वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-2, chapter-42
अनुगम्य निवृत्तानां रामं नगरवासिनाम् ।
उद्गतानीव सत्त्वानि बभूवुरमनस्विनाम् ॥१॥
उद्गतानीव सत्त्वानि बभूवुरमनस्विनाम् ॥१॥
1. anugamya nivṛttānāṃ rāmaṃ nagaravāsinām ,
udgatānīva sattvāni babhūvuramanasvinām.
udgatānīva sattvāni babhūvuramanasvinām.
1.
anugamya nivṛttānām rāmam nagaravāsinām
udgatāni iva sattvāni babhūvuḥ amanasvinām
udgatāni iva sattvāni babhūvuḥ amanasvinām
1.
amanasvinām nagaravāsinām nivṛttānām anugamya
rāmam sattvāni babhūvuḥ udgatāni iva
rāmam sattvāni babhūvuḥ udgatāni iva
1.
For those faint-hearted city dwellers who had returned after following Rama, it was as if their very life-breaths had departed.
स्वं स्वं निलयमागम्य पुत्रदारैः समावृताः ।
अश्रूणि मुमुचुः सर्वे बाष्पेण पिहिताननाः ॥२॥
अश्रूणि मुमुचुः सर्वे बाष्पेण पिहिताननाः ॥२॥
2. svaṃ svaṃ nilayamāgamya putradāraiḥ samāvṛtāḥ ,
aśrūṇi mumucuḥ sarve bāṣpeṇa pihitānanāḥ.
aśrūṇi mumucuḥ sarve bāṣpeṇa pihitānanāḥ.
2.
svam svam nilayam āgamya putradāraiḥ samāvṛtāḥ
aśrūṇi mumucuḥ sarve bāṣpeṇa pihitānanāḥ
aśrūṇi mumucuḥ sarve bāṣpeṇa pihitānanāḥ
2.
sarve svam svam nilayam āgamya putradāraiḥ
samāvṛtāḥ aśrūṇi mumucuḥ bāṣpeṇa pihitānanāḥ
samāvṛtāḥ aśrūṇi mumucuḥ bāṣpeṇa pihitānanāḥ
2.
Having returned to their own homes, all of them, surrounded by their sons and wives, shed tears, their faces covered with weeping.
न चाहृष्यन्न चामोदन् वणिजो न प्रसारयन् ।
न चाशोभन्त पण्यानि नापचन् गृहमेधिनः ॥३॥
न चाशोभन्त पण्यानि नापचन् गृहमेधिनः ॥३॥
3. na cāhṛṣyanna cāmodan vaṇijo na prasārayan ,
na cāśobhanta paṇyāni nāpacan gṛhamedhinaḥ.
na cāśobhanta paṇyāni nāpacan gṛhamedhinaḥ.
3.
na ca ahṛṣyan na ca amodan vaṇijaḥ na prasārayan
na ca aśobhanta paṇyāni na apacan gṛhamedhinaḥ
na ca aśobhanta paṇyāni na apacan gṛhamedhinaḥ
3.
vaṇijaḥ na ca ahṛṣyan ca na amodan na prasārayan
paṇyāni na ca aśobhanta gṛhamedhinaḥ na apacan
paṇyāni na ca aśobhanta gṛhamedhinaḥ na apacan
3.
Merchants neither rejoiced nor were delighted, nor did they display their goods. Their merchandise did not appear attractive, and householders did not prepare food.
नष्टं दृष्ट्वा नाभ्यनन्दन् विपुलं वा धनागमम् ।
पुत्रं प्रथमजं लब्ध्वा जननी नाभ्यनन्दत ॥४॥
पुत्रं प्रथमजं लब्ध्वा जननी नाभ्यनन्दत ॥४॥
4. naṣṭaṃ dṛṣṭvā nābhyanandan vipulaṃ vā dhanāgamam ,
putraṃ prathamajaṃ labdhvā jananī nābhyanandata.
putraṃ prathamajaṃ labdhvā jananī nābhyanandata.
4.
naṣṭam dṛṣṭvā na abhyanandan vipulam vā dhana āgamam
putram prathamajam labdhvā jananī na abhyanandata
putram prathamajam labdhvā jananī na abhyanandata
4.
na abhyanandan naṣṭam dṛṣṭvā vā vipulam dhana āgamam
jananī na abhyanandata prathamajam putram labdhvā
jananī na abhyanandata prathamajam putram labdhvā
4.
People did not rejoice upon seeing something lost, nor upon a great influx of wealth. Even a mother, having obtained her first-born son, did not rejoice.
गृहे गृहे रुदन्त्यश्च भर्तारं गृहमागतम् ।
व्यगर्हयन्तो दुःखार्ता वाग्भिस्तोत्रैरिव द्विपान् ॥५॥
व्यगर्हयन्तो दुःखार्ता वाग्भिस्तोत्रैरिव द्विपान् ॥५॥
5. gṛhe gṛhe rudantyaśca bhartāraṃ gṛhamāgatam ,
vyagarhayanto duḥkhārtā vāgbhistotrairiva dvipān.
vyagarhayanto duḥkhārtā vāgbhistotrairiva dvipān.
5.
gṛhe gṛhe rudantyaḥ ca bhartāram gṛham āgatam
vyagarhayantaḥ duḥkha ārtā vāgbhiḥ totraiḥ iva dvipān
vyagarhayantaḥ duḥkha ārtā vāgbhiḥ totraiḥ iva dvipān
5.
gṛhe gṛhe rudantyaḥ ca duḥkha ārtāḥ gṛham āgatam
bhartāram vyagarhayantaḥ vāgbhiḥ totraiḥ iva dvipān
bhartāram vyagarhayantaḥ vāgbhiḥ totraiḥ iva dvipān
5.
In every house, women, weeping and afflicted by sorrow, reproached their husbands who had returned home, assailing them with words as if with goads to elephants.
किं नु तेषां गृहैः कार्यं किं दारैः किं धनेन वा ।
पुत्रैर्वा किं सुखैर्वापि ये न पश्यन्ति राघवम् ॥६॥
पुत्रैर्वा किं सुखैर्वापि ये न पश्यन्ति राघवम् ॥६॥
6. kiṃ nu teṣāṃ gṛhaiḥ kāryaṃ kiṃ dāraiḥ kiṃ dhanena vā ,
putrairvā kiṃ sukhairvāpi ye na paśyanti rāghavam.
putrairvā kiṃ sukhairvāpi ye na paśyanti rāghavam.
6.
kim nu teṣām gṛhaiḥ kāryam kim dāraiḥ kim dhanena vā
putraiḥ vā kim sukhaiḥ vā api ye na paśyanti rāghavam
putraiḥ vā kim sukhaiḥ vā api ye na paśyanti rāghavam
6.
ye rāghavam na paśyanti teṣām gṛhaiḥ kim nu kāryam dāraiḥ
kim vā dhanena kim vā putraiḥ kim vā api sukhaiḥ kim
kim vā dhanena kim vā putraiḥ kim vā api sukhaiḥ kim
6.
What purpose do houses serve for them, what use are wives, or wealth? What value are sons, or even pleasures, for those who do not perceive Rāghava (Rama)?
एकः सत्पुरुषो लोके लक्ष्मणः सह सीतया ।
यो ऽनुगच्छति काकुत्स्थं रामं परिचरन् वने ॥७॥
यो ऽनुगच्छति काकुत्स्थं रामं परिचरन् वने ॥७॥
7. ekaḥ satpuruṣo loke lakṣmaṇaḥ saha sītayā ,
yo'nugacchati kākutsthaṃ rāmaṃ paricaran vane.
yo'nugacchati kākutsthaṃ rāmaṃ paricaran vane.
7.
ekaḥ satpuruṣaḥ loke lakṣmaṇaḥ saha sītayā yaḥ
anugacchati kākutstham rāmam paricaran vane
anugacchati kākutstham rāmam paricaran vane
7.
loke ekaḥ satpuruṣaḥ lakṣmaṇaḥ sītayā saha yaḥ
kākutstham rāmam vane paricaran anugacchati
kākutstham rāmam vane paricaran anugacchati
7.
Lakshmana, accompanied by Sita, is the only virtuous man in this world, who follows Rama (Kakutstha), serving him in the forest.
आपगाः कृतपुण्यास्ताः पद्मिन्यश्च सरांसि च ।
येषु स्नास्यति काकुत्स्थो विगाह्य सलिलं शुचि ॥८॥
येषु स्नास्यति काकुत्स्थो विगाह्य सलिलं शुचि ॥८॥
8. āpagāḥ kṛtapuṇyāstāḥ padminyaśca sarāṃsi ca ,
yeṣu snāsyati kākutstho vigāhya salilaṃ śuci.
yeṣu snāsyati kākutstho vigāhya salilaṃ śuci.
8.
āpagāḥ kṛtapuṇyāḥ tāḥ padminyaḥ ca sarāṃsi ca
yeṣu snāsyati kākutsthaḥ vigāhya salilam śuci
yeṣu snāsyati kākutsthaḥ vigāhya salilam śuci
8.
tāḥ kṛtapuṇyāḥ āpagāḥ ca padminyaḥ ca sarāṃsi
yeṣu kākutsthaḥ śuci salilam vigāhya snāsyati
yeṣu kākutsthaḥ śuci salilam vigāhya snāsyati
8.
Those meritorious rivers, lotus ponds, and lakes, in which Rama (Kakutstha) will bathe, having entered their pure water.
शोभयिष्यन्ति काकुत्स्थमटव्यो रम्यकाननाः ।
आपगाश्च महानूपाः सानुमन्तश्च पर्वताः ॥९॥
आपगाश्च महानूपाः सानुमन्तश्च पर्वताः ॥९॥
9. śobhayiṣyanti kākutsthamaṭavyo ramyakānanāḥ ,
āpagāśca mahānūpāḥ sānumantaśca parvatāḥ.
āpagāśca mahānūpāḥ sānumantaśca parvatāḥ.
9.
śobhayiṣyanti kākutstham aṭavyaḥ ramyakānanāḥ
āpagāḥ ca mahānūpāḥ sānumantaḥ ca parvatāḥ
āpagāḥ ca mahānūpāḥ sānumantaḥ ca parvatāḥ
9.
ramyakānanāḥ aṭavyaḥ ca mahānūpāḥ āpagāḥ ca
sānumantaḥ parvatāḥ kākutstham śobhayiṣyanti
sānumantaḥ parvatāḥ kākutstham śobhayiṣyanti
9.
Forests with beautiful groves, rivers with expansive valleys, and mountains with their peaks will all adorn Rama (Kakutstha).
काननं वापि शैलं वा यं रामो ऽभिगमिष्यति ।
प्रियातिथिमिव प्राप्तं नैनं शक्ष्यन्त्यनर्चितुम् ॥१०॥
प्रियातिथिमिव प्राप्तं नैनं शक्ष्यन्त्यनर्चितुम् ॥१०॥
10. kānanaṃ vāpi śailaṃ vā yaṃ rāmo'bhigamiṣyati ,
priyātithimiva prāptaṃ nainaṃ śakṣyantyanarcitum.
priyātithimiva prāptaṃ nainaṃ śakṣyantyanarcitum.
10.
kānanam vā api śailam vā yam rāmaḥ abhigamiṣyati
priyātithim iva prāptam na enam śakṣyanti anarcitum
priyātithim iva prāptam na enam śakṣyanti anarcitum
10.
rāmaḥ yam kānanam vā api śailam vā abhigamiṣyati
enam priyātithim iva prāptam anarcitum na śakṣyanti
enam priyātithim iva prāptam anarcitum na śakṣyanti
10.
Any forest or mountain that Rama will reach, will not be able to avoid honoring him, as if he were a beloved guest.
विचित्रकुसुमापीडा बहुमञ्जरिधारिणः ।
अकाले चापि मुख्यानि पुष्पाणि च फलानि च ।
दर्शयिष्यन्त्यनुक्रोशाद्गिरयो राममागतम् ॥११॥
अकाले चापि मुख्यानि पुष्पाणि च फलानि च ।
दर्शयिष्यन्त्यनुक्रोशाद्गिरयो राममागतम् ॥११॥
11. vicitrakusumāpīḍā bahumañjaridhāriṇaḥ ,
akāle cāpi mukhyāni puṣpāṇi ca phalāni ca ,
darśayiṣyantyanukrośādgirayo rāmamāgatam.
akāle cāpi mukhyāni puṣpāṇi ca phalāni ca ,
darśayiṣyantyanukrośādgirayo rāmamāgatam.
11.
vicitrakusumāpīḍāḥ bahumañjaridhāriṇaḥ
akāle ca api mukhyāni
puṣpāṇi ca phalāni ca darśayiṣyanti
anukrośāt girayaḥ rāmam āgatam
akāle ca api mukhyāni
puṣpāṇi ca phalāni ca darśayiṣyanti
anukrośāt girayaḥ rāmam āgatam
11.
āgatam rāmam girayaḥ anukrośāt
akāle api vicitrakusumāpīḍāḥ
bahumañjaridhāriṇaḥ ca mukhyāni
puṣpāṇi ca phalāni ca darśayiṣyanti
akāle api vicitrakusumāpīḍāḥ
bahumañjaridhāriṇaḥ ca mukhyāni
puṣpāṇi ca phalāni ca darśayiṣyanti
11.
The mountains, adorned with varied flower-crests and bearing many clusters of blossoms, will, out of compassion, display their principal flowers and fruits even out of season for Rama when he arrives.
विदर्शयन्तो विविधान्भूयश्चित्रांश्च निर्झरान् ।
पादपाः पर्वताग्रेषु रमयिष्यन्ति राघवम् ॥१२॥
पादपाः पर्वताग्रेषु रमयिष्यन्ति राघवम् ॥१२॥
12. vidarśayanto vividhānbhūyaścitrāṃśca nirjharān ,
pādapāḥ parvatāgreṣu ramayiṣyanti rāghavam.
pādapāḥ parvatāgreṣu ramayiṣyanti rāghavam.
12.
vidarśayantaḥ vividhān bhūyaḥ citrān ca nirjharān
pādapāḥ parvatāgreṣu ramayiṣyanti rāghavam
pādapāḥ parvatāgreṣu ramayiṣyanti rāghavam
12.
parvatāgreṣu pādapāḥ vividhān bhūyaḥ ca citrān
nirjharān vidarśayantaḥ rāghavam ramayiṣyanti
nirjharān vidarśayantaḥ rāghavam ramayiṣyanti
12.
The trees on the mountain peaks will delight Rama (rāghava), displaying various and even more wondrous waterfalls.
यत्र रामो भयं नात्र नास्ति तत्र पराभवः ।
स हि शूरो महाबाहुः पुत्रो दशरथस्य च ॥१३॥
स हि शूरो महाबाहुः पुत्रो दशरथस्य च ॥१३॥
13. yatra rāmo bhayaṃ nātra nāsti tatra parābhavaḥ ,
sa hi śūro mahābāhuḥ putro daśarathasya ca.
sa hi śūro mahābāhuḥ putro daśarathasya ca.
13.
yatra rāmaḥ bhayam na atra na asti tatra parābhavaḥ
saḥ hi śūraḥ mahābāhuḥ putraḥ daśarathasya ca
saḥ hi śūraḥ mahābāhuḥ putraḥ daśarathasya ca
13.
yatra rāmaḥ atra bhayam na tatra parābhavaḥ na
asti hi saḥ śūraḥ mahābāhuḥ ca daśarathasya putraḥ
asti hi saḥ śūraḥ mahābāhuḥ ca daśarathasya putraḥ
13.
Where Rama is, there is no fear, nor is there defeat. Indeed, he is a hero, mighty-armed, and the son of Daśaratha.
पुरा भवति नो दूरादनुगच्छाम राघवम् ।
पादच्छाया सुखा भर्तुस्तादृशस्य महात्मनः ।
स हि नाथो जनस्यास्य स गतिः स परायणम् ॥१४॥
पादच्छाया सुखा भर्तुस्तादृशस्य महात्मनः ।
स हि नाथो जनस्यास्य स गतिः स परायणम् ॥१४॥
14. purā bhavati no dūrādanugacchāma rāghavam ,
pādacchāyā sukhā bhartustādṛśasya mahātmanaḥ ,
sa hi nātho janasyāsya sa gatiḥ sa parāyaṇam.
pādacchāyā sukhā bhartustādṛśasya mahātmanaḥ ,
sa hi nātho janasyāsya sa gatiḥ sa parāyaṇam.
14.
purā bhavati naḥ dūrāt anugacchāma
rāghavam pādacchāyā sukhā bhartuḥ
tādṛśasya mahātmanaḥ saḥ hi nāthaḥ
janasya asya saḥ gatiḥ saḥ parāyaṇam
rāghavam pādacchāyā sukhā bhartuḥ
tādṛśasya mahātmanaḥ saḥ hi nāthaḥ
janasya asya saḥ gatiḥ saḥ parāyaṇam
14.
rāghavam dūrāt na purā bhavati
anugacchāma tādṛśasya mahātmanaḥ bhartuḥ
pādacchāyā sukhā hi saḥ asya
janasya nāthaḥ saḥ gatiḥ saḥ parāyaṇam
anugacchāma tādṛśasya mahātmanaḥ bhartuḥ
pādacchāyā sukhā hi saḥ asya
janasya nāthaḥ saḥ gatiḥ saḥ parāyaṇam
14.
Let us follow Rama (rāghava) before he goes too far from us. The shade of the feet of such a great-souled (mahātman) lord is comforting. Indeed, he is the protector of this people, he is their refuge, he is their ultimate resort.
वयं परिचरिष्यामः सीतां यूयं तु राघवम् ।
इति पौरस्त्रियो भर्तॄन्दुःखार्तास्तत्तदब्रुवन् ॥१५॥
इति पौरस्त्रियो भर्तॄन्दुःखार्तास्तत्तदब्रुवन् ॥१५॥
15. vayaṃ paricariṣyāmaḥ sītāṃ yūyaṃ tu rāghavam ,
iti paurastriyo bhartṝnduḥkhārtāstattadabruvan.
iti paurastriyo bhartṝnduḥkhārtāstattadabruvan.
15.
vayam paricariṣyāmaḥ sītām yūyam tu rāghavam iti
paurastriyaḥ bhartṝn duḥkhārtāḥ tat tat abruvan
paurastriyaḥ bhartṝn duḥkhārtāḥ tat tat abruvan
15.
paurastriyaḥ duḥkhārtāḥ bhartṝn iti tat tat abruvan
vayam sītām paricariṣyāmaḥ yūyam tu rāghavam
vayam sītām paricariṣyāmaḥ yūyam tu rāghavam
15.
"We will serve Sītā, but you (husbands) should serve Rāghava." Thus, the city women, afflicted by sorrow, said various things to their husbands.
युष्माकं राघवो ऽरण्ये योगक्षेमं विधास्यति ।
सीता नारीजनस्यास्य योगक्षेमं करिष्यति ॥१६॥
सीता नारीजनस्यास्य योगक्षेमं करिष्यति ॥१६॥
16. yuṣmākaṃ rāghavo'raṇye yogakṣemaṃ vidhāsyati ,
sītā nārījanasyāsya yogakṣemaṃ kariṣyati.
sītā nārījanasyāsya yogakṣemaṃ kariṣyati.
16.
yuṣmākam rāghavaḥ araṇye yogakṣemam vidhāsyati
sītā nārījanasya asya yogakṣemam kariṣyati
sītā nārījanasya asya yogakṣemam kariṣyati
16.
rāghavaḥ araṇye yuṣmākam yogakṣemam vidhāsyati
sītā asya nārījanasya yogakṣemam kariṣyati
sītā asya nārījanasya yogakṣemam kariṣyati
16.
Rāghava (Rāma) will provide for your well-being (yogakṣema) in the forest. Sītā will provide for the well-being (yogakṣema) of this group of women.
को न्वनेनाप्रतीतेन सोत्कण्ठितजनेन च ।
संप्रीयेतामनोज्ञेन वासेन हृतचेतसा ॥१७॥
संप्रीयेतामनोज्ञेन वासेन हृतचेतसा ॥१७॥
17. ko nvanenāpratītena sotkaṇṭhitajanena ca ,
saṃprīyetāmanojñena vāsena hṛtacetasā.
saṃprīyetāmanojñena vāsena hṛtacetasā.
17.
kaḥ nu anena apratītena sotkaṇṭhitajanena
ca saṃprīyeta amanojñena vāsena hṛtacetasā
ca saṃprīyeta amanojñena vāsena hṛtacetasā
17.
kaḥ nu anena apratītena sotkaṇṭhitajanena
ca amanojñena vāsena hṛtacetasā saṃprīyeta
ca amanojñena vāsena hṛtacetasā saṃprīyeta
17.
Who, indeed, would be pleased by this displeasing situation, in the company of people filled with longing, by an unpleasant dwelling, and with a mind carried away (by sorrow)?
कैकेय्या यदि चेद् राज्यं स्यादधर्म्यमनाथवत् ।
न हि नो जीवितेनार्थः कुतः पुत्रैः कुतो धनैः ॥१८॥
न हि नो जीवितेनार्थः कुतः पुत्रैः कुतो धनैः ॥१८॥
18. kaikeyyā yadi ced rājyaṃ syādadharmyamanāthavat ,
na hi no jīvitenārthaḥ kutaḥ putraiḥ kuto dhanaiḥ.
na hi no jīvitenārthaḥ kutaḥ putraiḥ kuto dhanaiḥ.
18.
kaikeyyā yadi cet rājyam syāt adharmyam anāthavat na
hi naḥ jīvitena arthaḥ kutaḥ putraiḥ kutaḥ dhanaiḥ
hi naḥ jīvitena arthaḥ kutaḥ putraiḥ kutaḥ dhanaiḥ
18.
yadi cet rājyam kaikeyyā syāt adharmyam anāthavat hi
naḥ jīvitena arthaḥ na kutaḥ putraiḥ kutaḥ dhanaiḥ
naḥ jīvitena arthaḥ na kutaḥ putraiḥ kutaḥ dhanaiḥ
18.
If the kingdom should fall to Kaikeyī, it would be unrighteous (adharmya) and like a state without a protector. For us, there is no purpose in life; how then can there be purpose with sons or with wealth?
यया पुत्रश्च भर्ता च त्यक्तावैश्वर्यकारणात् ।
कं सा परिहरेदन्यं कैकेयी कुलपांसनी ॥१९॥
कं सा परिहरेदन्यं कैकेयी कुलपांसनी ॥१९॥
19. yayā putraśca bhartā ca tyaktāvaiśvaryakāraṇāt ,
kaṃ sā pariharedanyaṃ kaikeyī kulapāṃsanī.
kaṃ sā pariharedanyaṃ kaikeyī kulapāṃsanī.
19.
yayā putraḥ ca bhartā ca tyaktau aiśvaryakāraṇāt
kam sā pariharet anyam kaikeyī kulapāṃsanī
kam sā pariharet anyam kaikeyī kulapāṃsanī
19.
yayā kulapāṃsanī kaikeyī aiśvaryakāraṇāt putraḥ ca bhartā ca tyaktau,
sā anyam kam pariharet
sā anyam kam pariharet
19.
She who abandoned both her son and her husband for the sake of power, whom else would that Kaikeyi, the disgracer of her family, not abandon?
कैकेय्या न वयं राज्ये भृतका निवसेमहि ।
जीवन्त्या जातु जीवन्त्यः पुत्रैरपि शपामहे ॥२०॥
जीवन्त्या जातु जीवन्त्यः पुत्रैरपि शपामहे ॥२०॥
20. kaikeyyā na vayaṃ rājye bhṛtakā nivasemahi ,
jīvantyā jātu jīvantyaḥ putrairapi śapāmahe.
jīvantyā jātu jīvantyaḥ putrairapi śapāmahe.
20.
kaikeyуā na vayam rājye bhṛtakāḥ nivāsemahi
jīvantyāḥ jātu jīvantyaḥ putraiḥ api śapāmahe
jīvantyāḥ jātu jīvantyaḥ putraiḥ api śapāmahe
20.
vayam jīvantyaḥ kaikeyуāḥ jīvantyāḥ rājye na jātu bhṛtakāḥ nivāsemahi,
putraiḥ api śapāmahe
putraiḥ api śapāmahe
20.
We, who are alive, will not live as hired servants in Kaikeyi's kingdom while she is alive. We swear this even by our sons.
या पुत्रं पार्थिवेन्द्रस्य प्रवासयति निर्घृणा ।
कस्तां प्राप्य सुखं जीवेदधर्म्यां दुष्टचारिणीम् ॥२१॥
कस्तां प्राप्य सुखं जीवेदधर्म्यां दुष्टचारिणीम् ॥२१॥
21. yā putraṃ pārthivendrasya pravāsayati nirghṛṇā ,
kastāṃ prāpya sukhaṃ jīvedadharmyāṃ duṣṭacāriṇīm.
kastāṃ prāpya sukhaṃ jīvedadharmyāṃ duṣṭacāriṇīm.
21.
yā putram pārthivendrasya pravāsayati nirghṛṇā
kaḥ tām prāpya sukham jīvet adharmyām duṣṭacāriṇīm
kaḥ tām prāpya sukham jīvet adharmyām duṣṭacāriṇīm
21.
yā nirghṛṇā pārthivendrasya putram pravāsayati,
kaḥ tām adharmyām duṣṭacāriṇīm prāpya sukham jīvet
kaḥ tām adharmyām duṣṭacāriṇīm prāpya sukham jīvet
21.
Who could live happily, having accepted her, that merciless woman who exiles the son of the lord of kings, that unrighteous (adharma) and ill-behaved one?
न हि प्रव्रजिते रामे जीविष्यति महीपतिः ।
मृते दशरथे व्यक्तं विलोपस्तदनन्तरम् ॥२२॥
मृते दशरथे व्यक्तं विलोपस्तदनन्तरम् ॥२२॥
22. na hi pravrajite rāme jīviṣyati mahīpatiḥ ,
mṛte daśarathe vyaktaṃ vilopastadanantaram.
mṛte daśarathe vyaktaṃ vilopastadanantaram.
22.
na hi pravrajite rāme jīviṣyati mahīpatiḥ
mṛte daśarathe vyaktam vilopaḥ tat anantaram
mṛte daśarathe vyaktam vilopaḥ tat anantaram
22.
hi rāme pravrajite,
mahīpatiḥ na jīviṣyati.
daśarathe mṛte,
vyaktam tat anantaram vilopaḥ
mahīpatiḥ na jīviṣyati.
daśarathe mṛte,
vyaktam tat anantaram vilopaḥ
22.
Indeed, the king will not live once Rama has gone into exile. When Dasharatha dies, destruction will certainly follow immediately after.
ते विषं पिबतालोड्य क्षीणपुण्याः सुदुर्गताः ।
राघवं वानुगच्छध्वमश्रुतिं वापि गच्छत ॥२३॥
राघवं वानुगच्छध्वमश्रुतिं वापि गच्छत ॥२३॥
23. te viṣaṃ pibatāloḍya kṣīṇapuṇyāḥ sudurgatāḥ ,
rāghavaṃ vānugacchadhvamaśrutiṃ vāpi gacchata.
rāghavaṃ vānugacchadhvamaśrutiṃ vāpi gacchata.
23.
te viṣam pibata āloḍya kṣīṇapuṇyāḥ sudurgatāḥ
rāghavam vā anugacchadhvam aśrutim vā api gacchata
rāghavam vā anugacchadhvam aśrutim vā api gacchata
23.
kṣīṇapuṇyāḥ sudurgatāḥ te āloḍya viṣam pibata vā
rāghavam anugacchadhvam vā api aśrutim gacchata
rāghavam anugacchadhvam vā api aśrutim gacchata
23.
You, whose good deeds (puṇya) are exhausted and are thus greatly unfortunate, either drink poison after stirring it, or follow Rāghava (Rāma), or indeed go to oblivion.
मिथ्या प्रव्राजितो रामः सभार्यः सहलक्ष्मणः ।
भरते संनिषृष्टाः स्मः सौनिके पशवो यथा ॥२४॥
भरते संनिषृष्टाः स्मः सौनिके पशवो यथा ॥२४॥
24. mithyā pravrājito rāmaḥ sabhāryaḥ sahalakṣmaṇaḥ ,
bharate saṃniṣṛṣṭāḥ smaḥ saunike paśavo yathā.
bharate saṃniṣṛṣṭāḥ smaḥ saunike paśavo yathā.
24.
mithyā pravrājitaḥ rāmaḥ sabhāryaḥ sahalakṣmaṇaḥ
bharate saṃniṣṛṣṭāḥ smaḥ saunike paśavaḥ yathā
bharate saṃniṣṛṣṭāḥ smaḥ saunike paśavaḥ yathā
24.
sabhāryaḥ sahalakṣmaṇaḥ rāmaḥ mithyā pravrājitaḥ
bharate saṃniṣṛṣṭāḥ smaḥ yathā paśavaḥ saunike
bharate saṃniṣṛṣṭāḥ smaḥ yathā paśavaḥ saunike
24.
Rāma, accompanied by his wife and Lakṣmaṇa, was unjustly exiled. We have been handed over to Bharata, just as animals are delivered to a butcher.
तास्तथा विलपन्त्यस्तु नगरे नागरस्त्रियः ।
चुक्रुशुर्भृशसंतप्ता मृत्योरिव भयागमे ॥२५॥
चुक्रुशुर्भृशसंतप्ता मृत्योरिव भयागमे ॥२५॥
25. tāstathā vilapantyastu nagare nāgarastriyaḥ ,
cukruśurbhṛśasaṃtaptā mṛtyoriva bhayāgame.
cukruśurbhṛśasaṃtaptā mṛtyoriva bhayāgame.
25.
tāḥ tathā vilapantyaḥ tu nagare nāgarastriyaḥ
cukruśuḥ bhṛśasaṃtaptāḥ mṛtyoḥ iva bhayāgame
cukruśuḥ bhṛśasaṃtaptāḥ mṛtyoḥ iva bhayāgame
25.
tāḥ nāgarastriyaḥ tathā vilapantyaḥ tu nagare
bhṛśasaṃtaptāḥ cukruśuḥ mṛtyoḥ bhayāgame iva
bhṛśasaṃtaptāḥ cukruśuḥ mṛtyoḥ bhayāgame iva
25.
Those city women, lamenting in this manner, cried out in the city, deeply distressed, as if at the onset of a terrifying death.
तथा स्त्रियो रामनिमित्तमातुरा यथा सुते भ्रातरि वा विवासिते ।
विलप्य दीना रुरुदुर्विचेतसः सुतैर्हि तासामधिको हि सो ऽभवत् ॥२६॥
विलप्य दीना रुरुदुर्विचेतसः सुतैर्हि तासामधिको हि सो ऽभवत् ॥२६॥
26. tathā striyo rāmanimittamāturā yathā sute bhrātari vā vivāsite ,
vilapya dīnā rurudurvicetasaḥ sutairhi tāsāmadhiko hi so'bhavat.
vilapya dīnā rurudurvicetasaḥ sutairhi tāsāmadhiko hi so'bhavat.
26.
tathā striyaḥ rāmanimittamāturāḥ
yathā sute bhrātari vā vivāsite
vilapya dīnāḥ ruruduḥ vicetasaḥ
sutaiḥ hi tāsām adhikaḥ hi saḥ abhavat
yathā sute bhrātari vā vivāsite
vilapya dīnāḥ ruruduḥ vicetasaḥ
sutaiḥ hi tāsām adhikaḥ hi saḥ abhavat
26.
tathā rāmanimittamāturāḥ striyaḥ
yathā sute vā bhrātari vivāsite
vilapya dīnāḥ vicetasaḥ ruruduḥ hi
sutaiḥ adhikaḥ saḥ tāsām hi abhavat
yathā sute vā bhrātari vivāsite
vilapya dīnāḥ vicetasaḥ ruruduḥ hi
sutaiḥ adhikaḥ saḥ tāsām hi abhavat
26.
Similarly, women, distressed for Rāma's sake, wept miserably and were distraught after lamenting, just as they would if a son or a brother were exiled. Indeed, for them, he (Rāma) was more beloved than their own sons.
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42 (current chapter)
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100