Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-3, chapter-25

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
तद्द्रुमाणां शिलानां च वर्षं प्राणहरं महत् ।
प्रतिजग्राह धर्मात्मा राघवस्तीक्ष्णसायकैः ॥१॥
1. taddrumāṇāṃ śilānāṃ ca varṣaṃ prāṇaharaṃ mahat ,
pratijagrāha dharmātmā rāghavastīkṣṇasāyakaiḥ.
1. tat drumāṇām śilānām ca varṣam prāṇaharam mahat
pratijagrāha dharmātmā rāghavaḥ tīkṣṇasāyakaiḥ
1. dharmātmā rāghavaḥ tat prāṇaharam mahat drumāṇām
śilānām ca varṣam tīkṣṇasāyakaiḥ pratijagrāha
1. The virtuous Raghava (Rama) received and countered that great, life-taking shower of trees and stones with his sharp arrows.
प्रतिगृह्य च तद्वरं निमीलित इवर्षभः ।
रामः क्रोधं परं भेजे वधार्थं सर्वरक्षसाम् ॥२॥
2. pratigṛhya ca tadvaraṃ nimīlita ivarṣabhaḥ ,
rāmaḥ krodhaṃ paraṃ bheje vadhārthaṃ sarvarakṣasām.
2. pratigṛhya ca tat varam nimīlitaḥ iva ṛṣabhaḥ
rāmaḥ krodham param bheje vadhārtham sarvarakṣasām
2. ca tat varam pratigṛhya nimīlitaḥ iva ṛṣabhaḥ
rāmaḥ sarvarakṣasām vadhārtham param krodham bheje
2. And having countered that attack, Rama, like a bull with closed eyes, became intensely angry with the aim of killing all the Rākṣasas.
ततः क्रोधसमाविष्टः प्रदीप्त इव तेजसा ।
शरैरभ्यकिरत् सैन्यं सर्वतः सहदूषणम् ॥३॥
3. tataḥ krodhasamāviṣṭaḥ pradīpta iva tejasā ,
śarairabhyakirat sainyaṃ sarvataḥ sahadūṣaṇam.
3. tataḥ krodhasamāviṣṭaḥ pradīptaḥ iva tejasā
śaraiḥ abhyakirat sainyam sarvataḥ sahadūṣaṇam
3. tataḥ krodhasamāviṣṭaḥ tejasā pradīptaḥ iva
śaraiḥ sainyam sahadūṣaṇam sarvataḥ abhyakirat
3. Then, overcome with anger and as if blazing with energy, he showered arrows on the army from all sides, including Duṣaṇa.
ततः सेनापतिः क्रुद्धो दूषणः शत्रुदूषणः ।
जग्राह गिरिशृङ्गाभं परिघं रोमहर्षणम् ॥४॥
4. tataḥ senāpatiḥ kruddho dūṣaṇaḥ śatrudūṣaṇaḥ ,
jagrāha giriśṛṅgābhaṃ parighaṃ romaharṣaṇam.
4. tataḥ senāpatiḥ kruddhaḥ dūṣaṇaḥ śatrudūṣaṇaḥ
jagrāha giriśṛṅgābham parigham romaharṣaṇam
4. tataḥ kruddhaḥ śatrudūṣaṇaḥ senāpatiḥ dūṣaṇaḥ
giriśṛṅgābham romaharṣaṇam parigham jagrāha
4. Then the enraged general Dūṣaṇa, who was a tormentor of enemies, seized a mace that resembled a mountain peak and caused hair-raising terror.
वेष्टितं काञ्चनैः पट्टैर्देवसैन्याभिमर्दनम् ।
आयसैः शङ्कुभिस्तीक्ष्णैः कीर्णं परवसोक्षिताम् ॥५॥
5. veṣṭitaṃ kāñcanaiḥ paṭṭairdevasainyābhimardanam ,
āyasaiḥ śaṅkubhistīkṣṇaiḥ kīrṇaṃ paravasokṣitām.
5. veṣṭitam kāñcanaiḥ paṭṭaiḥ devasainyābhimardanam
āyasaiḥ śaṅkubhiḥ tīkṣṇaiḥ kīrṇam paravasokṣitām
5. kāñcanaiḥ paṭṭaiḥ veṣṭitam devasainyābhimardanam
tīkṣṇaiḥ āyasaiḥ śaṅkubhiḥ kīrṇam paravasokṣitām
5. It was adorned with golden plates, capable of crushing the armies of the gods, studded with sharp iron spikes, and imbued with the essence of foes.
वज्राशनिसमस्पर्शं परगोपुरदारणम् ।
तं महोरगसंकाशं प्रगृह्य परिघं रणे ।
दूषणो ऽभ्यपतद् रामं क्रूरकर्मा निशाचरः ॥६॥
6. vajrāśanisamasparśaṃ paragopuradāraṇam ,
taṃ mahoragasaṃkāśaṃ pragṛhya parighaṃ raṇe ,
dūṣaṇo'bhyapatad rāmaṃ krūrakarmā niśācaraḥ.
6. vajrāśanisamasparśam paragopuradāraṇam
tam mahoragasaṃkāśam pragṛhya
parigham raṇe dūṣaṇaḥ abhyapatat
rāmam krūrakarmā niśācaraḥ
6. vajrāśanisamasparśam paragopuradāraṇam
mahoragasaṃkāśam tam parigham
raṇe pragṛhya krūrakarmā
niśācaraḥ dūṣaṇaḥ rāmam abhyapatat
6. Its touch was like a thunderbolt, capable of shattering enemy gateways. Seizing that mace, which resembled a great serpent, in battle, Dūṣaṇa, the cruel-acting night-prowler, rushed towards Rāma.
तस्याभिपतमानस्य दूषणस्य स राघवः ।
द्वाभ्यां शराभ्यां चिच्छेद सहस्ताभरणौ भुजौ ॥७॥
7. tasyābhipatamānasya dūṣaṇasya sa rāghavaḥ ,
dvābhyāṃ śarābhyāṃ ciccheda sahastābharaṇau bhujau.
7. tasya abhipatamānasya dūṣaṇasya saḥ rāghavaḥ
dvābhyām śarābhyām ciccheda sahastābharaṇau bhujau
7. saḥ rāghavaḥ abhipatamānasya tasya dūṣaṇasya
dvābhyām śarābhyām sahastābharaṇau bhujau ciccheda
7. As that Dūṣaṇa was rushing towards him, Rāma (Rāghava) severed his two arms, along with their ornaments, with two arrows.
भ्रष्टस्तस्य महाकायः पपात रणमूर्धनि ।
परिघश्छिन्नहस्तस्य शक्रध्वज इवाग्रतः ॥८॥
8. bhraṣṭastasya mahākāyaḥ papāta raṇamūrdhani ,
parighaśchinnahastasya śakradhvaja ivāgrataḥ.
8. bhraṣṭaḥ tasya mahākāyaḥ papāta raṇamūrdhani
parighaḥ chinna-hastasya śakradhvajaḥ iva agrataḥ
8. tasya chinna-hastasya mahākāyaḥ parighaḥ agrataḥ
śakradhvajaḥ iva raṇamūrdhani bhraṣṭaḥ papāta
8. His huge mace fell on the battlefield, having dropped, like Indra's banner falling forward, as his hand was severed.
स कराभ्यां विकीर्णाभ्यां पपात भुवि दूषणः ।
विषाणाभ्यां विशीर्णाभ्यां मनस्वीव महागजः ॥९॥
9. sa karābhyāṃ vikīrṇābhyāṃ papāta bhuvi dūṣaṇaḥ ,
viṣāṇābhyāṃ viśīrṇābhyāṃ manasvīva mahāgajaḥ.
9. saḥ karābhyām vikīrṇābhyām papāta bhuvi dūṣaṇaḥ
viṣāṇābhyām viśīrṇābhyām manasvī iva mahāgajaḥ
9. saḥ dūṣaṇaḥ vikīrṇābhyām karābhyām bhuvi papāta,
viśīrṇābhyām viṣāṇābhyām manasvī mahāgajaḥ iva.
9. He, Dūṣaṇa, fell on the ground with his two arms scattered apart, just like a proud great elephant whose two tusks are shattered.
दृष्ट्वा तं पतितं भूमौ दूषणं निहतं रणे ।
साधु साध्विति काकुत्स्थं सर्वभूतान्यपूजयन् ॥१०॥
10. dṛṣṭvā taṃ patitaṃ bhūmau dūṣaṇaṃ nihataṃ raṇe ,
sādhu sādhviti kākutsthaṃ sarvabhūtānyapūjayan.
10. dṛṣṭvā tam patitam bhūmau dūṣaṇam nihatam raṇe
sādhu sādhu iti kākutstham sarvabhūtāni apūjayan
10. dṛṣṭvā tam dūṣaṇam bhūmau raṇe nihatam patitam,
sarvabhūtāni kākutstham "sādhu sādhu" iti apūjayan.
10. Having seen Dūṣaṇa fallen on the ground and killed in battle, all beings praised Rāma (Kakutstha) saying, "Excellent! Excellent!"
एतस्मिन्नन्तरे क्रुद्धास्त्रयः सेनाग्रयायिनः ।
संहत्याभ्यद्रवन् रामं मृत्युपाशावपाशिताः ।
महाकपालः स्थूलाक्षः प्रमाथी च महाबलः ॥११॥
11. etasminnantare kruddhāstrayaḥ senāgrayāyinaḥ ,
saṃhatyābhyadravan rāmaṃ mṛtyupāśāvapāśitāḥ ,
mahākapālaḥ sthūlākṣaḥ pramāthī ca mahābalaḥ.
11. etasmin antare kruddhāḥ trayaḥ
senāgrayāyinaḥ saṃhatya abhyadravan
rāmam mṛtyupāśāvapāśitāḥ mahākapālaḥ
sthūlākṣaḥ pramāthī ca mahābalaḥ
11. etasmin antare kruddhāḥ trayaḥ senāgrayāyinaḥ,
mṛtyupāśāvapāśitāḥ,
saṃhatya rāmam abhyadravan.
mahākapālaḥ,
sthūlākṣaḥ,
ca mahābalaḥ pramāthī (āsan).
11. In the meantime, three enraged leaders of the army, bound by the noose of death, united and rushed towards Rāma. These were Mahākapāla, Sthūlākṣa, and the immensely strong Pramāthī.
महाकपालो विपुलं शूलमुद्यम्य राक्षसः ।
स्थूलाक्षः पट्टिशं गृह्य प्रमाथी च परश्वधम् ॥१२॥
12. mahākapālo vipulaṃ śūlamudyamya rākṣasaḥ ,
sthūlākṣaḥ paṭṭiśaṃ gṛhya pramāthī ca paraśvadham.
12. mahākapālaḥ vipulam śūlam udyamya rākṣasaḥ
sthūlākṣaḥ paṭṭiśam gṛhya pramāthī ca paraśvadham
12. rākṣasaḥ mahākapālaḥ vipulam śūlam udyamya
sthūlākṣaḥ paṭṭiśam gṛhya ca pramāthī paraśvadham
12. The demon Mahākapāla, brandishing a massive spear, and Sthūlākṣa, grasping a battle-axe, and Pramāthī (holding) a hatchet...
दृष्ट्वैवापततस्तांस्तु राघवः सायकैः शितैः ।
तीक्ष्णाग्रैः प्रतिजग्राह संप्राप्तानतिथीनिव ॥१३॥
13. dṛṣṭvaivāpatatastāṃstu rāghavaḥ sāyakaiḥ śitaiḥ ,
tīkṣṇāgraiḥ pratijagrāha saṃprāptānatithīniva.
13. dṛṣṭvā eva āpatataḥ tān tu rāghavaḥ sāyakaiḥ śitaiḥ
tīkṣṇāgraiḥ pratijagrāha samprāptān atithīn iva
13. rāghavaḥ tān āpatataḥ dṛṣṭvā eva tu,
śitaiḥ tīkṣṇāgraiḥ sāyakaiḥ,
samprāptān atithīn iva pratijagrāha
13. Just as he saw them attacking, Rāghava (Rāma) met those approaching (demons) with sharp, keen-pointed arrows, as if (he were receiving) arriving guests.
महाकपालस्य शिरश्चिच्छेद रघुनङ्गनः ।
असंख्येयैस्तु बाणौघैः प्रममाथ प्रमाथिनम् ॥१४॥
14. mahākapālasya śiraściccheda raghunaṅganaḥ ,
asaṃkhyeyaistu bāṇaughaiḥ pramamātha pramāthinam.
14. mahākapālasya śiraḥ ciccheda raghunandanaḥ
asaṅkhyeyaiḥ tu bāṇaughaiḥ pramamātha pramāthinam
14. raghunandanaḥ mahākapālasya śiraḥ ciccheda; tu
asaṅkhyeyaiḥ bāṇaughaiḥ pramāthinam pramamātha
14. Rāghava (Rāma), the delighter of Raghu, severed Mahākapāla's head. And with countless volleys of arrows, he slew Pramāthī.
स्थूलाक्षस्याक्षिणी तीक्ष्णैः पूरयामास सायकैः ।
स पपात हतो भूमौ विटपीव महाद्रुमः ॥१५॥
15. sthūlākṣasyākṣiṇī tīkṣṇaiḥ pūrayāmāsa sāyakaiḥ ,
sa papāta hato bhūmau viṭapīva mahādrumaḥ.
15. sthūlākṣasya akṣiṇī tīkṣṇaiḥ pūrayāmāsa sāyakaiḥ
saḥ papāta hataḥ bhūmau viṭapī iva mahādrumaḥ
15. (rāmaḥ) sāyakaiḥ tīkṣṇaiḥ sthūlākṣasya akṣiṇī
pūrayāmāsa; saḥ hataḥ mahādrumaḥ viṭapī iva bhūmau papāta
15. Rāma filled Sthūlākṣa's eyes with sharp arrows. Struck down, he fell to the ground like a mighty tree.
ततः पावकसंकाशैर्हेमवज्रविभूषितैः ।
जघनशेषं तेजस्वी तस्य सैन्यस्य सायकैः ॥१६॥
16. tataḥ pāvakasaṃkāśairhemavajravibhūṣitaiḥ ,
jaghanaśeṣaṃ tejasvī tasya sainyasya sāyakaiḥ.
16. tataḥ pāvakasaṃkāśaiḥ hemavajravibhūṣitaiḥ
jaghanaśeṣam tejasvī tasya sainyasya sāyakaiḥ
16. tataḥ tejasvī pāvakasaṃkāśaiḥ hemavajravibhūṣitaiḥ
sāyakaiḥ tasya sainyasya jaghanaśeṣam
16. Then, the glorious one, with arrows resembling fire and adorned with gold and diamonds, destroyed the remaining members of that army.
ते रुक्मपुङ्खा विशिखाः सधूमा इव पावकाः ।
निजघ्नुस्तानि रक्षांसि वज्रा इव महाद्रुमान् ॥१७॥
17. te rukmapuṅkhā viśikhāḥ sadhūmā iva pāvakāḥ ,
nijaghnustāni rakṣāṃsi vajrā iva mahādrumān.
17. te rukmapuṅkhāḥ viśikhāḥ sadhūmāḥ iva pāvakāḥ
nijaghnūḥ tāni rakṣāṃsi vajrāḥ iva mahādrumān
17. te rukmapuṅkhāḥ viśikhāḥ sadhūmāḥ iva pāvakāḥ
tāni rakṣāṃsi nijaghnūḥ vajrāḥ iva mahādrumān
17. Those gold-feathered arrows, like smokey fires, struck down those rakṣasas, just as thunderbolts fell upon great trees.
रक्षसां तु शतं रामः शतेनैकेन कर्णिना ।
सहस्रं च सहस्रेण जघान रणमूर्धनि ॥१८॥
18. rakṣasāṃ tu śataṃ rāmaḥ śatenaikena karṇinā ,
sahasraṃ ca sahasreṇa jaghāna raṇamūrdhani.
18. rakṣasām tu śatam rāmaḥ śatena ekena karṇinā
sahasram ca sahasreṇa jaghāna raṇamūrdhani
18. tu rāmaḥ raṇamūrdhani śatam rakṣasām śatena ekena karṇinā
jaghāna ca sahasram (rakṣasām) sahasreṇa (karṇinā) jaghāna
18. Indeed, Rama killed a hundred rakṣasas with one hundred and one feathered arrows, and a thousand [rakṣasas] with a thousand [feathered arrows], in the forefront of the battle.
तैर्भिन्नवर्माभरणाश्छिन्नभिन्नशरासनाः ।
निपेतुः शोणितादिग्धा धरण्यां रजनीचराः ॥१९॥
19. tairbhinnavarmābharaṇāśchinnabhinnaśarāsanāḥ ,
nipetuḥ śoṇitādigdhā dharaṇyāṃ rajanīcarāḥ.
19. taiḥ bhinnavarmābharaṇāḥ chinnabhinnaśarāsanāḥ
nipetuḥ śoṇitādigdhāḥ dharaṇyām rajanīcarāḥ
19. taiḥ bhinnavarmābharaṇāḥ chinnabhinnaśarāsanāḥ
śoṇitādigdhāḥ rajanīcarāḥ dharaṇyām nipetuḥ
19. Their armors and ornaments shattered, and their bows broken and torn by those [arrows], the night-wanderers (rakṣasas), smeared with blood, fell down upon the ground.
तैर्मुक्तकेशैः समरे पतितैः शोणितोक्षितैः ।
आस्तीर्णा वसुधा कृत्स्ना महावेदिः कुशैरिव ॥२०॥
20. tairmuktakeśaiḥ samare patitaiḥ śoṇitokṣitaiḥ ,
āstīrṇā vasudhā kṛtsnā mahāvediḥ kuśairiva.
20. taiḥ muktakeśaiḥ samare patitaiḥ śoṇitokṣitaiḥ
āstīrṇā vasudhā kṛtsnā mahāvediḥ kuśaiḥ iva
20. samare muktakeśaiḥ śoṇitokṣitaiḥ patitaiḥ taiḥ
vasudhā kṛtsnā kuśaiḥ mahāvediḥ iva āstīrṇā
20. The entire earth was covered by those fallen in battle, with their hair dishevelled and drenched in blood, just as a great ritual altar (mahāvedi) is covered with Kuśa grass.
क्षणेन तु महाघोरं वनं निहतराक्षसं ।
बभूव निरय प्रख्यं मांसशोणितकर्दमम् ॥२१॥
21. kṣaṇena tu mahāghoraṃ vanaṃ nihatarākṣasaṃ ,
babhūva niraya prakhyaṃ māṃsaśoṇitakardamam.
21. kṣaṇena tu mahāghoram vanam nihatarākṣasam
babhūva nirayaprakhyam māṃsaśoṇitakardamam
21. kṣaṇena tu nihatarākṣasam mahāghoram vanam
māṃsaśoṇitakardamam nirayaprakhyam babhūva
21. In an instant, that exceedingly dreadful forest, with its demons (rākṣasas) slain, became like a hellish realm (niraya), its ground turned into a mire of flesh and blood.
चतुर्दश सहस्राणि रक्षसां भीमकर्मणाम् ।
हतान्येकेन रामेण मानुषेण पदातिना ॥२२॥
22. caturdaśa sahasrāṇi rakṣasāṃ bhīmakarmaṇām ,
hatānyekena rāmeṇa mānuṣeṇa padātinā.
22. caturdaśa sahasrāṇi rakṣasām bhīmakarmaṇām
hatāni ekena rāmeṇa mānuṣeṇa padātinā
22. bhīmakarmaṇām rakṣasām caturdaśa sahasrāṇi
ekena mānuṣeṇa padātinā rāmeṇa hatāni
22. Fourteen thousand demons (rākṣasas) of fearsome deeds were slain by Rama, a single human on foot.
तस्य सैन्यस्य सर्वस्य खरः शेषो महारथः ।
राक्षसस्त्रिशिराश्चैव रामश्च रिपुसूदनः ॥२३॥
23. tasya sainyasya sarvasya kharaḥ śeṣo mahārathaḥ ,
rākṣasastriśirāścaiva rāmaśca ripusūdanaḥ.
23. tasya sainyasya sarvasya kharaḥ śeṣaḥ mahārathaḥ
rākṣasaḥ triśirāḥ ca eva rāmaḥ ca ripusūdanaḥ
23. tasya sarvasya sainyasya kharaḥ mahārathaḥ ca rākṣasaḥ
triśirāḥ ca eva śeṣaḥ (āsīt); ripusūdanaḥ rāmaḥ ca (āsīt)
23. Of that entire army, only Khara, the great chariot warrior, and the demon (rākṣasa) Triśiras remained, facing Rama, the destroyer of enemies.
ततस्तु तद्भीमबलं महाहवे समीक्ष्य रामेण हतं बलीयसा ।
रथेन रामं महता खरस्ततः समाससादेन्द्र इवोद्यताशनिः ॥२४॥
24. tatastu tadbhīmabalaṃ mahāhave samīkṣya rāmeṇa hataṃ balīyasā ,
rathena rāmaṃ mahatā kharastataḥ samāsasādendra ivodyatāśaniḥ.
24. tataḥ tu tat bhīmabalam mahāhave
samīkṣya rāmeṇa hatam balīyasā
rathena rāmam mahatā kharaḥ tataḥ
samāsasāda indraḥ iva udyatāśaniḥ
24. tataḥ tu rāmeṇa balīyasā mahāhave
tat bhīmabalam hatam samīkṣya
tataḥ kharaḥ mahatā rathena
udyatāśaniḥ indraḥ iva rāmam samāsasāda
24. Then, when Khara observed that formidable army, which had been slain by the mightier Rama in the great battle, he then, like Indra with his uplifted thunderbolt, approached Rama in his magnificent chariot.