Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-7, chapter-81

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
तथोक्तवति रामे तु तस्य जन्म तदद्भुतम् ।
उवाच लक्ष्मणो भूयो भरतश्च महायशाः ॥१॥
1. tathoktavati rāme tu tasya janma tadadbhutam ,
uvāca lakṣmaṇo bhūyo bharataśca mahāyaśāḥ.
1. tathā uktavati rāme tu tasya janma tat adbhutam
uvāca lakṣmaṇaḥ bhūyaḥ bharataḥ ca mahāyaśāḥ
1. tu rāme tathā uktavati lakṣmaṇaḥ ca mahāyaśāḥ
bharataḥ bhūyaḥ tasya tat adbhutam janma uvāca
1. When Rāma had thus spoken, Lakṣmaṇa and the greatly glorious Bharata spoke further about that wondrous birth of his.
सा प्रिया सोमपुत्रस्य संवत्सरमथोषिता ।
अकरोत् किं नरश्रेष्ठ तत्त्वं शंसितुमर्हसि ॥२॥
2. sā priyā somaputrasya saṃvatsaramathoṣitā ,
akarot kiṃ naraśreṣṭha tattvaṃ śaṃsitumarhasi.
2. sā priyā somaputrasya saṃvatsaram atha uṣitā
akarot kim naraśreṣṭha tattvam śaṃsitum arhasi
2. narśreṣṭha sā somaputrasya priyā atha saṃvatsaram
uṣitā kim akarot tattvam śaṃsitum arhasi
2. O best of men, what did she, the beloved of Budha, do after residing (with him) for a year? You ought to tell the truth.
तयोस्तद्वाक्यमाधुर्यं निशम्य परिपृच्छतोः ।
रामः पुनरुवाचेमां प्रजापतिसुते कथाम् ॥३॥
3. tayostadvākyamādhuryaṃ niśamya paripṛcchatoḥ ,
rāmaḥ punaruvācemāṃ prajāpatisute kathām.
3. tayoḥ tat vākyamādhuryam niśamya paripṛcchatoḥ
rāmaḥ punaḥ uvāca imām prajāpatisute kathām
3. rāmaḥ tayoḥ paripṛcchatoḥ tat vākyamādhuryam
niśamya imām kathām punaḥ uvāca prajāpatisute
3. Having heard the sweet words of those two (Lava and Kusha) who were inquiring, Rama again recounted this story, O daughters of Prajāpati.
पुरुषत्वं गते शूरे बुधः परमबुद्धिमान् ।
संवर्तं परमोदारमाजुहाव महायशाः ॥४॥
4. puruṣatvaṃ gate śūre budhaḥ paramabuddhimān ,
saṃvartaṃ paramodāramājuhāva mahāyaśāḥ.
4. puruṣatvam gate śūre budhaḥ paramabuddhimān
saṃvartam paramodāram ājuhāva mahāyaśāḥ
4. śūre puruṣatvam gate mahāyaśāḥ paramabuddhimān
budhaḥ paramodāram saṃvartam ājuhāva
4. When the hero attained manhood, the highly renowned and most intelligent Budha invoked the exceedingly noble (sage) Saṃvarta.
च्यवनं भृगुपुत्रं च मुनिं चारिष्टनेमिनम् ।
प्रमोदनं मोदकरं ततो दुर्वाससं मुनिम् ॥५॥
5. cyavanaṃ bhṛguputraṃ ca muniṃ cāriṣṭaneminam ,
pramodanaṃ modakaraṃ tato durvāsasaṃ munim.
5. cyavanam bhṛguputram ca munim ca ariṣṭaneminam
pramodanam modakaram tataḥ durvāsasam munim
5. cyavanam bhṛguputram ca munim ariṣṭaneminam
pramodanam modakaram ca tataḥ durvāsasam munim
5. And he invoked Cyavana, the son of Bhṛgu, the sage (muni) Ariṣṭanemi, Pramodana, Modakara, and then the sage (muni) Durvāsas.
एतान् सर्वान् समानीय वाक्यज्ञस्तत्त्वदर्शिनः ।
उवाच सर्वान् सुहृदो धैर्येण सुसमाहितः ॥६॥
6. etān sarvān samānīya vākyajñastattvadarśinaḥ ,
uvāca sarvān suhṛdo dhairyeṇa susamāhitaḥ.
6. etān sarvān samānīya vākyajñaḥ tattvadarśinaḥ
uvāca sarvān suhṛdaḥ dhairyena susamāhitaḥ
6. vākyajñaḥ tattvadarśinaḥ susamāhitaḥ dhairyena
etān sarvān samānīya sarvān suhṛdaḥ uvāca
6. The eloquent (Budha), a seer of reality, perfectly composed and with great patience, having gathered all these (sages), then spoke to all his friends.
अयं राजा महाबाहुः कर्दमस्य इलः सुतः ।
जानीतैनं यथा भूतं श्रेयो ह्यस्य विधीयताम् ॥७॥
7. ayaṃ rājā mahābāhuḥ kardamasya ilaḥ sutaḥ ,
jānītainaṃ yathā bhūtaṃ śreyo hyasya vidhīyatām.
7. ayam rājā mahābāhuḥ kardamasya ilaḥ sutaḥ jānīta
enam yathā bhūtam śreyaḥ hi asya vidhīyatām
7. ayam mahābāhuḥ rājā ilaḥ kardamasya sutaḥ.
enam yathā bhūtam jānīta,
hi asya śreyaḥ vidhīyatām.
7. This mighty-armed King Ila is the son of Kardama. Recognize him for who he truly is, and ensure his welfare.
तेषां संवदतामेव तमाश्रममुपागमत् ।
कर्दमः सुमहातेजा द्विजैः सह महात्मभिः ॥८॥
8. teṣāṃ saṃvadatāmeva tamāśramamupāgamat ,
kardamaḥ sumahātejā dvijaiḥ saha mahātmabhiḥ.
8. teṣām saṃvadatām eva tam āśramam upāgamat
kardamaḥ sumahātejāḥ dvijaiḥ saha mahātmabhiḥ
8. teṣām saṃvadatām eva,
sumahātejāḥ kardamaḥ mahātmabhiḥ dvijaiḥ saha tam āśramam upāgamat.
8. Even as they were conversing, Kardama, of great splendor, arrived at that hermitage (āśrama) accompanied by great-souled twice-born ones (dvija).
पुलस्त्यश्च क्रतुश्चैव वषट्कारस्तथैव च ।
ओंकारश्च महातेजास्तमाश्रममुपागमन् ॥९॥
9. pulastyaśca kratuścaiva vaṣaṭkārastathaiva ca ,
oṃkāraśca mahātejāstamāśramamupāgaman.
9. pulastyaḥ ca kratuḥ ca eva vaṣaṭkāraḥ tathā eva
ca oṃkāraḥ ca mahātejāḥ tam āśramam upāgaman
9. pulastyaḥ ca kratuḥ ca eva,
vaṣaṭkāraḥ tathā eva ca,
mahātejāḥ oṃkāraḥ ca,
tam āśramam upāgaman.
9. Pulastya, Kratu, Vaṣaṭkāra, and also the greatly brilliant Omkara, all arrived at that hermitage (āśrama).
ते सर्वे हृष्टमनसः परस्परसमागमे ।
हितैषिणो बाह्लि पतेः पृथग्वाक्यमथाब्रुवन् ॥१०॥
10. te sarve hṛṣṭamanasaḥ parasparasamāgame ,
hitaiṣiṇo bāhli pateḥ pṛthagvākyamathābruvan.
10. te sarve hṛṣṭamanasaḥ parasparasagamame
hitaiṣiṇaḥ bāhli pateḥ pṛthak vākyam athā abruvan
10. parasparasagamame te sarve hṛṣṭamanasaḥ,
bāhli pateḥ hitaiṣiṇaḥ ca,
athā pṛthak vākyam abruvan.
10. With joyful hearts at their reunion, all of them, being well-wishers of the lord of Bāhli, then spoke their respective words.
कर्दमस्त्वब्रवीद्वाक्यं सुतार्थं परमं हितम् ।
द्विजाः शृणुत मद्वाक्यं यच्छ्रेयः पार्थिवस्य हि ॥११॥
11. kardamastvabravīdvākyaṃ sutārthaṃ paramaṃ hitam ,
dvijāḥ śṛṇuta madvākyaṃ yacchreyaḥ pārthivasya hi.
11. kardamaḥ tu abravīt vākyam suta-artham paramam hitam
dvijāḥ śṛṇuta mat-vākyam yat śreyaḥ pārthivasya hi
11. kardamaḥ tu suta-artham paramam hitam vākyam abravīt
dvijāḥ mat-vākyam śṛṇuta yat pārthivasya śreyaḥ hi
11. Kardama then spoke supremely beneficial words regarding the birth of a son. "O twice-born ones (dvija), listen to my words, which are certainly for the king's welfare."
नान्यं पश्यामि भैषज्यमन्तरेण वृषध्वजम् ।
नाश्वमेधात् परो यज्ञः प्रियश्चैव महात्मनः ॥१२॥
12. nānyaṃ paśyāmi bhaiṣajyamantareṇa vṛṣadhvajam ,
nāśvamedhāt paro yajñaḥ priyaścaiva mahātmanaḥ.
12. na anyam paśyāmi bhaiṣajyam antareṇa vṛṣadhvajam na
aśvamedhāt paraḥ yajñaḥ priyaḥ ca eva mahātmanaḥ
12. vṛṣadhvajam antareṇa anyam bhaiṣajyam na paśyāmi
aśvamedhāt paraḥ yajñaḥ na ca eva mahātmanaḥ priyaḥ
12. I see no other remedy apart from Vṛṣadhvaja (Shiva). No (Vedic ritual) yajña is superior to the aśvamedha, and it is indeed very dear to the great lord (mahātman).
तस्माद् यजामहे सर्वे पार्थिवार्थे दुरासदम् ।
कर्दमेनैवमुक्तास्तु सर्व एव द्विजर्षभाः ।
रोचयन्ति स्म तं यज्ञं रुद्रस्याराधनं प्रति ॥१३॥
13. tasmād yajāmahe sarve pārthivārthe durāsadam ,
kardamenaivamuktāstu sarva eva dvijarṣabhāḥ ,
rocayanti sma taṃ yajñaṃ rudrasyārādhanaṃ prati.
13. tasmāt yajāmahe sarve pārthiva-arthe
durāsadam kardamena evam uktāḥ tu
sarve eva dvija-ṛṣabhāḥ rocayanti sma
tam yajñam rudrasya ārādhanam prati
13. tasmāt sarve pārthiva-arthe durāsadam
yajñam yajāmahe kardamena evam uktāḥ
tu sarve eva dvija-ṛṣabhāḥ rudrasya
ārādhanam prati tam yajñam rocayanti sma
13. Therefore, let all of us perform that great (Vedic ritual) yajña, difficult to accomplish, for the sake of the king. Thus addressed by Kardama, all the foremost twice-born (dvija-ṛṣabha) indeed approved of that (Vedic ritual) yajña for the propitiation of Rudra.
संवर्तस्य तु राजर्षिः शिष्यः परपुरंजयः ।
मरुत्त इति विख्यातस्तं यज्ञं समुपाहरत् ॥१४॥
14. saṃvartasya tu rājarṣiḥ śiṣyaḥ parapuraṃjayaḥ ,
marutta iti vikhyātastaṃ yajñaṃ samupāharat.
14. saṃvartasya tu rāja-ṛṣiḥ śiṣyaḥ para-puram-jayaḥ
maruttaḥ iti vikhyātaḥ tam yajñam samupāharat
14. tu saṃvartasya śiṣyaḥ para-puram-jayaḥ maruttaḥ
iti vikhyātaḥ rāja-ṛṣiḥ tam yajñam samupāharat
14. Indeed, the royal sage (rājarṣi), Saṃvarta's renowned disciple, Marutta, a conqueror of enemy cities, performed that (Vedic ritual) yajña.
ततो यज्ञो महानासीद्बुधाश्रमसमीपतः ।
रुद्रश्च परमं तोषमाजगाम महायशाः ॥१५॥
15. tato yajño mahānāsīdbudhāśramasamīpataḥ ,
rudraśca paramaṃ toṣamājagāma mahāyaśāḥ.
15. tataḥ yajñaḥ mahān āsīt budhāśramasampataḥ
rudraḥ ca paramam toṣam ājagāma mahāyaśāḥ
15. tataḥ mahān yajñaḥ budhāśramasampataḥ āsīt
ca mahāyaśāḥ rudraḥ paramam toṣam ājagāma
15. Then a great Vedic ritual (yajña) took place near Budha's hermitage. And Rudra, of great renown, attained supreme satisfaction.
अथ यज्ञसमाप्तौ तु प्रीतः परमया मुदा ।
उमापतिर्द्विजान् सर्वानुवाचेदमिलां प्रति ॥१६॥
16. atha yajñasamāptau tu prītaḥ paramayā mudā ,
umāpatirdvijān sarvānuvācedamilāṃ prati.
16. atha yajñasamāptau tu prītaḥ paramayā mudā
umāpatiḥ dvijān sarvān uvāca idam ilām prati
16. atha yajñasamāptau tu umāpatiḥ paramayā mudā
prītaḥ sarvān dvijān prati ilām idam uvāca
16. Then, at the conclusion of the Vedic ritual (yajña), Umāpati, delighted with supreme joy, spoke this to all the brahmins concerning Ila.
प्रीतो ऽस्मि हयमेधेन भक्त्या च द्विजसत्तमाः ।
अस्य बाह्लिपतेश्चैव किं करोमि प्रियं शुभम् ॥१७॥
17. prīto'smi hayamedhena bhaktyā ca dvijasattamāḥ ,
asya bāhlipateścaiva kiṃ karomi priyaṃ śubham.
17. prītaḥ asmi hayamedhena bhaktyā ca dvijasattamāḥ
asya bāhlipateḥ ca eva kim karomi priyam śubham
17. dvijasattamāḥ aham hayamedhena bhaktyā ca prītaḥ
asmi asya bāhlipateḥ ca eva kim priyam śubham karomi
17. “O best among brahmins, I am pleased by this horse-sacrifice and by your devotion (bhakti). What auspicious and favorable deed shall I do for this lord of Bahlika?”
तथा वदति देवेशे द्विजास्ते सुसमाहिताः ।
प्रसादयन्ति देवेशं यथा स्यात् पुरुषस्त्विला ॥१८॥
18. tathā vadati deveśe dvijāste susamāhitāḥ ,
prasādayanti deveśaṃ yathā syāt puruṣastvilā.
18. tathā vadati deveśe dvijāḥ te susamāhitāḥ
prasādayanti deveśam yathā syāt puruṣaḥ tu ilā
18. tathā deveśe vadati te susamāhitāḥ dvijāḥ
deveśam prasādayanti yathā ilā tu puruṣaḥ syāt
18. When the Lord of gods spoke thus, those brahmins, being well-composed, propitiated the Lord of gods so that Ila might indeed become a male (puruṣa).
ततः प्रीतमना रुद्रः पुरुषत्वं ददौ पुनः ।
इलायै सुमहातेजा दत्त्वा चान्तरधीयत ॥१९॥
19. tataḥ prītamanā rudraḥ puruṣatvaṃ dadau punaḥ ,
ilāyai sumahātejā dattvā cāntaradhīyata.
19. tataḥ prītamanāḥ rudraḥ puruṣatvam dadau punaḥ
ilāyai sumahātejāḥ dattvā ca antardhīyata
19. rudraḥ prītamanāḥ sumahātejāḥ tataḥ punaḥ
ilāyai puruṣatvam dadau ca dattvā antardhīyata
19. Then Rudra, whose mind was pleased, again bestowed manhood. Having granted it to Ilā, the exceedingly glorious one then disappeared.
निवृत्ते हयमेधे तु गते चादर्शनं हरे ।
यथागतं द्विजाः सर्वे अगच्छन्दीर्घदर्शिनः ॥२०॥
20. nivṛtte hayamedhe tu gate cādarśanaṃ hare ,
yathāgataṃ dvijāḥ sarve agacchandīrghadarśinaḥ.
20. nivṛtte hayamedhe tu gate ca adarśanam hare
yathāgatam dvijāḥ sarve agacchan dīrghadarśinaḥ
20. hayamedhe nivṛtte tu hareḥ adarśanam gate ca
sarve dīrghadarśinaḥ dvijāḥ yathāgatam agacchan
20. When the horse (hayamedha) Vedic ritual was concluded, and Hari (Vishnu) had also disappeared from sight, all the far-sighted Brahmins (dvijāḥ) departed the way they had come.
राजा तु बाह्लिमुत्सृज्य मध्यदेशे ह्यनुत्तमम् ।
निवेशयामास पुरं प्रतिष्ठानं यशस्करम् ॥२१॥
21. rājā tu bāhlimutsṛjya madhyadeśe hyanuttamam ,
niveśayāmāsa puraṃ pratiṣṭhānaṃ yaśaskaram.
21. rājā tu bāhlim utsṛjya madhyadeśe hi anuttamam
niveśayāmāsa puram pratiṣṭhānam yaśaskaram
21. rājā tu bāhlim utsṛjya madhyadeśe hi anuttamam
yaśaskaram pratiṣṭhānam puram niveśayāmāsa
21. The king, having indeed abandoned Bāhli, established an unrivaled and glorious city called Pratiṣṭhāna in the middle country (madhyadeśa).
शशबिन्दुस्तु राजासीद्बाह्ल्यां परपुरंजयः ।
प्रतिष्ठान इलो राजा प्रजापतिसुतो बली ॥२२॥
22. śaśabindustu rājāsīdbāhlyāṃ parapuraṃjayaḥ ,
pratiṣṭhāna ilo rājā prajāpatisuto balī.
22. śaśabinduḥ tu rājā āsīt bāhlyām parapurañjayaḥ
pratiṣṭhāne ilaḥ rājā prajāpatisutaḥ balī
22. śaśabinduḥ parapurañjayaḥ tu bāhlyām rājā āsīt
pratiṣṭhāne ilaḥ prajāpatisutaḥ balī rājā
22. King Śaśabindu, the conqueror of enemy cities, reigned in Bāhli. And in Pratiṣṭhāna, King Ila, the son of Prajāpati (Manu), was powerful.
स काले प्राप्तवांल् लोकमिलो ब्राह्ममनुत्तमम् ।
ऐलः पुरूरवा राजा प्रतिष्ठानमवाप्तवान् ॥२३॥
23. sa kāle prāptavāṃl lokamilo brāhmamanuttamam ,
ailaḥ purūravā rājā pratiṣṭhānamavāptavān.
23. sa kāle prāptavān lokam ilaḥ brāhmam anuttamam
ailaḥ purūravā rājā pratiṣṭhānam avāptavān
23. In due course, Ila attained the unsurpassed realm of Brahma. King Pururavas, son of Ila, attained Pratishthana.
ईदृशो ह्यश्वमेधस्य प्रभावः पुरुषर्षभौ ।
स्त्रीभूतः पौरुषं लेभे यच्चान्यदपि दुर्लभम् ॥२४॥
24. īdṛśo hyaśvamedhasya prabhāvaḥ puruṣarṣabhau ,
strībhūtaḥ pauruṣaṃ lebhe yaccānyadapi durlabham.
24. īdṛśaḥ hi aśvamedhasya prabhāvaḥ puruṣarṣabhau
strībhūtaḥ pauruṣam lebhe yat ca anyat api durlabham
24. Such indeed is the power (prabhāva) of the aśvamedha (Vedic ritual), O best among men! Having become a woman, he regained his manliness, and even other things difficult to obtain.