Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-5, chapter-14

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
प्रशस्य तु प्रशस्तव्यां सीतां तां हरिपुंगवः ।
गुणाभिरामं रामं च पुनश्चिन्तापरो ऽभवत् ॥१॥
1. praśasya tu praśastavyāṃ sītāṃ tāṃ haripuṃgavaḥ ,
guṇābhirāmaṃ rāmaṃ ca punaścintāparo'bhavat.
1. praśasya tu praśastavyām sītām tām haripuṃgavaḥ
guṇābhirāmam rāmam ca punaḥ cintāparaḥ abhavat
1. tu haripuṃgavaḥ praśastavyām tām sītām ca
guṇābhirāmam rāmam praśasya punaḥ cintāparaḥ abhavat
1. But having praised that praiseworthy Sita and Rama, who is charming with his virtues, that best of monkeys (Hanuman) again became absorbed in anxiety.
स मुहूर्तमिव ध्यात्वा बाष्पपर्याकुलेक्षणः ।
सीतामाश्रित्य तेजस्वी हनुमान् विललाप ह ॥२॥
2. sa muhūrtamiva dhyātvā bāṣpaparyākulekṣaṇaḥ ,
sītāmāśritya tejasvī hanumān vilalāpa ha.
2. sa muhūrtam iva dhyātvā bāṣpaparyākulekṣaṇaḥ
sītām āśritya tejasvī hanumān vilalāpa ha
2. The mighty Hanuman, his eyes filled with tears, meditated for a moment and then lamented, thinking of Sītā.
मान्या गुरुविनीतस्य लक्ष्मणस्य गुरुप्रिया ।
यदि सीतापि दुःखार्ता कालो हि दुरतिक्रमः ॥३॥
3. mānyā guruvinītasya lakṣmaṇasya gurupriyā ,
yadi sītāpi duḥkhārtā kālo hi duratikramaḥ.
3. mānyā guruvinītasya lakṣmaṇasya gurupriyā
yadi sītā api duḥkhārtā kālaḥ hi duratikramaḥ
3. If even Sītā, who is respected, beloved by her spiritual guide (Rāma), and adored by the disciplined Lakshmana, is afflicted by sorrow, then indeed, time (kāla) is insurmountable.
रामस्य व्यवसायज्ञा लक्ष्मणस्य च धीमतः ।
नात्यर्थं क्षुभ्यते देवी गङ्गेव जलदागमे ॥४॥
4. rāmasya vyavasāyajñā lakṣmaṇasya ca dhīmataḥ ,
nātyarthaṃ kṣubhyate devī gaṅgeva jaladāgame.
4. rāmasya vyavasāyajñā lakṣmaṇasya ca dhīmataḥ na
atyartham kṣubhyate devī gaṅgā iva jaladāgame
4. Knowing the determination of Rāma and the wisdom of Lakshmana, the divine lady (Sītā) is not excessively agitated, just like the river Gaṅgā at the arrival of the monsoon clouds.
तुल्यशीलवयोवृत्तां तुल्याभिजनलक्षणाम् ।
राघवो ऽर्हति वैदेहीं तं चेयमसितेक्षणा ॥५॥
5. tulyaśīlavayovṛttāṃ tulyābhijanalakṣaṇām ,
rāghavo'rhati vaidehīṃ taṃ ceyamasitekṣaṇā.
5. tulyaśīlavayovṛttām tulyābhijanalakṣaṇām
rāghavaḥ arhati vaidehīm tam ca iyam asitekṣaṇā
5. Rāghava (Rāma) is worthy of Vaidehī (Sītā), who is of equal character, age, and conduct, and of equal lineage and auspicious marks; and she, the dark-eyed one, is worthy of him.
तां दृष्ट्वा नवहेमाभां लोककान्तामिव श्रियम् ।
जगाम मनसा रामं वचनं चेदमब्रवीत् ॥६॥
6. tāṃ dṛṣṭvā navahemābhāṃ lokakāntāmiva śriyam ,
jagāma manasā rāmaṃ vacanaṃ cedamabravīt.
6. tām dṛṣṭvā navahemābhām lokakāntām iva śriyam
jagāma manasā rāmam vacanam ca idam abravīt
6. tām navahemābhām lokakāntām śriyam iva dṛṣṭvā,
manasā rāmam jagāma,
ca idam vacanam abravīt
6. Upon seeing her, radiant like new gold, resembling the world-beloved goddess Śrī (Lakṣmī), he thought of Rāma and then spoke these words.
अस्या हेतोर्विशालाक्ष्या हतो वाली महाबलः ।
रावणप्रतिमो वीर्ये कबन्धश्च निपातितः ॥७॥
7. asyā hetorviśālākṣyā hato vālī mahābalaḥ ,
rāvaṇapratimo vīrye kabandhaśca nipātitaḥ.
7. asyā hetoḥ viśālākṣyā hataḥ vālī mahābalaḥ
rāvaṇapratimaḥ vīrye kabandhaḥ ca nipātitaḥ
7. asyāḥ viśālākṣyāḥ hetoḥ mahābalaḥ vālī hataḥ
vīrye rāvaṇapratimaḥ kabandhaḥ ca nipātitaḥ
7. For the sake of this wide-eyed (Sītā), the mighty Vālin was killed, and Kabandha, who was equal to Rāvaṇa in valor, was also slain.
विराधश्च हतः संख्ये राक्षसो भीमविक्रमः ।
वने रामेण विक्रम्य महेन्द्रेणेव शम्बरः ॥८॥
8. virādhaśca hataḥ saṃkhye rākṣaso bhīmavikramaḥ ,
vane rāmeṇa vikramya mahendreṇeva śambaraḥ.
8. virādhaḥ ca hataḥ saṃkhye rākṣasaḥ bhīmavikramaḥ
vane rāmeṇa vikramya mahendreṇa iva śambaraḥ
8. ca bhīmavikramaḥ rākṣasaḥ virādhaḥ saṃkhye vane
rāmeṇa vikramya hataḥ mahendreṇa iva śambaraḥ
8. Virādha, the demon (rākṣasa) of terrible prowess, was also killed in battle in the forest by Rāma, who displayed his might, just as Śambara was killed by Mahendra (Indra).
चतुर्दशसहस्राणि रक्षसां भीमकर्मणाम् ।
निहतानि जनस्थाने शरैरग्निशिखोपमैः ॥९॥
9. caturdaśasahasrāṇi rakṣasāṃ bhīmakarmaṇām ,
nihatāni janasthāne śarairagniśikhopamaiḥ.
9. caturdaśasahasrāṇi rakṣasām bhīmakarmaṇām
nihatāni janasthāne śaraiḥ agniśikhopamaiḥ
9. janasthāne caturdaśasahasrāṇi bhīmakarmaṇām
rakṣasām agniśikhopamaiḥ śaraiḥ nihatāni
9. Fourteen thousand demons (rākṣasas) of terrible deeds were slain in Janasthāna by arrows that resembled flames.
खरश्च निहतः संख्ये त्रिशिराश्च निपातितः ।
दूषणश्च महातेजा रामेण विदितात्मना ॥१०॥
10. kharaśca nihataḥ saṃkhye triśirāśca nipātitaḥ ,
dūṣaṇaśca mahātejā rāmeṇa viditātmanā.
10. kharaḥ ca nihataḥ saṃkhye triśirāḥ ca nipātitaḥ
dūṣaṇaḥ ca mahātejāḥ rāmeṇa viditātmanā
10. saṃkhye kharaḥ ca nihataḥ triśirāḥ ca nipātitaḥ
ca mahātejāḥ dūṣaṇaḥ viditātmanā rāmeṇa
10. Khara was slain in battle, and Trishiras was struck down. The mighty Dushana, too, was killed by Rama, who possesses knowledge of the self (ātman).
ऐश्वर्यं वानराणां च दुर्लभं वालिपालितम् ।
अस्या निमित्ते सुग्रीवः प्राप्तवांल् लोकसत्कृतम् ॥११॥
11. aiśvaryaṃ vānarāṇāṃ ca durlabhaṃ vālipālitam ,
asyā nimitte sugrīvaḥ prāptavāṃl lokasatkṛtam.
11. aiśvaryam vānarāṇām ca durlabham vālipalitam
asyāḥ nimitte sugrīvaḥ prāptavān lokasatkṛtam
11. asyāḥ nimitte sugrīvaḥ durlabham vālipalitam
lokasatkṛtam vānarāṇām ca aiśvaryam prāptavān
11. On account of her, Sugriva attained the monkeys' dominion, which was difficult to obtain, had been guarded by Vali, and was honored by the world.
सागरश्च मया क्रान्तः श्रीमान्नदनदीपतिः ।
अस्या हेतोर्विशालाक्ष्याः पुरी चेयं निरीक्षिता ॥१२॥
12. sāgaraśca mayā krāntaḥ śrīmānnadanadīpatiḥ ,
asyā hetorviśālākṣyāḥ purī ceyaṃ nirīkṣitā.
12. sāgaraḥ ca mayā krāntaḥ śrīmān nadanadīpatiḥ
asyāḥ hetoḥ viśālākṣyāḥ purī ca iyam nirīkṣitā
12. mayā śrīmān nadanadīpatiḥ sāgaraḥ ca krāntaḥ
asyāḥ viśālākṣyāḥ hetoḥ ca iyam purī nirīkṣitā
12. The glorious ocean, the lord of rivers and streams, was traversed by me. And this city was also observed for the sake of that wide-eyed woman.
यदि रामः समुद्रान्तां मेदिनीं परिवर्तयेत् ।
अस्याः कृते जगच्चापि युक्तमित्येव मे मतिः ॥१३॥
13. yadi rāmaḥ samudrāntāṃ medinīṃ parivartayet ,
asyāḥ kṛte jagaccāpi yuktamityeva me matiḥ.
13. yadi rāmaḥ samudrāntām medinīm parivartayet
asyāḥ kṛte jagat ca api yuktam iti eva me matiḥ
13. yadi rāmaḥ asyāḥ kṛte samudrāntām medinīm
parivartayet ca api jagat yuktam iti eva me matiḥ
13. If Rama were to overturn the entire earth, bounded by the ocean, for her sake, even that would be justified for the world (jagat) - this is indeed my opinion.
राज्यं वा त्रिषु लोकेषु सीता वा जनकात्मजा ।
त्रैलोक्यराज्यं सकलं सीताया नाप्नुयात् कलाम् ॥१४॥
14. rājyaṃ vā triṣu lokeṣu sītā vā janakātmajā ,
trailokyarājyaṃ sakalaṃ sītāyā nāpnuyāt kalām.
14. rājyam vā triṣu lokeṣu sītā vā janakātmajā
trai-lokya-rājyam sakalam sītāyāḥ na āpnuyāt kalām
14. triṣu lokeṣu rājyam vā,
janakātmajā sītā vā.
sakalam trai-lokya-rājyam sītāyāḥ kalām na āpnuyāt.
14. Neither a kingdom in the three worlds, nor Sita, Janaka's daughter. The entire sovereignty of the three worlds would not amount to even a fraction of Sita's worth.
इयं सा धर्मशीलस्य मैथिलस्य महात्मनः ।
सुता जनकराजस्य सीता भर्तृदृढव्रता ॥१५॥
15. iyaṃ sā dharmaśīlasya maithilasya mahātmanaḥ ,
sutā janakarājasya sītā bhartṛdṛḍhavratā.
15. iyam sā dharma-śīlasya maithilasya mahātmanaḥ
sutā janaka-rājasya sītā bhartṛ-dṛḍha-vratā
15. iyam sā sītā dharma-śīlasya maithilasya mahātmanaḥ janaka-rājasya sutā bhartṛ-dṛḍha-vratā.
15. This is that Sita, daughter of the virtuous (dharma-śīla) and great-souled (mahātman) King Janaka of Mithila, who is firm in her vow to her husband.
उत्थिता मेदिनीं भित्त्वा क्षेत्रे हलमुखक्षते ।
पद्मरेणुनिभैः कीर्णा शुभैः केदारपांसुभिः ॥१६॥
16. utthitā medinīṃ bhittvā kṣetre halamukhakṣate ,
padmareṇunibhaiḥ kīrṇā śubhaiḥ kedārapāṃsubhiḥ.
16. utthitā medinīm bhittvā kṣetre hala-mukha-kṣate
padma-reṇu-nibhaiḥ kīrṇā śubhaiḥ kedāra-pāṃsubhiḥ
16. (sā) medinīm bhittvā hala-mukha-kṣate kṣetre utthitā.
(sā) padma-reṇu-nibhaiḥ śubhaiḥ kedāra-pāṃsubhiḥ kīrṇā.
16. She emerged, having split the earth, from a field furrowed by the plowshare, covered with auspicious soil from the rice paddies, which resembled lotus pollen.
विक्रान्तस्यार्यशीलस्य संयुगेष्वनिवर्तिनः ।
स्नुषा दशरथस्यैषा ज्येष्ठा राज्ञो यशस्विनी ॥१७॥
17. vikrāntasyāryaśīlasya saṃyugeṣvanivartinaḥ ,
snuṣā daśarathasyaiṣā jyeṣṭhā rājño yaśasvinī.
17. vikrāntasya ārya-śīlasya saṃyugeṣu anivartinaḥ
snuṣā daśarathasya eṣā jyeṣṭhā rājñaḥ yaśasvinī
17. eṣā yaśasvinī jyeṣṭhā snuṣā vikrāntasya ārya-śīlasya saṃyugeṣu anivartinaḥ rājñaḥ daśarathasya.
17. She is the glorious and eldest daughter-in-law of King Dasaratha, who is valiant, noble-natured, and never retreats in battles.
धर्मज्ञस्य कृतज्ञस्य रामस्य विदितात्मनः ।
इयं सा दयिता भार्या राक्षसी वशमागता ॥१८॥
18. dharmajñasya kṛtajñasya rāmasya viditātmanaḥ ,
iyaṃ sā dayitā bhāryā rākṣasī vaśamāgatā.
18. dharmajñasya kṛtajñasya rāmasya viditātmanaḥ
iyam sā dayitā bhāryā rākṣasī vaśam āgatā
18. iyam sā dayitā bhāryā dharmajñasya kṛtajñasya
viditātmanaḥ rāmasya rākṣasī vaśam āgatā
18. This is that beloved wife of Rama, who understands the natural law (dharma), is grateful, and is self-aware (viditātman). She has now fallen under the sway of a demoness.
सर्वान्भोगान्परित्यज्य भर्तृस्नेहबलात् कृता ।
अचिन्तयित्वा दुःखानि प्रविष्टा निर्जनं वनम् ॥१९॥
19. sarvānbhogānparityajya bhartṛsnehabalāt kṛtā ,
acintayitvā duḥkhāni praviṣṭā nirjanaṃ vanam.
19. sarvān bhogān parityajya bhartṛsnehabalāt kṛtā
acintayitvā duḥkhāni praviṣṭā nirjanam vanam
19. sarvān bhogān parityajya,
bhartṛsnehabalāt kṛtā,
duḥkhāni acintayitvā,
nirjanam vanam praviṣṭā
19. Having abandoned all enjoyments, compelled by the strength of her husband's love, and without considering the miseries, she entered a desolate forest.
संतुष्टा फलमूलेन भर्तृशुश्रूषणे रता ।
या परां भजते प्रीतिं वने ऽपि भवने यथा ॥२०॥
20. saṃtuṣṭā phalamūlena bhartṛśuśrūṣaṇe ratā ,
yā parāṃ bhajate prītiṃ vane'pi bhavane yathā.
20. santuṣṭā phalamūlena bhartṛśuśrūṣaṇe ratā yā
parām bhajate prītim vane api bhavane yathā
20. yā phalamūlena santuṣṭā,
bhartṛśuśrūṣaṇe ratā,
sā vane api bhavane yathā parām prītim bhajate
20. Contented with fruits and roots, and devoted to serving her husband, she attains supreme joy even in the forest, just as if she were in a palace.
सेयं कनकवर्णाङ्गी नित्यं सुस्मितभाषिणी ।
सहते यातनामेतामनर्थानामभागिनी ॥२१॥
21. seyaṃ kanakavarṇāṅgī nityaṃ susmitabhāṣiṇī ,
sahate yātanāmetāmanarthānāmabhāginī.
21. sā iyam kanakavarṇāṅgī nityam susmitabhāṣiṇī
sahate yātanām etām anarthānām abhāginī
21. sā iyam kanakavarṇāṅgī nityam susmitabhāṣiṇī,
anarthānām abhāginī,
etām yātanām sahate
21. This very Sita, with a golden complexion, always speaking with a gentle smile, endures this torment, though she is undeserving of such misfortunes.
इमां तु शीलसंपन्नां द्रष्टुमिच्छति राघवः ।
रावणेन प्रमथितां प्रपामिव पिपासितः ॥२२॥
22. imāṃ tu śīlasaṃpannāṃ draṣṭumicchati rāghavaḥ ,
rāvaṇena pramathitāṃ prapāmiva pipāsitaḥ.
22. imām tu śīlasampannām draṣṭum icchati rāghavaḥ
rāvaṇena pramathitām prapām iva pipāsitaḥ
22. rāghavaḥ rāvaṇena pramathitām śīlasampannām
imām prapām iva pipāsitaḥ tu draṣṭum icchati
22. But Rāghava desires to see this woman, endowed with excellent character, who has been tormented by Rāvaṇa, much like a thirsty person longs for a roadside water-pavilion.
अस्या नूनं पुनर्लाभाद् राघवः प्रीतिमेष्यति ।
राजा राज्यपरिभ्रष्टः पुनः प्राप्येव मेदिनीम् ॥२३॥
23. asyā nūnaṃ punarlābhād rāghavaḥ prītimeṣyati ,
rājā rājyaparibhraṣṭaḥ punaḥ prāpyeva medinīm.
23. asyāḥ nūnam punaḥ lābhāt rāghavaḥ prītim eṣyati
rājā rājyaparibhraṣṭaḥ punaḥ prāpya iva medinīm
23. nūnam asyāḥ punaḥ lābhāt rāghavaḥ prītim eṣyati
rājā rājyaparibhraṣṭaḥ medinīm punaḥ prāpya iva
23. Surely, Rāghava will experience great joy from regaining her, just as a king who has lost his kingdom rejoices upon regaining his land.
कामभोगैः परित्यक्ता हीना बन्धुजनेन च ।
धारयत्यात्मनो देहं तत्समागमकाङ्क्षिणी ॥२४॥
24. kāmabhogaiḥ parityaktā hīnā bandhujanena ca ,
dhārayatyātmano dehaṃ tatsamāgamakāṅkṣiṇī.
24. kāmabhogaiḥ parityaktā hīnā bandhujanenā ca
dhārayati ātmanaḥ deham tatsamāgamakāṅkṣiṇī
24. kāmabhogaiḥ parityaktā ca bandhujanenā hīnā
tatsamāgamakāṅkṣiṇī ātmanaḥ deham dhārayati
24. Deprived of all sensual enjoyments and separated from her kinsfolk, she sustains her own body, yearning for reunion with him.
नैषा पश्यति राक्षस्यो नेमान्पुष्पफलद्रुमान् ।
एकस्थहृदया नूनं राममेवानुपश्यति ॥२५॥
25. naiṣā paśyati rākṣasyo nemānpuṣpaphaladrumān ,
ekasthahṛdayā nūnaṃ rāmamevānupaśyati.
25. na eṣā paśyati rākṣasyaḥ na imān puṣpaphaladrumān
ekasthahṛdayā nūnam rāmam eva anupaśyati
25. eṣā rākṣasyaḥ na paśyati imān puṣpaphaladrumān
na nūnam ekasthahṛdayā rāmam eva anupaśyati
25. She neither perceives the demonesses (rākṣasīs) nor these flowering and fruit-bearing trees. Surely, with her heart fixed solely on one object, she sees only Rāma.
भर्ता नाम परं नार्या भूषणं भूषणादपि ।
एषा हि रहिता तेन शोभनार्हा न शोभते ॥२६॥
26. bhartā nāma paraṃ nāryā bhūṣaṇaṃ bhūṣaṇādapi ,
eṣā hi rahitā tena śobhanārhā na śobhate.
26. bhartā nāma param nāryāḥ bhūṣaṇam bhūṣaṇāt
api eṣā hi rahitā tena śobhanārhā na śobhate
26. bhartā nāma nāryāḥ param bhūṣaṇam bhūṣaṇāt
api eṣā hi tena rahitā śobhanārhā na śobhate
26. Indeed, a husband is a woman's supreme adornment, even more so than (other) ornaments. For she, deprived of him, does not appear beautiful, even if she is worthy of splendor.
दुष्करं कुरुते रामो हीनो यदनया प्रभुः ।
धारयत्यात्मनो देहं न दुःखेनावसीदति ॥२७॥
27. duṣkaraṃ kurute rāmo hīno yadanayā prabhuḥ ,
dhārayatyātmano dehaṃ na duḥkhenāvasīdati.
27. duṣkaram kurute rāmaḥ hīnaḥ yat anayā prabhuḥ
dhārayati ātmanaḥ deham na duḥkhena avasīdati
27. prabhuḥ rāmaḥ duṣkaram kurute yat anayā hīnaḥ
ātmanaḥ deham dhārayati na duḥkhena avasīdati
27. The lord (prabhu) Rama performs a difficult task: although he is deprived of her (Sita), he sustains his own body (ātman) and does not succumb to sorrow.
इमामसितकेशान्तां शतपत्रनिभेक्षणाम् ।
सुखार्हां दुःखितां दृष्ट्वा ममापि व्यथितं मनः ॥२८॥
28. imāmasitakeśāntāṃ śatapatranibhekṣaṇām ,
sukhārhāṃ duḥkhitāṃ dṛṣṭvā mamāpi vyathitaṃ manaḥ.
28. imām asitakeśāntām śatapatranibhekṣaṇām sukhārhām
duḥkhitām dṛṣṭvā mama api vyathitam manaḥ
28. imām asitakeśāntām śatapatranibhekṣaṇām sukhārhām
duḥkhitām dṛṣṭvā mama manaḥ api vyathitam
28. Seeing this woman, with her dark hair-ends and eyes like lotus petals, who deserves happiness yet is now distressed, even my mind is agitated.
क्षितिक्षमा पुष्करसंनिभाक्षी या रक्षिता राघवलक्ष्मणाभ्याम् ।
सा राक्षसीभिर्विकृतेक्षणाभिः संरक्ष्यते संप्रति वृक्षमूले ॥२९॥
29. kṣitikṣamā puṣkarasaṃnibhākṣī yā rakṣitā rāghavalakṣmaṇābhyām ,
sā rākṣasībhirvikṛtekṣaṇābhiḥ saṃrakṣyate saṃprati vṛkṣamūle.
29. kṣitikṣamā puṣkarasaṃnibhākṣī
yā rakṣitā rāghavalakṣmaṇābhyām
sā rākṣasībhiḥ vikṛtekṣaṇābhiḥ
saṃrakṣyate samprati vṛkṣamūle
29. yā kṣitikṣamā puṣkarasaṃnibhākṣī
rāghavalakṣmaṇābhyām rakṣitā
sā samprati vṛkṣamūle
vikṛtekṣaṇābhiḥ rākṣasībhiḥ saṃrakṣyate
29. She who is patient like the earth and lotus-eyed, who was protected by Rama and Lakshmana, is now being guarded by demonesses with distorted eyes at the foot of a tree.
हिमहतनलिनीव नष्टशोभा व्यसनपरम्परया निपीड्यमाना ।
सहचररहितेव चक्रवाकी जनकसुता कृपणां दशां प्रपन्ना ॥३०॥
30. himahatanalinīva naṣṭaśobhā vyasanaparamparayā nipīḍyamānā ,
sahacararahiteva cakravākī janakasutā kṛpaṇāṃ daśāṃ prapannā.
30. himahatanalinī iva naṣṭaśobhā
vyasanaparamparayā nipīḍyamānā
sahacararahitā iva cakravākī
janakasutā kṛpaṇām daśām prapannā
30. janakasutā himahatanalinī iva
naṣṭaśobhā vyasanaparamparayā
nipīḍyamānā sahacararahitā iva
cakravākī kṛpaṇām daśām prapannā
30. Janaka's daughter (Sītā) has fallen into a pitiable state, like a lotus plant whose beauty is destroyed by frost, afflicted by a continuous series of misfortunes, and resembling a female ruddy goose separated from its mate.
अस्या हि पुष्पावनताग्रशाखाः शोकं दृढं वै जनयत्यशोकाः ।
हिमव्यपायेन च मन्दरश्मिरभ्युत्थितो नैकसहस्ररश्मिः ॥३१॥
31. asyā hi puṣpāvanatāgraśākhāḥ śokaṃ dṛḍhaṃ vai janayatyaśokāḥ ,
himavyapāyena ca mandaraśmirabhyutthito naikasahasraraśmiḥ.
31. asyā hi puṣpāvanatāgraśākhāḥ
śokam dṛḍham vai janayati aśokāḥ
himavyapāyena ca mandaraśmiḥ
abhyutthitaḥ naikasahasraraśmiḥ
31. asyāḥ hi puṣpāvanatāgraśākhāḥ
aśokāḥ dṛḍham śokam vai janayati
ca himavyapāyena naikasahasraraśmiḥ
mandaraśmiḥ abhyutthitaḥ
31. Indeed, the Ashoka trees, with their flower-laden, bent-down branch tips, strongly cause her sorrow. And with the departure of the frost, the sun, which is (normally) known for its many thousands of rays, has risen with gentle rays.
इत्येवमर्थं कपिरन्ववेक्ष्य सीतेयमित्येव निविष्टबुद्धिः ।
संश्रित्य तस्मिन्निषसाद वृक्षे बली हरीणामृषभस्तरस्वी ॥३२॥
32. ityevamarthaṃ kapiranvavekṣya sīteyamityeva niviṣṭabuddhiḥ ,
saṃśritya tasminniṣasāda vṛkṣe balī harīṇāmṛṣabhastarasvī.
32. iti evam artham kapiḥ anvavekṣya
sītā iyam iti eva niviṣṭabuddhiḥ
saṃśritya tasmin niṣasāda
vṛkṣe balī harīṇām ṛṣabhaḥ tarasvī
32. kapiḥ balī harīṇām ṛṣabhaḥ tarasvī
iyam sītā iti eva niviṣṭabuddhiḥ
san evam artham anvavekṣya
tasmin vṛkṣe saṃśritya niṣasāda
32. Having observed the situation thus, and with his mind fixed that 'this is Sītā,' the mighty, energetic Hanumān, the foremost among the monkeys, took refuge in that tree and sat down.