Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-5, chapter-49

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
तं समीक्ष्य महासत्त्वं सत्त्ववान् हरिसत्तमः ।
वाक्यमर्थवदव्यग्रस्तमुवाच दशाननम् ॥१॥
1. taṃ samīkṣya mahāsattvaṃ sattvavān harisattamaḥ ,
vākyamarthavadavyagrastamuvāca daśānanam.
1. tam samīkṣya mahā-sattvam sattvavān hari-sattamaḥ
vākyam arthavat avyagrastam uvāca daśānanam
1. sattvavān hari-sattamaḥ tam mahā-sattvam samīkṣya
daśānanam arthavat avyagrastam vākyam uvāca
1. Upon seeing that highly valorous (Rāvaṇa), the courageous and best of monkeys (Hanumān) spoke meaningful and unperturbed words to Daśānana (Rāvaṇa).
अहं सुग्रीवसंदेशादिह प्राप्तस्तवालयम् ।
राक्षसेन्द्र हरीशस्त्वां भ्राता कुशलमब्रवीत् ॥२॥
2. ahaṃ sugrīvasaṃdeśādiha prāptastavālayam ,
rākṣasendra harīśastvāṃ bhrātā kuśalamabravīt.
2. aham sugrīva-saṃdeśāt iha prāptaḥ tava ālayam
rākṣasa-indra hari-īśaḥ tvām bhrātā kuśalam abravīt
2. rākṣasa-indra aham sugrīva-saṃdeśāt iha tava ālayam
prāptaḥ hari-īśaḥ bhrātā tvām kuśalam abravīt
2. I have arrived here at your abode with a message from Sugrīva. O king of rākṣasas, the lord of monkeys, your brother, has inquired about your welfare.
भ्रातुः शृणु समादेशं सुग्रीवस्य महात्मनः ।
धर्मार्थोपहितं वाक्यमिह चामुत्र च क्षमम् ॥३॥
3. bhrātuḥ śṛṇu samādeśaṃ sugrīvasya mahātmanaḥ ,
dharmārthopahitaṃ vākyamiha cāmutra ca kṣamam.
3. bhrātuḥ śṛṇu samādeśam sugrīvasya mahā-ātmanaḥ
dharma-artha-upahitam vākyam iha ca amutra ca kṣamam
3. śṛṇu mahā-ātmanaḥ sugrīvasya bhrātuḥ samādeśam
dharma-artha-upahitam iha ca amutra ca kṣamam vākyam
3. Listen to the instruction of your great-souled brother, Sugrīva – a message imbued with righteousness (dharma) and practical benefit, which is appropriate both in this life and the hereafter.
राजा दशरथो नाम रथकुञ्जरवाजिमान् ।
पितेव बन्धुर्लोकस्य सुरेश्वरसमद्युतिः ॥४॥
4. rājā daśaratho nāma rathakuñjaravājimān ,
piteva bandhurlokasya sureśvarasamadyutiḥ.
4. rājā daśarathaḥ nāma rathakuñjaravājimān
pitā iva bandhuḥ lokasya sureśvarasamadyutiḥ
4. There was a king named Daśaratha, who possessed many chariots, elephants, and horses. He was like a father and a kinsman to his people, and his splendor rivaled that of the lord of the gods.
ज्येष्ठस्तस्य महाबाहुः पुत्रः प्रियकरः प्रभुः ।
पितुर्निदेशान्निष्क्रान्तः प्रविष्टो दण्डकावनम् ॥५॥
5. jyeṣṭhastasya mahābāhuḥ putraḥ priyakaraḥ prabhuḥ ,
piturnideśānniṣkrāntaḥ praviṣṭo daṇḍakāvanam.
5. jyeṣṭhaḥ tasya mahābāhuḥ putraḥ priyakaraḥ prabhuḥ
pituḥ nideśāt niṣkrāntaḥ praviṣṭaḥ daṇḍakāvanam
5. His eldest son, mighty-armed, beloved, and lordly, by his father's command, departed and entered the Daṇḍaka forest.
लक्ष्मणेन सह भ्रात्रा सीतया चापि भार्यया ।
रामो नाम महातेजा धर्म्यं पन्थानमाश्रितः ॥६॥
6. lakṣmaṇena saha bhrātrā sītayā cāpi bhāryayā ,
rāmo nāma mahātejā dharmyaṃ panthānamāśritaḥ.
6. lakṣmaṇena saha bhrātrā sītayā ca api bhāryayā
rāmaḥ nāma mahātejāḥ dharmyam panthānam āśritaḥ
6. The mighty-resplendent Rāma, along with his brother Lakṣmaṇa and his wife Sītā, followed the path of righteousness (dharma).
तस्य भार्या वने नष्टा सीता पतिमनुव्रता ।
वैदेहस्य सुता राज्ञो जनकस्य महात्मनः ॥७॥
7. tasya bhāryā vane naṣṭā sītā patimanuvratā ,
vaidehasya sutā rājño janakasya mahātmanaḥ.
7. tasya bhāryā vane naṣṭā sītā patimanuvratā
vaidehasya sutā rājñaḥ janakasya mahātmanaḥ
7. His wife Sītā, who was devoted to her husband and was the daughter of the great-souled King Janaka, the ruler of Videha, disappeared in the forest.
स मार्गमाणस्तां देवीं राजपुत्रः सहानुजः ।
ऋश्यमूकमनुप्राप्तः सुग्रीवेण च संगतः ॥८॥
8. sa mārgamāṇastāṃ devīṃ rājaputraḥ sahānujaḥ ,
ṛśyamūkamanuprāptaḥ sugrīveṇa ca saṃgataḥ.
8. sa mārgamāṇaḥ tām devīm rājaputraḥ sa-anujaḥ
ṛśyamūkam anuprāptaḥ sugrīveṇa ca saṃgataḥ
8. rājaputraḥ sa-anujaḥ tām devīm mārgamāṇaḥ
ṛśyamūkam anuprāptaḥ ca sugrīveṇa saṃgataḥ saḥ
8. That prince, accompanied by his younger brother, while searching for that divine lady, reached Mount Ṛṣyamūka and encountered Sugrīva.
तस्य तेन प्रतिज्ञातं सीतायाः परिमार्गणम् ।
सुग्रीवस्यापि रामेण हरिराज्यं निवेदितम् ॥९॥
9. tasya tena pratijñātaṃ sītāyāḥ parimārgaṇam ,
sugrīvasyāpi rāmeṇa harirājyaṃ niveditam.
9. tasya tena pratijñātam sītāyāḥ parimārgaṇam
sugrīvasya api rāmeṇa hari-rājyam niveditam
9. tena tasya sītāyāḥ parimārgaṇam pratijñātam
rāmeṇa api sugrīvasya hari-rājyam niveditam
9. Sugrīva, in turn, promised Rāma the search for Sītā, and Rāma, for his part, offered the monkey kingdom to Sugrīva.
ततस्तेन मृधे हत्वा राजपुत्रेण वालिनम् ।
सुग्रीवः स्थापितो राज्ये हर्यृक्षाणां गणेश्वरः ॥१०॥
10. tatastena mṛdhe hatvā rājaputreṇa vālinam ,
sugrīvaḥ sthāpito rājye haryṛkṣāṇāṃ gaṇeśvaraḥ.
10. tataḥ tena mṛdhe hatvā rājaputreṇa vālinam
sugrīvaḥ sthāpitaḥ rājye hari-ṛkṣāṇām gaṇa-īśvaraḥ
10. tataḥ tena rājaputreṇa mṛdhe vālinam hatvā
sugrīvaḥ hari-ṛkṣāṇām gaṇa-īśvaraḥ rājye sthāpitaḥ
10. Subsequently, that prince, by killing Vāli in battle, installed Sugrīva as the ruler of the kingdom of monkeys and bears.
स सीतामार्गणे व्यग्रः सुग्रीवः सत्यसंगरः ।
हरीन् संप्रेषयामास दिशः सर्वा हरीश्वरः ॥११॥
11. sa sītāmārgaṇe vyagraḥ sugrīvaḥ satyasaṃgaraḥ ,
harīn saṃpreṣayāmāsa diśaḥ sarvā harīśvaraḥ.
11. sa sītā-mārgaṇe vyagraḥ sugrīvaḥ satya-saṃgaraḥ
harīn sam-preṣayāmāsa diśaḥ sarvāḥ hari-īśvaraḥ
11. saḥ satya-saṃgaraḥ sugrīvaḥ sītā-mārgaṇe vyagraḥ
harīśvaraḥ sarvāḥ diśaḥ harīn sam-preṣayāmāsa
11. That Sugrīva, true to his word, intensely engaged in the search for Sītā. As the lord of monkeys, he dispatched monkeys in all directions.
तां हरीणां सहस्राणि शतानि नियुतानि च ।
दिक्षु सर्वासु मार्गन्ते अधश्चोपरि चाम्बरे ॥१२॥
12. tāṃ harīṇāṃ sahasrāṇi śatāni niyutāni ca ,
dikṣu sarvāsu mārgante adhaścopari cāmbare.
12. tām harīṇām sahasrāṇi śatāni niyutāni ca dikṣu
sarvāsu mārgante adhaḥ ca upari ca ambare
12. harīṇām sahasrāṇi śatāni ca niyutāni ca sarvāsu
dikṣu adhaḥ ca upari ca ambare tām mārgante
12. Thousands, hundreds, and millions of monkeys are searching for her in all directions, as well as below and above in the sky.
वैनतेय समाः के चित् के चित्तत्रानिलोपमाः ।
असंगगतयः शीघ्रा हरिवीरा महाबलाः ॥१३॥
13. vainateya samāḥ ke cit ke cittatrānilopamāḥ ,
asaṃgagatayaḥ śīghrā harivīrā mahābalāḥ.
13. vainateya samāḥ ke cit ke cit tatra anila upamāḥ
asaṅgagatayaḥ śīghrāḥ harivīrāḥ mahābalāḥ
13. ke cit harivīrāḥ vainateya samāḥ ke cit tatra
anila upamāḥ asaṅgagatayaḥ śīghrāḥ mahābalāḥ
13. Some of these monkey heroes are like Garuḍa, and some are like the wind. They are swift, move unimpeded, and are immensely powerful.
अहं तु हनुमान्नाम मारुतस्यौरसः सुतः ।
सीतायास्तु कृते तूर्णं शतयोजनमायतम् ।
समुद्रं लङ्घयित्वैव तां दिदृक्षुरिहागतः ॥१४॥
14. ahaṃ tu hanumānnāma mārutasyaurasaḥ sutaḥ ,
sītāyāstu kṛte tūrṇaṃ śatayojanamāyatam ,
samudraṃ laṅghayitvaiva tāṃ didṛkṣurihāgataḥ.
14. aham tu hanumān nāma mārutasya
aurasaḥ sutaḥ sītāyāḥ tu kṛte tūrṇam
śatayojanam āyatam samudram
laṅghayitvā eva tām didṛkṣuḥ iha āgataḥ
14. aham tu hanumān nāma mārutasya
aurasaḥ sutaḥ tu sītāyāḥ kṛte tūrṇam
śatayojanam āyatam samudram
laṅghayitvā eva tām didṛkṣuḥ iha āgataḥ
14. I am Hanumān by name, the legitimate son of Maruta. Indeed, for the sake of Sītā, having swiftly crossed the ocean, which is a hundred yojanas wide, I have come here, eager to see her.
तद्भवान्दृष्टधर्मार्थस्तपः कृतपरिग्रहः ।
परदारान्महाप्राज्ञ नोपरोद्धुं त्वमर्हसि ॥१५॥
15. tadbhavāndṛṣṭadharmārthastapaḥ kṛtaparigrahaḥ ,
paradārānmahāprājña noparoddhuṃ tvamarhasi.
15. tat bhavān dṛṣṭadharmārthaḥ tapaḥ kṛtaparihaḥ
paradārān mahāprājña na uparoddhum tvam arhasi
15. tat mahāprājña bhavān dṛṣṭadharmārthaḥ tapaḥ
kṛtaparihaḥ tvam paradārān uparoddhum na arhasi
15. Therefore, O greatly wise one, since you understand the intrinsic nature (dharma) and its purpose, and have undertaken spiritual austerity (tapas), you should not detain the wives of others.
न हि धर्मविरुद्धेषु बह्वपायेषु कर्मसु ।
मूलघातिषु सज्जन्ते बुद्धिमन्तो भवद्विधाः ॥१६॥
16. na hi dharmaviruddheṣu bahvapāyeṣu karmasu ,
mūlaghātiṣu sajjante buddhimanto bhavadvidhāḥ.
16. na hi dharma-viruddheṣu bahu-apāyeṣu karmasu
mūla-ghātiṣu sajjante buddhimantaḥ bhavat-vidhāḥ
16. hi bhavat-vidhāḥ buddhimantaḥ dharma-viruddheṣu
bahu-apāyeṣu mūla-ghātiṣu karmasu na sajjante
16. Indeed, intelligent people like you do not engage in actions (karma) that are against (natural) law (dharma), full of many dangers, and destructive to the very root.
कश्च लक्ष्मणमुक्तानां रामकोपानुवर्तिनाम् ।
शराणामग्रतः स्थातुं शक्तो देवासुरेष्वपि ॥१७॥
17. kaśca lakṣmaṇamuktānāṃ rāmakopānuvartinām ,
śarāṇāmagrataḥ sthātuṃ śakto devāsureṣvapi.
17. kaḥ ca lakṣmaṇa-muktānām rāma-kopa-anuvartinām
śarāṇām agrataḥ sthātum śaktaḥ deva-asureṣu api
17. ca deba-asureṣu api kaḥ lakṣmaṇa-muktānām
rāma-kopa-anuvartinām śarāṇām agrataḥ sthātum śaktaḥ
17. And who, even among gods and demons, is capable of standing before the arrows released by Lakṣmaṇa, which follow Rāma's wrath?
न चापि त्रिषु लोकेषु राजन् विद्येत कश्चन ।
राघवस्य व्यलीकं यः कृत्वा सुखमवाप्नुयात् ॥१८॥
18. na cāpi triṣu lokeṣu rājan vidyeta kaścana ,
rāghavasya vyalīkaṃ yaḥ kṛtvā sukhamavāpnuyāt.
18. na ca api triṣu lokeṣu rājan vidyeta kaścana
rāghavasya vyalīkam yaḥ kṛtvā sukham avāpnuyāt
18. rājan ca api triṣu lokeṣu yaḥ rāghavasya vyalīkam
kṛtvā sukham avāpnuyāt kaścana na vidyeta
18. O King, no one indeed exists in the three worlds who, having committed an offense against Rāghava (Rāma), could attain happiness.
तत्त्रिकालहितं वाक्यं धर्म्यमर्थानुबन्धि च ।
मन्यस्व नरदेवाय जानकी प्रतिदीयताम् ॥१९॥
19. tattrikālahitaṃ vākyaṃ dharmyamarthānubandhi ca ,
manyasva naradevāya jānakī pratidīyatām.
19. tat tri-kāla-hitam vākyam dhārmyam artha-anubandhi
ca manyasva nara-devāya jānakī pratidīyatām
19. tat tri-kāla-hitam dhārmyam ca artha-anubandhi
vākyam manyasva jānakī nara-devāya pratidīyatām
19. Consider that statement, which is eternally beneficial, righteous (dharmya), and conducive to advantage. Let Janakī be returned to the lord of men (Rāma).
दृष्टा हीयं मया देवी लब्धं यदिह दुर्लभम् ।
उत्तरं कर्म यच्छेषं निमित्तं तत्र राघवः ॥२०॥
20. dṛṣṭā hīyaṃ mayā devī labdhaṃ yadiha durlabham ,
uttaraṃ karma yaccheṣaṃ nimittaṃ tatra rāghavaḥ.
20. dṛṣṭā hi iyam mayā devī labdham yat iha durlabham
uttaram karma yat śeṣam nimittam tatra rāghavaḥ
20. Indeed, this goddess has been seen by me; what was difficult to achieve here has been accomplished. For the remaining, subsequent task, Rāghava (Rāma) is the guiding factor.
लक्षितेयं मया सीता तथा शोकपरायणा ।
गृह्य यां नाभिजानासि पञ्चास्यामिव पन्नगीम् ॥२१॥
21. lakṣiteyaṃ mayā sītā tathā śokaparāyaṇā ,
gṛhya yāṃ nābhijānāsi pañcāsyāmiva pannagīm.
21. lakṣitā iyam mayā sītā tathā śokaparāyaṇā
gṛhya yām na abhijānāsi pañcāsyām iva pannagīm
21. This Sītā has been observed by me, profoundly immersed in grief. You do not recognize her true nature, just as one might not recognize a dangerous five-headed female serpent (pannagī).
नेयं जरयितुं शक्या सासुरैरमरैरपि ।
विषसंसृष्टमत्यर्थं भुक्तमन्नमिवौजसा ॥२२॥
22. neyaṃ jarayituṃ śakyā sāsurairamarairapi ,
viṣasaṃsṛṣṭamatyarthaṃ bhuktamannamivaujasā.
22. na iyam jarayitum śakyā sa asuraiḥ amaraiḥ api
viṣasaṃsṛṣṭam atyartham bhuktam annam iva ojasā
22. This (Sītā) cannot be destroyed even by the immortals (amarā) together with the asuras. She is like food exceedingly mixed with poison, which, once consumed, cannot be overcome by force.
तपःसंतापलब्धस्ते यो ऽयं धर्मपरिग्रहः ।
न स नाशयितुं न्याय्य आत्मप्राणपरिग्रहः ॥२३॥
23. tapaḥsaṃtāpalabdhaste yo'yaṃ dharmaparigrahaḥ ,
na sa nāśayituṃ nyāyya ātmaprāṇaparigrahaḥ.
23. tapaḥsaṃtāpalabdhaḥ te yaḥ ayam dharmaparigrahaḥ
na saḥ nāśayitum nyāyyaḥ ātmaprāṇaparigrahaḥ
23. This intrinsic nature (dharma), acquired by you through severe penance (tapas), which is like the very preservation of one's self (ātman) and life - it is not proper to destroy that.
अवध्यतां तपोभिर्यां भवान् समनुपश्यति ।
आत्मनः सासुरैर्देवैर्हेतुस्तत्राप्ययं महान् ॥२४॥
24. avadhyatāṃ tapobhiryāṃ bhavān samanupaśyati ,
ātmanaḥ sāsurairdevairhetustatrāpyayaṃ mahān.
24. avadhyatām tapobhiḥ yām bhavān samanupaśyati
ātmanaḥ sa-asuraiḥ devaiḥ hetuḥ tatra api ayam mahān
24. That invincibility (avadhyatā) which you perceive for yourself, attained through austerities (tapas), even from gods and asuras - a great reason (to challenge it) exists there too.
सुग्रीवो न हि देवो ऽयं नासुरो न च मानुषः ।
न राक्षसो न गन्धर्वो न यक्षो न च पन्नगः ॥२५॥
25. sugrīvo na hi devo'yaṃ nāsuro na ca mānuṣaḥ ,
na rākṣaso na gandharvo na yakṣo na ca pannagaḥ.
25. sugrīvaḥ na hi devaḥ ayam na asuraḥ na ca mānuṣaḥ
na rākṣasaḥ na gandharvaḥ na yakṣaḥ na ca pannagaḥ
25. Indeed, this Sugrīva is not a god, nor an asura, nor a human. He is not a rākṣasa, nor a gandharva, nor a yakṣa, nor a pannaga (serpent).
मानुषो राघवो राजन् सुग्रीवश्च हरीश्वरः ।
तस्मात् प्राणपरित्राणं कथं राजन् करिष्यसि ॥२६॥
26. mānuṣo rāghavo rājan sugrīvaśca harīśvaraḥ ,
tasmāt prāṇaparitrāṇaṃ kathaṃ rājan kariṣyasi.
26. mānuṣaḥ rāghavaḥ rājan sugrīvaḥ ca harīśvaraḥ
tasmāt prāṇa-paritrāṇam katham rājan kariṣyasi
26. O King, Rāghava is a human, and Sugrīva is the lord of monkeys. Therefore, O King, how will you achieve the protection of your life (prāṇa-paritrāṇa)?
न तु धर्मोपसंहारमधर्मफलसंहितम् ।
तदेव फलमन्वेति धर्मश्चाधर्मनाशनः ॥२७॥
27. na tu dharmopasaṃhāramadharmaphalasaṃhitam ,
tadeva phalamanveti dharmaścādharmanāśanaḥ.
27. na tu dharma-upasaṃhāram a-dharma-phala-saṃhitam
tat eva phalam anu-eti dharmaḥ ca a-dharma-nāśanaḥ
27. However, the disruption of intrinsic nature (dharma) does not lead to a consequence consistent with unrighteousness (adharma). Instead, only the proper consequence follows, for intrinsic nature (dharma) is the annihilator of unrighteousness (adharma).
प्राप्तं धर्मफलं तावद्भवता नात्र संशयः ।
फलमस्याप्यधर्मस्य क्षिप्रमेव प्रपत्स्यसे ॥२८॥
28. prāptaṃ dharmaphalaṃ tāvadbhavatā nātra saṃśayaḥ ,
phalamasyāpyadharmasya kṣiprameva prapatsyase.
28. prāptam dharmaphalam tāvat bhavatā na atra saṃśayaḥ
phalam asya api adharmasya kṣipram eva prapatsyase
28. bhavatā dharmaphalam tāvat prāptam atra saṃśayaḥ na
asya adharmasya phalam api kṣipram eva prapatsyase
28. You have indeed received the benefit of your righteous action (dharma); there is no doubt about this. Similarly, you will very quickly obtain the consequence of this unrighteous action.
जनस्थानवधं बुद्ध्वा बुद्ध्वा वालिवधं तथा ।
रामसुग्रीवसख्यं च बुध्यस्व हितमात्मनः ॥२९॥
29. janasthānavadhaṃ buddhvā buddhvā vālivadhaṃ tathā ,
rāmasugrīvasakhyaṃ ca budhyasva hitamātmanaḥ.
29. janasthānavadham buddhvā buddhvā vālivadham tathā
rāmasugrīvasakhyam ca budhyasva hitam ātmanaḥ
29. janasthānavadham buddhvā,
tathā vālivadham ca rāmasugrīvasakhyam buddhvā,
ātmanaḥ hitam budhyasva
29. Having understood the destruction of Janasthāna, and likewise having understood the killing of Vālin, and the alliance between Rāma and Sugrīva, you should realize what is beneficial for your own self (ātman).
कामं खल्वहमप्येकः सवाजिरथकुञ्जराम् ।
लङ्कां नाशयितुं शक्तस्तस्यैष तु विनिश्चयः ॥३०॥
30. kāmaṃ khalvahamapyekaḥ savājirathakuñjarām ,
laṅkāṃ nāśayituṃ śaktastasyaiṣa tu viniścayaḥ.
30. kāmam khalu aham api ekaḥ savājirathakuñjarām
laṅkām nāśayitum śaktaḥ tasya eṣa tu viniścayaḥ
30. khalu aham api ekaḥ savājirathakuñjarām laṅkām
nāśayitum kāmam śaktaḥ tu eṣaḥ tasya viniścayaḥ
30. Indeed, I alone am certainly capable of destroying Laṅkā, along with its horses, chariots, and elephants. However, this (strategy) is his firm decision.
रामेण हि प्रतिज्ञातं हर्यृक्षगणसंनिधौ ।
उत्सादनममित्राणां सीता यैस्तु प्रधर्षिता ॥३१॥
31. rāmeṇa hi pratijñātaṃ haryṛkṣagaṇasaṃnidhau ,
utsādanamamitrāṇāṃ sītā yaistu pradharṣitā.
31. rāmeṇa hi pratijñātam haryṛkṣagaṇasaṃnidhau
utsādanam amitrāṇām sītā yaiḥ tu pradharṣitā
31. rāmeṇa hi haryṛkṣagaṇasaṃnidhau yaiḥ tu sītā pradharṣitā,
amitrāṇām utsādanam pratijñātam
31. Indeed, it was vowed by Rāma in the presence of the hosts of monkeys and bears: the destruction of those enemies by whom Sītā was violated.
अपकुर्वन् हि रामस्य साक्षादपि पुरंदरः ।
न सुखं प्राप्नुयादन्यः किं पुनस्त्वद्विधो जनः ॥३२॥
32. apakurvan hi rāmasya sākṣādapi puraṃdaraḥ ,
na sukhaṃ prāpnuyādanyaḥ kiṃ punastvadvidho janaḥ.
32. apakurvan hi rāmasya sākṣāt api purandaraḥ na
sukham prāpnuyāt anyaḥ kim punaḥ tvadvidhaḥ janaḥ
32. hi rāmasya apakurvan sākṣāt api purandaraḥ anyaḥ
sukham na prāpnuyāt punaḥ tvadvidhaḥ janaḥ kim
32. Indeed, even Indra himself would not attain happiness by harming Rāma, much less a person like you.
यां सीतेत्यभिजानासि येयं तिष्ठति ते वशे ।
कालरात्रीति तां विद्धि सर्वलङ्काविनाशिनीम् ॥३३॥
33. yāṃ sītetyabhijānāsi yeyaṃ tiṣṭhati te vaśe ,
kālarātrīti tāṃ viddhi sarvalaṅkāvināśinīm.
33. yām sītā iti abhijānāsi yā iyam tiṣṭhati te vaśe
kālarātrī iti tām viddhi sarvalaṅkāvināśinīm
33. yām sītā iti abhijānāsi yā iyam te vaśe tiṣṭhati
tām sarvalaṅkāvināśinīm kālarātrī iti viddhi
33. The one whom you know as Sītā, who remains under your control, know her to be Kālarātri, the destroyer of all Laṅkā.
तदलं कालपाशेन सीता विग्रहरूपिणा ।
स्वयं स्कन्धावसक्तेन क्षममात्मनि चिन्त्यताम् ॥३४॥
34. tadalaṃ kālapāśena sītā vigraharūpiṇā ,
svayaṃ skandhāvasaktena kṣamamātmani cintyatām.
34. tat alam kālapāśena sītā vigraharūpiṇā svayam
skandhaavasaktena kṣamam ātmani cintyatām
34. tat alam sītā kālapāśena vigraharūpiṇā svayam
skandhaavasaktena ātmani kṣamam cintyatām
34. Therefore, desist from Sītā, who is like a noose of death (kālapāśa) personified, clinging to your own shoulder. Let what is beneficial for yourself (ātman) be thoughtfully considered.
सीतायास्तेजसा दग्धां रामकोपप्रपीडिताम् ।
दह्यमनामिमां पश्य पुरीं साट्टप्रतोलिकाम् ॥३५॥
35. sītāyāstejasā dagdhāṃ rāmakopaprapīḍitām ,
dahyamanāmimāṃ paśya purīṃ sāṭṭapratolikām.
35. sītāyāḥ tejasā dagdhām rāmakopaprapīḍitām
dahyamānām imām paśya purīm sāṭṭapratolikām
35. sītāyāḥ tejasā dagdhām rāmakopaprapīḍitām
dahyamānām sāṭṭapratolikām imām purīm paśya
35. Behold this city, burning, scorched by Sītā's brilliance and severely afflicted by Rāma's wrath, along with its palaces and gate-towers.
स सौष्ठवोपेतमदीनवादिनः कपेर्निशम्याप्रतिमो ऽप्रियं वचः ।
दशाननः कोपविवृत्तलोचनः समादिशत्तस्य वधं महाकपेः ॥३६॥
36. sa sauṣṭhavopetamadīnavādinaḥ kaperniśamyāpratimo'priyaṃ vacaḥ ,
daśānanaḥ kopavivṛttalocanaḥ samādiśattasya vadhaṃ mahākapeḥ.
36. saḥ sauṣṭhavopetam adīnavādinaḥ
kapeḥ niśamya apratimaḥ apriyam
vacaḥ daśānanaḥ kopavivṛttalocanaḥ
samādiśat tasya vadham mahākapeḥ
36. Upon hearing the unpleasant but well-articulated words of the fearless monkey (Hanuman), the unequalled (Ravana), whose eyes were wide with anger, commanded the execution of that great monkey.