Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-1, chapter-76

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
गते रामे प्रशान्तात्मा रामो दाशरथिर्धनुः ।
वरुणायाप्रमेयाय ददौ हस्ते ससायकम् ॥१॥
1. gate rāme praśāntātmā rāmo dāśarathirdhanuḥ ,
varuṇāyāprameyāya dadau haste sasāyakam.
1. gate rāme praśāntātmā rāmaḥ dāśarathiḥ dhanuḥ
varuṇāya aprameyāya dadau haste sasāyakam
1. rāme gate dāśarathiḥ rāmaḥ praśāntātmā
aprameyāya varuṇāya sasāyakam dhanuḥ haste dadau
1. After Rāma (Jāmadagnya) had departed, Rāma, son of Daśaratha, whose spirit (ātman) was tranquil, gave the bow, along with its arrows, to the immeasurable Varuṇa.
अभिवाद्य ततो रामो वसिष्ठ प्रमुखानृषीन् ।
पितरं विह्वलं दृष्ट्वा प्रोवाच रघुनन्दनः ॥२॥
2. abhivādya tato rāmo vasiṣṭha pramukhānṛṣīn ,
pitaraṃ vihvalaṃ dṛṣṭvā provāca raghunandanaḥ.
2. abhivādya tataḥ rāmaḥ vasiṣṭha pramukhān ṛṣīn
pitaram vihvalam dṛṣṭvā provāca raghunandanaḥ
2. tataḥ rāmaḥ raghunandanaḥ vasiṣṭha pramukhān
ṛṣīn abhivādya vihvalam pitaram dṛṣṭvā provāca
2. Then, Rāma, the scion of Raghu, after greeting Vasiṣṭha and the other prominent sages, saw his father distraught and spoke.
जामदग्न्यो गतो रामः प्रयातु चतुरङ्गिणी ।
अयोध्याभिमुखी सेना त्वया नाथेन पालिता ॥३॥
3. jāmadagnyo gato rāmaḥ prayātu caturaṅgiṇī ,
ayodhyābhimukhī senā tvayā nāthena pālitā.
3. jāmadagnyaḥ gataḥ rāmaḥ prayātu caturaṅgiṇī
ayodhyābhimukhī senā tvayā nāthena pālitā
3. jāmadagnyaḥ rāmaḥ gataḥ caturaṅgiṇī
ayodhyābhimukhī senā tvayā nāthena pālitā prayātu
3. Rāma, the son of Jamadagni, has departed. Now, let the four-limbed army, protected by you as its lord, proceed towards Ayodhyā.
रामस्य वचनं श्रुत्वा राजा दशरथः सुतम् ।
बाहुभ्यां संपरिष्वज्य मूर्ध्नि चाघ्राय राघवम् ॥४॥
4. rāmasya vacanaṃ śrutvā rājā daśarathaḥ sutam ,
bāhubhyāṃ saṃpariṣvajya mūrdhni cāghrāya rāghavam.
4. rāmasya vacanam śrutvā rājā daśarathaḥ sutam
bāhubhyām sampariṣvajya mūrdhni ca āghrāya rāghavam
4. rāmasya vacanam śrutvā rājā daśarathaḥ bāhubhyām
sutam rāghavam sampariṣvajya ca mūrdhni āghrāya
4. Having heard Rāma's words, King Daśaratha embraced his son, the scion of Raghu, with both arms and smelled his head (kissed him on the forehead).
गतो राम इति श्रुत्वा हृष्टः प्रमुदितो नृपः ।
चोदयामास तां सेनां जगामाशु ततः पुरीम् ॥५॥
5. gato rāma iti śrutvā hṛṣṭaḥ pramudito nṛpaḥ ,
codayāmāsa tāṃ senāṃ jagāmāśu tataḥ purīm.
5. gataḥ rāmaḥ iti śrutvā hṛṣṭaḥ pramuditaḥ nṛpaḥ
codayāmāsa tām senām jagāma āśu tataḥ purīm
5. rāmaḥ gataḥ iti śrutvā nṛpaḥ hṛṣṭaḥ pramuditaḥ
tām senām codayāmāsa tataḥ āśu purīm jagāma
5. Hearing, "Rāma has departed," the king became joyous and exceedingly delighted. He then ordered that army to proceed and quickly returned to the city.
पताकाध्वजिनीं रम्यां तूर्योद्घुष्टनिनादिताम् ।
सिक्तराजपथां रम्यां प्रकीर्णकुसुमोत्कराम् ॥६॥
6. patākādhvajinīṃ ramyāṃ tūryodghuṣṭanināditām ,
siktarājapathāṃ ramyāṃ prakīrṇakusumotkarām.
6. patākādhvajinīm ramyām tūryodghuṣṭanināditām
siktarājapathām ramyām prakīrṇakusumotkarām
6. ramyām patākādhvajinīm tūryodghuṣṭanināditām
siktarājapathām ramyām prakīrṇakusumotkarām
6. Beautiful, adorned with flags and banners, resounding with the blare of trumpets, with its royal roads sprinkled, and strewn with heaps of flowers.
राजप्रवेशसुमुखैः पौरैर्मङ्गलवादिभिः ।
संपूर्णां प्राविशद् राजा जनौघैः समलंकृताम् ॥७॥
7. rājapraveśasumukhaiḥ paurairmaṅgalavādibhiḥ ,
saṃpūrṇāṃ prāviśad rājā janaughaiḥ samalaṃkṛtām.
7. rājapraveśasumukhaiḥ pauraiḥ maṅgalavādibhiḥ
sampūrṇām prāviśat rājā janaughaiḥ samalaṅkṛtām
7. rājā rājapraveśasumukhaiḥ maṅgalavādibhiḥ pauraiḥ
janaughaiḥ samalaṅkṛtām sampūrṇām prāviśat
7. The king entered the city, which was full of citizens whose faces were cheerful for his entry and who spoke auspicious words, and which was well-adorned by throngs of people.
कौसल्या च सुमित्रा च कैकेयी च सुमध्यमा ।
वधूप्रतिग्रहे युक्ता याश्चान्या राजयोषितः ॥८॥
8. kausalyā ca sumitrā ca kaikeyī ca sumadhyamā ,
vadhūpratigrahe yuktā yāścānyā rājayoṣitaḥ.
8. kausalyā ca sumitrā ca kaikeyī ca sumadhyamā
vadhūpratigrahe yuktā yāḥ ca anyāḥ rājayōṣitaḥ
8. kausalyā ca sumitrā ca sumadhyamā kaikeyī ca
yāḥ ca anyāḥ rājayōṣitaḥ vadhūpratigrahe yuktā
8. Kausalya, Sumitra, and Kaikeyi, (the one) with the slender waist, as well as other royal ladies, were engaged in receiving the brides.
ततः सीतां महाभागामूर्मिलां च यशस्विनीम् ।
कुशध्वजसुते चोभे जगृहुर्नृपपत्नयः ॥९॥
9. tataḥ sītāṃ mahābhāgāmūrmilāṃ ca yaśasvinīm ,
kuśadhvajasute cobhe jagṛhurnṛpapatnayaḥ.
9. tataḥ sītām mahābhāgām ūrmilām ca yaśasvinīm
kuśadhvajasute ca ubhe jagṛhuḥ nṛpapatnayaḥ
9. tataḥ nṛpapatnayaḥ mahābhāgām sītām ca yaśasvinīm
ūrmilām ca kuśadhvajasute ubhe jagṛhuḥ
9. Then the royal wives received the greatly fortunate Sītā, the glorious Urmilā, and both daughters of Kuśadhvaja.
मङ्गलालापनैश्चैव शोभिताः क्षौमवाससः ।
देवतायतनान्याशु सर्वास्ताः प्रत्यपूजयन् ॥१०॥
10. maṅgalālāpanaiścaiva śobhitāḥ kṣaumavāsasaḥ ,
devatāyatanānyāśu sarvāstāḥ pratyapūjayan.
10. maṅgalālāpanaiḥ ca eva śobhitāḥ kṣaumavāsasaḥ
devatāyatanāni āśu sarvāḥ tāḥ prati apūjayan
10. sarvāḥ tāḥ maṅgalālāpanaiḥ ca eva kṣaumavāsasaḥ
śobhitāḥ āśu devatāyatanāni prati apūjayan
10. Adorned with auspicious chants and clad in silken garments, all of them quickly offered worship to the temples of the deities.
अभिवाद्याभिवाद्यांश्च सर्वा राजसुतास्तदा ।
रेमिरे मुदिताः सर्वा भर्तृभिः सहिता रहः ॥११॥
11. abhivādyābhivādyāṃśca sarvā rājasutāstadā ,
remire muditāḥ sarvā bhartṛbhiḥ sahitā rahaḥ.
11. abhivādya abhivādyān ca sarvāḥ rājasutāḥ tadā
remire muditāḥ sarvāḥ bhartṛbhiḥ sahitāḥ rahaḥ
11. tadā sarvāḥ rājasutāḥ abhivādya abhivādyān ca,
sarvāḥ muditāḥ bhartṛbhiḥ sahitāḥ rahaḥ remire
11. Then, after saluting those worthy of veneration, all those princesses, delighted and accompanied by their husbands, enjoyed themselves in private.
कृतदाराः कृतास्त्राश्च सधनाः ससुहृज्जनाः ।
शुश्रूषमाणाः पितरं वर्तयन्ति नरर्षभाः ॥१२॥
12. kṛtadārāḥ kṛtāstrāśca sadhanāḥ sasuhṛjjanāḥ ,
śuśrūṣamāṇāḥ pitaraṃ vartayanti nararṣabhāḥ.
12. kṛtadārāḥ kṛtāstrāḥ ca sadhanāḥ sasuhṛjjanāḥ
śuśrūṣamāṇāḥ pitaraṃ vartayanti nararṣabhāḥ
12. kṛtadārāḥ kṛtāstrāḥ ca sadhanāḥ sasuhṛjjanāḥ
nararṣabhāḥ pitaraṃ śuśrūṣamāṇāḥ vartayanti
12. Those best among men, who had taken wives, mastered weapons, were wealthy, and surrounded by friends, lived (their lives) serving their father.
तेषामतियशा लोके रामः सत्यपराक्रमः ।
स्वयम्भूरिव भूतानां बभूव गुणवत्तरः ॥१३॥
13. teṣāmatiyaśā loke rāmaḥ satyaparākramaḥ ,
svayambhūriva bhūtānāṃ babhūva guṇavattaraḥ.
13. teṣām atiyaśāḥ loke rāmaḥ satyaparākramaḥ
svayambhūḥ iva bhūtānām babhūva guṇavattaraḥ
13. teṣām rāmaḥ,
loke atiyaśāḥ satyaparākramaḥ,
bhūtānām svayambhūḥ iva,
guṇavattaraḥ babhūva
13. Among them, Rama, whose valor was true and who was greatly renowned in the world, became superior in qualities, just like the Self-existent One (Svayambhū) is for all beings.
रामस्तु सीतया सार्धं विजहार बहूनृतून् ।
मनस्वी तद्गतस्तस्या नित्यं हृदि समर्पितः ॥१४॥
14. rāmastu sītayā sārdhaṃ vijahāra bahūnṛtūn ,
manasvī tadgatastasyā nityaṃ hṛdi samarpitaḥ.
14. rāmaḥ tu sītayā sārdham vijahāra bahūn ṛtūn
manasvī tad-gataḥ tasyāḥ nityam hṛdi samarpitaḥ
14. rāmaḥ manasvī tu sītayā sārdham bahūn ṛtūn
vijahāra tasyāḥ tad-gataḥ nityam hṛdi samarpitaḥ
14. Rāma, noble in mind, spent many seasons enjoying himself with Sītā. Always absorbed in her, he was perpetually devoted to her in his heart.
प्रिया तु सीता रामस्य दाराः पितृकृता इति ।
गुणाद् रूपगुणाच्चापि प्रीतिर्भूयो व्यवर्धत ॥१५॥
15. priyā tu sītā rāmasya dārāḥ pitṛkṛtā iti ,
guṇād rūpaguṇāccāpi prītirbhūyo vyavardhata.
15. priyā tu sītā rāmasya dārāḥ pitṛ-kṛtā iti guṇāt
rūpa-guṇāt ca api prītiḥ bhūyaḥ vyavardhata
15. sītā tu rāmasya pitṛ-kṛtā dārāḥ iti priyā guṇāt
ca api rūpa-guṇāt prītiḥ bhūyaḥ vyavardhata
15. Sītā was truly dear to him, being Rāma's wife given by his father. His affection for her greatly increased due to both her virtues and her beautiful form.
तस्याश्च भर्ता द्विगुणं हृदये परिवर्तते ।
अन्तर्जातमपि व्यक्तमाख्याति हृदयं हृदा ॥१६॥
16. tasyāśca bhartā dviguṇaṃ hṛdaye parivartate ,
antarjātamapi vyaktamākhyāti hṛdayaṃ hṛdā.
16. tasyāḥ ca bhartā dviguṇam hṛdaye parivartate
antar-jātam api vyaktam ākhyāti hṛdayam hṛdā
16. tasyāḥ bhartā ca hṛdaye dviguṇam parivartate
hṛdayam antar-jātam api hṛdā vyaktam ākhyāti
16. And her husband dwelled in her heart with twice the intensity. Her heart openly revealed even its innermost thoughts through its feelings.
तस्य भूयो विशेषेण मैथिली जनकात्मजा ।
देवताभिः समा रूपे सीता श्रीरिव रूपिणी ॥१७॥
17. tasya bhūyo viśeṣeṇa maithilī janakātmajā ,
devatābhiḥ samā rūpe sītā śrīriva rūpiṇī.
17. tasya bhūyaḥ viśeṣeṇa maithilī janaka-ātmajā
devatābhiḥ samā rūpe sītā śrīḥ iva rūpiṇī
17. tasya bhūyaḥ viśeṣeṇa maithilī janaka-ātmajā
sītā rūpe devatābhiḥ samā śrīḥ iva rūpiṇī
17. For him, Janaka's daughter (Maithilī) was exceptionally and profoundly cherished. Sītā, in her form, was equal to the goddesses, like Śrī (the goddess of prosperity) herself embodied.
तया स राजर्षिसुतो ऽभिरामया समेयिवानुत्तमराजकन्यया ।
अतीव रामः शुशुभे ऽतिकामया विभुः श्रिया विष्णुरिवामरेश्वरः ॥१८॥
18. tayā sa rājarṣisuto'bhirāmayā sameyivānuttamarājakanyayā ,
atīva rāmaḥ śuśubhe'tikāmayā vibhuḥ śriyā viṣṇurivāmareśvaraḥ.
18. tayā saḥ rājarṣisutaḥ abhirāmayā
sameyivān uttama-rājakanyayā
atīva rāmaḥ śuśubhe atikāmayā
vibhuḥ śriyā viṣṇuḥ iva amareśvaraḥ
18. rājarṣisutaḥ saḥ rāmaḥ tayā abhirāmayā uttama-rājakanyayā sameyivān.
saḥ atīva śriyā atikāmayā vibhuḥ amareśvaraḥ viṣṇuḥ iva śuśubhe.
18. United with that charming and excellent princess, the son of the royal sage, Rama, shone exceedingly with splendor and intense affection, a mighty lord, just like Vishnu, the lord of the immortals.