Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-6, chapter-97

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
अथ संस्मारयामास राघवं मातलिस्तदा ।
अजानन्निव किं वीर त्वमेनमनुवर्तसे ॥१॥
1. atha saṃsmārayāmāsa rāghavaṃ mātalistadā ,
ajānanniva kiṃ vīra tvamenamanuvartase.
1. atha saṃsmārayāmāsa rāghavam mātaliḥ tadā
ajānan iva kim vīra tvam enam anuvarase
1. atha tadā mātaliḥ rāghavam saṃsmārayāmāsa
vīra tvam kim ajānan iva enam anuvarase
1. Then, Matali reminded Rama, "O hero, why do you prolong this battle with him, as if you do not know (what is to be done)?"
विसृजास्मै वधाय त्वमस्त्रं पैतामहं प्रभो ।
विनाशकालः कथितो यः सुरैः सो ऽद्य वर्तते ॥२॥
2. visṛjāsmai vadhāya tvamastraṃ paitāmahaṃ prabho ,
vināśakālaḥ kathito yaḥ suraiḥ so'dya vartate.
2. visṛja asmai vadhāya tvam astram paitāmaham prabho
vināśakālaḥ kathitaḥ yaḥ suraiḥ saḥ adya vartate
2. prabho tvam asmai vadhāya paitāmaham astram visṛja
yaḥ vināśakālaḥ suraiḥ kathitaḥ saḥ adya vartate
2. O Lord, discharge the Brahmastra (paitāmaha) for his annihilation. The time of destruction (vināśakāla) for him, which was declared by the gods, has arrived today.
ततः संस्मारितो रामस्तेन वाक्येन मातलेः ।
जग्राह स शरं दीप्तं निश्वसन्तमिवोरगम् ॥३॥
3. tataḥ saṃsmārito rāmastena vākyena mātaleḥ ,
jagrāha sa śaraṃ dīptaṃ niśvasantamivoragam.
3. tataḥ saṃsmāritaḥ rāmaḥ tena vākyena mātaleḥ
jagrāha saḥ śaram dīptam niśvasantam iva uragam
3. tataḥ mātaleḥ tena vākyena saṃsmāritaḥ saḥ rāmaḥ
niśvasantam uragam iva dīptam śaram jagrāha
3. Then, reminded by that speech of Matali, Rama grasped the blazing arrow, which seemed like a hissing serpent.
यमस्मै प्रथमं प्रादादगस्त्यो भगवानृषिः ।
ब्रह्मदत्तं महद्बाणममोघं युधि वीर्यवान् ॥४॥
4. yamasmai prathamaṃ prādādagastyo bhagavānṛṣiḥ ,
brahmadattaṃ mahadbāṇamamoghaṃ yudhi vīryavān.
4. yam asmai prathamam prādāt agastyaḥ bhagavān ṛṣiḥ
brahmadattam mahat bāṇam amogham yudhi vīryavān
4. The revered sage Agastya, valorous in battle, had first given him (Rama) that great, infallible arrow, which was granted by Brahma.
ब्रह्मणा निर्मितं पूर्वमिन्द्रार्थममितौजसा ।
दत्तं सुरपतेः पूर्वं त्रिलोकजयकाङ्क्षिणः ॥५॥
5. brahmaṇā nirmitaṃ pūrvamindrārthamamitaujasā ,
dattaṃ surapateḥ pūrvaṃ trilokajayakāṅkṣiṇaḥ.
5. brahmaṇā nirmitam pūrvam indrārtham amitaojasā
dattam surapateḥ pūrvam trilokajayākāṅkṣiṇaḥ
5. It was formerly created by Brahma, who possessed immeasurable might, for the sake of Indra. It had been previously given to the lord of gods, who desired victory over the three worlds.
यस्य वाजेषु पवनः फले पावकभास्करौ ।
शरीरमाकाशमयं गौरवे मेरुमन्दरौ ॥६॥
6. yasya vājeṣu pavanaḥ phale pāvakabhāskarau ,
śarīramākāśamayaṃ gaurave merumandarau.
6. yasya vājeṣu pavanaḥ phale pāvakabhāskarau
śarīram ākāśamayam gaurave merumandarau
6. In its swift flight, there is the wind; in its tip, there are fire and the sun. Its body is ethereal, and in its profound weight, there are Mount Meru and Mount Mandara.
जाज्वल्यमानं वपुषा सुपुङ्खं हेमभूषितम् ।
तेजसा सर्वभूतानां कृतं भास्करवर्चसं ॥७॥
7. jājvalyamānaṃ vapuṣā supuṅkhaṃ hemabhūṣitam ,
tejasā sarvabhūtānāṃ kṛtaṃ bhāskaravarcasaṃ.
7. jājvalyamānam vapuṣā supuṅkham hemabhūṣitam
tejasā sarvabhūtānām kṛtam bhāskaravarcasam
7. It was blazing with its form, well-feathered, and adorned with gold. Its splendor was made from the combined brilliance of all beings, resembling the sun's radiance.
सधूममिव कालाग्निं दीप्तमाशीविषं यथा ।
रथनागाश्ववृन्दानां भेदनं क्षिप्रकारिणम् ॥८॥
8. sadhūmamiva kālāgniṃ dīptamāśīviṣaṃ yathā ,
rathanāgāśvavṛndānāṃ bhedanaṃ kṣiprakāriṇam.
8. sa-dhūmam iva kālāgnim dīptam āśīviṣam yathā
ratha-nāgāśva-vṛndānām bhedanam kṣipra-kāriṇam
8. sa-dhūmam kālāgnim iva yathā dīptam āśīviṣam
ratha-nāgāśva-vṛndānām bhedanam kṣipra-kāriṇam
8. As if a smoky fire of cosmic dissolution (kālāgni), or a blazing, venomous serpent; swiftly shattering hordes of chariots, elephants, and horses.
द्वाराणां परिघाणां च गिरीणामपि भेदनम् ।
नानारुधिरसिक्ताङ्गं मेदोदिग्धं सुदारुणम् ॥९॥
9. dvārāṇāṃ parighāṇāṃ ca girīṇāmapi bhedanam ,
nānārudhirasiktāṅgaṃ medodigdhaṃ sudāruṇam.
9. dvārāṇām parighāṇām ca girīṇām api bhedanam
nānā-rudhira-siktāṅgam medas-digdham su-dāruṇam
9. dvārāṇām ca parighāṇām api girīṇām bhedanam
nānā-rudhira-siktāṅgam medas-digdham su-dāruṇam
9. Shattering gates, bolts, and even mountains; its body drenched in various bloods, smeared with fat, and extremely dreadful.
वज्रसारं महानादं नानासमितिदारुणम् ।
सर्ववित्रासनं भीमं श्वसन्तमिव पन्नगम् ॥१०॥
10. vajrasāraṃ mahānādaṃ nānāsamitidāruṇam ,
sarvavitrāsanaṃ bhīmaṃ śvasantamiva pannagam.
10. vajra-sāram mahā-nādam nānā-samiti-dāruṇam
sarva-vitrāsanam bhīmam śvasantam iva pannagam
10. vajra-sāram mahā-nādam nānā-samiti-dāruṇam
sarva-vitrāsanam bhīmam śvasantam pannagam iva
10. Of thunderbolt-like strength, with a mighty roar, and terrible in numerous battles; terrifying all, truly dreadful, like a hissing serpent.
कङ्कगृध्रबलानां च गोमायुगणरक्षसाम् ।
नित्यं भक्षप्रदं युद्धे यमरूपं भयावहम् ॥११॥
11. kaṅkagṛdhrabalānāṃ ca gomāyugaṇarakṣasām ,
nityaṃ bhakṣapradaṃ yuddhe yamarūpaṃ bhayāvaham.
11. kaṅka-gṛdhra-balānām ca gomāyu-gaṇa-rakṣasām
nityam bhakṣa-pradam yuddhe yama-rūpam bhayāvaham
11. kaṅka-gṛdhra-balānām ca gomāyu-gaṇa-rakṣasām
nityam yuddhe bhakṣa-pradam yama-rūpam bhayāvaham
11. And for hosts of herons and vultures, and hordes of jackals and rakshasas (rakṣasas); constantly providing sustenance in battle, in the form of Yama (Yama), and truly terrifying.
नन्दनं वानरेन्द्राणां रक्षसामवसादनम् ।
वाजितं विविधैर्वाजैश्चारुचित्रैर्गरुत्मतः ॥१२॥
12. nandanaṃ vānarendrāṇāṃ rakṣasāmavasādanam ,
vājitaṃ vividhairvājaiścārucitrairgarutmataḥ.
12. nandanam vānarendrāṇām rakṣasām avasādanam
vājitam vividhaiḥ vājaiḥ cārucitraiḥ garutmanaḥ
12. It brought joy to the leaders of the monkeys and destruction to the rākṣasas. It was made swift by various, beautifully patterned feathers, like those of Garuḍa.
तमुत्तमेषुं लोकानामिक्ष्वाकुभयनाशनम् ।
द्विषतां कीर्तिहरणं प्रहर्षकरमात्मनः ॥१३॥
13. tamuttameṣuṃ lokānāmikṣvākubhayanāśanam ,
dviṣatāṃ kīrtiharaṇaṃ praharṣakaramātmanaḥ.
13. tam uttamam iṣum lokānām ikṣvākubhayanāśanam
dviṣatām kīrtiharaṇam praharṣakaram ātmanaḥ
13. That excellent arrow, which was the destroyer of the fear of the Ikṣvākus among the people, the remover of enemies' glory, and the cause of great joy for himself (Rama).
अभिमन्त्र्य ततो रामस्तं महेषुं महाबलः ।
वेदप्रोक्तेन विधिना संदधे कार्मुके बली ॥१४॥
14. abhimantrya tato rāmastaṃ maheṣuṃ mahābalaḥ ,
vedaproktena vidhinā saṃdadhe kārmuke balī.
14. abhimantrya tataḥ rāmaḥ tam maheṣum mahābalaḥ
vedaproktena vidhinā saṃdadhe kārmuke balī
14. Then, the powerful Rama, endowed with great strength, after consecrating that great arrow according to the method prescribed in the Vedas, placed it on his bow.
स रावणाय संक्रुद्धो भृशमायम्य कार्मुकम् ।
चिक्षेप परमायत्तस्तं शरं मर्मघातिनम् ॥१५॥
15. sa rāvaṇāya saṃkruddho bhṛśamāyamya kārmukam ,
cikṣepa paramāyattastaṃ śaraṃ marmaghātinam.
15. saḥ rāvaṇāya saṃkruddhaḥ bhṛśam āyamya kārmukam
cikṣepa paramāyattaḥ tam śaram marmaghātinam
15. Greatly enraged at Rāvaṇa, he pulled his bow back tightly. Fully prepared, he then shot that vital-spot-piercing arrow.
स वज्र इव दुर्धर्षो वज्रबाहुविसर्जितः ।
कृतान्त इव चावार्यो न्यपतद् रावणोरसि ॥१६॥
16. sa vajra iva durdharṣo vajrabāhuvisarjitaḥ ,
kṛtānta iva cāvāryo nyapatad rāvaṇorasi.
16. saḥ vajraḥ iva durdharṣaḥ vajrabāhuvisarjitaḥ
kṛtāntaḥ iva ca avāryaḥ ni-apatat rāvaṇa-urasi
16. saḥ vajrabāhuvisarjitaḥ vajraḥ iva durdharṣaḥ
ca kṛtāntaḥ iva avāryaḥ rāvaṇa-urasi ni-apatat
16. That arrow, released by the mighty-armed [Rāma], was irresistible like a thunderbolt and unavoidable like Death (Kṛtānta); it fell upon Rāvaṇa's chest.
स विसृष्टो महावेगः शरीरान्तकरः शरः ।
बिभेद हृदयं तस्य रावणस्य दुरात्मनः ॥१७॥
17. sa visṛṣṭo mahāvegaḥ śarīrāntakaraḥ śaraḥ ,
bibheda hṛdayaṃ tasya rāvaṇasya durātmanaḥ.
17. saḥ visṛṣṭaḥ mahāvegaḥ śarīrāntakaraḥ śaraḥ
bibheda hṛdayam tasya rāvaṇasya durātmanaḥ
17. saḥ visṛṣṭaḥ mahāvegaḥ śarīrāntakaraḥ śaraḥ
tasya durātmanaḥ rāvaṇasya hṛdayam bibheda
17. That released arrow, swift and bringing an end to the body, pierced the heart of that wicked Rāvaṇa.
रुधिराक्तः स वेगेन जीवितान्तकरः शरः ।
रावणस्य हरन्प्राणान् विवेश धरणीतलम् ॥१८॥
18. rudhirāktaḥ sa vegena jīvitāntakaraḥ śaraḥ ,
rāvaṇasya haranprāṇān viveśa dharaṇītalam.
18. rudhirāktaḥ saḥ vegena jīvitāntakaraḥ śaraḥ
rāvaṇasya haran prāṇān viveśa dharaṇītalam
18. saḥ rudhirāktaḥ vegena jīvitāntakaraḥ śaraḥ
rāvaṇasya prāṇān haran dharaṇītalam viveśa
18. That blood-stained, life-ending arrow, swiftly taking away Rāvaṇa's vital breaths, entered the surface of the earth.
स शरो रावणं हत्वा रुधिरार्द्रकृतच्छविः ।
कृतकर्मा निभृतवत् स्वतूणीं पुनराविशत् ॥१९॥
19. sa śaro rāvaṇaṃ hatvā rudhirārdrakṛtacchaviḥ ,
kṛtakarmā nibhṛtavat svatūṇīṃ punarāviśat.
19. saḥ śaraḥ rāvaṇam hatvā rudhirārdrakṛtacchaviḥ
kṛtakarmā nibhṛtavat sva-tūṇīm punaḥ āviśat
19. saḥ śaraḥ rāvaṇam hatvā rudhirārdrakṛtacchaviḥ
kṛtakarmā nibhṛtavat punaḥ sva-tūṇīm āviśat
19. That arrow, having killed Rāvaṇa, its splendor drenched with blood and its task (karma) accomplished, quietly re-entered its own quiver.
तस्य हस्ताद्धतस्याशु कार्मुकं तत् ससायकम् ।
निपपात सह प्राणैर्भ्रश्यमानस्य जीवितात् ॥२०॥
20. tasya hastāddhatasyāśu kārmukaṃ tat sasāyakam ,
nipapāta saha prāṇairbhraśyamānasya jīvitāt.
20. tasya hastāt hatasya āśu kārmukam tat sasāyakam
nipapāta saha prāṇaiḥ bhraśyamānasya jīvitāt
20. tasya hatasya āśu tat kārmukam sasāyakam hastāt
nipapāta saha prāṇaiḥ bhraśyamānasya jīvitāt
20. As he was quickly struck down, that bow, complete with arrows, fell from his hand. His vital breaths (prāṇa) also departed, as he was slipping away from existence.
गतासुर्भीमवेगस्तु नैरृतेन्द्रो महाद्युतिः ।
पपात स्यन्दनाद्भूमौ वृत्रो वज्रहतो यथा ॥२१॥
21. gatāsurbhīmavegastu nairṛtendro mahādyutiḥ ,
papāta syandanādbhūmau vṛtro vajrahato yathā.
21. gatāsuḥ bhīmavegaḥ tu nairṛtendrah mahādyutiḥ
papāta syandanāt bhūmau vṛtraḥ vajrahataḥ yathā
21. tu nairṛtendrah bhīmavegaḥ mahādyutiḥ gatāsuḥ
syandanāt bhūmau papāta yathā vṛtraḥ vajrahataḥ
21. Indeed, the lord of the rākṣasas (nairṛtendro), of formidable might and great splendor, fell from his chariot onto the ground, lifeless, just as Vṛtra was struck by the thunderbolt (vajra).
तं दृष्ट्वा पतितं भूमौ हतशेषा निशाचराः ।
हतनाथा भयत्रस्ताः सर्वतः संप्रदुद्रुवुः ॥२२॥
22. taṃ dṛṣṭvā patitaṃ bhūmau hataśeṣā niśācarāḥ ,
hatanāthā bhayatrastāḥ sarvataḥ saṃpradudruvuḥ.
22. tam dṛṣṭvā patitam bhūmau hataśeṣāḥ niśācarāḥ
hatanāthāḥ bhayatrastāḥ sarvataḥ sampradudruvuḥ
22. dṛṣṭvā tam patitam bhūmau hataśeṣāḥ niśācarāḥ
hatanāthāḥ bhayatrastāḥ sampradudruvuḥ sarvataḥ
22. Having seen him fallen on the ground, the surviving night-wanderers (niśācara), whose leader was killed and who were struck by fear, fled in all directions.
नर्दन्तश्चाभिपेतुस्तान् वानरा द्रुमयोधिनः ।
दशग्रीववधं दृष्ट्वा विजयं राघवस्य च ॥२३॥
23. nardantaścābhipetustān vānarā drumayodhinaḥ ,
daśagrīvavadhaṃ dṛṣṭvā vijayaṃ rāghavasya ca.
23. nardantaḥ ca abhipeytuḥ tān vānarāḥ drumayodhinaḥ
daśagrīvavadham dṛṣṭvā vijayam rāghavasya ca
23. dṛṣṭvā daśagrīvavadham rāghavasya vijayam ca
vānarāḥ drumayodhinaḥ nardantaḥ ca tān abhipeytuḥ
23. And having witnessed the demise of Daśagrīva and the victory of Rāghava, the monkeys, who fought with trees, roared and rushed upon them (the fleeing demons).
अर्दिता वानरैर्हृष्टैर्लङ्कामभ्यपतन्भयात् ।
हताश्रयत्वात् करुणैर्बाष्पप्रस्रवणैर्मुखैः ॥२४॥
24. arditā vānarairhṛṣṭairlaṅkāmabhyapatanbhayāt ,
hatāśrayatvāt karuṇairbāṣpaprasravaṇairmukhaiḥ.
24. arditā vānaraiḥ hṛṣṭaiḥ laṅkām abhyapatan bhayāt
hatāśrayatvāt karuṇaiḥ bāṣpaprasravaṇaiḥ mukhaiḥ
24. arditā hṛṣṭaiḥ vānaraiḥ abhyapatan laṅkām bhayāt.
hatāśrayatvāt karuṇaiḥ bāṣpaprasravaṇaiḥ mukhaiḥ (te āsīt).
24. Tormented by the jubilant monkeys, they (the Rākṣasas) fled in fear towards Laṅkā. Their faces were pitiable, streaming with tears, due to the destruction of their refuge.
ततो विनेदुः संहृष्टा वानरा जितकाशिनः ।
वदन्तो राघवजयं रावणस्य च तं वधम् ॥२५॥
25. tato vineduḥ saṃhṛṣṭā vānarā jitakāśinaḥ ,
vadanto rāghavajayaṃ rāvaṇasya ca taṃ vadham.
25. tataḥ vineduḥ saṃhṛṣṭāḥ vānarāḥ jitakāśinaḥ
vadantaḥ rāghavajayam rāvaṇasya ca tam vadham
25. tataḥ saṃhṛṣṭāḥ jitakāśinaḥ vānarāḥ vineduḥ rāghavajayam ca tam rāvaṇasya vadham vadantaḥ.
25. Then, the exultant monkeys, radiant with their triumph, roared, proclaiming the victory of Rāghava and the slaying of Rāvaṇa.
अथान्तरिक्षे व्यनदत् सौम्यस्त्रिदशदुन्दुभिः ।
दिव्यगन्धवहस्तत्र मारुतः सुसुखो ववौ ॥२६॥
26. athāntarikṣe vyanadat saumyastridaśadundubhiḥ ,
divyagandhavahastatra mārutaḥ susukho vavau.
26. atha antarikṣe vyanadat saumyaḥ tridaśadundubhiḥ
divyagandhavahaḥ tatra mārutaḥ susukhaḥ vavau
26. atha antarikṣe saumyaḥ tridaśadundubhiḥ vyanadat.
tatra divyagandhavahaḥ susukhaḥ mārutaḥ vavau.
26. Then, in the sky, the gentle drum of the gods sounded. And there, a very pleasant wind, carrying divine fragrance, began to blow.
निपपातान्तरिक्षाच्च पुष्पवृष्टिस्तदा भुवि ।
किरन्ती राघवरथं दुरवापा मनोहराः ॥२७॥
27. nipapātāntarikṣācca puṣpavṛṣṭistadā bhuvi ,
kirantī rāghavarathaṃ duravāpā manoharāḥ.
27. nipapāta antarikṣāt ca puṣpavṛṣṭiḥ tadā bhuvi
kirantī rāghavaratham duravāpāḥ manoharāḥ
27. ca tadā puṣpavṛṣṭiḥ antarikṣāt bhuvi nipapāta,
rāghavaratham duravāpāḥ manoharāḥ kirantī.
27. And then, a shower of flowers fell from the sky onto the earth, scattering rare and delightful (blossoms) upon Rāghava's chariot.
राघवस्तवसंयुक्ता गगने च विशुश्रुवे ।
साधु साध्विति वागग्र्या देवतानां महात्मनाम् ॥२८॥
28. rāghavastavasaṃyuktā gagane ca viśuśruve ,
sādhu sādhviti vāgagryā devatānāṃ mahātmanām.
28. rāghavastavasaṃyuktā gagane ca viśuśruve
sādhu sādhu iti vāk agryā devatānām mahātmanām
28. mahātmanām devatānām rāghavastavasaṃyuktā
agryā vāk gagane ca viśuśruve iti sādhu sādhu
28. A supreme voice, accompanied by praises of Rāghava, was distinctly heard in the sky. It was the voice of the great-souled deities, proclaiming, 'Excellent! Excellent!'
आविवेश महान् हर्षो देवानां चारणैः सह ।
रावणे निहते रौद्रे सर्वलोकभयंकरे ॥२९॥
29. āviveśa mahān harṣo devānāṃ cāraṇaiḥ saha ,
rāvaṇe nihate raudre sarvalokabhayaṃkare.
29. āviveśa mahān harṣaḥ devānām cāraṇaiḥ saha
rāvaṇe nihate raudre sarvalokabhayaṃkare
29. mahān harṣaḥ devānām cāraṇaiḥ saha āviveśa
rāvaṇe raudre sarvalokabhayaṃkare nihate
29. Great joy pervaded the deities along with the Cāraṇas, upon the slaying of the terrifying Rāvaṇa, who was a source of fear for all the worlds.
ततः सकामं सुग्रीवमङ्गदं च महाबलम् ।
चकार राघवः प्रीतो हत्वा राक्षसपुंगवम् ॥३०॥
30. tataḥ sakāmaṃ sugrīvamaṅgadaṃ ca mahābalam ,
cakāra rāghavaḥ prīto hatvā rākṣasapuṃgavam.
30. tataḥ sakāmam sugrīvam aṅgadam ca mahābalam
cakāra rāghavaḥ prītaḥ hatvā rākṣasapuṃgavam
30. tataḥ prītaḥ rāghavaḥ rākṣasapuṃgavam hatvā
sugrīvam ca mahābalam aṅgadam ca sakāmam cakāra
30. Then, Rāghava, filled with satisfaction, made Sugrīva and the mighty Aṅgada fulfilled (sakāmam) in their desires, after having slain the chief of the rākṣasas.
ततः प्रजग्मुः प्रशमं मरुद्गणा दिशः प्रसेदुर्विमलं नभो ऽभवत् ।
मही चकम्पे न च मारुता ववुः स्थिरप्रभश्चाप्यभवद्दिवाकरः ॥३१॥
31. tataḥ prajagmuḥ praśamaṃ marudgaṇā diśaḥ prasedurvimalaṃ nabho'bhavat ,
mahī cakampe na ca mārutā vavuḥ sthiraprabhaścāpyabhavaddivākaraḥ.
31. tataḥ prajagmuḥ praśamam marudgaṇāḥ
diśaḥ praseduḥ vimalam nabhaḥ abhavat
mahī cakampe na ca mārutāḥ vavuḥ
sthiraprabhaḥ ca api abhavat divākaraḥ
31. tataḥ marudgaṇāḥ praśamam prajagmuḥ
diśaḥ praseduḥ nabhaḥ vimalam abhavat
mahī na cakampe ca mārutāḥ na vavuḥ ca
api divākaraḥ sthiraprabhaḥ abhavat
31. Then the groups of wind-deities subsided, the quarters became clear, and the sky became spotless. The earth ceased to tremble, and the winds did not blow. The sun also became steady in its radiance.
ततस्तु सुग्रीवविभीषणादयः सुहृद्विशेषाः सहलक्ष्मणास्तदा ।
समेत्य हृष्टा विजयेन राघवं रणे ऽभिरामं विधिनाभ्यपूजयन् ॥३२॥
32. tatastu sugrīvavibhīṣaṇādayaḥ suhṛdviśeṣāḥ sahalakṣmaṇāstadā ,
sametya hṛṣṭā vijayena rāghavaṃ raṇe'bhirāmaṃ vidhinābhyapūjayan.
32. tataḥ tu sugrīvavibhīṣaṇādayaḥ
suhṛdviśeṣāḥ sahalakṣmaṇāḥ tadā
sametya hṛṣṭāḥ vijayena rāghavam
raṇe abhirāmam vidhinā abhyapūjayan
32. tataḥ tu tadā sugrīvavibhīṣaṇādayaḥ
suhṛdviśeṣāḥ sahalakṣmaṇāḥ
sametya vijayena hṛṣṭāḥ raṇe
abhirāmam rāghavam vidhinā abhyapūjayan
32. Then, Sugriva, Vibhishana, and other special allies, along with Lakshmana, joyfully gathered and honored Rama, who was glorious in battle, with appropriate rituals, celebrating his victory.
स तु निहतरिपुः स्थिरप्रतिज्ञः स्वजनबलाभिवृतो रणे रराज ।
रघुकुलनृपनन्दनो महौजास्त्रिदशगणैरभिसंवृतो यथेन्द्रः ॥३३॥
33. sa tu nihataripuḥ sthirapratijñaḥ svajanabalābhivṛto raṇe rarāja ,
raghukulanṛpanandano mahaujāstridaśagaṇairabhisaṃvṛto yathendraḥ.
33. saḥ tu nihata-ripuḥ sthira-pratijñaḥ
svajanabalābhivṛtaḥ raṇe rarāja
raghukulanṛpanandanaḥ mahaujāḥ
tridaśagaṇaiḥ abhisamvṛtaḥ yathā indraḥ
33. saḥ tu nihata-ripuḥ sthira-pratijñaḥ
svajanabalābhivṛtaḥ raghukulanṛpanandanaḥ
mahaujāḥ tridaśagaṇaiḥ
abhisamvṛtaḥ yathā indraḥ raṇe rarāja
33. He, having vanquished his enemies and with unwavering resolve, surrounded by his own people, shone brightly in battle. The mighty son of the Raghu dynasty king appeared like Indra, encompassed by the hosts of gods.