Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-5, chapter-54

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
ततस्तु शिंशपामूले जानकीं पर्यवस्थिताम् ।
अभिवाद्याब्रवीद्दिष्ट्या पश्यामि त्वामिहाक्षताम् ॥१॥
1. tatastu śiṃśapāmūle jānakīṃ paryavasthitām ,
abhivādyābravīddiṣṭyā paśyāmi tvāmihākṣatām.
1. tataḥ tu śimśapā-mūle jānakīm paryavasthitām
abhivādya abravīt diṣṭyā paśyāmi tvām iha akṣatām
1. tataḥ tu śimśapā-mūle paryavasthitām jānakīm
abhivādya abravīt diṣṭyā iha tvām akṣatām paśyāmi
1. Then, addressing Janakī (Sītā), who was situated at the foot of the Śimśapā tree, he respectfully said, "By good fortune, I see you here unharmed."
ततस्तं प्रस्थितं सीता वीक्षमाणा पुनः पुनः ।
भर्तृस्नेहान्वितं वाक्यं हनूमन्तमभाषत ॥२॥
2. tatastaṃ prasthitaṃ sītā vīkṣamāṇā punaḥ punaḥ ,
bhartṛsnehānvitaṃ vākyaṃ hanūmantamabhāṣata.
2. tataḥ tam prasthitam sītā vīkṣamāṇā punaḥ punaḥ
bhartṛ-sneha-anvitam vākyam hanumantam abhāṣata
2. tataḥ sītā tam prasthitam punaḥ punaḥ vīkṣamāṇā
bhartṛ-sneha-anvitam vākyam hanumantam abhāṣata
2. Then Sītā, repeatedly gazing at Hanumān as he was about to depart, spoke words to him that were filled with affection for her husband.
काममस्य त्वमेवैकः कार्यस्य परिसाधने ।
पर्याप्तः परवीरघ्न यशस्यस्ते बलोदयः ॥३॥
3. kāmamasya tvamevaikaḥ kāryasya parisādhane ,
paryāptaḥ paravīraghna yaśasyaste balodayaḥ.
3. kāmam asya tvam eva ekaḥ kāryasya parīsādhane
paryāptaḥ paravīraghna yaśasyaḥ te bala udayaḥ
3. paravīraghna tvam asya kāryasya parīsādhane ekaḥ
eva paryāptaḥ te bala udayaḥ kāmam yaśasyaḥ
3. Indeed, O slayer of mighty foes (paravīraghna), you alone are fully capable of accomplishing this task. Your display of strength is truly glorious.
बलैस्तु संकुलां कृत्वा लङ्कां परबलार्दनः ।
मां नयेद् यदि काकुत्स्थस्तस्य तत् सादृशं भवेत् ॥४॥
4. balaistu saṃkulāṃ kṛtvā laṅkāṃ parabalārdanaḥ ,
māṃ nayed yadi kākutsthastasya tat sādṛśaṃ bhavet.
4. balaiḥ tu saṃkulām kṛtvā laṅkām parabalārdanaḥ
mām nayet yadi kākutsthaḥ tasya tat sādṛśam bhavet
4. yadi parabalārdanaḥ kākutsthaḥ laṅkām balaiḥ
saṃkulām kṛtvā mām nayet tu tasya tat sādṛśam bhavet
4. But if Rāma (kākutstha), the destroyer of enemy armies, were to make Lanka overrun with his forces and then take me, that indeed would be truly befitting of him.
तद् यथा तस्य विक्रान्तमनुरूपं महात्मनः ।
भवत्याहवशूरस्य तत्त्वमेवोपपादय ॥५॥
5. tad yathā tasya vikrāntamanurūpaṃ mahātmanaḥ ,
bhavatyāhavaśūrasya tattvamevopapādaya.
5. tat yathā tasya vikrāntam anurūpam mahātmanaḥ
bhavati āhavaśūrasya tat tvam eva upapādaya
5. tat tvam eva upapādaya yathā tasya mahātmanaḥ
āhavaśūrasya vikrāntam anurūpam bhavati
5. Therefore, you alone should bring about that his prowess (vikrāntam), which is truly befitting of the great-souled one, the hero in battle, manifests.
तदर्थोपहितं वाक्यं प्रश्रितं हेतुसंहितम् ।
निशम्य हनुमांस्तस्या वाक्यमुत्तरमब्रवीत् ॥६॥
6. tadarthopahitaṃ vākyaṃ praśritaṃ hetusaṃhitam ,
niśamya hanumāṃstasyā vākyamuttaramabravīt.
6. tat artha upahitam वाक्यम् praśritam hetu saṃhitam
niśamya hanumān tasyāḥ vākyam uttaram abravīt
6. hanumān tasyāḥ tat arthopahitam praśritam
hetusaṃhitam vākyam niśamya uttaram vākyam abravīt
6. Having heard her profound, modest, and well-reasoned words, Hanumān then spoke his reply.
क्षिप्रमेष्यति काकुत्स्थो हर्यृक्षप्रवरैर्वृतः ।
यस्ते युधि विजित्यारीञ् शोकं व्यपनयिष्यति ॥७॥
7. kṣiprameṣyati kākutstho haryṛkṣapravarairvṛtaḥ ,
yaste yudhi vijityārīñ śokaṃ vyapanayiṣyati.
7. kṣipram eṣyati kākutsthaḥ haryṛkṣapravaraiḥ vṛtaḥ
yaḥ te yudhi vijitya arīn śokam vyapanayiṣyati
7. kākutsthaḥ haryṛkṣapravaraiḥ vṛtaḥ yaḥ te yudhi
arīn vijitya śokam kṣipram eṣyati vyapanayiṣyati
7. Rama (Kākutstha) will quickly come, surrounded by the chief of the monkeys and bears. He will conquer your enemies in battle and remove your sorrow.
एवमाश्वास्य वैदेहीं हनूमान्मारुतात्मजः ।
गमनाय मतिं कृत्वा वैदेहीमभ्यवादयत् ॥८॥
8. evamāśvāsya vaidehīṃ hanūmānmārutātmajaḥ ,
gamanāya matiṃ kṛtvā vaidehīmabhyavādayat.
8. evam āśvāsya vaidehīm hanūmān mārutātmajaḥ
gamanāya matim kṛtvā vaidehīm abhyavādayat
8. mārutātmajaḥ hanūmān evam vaidehīm āśvāsya
gamanāya matim kṛtvā vaidehīm abhyavādayat
8. Having thus consoled Sita (Vaidehī), Hanuman, the son of Vayu (Māruta), decided to depart. He then bowed down to Sita (Vaidehī).
ततः स कपिशार्दूलः स्वामिसंदर्शनोत्सुकः ।
आरुरोह गिरिश्रेष्ठमरिष्टमरिमर्दनः ॥९॥
9. tataḥ sa kapiśārdūlaḥ svāmisaṃdarśanotsukaḥ ,
āruroha giriśreṣṭhamariṣṭamarimardanaḥ.
9. tataḥ saḥ kapiśārdūlaḥ svāmisandarśanotsukaḥ
āruroha giriśreṣṭham ariṣṭam arimardanaḥ
9. tataḥ saḥ kapiśārdūlaḥ arimardanaḥ
svāmisandarśanotsukaḥ giriśreṣṭham ariṣṭam āruroha
9. Then that tiger among monkeys (kapiśārdūla), Hanuman, the destroyer of enemies (arimardana), eager to see his master, ascended Ariṣṭa, the foremost mountain.
तुङ्गपद्मकजुष्टाभिर्नीलाभिर्वनराजिभिः ।
सालतालाश्वकर्णैश्च वंशैश्च बहुभिर्वृतम् ॥१०॥
10. tuṅgapadmakajuṣṭābhirnīlābhirvanarājibhiḥ ,
sālatālāśvakarṇaiśca vaṃśaiśca bahubhirvṛtam.
10. tuṅgapadmakajuṣṭābhiḥ nīlābhiḥ vanarājibhiḥ
sālatālāśvakarṇaiḥ ca vaṃśaiḥ ca bahubhiḥ vṛtam
10. tuṅgapadmakajuṣṭābhiḥ nīlābhiḥ vanarājibhiḥ
sālatālāśvakarṇaiḥ ca bahubhiḥ vaṃśaiḥ ca vṛtam
10. The mountain was covered by dark rows of trees, adorned with tall Padmaka trees, and with Sāla, Tāla, and Aśvakarṇa trees, as well as many bamboos.
लतावितानैर्विततैः पुष्पवद्भिरलंकृतम् ।
नानामृगगणाकीर्णं धातुनिष्यन्दभूषितम् ॥११॥
11. latāvitānairvitataiḥ puṣpavadbhiralaṃkṛtam ,
nānāmṛgagaṇākīrṇaṃ dhātuniṣyandabhūṣitam.
11. latāvitānaiḥ vitataiḥ puṣpavadbhiḥ alaṅkṛtam
nānāmṛgagaṇākīrṇam dhātuniṣyandabhūṣitam
11. latāvitānaiḥ vitataiḥ puṣpavadbhiḥ alaṅkṛtam
nānāmṛgagaṇākīrṇam dhātuniṣyandabhūṣitam
11. Adorned with widespread, flower-laden canopies of creepers, it was teeming with various herds of animals and embellished by streams of minerals.
बहुप्रस्रवणोपेतं शिलासंचयसंकटम् ।
महर्षियक्षगन्धर्वकिंनरोरगसेवितम् ॥१२॥
12. bahuprasravaṇopetaṃ śilāsaṃcayasaṃkaṭam ,
maharṣiyakṣagandharvakiṃnaroragasevitam.
12. bahuprasravaṇopetam śilāsañcayasaṅkaṭam
maharṣiyakṣagandharvakiṃnaroragasevitam
12. bahuprasravaṇopetam śilāsañcayasaṅkaṭam
maharṣiyakṣagandharvakiṃnaroragasevitam
12. It possessed many springs, was rugged with masses of rocks, and frequented by great sages (mahārṣis), yakṣas, gandharvas, kinnaras, and uragas.
लतापादपसंबाधं सिंहाकुलितकन्दरम् ।
व्याघ्रसंघसमाकीर्णं स्वादुमूलफलद्रुमम् ॥१३॥
13. latāpādapasaṃbādhaṃ siṃhākulitakandaram ,
vyāghrasaṃghasamākīrṇaṃ svādumūlaphaladrumam.
13. latāpādapasaṃbādham siṃhākulitakandaram
vyāghrasaṃghasamākīrṇam svādumūlaphaladrumam
13. latāpādapasaṃbādham siṃhākulitakandaram
vyāghrasaṃghasamākīrṇam svādumūlaphaladrumam
13. It was choked with creepers and trees, its caves were frequented by lions, it was densely filled with groups of tigers, and featured trees bearing sweet roots and fruits.
तमारुरोहातिबलः पर्वतं प्लवगोत्तमः ।
रामदर्शनशीघ्रेण प्रहर्षेणाभिचोदितः ॥१४॥
14. tamārurohātibalaḥ parvataṃ plavagottamaḥ ,
rāmadarśanaśīghreṇa praharṣeṇābhicoditaḥ.
14. tam āruruha atibalaḥ parvatam plavagottamaḥ
rāmadarśanaśīghreṇa praharṣeṇa abhicoditaḥ
14. atibalaḥ plavagottamaḥ rāmadarśanaśīghreṇa
praharṣeṇa abhicoditaḥ tam parvatam āruruha
14. The extremely strong best among monkeys (Hanumān) ascended that mountain, driven by the intense desire to see Rāma and by great joy.
तेन पादतलाक्रान्ता रम्येषु गिरिसानुषु ।
सघोषाः समशीर्यन्त शिलाश्चूर्णीकृतास्ततः ॥१५॥
15. tena pādatalākrāntā ramyeṣu girisānuṣu ,
saghoṣāḥ samaśīryanta śilāścūrṇīkṛtāstataḥ.
15. tena pādatalākrāntāḥ ramyeṣu girisānuṣu
saghoṣāḥ samaśīryanta śilāḥ cūrṇīkṛtāḥ tataḥ
15. tena pādatalākrāntāḥ ramyeṣu girisānuṣu
saghoṣāḥ śilāḥ samaśīryanta cūrṇīkṛtāḥ tataḥ
15. As he struck with the soles of his feet upon the beautiful mountain slopes, the resounding rocks were completely pulverized and crumbled.
स तमारुह्य शैलेन्द्रं व्यवर्धत महाकपिः ।
दक्षिणादुत्तरं पारं प्रार्थयंल् लवणाम्भसः ॥१६॥
16. sa tamāruhya śailendraṃ vyavardhata mahākapiḥ ,
dakṣiṇāduttaraṃ pāraṃ prārthayaṃl lavaṇāmbhasaḥ.
16. saḥ tam āruhya śailendram vyavardhata mahākapiḥ
dakṣiṇāt uttaram pāram prārthayan lavaṇāmbhasaḥ
16. saḥ mahākapiḥ tam śailendram āruhya,
lavaṇāmbhasaḥ dakṣiṇāt uttaram pāram prārthayan vyavardhata
16. Having climbed that king of mountains, the great monkey (mahākapi) expanded his form, intending to reach the northern shore of the salty ocean from the south.
अधिरुह्य ततो वीरः पर्वतं पवनात्मजः ।
ददर्श सागरं भीमं मीनोरगनिषेवितम् ॥१७॥
17. adhiruhya tato vīraḥ parvataṃ pavanātmajaḥ ,
dadarśa sāgaraṃ bhīmaṃ mīnoraganiṣevitam.
17. adhiruhya tataḥ vīraḥ parvatam pavanātmajaḥ
dadarśa sāgaram bhīmam mīnoraganiṣevitam
17. tataḥ pavanātmajaḥ vīraḥ parvatam adhiruhya,
mīnoraganiṣevitam bhīmam sāgaram dadarśa
17. Having then ascended the mountain, the hero, the son of the wind (pavanātmaja), saw the formidable ocean, inhabited by fish and sea-serpents.
स मारुत इवाकाशं मारुतस्यात्मसंभवः ।
प्रपेदे हरिशार्दूलो दक्षिणादुत्तरां दिशम् ॥१८॥
18. sa māruta ivākāśaṃ mārutasyātmasaṃbhavaḥ ,
prapede hariśārdūlo dakṣiṇāduttarāṃ diśam.
18. saḥ mārutaḥ iva ākāśam mārutasya ātmasaṃbhavaḥ
prapede hariśārdūlaḥ dakṣiṇāt uttarām diśam
18. saḥ hariśārdūlaḥ,
mārutasya ātmasaṃbhavaḥ,
mārutaḥ iva ākāśam dakṣiṇāt uttarām diśam prapede
18. He, the tiger among monkeys (hariśārdūla), who was born from the wind (māruta), proceeded like the wind (māruta) through the sky, from the southern to the northern direction.
स तदा पीडितस्तेन कपिना पर्वतोत्तमः ।
ररास सह तैर्भूतैः प्राविशद्वसुधातलम् ।
कम्पमानैश्च शिखरैः पतद्भिरपि च द्रुमैः ॥१९॥
19. sa tadā pīḍitastena kapinā parvatottamaḥ ,
rarāsa saha tairbhūtaiḥ prāviśadvasudhātalam ,
kampamānaiśca śikharaiḥ patadbhirapi ca drumaiḥ.
19. saḥ tadā pīḍitaḥ tena kapinā
parvatottamaḥ rarāsa saha taiḥ bhūtaiḥ
prāviśat vasudhātalam kampamānaiḥ
ca śikharaiḥ patadbhiḥ api ca drumaiḥ
19. tadā tena kapinā pīḍitaḥ saḥ
parvatottamaḥ taiḥ bhūtaiḥ saha rarāsa
vasudhātalam prāviśat kampamānaiḥ
śikharaiḥ ca patadbhiḥ drumaiḥ api ca
19. The excellent mountain, then tormented by that monkey, roared along with the beings residing on it and sank into the earth's surface, while its peaks trembled and trees also fell.
तस्योरुवेगान्मथिताः पादपाः पुष्पशालिनः ।
निपेतुर्भूतले रुग्णाः शक्रायुधहता इव ॥२०॥
20. tasyoruvegānmathitāḥ pādapāḥ puṣpaśālinaḥ ,
nipeturbhūtale rugṇāḥ śakrāyudhahatā iva.
20. tasya ūruvegāt mathitāḥ pādapāḥ puṣpaśālinaḥ
nipetuḥ bhūtale rugṇāḥ śakrāyudhahatāḥ iva
20. tasya ūruvegāt mathitāḥ rugṇāḥ puṣpaśālinaḥ
pādapāḥ śakrāyudhahatāḥ iva bhūtale nipetuḥ
20. From its immense force, the flower-laden trees, churned and broken, fell to the ground as if struck by Indra's thunderbolt.
कन्दरोदरसंस्थानां पीडितानां महौजसाम् ।
सिंहानां निनदो भीमो नभो भिन्दन् स शुश्रुवे ॥२१॥
21. kandarodarasaṃsthānāṃ pīḍitānāṃ mahaujasām ,
siṃhānāṃ ninado bhīmo nabho bhindan sa śuśruve.
21. kandurodarasasthānām pīḍitānām mahaujasām siṃhānām
ninadaḥ bhīmaḥ nabhaḥ bhindan saḥ śuśruve
21. kandurodarasasthānām pīḍitānām mahaujasām siṃhānām
bhīmaḥ ninadaḥ nabhaḥ bhindan saḥ śuśruve
21. The formidable roar of the mighty lions, who were tormented in their cave interiors, was heard splitting the sky.
स्रस्तव्याविद्धवसना व्याकुलीकृतभूषणा ।
विद्याधर्यः समुत्पेतुः सहसा धरणीधरात् ॥२२॥
22. srastavyāviddhavasanā vyākulīkṛtabhūṣaṇā ,
vidyādharyaḥ samutpetuḥ sahasā dharaṇīdharāt.
22. srastavyāviddhavasanā vyākulīkṛtabhūṣaṇā
vidyādharyaḥ samutpetuḥ sahasā dharaṇīdharāt
22. srastavyāviddhavasanā vyākulīkṛtabhūṣaṇā
vidyādharyaḥ dharaṇīdharāt sahasā samutpetuḥ
22. The female celestial beings (vidyādharī), with their garments loosened and disarranged, and their ornaments thrown into disarray, suddenly flew up from the mountain.
अतिप्रमाणा बलिनो दीप्तजिह्वा महाविषाः ।
निपीडितशिरोग्रीवा व्यवेष्टन्त महाहयः ॥२३॥
23. atipramāṇā balino dīptajihvā mahāviṣāḥ ,
nipīḍitaśirogrīvā vyaveṣṭanta mahāhayaḥ.
23. atipramāṇāḥ balinaḥ dīptajihvāḥ mahāviṣāḥ
nipīḍitaśirogrīvāḥ vyaveṣṭanta mahāhayāḥ
23. atipramāṇāḥ balinaḥ dīptajihvāḥ mahāviṣāḥ
nipīḍitaśirogrīvāḥ mahāhayāḥ vyaveṣṭanta
23. The exceedingly massive, powerful great serpents, with flaming tongues and potent venom, coiled and writhed with their heads and necks pressed down.
किंनरोरगगन्धर्वयक्षविद्याधरास्तथा ।
पीडितं तं नगवरं त्यक्त्वा गगनमास्थिताः ॥२४॥
24. kiṃnaroragagandharvayakṣavidyādharāstathā ,
pīḍitaṃ taṃ nagavaraṃ tyaktvā gaganamāsthitāḥ.
24. kinnaroragagandharvayakṣavidyādharāḥ tathā
pīḍitam tam nagavaram tyaktvā gaganam āsthitāḥ
24. kinnaroragagandharvayakṣavidyādharāḥ tathā
tam pīḍitam nagavaram tyaktvā gaganam āsthitāḥ
24. Similarly, Kinnaras, Uragas, Gandharvas, Yakṣas, and Vidyādharas, abandoning that tormented excellent mountain, ascended into the sky.
स च भूमिधरः श्रीमान्बलिना तेन पीडितः ।
सवृक्षशिखरोदग्राः प्रविवेश रसातलम् ॥२५॥
25. sa ca bhūmidharaḥ śrīmānbalinā tena pīḍitaḥ ,
savṛkṣaśikharodagrāḥ praviveśa rasātalam.
25. saḥ ca bhūmidharaḥ śrīmān balinā tena pīḍitaḥ
savṛkṣaśikharodagraḥ praviveśa rasātalam
25. saḥ ca śrīmān bhūmidharaḥ tena balinā pīḍitaḥ
savṛkṣaśikharodagraḥ rasātalam praviveśa
25. And that glorious mountain, tormented by that powerful one, plunged into the netherworld (rasātala) along with its lofty peaks and trees.
दशयोजनविस्तारस्त्रिंशद्योजनमुच्छ्रितः ।
धरण्यां समतां यातः स बभूव धराधरः ॥२६॥
26. daśayojanavistārastriṃśadyojanamucchritaḥ ,
dharaṇyāṃ samatāṃ yātaḥ sa babhūva dharādharaḥ.
26. daśayojanavistāraḥ triṃśadyojanam ucchritaḥ
dharaṇyām samatām yātaḥ saḥ babhūva dharādharaḥ
26. saḥ dharādharaḥ daśayojanavistāraḥ triṃśadyojanam
ucchritaḥ dharaṇyām samatām yātaḥ babhūva
26. That mountain (dharādhara), which measured ten yojanas in width and thirty yojanas in height, became level with the earth (dharaṇī), having attained equality (with it).