendent one, having sent back Jambavan, Hanuman, and all those forest-dwellers,
आजगाम ततः शीघ्रं यत्र सुग्रीवराघवौ ।
विभीषणमवष्टभ्य हनूमन्तं च लक्ष्मणः ॥३॥
3. ājagāma tataḥ śīghraṃ yatra sugrīvarāghavau ,
vibhīṣaṇamavaṣṭabhya hanūmantaṃ ca lakṣmaṇaḥ.
3. ājagāma tataḥ śīghraṃ yatra sugrīvarāghavau
vibhīṣaṇam avaṣṭabhya hanūmantaṃ ca lakṣmaṇaḥ
3. lakṣmaṇaḥ tataḥ vibhīṣaṇam hanūmantaṃ ca
avaṣṭabhya yatra sugrīvarāghavau śīghraṃ ājagāma
3. Lakṣmaṇa quickly came from there, supported by Vibhishana and Hanuman, to where Sugriva and Rama were.
ततो राममभिक्रम्य सौमित्रिरभिवाद्य च ।
तस्थौ भ्रातृसमीपस्थः शक्रस्येन्द्रानुजो यथा ।
आचचक्षे तदा वीरो घोरमिन्द्रजितो वधम् ॥४॥
4. tato rāmamabhikramya saumitrirabhivādya ca ,
tasthau bhrātṛsamīpasthaḥ śakrasyendrānujo yathā ,
ācacakṣe tadā vīro ghoramindrajito vadham.
4. tataḥ rāmam abhikramya saumitriḥ
abhivādya ca tasthau bhrātṛsamīpasthaḥ
śakrasya indrānijaḥ yathā ācacaksṣe
tadā vīraḥ ghoram indrajitaḥ vadham
4. tataḥ saumitriḥ rāmam abhikramya
abhivādya ca bhrātṛsamīpasthaḥ tasthau
śakrasya indrānijaḥ yathā tadā
vīraḥ ghoram indrajitaḥ vadham ācacaksṣe
4. Then Saumitri (Lakṣmaṇa), having approached Rama and offered salutations, stood near his brother, just as Indra's younger brother (Upendra) stands beside Shakra (Indra). At that time, the hero (Lakṣmaṇa) recounted the terrible slaying of Indrajit.
रावणस्तु शिरश्छिन्नं लक्ष्मणेन महात्मना ।
न्यवेदयत रामाय तदा हृष्टो विभीषणः ॥५॥
5. rāvaṇastu śiraśchinnaṃ lakṣmaṇena mahātmanā ,
nyavedayata rāmāya tadā hṛṣṭo vibhīṣaṇaḥ.
5. rāvaṇaḥ tu śiraḥ chinnam lakṣmaṇena mahātmanā
nyavedayata rāmāya tadā hṛṣṭaḥ vibhīṣaṇaḥ
5. tadā hṛṣṭaḥ vibhīṣaṇaḥ rāvaṇaḥ tu lakṣmaṇena
mahātmanā chinnam śiraḥ rāmāya nyavedayata
5. Then, the joyful Vibhishana reported to Rama about the severed head, which belonged to Ravana's lineage and had been cut off by the great-souled Lakṣmaṇa.
उपवेश्य तमुत्सङ्गे परिष्वज्यावपीडितम् ।
मूर्ध्नि चैनमुपाघ्राय भूयः संस्पृश्य च त्वरन् ।
उवाच लक्ष्मणं वाक्यमाश्वास्य पुरुषर्षभः ॥६॥
6. upaveśya tamutsaṅge pariṣvajyāvapīḍitam ,
mūrdhni cainamupāghrāya bhūyaḥ saṃspṛśya ca tvaran ,
uvāca lakṣmaṇaṃ vākyamāśvāsya puruṣarṣabhaḥ.
6. upaveśya tam utsaṅge pariṣvajya
avapīḍitam mūrdhni ca enam upāghrāya
bhūyaḥ saṃspṛśya ca tvaran uvāca
lakṣmaṇam vākyam āśvāsya puruṣarṣabhaḥ
6. puruṣarṣabhaḥ tvaran avapīḍitam tam
utsaṅge upaveśya pariṣvajya ca
mūrdhni enam upāghrāya bhūyaḥ ca saṃspṛśya
lakṣmaṇam āśvāsya vākyam uvāca
6. The best among men (Rama), quickly seated the distressed one on his lap, embraced him firmly, smelled him on the head, and touched him again. Then, comforting Lakshmana, he spoke these words.
कृतं परमकल्याणं कर्म दुष्करकारिणा ।
निरमित्रः कृतो ऽस्म्यद्य निर्यास्यति हि रावणः ।
बलव्यूहेन महता श्रुत्वा पुत्रं निपातितम् ॥७॥
7. kṛtaṃ paramakalyāṇaṃ karma duṣkarakāriṇā ,
niramitraḥ kṛto'smyadya niryāsyati hi rāvaṇaḥ ,
balavyūhena mahatā śrutvā putraṃ nipātitam.
7. kṛtam parama-kalyāṇam karma
duṣkara-kāriṇā niramitraḥ kṛtaḥ asmi
adya niryāsyati hi rāvaṇaḥ bala-vyūhena
mahatā śrutvā putram nipātitam
7. duṣkara-kāriṇā parama-kalyāṇam
karma kṛtam adya niramitraḥ kṛtaḥ
asmi putram nipātitam śrutvā rāvaṇaḥ
mahatā bala-vyūhena hi niryāsyati
7. By you, the performer of difficult deeds, a supremely auspicious act (karma) has been accomplished. Today, I have been made free of enemies. Indeed, Ravana, having heard that his son has been slain, will surely sally forth with a mighty army formation.
तं पुत्रवधसंतप्तं निर्यान्तं राक्षसाधिपम् ।
बलेनावृत्य महता निहनिष्यामि दुर्जयम् ॥८॥
8. taṃ putravadhasaṃtaptaṃ niryāntaṃ rākṣasādhipam ,
balenāvṛtya mahatā nihaniṣyāmi durjayam.
8. tam putra-vadha-saṃtaptam niryāntam rākṣasa-adhipam
balena āvṛtya mahatā nihaniṣyāmi durjayam
8. putra-vadha-saṃtaptam niryāntam durjayam tam
rākṣasa-adhipam mahatā balena āvṛtya nihaniṣyāmi
8. That lord of rākṣasas (demons), greatly agitated by the slaying of his son, who will sally forth and is difficult to conquer, I will surround with a mighty army and then slay.
त्वया लक्ष्मण नाथेन सीता च पृथिवी च मे ।
न दुष्प्रापा हते त्वद्य शक्रजेतरि चाहवे ॥९॥
9. tvayā lakṣmaṇa nāthena sītā ca pṛthivī ca me ,
na duṣprāpā hate tvadya śakrajetari cāhave.
9. tvayā lakṣmaṇa nāthena sītā ca pṛthivī ca me
na duṣprāpā hate tu adya śakra-jetari ca āhave
9. lakṣmaṇa tvayā nāthena me sītā ca pṛthivī ca
na duṣprāpā tu adya āhave śakra-jetari hate
9. O Lakshmana, with you as my protector, Sita and the earth (kingdom) are not difficult for me to attain. Now that the conqueror of Indra (Indrajit) has been slain in battle today, this is indeed the case.
स तं भ्रातरमाश्वास्य पारिष्वज्य च राघवः ।
रामः सुषेणं मुदितः समाभाष्येदमब्रवीत् ॥१०॥
10. sa taṃ bhrātaramāśvāsya pāriṣvajya ca rāghavaḥ ,
rāmaḥ suṣeṇaṃ muditaḥ samābhāṣyedamabravīt.
10. sa tam bhrātaram āśvāsya pāriṣvajya ca rāghavaḥ
rāmaḥ suṣeṇam muditaḥ samābhāṣya idam abravīt
10. rāghavaḥ rāmaḥ sa tam bhrātaram āśvāsya ca
pāriṣvajya muditaḥ suṣeṇam samābhāṣya idam abravīt
10. After consoling that brother and embracing him, Rama, the scion of Raghu, then joyfully addressed Sushena and spoke these words.
सशल्यो ऽयं महाप्राज्ञः सौमित्रिर्मित्रवत्सलः ।
यथा भवति सुस्वस्थस्तथा त्वं समुपाचर ।
विशल्यः क्रियतां क्षिप्रं सौमित्रिः सविभीषणः ॥११॥
11. saśalyo'yaṃ mahāprājñaḥ saumitrirmitravatsalaḥ ,
yathā bhavati susvasthastathā tvaṃ samupācara ,
viśalyaḥ kriyatāṃ kṣipraṃ saumitriḥ savibhīṣaṇaḥ.
11. saśalyaḥ ayam mahāprājñaḥ saumitriḥ
mitravatsalaḥ yathā bhavati susvasthaḥ
tathā tvam samupācara viśalyaḥ
kriyatām kṣipram saumitriḥ savibhīṣaṇaḥ
11. ayam mahāprājñaḥ mitravatsalaḥ saumitriḥ saśalyaḥ.
yathā susvasthaḥ bhavati tathā tvam samupācara.
saumitriḥ savibhīṣaṇaḥ kṣipram viśalyaḥ kriyatām.
11. This greatly wise Lakshmana, who is affectionate towards his friends, is wounded. Therefore, you should treat him so that he becomes completely healthy. Let Lakshmana and Vibhishana be quickly freed from their wounds.
कृष वानरसैन्यानां शूराणां द्रुमयोधिनाम् ।
ये चान्ये ऽत्र च युध्यन्तः सशल्या व्रणिनस्तथा ।
ते ऽपि सर्वे प्रयत्नेन क्रियन्तां सुखिनस्त्वया ॥१२॥
12. kṛṣa vānarasainyānāṃ śūrāṇāṃ drumayodhinām ,
ye cānye'tra ca yudhyantaḥ saśalyā vraṇinastathā ,
te'pi sarve prayatnena kriyantāṃ sukhinastvayā.
12. kṛṣa vānarasainyānām śūrāṇām drumayodhinām
ye ca anye atra ca yudhyantaḥ
saśalyāḥ vraṇinaḥ tathā te api sarve
prayatnena kriyantām sukhinaḥ tvayā
12. tvayā prayatnena kṛṣa vānarasainyānām
śūrāṇām drumayodhinām ye ca anye
atra ca yudhyantaḥ saśalyāḥ tathā
vraṇinaḥ te api sarve sukhinaḥ kriyantām
12. All the brave monkey soldiers who fight with trees, and any others here who are fighting and are wounded with darts or have other wounds – let all of them also be made well by you with care.
एवमुक्तः स रामेण महात्मा हरियूथपः ।
लक्ष्मणाय ददौ नस्तः सुषेणः परमौषधम् ॥१३॥
13. evamuktaḥ sa rāmeṇa mahātmā hariyūthapaḥ ,
lakṣmaṇāya dadau nastaḥ suṣeṇaḥ paramauṣadham.
13. evam uktaḥ sa rāmeṇa mahātmā hariyūthapaḥ
lakṣmaṇāya dadau nastaḥ suṣeṇaḥ paramauṣadham
13. rāmeṇa evam uktaḥ sa mahātmā hariyūthapaḥ
suṣeṇaḥ lakṣmaṇāya nastaḥ paramauṣadham dadau
13. Thus spoken to by Rama, that great-souled chief of the monkey army, Sushena, administered the potent medicine to Lakshmana nasally.
स तस्य गन्धमाघ्राय विशल्यः समपद्यत ।
तदा निर्वेदनश्चैव संरूढव्रण एव च ॥१४॥
14. sa tasya gandhamāghrāya viśalyaḥ samapadyata ,
tadā nirvedanaścaiva saṃrūḍhavraṇa eva ca.
14. sa tasya gandham āghrāya viśalyaḥ samapadyata
tadā nirvedanaḥ ca eva saṃrūḍhavraṇaḥ eva ca
14. sa tasya gandham āghrāya viśalyaḥ samapadyata
tadā ca eva nirvedanaḥ ca eva saṃrūḍhavraṇaḥ
14. Upon smelling its fragrance, he became free of arrows. At that moment, he was indeed without pain and his wounds were fully healed.
विभीषण मुखानां च सुहृदां राघवाज्ञया ।
सर्ववानरमुख्यानां चिकित्सां स तदाकरोत् ॥१५॥
15. vibhīṣaṇa mukhānāṃ ca suhṛdāṃ rāghavājñayā ,
sarvavānaramukhyānāṃ cikitsāṃ sa tadākarot.
15. vibhīṣaṇamukhānām ca suhṛdām rāghavājñayā
sarvavānaramukhyānām cikitsām sa tadā akarot
15. rāghavājñayā sa tadā vibhīṣaṇamukhānām ca
suhṛdām sarvavānaramukhyānām cikitsām akarot
15. By the command of Rāghava (Rāma), he then administered treatment to Vibhīṣaṇa and his friends, and to all the chief monkeys.
ततः प्रकृतिमापन्नो हृतशल्यो गतव्यथः ।
सौमित्रिर्मुदितस्तत्र क्षणेन विगतज्वरः ॥१६॥
16. tataḥ prakṛtimāpanno hṛtaśalyo gatavyathaḥ ,
saumitrirmuditastatra kṣaṇena vigatajvaraḥ.
16. tataḥ prakṛtim āpannaḥ hṛtaśalyaḥ gatavyathaḥ
saumitriḥ muditaḥ tatra kṣaṇena vigatajvaraḥ
16. tataḥ saumitriḥ prakṛtim āpannaḥ hṛtaśalyaḥ
gatavyathaḥ kṣaṇena vigatajvaraḥ tatra muditaḥ
16. Then, having regained his natural state, Saumitri (Lakṣmaṇa) was free of arrows, free from pain, and in a moment, his fever was gone; he was joyful.
तथैव रामः प्लवगाधिपस्तदा विभीषणश्चर्क्षपतिश्च जाम्बवान् ।
अवेक्ष्य सौमित्रिमरोगमुत्थितं मुदा ससैन्यः सुचिरं जहर्षिरे ॥१७॥
17. tathaiva rāmaḥ plavagādhipastadā vibhīṣaṇaścarkṣapatiśca jāmbavān ,
avekṣya saumitrimarogamutthitaṃ mudā sasainyaḥ suciraṃ jaharṣire.
17. tathā eva rāmaḥ plavagādhipaḥ tadā
vibhīṣaṇaḥ ca ṛkṣapatiḥ ca jāmbavān
avekṣya saumitrim arogam utthitam
mudā sasainyaḥ suciram jaharṣire
17. tathā eva rāmaḥ plavagādhipaḥ
vibhīṣaṇaḥ ca ṛkṣapatiḥ ca jāmbavān tadā
arogam utthitam saumitrim avekṣya
sasainyaḥ mudā suciram jaharṣire
17. Similarly, Rāma, the lord of monkeys (Sugrīva), Vibhīṣaṇa, and the lord of bears, Jāmbavān, seeing Saumitri (Lakṣmaṇa) risen and healthy, then, with their armies, rejoiced with great joy for a long time.
अपूजयत् कर्म स लक्ष्मणस्य सुदुष्करं दाशरथिर्महात्मा ।
हृष्टा बभूवुर्युधि यूथपेन्द्रा निशम्य तं शक्रजितं निपातितम् ॥१८॥
18. apūjayat karma sa lakṣmaṇasya suduṣkaraṃ dāśarathirmahātmā ,
hṛṣṭā babhūvuryudhi yūthapendrā niśamya taṃ śakrajitaṃ nipātitam.
18. apūjayat karma sa lakṣmaṇasya
sudurṣkaram dāśarathiḥ mahātmā hṛṣṭāḥ
babhūvuḥ yudhi yūthapendrāḥ
niśamya tam śakrajitam nipātitam
18. saḥ mahātmā dāśarathiḥ lakṣmaṇasya
sudurṣkaram karma apūjayat tam
śakrajitam nipātitam niśamya
yudhi yūthapendrāḥ hṛṣṭāḥ babhūvuḥ
18. The great-souled Dāśarathi (Rāma) honored Lakṣmaṇa's exceedingly difficult act (karma). Having learned that Śakrajit had been slain, the chiefs of the monkey army became joyful in battle.