वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-6, chapter-13
राघवेणाभये दत्ते संनतो रावणानुजः ।
खात् पपातावनिं हृष्टो भक्तैरनुचरैः सह ॥१॥
खात् पपातावनिं हृष्टो भक्तैरनुचरैः सह ॥१॥
1. rāghaveṇābhaye datte saṃnato rāvaṇānujaḥ ,
khāt papātāvaniṃ hṛṣṭo bhaktairanucaraiḥ saha.
khāt papātāvaniṃ hṛṣṭo bhaktairanucaraiḥ saha.
1.
rāghaveṇa abhaye datte saṃnataḥ rāvaṇānujaḥ khāt
papāta avanim hṛṣṭaḥ bhaktaiḥ anucaraiḥ saha
papāta avanim hṛṣṭaḥ bhaktaiḥ anucaraiḥ saha
1.
abhaye rāghaveṇa datte saṃnataḥ rāvaṇānujaḥ
hṛṣṭaḥ bhaktaiḥ anucaraiḥ saha khāt avanim papāta
hṛṣṭaḥ bhaktaiḥ anucaraiḥ saha khāt avanim papāta
1.
When freedom from fear was granted by Rāghava, the humble younger brother of Rāvaṇa, overjoyed, descended from the sky to the earth along with his devoted followers.
स तु रामस्य धर्मात्मा निपपात विभीषणः ।
पादयोः शरणान्वेषी चतुर्भिः सह राक्षसैः ॥२॥
पादयोः शरणान्वेषी चतुर्भिः सह राक्षसैः ॥२॥
2. sa tu rāmasya dharmātmā nipapāta vibhīṣaṇaḥ ,
pādayoḥ śaraṇānveṣī caturbhiḥ saha rākṣasaiḥ.
pādayoḥ śaraṇānveṣī caturbhiḥ saha rākṣasaiḥ.
2.
saḥ tu rāmasya dharma-ātmā nipapāta vibhīṣaṇaḥ
pādayoḥ śaraṇa-anveṣī caturbhiḥ saha rākṣasaiḥ
pādayoḥ śaraṇa-anveṣī caturbhiḥ saha rākṣasaiḥ
2.
saḥ tu dharma-ātmā vibhīṣaṇaḥ śaraṇa-anveṣī
caturbhiḥ rākṣasaiḥ saha rāmasya pādayoḥ nipapāta
caturbhiḥ rākṣasaiḥ saha rāmasya pādayoḥ nipapāta
2.
But that virtuous (dharma-ātman) Vibhīṣaṇa, seeking refuge, fell at Rāma's feet along with four rākṣasas.
अब्रवीच्च तदा रामं वाक्यं तत्र विभीषणः ।
धर्मयुक्तं च युक्तं च साम्प्रतं संप्रहर्षणम् ॥३॥
धर्मयुक्तं च युक्तं च साम्प्रतं संप्रहर्षणम् ॥३॥
3. abravīcca tadā rāmaṃ vākyaṃ tatra vibhīṣaṇaḥ ,
dharmayuktaṃ ca yuktaṃ ca sāmprataṃ saṃpraharṣaṇam.
dharmayuktaṃ ca yuktaṃ ca sāmprataṃ saṃpraharṣaṇam.
3.
abravīt ca tadā rāmam vākyam tatra vibhīṣaṇaḥ
dharma-yuktam ca yuktam ca sāmpratam saṃpraharṣaṇam
dharma-yuktam ca yuktam ca sāmpratam saṃpraharṣaṇam
3.
tatra vibhīṣaṇaḥ tadā rāmam abravīt ca vākyam
dharma-yuktam ca yuktam ca sāmpratam saṃpraharṣaṇam
dharma-yuktam ca yuktam ca sāmpratam saṃpraharṣaṇam
3.
And there, Vibhīṣaṇa then addressed Rāma with words that were full of righteousness (dharma), appropriate, and presently delightful.
अनुजो रावणस्याहं तेन चास्म्यवमानितः ।
भवन्तं सर्वभूतानां शरण्यं शरणं गतः ॥४॥
भवन्तं सर्वभूतानां शरण्यं शरणं गतः ॥४॥
4. anujo rāvaṇasyāhaṃ tena cāsmyavamānitaḥ ,
bhavantaṃ sarvabhūtānāṃ śaraṇyaṃ śaraṇaṃ gataḥ.
bhavantaṃ sarvabhūtānāṃ śaraṇyaṃ śaraṇaṃ gataḥ.
4.
anujaḥ rāvaṇasya aham tena ca asmi avamānitaḥ
bhavantam sarva-bhūtānām śaraṇyam śaraṇam gataḥ
bhavantam sarva-bhūtānām śaraṇyam śaraṇam gataḥ
4.
aham rāvaṇasya anujaḥ tena ca avamānitaḥ asmi
sarva-bhūtānām śaraṇyam bhavantam śaraṇam gataḥ
sarva-bhūtānām śaraṇyam bhavantam śaraṇam gataḥ
4.
"I am Rāvaṇa's younger brother, and I have been dishonored by him. I have come seeking refuge with you, who are the protector for all beings."
परित्यक्ता मया लङ्का मित्राणि च धनानि च ।
भवद्गतं मे राज्यं च जीवितं च सुखानि च ॥५॥
भवद्गतं मे राज्यं च जीवितं च सुखानि च ॥५॥
5. parityaktā mayā laṅkā mitrāṇi ca dhanāni ca ,
bhavadgataṃ me rājyaṃ ca jīvitaṃ ca sukhāni ca.
bhavadgataṃ me rājyaṃ ca jīvitaṃ ca sukhāni ca.
5.
parityaktā mayā laṅkā mitrāṇi ca dhanāni ca
bhavat-gatam me rājyam ca jīvitam ca sukhāni ca
bhavat-gatam me rājyam ca jīvitam ca sukhāni ca
5.
mayā laṅkā parityaktā mitrāṇi ca dhanāni ca (parityaktāni).
me rājyam ca jīvitam ca sukhāni ca bhavat-gatam (asti).
me rājyam ca jīvitam ca sukhāni ca bhavat-gatam (asti).
5.
"Laṅkā has been abandoned by me, as have friends and wealth. My kingdom, my life, and my joys are now dependent on you."
राक्षसानां वधे साह्यं लङ्कायाश्च प्रधर्षणे ।
करिष्यामि यथाप्राणं प्रवेक्ष्यामि च वाहिनीम् ॥६॥
करिष्यामि यथाप्राणं प्रवेक्ष्यामि च वाहिनीम् ॥६॥
6. rākṣasānāṃ vadhe sāhyaṃ laṅkāyāśca pradharṣaṇe ,
kariṣyāmi yathāprāṇaṃ pravekṣyāmi ca vāhinīm.
kariṣyāmi yathāprāṇaṃ pravekṣyāmi ca vāhinīm.
6.
rākṣasānām vadhe sāhyam laṅkāyāḥ ca pradharṣaṇe
kariṣyāmi yathāprāṇam pravekṣyāmi ca vāhinīm
kariṣyāmi yathāprāṇam pravekṣyāmi ca vāhinīm
6.
rākṣasānām vadhe laṅkāyāḥ ca pradharṣaṇe sāhyam
yathāprāṇam kariṣyāmi ca vāhinīm pravekṣyāmi
yathāprāṇam kariṣyāmi ca vāhinīm pravekṣyāmi
6.
I will provide assistance in the slaying of the demons and in the assault on Laṅkā, with all my might, and I will enter the army.
इति ब्रुवाणं रामस्तु परिष्वज्य विभीषणम् ।
अब्रवील् लक्ष्मणं प्रीतः समुद्राज्जलमानय ॥७॥
अब्रवील् लक्ष्मणं प्रीतः समुद्राज्जलमानय ॥७॥
7. iti bruvāṇaṃ rāmastu pariṣvajya vibhīṣaṇam ,
abravīl lakṣmaṇaṃ prītaḥ samudrājjalamānaya.
abravīl lakṣmaṇaṃ prītaḥ samudrājjalamānaya.
7.
iti bruvāṇam rāmaḥ tu pariṣvajya vibhīṣaṇam
abravīt lakṣmaṇam prītaḥ samudrāt jalam ānaya
abravīt lakṣmaṇam prītaḥ samudrāt jalam ānaya
7.
rāmaḥ tu prītaḥ iti bruvāṇam vibhīṣaṇam
pariṣvajya lakṣmaṇam abravīt samudrāt jalam ānaya
pariṣvajya lakṣmaṇam abravīt samudrāt jalam ānaya
7.
Rāma, pleased, having embraced Vibhīṣaṇa who was speaking thus, said to Lakṣmaṇa: 'Bring water from the ocean.'
तेन चेमं महाप्राज्ञमभिषिञ्च विभीषणम् ।
राजानं रक्षसां क्षिप्रं प्रसन्ने मयि मानद ॥८॥
राजानं रक्षसां क्षिप्रं प्रसन्ने मयि मानद ॥८॥
8. tena cemaṃ mahāprājñamabhiṣiñca vibhīṣaṇam ,
rājānaṃ rakṣasāṃ kṣipraṃ prasanne mayi mānada.
rājānaṃ rakṣasāṃ kṣipraṃ prasanne mayi mānada.
8.
tena ca imam mahāprājñam abhiṣiñca vibhīṣaṇam
rājānam rakṣasām kṣipram prasanne mayi mānada
rājānam rakṣasām kṣipram prasanne mayi mānada
8.
mānada ca mayi prasanne tena imam mahāprājñam
vibhīṣaṇam rakṣasām rājānam kṣipram abhiṣiñca
vibhīṣaṇam rakṣasām rājānam kṣipram abhiṣiñca
8.
O giver of honor, with that water, quickly anoint this greatly wise Vibhīṣaṇa as king of the demons, for I am now pleased.
एवमुक्तस्तु सौमित्रिरभ्यषिञ्चद्विभीषणम् ।
मध्ये वानरमुख्यानां राजानं रामशासनात् ॥९॥
मध्ये वानरमुख्यानां राजानं रामशासनात् ॥९॥
9. evamuktastu saumitrirabhyaṣiñcadvibhīṣaṇam ,
madhye vānaramukhyānāṃ rājānaṃ rāmaśāsanāt.
madhye vānaramukhyānāṃ rājānaṃ rāmaśāsanāt.
9.
evam uktaḥ tu saumitriḥ abhyasiñcat vibhīṣaṇam
madhye vānarāmukhyānām rājānam rāmaśāsanāt
madhye vānarāmukhyānām rājānam rāmaśāsanāt
9.
evam uktaḥ tu saumitriḥ rāmaśāsanāt vānarāmukhyānām
madhye vibhīṣaṇam rājānam abhyasiñcat
madhye vibhīṣaṇam rājānam abhyasiñcat
9.
Thus instructed, Saumitri (Lakṣmaṇa) then anointed Vibhīṣaṇa as king among the chief Vānaras, by the command of Rāma.
तं प्रसादं तु रामस्य दृष्ट्वा सद्यः प्लवंगमाः ।
प्रचुक्रुशुर्महानादान् साधु साध्विति चाब्रुवन् ॥१०॥
प्रचुक्रुशुर्महानादान् साधु साध्विति चाब्रुवन् ॥१०॥
10. taṃ prasādaṃ tu rāmasya dṛṣṭvā sadyaḥ plavaṃgamāḥ ,
pracukruśurmahānādān sādhu sādhviti cābruvan.
pracukruśurmahānādān sādhu sādhviti cābruvan.
10.
tam prasādam tu rāmasya dṛṣṭvā sadyaḥ plavaṅgamāḥ
pracakruśuḥ mahānādān sādhu sādhu iti ca abruvan
pracakruśuḥ mahānādān sādhu sādhu iti ca abruvan
10.
Seeing that favor of Rāma, the monkeys immediately roared great shouts and said, "Excellent! Excellent!"
अब्रवीच्च हनूमांश्च सुग्रीवश्च विभीषणम् ।
कथं सागरमक्षोभ्यं तराम वरुणालयम् ॥११॥
कथं सागरमक्षोभ्यं तराम वरुणालयम् ॥११॥
11. abravīcca hanūmāṃśca sugrīvaśca vibhīṣaṇam ,
kathaṃ sāgaramakṣobhyaṃ tarāma varuṇālayam.
kathaṃ sāgaramakṣobhyaṃ tarāma varuṇālayam.
11.
abravīt ca hanūmān ca sugrīvaḥ ca vibhīṣaṇam
katham sāgaram akṣobhyam tarāma varuṇālayam
katham sāgaram akṣobhyam tarāma varuṇālayam
11.
Hanumān and Sugrīva spoke to Vibhīṣaṇa, "How shall we cross the unperturbed ocean, the abode of Varuṇa?"
उपायैरभिगच्छामो यथा नदनदीपतिम् ।
तराम तरसा सर्वे ससैन्या वरुणालयम् ॥१२॥
तराम तरसा सर्वे ससैन्या वरुणालयम् ॥१२॥
12. upāyairabhigacchāmo yathā nadanadīpatim ,
tarāma tarasā sarve sasainyā varuṇālayam.
tarāma tarasā sarve sasainyā varuṇālayam.
12.
upāyaiḥ abhigacchāmaḥ yathā nadanadīpatim
tarāma tarasā sarve sasainyāḥ varuṇālayam
tarāma tarasā sarve sasainyāḥ varuṇālayam
12.
"Let us approach the lord of rivers with appropriate strategies, so that all of us, together with our army, may swiftly cross this abode of Varuṇa."
एवमुक्तस्तु धर्मज्ञः प्रत्युवाच विभीषणः ।
समुद्रं राघवो राजा शरणं गन्तुमर्हति ॥१३॥
समुद्रं राघवो राजा शरणं गन्तुमर्हति ॥१३॥
13. evamuktastu dharmajñaḥ pratyuvāca vibhīṣaṇaḥ ,
samudraṃ rāghavo rājā śaraṇaṃ gantumarhati.
samudraṃ rāghavo rājā śaraṇaṃ gantumarhati.
13.
evam uktaḥ tu dharmajñaḥ pratyuvāca vibhīṣaṇaḥ
samudram rāghavaḥ rājā śaraṇam gantum arhati
samudram rāghavaḥ rājā śaraṇam gantum arhati
13.
Thus spoken to, Vibhīṣaṇa, who understood natural law (dharma), replied, "King Rāghava (Rāma) ought to go for refuge to the ocean."
खानितः सगरेणायमप्रमेयो महोदधिः ।
कर्तुमर्हति रामस्य ज्ञातेः कार्यं महोदधिः ॥१४॥
कर्तुमर्हति रामस्य ज्ञातेः कार्यं महोदधिः ॥१४॥
14. khānitaḥ sagareṇāyamaprameyo mahodadhiḥ ,
kartumarhati rāmasya jñāteḥ kāryaṃ mahodadhiḥ.
kartumarhati rāmasya jñāteḥ kāryaṃ mahodadhiḥ.
14.
khānitaḥ sagareṇa ayam aprameyaḥ mahodadhiḥ
kartum arhati rāmasya jñāteḥ kāryam mahodadhiḥ
kartum arhati rāmasya jñāteḥ kāryam mahodadhiḥ
14.
ayam aprameyaḥ mahodadhiḥ sagareṇa khānitaḥ
mahodadhiḥ rāmasya jñāteḥ kāryam kartum arhati
mahodadhiḥ rāmasya jñāteḥ kāryam kartum arhati
14.
This immeasurable great ocean, which was excavated by Sagara, should now accomplish the task for Rāma's lineage.
एवं विभीषणेनोक्ते राक्षसेन विपश्चिता ।
प्रकृत्या धर्मशीलस्य राघवस्याप्यरोचत ॥१५॥
प्रकृत्या धर्मशीलस्य राघवस्याप्यरोचत ॥१५॥
15. evaṃ vibhīṣaṇenokte rākṣasena vipaścitā ,
prakṛtyā dharmaśīlasya rāghavasyāpyarocata.
prakṛtyā dharmaśīlasya rāghavasyāpyarocata.
15.
evam vibhīṣaṇena ukte rākṣasena vipaścitā
prakṛtyā dharmaśīlasya rāghavasya api arocata
prakṛtyā dharmaśīlasya rāghavasya api arocata
15.
evam vipaścitā rākṣasena vibhīṣaṇena ukte
prakṛtyā dharmaśīlasya rāghavasya api arocata
prakṛtyā dharmaśīlasya rāghavasya api arocata
15.
When the wise Rākṣasa Vibhīṣaṇa spoke thus, it was pleasing even to Rāghava, whose inherent nature (prakṛti) is virtuous (dharma).
स लक्ष्मणं महातेजाः सुग्रीवं च हरीश्वरम् ।
सत्क्रियार्थं क्रियादक्षः स्मितपूर्वमुवाच ह ॥१६॥
सत्क्रियार्थं क्रियादक्षः स्मितपूर्वमुवाच ह ॥१६॥
16. sa lakṣmaṇaṃ mahātejāḥ sugrīvaṃ ca harīśvaram ,
satkriyārthaṃ kriyādakṣaḥ smitapūrvamuvāca ha.
satkriyārthaṃ kriyādakṣaḥ smitapūrvamuvāca ha.
16.
saḥ lakṣmaṇam mahātejāḥ sugrīvam ca harīśvaram
satkriyārtham kriyādakṣaḥ smitapūrvam uvāca ha
satkriyārtham kriyādakṣaḥ smitapūrvam uvāca ha
16.
saḥ mahātejāḥ kriyādakṣaḥ satkriyārtham smitapūrvam
lakṣmaṇam ca harīśvaram sugrīvam uvāca ha
lakṣmaṇam ca harīśvaram sugrīvam uvāca ha
16.
That greatly energetic and skillful one indeed spoke to Lakṣmaṇa and Sugrīva, the lord of monkeys, with a smile, for the purpose of showing respect.
विभीषणस्य मन्त्रो ऽयं मम लक्ष्मण रोचते ।
ब्रूहि त्वं सहसुग्रीवस्तवापि यदि रोचते ॥१७॥
ब्रूहि त्वं सहसुग्रीवस्तवापि यदि रोचते ॥१७॥
17. vibhīṣaṇasya mantro'yaṃ mama lakṣmaṇa rocate ,
brūhi tvaṃ sahasugrīvastavāpi yadi rocate.
brūhi tvaṃ sahasugrīvastavāpi yadi rocate.
17.
vibhīṣaṇasya mantraḥ ayam mama lakṣmaṇa rocate
brūhi tvam sahasugrīvaḥ tava api yadi rocate
brūhi tvam sahasugrīvaḥ tava api yadi rocate
17.
lakṣmaṇa ayam vibhīṣaṇasya mantraḥ mama rocate
tvam sahasugrīvaḥ yadi tava api rocate brūhi
tvam sahasugrīvaḥ yadi tava api rocate brūhi
17.
O Lakṣmaṇa, this counsel (mantra) of Vibhīṣaṇa is pleasing to me. You, along with Sugrīva, state if it is also pleasing to you.
सुग्रीवः पण्डितो नित्यं भवान्मन्त्रविचक्षणः ।
उभाभ्यां संप्रधार्यार्यं रोचते यत्तदुच्यताम् ॥१८॥
उभाभ्यां संप्रधार्यार्यं रोचते यत्तदुच्यताम् ॥१८॥
18. sugrīvaḥ paṇḍito nityaṃ bhavānmantravicakṣaṇaḥ ,
ubhābhyāṃ saṃpradhāryāryaṃ rocate yattaducyatām.
ubhābhyāṃ saṃpradhāryāryaṃ rocate yattaducyatām.
18.
sugrīvaḥ paṇḍitaḥ nityam bhavān mantra-vicakṣaṇaḥ
ubhābhyām sampradhārya āryam rocate yat tat ucyatām
ubhābhyām sampradhārya āryam rocate yat tat ucyatām
18.
sugrīvaḥ nityam paṇḍitaḥ,
bhavān mantra-vicakṣaṇaḥ ubhābhyām āryam sampradhārya,
yat tat rocate ucyatām
bhavān mantra-vicakṣaṇaḥ ubhābhyām āryam sampradhārya,
yat tat rocate ucyatām
18.
Sugriva is always wise, and you (Hanuman) are skilled in counsel. Having thoroughly considered the matter together, whatever seems appropriate, that should be stated.
एवमुक्तौ तु तौ वीराव् उभौ सुग्रीवलक्ष्मणौ ।
समुदाचार संयुक्तमिदं वचनमूचतुः ॥१९॥
समुदाचार संयुक्तमिदं वचनमूचतुः ॥१९॥
19. evamuktau tu tau vīrāv ubhau sugrīvalakṣmaṇau ,
samudācāra saṃyuktamidaṃ vacanamūcatuḥ.
samudācāra saṃyuktamidaṃ vacanamūcatuḥ.
19.
evam uktau tu tau vīrau ubhau sugrīva-lakṣmaṇau
samudācāra-saṃyuktam idam vacanam ūcatuḥ
samudācāra-saṃyuktam idam vacanam ūcatuḥ
19.
evam uktau tu tau ubhau sugrīva-lakṣmaṇau
vīrau samudācāra-saṃyuktam idam vacanam ūcatuḥ
vīrau samudācāra-saṃyuktam idam vacanam ūcatuḥ
19.
Thus addressed, those two heroes, both Sugriva and Lakshmana, spoke these words full of courtesy.
किमर्थं नो नरव्याघ्र न रोचिष्यति राघव ।
विभीषणेन यत्तूक्तमस्मिन् काले सुखावहम् ॥२०॥
विभीषणेन यत्तूक्तमस्मिन् काले सुखावहम् ॥२०॥
20. kimarthaṃ no naravyāghra na rociṣyati rāghava ,
vibhīṣaṇena yattūktamasmin kāle sukhāvaham.
vibhīṣaṇena yattūktamasmin kāle sukhāvaham.
20.
kim artham naḥ nara-vyāghra na rociṣyati rāghava
vibhīṣaṇena yat tu uktam asmin kāle sukha-āvaham
vibhīṣaṇena yat tu uktam asmin kāle sukha-āvaham
20.
naravyāghra rāghava,
asmin kāle vibhīṣaṇena yat tu sukhāvaham uktam,
naḥ kim artham na rociṣyati ?
asmin kāle vibhīṣaṇena yat tu sukhāvaham uktam,
naḥ kim artham na rociṣyati ?
20.
O Rama, tiger among men, why should that beneficial counsel spoken by Vibhishana at this time not be agreeable to us?
अबद्ध्वा सागरे सेतुं घोरे ऽस्मिन् वरुणालये ।
लङ्का नासादितुं शक्या सेन्द्रैरपि सुरासुरैः ॥२१॥
लङ्का नासादितुं शक्या सेन्द्रैरपि सुरासुरैः ॥२१॥
21. abaddhvā sāgare setuṃ ghore'smin varuṇālaye ,
laṅkā nāsādituṃ śakyā sendrairapi surāsuraiḥ.
laṅkā nāsādituṃ śakyā sendrairapi surāsuraiḥ.
21.
abaddhvā sāgare setum ghore asmin varuṇa-ālaye laṅkā
na āsādayitum śakyā sa-indraiḥ api sura-asuraiḥ
na āsādayitum śakyā sa-indraiḥ api sura-asuraiḥ
21.
ghore asmin varuṇālaye sāgare setum abaddhvā,
sa-indraiḥ surāsuraiḥ api laṅkā āsādayitum na śakyā
sa-indraiḥ surāsuraiḥ api laṅkā āsādayitum na śakyā
21.
Without building a bridge across this terrible ocean, the abode of Varuna, Lanka cannot be reached even by the gods and demons, along with Indra.
विभीषणस्य शूरस्य यथार्थं क्रियतां वचः ।
अलं कालात्ययं कृत्वा समुद्रो ऽयं नियुज्यताम् ॥२२॥
अलं कालात्ययं कृत्वा समुद्रो ऽयं नियुज्यताम् ॥२२॥
22. vibhīṣaṇasya śūrasya yathārthaṃ kriyatāṃ vacaḥ ,
alaṃ kālātyayaṃ kṛtvā samudro'yaṃ niyujyatām.
alaṃ kālātyayaṃ kṛtvā samudro'yaṃ niyujyatām.
22.
Vibhīṣaṇasya śūrasya yathārtham kriyatām vacaḥ
alam kālātyayam kṛtvā samudraḥ ayam niyujyatām
alam kālātyayam kṛtvā samudraḥ ayam niyujyatām
22.
śūrasya Vibhīṣaṇasya yathārtham vacaḥ kriyatām
alam kālātyayam kṛtvā ayam samudraḥ niyujyatām
alam kālātyayam kṛtvā ayam samudraḥ niyujyatām
22.
Let the sensible advice of the valiant Vibhīṣaṇa be followed. There has been enough delay; let this ocean be put to use.
एवमुक्तः कुशास्तीर्णे तीरे नदनदीपतेः ।
संविवेश तदा रामो वेद्यामिव हुताशनः ॥२३॥
संविवेश तदा रामो वेद्यामिव हुताशनः ॥२३॥
23. evamuktaḥ kuśāstīrṇe tīre nadanadīpateḥ ,
saṃviveśa tadā rāmo vedyāmiva hutāśanaḥ.
saṃviveśa tadā rāmo vedyāmiva hutāśanaḥ.
23.
evam uktaḥ kuśāstīrṇe tīre nadanadīpateḥ
samviveśa tadā rāmaḥ vedyām iva hutāśanaḥ
samviveśa tadā rāmaḥ vedyām iva hutāśanaḥ
23.
evam uktaḥ rāmaḥ tadā nadanadīpateḥ kuśāstīrṇe
tīre vedyām hutāśanaḥ iva samviveśa
tīre vedyām hutāśanaḥ iva samviveśa
23.
Having been thus addressed, Rāma then lay down on the bank of the ocean (nadanadīpati), which was spread with kuśa grass, like a sacred fire (hutāśana) on an altar.
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13 (current chapter)
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100