Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-2, chapter-42

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
अनुगम्य निवृत्तानां रामं नगरवासिनाम् ।
उद्गतानीव सत्त्वानि बभूवुरमनस्विनाम् ॥१॥
1. anugamya nivṛttānāṃ rāmaṃ nagaravāsinām ,
udgatānīva sattvāni babhūvuramanasvinām.
1. anugamya nivṛttānām rāmam nagaravāsinām
udgatāni iva sattvāni babhūvuḥ amanasvinām
1. amanasvinām nagaravāsinām nivṛttānām anugamya
rāmam sattvāni babhūvuḥ udgatāni iva
1. For those faint-hearted city dwellers who had returned after following Rama, it was as if their very life-breaths had departed.
स्वं स्वं निलयमागम्य पुत्रदारैः समावृताः ।
अश्रूणि मुमुचुः सर्वे बाष्पेण पिहिताननाः ॥२॥
2. svaṃ svaṃ nilayamāgamya putradāraiḥ samāvṛtāḥ ,
aśrūṇi mumucuḥ sarve bāṣpeṇa pihitānanāḥ.
2. svam svam nilayam āgamya putradāraiḥ samāvṛtāḥ
aśrūṇi mumucuḥ sarve bāṣpeṇa pihitānanāḥ
2. sarve svam svam nilayam āgamya putradāraiḥ
samāvṛtāḥ aśrūṇi mumucuḥ bāṣpeṇa pihitānanāḥ
2. Having returned to their own homes, all of them, surrounded by their sons and wives, shed tears, their faces covered with weeping.
न चाहृष्यन्न चामोदन् वणिजो न प्रसारयन् ।
न चाशोभन्त पण्यानि नापचन् गृहमेधिनः ॥३॥
3. na cāhṛṣyanna cāmodan vaṇijo na prasārayan ,
na cāśobhanta paṇyāni nāpacan gṛhamedhinaḥ.
3. na ca ahṛṣyan na ca amodan vaṇijaḥ na prasārayan
na ca aśobhanta paṇyāni na apacan gṛhamedhinaḥ
3. vaṇijaḥ na ca ahṛṣyan ca na amodan na prasārayan
paṇyāni na ca aśobhanta gṛhamedhinaḥ na apacan
3. Merchants neither rejoiced nor were delighted, nor did they display their goods. Their merchandise did not appear attractive, and householders did not prepare food.
नष्टं दृष्ट्वा नाभ्यनन्दन् विपुलं वा धनागमम् ।
पुत्रं प्रथमजं लब्ध्वा जननी नाभ्यनन्दत ॥४॥
4. naṣṭaṃ dṛṣṭvā nābhyanandan vipulaṃ vā dhanāgamam ,
putraṃ prathamajaṃ labdhvā jananī nābhyanandata.
4. naṣṭam dṛṣṭvā na abhyanandan vipulam vā dhana āgamam
putram prathamajam labdhvā jananī na abhyanandata
4. na abhyanandan naṣṭam dṛṣṭvā vā vipulam dhana āgamam
jananī na abhyanandata prathamajam putram labdhvā
4. People did not rejoice upon seeing something lost, nor upon a great influx of wealth. Even a mother, having obtained her first-born son, did not rejoice.
गृहे गृहे रुदन्त्यश्च भर्तारं गृहमागतम् ।
व्यगर्हयन्तो दुःखार्ता वाग्भिस्तोत्रैरिव द्विपान् ॥५॥
5. gṛhe gṛhe rudantyaśca bhartāraṃ gṛhamāgatam ,
vyagarhayanto duḥkhārtā vāgbhistotrairiva dvipān.
5. gṛhe gṛhe rudantyaḥ ca bhartāram gṛham āgatam
vyagarhayantaḥ duḥkha ārtā vāgbhiḥ totraiḥ iva dvipān
5. gṛhe gṛhe rudantyaḥ ca duḥkha ārtāḥ gṛham āgatam
bhartāram vyagarhayantaḥ vāgbhiḥ totraiḥ iva dvipān
5. In every house, women, weeping and afflicted by sorrow, reproached their husbands who had returned home, assailing them with words as if with goads to elephants.
किं नु तेषां गृहैः कार्यं किं दारैः किं धनेन वा ।
पुत्रैर्वा किं सुखैर्वापि ये न पश्यन्ति राघवम् ॥६॥
6. kiṃ nu teṣāṃ gṛhaiḥ kāryaṃ kiṃ dāraiḥ kiṃ dhanena vā ,
putrairvā kiṃ sukhairvāpi ye na paśyanti rāghavam.
6. kim nu teṣām gṛhaiḥ kāryam kim dāraiḥ kim dhanena vā
putraiḥ vā kim sukhaiḥ vā api ye na paśyanti rāghavam
6. ye rāghavam na paśyanti teṣām gṛhaiḥ kim nu kāryam dāraiḥ
kim vā dhanena kim vā putraiḥ kim vā api sukhaiḥ kim
6. What purpose do houses serve for them, what use are wives, or wealth? What value are sons, or even pleasures, for those who do not perceive Rāghava (Rama)?
एकः सत्पुरुषो लोके लक्ष्मणः सह सीतया ।
यो ऽनुगच्छति काकुत्स्थं रामं परिचरन् वने ॥७॥
7. ekaḥ satpuruṣo loke lakṣmaṇaḥ saha sītayā ,
yo'nugacchati kākutsthaṃ rāmaṃ paricaran vane.
7. ekaḥ satpuruṣaḥ loke lakṣmaṇaḥ saha sītayā yaḥ
anugacchati kākutstham rāmam paricaran vane
7. loke ekaḥ satpuruṣaḥ lakṣmaṇaḥ sītayā saha yaḥ
kākutstham rāmam vane paricaran anugacchati
7. Lakshmana, accompanied by Sita, is the only virtuous man in this world, who follows Rama (Kakutstha), serving him in the forest.
आपगाः कृतपुण्यास्ताः पद्मिन्यश्च सरांसि च ।
येषु स्नास्यति काकुत्स्थो विगाह्य सलिलं शुचि ॥८॥
8. āpagāḥ kṛtapuṇyāstāḥ padminyaśca sarāṃsi ca ,
yeṣu snāsyati kākutstho vigāhya salilaṃ śuci.
8. āpagāḥ kṛtapuṇyāḥ tāḥ padminyaḥ ca sarāṃsi ca
yeṣu snāsyati kākutsthaḥ vigāhya salilam śuci
8. tāḥ kṛtapuṇyāḥ āpagāḥ ca padminyaḥ ca sarāṃsi
yeṣu kākutsthaḥ śuci salilam vigāhya snāsyati
8. Those meritorious rivers, lotus ponds, and lakes, in which Rama (Kakutstha) will bathe, having entered their pure water.
शोभयिष्यन्ति काकुत्स्थमटव्यो रम्यकाननाः ।
आपगाश्च महानूपाः सानुमन्तश्च पर्वताः ॥९॥
9. śobhayiṣyanti kākutsthamaṭavyo ramyakānanāḥ ,
āpagāśca mahānūpāḥ sānumantaśca parvatāḥ.
9. śobhayiṣyanti kākutstham aṭavyaḥ ramyakānanāḥ
āpagāḥ ca mahānūpāḥ sānumantaḥ ca parvatāḥ
9. ramyakānanāḥ aṭavyaḥ ca mahānūpāḥ āpagāḥ ca
sānumantaḥ parvatāḥ kākutstham śobhayiṣyanti
9. Forests with beautiful groves, rivers with expansive valleys, and mountains with their peaks will all adorn Rama (Kakutstha).
काननं वापि शैलं वा यं रामो ऽभिगमिष्यति ।
प्रियातिथिमिव प्राप्तं नैनं शक्ष्यन्त्यनर्चितुम् ॥१०॥
10. kānanaṃ vāpi śailaṃ vā yaṃ rāmo'bhigamiṣyati ,
priyātithimiva prāptaṃ nainaṃ śakṣyantyanarcitum.
10. kānanam vā api śailam vā yam rāmaḥ abhigamiṣyati
priyātithim iva prāptam na enam śakṣyanti anarcitum
10. rāmaḥ yam kānanam vā api śailam vā abhigamiṣyati
enam priyātithim iva prāptam anarcitum na śakṣyanti
10. Any forest or mountain that Rama will reach, will not be able to avoid honoring him, as if he were a beloved guest.
विचित्रकुसुमापीडा बहुमञ्जरिधारिणः ।
अकाले चापि मुख्यानि पुष्पाणि च फलानि च ।
दर्शयिष्यन्त्यनुक्रोशाद्गिरयो राममागतम् ॥११॥
11. vicitrakusumāpīḍā bahumañjaridhāriṇaḥ ,
akāle cāpi mukhyāni puṣpāṇi ca phalāni ca ,
darśayiṣyantyanukrośādgirayo rāmamāgatam.
11. vicitrakusumāpīḍāḥ bahumañjaridhāriṇaḥ
akāle ca api mukhyāni
puṣpāṇi ca phalāni ca darśayiṣyanti
anukrośāt girayaḥ rāmam āgatam
11. āgatam rāmam girayaḥ anukrośāt
akāle api vicitrakusumāpīḍāḥ
bahumañjaridhāriṇaḥ ca mukhyāni
puṣpāṇi ca phalāni ca darśayiṣyanti
11. The mountains, adorned with varied flower-crests and bearing many clusters of blossoms, will, out of compassion, display their principal flowers and fruits even out of season for Rama when he arrives.
विदर्शयन्तो विविधान्भूयश्चित्रांश्च निर्झरान् ।
पादपाः पर्वताग्रेषु रमयिष्यन्ति राघवम् ॥१२॥
12. vidarśayanto vividhānbhūyaścitrāṃśca nirjharān ,
pādapāḥ parvatāgreṣu ramayiṣyanti rāghavam.
12. vidarśayantaḥ vividhān bhūyaḥ citrān ca nirjharān
pādapāḥ parvatāgreṣu ramayiṣyanti rāghavam
12. parvatāgreṣu pādapāḥ vividhān bhūyaḥ ca citrān
nirjharān vidarśayantaḥ rāghavam ramayiṣyanti
12. The trees on the mountain peaks will delight Rama (rāghava), displaying various and even more wondrous waterfalls.
यत्र रामो भयं नात्र नास्ति तत्र पराभवः ।
स हि शूरो महाबाहुः पुत्रो दशरथस्य च ॥१३॥
13. yatra rāmo bhayaṃ nātra nāsti tatra parābhavaḥ ,
sa hi śūro mahābāhuḥ putro daśarathasya ca.
13. yatra rāmaḥ bhayam na atra na asti tatra parābhavaḥ
saḥ hi śūraḥ mahābāhuḥ putraḥ daśarathasya ca
13. yatra rāmaḥ atra bhayam na tatra parābhavaḥ na
asti hi saḥ śūraḥ mahābāhuḥ ca daśarathasya putraḥ
13. Where Rama is, there is no fear, nor is there defeat. Indeed, he is a hero, mighty-armed, and the son of Daśaratha.
पुरा भवति नो दूरादनुगच्छाम राघवम् ।
पादच्छाया सुखा भर्तुस्तादृशस्य महात्मनः ।
स हि नाथो जनस्यास्य स गतिः स परायणम् ॥१४॥
14. purā bhavati no dūrādanugacchāma rāghavam ,
pādacchāyā sukhā bhartustādṛśasya mahātmanaḥ ,
sa hi nātho janasyāsya sa gatiḥ sa parāyaṇam.
14. purā bhavati naḥ dūrāt anugacchāma
rāghavam pādacchāyā sukhā bhartuḥ
tādṛśasya mahātmanaḥ saḥ hi nāthaḥ
janasya asya saḥ gatiḥ saḥ parāyaṇam
14. rāghavam dūrāt na purā bhavati
anugacchāma tādṛśasya mahātmanaḥ bhartuḥ
pādacchāyā sukhā hi saḥ asya
janasya nāthaḥ saḥ gatiḥ saḥ parāyaṇam
14. Let us follow Rama (rāghava) before he goes too far from us. The shade of the feet of such a great-souled (mahātman) lord is comforting. Indeed, he is the protector of this people, he is their refuge, he is their ultimate resort.
वयं परिचरिष्यामः सीतां यूयं तु राघवम् ।
इति पौरस्त्रियो भर्तॄन्दुःखार्तास्तत्तदब्रुवन् ॥१५॥
15. vayaṃ paricariṣyāmaḥ sītāṃ yūyaṃ tu rāghavam ,
iti paurastriyo bhartṝnduḥkhārtāstattadabruvan.
15. vayam paricariṣyāmaḥ sītām yūyam tu rāghavam iti
paurastriyaḥ bhartṝn duḥkhārtāḥ tat tat abruvan
15. paurastriyaḥ duḥkhārtāḥ bhartṝn iti tat tat abruvan
vayam sītām paricariṣyāmaḥ yūyam tu rāghavam
15. "We will serve Sītā, but you (husbands) should serve Rāghava." Thus, the city women, afflicted by sorrow, said various things to their husbands.
युष्माकं राघवो ऽरण्ये योगक्षेमं विधास्यति ।
सीता नारीजनस्यास्य योगक्षेमं करिष्यति ॥१६॥
16. yuṣmākaṃ rāghavo'raṇye yogakṣemaṃ vidhāsyati ,
sītā nārījanasyāsya yogakṣemaṃ kariṣyati.
16. yuṣmākam rāghavaḥ araṇye yogakṣemam vidhāsyati
sītā nārījanasya asya yogakṣemam kariṣyati
16. rāghavaḥ araṇye yuṣmākam yogakṣemam vidhāsyati
sītā asya nārījanasya yogakṣemam kariṣyati
16. Rāghava (Rāma) will provide for your well-being (yogakṣema) in the forest. Sītā will provide for the well-being (yogakṣema) of this group of women.
को न्वनेनाप्रतीतेन सोत्कण्ठितजनेन च ।
संप्रीयेतामनोज्ञेन वासेन हृतचेतसा ॥१७॥
17. ko nvanenāpratītena sotkaṇṭhitajanena ca ,
saṃprīyetāmanojñena vāsena hṛtacetasā.
17. kaḥ nu anena apratītena sotkaṇṭhitajanena
ca saṃprīyeta amanojñena vāsena hṛtacetasā
17. kaḥ nu anena apratītena sotkaṇṭhitajanena
ca amanojñena vāsena hṛtacetasā saṃprīyeta
17. Who, indeed, would be pleased by this displeasing situation, in the company of people filled with longing, by an unpleasant dwelling, and with a mind carried away (by sorrow)?
कैकेय्या यदि चेद् राज्यं स्यादधर्म्यमनाथवत् ।
न हि नो जीवितेनार्थः कुतः पुत्रैः कुतो धनैः ॥१८॥
18. kaikeyyā yadi ced rājyaṃ syādadharmyamanāthavat ,
na hi no jīvitenārthaḥ kutaḥ putraiḥ kuto dhanaiḥ.
18. kaikeyyā yadi cet rājyam syāt adharmyam anāthavat na
hi naḥ jīvitena arthaḥ kutaḥ putraiḥ kutaḥ dhanaiḥ
18. yadi cet rājyam kaikeyyā syāt adharmyam anāthavat hi
naḥ jīvitena arthaḥ na kutaḥ putraiḥ kutaḥ dhanaiḥ
18. If the kingdom should fall to Kaikeyī, it would be unrighteous (adharmya) and like a state without a protector. For us, there is no purpose in life; how then can there be purpose with sons or with wealth?
यया पुत्रश्च भर्ता च त्यक्तावैश्वर्यकारणात् ।
कं सा परिहरेदन्यं कैकेयी कुलपांसनी ॥१९॥
19. yayā putraśca bhartā ca tyaktāvaiśvaryakāraṇāt ,
kaṃ sā pariharedanyaṃ kaikeyī kulapāṃsanī.
19. yayā putraḥ ca bhartā ca tyaktau aiśvaryakāraṇāt
kam sā pariharet anyam kaikeyī kulapāṃsanī
19. yayā kulapāṃsanī kaikeyī aiśvaryakāraṇāt putraḥ ca bhartā ca tyaktau,
sā anyam kam pariharet
19. She who abandoned both her son and her husband for the sake of power, whom else would that Kaikeyi, the disgracer of her family, not abandon?
कैकेय्या न वयं राज्ये भृतका निवसेमहि ।
जीवन्त्या जातु जीवन्त्यः पुत्रैरपि शपामहे ॥२०॥
20. kaikeyyā na vayaṃ rājye bhṛtakā nivasemahi ,
jīvantyā jātu jīvantyaḥ putrairapi śapāmahe.
20. kaikeyуā na vayam rājye bhṛtakāḥ nivāsemahi
jīvantyāḥ jātu jīvantyaḥ putraiḥ api śapāmahe
20. vayam jīvantyaḥ kaikeyуāḥ jīvantyāḥ rājye na jātu bhṛtakāḥ nivāsemahi,
putraiḥ api śapāmahe
20. We, who are alive, will not live as hired servants in Kaikeyi's kingdom while she is alive. We swear this even by our sons.
या पुत्रं पार्थिवेन्द्रस्य प्रवासयति निर्घृणा ।
कस्तां प्राप्य सुखं जीवेदधर्म्यां दुष्टचारिणीम् ॥२१॥
21. yā putraṃ pārthivendrasya pravāsayati nirghṛṇā ,
kastāṃ prāpya sukhaṃ jīvedadharmyāṃ duṣṭacāriṇīm.
21. yā putram pārthivendrasya pravāsayati nirghṛṇā
kaḥ tām prāpya sukham jīvet adharmyām duṣṭacāriṇīm
21. yā nirghṛṇā pārthivendrasya putram pravāsayati,
kaḥ tām adharmyām duṣṭacāriṇīm prāpya sukham jīvet
21. Who could live happily, having accepted her, that merciless woman who exiles the son of the lord of kings, that unrighteous (adharma) and ill-behaved one?
न हि प्रव्रजिते रामे जीविष्यति महीपतिः ।
मृते दशरथे व्यक्तं विलोपस्तदनन्तरम् ॥२२॥
22. na hi pravrajite rāme jīviṣyati mahīpatiḥ ,
mṛte daśarathe vyaktaṃ vilopastadanantaram.
22. na hi pravrajite rāme jīviṣyati mahīpatiḥ
mṛte daśarathe vyaktam vilopaḥ tat anantaram
22. hi rāme pravrajite,
mahīpatiḥ na jīviṣyati.
daśarathe mṛte,
vyaktam tat anantaram vilopaḥ
22. Indeed, the king will not live once Rama has gone into exile. When Dasharatha dies, destruction will certainly follow immediately after.
ते विषं पिबतालोड्य क्षीणपुण्याः सुदुर्गताः ।
राघवं वानुगच्छध्वमश्रुतिं वापि गच्छत ॥२३॥
23. te viṣaṃ pibatāloḍya kṣīṇapuṇyāḥ sudurgatāḥ ,
rāghavaṃ vānugacchadhvamaśrutiṃ vāpi gacchata.
23. te viṣam pibata āloḍya kṣīṇapuṇyāḥ sudurgatāḥ
rāghavam vā anugacchadhvam aśrutim vā api gacchata
23. kṣīṇapuṇyāḥ sudurgatāḥ te āloḍya viṣam pibata vā
rāghavam anugacchadhvam vā api aśrutim gacchata
23. You, whose good deeds (puṇya) are exhausted and are thus greatly unfortunate, either drink poison after stirring it, or follow Rāghava (Rāma), or indeed go to oblivion.
मिथ्या प्रव्राजितो रामः सभार्यः सहलक्ष्मणः ।
भरते संनिषृष्टाः स्मः सौनिके पशवो यथा ॥२४॥
24. mithyā pravrājito rāmaḥ sabhāryaḥ sahalakṣmaṇaḥ ,
bharate saṃniṣṛṣṭāḥ smaḥ saunike paśavo yathā.
24. mithyā pravrājitaḥ rāmaḥ sabhāryaḥ sahalakṣmaṇaḥ
bharate saṃniṣṛṣṭāḥ smaḥ saunike paśavaḥ yathā
24. sabhāryaḥ sahalakṣmaṇaḥ rāmaḥ mithyā pravrājitaḥ
bharate saṃniṣṛṣṭāḥ smaḥ yathā paśavaḥ saunike
24. Rāma, accompanied by his wife and Lakṣmaṇa, was unjustly exiled. We have been handed over to Bharata, just as animals are delivered to a butcher.
तास्तथा विलपन्त्यस्तु नगरे नागरस्त्रियः ।
चुक्रुशुर्भृशसंतप्ता मृत्योरिव भयागमे ॥२५॥
25. tāstathā vilapantyastu nagare nāgarastriyaḥ ,
cukruśurbhṛśasaṃtaptā mṛtyoriva bhayāgame.
25. tāḥ tathā vilapantyaḥ tu nagare nāgarastriyaḥ
cukruśuḥ bhṛśasaṃtaptāḥ mṛtyoḥ iva bhayāgame
25. tāḥ nāgarastriyaḥ tathā vilapantyaḥ tu nagare
bhṛśasaṃtaptāḥ cukruśuḥ mṛtyoḥ bhayāgame iva
25. Those city women, lamenting in this manner, cried out in the city, deeply distressed, as if at the onset of a terrifying death.
तथा स्त्रियो रामनिमित्तमातुरा यथा सुते भ्रातरि वा विवासिते ।
विलप्य दीना रुरुदुर्विचेतसः सुतैर्हि तासामधिको हि सो ऽभवत् ॥२६॥
26. tathā striyo rāmanimittamāturā yathā sute bhrātari vā vivāsite ,
vilapya dīnā rurudurvicetasaḥ sutairhi tāsāmadhiko hi so'bhavat.
26. tathā striyaḥ rāmanimittamāturāḥ
yathā sute bhrātari vā vivāsite
vilapya dīnāḥ ruruduḥ vicetasaḥ
sutaiḥ hi tāsām adhikaḥ hi saḥ abhavat
26. tathā rāmanimittamāturāḥ striyaḥ
yathā sute vā bhrātari vivāsite
vilapya dīnāḥ vicetasaḥ ruruduḥ hi
sutaiḥ adhikaḥ saḥ tāsām hi abhavat
26. Similarly, women, distressed for Rāma's sake, wept miserably and were distraught after lamenting, just as they would if a son or a brother were exiled. Indeed, for them, he (Rāma) was more beloved than their own sons.